Metod och tankefel i barnavårdsutredningar
Kategori: Barn
Hittade denna avhandling av Dr Bo Edvardsson vid Örebro universitetAkademin för juridik, psykologi och socialt arbete. (Tack Susanna.S för tipset). Bo är Docent i psykologi, docent i socialt arbete, leg psykolog samt universitetslektor på socialhögskolan. Jag vet inte vad som är mest skrämmande. Att läsa barnavårdsutredningen från socialtjänsten i Kungsbacka eller Bo Edvardssons beskrivning av hur den den blev till?
Även om alla politiker och tjänstemän fullständigt tycks skita i Vad Bo Edvardsson tycker, så är det ändå tröstetrikt att läsa hans ord. Dom bekräftar nämligen att jag inte är galen. Att detta faktiskt sker medvetet och utstuderat av våra barnskyddande myndigheter, precis som jag länge hävdat, och dessutom nu bevisat.
Dom problem han beskriver i denna avhandling borde få politikerna att sätta i halsen. Åtminstone om dom menar ett ord av allt vackert prat om barnens bästa och rättigheter. Det krävs ju inget snille för att förstå konsekvenserna av den fruktansvärda inkompetens och direkta korruption som Edvardsson beskriver. Men politikernas mystiska brist på intresse för detta problem förföljer oss fortfarande.
En utredning måste utmärkas av tydlighet och logik
Några exempel från Metod och tankefel i barnavårdsutredningar:
"En grundläggande utgångspunkt för mig är att barns bästa kräver att utredningar görs och skrivs på sakligt sätt. Den som hävdar något annat bör förete bevisning. En utredning måste utmärkas av tydlighet och logik. Den skall leda till efterfrågad kunskap. Det måste framgå hur utredaren tänkte och sättet att tänka måste uppfylla krav på logik
och saklighet. Övertalningsdokument och klippkollage av uppgifter är inte utredningar. Att en utredare inom offentlig förvaltning skall ”iaktta saklighet och opartiskhet” föreskrivs i svensk grundlag, Regeringsformen 1 kap 9§."
(Socialsekreterarna i R:s fall Kristin Bäckstrand, Lotta Anberg och deras chéfer vet alltså inte ens vad en utredning är!)
"Onödiga uppgifter får inte föras in i utredningstexter. Enbart fantasi eller som det ibland heter ”misstanke” kan inte föranleda en utredning, vilket en del tror. Det krävs rimligt säkerställd kännedom om något som kan innebära att ett barn far illa för att göra en anmälan och inledande av utredning."
(Alltså gjorde familjerätten och utredning barn & ungdom fel när dom polisanmälde mig enbart på mammans påståenden om "hemlisar". Likaså gjorde man fel då man ignorerade min anmälan två veckor innan. Då den faktiskt innehöll en rimligt säkerställd kännedom om att R mådde dåligt redan innan dom startade sin cirkus. Idag, efter 7 månaders separering från en älskad förälder mår hon naturligtvis ännu sämre.)
Klippkollage av uppgifter
Utifrån kunskapsbehov kan en eller flera frågeställningar formuleras. Exempelvis: ”Vad mer precist är det som händer i skolan?”
Dessa frågeställningar måste uttalas/skrivas tydligt och skall logiskt styra utredningsarbetet.
Inom socialtjänstens barnavårdsutredningar saknas nästan alltid frågeställningar, vilket
innebär att de inte fokuseras på att besvara de logiskt styrande frågeställningarna utan blir
till klippkollage av uppgifter som skrivs in som det verkar ofta därför att man råkat få tag
i uppgifterna. Ett dolt skäl till att frågeställningar inte skrivs in är att då skulle utredaren bli tvungen att låta dem logiskt styra utredningsarbetet.
(Men då kan dom inte smygdiskriminera).
Det måste finnas en rimlig logisk överensstämmelse mellan frågeställning och arbetssätt. I en socialtjänstutredning med en Kalle som bråkade i skolan, så lade man under en månad in mamman och Kalle på BUP. Mamman ansåg att Kalles beteende berodde på att han var
14:e dag hade ett övernattningsumgänge med pappan. BUP kontaktade aldrig pappan men skrev ändå i ett en sida långt utredningspapper att relationen mellan pappan och Kalle inte var bra. Det verkade inte heller som BUP talat med Kalle om saken. Att gå till skolan och studera problemet föll inte någon in. Ett ologiskt arbetssätt och med dålig ekologisk validitet, dvs. detta arbetssätt säger föga om vad som händer där problemet finns.
(Jag har hittills inte träffat en enda singelpappa med bra erfarenheter från BUP, däremot många som skyr stället som pesten).
Miljöer på BUP och på utredningshem är inte ekologiskt valida (giltiga), dvs. ett barn kan bete sig mycket annorlunda där. Det är också svårt att se vad t.ex. observationer av hur ett barn beter sig vid lek med viss materiel i en sandlåda skulle tillföra sakfrågorna. Metoden saknar kritisk-vetenskaplig grund.
Korrupta psykologer
När socialförvaltningarna har lite på fötterna i sak, så verkar det ibland som om de söker
stärka evidensen för ett omhändertagande genom att köpa in en dos psykologiskt struntprat
med beställd bedömning från någon skrupelfri psykolog. En del korrupta psykologer skriver bevisligen kvasipsykologiskt struntprat mot arvode. Jag har lagt in ett antal exempel på detta i Digitalt Vetenskapligt Arkiv (DiVA, se webbadress på min referenslista, se undertitlar som ”Grovt missbruk av psykologi av psykolog”).
Till sist fyra kritiska frågor:
1. Är de nuvarande sätten att utreda i barnavårdsutredningar förenliga med svensk lag?
Svar: de står klart i strid med Regeringsformen 1 kap 9§ som anger krav på att
”iaktta saklighet och opartiskhet” inom offentlig förvaltning. Jag syftar då på
alla till domstol ingivna barnavårdsutredningar som jag sett. Det kan även förekomma
enstaka uttalanden i utredningarna som står i strid med t.ex. den grundlagsfästa yttrandefriheten eller står i strid med socialtjänstlagen.
Inte ovanligt är att det utpekas som en negativ omständighet att utredda personer är kritiskt inställda till eller ogillar socialtjänsten. Detta är en rättighet, som inte skall anföras mot någon. Alla medborgare i vårt land har rätt att säga sin mening om socialtjänsten. För övrigt finns inga som helst belägg för att de som
säger sin mening om socialtjänsten skulle vara sämre föräldrar, något som socialtjänsten
ofta antyder.
Socialtjänsten använder utredningsmetodik som ligger utanför det demokratiska
rättssamhällets sätt att tänka. Att strunta i resursanalys (något som skett i alla till domstol ingivna barnavårdsutredningar jag sett, utom några få jag själv handlett) är i strid med socialtjänstlagen. Att inte tillämpa artikel 12 i FN:s barnkonvention (även svensk lag) om barns rätt att komma till tals är lagstridigt.
Det föreligger alltså objektiva grunder att bedöma barnavårdsutredningarna som lagstridiga
på mer än ett sätt.
2. Innebär utredningarna att utredarna ljuger?
Svar: Först bör då begreppet lögn definieras. En vedertagen definition är att lögn kan definieras som medvetet vilseledande. Detta kan ske dels genom att undanhålla/förtiga relevanta uppgifter, dels genom att förändra/förvränga uppgifter och dels genom att hitta på uppgifter.
Alla tre teknikerna förekommer i vardagslivet och även i barnavårdsutredningarna – det är närmast regel att undanhålla, vilket framstår som den vanligaste tekniken att ljuga. Det förekommer även att uppgifter medvetet förvrängs eller fabriceras. Men vanligare är nog att utredaren är slarvig med bestyrkanden, struntar i att begära replikering från berörda, struntar i kontroller och struntar i källkritiska överväganden. Denna undermåliga metodik är rimligen medveten och kan hävdas vara lögnaktig, då den gynnar utredarens tes genom att skräpuppgifter då används som evidens. Utredare kan inte ha undgått att lägga märke till att sådant arbetssätt leder till felaktiga uppgifter. Det finns därför anledning tala om lögn genom grovt slarv eller fusk som man skulle säga om det gällde forskningsrapporter.
Det finns anledning påpeka att även om vartenda påstående i en utredning skulle vara sant,
något som kanske aldrig har inträffat, så kan utredningen som helhet vara en lögn
t.ex. genom skevt urval av uppgifter eller undanhållande av t.ex. barnets uppfattning eller
avsaknad av resursanalys. Svaret på frågan är att barnavårdsutredningarna sedda utifrån
den vedertagna definitionen av lögn är i hög grad lögnaktiga, men förstås varierande en del från utredning till utredning. Kanske kan man tala om ljugande som professionell metod?
3. Kan utredningarna bli bättre vad gäller saklighet?
Svar: Ja, men viljan saknas hos politiker och ansvariga tillsynsmyndigheter och ansvariga socialnämnder. Det skulle kosta mycket litet och vara ganska enkelt att göra utredningarna bättre ur saklig synvinkel. T.ex. lite utbildning, lite handledd träning och strängare saklighetsbedömningar med tydlig och uttalad kritik från domstolarna. Varje gång en domstol godtar en dålig utredning förstärks det dåliga utredandet på fältet. En grundläggandeattitydförändring rörande människosyn, rättssäkerhet och behovet av saklighet krävs
på svensk myndighetsnivå.
4. Men det nya sättet att utreda som socialstyrelsen förespråkar och som nu införts
i många kommuner, BBIC (Barns Behov i Centrum), bör väl leda till sakligt sett
bättre utredningar ?
Svar: BBIC-föreskrifterna saknar saklighetsteori och utifrån vad jag hittills kunnat se och utifrån vad som konstaterats i en omfattande uppsats av Hedlund & Lovén (2008), så är sakligheten lika bristfällig i de BBIC-inpirerade utredningarna som i de tidigare utredningarna.
Inom BBIC styr man inte utredningarna logiskt med en eller flera frågeställningar utan de är mallstyrda och kan därmed bli icke relevanta i åtminstone en del fall. Att stuva in uppgifter som inte är kritiskt prövade, inte rimlig säkerställda, under behovsrubriker, är givetvis ingen sakligt godtagbar metodik. Tyvärr kan användning av BBIC-rubriker ge en illusion av att en utredning är bra och grundlig när den inte alls håller för saklig granskning eller som i en del fall är helt fel sätt att utreda problemet. Det är lätt för utredarna att fuska även med BBIC, dvs. även missbruka BBIC för övertalning, mata in icke rimligt säkerställda uppgifter etc. Det kan också misstänkas att utredare använder sig av BBIC-mallen i stället för att tänka själva hur utredningsarbetet bör läggas upp i det unika, enskilda fallet.
(Om Dr Bo Edvardsson skulle granska den barnavårdsutredning som socialtjänsten i Kungsbacka till slut lyckades skita ut, efter att ha suttit och klämt i fyra månader och tre veckor, så skulle han hitta exempel på samtliga punkter som jag redogjort för ovan. En sak jag skulle vilja veta emellertid, är om dom verkligen tror på sin bullshit om "baaaarnens bästa" eller om dom säger det bara för att jävlas lite extra?)
Läs även andra bloggares åsikter om Barn, psykologi, socialtjänst, familjerätt, juridik, utredningar, domstolar
