"Detta är barnmisshandel i mina ögon"
Kategori: Barn
Idag har jag pratat mycket i telefon. Människor har ringt från kors och rvärs och mailboxen svämmar över. Bloggen slog rekord i läsare (om man frånser den veckan då jag publicerade ut bilderna på Mia Eriksson, och hamnade överst på Expressen). Alla, men speciellt ett samtal och mail har gjort mig väldigt glad idag. Därför delar jag det med er. Samtalet kom från Susanne. Modern till min son Robin som är 10 år och inleddes, "Jag har läst din blogg idag, vad fan håller dom på med?". Susanne och jag möttes (hmm 91 eller 92...), förlåt mig kära du..men du vet ju att jag inte har ditt kalenderhuvud.En riktig mamma har rest sig i protest
Jag var nyinflyttad från Östersund och började kurtisera den snygga ekonomiassistenten på firman brevid. Det visade sig bli ett långt och tjurskalligt kurtiserande som till slut gav resultat. Exakt hur länge det varade eller hur länge vi bodde tillsammans vet jag inte heller exakt, men totalt var det väl ca 7 år? Om ni hade känt Susanne så hade ni förstått min föriktighet med att nämna siffror för henne. Hon rättar en på sekunden om det inte stämmer. Barn längtade vi efter båda två, men det kom inget. Svärfar började dra skämt om "luftpistoler" på familjeträffar...men det är sånt man får ta.
Kanske kände nauren på sig att "den här snubben är inte mogen för det än". För det var jag inte. Jag var inte mogen för fem öre. Jag var inte mogen för något kärleksförhållande heller. Jag hade inte ens en aning om vad det var? Men så kom Robin till slut, när vårt förhållande redan var sprucket och sönderslaget. Mitt första taffliga försök att bilda familj var därmed förstörd. Men efter att dom första känslorna lagt sig så gick samarbetet med barnet bara bättre och bättre. Idag har jag en kontakt med Susanne som jag inte hade då vi levde ihop. Jag har lärt mig att prata.
Förstår ni inte att mamman hittar på?
Idag är Robin 10 år. En glad, väluppfostrad, poulär, intelligent, snäll och väldigt kärleksfull kille. Susanne och jag var överrens om gemensam vårdnad och att boendet skulle vara hos henne. Så har det också sett ut sedan dess. Robin
kom varannan helg, och jag har gjort så mycket jag har kunnat för att ge honom allt som jag vill ge. Även om tiden ofta varit knapp så tror jag jag har lyckats ändå, för jag ser mycket av mig själv i honom nu. Han kommer numera hit så ofta han kan, och han har också varit med de allra flesta helger då jag har haft min dotter. Lång historia kort. Susanne har idag skrivit ett mail till familjerätten och barn & Omsorgs chef, som jag härmed postar ut i sin helhet här på bloggen. Om det finns fler som av en händelse skulle vilja följa hennes exempel så är adressen:
Expeditionen Utredning barn & ungdom Telefon: 0300-83 48 89 eller 0300-83 51 07, Verksamhetschef Abdalla Said Telefon: 0300-83 42 97 Besöksadress: Varlavägen 4 i Kungsbacka E-post: [email protected]
Susannes brev:
Hej, Jag heter Susanne, jag är mamma till Joakims son Robin. Jag måste medge att jag blev mycket förvånad, ledsen och upprörd när jag fick reda på att socialtjänsten i Kungsbacka har anmält Joakim Ramstedt för sexbrott mot sin dotter.
Jag blev mycket förvånad redan när Ni på familjerätten inte tyckte att Joakim var en lämplig vårnadshavare, utan att ens pratat med mig, då vi har en son tillsammans och har gemesam vårdnad om honom och har haft det nu i snart 11 år, umgänget med Robin har Joakim skött bra, förstår faktiskt inte vad Ni anser skulle vara för fel på honom.
Helt uppenbart är att ni har gått på mammans lögner och fabrikationer. Jag har själv sett Joakim med sin dotter, han brukade hämta henne först (innan Ni stoppade det) för att sedan komma och hämta Robin. Måste säga att Xxxxx alltid verkar väldigt glad över att tillbringa helgen med sin bror och pappa. Detta har gått på tok alldeles för långt och måste stoppas nu! Innan det är för sent.
Förstår Ni inte att mamman hittar på? Om det är någon som har utnyttjat barnet är det mamman och inte Joakim. Jo det händer faktiskt att kvinnor gör det, särskilt när de själva varit utsatta. Det är ju allmänt känt att sexbrottslingar varit offer själva, dock brukar detta faktum bara tas upp när det gäller män. Med detta uttalande anklagar jag inte mamman alls, menar bara att det är lika troligt i så fall. Antar att mamman kommer att säga att jag är blind och galen och alltid har varit det, när ni visar detta för henne, vilket ni säkert gör. Och då vill jag att hon och ni ska veta att när man nekar sin dotter att hänga upp en tavla i sitt rum som hon tycker är jättefin, och har gjort själv tillsammans med sin pappa då är man grym och elak! Detta är barnmisshandel i mina ögon! Borde vara det i era ögon med, fattar inte varför ni inte ser det.
Har ni inte utbildning för att sköta sådana här ärenden? Förlåt, vill inte vara otrevlig, men vad gör ni? Jag känner att jag behöver engagera mig mer nu, då detta senaste påstående även påverkar min son. Nu är han orolig för sin pappa och vad ska jag säga till honom, att det blir bra?. Ni har ju tydligen redan bestämt er. Jag har ju ansvaret för att han ska må bra och det är inte lätt när ni försvårar det hela tiden. Jag finner det också märkligt att ni inte kan tillgodose Joakims önskemål om ett enskilt möte.
Jag vet att Joakim har skrivit ett brev där han vädjar till er att hjälpa hans dotter, att utreda mamman också eftersom situationen med henne blivit ohållbar. Med tingsrättens yttrande i bakhuvudet där de: funnit att modern ljugit och polisanmält utan grund, och detta då i samförstånd med sin mamma, Ranjas mormor. Stackars lilla flicka som luras att tro att hennes pappa är dum och farlig för henne (mina ögon tåras av medlidande när skriver detta), vad ska hon tycka och tro om er och sin mamma om detta får fortsätta pågå? Hon kommer att känna sig sviken av alla, inkl sin pappa som ändå inte gjort något fel!
Jag lider verkligen med Xxxxx nu som varken får träffa sin pappa eller bror. Och varför det, jo för att hennes mamma är övertygad om att alla män är farliga bestar och att ni är så lättlurade att ni inte klarar av att göra ordentliga och realistiska utredningar. (Förlåt igen) men jag klarar inte längre av av se på när denna misshandeln av Xxxxx pågår. Här är min syn på mamman: Från början när hon och Joakim träffades, så var hon med två-tre gånger när Jocke hämtade Robin. Senare följde hon sällan med. Hon kom aldrig på Robins födelsedagskalas, hon svarade inte inte på telefonen när man ringde, när Ranja var nyfödd fick inte Robin komma dit: "för att han var för stökig" då var han 6 år, dessutom har stökighet aldrig varit ett problem med Robin. Det var bara mamman som var överkänslig. Och om Joakim hämtade Robin så åkte hon hem till sin mamma med Ranja. Hon tvingade alltså Joakim att välja mellan dem och hans son. Vad säger det er om en förälders toleransnivå? Hon klagade väldigt mycket på Robin och hans attityd mot "henne" han var 6 år och hon hade haft möjlighet att lära känna honom sedan han var runt 4 år. Vid den åldern är barn inte så svåra om man vill lära känna dem. Jag är mycket medveten om att jag är partisk i fråga om Robin. Men.. svår har han aldrig varit. Tvärtom har han lätt för att prata med människor. En kopia på kännedom på detta brev skickas samtidigt till Joakim Ramstedt. Väntar med intresse på Ert uppriktiga svar. Med vänlig hälsning
Susanne "
Läs även andra bloggares åsikter om vårdnad, socialtjänsten, familjerätten, pappa, mamma, barn, familj, övergrepp, barnmisshandel, myndighetsmissbruk, tjänstefel, kungsbacka,
