daddys

Kommer ni ihåg den där gången Liza Marklund satt som gäst hos Skavlan på SVT? Nej hon hade inte ljugit. Nej, hon ville inte möta Monica Antonsson face to face. Nej, problemet var inte att det stod sann på omslaget, utan att det saknades ordet "byggd".

Men det var inte den tjötmostern det skulle handla om idag. Jag tog upp detta program för att kanske ni som såg det satt kvar och även lyssnade på Amos Oz, den israeliske författaren som kom in efter Marklund. Både Liza och Amos är säkert intellegenta personer. Men om man med intelligens även menar ärlighet och medkänsla så skulle en jämförelse mellan de två vara som att jämföra Kelly Bundy med en nobelpristagare.

Jag hörde även senare en intervju med denne man på radion och han fick då frågan: Hur känner man igen en fanatiker? Jo, sa han. Det första tecknet på att någon har drabbats av fanatism är en total avsaknad av humor. Det där är en mening som kommer att följa mig resten av mitt liv. Jag är inte längre densamma människa som jag var innan jag sögs in i den här skräcktillvaron. Jag har kallats psykopat, kvinnohatare och t o m värre saker. Nu senast var det någon som kallade sig "marcus" på Newsmill som visste att jag var alkis tydligen. han hade nämligen gjort efterforskningar som han sa. Undrar var? Jag är i stort sett absolutist, och minns inte ens senast jag drack mig berusad. Under turneåren blev det en del, men det var ju 9 år sen vi pensionerade vår gamle Bettan nu. Det känns som jag har spenderat halva mitt liv i den där Dodge bussen. Många dråpliga minnen är förknippade med den bilen.

Så ibland har jag nästan undrat själv, har jag blivit fanatisk? Så obalanserad att jag inte längre klarar att se klart på det vi i Sverige kallar jämställdhet. Så när jag hörde dom där orden av Amos Oz kände jag mig både glad och lättad. För jag har fortfarande humor Jag kan till och med se uttalanden som det av miljöpartisten Karin Svensson Smith ovan och garva en smula. Fast det är klart, om dom där tre partierna skulle vinna valet så kommer jag att kunna hålla mig för skratt. Det talas på Newsmill om att Wetterstrand skulle bli statsminister. I så fall blir väl Mona jämställdhetsminister kan man anta. Då jävlar ska ni få se på "jämställdhet". Då kommer jag att söka asyl i USA. Om Mia kan komma in för att hon är förföljd så borde väl jag också få. Ska kolla med domare Livingstone. Colorado är ju en vacker stat, med härliga skidbackar och vacker natur. I

dag får bloggen gå i humorns tecken. Som artikeln i Expressen här ovanför t ex. Här följer ett litet utdrag ur artikeln: Nu vill vi i organisationerna Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), Sveriges kvinnojourers riksförbund (SKR), Djurens Rätt, Svenska Djurskyddsföreningen samt Djurskyddet i Sverige, gemensamt lyfta frågan till den politiska dagordningen. Inte minst då den nya alliansregeringen anser att frågan om mäns våld mot kvinnor är en viktig och prioriterad jämställdhetsfråga samt att antalet sällskapsdjur stadigt ökar.
Dessutom slipper jag skriva så mycket om jag lägger in ett par filmer istället.

Att köpa nytt programerbart tangentbord, och mus med ytterligare en massa knappar kommer att spara in en massa tid visst. Men skiten ska ju programmeras först. Macron ska skrivas in och knappar och hjul skall kalibreras och assignas till genvägar och sökvägar och både fan och moster.
Och när jag gör det så måste ju röran som jag haft på datorn också organiseras upp. Så det blir först en rätt lång startsträcka innan alla smarta funktioner har knappats in. Jag har en mängd saker på blogglistan nu, men det får vänta tills jag fått ordning på alla knappar, mappar, hjul, domar brev, svaromål, åklagarbeslut och allt annat som jag har haft lite huller om buller. men sån är jag. Även om jag inte är världens mest organiserade person så vet jag precis var jag har allting. Det är sällan jag behöver använda sökfunktionen. Ni har säkert sett dom där gamla kufarna som har mappar och pärmar lite överallt, men dom hittar allt på stört. Men när någon sorterar så hittar dom ingenting. Lite så fungerar det väl med mig också. Även om det är att hårddra det en smula.

I dag bjuder jag på ett par riktiga humorhöjdare. Först Paolo Robertos intervju från radion i vintras där smockan hänger i luften. Den kvinnliga programledaren gör nästan på sig i ren ilska. Hon gör sitt bästa för att dölja den, men...tja, det går väl så där.... skulle man väl kunna säga...Ni som inte har hört den, ta chansen nu.

Sedan hittade jag ett jäkligt kul klipp med Robban gustavsson som jag aldrig sett förut. litegrann på samma tema faktiskt med en mycket ilsken TV reporter som intervjuar mästaren i "kast med liten kärring". garvar ni inte åt den....ja då är det definitivt dags att börja fundera.

Här kommer först Paolo...(Det verkar som det där att boxare skulle vara punchiga också är en myt).



Och så Robban och sisela Kyle.




Jag hittade den här också. Tony Rickardsson provar på att arbetsträna nu när speedwaykarriären är slut. Bl a testar han att jobba på dagis. Då blir det som ni kanske förstår näppeligen speciellt genusinriktat. Däremot obetalbart roligt.




Läs även andra bloggares åsikter om Humor, jämställdhet, feminism, Robert Gustavsson, Paolo Roberto, SVT, media