daddys

Jag vill framföra mitt hjärtliga tack till alla människor som har hört av sig och gett mig stöd råd och tips, sedan jag skrev om vad som hänt. Ni anar inte hur mycket det betyder för mig.

Såg i tidningen idag att Mona har det tufft just nu. Och att Moderaterna är större än (s) numera. Naturligtvis kan ju detta bero på ett antal anledningar. För mig personligen beror bytet av parti från (s) till (m) främst på att Moderaterna är det parti som har den klokaste synen på delat föräldraskap vid en skilsmässa. Synd bara att Beatrice Ask tillåts inneha en ministerpost. Detta får mig att tveka, men fördelarna får väl väga över trots allt. Jag har emellertid aldrig i mitt liv läst en klokare motion än 2008/09:C455 Nya vårdnadsregler Denna motion som föga förvånande avslogs är dock undertecknad av 9 moderater. Dessa är: Fredrik Schulte (m) (författare), Staffan Appelros (m) Nils Oskar Nilsson (m) Jan Ericson (m) Finn Bengtsson (m) Betty Malmberg (m) Annicka Engblom (m) Mats Johansson (m) Curt Linderoth (m). Detta räcker för att få min röst. Att rösta på (s) som offentligt kallar sig ett feministiskt parti på dess hemsida får mig osökt att tänka på Orups gamla slagdänga, "Jag blir hellre jagad av vargar". Jag tror inte jag är ensam vad gäller detta skäl att fly från mitt gamla parti.

Det som hänt i mitt mer och mer overkliga fall sedan sist är följande. Jag skulle enligt domen från April i fjol ha haft umgänge med min dotter sedan i Torsdags, och fram till den 12 April. Både jag och dottern hade glatt oss till detta. Efter jag fick reda på att mamman har lämnat in en anmälan mot mig så förstod jag att hon ännu en gång hade för avsikt att sabotera detta tillfälle för vårt barn att spendera tid med mig. Det händer varje gång det vankas ett umgänge som varar mer än två dagar.

Jag grep då ett litet halmstrå och åkte i Torsdags ner till orten där mamma och barn bor. På det tredje dagiset fick jag napp. Den första dagisfröken förnekade att något barn med detta namn fanns på detta dagis, men den andra sa att det hade dom inte rätt att berätta. Och då förstod jag ju att jag träffat rätt. Min dotter var inte ute på gården med de andra barnen så jag kunde inte tala med henne. Jag visade då dagisfröken domen från tingsrätten där det klart och tydligt stod att från torsdagen före påsk skall barnet ha umgänge med mig efter dagis slut och fram till skolan börjar igen efter påsk.

Jag var väldigt artig och hövlig och berättade i korta drag att jag var barnets far och att vi låg i en konflikt, men varken det eller uppvisande av domen hjälpte. Jag satt mig då ner en bit bort och ringde polisen och frågade om dom kunde hjälpa mig, men det kunde dom inte heller. Den mycket förstående och rara förskolläraren kom ut med en kopp kaffe till mig där jag satt. Det glömmer jag aldrig. Hon ringde också efter sin chef som efter en stund kom dit. Chefens chef var också med. Vilken ära att få två upptagna kommunchefer att avbryta sina viktiga aktiviteter för att komma och tala med mig.

Jag visade upp domen även för dessa och dom föreslog att vi gick in i deras konferensrum och talade en stund. Där satt jag mitt fån och berättade hela min historia. 3 eller fyra gånger ringde mobiltelefonerna för dessa chefer som ursäktade sig och gick ut ur rummet för att svara. Efter ca en timme upplöstes mötet (då dom försäkrat sig om att mor och barn försvunnit och nu var satta i "säkerhet"). Och jag gick från dagis med oförrättat ärende. Tilläggas kan att jag under dotterns nu treåriga dagisvistelse inte blivit underättad om ett enda informationsmöte, kvartssamtal eller över huvud taget fått någon information om hur min dotter har det på sitt dagis. Något som vad jag förstår har rätt till.

Idag har jag och min son städat huset tillsamman och jag lärde honom också att laga pannkakor. Han sa att det var dom godaste pannkakor han någonsin ätit, samtidigt som han sken av stolthet. Nu skall vi belöna oss själva med en konsert dvd med Pink Floyd och äta lite lördagsgodis. Jag vill avslutningsvis visa det brev som min son kom och gav mig en dag för ett par månader sedan då jag var riktigt under isen...polarisen t o m. Jag har ofta haft anledning att känna stolthet över mina barn. Denna gång blev jag dock så stolt att det brast och jag fick rensa ur tårkanalerna ordentligt. Under brevet hade han tejpat fast ett kärleksbrev som mamman till min dotter skrev till mig på min födelsedag strax innan barnet föddes. Bless his heart!

Mina barn är fantastiska bägge två. Jag må vara en fattig man vad gäller guld och diamanter, men jag känner mig ändå rikare än Ingvar Kamprad och Bill Gates tillsammans. Jag tror många av er därute förstår vad jag menar.

Återigen ett stort tack till er alla från djupet av mitt hjärta.
Jag orkar kämpa mycket tack vare er.

//daddy

PS. Häromdagen fick jag ett mail från en kvinna på Unicef som läst min blogg och undrade

om jag ville vara med och stödja deras nya kampanj "för varenda unge". Den fokuserar på barn som har det svårt i krig, svält och barnarbete etc. Detta är ju naturligtvis mycket hedrande. Men innan jag stöder denna kampanj vill jag tala med vederbörande och ta reda på om dom verkligen menar VARENDA unge. Däribland min och många av era. Annars klingar namnet falskt och då kan jag inte ställa mig bakom den. Barn som har det jävligt är ett världsproblem. Och startar man en kampanj som heter "För varenda unge" så kan man ju inte diskriminera hälften av världens barn enbart för att dom har rätten att äta sig mätta och slippa arbeta i "sweatshops." Ser fram mot denna diskussion.
Läs även andra bloggares åsikter om socialtjänsten, barn, egenmäktighet, papparätt, daghem, barnomsorg, umgängessabotage, feminism, daddy, tack, politik, barnrättskonventionen, polisen, kärlek, mamma, föräldraskap, mona Sahlin, Socialdemokraterna, moderaterna, alliansen