daddys

Idag är det 100 dagar sedan jag och min dotter sågs eller fick ha någon som helst kontakt.  Denna universella mänskliga rättighet har tagits ifrån oss av Individ & Familje omsorgen i kungsbacka kommun. Ni som tror att det är i domstolarna som sånt här avgörs bör nog omvärdera detta. Det finns avhandlingar på nätet som har tittat på statistiken. Alla kommer fram till samma sak. Domstolen dömer efter familjerättens rekommendation. Tingsrätten är bara bödeln som utför avrättningarna som Socialtjänsten har utdömt.

Socialtjänsten behöver inte stå till svars för sina brott, då dom bekvämt kan gömma sig bakom särskilt för ändamålet skrivna sekretesslagar. Så fort dom får en minsta lilla jobbig fråga så får man alltid höra, "det är tyvärr sekretessbelagt".

Tänk till en gång vad detta egentligen innebär. I Sverige har vi alltså hemliga domstolar som avgör barns och vuxna medborgares liv och öden. Domstolar utan insyn, utan kontroll, besatta av socionomer med 4 års utbildning i bästa fall,  och som aldrig behöver stå till svars för någonting. Oantastliga och ogranskningsbara.

Den där "ingen" måste stoppas genast

Är detta förenligt med en demokrati? Är detta ens en viktig fråga att reda ut? Inte enligt våra politiker tydligen. Där tycks denna fråga vara den enda som inte behöver diskuteras....
Se på vad som har hänt i fallet med mamman i Bromma som torterade sina tre barn svårt. I tidningen står det "Mamman blev av med vårdnaden, men fick senare tillbaks den. Orsakerna till detta är oklara." Oklara ja...eller snarare sekretessbelagda. Någon har gjort fel, så långt tror jag att vi kan vara överrens. Men som vanligt verkar det vara den där "ingen" som har varit framme igen. För vad jag kan se så är det "ingens" fel. Jag tycker någon borde ta ett allvarligt snack med den där "ingen" snart. Om alla kloka föräldrar gjorde det enda rätta och bojkottade denna farliga myndighet så skulle vi kanske åtminstone få lite strålkastaljus på dom, men som lydiga medborgare travar vi självmant rätt ner i gaskamrarna i tron att vi skall få en avlusning.

Besvärliga pappor

Vi som inte lydigt går frivilligt till vår egen avrättning utan trotsar överheten och kräver rättvisa blir stämplade som s k "besvärliga pappor". Såna finns, men dom flesta knäcks till slut av övermakten. För detta ändamål har man inrättat särskilda metoder för att handskas med oss. Lagen om grov kvinnofridskränkning är en mycket användbar och effektiv metod. Fråga min kompis Christer i Göteborg. Han blev anmäld för detta av Socialtjänsten i Tynnered. Det var i Oktober i fjol tror jag. Han har inte fått träffa eller prata med sina pojkar sedan dess. Detta trots att han fortfarande inte blivit av med vårdnaden. Den kan dom inte ta ifrån honom innan polisen blir klar med sin utredning om vad som egentligen hände för sju år sedan. Och det blir dom inte.

I julas var jag allvarligt oroad för Christers liv. Jag var faktiskt inte säker på att han skulle orka. Han försökte att få lämna en kasse med julklappar till sina barn via socialtjänsten i Tynnered, men icke. Mamman hade sprungit till BUP och fått ett intyg på att det inte var bra för barnen att ha någon som helst kontakt med sin pappa. Om dom pratat med Christer? Nix...det har ingen gjort. Ingen har velat titta på hans bevis heller. Det har snart gått ett år. Gissa hur han mår?

Vad skall man kalla sånt här om inte tortyr?

Jag har sedan år 2006 hindrats att få ha någon som helst vettig kontakt med mitt eget barn. Jag är aldrig dömd för någonting. Det allvarligaste brott jag någonsin gjort mig skyldig till är fortkörning. För att jag vägrat att ge upp kampen för mitt barns rättigheter har jag kallats offentligt för, kvinnohatare, misshandlare, farlig, aggressiv, egoistisk, hotfull, och gud vet allt. Sedan min kära ex släppte atombomben i huvet på mig, dvs incestanklagelserna så har jag dessutom nu avancerat till pedofil, och incestuöst kräk. Detta utsätts jag för av människor, för att jag försöker rädda ett barn. Naturligtvis bidrar det till att ytterligare försämra min allmänna hälsostatus. Jag väger nu 72 kilo. samma vikt som jag hade när jag var 15 år. Mitt närminne försämras och jag har svårt att hålla saker i huvudet. Ett syndrom som kallas  traumatic stress disorder och som det kan ta år att bli bättre ifrån. Jag har under snart 4 år utsatts för en daglig stress som skulle knäcka dom flesta på en vecka. Jag har körts med ambulans med siren och blåljus ända från Tjörn till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och vårdats på hjärt intensiven i en vecka innan faran var över.

Sverige har skrivit under konventionen om dom mänskiliga rättigheterna som bla uttryckligen förbjuder all form av tortyr. Oskyldig eller skyldig spelar ingen roll. Tortyr i Sverige är absolut förbjudet. Men vad fan skall man kalla detta då? Ringa misshandel??? 

Oskyldig innan motsatsen bevisats

I dagens vårdnadslag som dom värsta ultrafeministerna kopplade till den dåvarande (S) regeringen såsom Bodström, Jens Orback, Margareta Winberg och Gunilla Ekberg, drev igenom 2006 tillsammans med ROKS och övriga kvinnoförbund har visat sig vara en katastrof. Vårdnadstvisterna har ökat med 35%. Antalet anmälningar för sexuella övergrepp mot barn har ökat med 400% sedan 1998 års vårdnadsreform. Ingen vill dock sätta dessa faktum i samband med varandra. Istället ser feministerna detta som en succé?!

Vi har nu en situation framförallt för fäder som är totalt absurd. Vi är inte oskyldiga tills motsatsen bevisats. Vi är inte ens skyldiga tills vi har bevisat motsatsen. Nej, vi är skyldiga ÄVEN om vi bevisar motsatsen. På vilka horribla sätt detta ofta drabbar våra barn är väl lätt att räkna ut?

Jag ser en strimma hopp i det nya Piratpartiet. Man kan ju tycka att det är idiotiskt av mig som fattig musiker att rösta på detta parti, men i deras partiprogram står klart och tydligt att dom ser Sveriges konstution som okränkbar. Det borde vara självklart för alla riksdagspartier, men sanningen är en annan, sorgligt men sant.

Jag har varit på polisförhör hos Maria Brage. I en och en halv timme förhördes jag angående mina påstådda övergrepp. Under detta för hör lämnade min advokat Peter haglund in bevisning. Bl a domen från 08 där tingsrätten fastslår att mamman redan polisanmält mig falskt en gång tidigare. Att hon dessutom ljugit om i stort sett allt annat också. Att jag skulle på något sätt vara farlig avfärdar rätten bestämt samtidigt som dom lägger ansvaret för den uppkomna situationen på mor och mormor. Men resultatet blev ändå det vanliga. Mamman tilldöms enskild vårdnad helt enligt den sjuka mall som våra feministiska partier har bestämt. (Domen kan laddas ner i högermarginalen).

Är åklagaren inte skyldig att se på bevisningen?

Jag ringde för en tid sedan upp åklagaren i mitt fall för att ställa några frågor angående utredningen. Vilket jag

naturligtvis har all rätt att göra. Denne åklagare Per-åke Kvarnström i uddevalla försökte först brevledes lura i mig att jag inte hade rätt att anlita vilken offentlig försvarare jag ville, utan påstod att jag av kostnadsskäl måste välja en från Uddevalla domsaga. Jag blev därför tvungen att skriva ett svar till herr åklagare och förklara lagen för honom. Något jag också fann en smula märkligt.

I det telefonsamtal som jag idag publicerar så har Kvarnström redan beslutat att hålla ännu ett förhör med min dotter. "Detta är ren formalia" säger han till mig. Jag frågar: "har du läst tingsrättsdomen från 08"? Det hade han inte gjort, vilket framgår. Han hade alltså bestämt att ytterligare ett påfrestande förhör med Rania skulle hållas utan att ens ha tittat på den bevisning jag hade lämnat in. Detta är inte det enda märkliga som framkommer i detta samtal.

Varsågoda, ännu en uppvisning av hur vårt samhälle idag ser på "baaarnens bästa".
100 dagar utan kontakt idag. Ett dystert jubileum. Hur länge skall denna tortyr mot mig och mitt barn tillåtas pågå?





Läs även andra bloggares åsikter om Vårdnad, familjerätt, barnmisshandel, mänskliga rättigheter, åklagare, daddys, Per Åke Kvarnström, feminism, Baby Thor, Mia Danielsson, andrew Wang,