daddys

Ärade läsare. Detta inlägg blir mitt sista på ett tag. Dels för att jag inte längre har möjlighet rent ekonomiskt att lägga all den tid som jag lagt på denna blogg sedan i Oktober, dels måste jag få mer tid till mina egna barn, varav det ena är i en mycket svår situation. Men också för att detta upprop gott kan få ligga ute ett tag, för att se hur många som svarar på det. Hur många som verkligen bryr sig.
Jag har en idé om hur det jag skriver i slutet på detta inlägg skall kunna bli verklighet. Hur vi faktiskt kan utmana lagstiftarna med just den demokrati dom tycks göra allt för att ta ifrån oss. Men då kommer det att behövas stöd. Både med tid, kunskaper och pengar.

Varför fortsätter "barnens era" på vår jord att vara en vag och avlägsen dröm? Varför har så lite åstadkommits? Trots den stora majoritetens stora kärlek till barn. Vår genorositet, all vår goda vilja och vårt filantropiska skänkande av miljarder till de välgörande ändamål som jobbar för detta. Allt vårt varm hjärtade stöd, vårt hårda jobb och sociala samvete. Ändå blir det bara värre. Varför?

Frön behöver god jord att växa i

Innan du kan anlägga en trädgård, så måste du veta en del om trädgårdsskötsel. Du måste ge dina frön en bra jord att växa i. Du måste ge dom solsken och frisk luft. Du måste ge dom utrymme och möjligheter om dom ska kunne lyfta sina blommor mot skyn. Om dom skall kunna förankra starka rötter stadigt i jorden. Och alltid! -- Glöm aldrig detta! --Du måste rensa bort ogräset. Du kan aldrig få en fin trädgård om du låter ogräset ta över den. Så om vi vill göra vår värld till en fin trädgård för våra barn, måste vi först lära oss att bli goda trädgårdsmästare.  

I vårt land finns allt för få trädgårdsmästare. Vi har bara ett slags fånig mottagnings kommitte på Centralstationen i livet. Tåglast efter tåglast barn kommer in, dag och natt - namnlösa flyktingar som kommer ut ur Ingenstans in det här. Tåglast efter tåglast - många ovälkomna, oönskade, oförberedda, okända, utan bagage, utan pass. Mottagningskommitén börjar paniskt att vidta åtgärder. Surrogata mjölkstationer, mödravårdscentraler, barnhus, lekplatser, barnhem, daghem, familje och individsektioner inom det sociala och alla tänkbara former av välgörande insatser skapas. Men fortfarande kommer nya tåglaster med barn varje dag - mänskliga ogräs dyker upp och sprids så snabbt i den ohyggliga kampen för tillvaron, att den överarbetade kommittén blir utmattad, ineffektiv och kan till slut inte se någon väg ut.

Ett ofattbart slöseri

När vi pappor protesterar mot detta omätbara, meningslösa slöseri med föräldraskap som diskrimineringen av oss utgör, när vi protesterar mot det enorma slöseri, som även orsakar ofattbara kostnader för oss alla genom onödiga rättegångar, advokater, familjerätter, domstolar, instutionsvård, psykvård, kriminalvård, sjukvård. De så omdiskuterade bonusarna är bara en droppe i havet i jämförelse med detta. När vi protesterar mot oordning och kaos och tragedier av de mest vidriga slag, när vi pekar på den biologiska korruption som förstör hjärtat av våra liv och våra samhällen, får vi höra att vi; inte ens är värda lite tidningspapper, och definitivt inga tårar. Vi kallas hysteriska och dramatiska. Vi kallas för extrema, galna och rättshaverister. När vi talar om en omedelbar och praktisk lösning för att främja ordning och skönhet i samhället. Faktiskt den enda lösningen för att lägga grunden för ett samhälle bestående av glada barn, glada kvinnor, och lyckliga män, då kallar dom denna idé oanständig och omoralisk.

Det räcker inte
Det räcker inte att rensa upp i smuts och oordning i våra överbefolkade städer. Det räcker inte med att stoppa ondskan rörande Barnarbete - även om vi kunde! Det räcker inte att minska graden av spädbarnsdödlighet. Det räcker inte att bygga lekplatser, och fler offentliga skolor där vi kan standardisera huvudena på våra små. Det räcker inte att kasta miljon efter miljon till välgörenhetsorganisationer och filantrofer. Detta är bara ett försök att lura i oss att vi håller på att skapa en värld som är tryggare för våra barn. Tycker ni att det har varit framgångsrikt hittills?

Monster som skapar monster som skapar....

Joseph Fritzl, monstret från Österrike. Denne man har gjort sig skyldig till brott så horribla att de övergår förståndet hos de flesta av oss. Denne man får hundratals brev från beundrarinnor till sin cell. Precis samma sak som händer med alla andra manliga grova brottslingar som hamnar i pressen. Arklöv, Juha, Zettreus. Det är lätt att inse att en del av dessa kvinnor är mödrar, många säkert också s k singelmammor. Jag sätter också en slant på att ingen av dessa mödrar är speciellt lämplig för uppgiften. Är detta något som socialtjänsten undersöker? Knappast. Joseph växte upp utan att träffa sin far. Av hans mor blev han ständigt som barn avvisad, sadistiskt misshandlad och lämnad ensam. En förträngning av förhuden som smärtade svårt ignorerades av mamman. Allt detta gav en svårt deformerad personlighet. På ytan framgångsrik och till synes normal. Under ytan en människa oförmögen att känna empati, och med ett brinnande hat mot kvinnor. Vad gör samhället? Jo låser in honom för resten av hans liv. Och tycker därmed att dom gjort sin plikt. Kommer detta att skydda barnen i vårt samhälle? Naturligtvis inte, och för dom som har svårt att förstå detta resonemang skall jag förtydliga.

Vi öser och öser...

Vårt hus översvämmas, och alla ansvariga för husets skick och de inneboendes säkerhet springer för glatta livet med små plastbyttor och öser och öser, ingen ser dock att kranen är på, och att vattnet forsar in fortare än de någonsin hinner ösa. Det finns mycket effektiva länspumpar som kan användas, men de ratas. Istället för att gå till kranen och vrida av den, dvs se till så att barn inte hamnar i händerna på föräldrar som inte har förmågan att ge dom kärlek och omtanke. Som inte kan tillhandahålla den goda jord som fröet behöver. Öppnar man den bara ännu mer genom att systematiskt diskvalificera 50% av Sveriges potentiella föräldrar direkt. Enbart för att dom saknar förmågan att bli gravida. God och fin matjord går till spillo varje dag, medan ogräset sprider sig över hela trädgården. Man ger man barnen till mödrar som är allt annat än lämpliga för detta jobb. Man t o m belönar mödrar som öppet visar sin brist på kärlek genom kidnappningar och lögner.  Resultatet blir fler att fler monster skapas, som i sin tur i dessa idioters ögon naturligtvis rättfärdigar deras totalt vansinniga och huvudlösa resonemang om pappors farlighet. Och så går det runt, runt. Vi öser och öser, men till slut kommer vi att få inse att huset har gått förlorat. Men ser man det än? Nej, istället bygger man större fängelser.

Höger eller vänster?

Du och jag får veta att allt vi har att välja mellan är ett vänster och ett högerblock . Jag påstår att det inte längre, ens finns något höger eller vänster alternativ. Det finns bara ett upp och ett ned: [upp] människans urgamla dröm om det ultimata samhället där individens frihet är förenlig med lag och ordning, eller [ned] till totalitarismens träskmarker där människor övervakas och avlyssnas, där familjer splittras, där barn skiljs från sina föräldrar på felaktiga grunder. Och oavsett uppriktighet, eller deras humanitära motiv, har de som vi gett förtroendet att vakta vår frihet, och inte offra den för en falsk säkerhet och trygghet, ändå inlett denna nedåtgående kurs. Vänster, höger spelar ingen roll. Vi behöver ett [upp] parti, men det finns inga.

Ska dom bara få ta vår frihet?

De som sagt sig positiva till att offra vår frihet och hända över den till vår trygga välfärdsstat tycks tro på en utopisk lösning av seger utan strid. De kallar denna metod "anpassning". Och de säger att om vi bara undviker direkt konfrontation med fienden, så inser han snart sina onda vägar och lär sig att älska oss. Alla som motsätter sig dessa enkla förklaringar stämplas som krigshetsare eller aktivister. Ibland t o m som terrorister. De säger att vi erbjuder enkla svar på komplexa problem. Tja, kanske det finns ett enkelt svar - inte ett lätt svar - men enkelt: Att du och jag har mod att berätta för våra förtroendevalda att vi vill att vår nationella politik ska bygga på det vi vet i våra hjärtan är moraliskt rätt. Och att vi gör det på ett sätt som tvingar dom att lyssna.

Vi måste dra en gräns

Du och jag måste våga säga till våra fiender, "Det finns ett pris alltför högt att betala." "Det finns en gräns som inte får passeras."  Winston Churchill sa, "En Människas storhet kommer aldrig att mätas i rikedom eller matriella tillgångar. När starka mörka krafter är på marsch i världen,  lär vi oss att vi är själar - inte djur." Och han sade: "Det är något som händer i tid och rum och bortom tid och rum, som, oavsett om vi gillar det eller inte, stavas plikt."

Vi som lever i denna tid har ett möte med samma öde. Vår frihet är återigen under attack av mörka krafter, dock på ett mycket subtilare, mer osynligt sätt än någonsin tidigare. Churhill såg det då. Han sa: "Vi kommer att bevara för våra barn, det bästa hopp för människan på jorden som vi kan, annars dömer vi dem att ta det första steget in i tusen år av mörker." Idag har vi ingen Churhill. Ingen statsman som tar upp kampen att försvara folket från tyranneri och total kontroll. Ingen som kan leda oss i krig mot dom som vill ta ifrån oss våra mänskliga fri och rättigheter, och som redan börjat. En efter en försvinner dom. Idag måste vi själva ta upp kampen mot dessa krafter.

Sverige är ett jämställt land

Detta får man ofta höra av politiker och blåögda feminister av bägge kön. Dock med tillägget att vi trots allt har en bit kvar. Lönerna är ju orättvisa, kvinnor får inte bli styrelseledamöter i samma utsträckning, kvinnor blir ju också misshandlade i hemmen osv. Håller ni med om detta? Att Sverige, trots att vissa skavanker behöver finslipas, är ett jämställt land? Det gör inte Maria Charles and David B. Grusky som är bägge är proffessorer i Sociologi. Den ena på Stanford university och den andra på University of California. Dom har skrivit en avhandling som heter "Occupational Ghettos /The Worldwide Segregation of Women and Men" Där lyfter dom just fram Sverige som ett av världens mest könssegregerade länder och ställer sig bl a frågan; Varför är segregation särskilt extrem i just de länder som verkar mest angelägna att införa jämställdhetsreformer och en familjevänlig politik?
Tja, utan att vara proffessor vågar jag mig ändå på en gissning. Biologi kan inte förändras genom lagar och reformer.

Nu attackerar dom vårt enda vapen

Ett hopp har tänts i kampen om våra medborgeliga rättigheter. En fyr som lyser upp ett annars kompakt mörker. Fyren heter internet. På internet har det visat sig att vi vanliga medborgare kan välta dom mäktigaste kolosser bara vi blir tillräckligt många. FRA frågan och Gömda skandalen är två exempel på hur folket, dvs vårt lands rättmätiga makthavare körde en fot rätt upp i dajmkrysset på makteliten. Det hjälpte inte i själva sakfrågorna. FRA lagen kuppades igenom i alla fall, med några små tillägg och sanningen om gömda ligger fortfarande kvar i Liza Marklunds kartong på vinden.

Men trots allt fick många fler i alla fall upp ögonen för att vår maktelit som alltid åtnjutit folkets förtroende, speciellt här i Sverige,  inte förtjänar detta förtroende. Vi fick bevis för hur dom ljuger, håller varann om ryggen, ändrar vår verklighet genom att dölja fakta. Och trots att vi medborgarjournalister bevisat allt detta så anser dom sig fortfarande inte skyldiga att ge oss vaken sanning eller fakta.

Jag har fått ett 15 tal svar från riksdagsledamöter på mina 10 frågor som jag skickade ut för någon vecka sedan. Det var väl ungefär så många som var närvarande då motionen om förändringar i vårdnadslagen debatterades i riksdagen nyligen. Motionen avslogs. Det mest häpnadsväckande svaret hittills fick jag av Maria Wetterstrand Mp, som visserligen hade hört talas om att fäder diskrimineras i ärenden rörande vårdnad, men påstod att "det inte finns varken forskning eller statistik som bevisar detta". Har hon aldrig hört talas om SCB?

Medborgare, bloggare, föräldrar,  ja alla som håller med mig om att dom ska ge fan i att tafsa på vår konstution, dvs våra mänskliga fri och rättigheter. Att dom ska ge fan i att ta ifrån våra barn deras rättigheter. Att dom ska hålla sig utanför min telefon och min dator. Att FRA lagen, IPRED 1 & 2 , ACTA och alla andra lagar genast bör köras genom papperstuggen.

Låt oss samlas under ett gemensamt paraply och starta en ny medborgarrättsrörelse.
En rörelse som verkar för varje människas rätt att uttrycka sina åsikter på ett fritt och ocensurerat internet. Varje barns  självklara rätt till både sin mamma och sin pappa. Både mäns och kvinnors rätt att slippa bli diskriminerad p g a kön. Varje människas rätt att slippa bli diskriminerad överhuvud taget. När ett folk blir engagerade för det som är rätt, och dom ser det som viktigt nog att dom är villiga att göra uppoffringar så vinner dom. Varje gång.
Vi behöver inte gräla med någon. Vi behöver inte förbanna någon eller ta till hårda ord. Vi behöver inga tegelstenar och inga flaskor. Vi behöver inga Molotov cocktails. Vi behöver bara använda det vapen som dom alltid har använt mot oss. Information. Förr fanns detta vapen endast i händerna på några få. Nu finns det i var mans hem. Låt oss använda det innan dom tar det i från oss.

Vill du hjälpa till att rensa bland ogräset och göra vår trädgård fin? Vad är du i så fall villig att offra?
Nästa gång är det dina barn dom ger sig på.

Jag signar ut nu för att tag. Antingen kommer min vision att bli verklighet, där vi påminner makten om vilka dom jobbar för, eller så kommer vi alla drunkna i vårt vattenfyllda hus. Att ensam försöka vrida åt kranen är dock lönlöst.

//daddy

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, IPRED, Jämställdhet, feminism, pappor, barn, mänskliga rättigheter, juridik, konstutionen, Övervakning, Avlyssning, Grundlagen, Medborgarrätt, uppror, folkmakt, demokrati, information, internet, media, politik, miljöpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, vänsterpartiet, folpartiet, centerpartiet, riksdagen, bloggdrevet, bloggare, gammelmedia, nya media, medborgarjournalistik,