daddys

Beware the fury of a patient man

En saga för vuxna

Kategori: Pappa

riddare i vit rustningDet var en gång en riddare med en glänsande vit rustning som blev kär i en vacker mö, Emily. Emily hade haft en hård uppväxt med misshandel och övergrepp, bara för att senare inleda en relation som också involverade misshandel i hemmet vid den späda åldern 21 år, hennes misshandlande partner var tjugofem, och antas ha vuxit upp med en missbrukande pappa.

Alltid redo att hjälpa en ung mö i nöd


En dag hon äntligen kom ut ur sitt detruktiva förhållande! Den här riddaren, låt oss kalla honom Sven, lät den stackars mön flytta in till sig, tillsammans med hennes 1 år gamla dotter... Livet var så perfekt, de gick på fina restauranger, han gav henne blommor varje dag efter jobbet, de åkte på weekend semestrar till alla delar av världen ... inga mer kränkningar och hot, ingen mer rädsla för denna stackars kvinna och hennes lilla barn, som växer snabbt i detta nu kärleksfulla hem med en mamma och pappa, där ingen misshandel förekommer ...

Sven hjälpte henne också att skaffa ett besöksförbud så inte den brutala skitstöveln till pappa skulle kunna besväre henne och barnet längre, och snart bad han henne att gifta sig med honom. Deras idylliska liv var fullständigt och så perfekt. Efter att besöksförbudet permanentats kunde Sven adoptera flickan, Karin, nu 2 och ge henne hans efternamn, och strax efter hade de även en gemensam son, Jonas, livet kunde inte bli bättre för denna familj nu bestående av fyra.

Emily hade fått sin frihet tillbaks. Frihet att röra sig fritt och göra vad hon ville, fri från hennes tidigare liv av misshandel och rädsla. Sven kunde ibland ligga vaken på natten och bara titta på henne när hon sov, undrandes vad hon skulle ha haft om hon varit kvar hos detta monster, den manlige förövaren, våldsmannen ...och vad som hade hänt med hans lilla flicka, om han inte räddat henne från denna hemska situation.

Den stolta familjebeskyddaren


Emily började beöka sin mamma av och till när Jonas var omkring ett år, efter ett tag stannade hon ofta i en vecka eller mer varje gång. Hon säger till sven att hon bara behöver en paus, vilket var ok med Sven, ty det var ju hennes mor, och ingen kan ersätta familjen. Även om det fanns tillfällen då Emilys mor tittade på honom på ett lustigt sätt. Han trodde kanske emellertid att hon inte tyckte om att han inte var lika framgångsrik som sin svärfar, eller kanske gillade hon inte hans lite bohemiska klädsmak.

Sven börjar arbeta hårdare, och på Emilys enträgna begäran flyttar han närmare hennes familj, han köpte ett större hem, han köpte en bättre bil, han köpte en båt, och även om de inte var jämförbara med hans rika svärfars var det ändå hans kära ägodelar, och lite "Bling" för att visa upp för grannarna. Då han nu hade stora skulder blev han tvungen att arbeta sig upp på karriärsstegen och när Jonas var fem, arbetade han ibland sextio timmar i veckan, sällan hemma visserligen, men detta är ju vad Emily vill ... Ibland blev hon upprörd och talade om för honom att han arbetade för hårt och inte spenderade tillräcklig tid med henne och barnen, men ofta redan nästa dag kom han hem till nya inköp, en gång till ett nytt diamant armband hon hade köpt ... han kände sig så stolt över att kunna ge sin familj alla dessa fina saker , särskilt eftersom Emily hade haft det så svårt.

Plötsligt rycks mattan bort


En dag sveptes mattan bort under Sven. Han var på sitt kontor, en delgivningsman dök upp med skilsmässopapper och han förstod ingenting, han trodde att det skett ett misstag, så han ringde henne direkt . När hon svarade, och insåg att det var han, la hon på direkt utan att säga ett ord. Sven åkte genast hem, parkerade på gatan, och sprang fram till dörren, den var låst! Han försökte öppna med sin nyckel men den fungerade inte ... Han ringde henne snabbt från sin mobiltelefon, men fick inget svar. Sven ringde då hennes mammas nummer, när hon svarade var hon på ett förskräckligt humör, och vägrade berätta någonting. Innan hon lade på kallade hon honom för en patetisk tölp.

Utan att ha en aning om vad han skulle göra härnäst, satte han sig ner på översta trappsteget på farstubron och satt där med huvudet i sina händer, när han i ögonvrån blir varse ett ljus, det lyste blått ... när han lyfter sitt huvud märkte han att två polisbilar nu parkerat runt hans bil. Strax efter vrålar en polis med handen på hölstret att han skulle lägga sig ner på mage och inte röra sig ur fläcken. Utan att kunna ta in verkligheten som just nu utspelar sig i hans huvud reser han sig på svaga knän varpå polisen på nytt vrålar LIGG NER NU!!... bojor fästs runt hans handleder som låses fast bakom hans rygg, Sven blev inte fullt medveten om vad som egentligen hände förrän han kom till sina sinnen igen i baksätet på en polis bil. Han försökte fråga vad som pågick men allt han fick var föraktfulla blickar, och order om att hålla käften.
tupp i hönsgården

Var tog alla vänner vägen?


Efter att han visiterats tog man hans fingeravtryck och låste in honom för natten i polishusets häkte, allt han kunde göra var att sitta där, han hade ingen att ringa ... plötsligt kom han ihåg att han hade en advokat, han ringde samma advokat de hade använt för att få vårdnaden av Karin, sekreteraren sa till honom att advokaten inte kunde tala med honom, och föreslog att han hittade någon annan. Nästa morgon vid häktningsförhandlingen beskrev åklagaren ett scenario till domaren som omfattade detaljerade beskrivningar av fruktansvärda övergrepp mot Emily och barnen, Troendes att dom måste ha tagit fel på person, satt Sven bara där, bedövad. Hans nya advokat som blivt utsedd av rätten kväver en gäspning och säger sen att Sven är oskyldig och ber om att få sin klient släppt ur häktet , domaren sa nej, att han utgjorde en fara, trots att Sven sa till honom att han skulle förlora sitt jobb, förlora allt... Åklagaren påminde honom om att han hade valt att göra det han gjort, och nu måste ta konsekvenserna.

Sven fick stanna i häktet. Han ringde sina föräldrar, och de påminde honom om att när de var i nöd, så hade han flyttat ... han ringde sin bror och syster. Hans bror var inte tillgänglig, och hans syster sa till honom att han redan bränt sina broar, att han valt sin fru på bekostnad av sin familj. Han ringde några vänner, även de sa till honom att han hade grävt sin egen grav, de kunde inte hjälpa honom, de visste vad för ett monster han var ... Dom skulle minsann inte stödja något kvinnomisshandlande pedokräk. Sven ringde även sin arbetsgivare och försökte också att ta ut lite av de 400 000 kronor han sparat ihop på sparkontot ... men upplystes om att han inte kunde göra det, det framgick av skilsmässo framställningen. Ingen part har möjlighet att spendera några pengar ... ingen av parterna fick tills skilsmässan var behandlad, röra pensions eller bankkonton, utan fick endast ta ut tillräckligt för normala levnadskostnader, hushållslinne och räkningar.

Ännu ett fall i Aftonfablerna


Han blev belagd med besöksförbud i häktet ... en vecka senare var det dags för förhandlingen om permanent besöksförbud, Sven kom till den i handfängsel. Advokaten såg lika trött och ointresserad ut som förra gången ... domaren beordrade att förbudet skulle permanentas, han fick inte gå inom fem hundra meter från sitt hem, familj, barnens daghem, skolor, osv ... Han fick sparken från jobbet han hade haft i 10 år en vecka senare, på grund av besöksförbudet, och åtalet mot honom, hans företag marknadsför sig mot många barn och familjer, och de ville inte att någon skall förknippa varumärket med kvinnomisshandel och övergrepp.

Vid huvudförhandlingen kallade Emily in vittnen till övergreppen, hon beskrev hur hon hade berättat för dem dagligen och varje vecka om sitt helvete, en dam beskrev särskilt detaljerat hur hon hade fått höra av Emily att han inte tillät henne ha några pengar, att hon var tvungen att tigga och be. Han kontrollerade alla tillgångar. Flera av hennes vänner från kvinnojouren berättade detaljerat hur hon sagt till dem att hon misstänkte sexuella övergrepp mot barnen, att de inte ville intervjua barnen för att inte orsaka dem mer smärta, men att Emily berättat för dem om de grymheter som försiggått i deras hem på daglig basis.

Sven dömdes till 5 års fängelse. I Sexpressen och Aftonfablerna slogs nyheten om ännu ett fruktansvärt fall av barnövergrepp och kvinnomisshandel upp. Sven gavs av tidningarna namnet Filipstadsmannen. Han försökte några gånger att begära resning då han tyckte att han hittat nya uppgifter på sin oskuld, men hans resningsansökningar beviljades aldrig. Ingen av hans barn eller familj hälsade på honom i fängelset. Han skrev brev till barnen, men fick aldrig några svar.

Den ljusnande framtid...


När han slutligen släpptes efter avtjänat straff, var han fortfarande förbjuden att ta någon som helst kontakt med sin familj. Skilsmässan var nu slutgiltig sedan länge, hon fick hus, bil, barn, han förpliktas dock att betala ersättning till Emily för barnen varje månad, baserad på inkomsten han hade innan allt detta hände. Skadeståndet dras även det månadsvis från hans lön. Sven arbetar nu i en snabbmatsrestaurang, och bor i en billig etta i ett hyreshus. Ibland tvingas han skamset att med mössan i hand gå till socialen för att få ut några matcheckar som han kan använda i den lokala butiken.

Hans bild och identitet finns sedan länge på internet som den dömda pedofil han är. Detta kommer inte att tolereras i några finare villakvarter, det inser han själv. Han saknar barnen, speciellt sin egen son, och gråter ofta när bilden av honom ideligen flashar förbi inne i hans huvud.

Den nya mannen i Emilys liv, har nu adopterat båda barnen och ger Sven hatiska blickar då de råkar på varandra på stan. Han tänker, där är det där "monstret" som har gjort allt detta mot mina älsklingar ...Ännu en riddare i skinande vit rustning, på uppdrag att rädda de stackars kvinnorna och barnen, som utsatts för våld i hemmet, ur klorna på ännu en manlig kvinnomisshandlare och pedofilt odjur ...

Sensmoralen i historien:

Även om alla män uppfostras till att vara denna riddare i skinande vit rustning, är det just detta som skapar den epidemi av falska anklagelser vi upplever, och som gör det möjligt för kvinnor att komma undan med dem. Detta bussande av män mot män, möjliggör eliminerandet av papporna ur barnens liv ... Vårt samhälle utnyttjas och sugs torrt av dessa psykopatiska kvinnor, och för att undvika den här typen av scenario föreslår jag nu att män slutar att "rädda" kvinnor... Det är svårt att be om detta, men det verkar vara det enda sättet att stoppa falska anklagelser, missbruk av domstolar, bedrägliga och felaktiga besöksförbud, osv ... Männen är ofta skyldiga till undanröjandet av dessa fäder ur barnens liv, genom att bara lyssna på en sida av historien, och varande den där riddaren i vit rustning alltid beredd att stå upp för att skydda de "svaga" värnlösa kvinnorna från alla manliga monster därute. Den före detta kvinnan i mitt liv har också lyckats hitta en ny krigare beredd att försvara hennes ära. Utan att vara medveten om det håller han på att ödelägga sitt liv, genom att lydigt gå rätt i fällan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Kommentarer

  • DrKejs säger:

    Du har så rätt. En saga som många borde läsa, finns mycket lärdom man kan dra från den.

    2009-03-17 | 00:47:42
  • Mia säger:

    Blir du väldigt förvånad om jag säger att det finns sagor som påminner om denna. Där omhändertagande kvinnor tar hand om och tröstat stackars män som blivit överkörda av soc och tingsrätt i vårdnadstvister. Och där dessa män sen när denna omhändertagande kvinnan just fött nästa barn börjar kränka, hota och misshandla?



    Men det finns även sagor där män i rustningar och omhändertagande kvinnor möter verkligen utsatta prinsar och prinsessor och stöttar dem i deras kamp mot riktiga drakar och odjur.



    Sensmoral:

    Var inte godtrogen men dra ej alla över en kam heller.

    2009-03-17 | 00:54:53
  • profanum_vulgus säger:

    Mia:

    Misshandlande män och misshandlande kvinnor fungerar såklart på samma sätt (4% av båda könen är psykopater). Skillnaden är bara att de misshandlande kvinnorna understöds av hela samhällsapparaten, vilket borgar för mer lidande för deras offer.

    2009-03-17 | 08:46:40
  • ann-mari säger:

    När jag läste denna lilla saga om riddaren och den räddade unga mön så fick jag ett djur på näthinnan.

    En Bönsyrsa.



    Bönsyrsor har fått sitt namn eftersom den position de intar medan de väntar på ett byte påminner om en människa försunken i bön.

    Bönsyrsan är känd för att honan äter upp hanen under själva parningsakten, sexuell kannibalism. Detta sker inte alltid, men fenomenet har rätt ofta observerats såväl i fångenskap som ute i naturen. Även sedan honan bitit huvudet av hanen, kan denne slutföra parningsakten.



    Fick detta djur på näthinnan i association till den väna och misshandlade unga mön i nöd i denna saga ur verklighetens grymma värld.



    Frågan är ju, hur många huvuden kommer hon att bita av innan hennes tur tar slut ???

    2009-03-17 | 09:11:35
    Bloggadress: http://maukonen.wordpress.com
  • Per säger:

    Precis vad jag har funderat över under en längre period nu!



    En fruktansvärd och sorglig beskrivning av sakernas tillstånd. Men män fortsätter ju att upprätthålla detta system och blir lätta offer i vårdnadstvister och andra övergrepp som drabbar män.



    Det innebär att vi skapar vår egen olycka och förtjänar inget bättre öde så länge vi inte gör motstånd och kräver rättvisa.



    Jag kan, i mina sämsta stunder när jag är som mest trött på män, känna en nästan sadistisk glädje över alla pucko-mesar till män som så lätt hamnar i fällan. Likt en bönsyrsas make..

    2009-03-17 | 09:58:24
  • joline säger:

    AAhhhh! Jag blir tokig! Hur kan Sverige kalla sig för ett sådant "bra" rättssamhälle när det får gå till på det här viset?! DET ÄR INTE OK! Varför fungerar inte systemet som det ska? MANNEN HAR JU RÄTT TILL ATT BLI FÖRHÖRD PÅ RIKTIGT OCH ATT FÅ BEVISA SIN OSKULD! .. jag blir så himla ledsen av sånt här.. :( Hälsa Sven från mig!

    2009-03-17 | 11:21:42
    Bloggadress: http://twistandshout1.blogg.se/
  • Lena säger:

    Bra skrivet och jag tror nog det mesta stämmer. Tyvärr känns det som du glorifierat det hela liiite väl mycket.

    "Livet var så perfekt, de gick på fina restauranger, han gav henne blommor varje dag efter jobbet, de åkte på weekend semestrar till alla delar av världen"



    Åka på weekend semester över hela världen och blommor varje dag till frun? Om en man skulle sagt att han hade det livet så skulle jag inte tro det. Det gör att trovärdigheten inte känns så stor i den här "sagan".



    Nu hoppas jag att det viktigast - ingen misshandel eller övergrepp i förhållandet - är sanning och att vad som hänt är för jäkligt.



    Jag gillar din blogg väldigt mycket, men på sista tiden får jag en känsla att du helgonförklarar männen i alla sammanhang. Jag vet att det är det som gjort med kvinnor, men jag tror inte att vi får ett bättre samhälle om männen tar över det vapnet. Håll dig till sanningen, jag tror att det borde räcka för att få vår sympati.





    2009-03-17 | 16:56:31
  • daddy säger:

    Jo fast det är ju en saga, och i sagor får man ju ljuga, skarva och lägga till...det är ju det som är hela vitsen. Observera att jag inte skriver "En sann historia" någonstans....



    I övrigt håller jag mig stenhårt till sanningen i alla lägen. Och sanningen är tyvärr grym för män idag. Det behövs ingen helgonförklaring av män för att visa det. Visst finns det manliga skitstövlar precis som kvinnliga. Men dessa bevakas redan så noggrant av vår övriga press, samt alla organisationer som får miljarder just för detta ändamål. Däför tar jag mig friheten att främst avhandla kvinnliga skitstövlar på denna blogg. Att dessa finns verkar medborgarna i allmänhet inte ens vara medvetna om.



    Det bästa vore ju om vi kunde få ett samhälle som behandlar skitstövlar av bägge kön likadant, men det har vi tyvärr inte.



    ok, blommor varje dag är nog ovanligt, sånt förekommer nog mest i sagorna. Men jag kommer ihåg pappan till min bästa kompis när jag var liten. Han köpte blommor en gång i veckan till sin fru. Det hade han gjort i över tio år då, så nu är det nog över trettio skulle jag tro...

    2009-03-17 | 19:09:48
    Bloggadress: http://daddys.blogg.se/
  • Mia säger:

    Pv,



    Misshandlade kvinnor har genom idogt (även om jag håller med om att det på vissa fronter och i vissa hänseenden "gått över styr") arbete lyckats skaffa sig skydd från samhället. Jag ser inte att lösningen är att frånta drabbade kvinnor och barn detta genom att åter tvinga mammorna att samarbeta med sina misshandlare. Det som ska till är istället som jag ser det att sprida kunskap om att detta inte är könsbundet, att även män drabbas, och att kunna erbjuda pappor och deras barn samma skydd från samhället.



    daddy,



    Tycker att det är bra att män skriver om detta men att man kan skriva på olika sätt. Visst manliga, som du uttrycker det, skitstövlar bevakas, men på vilket sätt? Kanske ska vi helt enkelt inse att det inte handlar om skitstövlar och att de finns i båda lägren (knäppgökar?) Började fundera på din sensmoraltext och tog mig friheten att laborera lite...



    Även om alla kvinnor uppfostras till att vara omhändertagande, är det just detta som skapar den epidemi av mäns våld mot kvinnor som vi upplever, och som gör det möjligt för män att komma undan med det. Detta bussande av kvinnor mot kvinnor, möjliggör våldet ... Vårt samhälle utnyttjas och sugs torrt av dessa psykopatiska män, och för att undvika den här typen av scenario föreslår jag nu att kvinnor slutar att "rädda" män... Det är svårt att be om detta, men det verkar vara det enda sättet att stoppa mäns våld mot kvinnor... Kvinnorna är ofta skyldiga till våldet, genom att bara lyssna på en sida av historien, och varande den där omhändertagande alltid beredd att stå upp för att skydda de "stackars" männen från alla kvinnliga monster därute. Den före detta mannen i mitt liv har också lyckats hitta en ny samarit beredd att försvara hans ära. Utan att vara medveten om det håller hon på att ödelägga sitt liv, genom att lydigt gå rätt i fällan.



    Altenativt...?



    Även om vi uppfostras till att hjälpa och lita på andra, är det just detta som skapar möjligheten för dessa individer att ljuga, kontrollera och manipulera, och som gör det möjligt för dem att komma undan med det. Detta bussande av män mot kvinnor och omvänt, möjliggör att misshandleln kan fortsätta ... För att undvika den här typen av scenario föreslår jag nu att vi slutar att "rädda" ... Det är svårt att be om detta, men det verkar vara det enda sättet att stoppa falska anklagelser och våld, osv ... Vi är ofta "möjligörare" till detta, genom att bara lyssna på en sida av en historia, och varande den där godtrogna alltid beredd att stå upp för och skydda de "svaga" från alla fiender därute. Den före detta partnern lyckas ofta hitta en ny medmänniska beredd att försvara "de svagas" ära. Utan att vara medveten om det håller de på att ödelägga sina liv, genom att lydigt gå rätt i fällan.



    Detta är inte supergenomtänkt men såhär går mina tankar.



































    2009-03-17 | 22:31:10
  • daddy säger:

    även om jag håller med om att det på vissa fronter och i vissa hänseenden "gått över styr" ???!



    Nedan ser du ett litet axplock av fakta som mörkläggs, och inte tillåts kommatill allmän kännedom. Detta är INTE en blogg där våldet mot kvinnor diskuteras. Det "gigantiska" samhällsproblemet har tillräckligt med forum, pengar och resurser som det är.



    “Men account for half of all DV victims and incur a third of DV-related injuries. Ignoring female-on-male violence inhibits our efforts to combat domestic violence.”

    John Hamel, LCSW, a court-certified batterer treatment provider and author of the book Gender-Inclusive Treatment of Intimate Partner Abuse



    “Half of violent relationships were reciprocally violent. In non-reciprocally violent relationships, women were the perpetrators in more than 70% of the cases

    Dr. Daniel J. Whitaker of the Centers for Disease Control and Prevention, describing a 2007 study published in the American Journal of Public Health





    The massive growth of child abuse coincides directly with the divorce revolution and fatherless homes. As Sokoya tacitly acknowledges, child abuse takes place overwhelmingly in the homes and at the hands of single parents.

    "The person most likely to abuse a child physically is a single mother. The person most likely to abuse a child sexually is the mother's boyfriend or second husband...Divorce, though usually portrayed as a protection against domestic violence, is far more frequently a contributing cause."

    Most child abusers first eliminate the father through unilateral divorce or separation, whereupon they can abuse his children with impunity.

    Stephen Baskerville, Ph.D.

    Department of Political Science

    Howard University





    No matter that I told them that out of the first hundred women that came into Chiswick sixty-two were as violent as the men they left. I couldn't get any coverage for the truth. 'All men are bastards and rapists' is the only truth that the women's movement were prepared to hear....Now, with the help of this evil movement father's role in family life seems to be irrelevant....."



    These seem to be very wise words but Erin received death threats from women just for standing up and speaking out against anti-male hatred propaganda.

    In her work at women's refuges, Erin Pitzey reported that the degree of violence she discovered by women toward their children sickened her, and that this problem is covered up.



    Studies have shown that 60% of child abuse is perpetrated by women. So the women going to these shelters are not getting the treatment they need, and children are not getting the parents they deserve. Instead, women are convinced by people with a political agenda and a need for funding that they are victims."



    Erin Pitzey founder of the world's first women refuge

    * Pizzey, Erin — Prone to Violence

    (Suppressed and boycotted by feminists, on-line edition at

    http://web.archive.org/web/20080207165603/http://www.bennett.com/ptv/index.shtml





    No other topics I write about so consistently provoke passionate personal response as those dealing with systemic discrimination against men.

    When I expose the use of bogus statistics around domestic violence, my inbox fills with male gratitude simply for acknowledging an obvious fact: Our culture is profoundly misandric.

    "Barbara Kay, National Post"



    "Every time we tried to say that women's intimate partner abuse is different than men's, the evidence did not support it."

    "Dr. Jennifer Langhinrichsen-Rohling of the University of South Alabama"



    "My independent research as to gender and domestic violence reveals that women use all forms of domestic violence at least as frequently as do men and with very similar effects on male victims."

    “A meta-analytic review of 552 domestic violence studies published in the Psychological Bulletin found that 38% of the physical injuries in heterosexual domestic assaults are suffered by men.”

    "Dr. Donald Dutton, UBC author of Rethinking Domestic Violence"



    "Both boys and girls who observe their mothers engaging in violence toward her partners tend to use more violence in their romantic relationships. Moreover, such girls are more likely to be aggressive with their peers."

    "Psychology Professor Marlene Moretti of Simon Fraser University BC"



    "When men with children try to access domestic violence services and are turned away, we deny their children services and put them in danger. There is an unknown quantity of children...who cannot find the services they need to escape their violent mothers, and therefore, they must remain in their homes. Thus, by discriminating against male victims of domestic violence, we are also discriminating against their children and putting both the father and his children at risk. It is imperative, then, to assure that male victims and their children can get access to domestic violence services."

    "Denise A. Hines, Ph.D. of the Family Research Laboratory at the University of New Hampshire:"

    2009-03-18 | 02:17:47
    Bloggadress: http://daddys.blogg.se/

Kommentera inlägget här: