Jag fick nyligen ett hedesomnämnande i en stor Amerikansk "Songwriter" tidning för en låt jag skrivit om orkanen i New orleans. I intervjun frågade dom mig om jag kunde nämna någon låttext som betytt särskilt mycket för mig. Det var ju en svår fråga naturligtvis, men slutligen nämnde jag låten "It doesn't get any lonlier than this" av Steve Earle, en av mina förebilder som musiker och människa. Jag sa att det är en av dom bästa beskrivningarna jag någonsin hört av hur det känns att få sitt hjärta krossat. Jag har alltid gillat låten, den har alltid berört mig, men nu förstår jag...nu vet jag...

För pappor som går igenom denna skärseld som kan dra ut i år finns inget stöd. Det finns ett kriscentrum för män...som drivs av samma kommun som tar barnen från oss. Jag gick in på deras hemsida för nån vecka sen då jag var så ångestriden att vad som helst hade dugt. Då fann jag samma propaganda om våldsamma män som överallt annars. Länkar till ROKS, kvinnojourer.org, Brottsofferjouren etc...samma organisationer som diskriminerar och ljuger om oss....På ett stödcentrum för män?. Jag ringde inte dit. Däremot skrev jag ett rätt vasst mail. Jag har aldrig fått något svar. Verkar bra den där krishjälpen....



Lonlier than this
Steve Earle

It doesn't get any lonelier than this, I believe my heart'll break.
Tonight I prayed I'd die before I wake.
With every breath I'm tastin' your kiss, And it's sweet upon my tongue.
Until the bitter tears fall one by one.

It doesn't get any lonelier than this, 'cause I'm on this road alone.
My hearbeat ringin' like a hollow drum.
I'm about as lonesome as a poor boy gets, And there's nothin' I can do.
'cause it's dark out here and I can't find you.
It doesn't get any lonelier than this.

It doesn't get any lonelier than this, I'm as blue as blue can be.
Just an empty place where your love should be.
I'm sick and tired of walkin' round like this, With my heart outside my skin.
Scared to death we'll never touch again.

It doesn't get any lonelier than this, And there's no place I can go.
Just the dusty corners that the shadows know.
Maybe this is as good as it's gonna get, And I'll always be this way.
I'll just wander this world callin' out your name.
It doesn't get any lonelier than this.

 
Läs även andra bloggares åsikter om kris, ångest, sexism, stöd, musik, text, Earle, män, pappor,