Det räcker nu. Jag skiter i att ta bort dom hatfyllda  kommentarer som strömmat in medan jag för en gångs skull unnade mig lite sömn. Till och med ni som skriver förvridna, skruvade och äckliga kommentarer där ni spekulerar om övergrepp som aldrig har hänt får stå kvar som ett monument över delar av den svenska allmänhetens ondska och perversitet. "Amanda" är ett lysande exempel på vad jag menar. Ni som tror på den häxans vidrigheter bör betänka att det är precis den sortens människor som mitt barn har varit i händerna på i över tre år nu.

Jag har nu beslutat att sätta moderering på kommentarerna. Jag har bloggat här sedan i Oktober och de kommentarer som jag har tagit bort sedan jag började skriva om mitt eget fall kunde räknas på ena handens fingrar.

Men nu pallar jag inte längre att utsättas för hatet från förkrympta själar som inte tål att en pappa beskriver sin kärlek till ett barn. Jag kan bara hoppas att ni som förstår den klarar att se igenom dyngan.

Varför hatar ni mitt barn?

Jag har redogjort för vad som har hänt. Jag har lagt ut inspelningar och dokument som bevisar att min dotters högsta önskan är att få vara hos mig. Detta skall man ta hänsyn till enligt FNs barnkonvention. Jag har postat ut det protokoll där Maria Brages övergrepp på min 4 åriga dotter klart bevisas. Ett förhör som går emot både svensk lagstiftning och alla regler som stipuleras i polisens handledningar.

Jag har publicerat ut dokument från tingsrätten där det tydligt framgår att Ranias mamma ljuger och tidigare har polisanmält mig utan grund. Jag har lagt ut ljudinspelningar där det bevisas att åklagaren inte ens har tittat på de bevis jag har lämnat in. Jag har visat att socialtjänsten är partisk genom att dom ignorerar allt jag säger och de anmälningar om oro som jag lämnar in.  Jag har lagt ut ljudinspelningar där det tydligt framgår att mamman inte är ett dugg rädd för mig såsom hon har sagt till både familjerätt och tingsrätt. Jag har postat dokument där mormor har anklagat mig för att vilja mörda Ranias mamma, samt mängder med vittnesmål om att jag är en bra och kärleksfull far. Vad mer krävs det? Jag trodde detta skulle räcka. Men det hat som jag får ta emot för att jag försöker rädda och skydda min dotter från att orättfärdigt förlora sin far och all den familj hon har på min sida blir till slut för mycket.

Jag får gratulera er Jarri, Amanda, Dacke, Systerdyster, Maja Lundgren, ABC, samt alla andra anonyma "barnbeskyddare". Ni har lyckats igen. Ännu ett barns liv riskerar att gå åt helvete. Mitt. En flicka som kom till den här världen så full av ljus och kälek, riskerar att tvingas lämna den lika sjuk och förvriden som ni. Ni kan klappa varandra på ryggen nu och gratulera varann. Hoppas ni lägger er ikväll nöjda och glada över vad ni har åstadkommit. Att ni hatar mig kan jag ta. Den sortens hat har jag fått ta emot sedan den dagen jag angrep feminismen i Sverige, och den rör mig inte i ryggen. Men nu spiller hatet över på min dotter, även om ni försöker maskera det som någon sorts vilja att beskydda henne. Då går det för långt.

Kvasidiskussioner

Dom som för allt i världen inte vill att jag skall vinna denna kamp vet mycket väl att om så skulle ske så öppnar det vägen för även andra fäder att kräva sin rätt. Det är det dessa människor är rädda för. Om rättvisa vårdnadslagar skulle införas i Sverige skulle mödrarnas strupgrepp om rätten till barnen riskeras.

Därför gör man allt för att vrida debatten för att skifta fokus från själva sakfrågan. Känner ni igen taktiken från gömdadebatten i vintras? Sveriges mest lästa bok som har fått stå ohotad som en feministisk bibel i 13 år avslöjas som ren lögnpropaganda. Plötsligt gungade marken under fötterna på feministerna för första gången på 30 år. Vad gjorde man då för att klara sig ur knipan? Först försökte man tiga ihjäl debatten, men bloggvärlden krävde besked. Då tog man istället till nästa knep som är välkänt för alla som någon gång jobbat med PR. Vrid bort debatten från själva sakfrågan. Starta kvasidebatter som handlar om vad fan som helst, utom själva huvudfrågan. Detta knep är mycket effektivt. Det lyckades i Gömdadebatten och nu försöker man göra samma sak mot mig.

Plötsligt skall allt debatteras och ifrågasättas utom de brott som begåtts mot mig och min dotter. Man lusläser det jag skrivit och kritiserar mig för allt mellan himmel och jord. Bl a försöker man få det till en debatt om hur mycket jag betalar i underhåll. Debatten borde ju istället handla om varför jag skall betala något underhåll överhuvudtaget till en människa som håller mitt barn ifrån mig mot hennes vilja. Att jag redogör för från vilken stad en särskilt hatisk kommentar postats är också nu en het potatis. Att jag redogjort för att kommentaren postats från Stockholm tar många nu som bevis för att jag inte alls har rätt att rösta på ett parti som värnar om grundlagarna. Något så jävla dumt har jag aldrig hört i mitt liv.

Intigritet

Att jag begått svåra förbrytelser mot min dotters och min ex intigritet är också mycket populärt att attackera mig för. När jag sedan skriver att jag inte vill lägga ut polisens förhör med mig i sin helhet, just för att skydda moderns intigritet så spottar man på mig för det istället. Damned if you do, and damned if you don't. Då jag slår upp ordet intigritet på wikipedia så står det följande: Integritet är ett komplext begrepp som på ett personligt plan är förknippat med människovärde, stolthet och självkänsla. Den kan återspeglas i två olika kategorier; som egenskap och som rättighet. Integritet som egenskap syftar på hur väl integrerat och motsägelsefritt någonting är. Integritet som rättighet handlar om respekt till sin person och personliga sfär liksom skyddet mot kränkning av detta.

Som synes innebär intigritet även rätten att skydda sig från kränkning av sin person och personliga sfär. jag har vid ett flertal tillfällen nu skrivit att jag försökt i tre år att föra denna strid på ett sjysst och fair sätt. Men blotta det faktum att jag inte vill ge upp rätten till ett rättvist umgämge med mitt barn räcker idag i det här landet för att jag skall utsättas för dessa vidriga anklagelser mot min dotter och därmed förlora henne för evigt. För mig står ordet intigritet för rätten att slå tillbaks mot detta övergrepp på mig och på min dotter. För er innebär det enbart moderns rätt att slippa få sina brott synliggjorda.

Nu tänker vi inte skriva

Signaturen åskådaren som ända från början varit kritisk mot allt jag skriver och gör påstår sig nu vara "frilansjournalist" och säger nu att han inte kommer att skriva om mitt fall. Det är jag mycket tacksam över. Sådana totalt enögda journalister betackar jag mig för. Andra flanar menar att jag nu på journalistskolan kommer att få lära mig hur man skriver journalistiska artiklar. Dessa personer förstår uppenbarligen inte skillnaden mellan en nyhetstidning och en blogg. En blogg kan drivas i ett journalistiskts syfte som jag klargör vad gäller min. men den är till syvende och sist ändå en blogg. Från ordet logg som närmast översätts som dagbok. Här på min dagbok redogör jag för de brott som begås mot mig och min dotter samt tusentals andra barn i Sverige och i världen. Brott som bygger på en totalt snedvriden syn på begreppet jämställdhet som lurats på oss genom snart 40 års lögnaktig propaganda.

Många av oss har sett igenom den nu. Men många är fortfarande så vilse att dom reagerar med hat så fort den ifrågasätts. Borde inte enbart detta faktum tydliggöra min poäng?

Avslutar med en sång som sjöngs på den stora fest som ROKS höll på sitt 20 års jubileum för ett antal år sedan. Närvarande var Ireene Von Wachtmeister (ordförande), Eva Lundgren (professor på Uppsala universitet), Gunilla Ekberg (sakkunnig i regeringen) samt många fler som fortfarande sitter på höga poster i dagens samhälle. Denna allsång handlar om att män borde utrotas. Jag kan i alla fall inte tolka den på något annat sätt.

Den gör också det lite lättare att sätta nattens hatiska kommentarer mot mig i sitt rätta perspektiv. Detta är inte bara en ensam pappas kamp för rätten till sitt barn. Detta är en hel ideologi som nu skakas i sina grundvalar, och många människor som skott sig på densamma gör nu vad som helst för att stoppa mig från att publicera ut sanningen här.

Välj sida nu. Ett fortsatt mörkande av sanningen om vad som görs mot våra barn, eller en upplysning av denna kolkällare så att dom kräldjur som döljer sig i hörnen blir synliga. Välj nu innan fler barnliv går till spillo.





Läs även andra bloggares åsikter om ROKS, jämställdhet, feminism, barnmisshandel, juridik, vårdnad, propaganda

Idag fick jag min senaste artikel på newsmill publicerad. Ni kan gå dit och läsa den via denna länk.

Idag fick jag också beskedet att min dotter skall släpas till barnhuset i Göteborg ännu en gång för att tvingas svara på frågor från Maria Brage. Jag är inte välkommen.

Detta fick mig att idag ringa till Maria Brages chéf för att försöka stoppa misshandeln. Jag kämpar av alla mina krafter att hålla mig lugn och sansad under samtalet och det gick rätt bra. Brages chéf skulle kontakta åklagaren och förhöra sig om hur detta första förhör gått till. Jag skall  lära mig att tala närmare luren i fortsättningen....

Det jag säger i samtalet om en överläkare i psykiatri samt en psykolog som jobbar inom BUP är alldeles sant. Den kopia av förhöret dom har fått läsa har blivit totalt avpersonifierat, dvs inga namn syns. Det är nämligen så att om jag skulle gå till BUP och be dom titta på detta skulle jag få det gamla vanliga svaret. Du är inte vårdnadshavare, därför.....ja ni kan väl fortsättningen vid det här laget.

Familjeförintelsen pågår i det tysta

Därför att ingen vill lyssna. Ingen vill se. Vi vill inte och kan inte tro att detta verkligen sker, därför att det är för otroligt. Otroligt = omöjligt att tro på. Lyssna på Fiskal Hanna Westgård i den muntliga förhandlingen. "Det är ju otroligt svårt att tro att någon som jobbar professionellt med att utreda brott mot barn skulle göra så". Är hennes exakta ordalydelse innan hon skickar mitt barn rätt tillbaks i händerna på de som hon alldeles nyss ifrågasatt. 
Socialtjänsten är som sagt polisanmäld för tjänstefel (inkl grovt). Utredningen har nu tagits över av polisen i Hallands län, eftersom brottsplatsen är Kungsbacka.

Men fler personer har begått grova tjänstefel samt andra brott. Framförallt tänker jag då på polisman Maria Brage samt åklagare Per Åke Kvarnström.  Jag hoppas nu Brages chéf nu agerar för att skydda min dotter från ytterligare övergrepp.

Jag får rysningar av dessa barnahus. Ni kan själva bilda er en uppfattning om vad dessa instutioner egentligen är tänkt att vara till för.

Här är ett antal länkar med information rörande dessa nya förhörs centraler.

Barnhuset i göteborg
Västnytt om barnhuset
Tråd på Flashback om barnhuset
Uppsats om barnhuset i Göteborg
BRIS hyllar barnhusen
Brottsoffermyndigheten om barnhusen

Jag kan inte rå för det, men jag får mycket dåliga vibbar av det här. Förhoppningsvis används dessa barnhus åtminstone nån gång ibland även till det som dom är tänkta för, men i mitt fall så används det för att tvångsseparera en oskyldig far och hans dotter. Och jag tror inte på något sätt att jag är unik i det fallet. I så fall används ju barnhusen för att skada barn istället för att skydda dom. Detta tål defenitivt att granskas närmare, men för det krävs ju någon villig journalist. Jag får inte min legitimation förrän om ett år. Innan dess har dessa hemska hus hunnit krossa många familjeband.

Hittade en väldigt intressant artikel om falska minnen om övergrepp och hur dessa enkelt kan skapas hos människor som mår dåligt och som söker hjälp. Om dom då hamnar i händerna på dessa galningar som ser pedofiler överallt så kan det gå fruktansvärt illa. Människor som mår dåligt och söker hjälp är en utsatt grupp idag. Dom kan hamna i klorna på vilka dårar som helst. Att bedriva terapi får ju vilken klatterbytta som helst göra. Och människor travar blint in till första bästa.

Artikeln är på engelska, men som sagt spännande för dom som orkar läsa igenom den. Creating false memories. Av Elisabeth F Loftus på Washington University.

Slutligen kan nämnas att ännu en mamma kidnappat sina två barn och gått under jorden. För fan, stoppa pengaregnet över kvinnojourerna nu och förpassa dom till historiens sophög där dom hör hemma, innan fler barn drabbas av deras brott. Släng dit barnhusen också när ni ändå storstädar.


Läs även andra bloggares åsikter om Barnhuset, barnmisshandel, sexuellt övergrepp, feminism, vårdnad, barn, juridik, häxjakt,

Idag är det 100 dagar sedan jag och min dotter sågs eller fick ha någon som helst kontakt.  Denna universella mänskliga rättighet har tagits ifrån oss av Individ & Familje omsorgen i kungsbacka kommun. Ni som tror att det är i domstolarna som sånt här avgörs bör nog omvärdera detta. Det finns avhandlingar på nätet som har tittat på statistiken. Alla kommer fram till samma sak. Domstolen dömer efter familjerättens rekommendation. Tingsrätten är bara bödeln som utför avrättningarna som Socialtjänsten har utdömt.

Socialtjänsten behöver inte stå till svars för sina brott, då dom bekvämt kan gömma sig bakom särskilt för ändamålet skrivna sekretesslagar. Så fort dom får en minsta lilla jobbig fråga så får man alltid höra, "det är tyvärr sekretessbelagt".

Tänk till en gång vad detta egentligen innebär. I Sverige har vi alltså hemliga domstolar som avgör barns och vuxna medborgares liv och öden. Domstolar utan insyn, utan kontroll, besatta av socionomer med 4 års utbildning i bästa fall,  och som aldrig behöver stå till svars för någonting. Oantastliga och ogranskningsbara.

Den där "ingen" måste stoppas genast

Är detta förenligt med en demokrati? Är detta ens en viktig fråga att reda ut? Inte enligt våra politiker tydligen. Där tycks denna fråga vara den enda som inte behöver diskuteras....
Se på vad som har hänt i fallet med mamman i Bromma som torterade sina tre barn svårt. I tidningen står det "Mamman blev av med vårdnaden, men fick senare tillbaks den. Orsakerna till detta är oklara." Oklara ja...eller snarare sekretessbelagda. Någon har gjort fel, så långt tror jag att vi kan vara överrens. Men som vanligt verkar det vara den där "ingen" som har varit framme igen. För vad jag kan se så är det "ingens" fel. Jag tycker någon borde ta ett allvarligt snack med den där "ingen" snart. Om alla kloka föräldrar gjorde det enda rätta och bojkottade denna farliga myndighet så skulle vi kanske åtminstone få lite strålkastaljus på dom, men som lydiga medborgare travar vi självmant rätt ner i gaskamrarna i tron att vi skall få en avlusning.

Besvärliga pappor

Vi som inte lydigt går frivilligt till vår egen avrättning utan trotsar överheten och kräver rättvisa blir stämplade som s k "besvärliga pappor". Såna finns, men dom flesta knäcks till slut av övermakten. För detta ändamål har man inrättat särskilda metoder för att handskas med oss. Lagen om grov kvinnofridskränkning är en mycket användbar och effektiv metod. Fråga min kompis Christer i Göteborg. Han blev anmäld för detta av Socialtjänsten i Tynnered. Det var i Oktober i fjol tror jag. Han har inte fått träffa eller prata med sina pojkar sedan dess. Detta trots att han fortfarande inte blivit av med vårdnaden. Den kan dom inte ta ifrån honom innan polisen blir klar med sin utredning om vad som egentligen hände för sju år sedan. Och det blir dom inte.

I julas var jag allvarligt oroad för Christers liv. Jag var faktiskt inte säker på att han skulle orka. Han försökte att få lämna en kasse med julklappar till sina barn via socialtjänsten i Tynnered, men icke. Mamman hade sprungit till BUP och fått ett intyg på att det inte var bra för barnen att ha någon som helst kontakt med sin pappa. Om dom pratat med Christer? Nix...det har ingen gjort. Ingen har velat titta på hans bevis heller. Det har snart gått ett år. Gissa hur han mår?

Vad skall man kalla sånt här om inte tortyr?

Jag har sedan år 2006 hindrats att få ha någon som helst vettig kontakt med mitt eget barn. Jag är aldrig dömd för någonting. Det allvarligaste brott jag någonsin gjort mig skyldig till är fortkörning. För att jag vägrat att ge upp kampen för mitt barns rättigheter har jag kallats offentligt för, kvinnohatare, misshandlare, farlig, aggressiv, egoistisk, hotfull, och gud vet allt. Sedan min kära ex släppte atombomben i huvet på mig, dvs incestanklagelserna så har jag dessutom nu avancerat till pedofil, och incestuöst kräk. Detta utsätts jag för av människor, för att jag försöker rädda ett barn. Naturligtvis bidrar det till att ytterligare försämra min allmänna hälsostatus. Jag väger nu 72 kilo. samma vikt som jag hade när jag var 15 år. Mitt närminne försämras och jag har svårt att hålla saker i huvudet. Ett syndrom som kallas  traumatic stress disorder och som det kan ta år att bli bättre ifrån. Jag har under snart 4 år utsatts för en daglig stress som skulle knäcka dom flesta på en vecka. Jag har körts med ambulans med siren och blåljus ända från Tjörn till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och vårdats på hjärt intensiven i en vecka innan faran var över.

Sverige har skrivit under konventionen om dom mänskiliga rättigheterna som bla uttryckligen förbjuder all form av tortyr. Oskyldig eller skyldig spelar ingen roll. Tortyr i Sverige är absolut förbjudet. Men vad fan skall man kalla detta då? Ringa misshandel??? 

Oskyldig innan motsatsen bevisats

I dagens vårdnadslag som dom värsta ultrafeministerna kopplade till den dåvarande (S) regeringen såsom Bodström, Jens Orback, Margareta Winberg och Gunilla Ekberg, drev igenom 2006 tillsammans med ROKS och övriga kvinnoförbund har visat sig vara en katastrof. Vårdnadstvisterna har ökat med 35%. Antalet anmälningar för sexuella övergrepp mot barn har ökat med 400% sedan 1998 års vårdnadsreform. Ingen vill dock sätta dessa faktum i samband med varandra. Istället ser feministerna detta som en succé?!

Vi har nu en situation framförallt för fäder som är totalt absurd. Vi är inte oskyldiga tills motsatsen bevisats. Vi är inte ens skyldiga tills vi har bevisat motsatsen. Nej, vi är skyldiga ÄVEN om vi bevisar motsatsen. På vilka horribla sätt detta ofta drabbar våra barn är väl lätt att räkna ut?

Jag ser en strimma hopp i det nya Piratpartiet. Man kan ju tycka att det är idiotiskt av mig som fattig musiker att rösta på detta parti, men i deras partiprogram står klart och tydligt att dom ser Sveriges konstution som okränkbar. Det borde vara självklart för alla riksdagspartier, men sanningen är en annan, sorgligt men sant.

Jag har varit på polisförhör hos Maria Brage. I en och en halv timme förhördes jag angående mina påstådda övergrepp. Under detta för hör lämnade min advokat Peter haglund in bevisning. Bl a domen från 08 där tingsrätten fastslår att mamman redan polisanmält mig falskt en gång tidigare. Att hon dessutom ljugit om i stort sett allt annat också. Att jag skulle på något sätt vara farlig avfärdar rätten bestämt samtidigt som dom lägger ansvaret för den uppkomna situationen på mor och mormor. Men resultatet blev ändå det vanliga. Mamman tilldöms enskild vårdnad helt enligt den sjuka mall som våra feministiska partier har bestämt. (Domen kan laddas ner i högermarginalen).

Är åklagaren inte skyldig att se på bevisningen?

Jag ringde för en tid sedan upp åklagaren i mitt fall för att ställa några frågor angående utredningen. Vilket jag

naturligtvis har all rätt att göra. Denne åklagare Per-åke Kvarnström i uddevalla försökte först brevledes lura i mig att jag inte hade rätt att anlita vilken offentlig försvarare jag ville, utan påstod att jag av kostnadsskäl måste välja en från Uddevalla domsaga. Jag blev därför tvungen att skriva ett svar till herr åklagare och förklara lagen för honom. Något jag också fann en smula märkligt.

I det telefonsamtal som jag idag publicerar så har Kvarnström redan beslutat att hålla ännu ett förhör med min dotter. "Detta är ren formalia" säger han till mig. Jag frågar: "har du läst tingsrättsdomen från 08"? Det hade han inte gjort, vilket framgår. Han hade alltså bestämt att ytterligare ett påfrestande förhör med Rania skulle hållas utan att ens ha tittat på den bevisning jag hade lämnat in. Detta är inte det enda märkliga som framkommer i detta samtal.

Varsågoda, ännu en uppvisning av hur vårt samhälle idag ser på "baaarnens bästa".
100 dagar utan kontakt idag. Ett dystert jubileum. Hur länge skall denna tortyr mot mig och mitt barn tillåtas pågå?





Läs även andra bloggares åsikter om Vårdnad, familjerätt, barnmisshandel, mänskliga rättigheter, åklagare, daddys, Per Åke Kvarnström, feminism, Baby Thor, Mia Danielsson, andrew Wang,

Den som tiger samtycker sägs det. Nytt besökssrekord igen, men om man endast ser till antalet kommentarer får man lätt intrycket att det är få som hittar hit. Jag gick till Tailsweep idag och kollade hur det såg ut med besöksfrekvensen här egentligen. Bilden visar var mina läsare kommit ifrån det senaste dygnet. Att besöken är många men antalet kommentarer är få visar förhoppningsvis att det jag skriver och postar ut är svårt att ifrågasätta.

Inlägget igår kom till efter att jag dumt nog gick i polemik med några riktiga psykfall inne på Ingrids blogg. Aldrig förr på 180 inlägg har jag skrivit med versaler, eller använt mer än ett utropstecken. Dålig svenska, men igår kröp dom innanför skinnet på mig. Om man får tipsa polisen så borde ni genast spåra dessa personer. Då kommer ni kanske att lyckas ta några riktiga gärningsmän för en gångs skull.

Dom där häxorna har en mycket skruvad syn på det där med sex och barn, men det har å andra sidan ROKS ideologiske ledare Eva Lundgren också, och hon är än idag professor på Uppsala universitet. 1993 kom kvällstidningarna ut med nyheten att ett tiotal barn ritualmördats och grävts ner i skogarna utanför Eskilstuna. Polisen lade tusentals timmar på att gräva en sabla massa hål ute i skogen, men hittade inte ett spår av några offer.  Lundgren hävdade dock med stor emfas att satanismen ”inte är en marginell företeelse” och att det är vanligt med sexuella övergrepp mot barn och djur bland svenska djävulsdyrkande män.

Hur någon ens kan orka läsa igenom alla vidrigheter denna uppenbart psykiskt sjuka kvinna suttit och diktat ihop förstår jag inte. Jag tänker inte ens citera en rad. Ni som vill se skiten kan säkert hitta den nånstans. Uppsala universitet riktade kraftig kritik mot Lundgren, men ansåg inte att hon skulle förlora sin forskarstatus?

Dessa  slutsatser kom professor Jörgen Hermansson fram till efter att ha läst eländet. Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet:
* Det finns dock inte (...) grund att hävda att det rör sig om vetenskaplig ohederlighet.
* Eva Lundgren är utan tvivel en idérik och produktiv forskare. (jo, det stämmer visserligen....)
* Hennes texter utmanar invanda föreställningar och ger öppningar för nya spännande infallsvinklar.

Man blir sjuk i själen

Själv kände jag mig bara sjuk och nedsmutsad i själen efter att ha läst bara några få rader. Jag kan knappast tänka mig att det finns en enda sida på detta nät som slår denna avhandling när det gäller sjuk totalskruvad perversitet.

Ursäkta om jag upprepar mig men jag finner för en gångs skull inte ord för att bättre beskriva detta.

Allt började med en flicka som blev arg på pappa då han avlivade hennes hund. Det slutade med att pappan fick 10 års fängelse. Mamman fick 5. Efter överklagan så fick pappan sänkt straff till 5 år och mamman friades.  Pappan fick efter en lång och hård kamp till slut upprättelse och skadestånd.

Det värsta av allt är väl att denna sexuellt mycket avvikande person fortfarande sitter och forskar om sin könsmaktsordning och får en rejäl professorslön för besväret. Men på barnhusen som nu slås upp över hela Sverige på Tomas Bodströms initiativ fortsätter man att leta efter sexualbrottslingar bland pappor som endast är skyldiga till att vägra ge upp sina barn frivilligt.

Barnens bästa

 

t o m Rädda barnen jobbar för att dessa övergrepp får fortgå. Jag tycker stridsropet "barnens bästa" borde fastna i halsen snart på de människor som dagligen jobbar med att förgripa sig på barn. Detta var vad dom gjorde mot mitt i alla fall på detta "barnens hus". Härmed förklarar jag polis Maria Brage som skäligen misstänkt för detta brott. Närmare än så kommer jag knappast för att få henne fälld. Mina  anmälningar om brott vänder bara hos polisen och kommer tillbaks med en stämpel redan nån dag efter jag skickat dom. Detta trots att jag faktiskt kan bevisa att brott har begåtts. Både egenmäktighet med barn och falsk tillvitelse.

Men idag var det ju socialtjänsten och familjerätten i Kungsbacka vi skulle tala om. Denna roliga myndighet som slår klorna i min dotters mamma så fort hon kommit innanför kommungränsen. Det framgår av deras vårdnads"utredning" att mamman fått "samtalsstöd" på den frivilliga delen av socialtjänsten som dom kallar den. Vad detta samtalsstöd bestod

av kan man ju räkna ut. Strax efter så började anklagelserna hagla mot mig. Våldsam, hotfull, trakasserande, farlig var bara några av etiketterna som sattes på mig. På den här tiden trodde jag fortfarande att socialtjänsten hade ett barnperspektiv och samarbetade med deras utredning bäst jag kunde.

Föga förvånande tog det dom mer än dom stipulerade 4 månaderna att färdigställa sina intryck av 3 intervjuer. Det gör det nämligen alltid. att en utredning på socialen skulle gå fortare än 4 månader har nog aldrig hänt. Trots att rätten alltid skriver skyndsamt. Mamman, jag och flickans dagis som var hemligt  p g a min "farlighet" intervjuades.

Resultatet blev en rekommendation att ge mamman enskild vårdnad. Jag vet att ni läser min blogg. Hur kändes det att sitta där och ge mig beskedet, samtidigt som ni låtsades vara deltagande och "förstå"? hur känns det att komma hem till sina egna barn efter en dag på "jobbet"? Jag är uppriktigt nyfiken.

Den som saboterar umgänget belönas

En av utredarna "Jessica Persson" sägs ha sagt upp sig sedan dess. Hade varit intressant att få reda på varför.
Jag fick för en tid sedan ett intressant mail från en mamma som befunnit sig på den motsatta sidan, men sedan dess ångrat sitt beteende. Hon skriver följande:

Den som saboterar belönas

Mmm, jag tror jag förstår lite hur du tänker - eftersom jag själv stått på "motsatt "sida när jag vid något tillfälle blev ifrågasatt som mamma eftersom jag lät min son vara hos sin far en kväll (ja, vi hade gemensam vårdnad och jag har aldrig velat neka min son att träffa sin far utan tvärtom. En förälder har ALDRIG rätt till sitt barn men ett barn har ALLTID rätt till sin förälder). Ivrigt uppmuntrad av sosstanter skaffade jag ensam vårdnad, eftersom det fanns ett dilemma där jag riskerade att själv bli av med min son om jag lät honom träffa sin far (olämplig mamma som sagt)
medan jag varken juridiskt eller moraliskt kunde/ville hindra dem att umgås. Men ensam vårdnad stoppades socialtanterna och gjorde att de glömde utredning och allt och inte hörde av sig igen...

Så det är inte bara vi mammor som försöker jävlas jämnt. Det känns snarare som om kulturen på socialkontor tvingar fram konfliker, vårdnadstvister, anmälningar o.s.v. som kanske inte kommit till stånd utan dem - eller vad tror du? Eftersom jag själv upplevt hur dessa tanter nästan försökte tjata sig till att jag skulle acceptera vilket dålig pappa/dålig man mitt ex var måste det vara lätt för en svagare person att faktiskt tro på det... Särskilt om de själva fantiserat fram hot

baserat på sina egna skuldkänslor som din dotters mor verkar ha gjort. (A la: Jag orkar inte med honom. Jag tar ungen och drar. Fan han kommer bli skitsur. Tänk om han är så arg att han kommer jaga oss/bli våldsam... herregud han är nog våldsam. Han är säkert farlig!) Vi människor har till skillnad från djuren fantasi - och tyvärr kan det för vissa til slut bli svårt att skilja mellan den och verkligheten. Oj, vad långt det blev nu, sorry. Jag har precis läst det där worddokumentet till rätten som du hade lagt ut vilket väckte många tankar jag trodde jag hade glömt. Hur går det med allt? Du får gärna höra av dig om du vill.

Lycka till/ Kram

Döm om min förvåning, då jag  fyra dagar efter att jag gjorde min anmälan den 22 mars, ringde upp Christina Pettersson på familjerätten och frågade varför dom inte hade hört av sig. Jag fick  då frågan en bit in på samtalet "Men varför förlorade du vårdnaden då"? Denna myndighetsperson var med och "utredde" mig och modern, sedan frågar hon mig varför jag förlorade vårdnaden? Som om jag skulle kunna svara på det. Jag har fortfarande ingen jävla aning. Det har också framkommit i moderns svaromål på min senaste ansökan om verkställighet, att citat: "Jag har ständigt varit i kontakt med Familjerätt, BUP, inklusive socialen sedan dom -08 (T 8134-06)". Tilläggas kan ju att tingsrättens dom slår fast att jag skall hållas informerad även om jag inte längre är vårdnadshavare.

Nu har jag fått en kallelse till socialtjänsten som tydligen vill tala med mig angående den anmälan om oro för barn som dom har mottagit (mammans). Dom väntar dock tills det endast återstår en vecka på de 4 månader dom har på sig att utreda innan dom ens kallar mig till ett möte.  Jag undrar dock varför jag ska behöva åka 20 mil för att endast  få svaret, "det kan jag inte gå in på eftersom du inte är vårdnadshavare", vad jag än säger...samma svar. Vad är vitsen med det?

Ni som vill kan här få höra hur man som orolig pappa bemöts av denna myndighet som säger sig jobba "för barnets bästa". Jag börjar bli jävligt trött på att höra denna klyscha barnets bästa upprepas överallt när jag försöker få någon att förstå min saknad och oro. Om det inte vore så jävla tragiskt hade denna konversation nästan varit rolig. (Ursäkta den dåliga ljudkvaliten i början, den blir bättre vartefter).



Om ni hade velat jobba för mitt barns bästa så skulle ni t ex kunna kontrollera om hon har fått ta del av detta brev från farmor med tillhörande present som skickades den 20 maj. Vore inte det intressant att få reda på?  

Socialtjänsten i Kungsbacka är polisanmäld för tjänstefel grundat på deras underlåtenhet att utreda min anmälan om välgrundad oro för min dotter som skickades till familjerätten den 22 Mars 2009. En vecka innan jag av individ & familje omsorgen blir polisanmäld för sexuella övergrepp på henne.

Det har nu gått 99 dagar sedan jag hörde av min dotter..... 

Läs även andra bloggares åsikter om Socialtjänsten, familjerätten, barnmisshandel, övergrepp, feminism, mäns våld, jämställdhet,

Skyldig! Det var domen jag fick första gången jag satte min fot på familjerätten i Kungsbacka 2006. "Vi vet inte för vad än, men nåt har han säkert gjort! Annars skulle väl inte den stackars mamman påstå det??" Så måste tankarna ha gått på dom familje"fels" sekreterare som fick vårt ärende på sitt bord. NU mer än tre år efteråt har dom äntligen hittat vad jag var skyldig till. Jag hade duschat och sovit i samma säng som min dotter. "Vi visste det! Guuud vad vi är duktiga på vårt jobb!" Antar jag att man tänker nu. Och precis en vecka efter jag lämnade in den FÖRSTA orosanmälningen som kom in i det här fallet dessutom. Vilken makalös timing!!

Efter ännu en i den långa raden av sämnlösa nätter sedan min dotter hamnade i klorna på dessa inkompetenta idioter, har jag äntligen lyckats leverera den sammanställning av bevisningen som jag hittills förgäves försökt få någon att titta på.

Det är nämligen så det fungerar om du är pappa och får barn med en mor som inte riktigt inser en fars förtjänster. Den dagen du mopsar upp dig mot mor, mormor, och matruschkorna på familjerätten så mopsar du upp dig mot hela vårt vidriga familjerätts system, och så kan vi ju inte ha det. Dom flesta pappor inser detta alldeles för sent. Sådan skräck generar familjerätt och domstolar idag att fäderna skräms till tysnad, med hot om att förlora sina barn för alltid.

Om ni tittar i höger marginalen under bilden där det står "evidence" så finner ni två rullgardinsmenyer. En för text och bild dokument och en för ljudfiler. Det som hittills postats är bara en del. Det tar tid sånt här. Det ska scannas, laddas upp till servrar, kodas, och fan och hans faster...men mer kommer att komma ut på listorna eftersom. I samma takt kommer det tillhörande dokumentet där filerna kortfattat beskrivs att uppdateras. Några barnsjukdomar har nu upptäckts.

I Firefox måste (i alla fall jag)
1. klicka på en av dom blå knapparna
2. klicka på tillbaka pilen. Då laddas scriptet som det ska.

I Explorer har "rullgardinen" en tendens att försvinna. För att råda bot på det:
1. Håll inne vänster musknapp.
2. Dra musen till rätt länk.

Allt det där skall fixas efterhand....

En unik samling

Mig veterligen har ingen förr publicerat en sådan diger lista med både skriftliga och inspelade bevis på att de myndigheter som är satta att skydda våra barn är korrumperade in i sitt innersta väsen. Aldrig förr i historien har heller en sån viktig fråga som denna mötts av en sådan vägran att ens diskutera eller ens se, som papparättsfrågan. Människor har fått för sig att vi strider för vår rätt som jämställda föräldrar. Den frågan är för oss bara sekundär. De allra flesta av oss strider för att försöka lösgöra våra barn ur klorna på en kvinnodominerad maffia som utan att blinka utsätter våra barn för risker som dom inte skulle utsätta sina egna för ens för allt guld i världen. För dessa personer som är satta att likt vakthundar vaka över detta system, betyder ett barnliv inte ett skit.

Och ingen reagerar

Feminismen...Sedan slutet på 60 talet har denna radikala och totalitära rörelse tillåtits att sprida sig likt ett ogräs som till slut kvävt all annan växtlighet i vår plantage. Innan denna extremiströrelse satte igång med sitt propagandakrig mot fäder och män så var det ingen som ens hade hört talas om det GIGANTISKA samhällsproblemet "mäns våld mot kvinnor". Nu kan vi inte ens gå in på ett apotek eller sitta i ett väntrum utan att få det uppkört i nyllet. Vi kan inte öppna en kvällstidning utan att få det nerkört i halsen. 153 KVINNOR HAR MÖRDATS på 2000 talet, vrålas det ut från Aftonbladet och sedan gottar dom sig i alla blodiga detaljer. Att över 11 000 män har dött på sina arbetsplatser sedan dom drog igång detta könskrig, men nästan inte en enda kvinna, det kommer dom aldrig att skriva en rad om. Sånt ingår inte i den feministiska definitionen av jämställdhet. Nu har dom lyckats göra denna lögn till en sanning.  Vem skall då ge oss sanningen om denna "sanning" då varenda nyhetsorgan tycks vara infiltrerade av denna enorma propagandamaskin. Jo tydligen en utfattig arbetslös musiker som under tre års tid utsatts för dom jävligaste rättsövergrepp, samtidigt som han förtvivlat försökt sätta sin dotter i tryggt förvar långt från dessa jämställda myndigheter.

Nu jävlar räcker det

I tre och ett halvt år har jag spelat efter era regler. Inte bråkat utan "samarbetat" som ni kallar det. Själv har jag en helt annan uppfattning om vad samarbete innebär än ni. För mig betyder det att ge och ta. För er  betyder det att tillintetgöra den andre och stjäla det som är hans. 

Något andra förhör med min dotter blev det inte igår.  Jag och mitt ombud vägrades av förhörsledare Maria Brage på barnhuset i Göteborg att få ta del av förhöret från medhörningsrummet. "Vi skall inte ha några förövare här på barnhuset" var den exakta frasen hon använde i telefon med mitt ombud.  Inte heller ville hon tala om för mig vilket brott som jag är skäligen misstänkt för.

Dom försöker nu förtvivlat att bevisa någon slags uppsåt. Att jag skulle ha begått någon slags sexuellt övergrepp för att dotterns hand plötsligt var där och ville känna på den där konstiga prylen mellan farsans ben i duschen. Detta hände den 25 April 2008. Första gången hon spenderade en helg hos mig utan övervakare och annat fanstyg som dom tvingar på oss pappor som vill spendera tid med våra barn. Jag talade med henne och förklarade att det där är min privata sak och inget som flickor skall röra. Det har sedan dess inte varit några problem.

Hur samtalet med Polisman Brage  utspelade sig kan ni få lyssna på här.  Lyssna på hur hon säger "När jag talar med målsäganden (barnet) som ÄR drabbad av brott." vadå oskyldig till motsatsen bevisats?:
Del 1


Och Del 2

Världens mest korkade pedofil

Om jag nu som vissa är övertygade om vore en incestuös pedofil, måste jag väl vara den dummaste i världshistorien som faktiskt berättar sanningen om det som hänt. Ni kan studera allt s k bevismaterial i det här fallet. Denna händelse i duschen nämns ingenstans. Men för att jag är en ärlig person som tror på att berätta sanningen så skall jag nu dömas till helvetet. Då talar jag inte bara om skogomeanstalten, utan ett liv utan mitt barn. I HELVETE HELLER!! Ni ska släppa min dotter nu! Ni vet mycket väl vem som ljuger och vem som talar sanning i den här smeten. Åtminstone hade ni vetat det om ni brytt er det minsta om att läsa dom papper som mitt ombud lämnat in SOM BEVIS! en sån jävla inkompetens kan inte ens vara möjlig. Är det konstigt att vi drabbade fäder får konspirationsidéer?

Vårdnaden skulle ryka vid minsta lögn säger en människa som påstår sig vara socionom på Maja Lundgrens blogg som någon slags bevis på att mammor inte ljuger om såna här saker. Den socionomen jobbar definitivt inte i Kungsbacka kommun. Denna mamma har inte gjort annat i tre år, ivrigt påhejad av social"tjänst" mormor, kvinnojourer och annat jävelskap.  Detta bevisas gång på gång, men dom reagerar inte. FATTAR NI ??!!! Domstolsverket, åklagarmyndigheten, socialstyrelsen, skatteverket, rikspolisstyrelsen, datainspektionen och alla andra myndigheter som följer denna blogg....fattar Expressen?? aftonbladet?? SVT?? TV4?? eller NÅN av alla medier som varit här och läst. Hur tydligt skall jag behöva göra det?? Barnperspektiv MY ASS!!

500 män sitter dömda på en kvinna ord

Jo det är sant. Någon annan bevisning behövs inte längre i vårt jämställda rike.

Visst har det funnits en rädsla för att denna fullt naturliga händelse skulle nå mormors öron, och mycket riktigt. Det var i det ögonblicket det förvandlades från en naturlig händelse till någonting smutsigt och fult.  

Apropå perversa så kan ni ju kika in på Ingrid Carlqvists blogg och läsa en  del av kommentarerna där från den gångna natten. Nu vädrar dom blod dessa sjuka människor som ser varje fängelsedom mot en far som en seger. Såna små detaljer som bevis är inte hela världen. Jag hade i natt en hård dust mot en sällsynt vidrig varelse därinne som numera går under namnet perversa fröken Dacke på denna blogg.

Jag hoppas den sjuke jäveln vågar sig hit så jag kan göra slarvsylta av fanstyget.

"Alla feminister är inte såna" piper en och annan till sitt försvar. Nej, det stämmer. Men dom som en gång var med och startade rörelsen i tron att den skulle handla om jämställdhet, skäms idag för att kalla sig feminister. Jag talar då om kloka kvinnor som fortfarande har ett intakt hjärta. Doris Lessing och Erin pizzey är två exempel, men dom är numera extremt lätträknade.

Släpp min dotter och låt henne få vara med sin familj!

Det är vad hon behöver nu. Inte fler förhör hos poliskärringar med en totalt vriden syn på sex och kärlek.

Detta måste rimligen ha gått upp för er redan, men ni måste väl hitta nåt sätt att ta er ur skitpölen som ni satt er i utan att det stänker för mycket. Eller är ni helt jävla blinda? I så fall får jag väl hoppas att det NÅNSTANS sitter NÅGON som fortfarande har ett barnperspektiv och samtidigt NÅNTING att säga till om.  

Det måste väl för fan finnas NÅGON NÅNSTANS som inte är helt jävla blind???!!!

I morgon drar jag ner brallorna på socialassistent Lotta Amberg i kungsbacka. Sedan står åklagare Per Åke Kvarnström på tur. För övrigt håller jag med Maja Lundgren om att rättvisa skall skipas i domstolar och inte på bloggar. Men när så inte sker? Trots 3,5 års försök och offrande av allt man äger och har, både vad gäller pengar, hälsa och relationer. När man har provat ALLT, offrat ALLT, men bara möts av tyst förakt och lögner, Vad gör man då Maja? Vad gör man, då ens barns liv står på spel? Kan någon svara på det?

Fy fan vad jag är trött nu....Kan ingen jävel reagera nångång?

Läs även andra bloggares åsikter om Barnmisshandel, sexuella övergrepp, socialtjänsten, juridik, barn, familjerätt, rättsövergrepp, pappa,

Kloka mammor resonerar

Mitt nya lilla projekt, som jag hoppas en gång för alla skall röja alla tvivel om vem det är som är offer och förövare i den här tragiska soppan har äntligen börjat ta form. Tycker själv att jag redan gjort det rätt tydligt, men det verkar som om mottagarens åsikter om manligt och kvinnligt tycks avgöra, snarare än de hårda bevisen. Det tar dock ännu lite tid att färdigställa. Därför postar jag ut lite annan information idag.

Först vill jag rekommendera ett besök på Ingrid Carlqvists blogginlägg om mig idag. Gör som daddy..... Ingrid Carlqvist är för er som inte vet journalist och författare. Hennes senaste bok som kommer ut i dagarna är uppföljaren till Ego girl, om Carolina Gynning. Jag har inte läst ettan skall jag erkänna, däremot läser jag hennes blogg med glädje. Ingrid är en modig kvinna som står upp för sanningen när den misshandlas och göms.

Sedan efter jag läst Ingrids blogg gjorde jag ett besök på Maja Lundgrens. Hon har utnyttjat min situation för att generera trafik till sin annars rätt glest befolkade blogg. 4 Inlägg har det blivit, för Maja har inte riktigt hajat att möjligheten att kommentera inte tar slut vid 200. Eller så har hon det, men låtsas för att hålla liv i den sköna bloggstatistiken. Numera har dock alla med något vettigt att tillföra lämnat eländet.  Då försöker Maja själv att tända på brasan igen genom att med en idiots tvärsäkerhet fastslå att...jorå han är en pedofil. Detta hade hon lyckats utläsa ur den video som jag postade ut häromdan.

Detta får inte den menade effekten. Tyvärr, för jag hade gärna sett att ännu fler fick se filmen. Men det blev tyst förutom en förvirrad rödstrumpa som hojtade "var finns filmen, var finns den?" Men för f....

Nu tycks debatten ha övergått i en mammornas klubb för intern beundran. Nu tycks ju Maja inte ha några barn, och klok verkar hon inte heller.

Jorå...olämplig helt klart

Maja Lundgren: "Jag har förlitat mig på att samhället står pall för påtryckningar. Sedan har det framkommit mer och mer, och jag ska säga att videon du nämner är sådan att jag hoppas att Daddy absolut inte får vårdnaden om dottern ens enstaka helger. Man får förlita sig på samhällets klokskap. Av det jag har sett av olika medborgargarden på nätet lutar jag åt att rättsstaten måste stärka sig mot egenintressen och lobbyism."

"Eller så här: jag älskar båda lika mycket, men på olika sätt, och med mamma känns det på något sätt som att jag har varit ett kurr i hennes mage."

När man läser hennes magsura kommentar där hon slår fast min skuld långt innan domstolen ens fått chansen, och samtidigt tänker tillbaks på hur hon själv bar sig åt mot sina manliga kollegor i sin bok Myggor och tigrar, så klingar det jävligt falskt.

Ur Aftonbladet om myggor och tigrar:
Författarinnan beskriver en lång rad namngivna personer synnerligen nedsättande. Hon anklagar män i ledande befattning på Aftonbladets kulturredaktion, där Lundgren vikarierat, för att ha varit sexistiska. Hon påstår att rubriker på dessa kultursidor ska ha varit budskap riktade direkt till henne.

Det är i princip bara män som blir påhoppade – men även författaren Maria Küchen får sig en känga för att hon ska ha pikat Lundgren för hennes barnlöshet. I ett uppenbart ironiskt mejl till en högt uppsatt chef på Bonniers tackar Küchen för att förlaget ger ut en så viktig roman som Lundgrens. Hon passar också på att med drypande ironi be om ursäkt för att hon varit så elak mot Lundgren eftersom Küchen glömt en barntröja framme i ett gästrum på sitt skärgårdsställe där Lundgren bjudits att övernatta.

Detta är alltså samma människa som tycker att min video bevisar att jag är skyldig till vidrigheterna jag anklagas för.  Så här gör rödstrumpor när dom debatterar. Men i det här fallet tycker jag nog att Lundgren borde hålla sig för god för att döma ut min dotters far som en brottsling som aldrig mer skall få träffa henne. Någon annan som vill ta det ansvaret på sig?

Jag blir kritiserad för allt annat mellan himmel och jord också på många ställen. men hittills har jag bara hittat en kommentar som kritiserat något som jag faktiskt skrivit. Denne rödstrumpa hade lusläst alla mina över 170 inlägg och hittat ett som hon ansåg vara under all kritik. Kommentarsfloden på lundgrens blogg (ni får hitta länken själva) avslutades då jag var där idag med följande intelligenta kommentar från en gammal feministisk bekant:
Systerdyster: "Helt klart är pappor sämre som föräldrar."
Kort och gott. Nu får hönsen kackla vidare bäst dom vill. Jag har gjort mitt sista besök.

Boj kott..hopp menar jag

Minns att jag vid ett besök i ett kommunalt väntrum i Göteborg hittade en broschyr från Brottsoffer organisationen. Bojen stod det på utsidan. och strax under: en verksamhet som vänder sig till barn och deras mammor.

Då öppnade så kunde man läsa vidare:
Det är inte ditt fel att pappa slår dig och mamma.
Det är inte ditt fel att pappa blir arg när han dricker.

Fattar ni kvinnor hur jävla kränkande det är att ständigt få denna propaganda tryckt upp i nyllet så fort man sätter en fot i det offentliga rummet? Var barnen vars mammor dricker och slår skall vända sig framgick inte. Nu har denna skruvade organisation tillsammans med SKR (kvinnojourer) och HOPP som jobbar för offer för exuella övergrepp tillsammans släppt en pressrelease.

Kolla in detta. Är vi så korkade eller är det bara dom som tror det?

Barn som upplever våld mot närstående ska betraktas som brottsoffer. Det är ett av de mycket viktiga yrkande som BOJ, SKR och HOPP kommer att föra fram under sitt seminarium "Små brottsoffer - stora sår" under Almedalsveckan. En färsk undersökning visar att det är ett yrkande som har brett stöd hos allmänheten - tre av fyra tillfrågade håller med.

Tre av fyra håller med. Vad märkligt! Om någon kommer fram till dig på stan och frågar, anser du att barn som misshandlas skall behandlas som brottsoffer? Vad skulle du svara? Mest märkligt är väl att inte 100% svarade ja på frågan? Men sedan kommer propagandan insmygande i pressreleasen som nu fått legitimitet genom denna bluffundersökning.

De flesta barn i Sverige har det bra, men de som har det svårt har det ofta mycket svårt. Det finns inga exakta siffror på hur många barn i Sverige som upplever våld i hemmet eller själva utsätts för våld, men Rädda Barnen uppskattar att ungefär vart tionde barn någon gång har sett eller hört en förälder bli slagen hemma. Barn har egna rättigheter och rätten att slippa våld är grundläggande.

Ni tror väl inte att dessa organisationer ens kalkylerar med kvinnliga förövare? Nej här är budskapet om vem det är som är farlig tydligt. Detta eviga propagandatrummande från alla feministstyrda organisationer som BOJ, Röda korset, Rädda barnen, BO, BRIS, är ju dom som orsakar att barn blir misshandlade mer än dom hade behövt bli. När skall folk begripa detta. Tror ni tortyrmamman i Stockholm hade fått tillbaks vårdnaden om sina barn om inte soc och domstolar var så skruvade i pallet av all pappabashing att dom rent automatiskt tror att mammor är ofarliga?

Ser ni inte?

Diskrimineringsombudsmannen rycker ut

Tur att vi har såna myndigheter som diskrimineringsombudsmannen så att ingen blir diskriminerad i Sverige. Vi pappor som diskrimineras utav bara helvete bör dock inte besvära denna viktiga myndighet i sin viktiga tjänsteutövning. Dom tar sig inte an könsdiskriminering som riktar sig åt vårt håll nämligen. Det ingår inte i det feministiska begreppet jämställdhet.

Nu har DO i all sin klokhet tilldömt en kvinna som jobbar på Erlanders tryckeri ett skadestånd på 35 000 kronor för att hon vägrats att jobba vid en viss maskin. Könsdiskriminering vrålar hon och anmäler arbetsplatsen. Erlanders försökte till sitt försvar säga att denna kvinna inte mötte kravet på den fysiska styrka, som arbetsgivaren ställt, för arbete vid den stora maskinen. Näpp, diskriminering pga kön blev domen. 35 000 blev skadeståndet....

Igår avslog kammarrätten min begäran att få ut socialtjänstens journaler angående mig. Samtidigt avslog socialnämnden min andra överklagan som påpekade att mamman inte längre har sekretess skydd.  Åtminstone trodde jag inte hon hade det längre, då sekretessmarkeringen uppenbarligen togs bort enligt brev från skatteverket den 7 maj. Nu har hon emellertid tydligen lyckats med samma konststycke igen?!

Det är nu över 90 dagar sedan min 4 åriga dotter tilläts ha någon kontakt med hennes far. Som om man bara bryr sig om att titta och lyssna på det hittills utpostade bevisen är helt oskyldig.

För att göra det lite lättare kommer här en lite sammanställning:

Kort från mamman på min födelsedag den 26 November, mindre än en månad innan dottern föddes:
69 dagar 7 timmar och 41 minuter

Expressens sex och samlevnads expert uppmanar till exakt samma övergrepp som jag påstås ha gjort mig skyldig till:
Det är inte papporna som begår övergreppen


Utdrag ur socialtjänstens protokoll där umgängessabotage och lögner blir tydliga, samt mail från Monica Antonsson som berättar om sitt telefonsamtal med mamman som inte var ett dugg orolig för vårt barn:
sakkunniga har uttalat sig

En anmälan om oro för mitt barn lämnades till socialen en vecka före anklagelserna kom, samt  alla lagar och regler som brutits av polisen och åklagaren:
Hur man pressar "sanningen" ur en 4 åring

Ljudfilerna som jag spelade in på tingsrätten i Varberg, då man i den muntliga förberedelsen tog ifrån mig allt umgänge medan "utredningen pågår". Utredningen pågår och pågår och pågår....

Det låter ju fruktansvärt

Mammans uttalande i tingsrätten om mina kidnappningsförsök, och som senare dementeras av dagischefen.
Samt dagisets anmälan om oro för dottern vid ett tillfälle då hon bevisligen hade vistats hos mor och mormor i 12 dagar i sträck:
Dagis har anmält oro för min dotter

Farmors vittnesmål om mig som far, samt mammans falska anmälan till försäkringskassan.
Beware the fury of a patient man

Min film med dotterns röst som tydligt säger att hon vill vara mer med sin pappa.
..att jag får vara hos dig lite mer..

Samt dagens inlägg på Ingrids blogg som redogör för hur förhör med barn går till. Något som också framgår av protokollet från förhöret med Rania. Ändå har jag valt att inte publicera en del inspelningar av hänsyn till dotterns mamma som, vill jag betona,  jag egentligen inte hyser något agg till. Hon är ett offer som låter sig göras till en förövare i detta som jag ser det.

Men är det bara jag som tycker att det börjar bli bråttom nu?

Läs även andra bloggares åsikter om socialtjänsten, övergrepp, barnmisshandel, falska anklagelser, DO, BOJ, Rädda barnen, SKR, Maja Lundgren, Ingrid Carlqvist, daddy

Det andra brevet igår kom från socialtjänsten i Kungsbacka och var undertecknat av socialsekreterarna Kristin Bäckstrand och Lotta Anberg. Dom upplyste mig om att dom hade mottagit en anmälan om oro för min dotter och  att dom nu önskade tala med mig om saken. Fast inte förrän den 6 Augusti. Dom måste väl hinna ha semester först. Åka med sina barn på Liseberg och Astrid Lindgrens värld. 

Vilken av alla anmälningar om oro för min dotter som detta gäller står inte, så jag förmodar att det handlar om mammans påståenden om sexuella övergrepp som dom fick in i slutet på Mars. Beslutet att utreda fattades som jag förstår det den 17 April. Det betyder att den 6 Augusti då socialen varit vänliga att ge mig audiens så återstår det en vecka av dom 4 månader dom har på sig att utreda. Jag undrar om det inte vore dags för en översyn av socionomutbildningen. Bör inte utbildade socionomer åtminstone förstå innebörden av ordet "skyndsamt", samt veta vad som står i socialtjänstlagen?

Med lag skall landet byggas

Den gamle konungens valspråk borde väl gälla än. Fast numera hade det passat bättre med "demokratin är bara till för dom som äger den".

Anmälningsplikten regleras i Socialtjänstlagen 14 kap 1 §. Denna skyldighet är lagreglerad i syfte att skydda barn och ungdomar. Du behöver inte ha konstaterat att barnet far illa, utan det räcker med att du har misstanke om att det kan vara så. Men socialsekreterna med chéfer i Kungsbacka kommun, som dess kommuninvånare avlönar för att skydda dom och deras barn, har trots fyra anmälningar om att min dotter inte får den omsorg som hon har rätt till, inte sett det nödvändigt att agera. En av anmälningarna är ifrån dotterns dagis. Detta gott folk är vårt samhälles nuvarande syn på "barnens bästa". En annan följd av alla dessa falska anmälningar om pedofili och våld som kastas mot fäder i vårdnadstvister är att polisen inte hinner utreda inom dom stipulerade 3 månaderna. Som regel tar det numera minst 6 månader. 

Vad värre är, utredningarna utförs av poliser som saknar kompetens, nödvändig fallenhet och tekniska resurser.  För 0-6-åringarna har anmälningarna enbart gällande sexövergrepp ökat med 400 procent sedan 1998, för de över 6 år är ökningen mer än 100 procent, säger Anna Gustafsson, chef för familjevåldsenheten i Malmö. Ökningarna kan i ett första skede låta oroväckande men för familjevåldsenheten är det närmast en succé. - Mörkertalet har minskat och våldet har blivit synligare. Vi har blivit bättre på att förhöra. Vi har lärt oss mer, bland annat att där det förekommer våld mot kvinnor är det också vanligare med övergrepp mot barn, säger Anna Gustafsson.

Inkompetens på gränsen till stupiditet

Personer som Anna Gustafsson är ett bra exempel på vad jag menar när jag säger att vi idag sätter våra barn i händerna på manshatande, inkompetenta och farliga utredare. Om man bryr sig det minsta om att förstå den egentliga ökningen av dessa anmälningar så bör man väl sätta dom i samband med vårdnadslagarna som ändrades 1998, för sedan ändras igen 2006. Jag har tidigare flera gånger redovisat den forskning som samstämmigt från hela världen säger att sexualbrott mot barn är ytterst sällsynta, tack och lov. Borde man inte som polis och utredare vara intilligent nog att kalkylera med, att samtidigt som vi får en vårdnadslag som ger barnen rätt till bägge sina föräldrar vid en separation, så börjar anmälningarna att öka lavinartat?

Jag väntar ett viktigt besked på måndag eller tisdag angående en eventuell journalistisk granskning av mitt fall. Om beskedet blir negativt så kommer jag att posta ut mitt material själv. Först i kön står mitt telefonsamtal med åklagare Per-Åke Kvarnström i Uddevalla. Efter det torde det inte längre råda något tvivel om att min dotters framtid placerats i ytterst inkompetenta och olämpliga händer.

Det är inte bara mig mitt barn förvägras

Min dotter har nu varit skild från hela sin släkt sedan i julas då jag och hon var hemma och hälsade på. Den 18 Juli skulle hon ha kommit hit och fått spendera två veckor med mig, sin bror, sin farmor och farfar, sina älskade kusiner, sin farbror, Farfars nya fru, och inte minst vår granntant och hennes två hundar som hon avgudar. I år blir det inget besök för henne. Istället får hon bereda sig på nya förhör hos Maria Brage på barnens hus. Vilken lämplig förälder hon är, min dotters mamma. Vilken kärleksfull mormor hon har. Vilken "lysande" socialtjänst hon har som möjliggör misshandeln. Åklagare och polis måste ju också klappa sig på axlarna och känna sig jättestolta som avslöjat ännu en pedofilpappa. I polisens förhör frågas dottern vilka människor som hon har därhemma. Hon svarar: "mamma och mormor". Efter en liten påminnelse av förhörsledaren kommer hon också ihåg att hon har en pappa och en bror. "Sen har jag inga flera" säger hon. Det är inte sant mitt lilla hjärta. Du har massor av fler människor som älskar och bryr sig om dig. Men vi får inte träffa dig. Bl a har du en farmor som håller på att gå sönder av sorg och oro. Fick du det paket och det brev som hon skickade till dig för ett tag sedan?

Så här skriver din farmor som älskar och saknar dig jättemycket om mig, din pappa i ett brev till domaren:

Till slut vill jag berätta om hur Joakim och Xxxxx har det tillsammans, vad jag har bevittnat. Det går inte att ta miste på den stora kärlek som Xxxxx hyser för sin pappa och vice versa. När de besöker oss eller när jag är på besök på Tjörn ser jag en liten flicka som är uppenbart mycket fäst vid sin pappa (det hör ju också ihop med fyraårsåldern vilket gör det som händer nu än grymmare i mina ögon). Farmor får inte hjälpa henne så mycket alls,"det ska pappa göra" får jag ofta höra. 

Joakim har ett oändligt tålamod med henne. Ofta spelar de och sjunger tillsammans och Joakim som är en duktig musiker gör inspelningar där dom spelar och sjunger tillsammans, vilket Xxxxx tycker är väldigt roligt. Xxxxx älskar naturen och vill gå på promenader till havet, plocka blommor m.m. Jag har faktiskt aldrig hört Joakim säga någon enda gång att han inte har tid eller att han vill vara ifred en stund. Nu verkar det vara just det som ligger honom i fatet, att döma av de fragment som läckt ut angående den sekretessbelagda utredning som socialtjänsten genomfört och lämnat till polisen är Joakim tydligen anklagad för någon form av sexuella övergrepp. var detta kommer ifrån är det ingen som förstår. 

Xxxxx vill som sagt ha sin pappa inom synhåll hela tiden och t.ex. när han ska duscha sa vill hon göra det samtidigt. Därför har hon fått duscha tillsammans med honom och alla med en sund och frisk syn på barnuppfostran ser näppeligen något konstigt med det. Om det är detta modern vill få till ett sexuellt övergrepp så synes det mig konstigt att socialtjänsten ansett detta så allvarligt att man lämnat in en polisanmälan. Vem är det i så fall som har ett sjukt tänkande? Och vem är det som begår övergrepp mot ett försvarslöst barn om hon under förhör hos BUP och polisen tvingas svara på frågor om detta som hon aldrig förr sett något konstigt med? 

Hittills har Xxxxx sovit med sin pappa i samma rum i en 190 cm bred dubbelsäng. Mamman har krävt vid ett flertal gånger att Xxxx skall bära pyjamas på natten, men Joakim har låtit henne bestämma det själv och då föredrar hon att sova i underkläderna, precis som sin far. I mammans huvud kanske även det kan bli till ett övergrepp, att en fyraaring sover bredvid sin pappa. Ett barn som blir utnyttjat skulle naturligtvis inte vara så uppenbart kär i sin far, det är absurt att ens tänka sig. Barn har ett rättvisetänkande och sunda begrepp om vad som ar rätt och fel. Jag har sett hur hon springer mot Joakim och kastar sig i hans famn nar hon kommer för umgänge. Och jag har hört henne säga nar söndageftermiddagen kommer att hon vill stanna hos pappa. "Varför får jag inte vara mera med dig pappa?" Vad svarar en mycket ledsen pappa på det? 

Dock har jag aldrig hört Joakim säga ett ont ord om mamman till Xxxxx. Jag som varit med under hela resans gång och har sett hurJoakim försökt allt för att få mamman att inta en mera förnuftig hållning till hela den här situationen utan att lyckas. Mamman verkar vara helt oemottaglig för förnuftsargument och verkar mera styras av känslor än av förnuft. Känslor som ingen av oss vet var eller hur dom har uppstått Jag misstänker att det har med hennes uppväxt att göra. Det sa jag när jag vittnade i tingsrätten i Mars i fjol och jag har inte ändrat uppfattning sedan dess. Att man kan få en förvriden verklighetsuppfattning av en dålig uppväxtmiljö det vet de flesta. 

Men det kan ju också enligt andra auktoriteter inom området personlighetsstörningar finnas ärftliga faktorer. Att mamman lider av någon form av psykisk ohälsa råder det för mig inget tvivel om. En "frisk" förälder skulle aldrig gå så långt som att utnyttja sitt barn, för att få en far satt i fängelse på falska grunder. En far som dessutom verkligen visat att han besitter alla egenskaper som behövs för att vara en mycket bra förälder för båda sina barn vilka han verkligen älskar och bryr sig om.  

På heder och samvete


Pappa kommer aldrig att ge upp. Det skall du veta mitt älskade barn, hur detta än slutar. Jag älskar dig och din bror över allt annat på jorden. Jag hoppas att mina ord på något sätt kan nå dina öron. Kanske någon som finns runt dig nu läser dom och kan förmedla dom till dig. Jag hoppas det, för jag tror du verkligen behöver höra dom just nu.

Gonatt pappas prinsessa

Html kod för att sätta in den stora stående bannern ovan är
a href="../http://daddys.blogg.se" target="_blank">img src="http://i382.photobucket.com/albums/oo263/Daddys_bucket/daddys140x350.jpg" border="0" alt="Photobucket" /></a>
(OBS! inkludera ett "<" tecken före "a href" samt "img src" detta gäller samtliga banners. Jag var tvungen att ta bort dom annars hade browsern satt in bilden istället för koden.)

Html kod för att sätta in den avlånga liggande bannern:
a href="../http://daddys.blogg.se" target="_blank">img src="http://i382.photobucket.com/albums/oo263/Daddys_bucket/daddys468x60.jpg" border="0" alt="Photobucket"></a>

Html kod för att sätta in den stora knapp bannern:
a href="../http://daddys.blogg.se" target="_blank">img src="http://i382.photobucket.com/albums/oo263/Daddys_bucket/daddys120x60.jpg" border="0" alt="Photobucket"></a>

Html kod för att sätta in den lilla knappen:
a href="../http://daddys.blogg.se" target="_blank">img src="http://i382.photobucket.com/albums/oo263/Daddys_bucket/daddys88x31.jpg" border="0" alt="Photobucket"></a>

Läs även andra bloggares åsikter omLäs även andra bloggares åsikter om barnmisshandel, sexuella övergrepp, mäns våld, kvinnovåld, familjerätt, socialtjänsten, polisen, jämställdhet, mänskliga rättigheter,

Tjena assistenten! Trevlig midsommar. jag hoppas du förstår hur priviligierad du är som får fira den med dina barn.
Här är han alltså daddy. Denne mytiske figur som har plågat feministerna på nätet sedan i Oktober ifjol. Många käftsmällar har jag delat ut. Var och en har varit välförtjänt, men jag har aldrig haft för avsikt att såra eller skada någon. Jag njuter inte av det här. Jag är inte hämndlysten eller elak. Men när ni skadar mitt barn eller vilket barn som helst för den delen så reagerar jag. Då försvarar jag henne till sista andetaget. Så som jag ser på saken ingår det i en förälders plikter.

Vadå? Ser jag dyster ut? Visst, synd att säga att man mår som en prins. Min dotters mor och mormor håller min dotter fången och får to m hjälp av polisen med att utsätta henne för rena övergrepp. Bara att hindra henne från att träffa sin älskade pappa är väl illa nog. Detta känns ju inget vidare förstås, men det är min dotters smärta jag känner. Inte min egen. Mig får ni göra vad ni vill med. Det skiter jag i , men sluta jävlas med mitt barn. För när ni jävlas med henne så blir jag förbannad.

Dagens telefonsamtal gick till chéfen för min dotters dagis. Enligt henne så hade inga papper skrivits som på något sätt pekade på någon annan version av händelserna än den jag redogjorde för igår. Det har jag på band. Liksom när mamman säger att ett dokument existerar som beskyller mig för kidnappningsförsök. Någon av dom ljuger uppenbarligen. Dessutom på band. Det andra samtalet gick till socialkontoret i Kungsbacka. Det blev kort. "Är du vårdnadshavare?" "Nej", "Nej, vad fan ringer du hit för då?"...typ. Chéfen som jag blev lovad skulle ringa tillbaks, måste ha glömt bort det. 

Man måste tydligen vara vårdnadshavare för att inneha rätten att oroa sig för sina barn. Tänk om man hade vetat det lite tidigare. Vad många sömnlösa nätter man hade kunnat slippa då. 

Men skit i det där nu. Jag tänkte mest önska er allihopa en trevlig midsommar med en liten present från Daddy. Idag blev den färdig, den nya versionen av den låt jag skrev till mina barn en sen kväll i studion på den tiden jag fortfarande hade två barn. Det var det jag pysslade med i studion C. Det och spelade in musik till allsköns människor för att försörja dig, betala din del av hyran och alla andra fasta kostnader. Jag surfade inte på barnporr på internet. Var fan har du fått det ifrån? Det hade väl knappast kunnat betala några räkningar?

Om jag nu är så farlig, hotfull och våldsam, för att inte tala om så pervers att jag skulle tända på min egen 4 åring, så varför gör inte du samma sak C? skyddar ditt barn? Nätet ligger öppet för dig med. Att starta en blogg är inte svårt. Det klarar vem som helst. Men förutom ständigt nya skurar med anklagelser så möts jag bara av en kompakt tystnad. Vid tre tillfällen under det enda samarbetssamtal som du gått med på, ställde jag frågor som du inte kunde svara på. Varför regerade ni inte då assistenterna? Varför nekade ni mig ett enskilt besök för att visa upp allt jag har dokumenterat sedan domen föll, och mamman motvilligt tvingades att lämna ut dottern varannan helg. Varför ifrågasätter ni inte hennes påståenden om att hon var så rädd för mig att hon inte tordes sitta i samma rum för att diskutera situationen tillsammans med en familjerättssekreterare? Varför ifrågasätter ni inte varför hon ringde och gav mig sin adress 5 dagar efter domen, då hon samtidigt sedan 1,5 år levde under skyddad identitet för att jag är så livsfarlig.  Varför...varför...varför...?

Och framför allt, varför tog ni vårdnaden ifrån mig i Göteborgs tingsrätt, efter ni konstaterat att jag var den mest lämplige vårdnadshavaren, om det nu inte går att dela längre? Så skulle det väl inte bli? Det kan väl inte varit meningen med den nya vårdnadslagen som skulle skydda våra barn? Att man sliter dom ur händerna på älskande fäder och sätter dom i händerna på störda individer som använder dom som vapen? Eller var det för att ni skulle kunna be mig dra åt helvete när jag ringer och är orolig såsom ni gjorde idag? Hur är människor som ni funtade? Det borde ju vara ni som har svårt att sova på natten. Det är ju ni som har mitt barns liv i era händer nu. Ni har ju ryckt henne ur mina. Ett ansvar som inte jag skulle vilja ha, den saken är säker.   

Under bilden från DN till vänster finner ni den nya versionen av Slowburns gamla låt. jag bjuder på gratis nedladdning idag. Får väl sättas på marknadsföringskontot. (Om det nu hade funnits något). 

Den här låten har jag spelat in tidigare tillsammans med mitt gamla band slowburn. Den finns på vår första CD som sålt slut för länge sedan. Fast den gavs aldrig ut på label och trycktes därför inte i några massupplagor skall tilläggas. För er som vill höra mer så besök http://www.myspace.com/slowburnswe

Jag kan också meddela den goda nyheten att Slowburn är på väg att återuppstå. På tisdag kommer gubbarna hit för ett rep. För gubbar får vi väl kallas nu efter vi har passerat 40. Men gubbslem är väl att ta i tycker jag. Denna nyhet är i alla fall god för mig då musiken är det enda som kan få mig att glömma en stund. Skall bli härligt att få komma ut och lira igen. För att inte tala om glädjen att få träffa de andra gamla musikfanatikerna igen. Det är få människor som är lika insnöat musikintresserade som jag. När man hittar sådana människor bör man hålla i dom. You live and you learn.....

Trevlig midsommar allihop. Jag hoppas sillen och nubben smakar underbart. Och glöm inte att krama era barn.

//daddy. 

If my love was made of gold

Text och musik: daddy
Gitarr, trummor, percussion, bas och sång: daddy
Produktion: Tyvärr också daddy (inte min starka sida). Ska snarast skicka låten till en polare som kan det där. Men den får duga så länge.  Om ni laddar hem låten istället för att streama den här så blir det bättre kvalité. Den blev tyvärr något brusig på väg från och till satteliten. Måste vara solstorm i natt.  För att ladda hem låten, gå till http://www.reverbnation.com/tequilasunriseblues och klicka på den lilla pilen brevid låttiteln i spelaren.

PS.  Webblogg tycks ha lagt in nån idiotisk reklambanner med en irriterande låt som går runt runt och inte går att stänga av. Bara för att inga missförstånd skall uppstå vill jag förtydliga att denna cha la la la la låt har inte jag gjort.
Och det är inte heller jag som har lagt in skiten på bloggen. När man bloggar gratis så får man stå ut med att dom lägger in reklam. Men det finns gränser. Skall genast skriva och klaga. Sänk ljudet på datorn genast, innan ni blir lika galen som jag av oljudet. Ni kan ladda hem min låt istället om ni vill höra den.







Läs även andra bloggares åsikter om socialtjänsten, barnmisshandel, feminism, familjerätten, daddy, jämställdhet,

Jag vet inte hur många av er som lyssnat på inspelningarna från den muntliga förberedelsen som jag postade ut igår. Och av er som har hört det, hur många som reagerade på det som sades på slutet av mammans advokat. Att min dotters dagis slagit larm om att hon varit aggressiv och utagerande och ledsen. Trots detta och trots att jag samt flera personer med mig också har slagit larm till socialtjänsten i Kungsbacka och uttryckt vår oro för hur min dotter behandlas hemma hos mor och framförallt hos mormor så vägrar man att agera från socialtjänstens sida.

Och varför har jag inte informerats om detta tidigare? Jag borde ju som förälder ha rätt att få denna information. Speciellt som jag skriftligen begär ut den.

Detta är inte den flicka jag känner

Den Xxxxx jag känner är inte varken aggressiv eller utagerande. Tvärtom, hon är en liten flicka på 4 år som är snäll och kärleksfull. Då hon var här på sitt sommarumgänge ifjol gick hon ut och på eget initiativ plockade en bukett blommor som hon sedan gick och gav till damen som bor granne med mig. Ett rätt moget beteende av en 4 åring. Hon har aldrig uppvisat dessa sidor under något umgänge som jag tillåtits ha med henne. Det framkommer ju dessutom att detta skulle ha skett före Xxxxx umgänge med mig, alltså som vi påpekar, efter att hon har varit med sin mor och mormor i minst 12 dagar. "Advokat Andersch: "ja ja, vi ska ju inte dribbla om det, men dagis har uttryckt oro för flickans mående, det var det jag ville framföra". Detta måste också ha gått Fiskal Westgård totalt förbi när hon fråntar mitt barn rätten att ha någon som helst kontakt med sin pappa som hon bevisligen saknar. Är det någon fler än jag som ser en viss förfördelning beroende på kön här? Detta bryter i så fall mot Sveriges grundlag. Sug på den rikspolisstyrelsen och domstolsverket! Jag vet att ni tittar in här ibland. När skall ni agera? När skall någon sätta stopp för den uppenbara barnmisshandel som tillåts pågå mot min flicka? NÄR?

"Han har försökt  kidnappa Xxxxx"

Och när vi ändå är inne på dagis.  Så här säger mamman i rätten. "Han har vart runt och försökt kidnappa Xxxxx på dagis ett flertal gånger, och jag har papper från dagis här som dokumentera dessa obehagliga händelser då dom har fått låsa in övriga barn på dagis av oro för Joakim."

Vad jag vet är kidnappningsförsök ett allvarligt brott. Även när det gäller ens egna barn. Detta är vad som skett. Den 2 April skulle mitt påsklovsumgänge umgänge med min dotter ha startat. Jag hade i två veckor innan detta datum försökt att få ett svar från mamman, var och när vi skulle träffas för överlämning. (dokumenterat). Mamman vägrade svara. Jag förstod att hon inte hade för avsikt att hedra domen utan återigen sabotera min umgängesrätt. Eftersom jag som far i det läget inte kan räkna med någon hjälp ifrån någon myndighet åkte jag som en sista utväg ner till orten där min dotter bor och försökte hitta hennes dagis. med mig hade jag tingsrättens dom där det stod svart på vitt att mitt påsklovsumgänge skulle starta den 2 April efter förskolans slut.

Jag erskorterades ända till grinden

På de första två daghemmen jag besökte sa man bara att det inte gick någon flicka vid namn Xxxx där. På det tredje dagiset vägrade man svara på frågan. Istället ringde man efter dagisets rektor samt hennes chéf och bad mig vänta tills dessa två anlände. Det gjorde jag. medan jag satt ute på gården och väntade blev jag bjuden på kaffe och pratade med flera av barnen som var ute och lekte. Vad jag såg var det ingen som var rädd för mig och inga barn låstes heller in. När rektorn anlände med chéf i släptåg blev jag visad in i ett rum där man höll ett samtal med mig angående allt som skett i den här historien. Detta tog ungefär en timme. Under detta samtal ringde det flera gånger i damernas mobiler varpå dom lämnade rummet. Då dom säkerställt att mamman varnats och fått tid att hämta dottern ifrån dagis är min historia inte längre intressant. Jag förstår då jag får ett ursinnigt sms från mamman vad som hänt och jag lämnade då dagiset lugnt och fredligt.  Jag har inte fått ha någon kontakt med mitt barn sedan dess. Vid ytterligare ett tillfälle ett par veckor senare åker jag på nytt ner till dagis i förhoppning att bara få träffa och tala med henne, men blir då  tillsagd att genast lämna området. Vilket jag också gjorde, eskorterad av dagisets över mamuschka ända ut till grinden.

Varför anmäldes jag inte för detta då?

Om det existerar något papper från dagis som säger något annat så har jag inte sett det. Vilket ju är lustigt då jag ju har begärt att få se alla handlingar som rör mig hos Kungsbacka kommun. Och än allvarligare är ju att om dagispersonalen skrivit ner något annat än det jag redogör för ovan så ljuger dom. Jag väntar nu på att bli uppringd av Högste ansvarige chéf för barnomsorgen i kommunen för att få klarhet i detta.

Dessutom undrar jag naturligtvis varför denna allvarliga anklagelse mot mig utelämnats i polisanmälan? Försök till kidnappning...det har väl till och med längre straffvärde än sexuellt ofredande? Eller sparar hon den ifall hon inte lyckas sätta dit mig för sexbrottet?

Mamman påstår i rätten att jag bedriver hatpropaganda mot henne. "Han tar offentliga dokument och postar ut offentligt på internet!!"  utbrister hon upprört. "han anklagar mig för att jag skulle begå övergrepp mot mitt barn". You bet! Och det bör vid det här laget vara rätt tydligt att detta också stämmer. 

Brott eller inte? Det beror på....

Domaren frågar motsidan under förhandlingen. Vill ni kommentera anklagelsen mot Joakim som jag förstår enbart skulle bestå av att han duschat och delat säng med Rania? "Nej det vill vi inte kommentera", blev svaret. Jag kan inte se annat än att jag då blev av med min av tingsrätten tilldömda umgängesrätt enbart på dessa påståenden, vilka i och för sig är sanna, men knappast brottsliga.

Psykisk och fysisk barmisshandel är dock brottsligt, likaså egenmäktighet med barn samt falsk tillvitelse. Men dessa lagar gäller tydligen inte min dotters mor och mormor. Ni som tycker mammans falska anklagelser är avskyvärda skulle se mormorns. Enligt socialtjänstens journaler så har mormor sprungit till familjerätten och sagt att hon nu fruktar för sin dotters liv. Hon menar med andra ord att jag skulle vara kapabel att mörda henne. Med största sannolikhet tog familjerätten allvarligt på denna uppgift. 

Ni som tycker all denna olikhet inför lagen låter konstig, bör ju försöka påminna er om att lagarna skrivs och röstas igenom av politiker. Nämndemännen i Sverige tillsätts på politisk väg. Dvs det är politiker som innehar dessa uppdrag. Samtliga partier i Sveriges riksdag utom moderaterna betecknar sig som feministiska partier. Ett plus ett är likamed.....ööööhh...får man inga alternativ? 

And remember, let's be careful out there

Hittills har mina försök att hitta någon journalist med stake nog att våga visa upp det här misslyckats. Trots att jag redan i stort sett gjort allt arbete och dom kan få allt serverat i knät. Men även om någon vågar ta mitt fall så ska det ju passera chefredaktörer och programansvariga också. Det kanske är där de stora hindren sitter. Jag har dock själv nu antagits till nordiska journalistlinjen med start i höst. Så om ingen vill ha hela det scoop jag sitter på så får jag väl ta det själv. Förr eller senare kommer jag att ses som en visionär och inte som nu som en typisk galen papparättshaverist. Det är ju alltid en lite tröst i mörkret.

Slutligen en länk till fler offer för socialens iver att skydda våra barn. Anhölls för misshandel av sitt barn.
Socialchefens försvar: Vi agerade utifrån skyddsaspekten. För övrigt samma konstiga aspekt som Hanna Westgård hänvisar till då hon tar min umgängesrätt ifrån mig.

Och alla män bör också vara försiktiga då ni porrsurfar ute på nätet så ni inte av misstag råkar klicka på någon sida som postar ut bilder av lite för unga tjejer. Då kan det sluta riktigt illa...Ni kvinnor som porrsurfar kan dock lugnt fortsätta med det såvida datorn inte tillhör er man förstås...Another one bites the dust. Kanske kan detta få några fler att förstå hur det känns att falskt anklagas för ett sånt här brott....


Läs även andra bloggares åsikter om diskriminering, rättsövergrepp, barnmisshandel, övergrepp på barn, feminism, socialtjänst, kvinnofrågor,

Jag förstår inte.

Lyssna på Mammans advokat som säger att "vi inte kan laborera med flickan tills vi vet mer.... ", vad är det som pågår just nu då? Man skadar min dotter genom att göra nakenhet till något fult och farligt. Det håller Fiskal Westgård också med om, men PANG, bort med umgängesrätten och låt dessa "professionella" utredare laborera på hur länge dom vill. Är detta i "barnets bästa"? Notera också att inga brottsanklagelser under förhandlingen förs fram av motsidan. Det enda som konstateras är att jag har duschat och delat säng med min 4 åriga dotter.

Jag har idag även talat med åklagare Per Åke Kvarnström. Den ljudfilen sparar jag dock i förhoppningen om att någon seriös journalist snart intresserar sig för de rättsövergrepp som jag och mitt barn utsätts för. Nu planerar han att hålla ännu ett förhör med min dotter i början på nästa vecka. Huruvida han hade den speciella kompetens som åklagarna bör ha i dessa fall enligt deras egen handledningslitteratur, eller huruvida han själv deltagit vid det första förhöret med min dotter, ville han inte svara på, vilket för mig är svar nog. Han verkade inte ens ha läst förhörsprotokollet. Den bevisning som jag lämnade in i samband med förhöret med mig, bestående av bl a domen från tingsrätten från ifjol hade han i alla fall inte läst. Är inte det också en smula märkligt?

Hur kan han besluta om ännu ett plågsamt förhör av min dotter innan han ens tagit del av bevisningen i fallet?

Vidare har jag idag lämnat in ännu en begäran till socialförvaltningen i Kungsbacka om att få ut samtliga journaler, protokoll, anteckningar etc som på något sätt rör mig. Dom skickade efter min förra begäran endast journalhandlingar och det enda e-mail från mig som visade en något frustrerad ton. Min anmälan om oro för dottern var dock inte med. Fast det är tydligen legio på landets socialtjänster att fullständigt ignorera anmälningar från föräldrar och allmänhet om dom inte riktar sig mot "rätt person".

Svenska dagbladet skriver i denna artikel om det rätt förfärande resutatet av stadsrevisionens kontroll av socialtjänsten i Stockholm. Dom bryr sig inte ens om att registrera anmälningarna. Inte konstigt att det då uppstår fall som Bobby och Baby P. Dessutom bryter dom ju mot lagen. Fast den är ju ytterst töjbar när det gäller myndigheter. Det lär man sig efter att ha hamnat i deras hårkors.

Jag har inte blivit erbjuden ett skit av Kungsbacka kommun. Inte ens ett enskilt samtal. Mina anmälningar åker i papperskorgen och man polisanmäler mig utan att ens ha talat med mig innan och sedan vägrar man att ens berätta vad anklagelsen gäller. Detta fick jag gå och undra i flera veckor tills jag slutligen fick veta det då jag förhördes av polisen. Detta är ett tydligt brott mot mina mänskliga rättigheter enligt EU:s definition där det slås fast att alla som anklagas för brott har rätt att få veta vad anklagelsen rör sig om.

Hittade för övrigt en intressant krönika av Ulf Nilsson i Expressen som i stort sett gör samma analys som mig om vad som har gått snett i vårt samhälle. En snedvridning av det vackra ordet jämställdhet som har tillåtits pågå sedan 70 talet.

Och ännu en av alla hycklande organisationer som påstår sig jobba för allas väl och ve nämligen Lions har uppvaktat justitsiedepartementet med allas vår Ask i spetsen med ett förslag om att även frivilligorganisationer ska få rätt att nominera nämndemän. Vilket hellyckat förslag...verkligen. Då har snart även domstolarna fullständigt tagits över av kvinnomaffian i ROKS, Rädda barnen, BRIS, Brottsofferjouren och Röda korset för att bara nämna några.

Den ljusnande framtid är fortfarande en utopi. Det verkar bara bli mörkare och mörkare.

Jag håller med Hanna Westgård. Det är ta mig fan helt fruktansvärt........

Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, barnmisshandel, övergrepp, juridik, rättsröta, feminism, jämställdhet,

Frågorna denna handbok väcker i min dotters fall väntar jag mig att få besvarade i morgon då åklagaren behagar återkomma från sin "tjänsteresa". Jag fick också veta namnet på Maria Brages chef, dock inte av henne själv utan av projektledaren för barnahuset i Göteborg Monika Dahlström Enyck då jag ringde henne. Hon kunde dock inte svara för polisens arbete då hon själv inte är polis utan socionom, men då jag berättade om Brages förhörsmetoder så kunde hon inte annat än att hålla med om att det lät underligt. Vad är det då jag framförallt vänder mig emot i förhöret av min dotter?

Jo, förutom det som nämns i handboken för åklagare ovan så ifrågasätter jag inte minst följande:

Enligt 17§ FUK ska förhör med någon som är under 18 år planeras och verkställas på ett sätt som gör att det inte uppkommer fara för att barnet som förhörs tar skada. Om förhöret rör sexuallivet bör särskild varsamhet iakttas. Förhöret får inte göras mer ingående än omständigheterna kräver.

Antalet förhör får heller inte överstiga det som är absolut nödvändigt med hänsyn till barnets bästa och utredningens art.

Enligt 19§ FUK bör någon med särskild sakkunskap i barn eller förhörspsykologi biträda vid förhöret eller yttra sig angående värdet av barnets utsaga vid fall där barnets utsaga är av avgörande betydelse för utredningen

Förhöret ska skrivas ut i sin helhet i dialogform. Vid den här typen av utredningar är det viktigt att de exakta ordalagen skrivs in i protokollet. (riksåklagarens allmänna råd RÅFS 1997:11).

Förhör med barnet bör hållas inom två veckor från det att åklagaren beslutat att inleda förundersökning eller att överta förundersökningen från polisen.

Om åklagaren inte är närvarande under förhöret bör särskilda skäl föreligga. Ett minimikrav som ställts är att åklagaren i vart fall skall vara närvarande vid ett av målsägandeförhören, helst det som kan kallas huvudförhöret. Om åklagaren närvarar vid förhören får förhörsledaren stöd. Dessutom kan kompletterande frågor ställas av åklagaren, eventuella brister i förhöret avhjälpas eller förhöret helt avbrytas om det inte leder någonvart. Vidare får åklagaren omedelbar kännedom om innehållet i barnets utsaga genom att se och höra förhöret när det hålls. Detta innebär att tid kan besparas. Åklagaren kan då genast lämna nya direktiv eller fatta beslut och förundersökningen kan därmed drivas vidare både effektivt och snabbt.

Den tekniska utrustningen ska ha hög kvalitet och vara diskret placerad. Kameran ska vara rörlig så att den kan följa barnet runt i förhörsrummet eftersom barn sällan sitter helt stilla under förhör. Både kameran och ljudupptagningen måste fungera väl då barnet ofta gömmer sig i sina kläder eller under möbler när barnet känner skam eller rädsla. Även svaga ljud måste kunna spelas in.

Ledande och suggestiva frågor, liksom mutor, ska undvikas. Ibland kan dock ledande frågor vara nödvändiga vid barnförhör, i synnerhet när det gäller de allra yngsta barnen. Utan ledande frågor kan det vara omöjligt att få fram detaljer ur barnets utsaga. En berättelse eller ett svar ska aldrig tvingas fram.

När barnet sedan känner sig redo att berätta är det viktigt att det sker genom en fri berättelse. Barnet ska få berätta på sitt egna sätt och i sin egen takt. Helst ska inga frågor ställas i detta skede. Förhörsledaren ska inte på förhand bestämma ett visst händelseförlopp, utan sträva efter ett flexibelt tänkande kring barnets upplevelser och situation.

Vidare ska en och samma fråga helst inte ställas mer än en gång, för då kan barnet tro att det svarade fel första gången och därför ändra sin berättelse. Alternativt kan förhörsledaren innan förhöret kommer igång berätta att om en fråga upprepas beror inte detta på att barnet svarat fel. Problem uppstår också om barnet inte svarar på en viss fråga som därför ställs flera gånger. Till slut finns risken att barnet chansar med ett svar, vilket förstås inte är önskvärt.

Vid förhör med barn kan olika hjälpmedel användas. Man kan låta barnet teckna eller visa vad det menar med leksaker eller handlingar. Detta kan hjälpa barnet att hitta en öppning för att börja berätta och att bearbeta sina intryck av den aktuella händelsen.

Forskning har visat att fyraåringar vid fri återgivning av en händelse kan berätta dubbelt så mycket som tvååringar, men bara hälften så mycket som femåringar. Tvååringar är dessutom mer beroende av ledtrådar i miljön för att kunna berätta. Fyraåringar är mindre beroende av sådana ledtrådar och femåringar kan återge en händelse lika bra utan ledtrådar som med. Vid fem års ålder talar barn som vuxna. Ordförrådet är dock begränsat fortfarande och innehåller 1 500 ord, jämfört med 60 000-120 000 ord hos vuxna. Inte heller uttrycksmetoden är lika sofistikerad, varför barn i denna ålder inte kan uttrycka sig helt precist och därför lätt kan missförstås.
(Cederborg 2000, s. 45-49, Dahlström-Lannes, s. 125-126, 141, Christianson 1999, s. 28, Christianson m.fl. 2000, s. 127-128, SOU 2000:42, s. 71 samt BR 2006:02, s. 68-70, 102, Heidi Stenberg, när brottsoffret är ett litet barn, BR 2006:02, s. 17-18, 52-54, 101, jfr. Schelin 2007, s. 121).

Att omständigheterna runt det här fallet i sig inte tycks utgöra tillräcklig grund för att avfärda dessa anklagelser för vad dom är, dvs ren bullshit, är redan detta anmärkningsvärt. Modern och mormodern får kraftig kritik i tingsrättsdomen ifrån April 2008 där det slås fast att dom ljugit och polisanmält mig utan grund. Jag lämnade den 22 Mars in en anmälan om oro för mitt barn till socialtjänsten i Kungsbacka via familjerättssekreterarna Christina Pettersson och Helene Norrman. Denna anmälan avfärdades, och istället blir jag några dagar senare anmäld av modern till barn & ungdomsenheten, som efter endast två samtal med modern polisanmäler mig för dessa påstådda brott. Mamman hade dessutom vid tidpunkten för min anmälan fått klart för sig att jag ämnade lyfta frågan om vårdnad till ny prövning.  Men om man bortser från allt detta och enbart synar det övergrepp som mitt barn fått utstå på barnahuset i Göteborg kan man konstatera följande om man går igenom det som står i lagen och i utredarnas handböcker.

Förhöret med dottern har definitivt skadat henne. Ett barn på 4 år skall exempelvis inte tvingas att rita bilder på sin pappas snopp. Förhöret har också gjorts mycket mer ingående än vad omständigheterna krävt.

Ett nytt förhör är med henne är redan inplanerat till i mitten på Juli (exakt datum har jag inte fått). Där skall jag dessutom tvingas att titta på vidrigheterna i ett angränsande rum på en TV skärm. Vilken vettig människa som helst inser väl efter de förhör som hållts att ytterligare förhör inte är absolut nödvändiga. 

Vad jag vet har ingen barnpsykolog varken funnits närvarande eller fått uttala sig om förhöret som hållits.

Åklagaren som jag inte vet om han är specialiserad på dessa typ av fall, (det vill han inte svara på) har inte har närvarat vid förhöret av henne. Inte heller deltagit i någon planering av förhöret. För om så vore fallet borde ju förundersökningsledaren åtminstone ha känt till hans namn på rak arm. Då undrar jag vilka särskilda omständigheter som hindrat honom att utföra sitt jobb?

Från det datum då förundersökning väcktes till det andra förhöret med dottern är inplanerat har det gått två månader och inte två veckor som är den tidsgräns som nämns i handledningen. Två månader får alltså mormor på sig att förbereda barnet för det andra förhöret med sin sjuka indoktrinering.

Förundersökningar som gäller sexualbrott mot barn skall bedrivas skyndsamt och effektivt. Det slås fast bl a av JO 2005/06 s.95. De skall inte ta längre tid än tre månader om inte särskilda skäl föreligger. Då det andra förhöret med mitt barn hålls har det gått 4 månader. Vilka särskilda skäl föreligger i detta fall? JO säger vidare att all tid som är passiv, dvs beror på semestrar, tjänsteresor, personalbrist el dyl är oacceptabel.

Den tekniska utrustningen skall vara av den kvalité att även svaga ljud kan uppfattas. Den exakta ordalydelsen är viktig i förhöret. Alla som läst förhöret med min dotter ser ju att ordet (ohörbart) förekommer i i stort sett varenda mening. Bara detta är skäl nog att förhöret som helhet bör underkännas.

En och samma fråga skall inte ställas mer än en gång står det tydligt i polisens handledningslitteratur. Räkna efter hur många gånger förhörsledaren ställer frågan om "pappas hemlighet" under förhöret. Trots att barnet svarar på frågan så nöjer sig inte förhörsledaren med svaret utan ställer istället om samma fråga gång på gång tills hon får det "rätta" svaret.  Detta ÄR ett rent övergrepp på mitt barn.  

Ni som fortfarande inte förstår varför jag nu är heligt förbannad kan ju toppa med den muntliga förberedelsen i det nya vårdnadsmålet som jag väckt hos tingsrätten i Varberg. Där fiskal Hanna Westgård tar ifrån mig umgängesrätten med mitt barn av "skyddshänsyn". Detta enbart på uppgifterna som förelåg vid detta tillfälle. Att jag duschat och delat dubbelsäng med min 4 åring.

I tre och ett halvt år har man vägrat att lyssna på mig. Man har vägrat att lyssna på mitt barn som uppgett både för mig, socialtjänsten, er läsare på min blogg (via inspelat samtal) och nu polisen att hon önskar att få vara mer hos pappa.

Istället har man med en flagrant avsaknad av barnperspektivet lämnat henne i händerna på hennes mor och mormor som ständigt blir betrodda, oavsett hur många gånger dom avslöjas som lögnare.

Att jag inte fått vetskap eller kallelse till förhöret med min dotter berodde på att jag inte vid den tidpunkten var delgiven misstanke om brott. Och det blir ju bekvämt för då får dom ju chansen att utsätta henne för detta äckliga förhör ifred.

Att förhöra barn ställer stora krav på förhörsledaren. Tidigare fanns en bestämmelse i FUK (förundersöknings kunggörelsen) om att den som förhör barn ska ha en särskild fallenhet för uppgiften, men detta kriterium har tagits bort från lagtexten. Trots att lagstiftaren uppmärksammat det faktum att förhör med barn markant skiljer sig från förhör med vuxna, beskrivs det inte närmare vilken kompetens som krävs för uppgiften. Det framstår dock som klart att det inte rör sig om kunskaper och erfarenheter som kan införskaffas genom några veckors fortbildningskurs.

Maria Brage har specialutbildning från polishögskolan för denna typ av arbete och hon är dessutom "godkänd" av Barnhuset, vilket innebär att hon klarat något prov får man anta. Om jag minns rätt var det Monica Dahlström Lannes som ansvarade för att starta upp denna specialutbildning på polishögskolan. Hennes handbok används vad jag förstår fortfarande. Borde inte detta säga något?

Den 20 november År 1990 ratificerade Sverige FN:s konvention  om barnets rättigheter, i dagligt tal barnkonventionen. Till höger ses Göran Persson då han högtidligt lovar att följa denna konvention. Jävla hycklare! I barnkonventionen sägs att barnets bästa skall komma i första rummet vid alla åtgärder som rör barn (art. 3). I konventionen avses med barn varje människa under 18 år (art. 1). Sverige har i och med ratificerandet av konventionen åtagit sig att vidta alla lämpliga lagstiftnings-, utbildnings-, administrativa och sociala åtgärder för att skydda barn mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, däribland misshandel (art. 19).

Dessutom har Sverige, och övriga konventionsstater, åtagit sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall staterna vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra att barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling (art. 34). Viktigt i förevarande sammanhang är också att barnets rätt att komma till tals är absolut. Barnet har rätt att komma till tals i alla frågor som rör honom eller henne. Barnets åsikter skall beaktas i förhållande till barnets mognad och ålder (art. 12). 

Ingenstans i barnkonventionen kan jag hitta någon paragraf om att lagarna skall gälla olika för kvinnor och män. Ändå sker denna diskriminering idag för öppen ridå i Sverige. 95% av alla som fälls för brottet sexövergrepp mot barn är män.

Ändå vet alla som är minsta insatta i ämnet att 95% av förövarna inte är män. De som följt denna blogg vet också att alla de undersökningar som gjorts gällande biologiska fäder och sexövergrepp talar om siffror på någon promille. I den senaste udersökningen som gjordes i Finland och bygger på 7500 anonyma enkätsvar från 9 klassare så säger 0,1% av barnen att deras biologiska pappa på något sätt förgripit sig på dom.

Barnkonvention med dess ordalydelse "för barnets bästa" används i Sverige som ett redskap att skilja barn och fäder med våld, och då fäderna inte ger sig frivilligt så riskerar dom att dömas oskyldigt till långa fängelsestraff. 

Läs gärna Tomas Qvicks advokat, Thomas Olssons artikel i advokatssamfundets tidskrift "advokaten": Vem skall förlika sig med att bli oskyldigt dömd? För er som fortfarande lever i villfarelsen att detta sker ytterst sällan rekommenderar jag också ett besök på bloggen Falskt anklagad. Målet med denna blogg är att lämna mitt fall i händerna på den enda domstol där jag tycks ha en chans att få upprättelse, folkets. Och om jag på samma gång kan öppna ögonen på några fler så är det en framgång för barnens rättigheter inte minst. 

En person som Liza Marklund utses som svensk representant för UNICEF. Man undrar lite stillsamt medan man misstroget skakar på huvudet varför inte detta väcker mer debatt? En kvinna som samvetslöst ljuger och skadar barn för egen vinnings skull, kunde vi verkligen inte hitta någon bättre? Och varför reagerar människor inte kraftfullare när det blir pinsamt tydligt att våra makthavare och medier vägrar att berätta sanningen?

En dag inom kort kommer allt jag har skrivit här bevisas vara sant. Den dagen kommer folk att ställa sig frågan, hur kunde detta få ske mitt framför våra ögon? Men jag fruktar att det kommer att vara för sent för mitt barn då. Misshandel och övergrepp kastar skuggor som är livslånga. 

Snälla kan ingen hjälpa mitt barn? Detta är outhärdligt.


Läs även andra bloggares åsikter om Rania, daddy, barnmisshandel, övergrepp, diskriminering, jämställdhet, feminism, Liza Marklund

Gårdagens inlägg har väckt en del uppmärksamhet. Inte bara på min blogg diskuteras nu mitt fall och huruvida jag är skyldig till incest eller inte. De flesta kommentarer jag läst är eniga med mig om vilka som är dom verkliga förgriparna här, men så finns det naturligtvis människor som retat sig på vad jag skrivit tidigare och nu ser sin chans att säga "jaha, vad var det jag sa..." Det finns t o m människor som kallar mig "vidrig", för att jag försöker skydda mitt barn på det enda sättet som står mig till buds. Detta är naturligtvis ledsamt, men när man redan ligger så gör sparkarna inte längre lika ont. För alla er som fortfarande tvivlar på att oskyldiga döms så rekommenderar jag bl a förljande artikel: Oskyldiga döms till fängelse

I April ifjol föll tingsrättsdomen i vårdnadsmålet angående mitt barn. I den domen slås bl a fast att mamman har begått brotten egenmäktighet med barn samt falsk tillvitelse. I övrigt konstaterar man också att mamman kommit med många falska påståenden utöver dom hon har polisanmält, men inte lyckats styrka ett enda. 

Man kunde ju tycka att, efter att tingsrätten slagit fast att mamman och mormodern är kompulsatoriska lögnare och att dom poängterar att det finns en risk, för att barnets behov av bägge sina föräldrar inte tillgodoses genom att ge modern enskild vårdnad, så skulle socialtjänsten och polisen vända sina misstänksamma blickar dit dom hör hemma, men icke. Jag har skickat in två anmälningar samt en kopia av domen till familjerätten i Kungsbacka, men dessa har man inte ens läst. Det svarade familjerättssekreterare Christina Pettersson på en av mig direkt ställd fråga: "Har du läst

domen som jag skickade med?",  "Nej, den var ju uppdelad i så många filer..."

Dagarna efter min anmälan knallar tydligen modern in till familjerätten i kungsbacka och framför "oro" om vad mitt barn har påståtts ha sagt, varpå man genast anmäler mig till "Barn & Ungdom" och rekommenderar att allt umgänge genast skall upphöra. Varpå också sker. 

Nu skall saken också bevisas.  När jag först fick reda på att jag än en gång polisanmälts för något så tänkte jag att: "nu måste dom väl ändå se, eller åtminstone börja fundera..." Man kan väl inte vara helt tappad bakom en vagn i domstolar och hos polisen. Nog måste man väl ändå vara medveten om mängden av falska anklagelser mot fäder i vårdnadstvister? Men så enögd är rättvisan idag att bara tanken på att det faktiskt kan vara mamman, eller som i detta fallet framförallt mormodern som är förövare verkar inte existera ens i dessa människors sinnevärld.

Falska anklagelser är ett otyg

Jag har läst utdraget från polisens förhör med mig. 2 timmar och 12 minuters förhör har man sammanfattat på 2 och en halv A4 sida. Man har utelämnat vittnesmålen om att dottern varit röd och irriterad i underlivet efter att hon lämnades till mig efter 8 veckors umgängessabotage. samma dag lät jag en rutinerad barnsköterska undersöka henne och hon har vittnat om att det troligen härrör sig från ett överdrivet skrubbande med tvål.

Detta måste alltså ha skett hemma hos mor eller mormor.  Man påstår för mig i förhöret att dotterna och jag skulle ha en "hemlighet" ihop men att dom inte lyckades få henne att avslöja den. Men det framgår ju av förhöret med henne att det inte stämmer. Min dotter berättar ju "hemligheten" för polisen, men eftersom den inte har något samband med anklagelserna så antar man helt enkelt att det inte kan vara den hemligheten som hon menar. Utan senare i förhöret kommer man alltså fram till den "riktiga hemligheten". Att dottern leker med pappas snopp.....i dockrummet...på dagis...medan han sover??

Har du frågat flickan vad mamma eller mormor har sagt till henne? frågar min advokat under förhöret? "Nej men nu berättar jag vad flickan har sagt och blir det ytterligare förhör så kommer du självklart att få vara närvarande". Inte heller har man tagit med det jag säger i förhöret om mammans anklagelser mot sin egen pappa och hennes historier som inte stämmer med vad som verkligen skedde.

Men det viktigaste som utelämnats i förhöret med mig är när polisen berättar att hon talat med flickans mormor. Och det mormor påstått blir för mig det yttersta beviset för att detta, i alla fall från hennes sida inte rör sig om något missförstånd, eller övertolkning. Nej detta är en medveten och illvillig attack på mig och ett sätt att få mig bort ur barnets liv för alltid. Hon är till och med villig att sända mig i fängelse.  

Vilken bra förebild för min dotter att växa upp hos...

Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, feminism, barnmisshandel, sexuella övergrepp, pappa, mamma, barn, familj, vårdnadstvist, rättvisa, falska anklagelser

Barn och
familjejouren

HVB verksamhet sedan 1989
jour, utredning och behandling av barn och
ungdomar mellan 0-20 år


Experter kallar dom sig. Svänger sig med fina titlar som leg.psykolog, leg.psykoterapeut och barnpsykiater. Metoderna som används kallar dom för objektrelationsteori, modern utvecklingspsykologi, anknytningsteori, affektteori och hjärnforskning. Finns det någon vanlig människa som begriper ett ord om vad det där egentligen rör sig om? Det är inte meningen heller. Den reklam som dessa experter gör på sin hemsida vänder sig inte till oss föräldrar. Den vänder sig till socionomer som genom allehanda kurser och föreläsningar får lära sig vad detta betyder.

Men vad händer den dagen då verksamheterna granskas närmare? Jo då kryper helt andra sanningar fram. Den verksamhet som döljer sig bakom alla dessa fina ord är inte alls särskilt vacker. barn och familjejouren är bara ett av alla tortyrinstitut som min dotter riskerar att hamna på efter att hon tvångsomhändertagits från sin "incestuösa" pappa.
Som hon konstigt nog älskat över allt annat sedan hon föddes. Och vad får hon då för behandling för att bota denna kärlek? jo det kan man läsa bl a  i två artiklar i Svenska dagbladet. Som är den dagstidning som har dom klokaste och mest djuplodande artiklarna av alla sina konkurrenter. I deras artiklar kan man bl a läsa angående det nämnda hemmet:
Ett så kallat HVB-hem i Stockholmstrakten har polisanmälts misstänkt för sexuella övergrepp. Ändå fortsätter hemmet att ta emot barn i kris. Varken hemmet, kommunen eller länsstyrelsen känner till att det finns en polisanmälan trots att den gjordes i mars.

Så resultatet av socialtjänstens syn på "barnets bästa" i just mitt fall är alltså att man anklagar en oskyldig och kärleksfull far som gladeligen hade offrat sitt liv för att skydda sin dotter för övergrepp, varpå barnet riskerar att hamna på ett av alla dessa lönsamma vårdhem där riskerna för att hon utsätts för övergrepp ökar tiofaldigt. Då kanske det går att få ett hum om hur jag mår just nu.

Jag har fått tag i ett protokoll från ett möte på familj och individomsorgen i den kommun som har anmält mig för påstådda brott. Exakt vad dessa brott skulle bestå i vet jag inte eftersom man har sekretessbelagt detta och därmed hindrar mig från att få se vad dom har utsatt min dotter för. Men att det baserar sig på något som min dotter har sagt har jag lyckats luska ut.

Det vänder sig i magen på mig när jag tänker på vad dessa kreatur har utsatt mitt barn för. Ni som lyssnat på inspelningen som jag tidigare postat ut på min blogg under rubriken "daddy anklagad för sexövergrepp" inser ju att min dotter och jag älskar varandra, nu har dom alltså lyckats få henne att anklaga mig för saker som aldrig hänt. Detta är inget annat än ren grymhet mot barn. Ni kan säkert räkna ut vad jag hyser för tankar om dessa människor utan att jag behöver skriva ut dom i klartext. Det har jag blivit varnad för. Jag trodde inte att dom kunde göra mer mot mig än dom redan gjort, men det kan dom tydligen. Det finns inga gränser för vad dessa människor kan göra tydligen.

I protokollet för detta möte framgår att i stort sett samtliga socialsekreterare som har varit inblandade i mitt fall var närvarande.  När man sedan bläddrar fram till sidan 5 kan man läsa att dom bjudit in två av dessa barnbehandlingsexperter för att informera om deras behandlingsmetoder.

Det tog inte mig speciellt lång tid att hitta information om dessa experters syn på behandling av barn heller. Ni kan ju själva läsa här. Enligt företaget Sisyphos egen hemsida så har man visionen: att minimera antalet tidigt störda barn i Sverige som inte får adekvat vård.
Detta anser man tydligen att man bäst uppnår genom att misshandla barn. B la Tvinga ner dom på golvet och vrida om deras armar. Socialstyrelsen som riktar skarp kritik mot deras behandlingshem tycks inte vara enig om detta. Men familj och individomsorgen i min dotters kommun tycks i alla fall anse deras metoder vara tillräckligt intressanta för att bjuda in dessa "experter" för att informera och föreläsa för både kontorets socionomer och deras verksamhetschefer. Är det någon som håller med mig om att någonting gått ordentligt snett i synen på det s k "barnperspektivet" som våra politiker talar sig så varma för?

Jag är en mycket fredlig människa som aldrig någonsin brukat våld mot någon annan levande varelse någonsin. Jag har känt tillit mot våra myndigheter och alltid försökt att vara en god medborgare genom att bidra till samhället genom att arbeta, betala till vår gemensamma kassa och hjälpa dom som har det svårt på olika sätt. Jag skänkte bl a 1000 kronor till munkarna i Burma då dom utsattes för juntans brutala övergrepp trots min egen knapra kassa. Jag har alltid köpt tidningen faktum då jag råkat på en hemlös, även om det kostat mig mina sista slantar.

Jag har gjort min militärtjänst på en spaningspluton på ett jägarregemente. Jag har alltså under hela mitt liv varit beredd att offra mitt liv för att försvara vårt land och dess innevånare. Men nu är den tilliten förstörd för alltid. Varför skall jag bidra till ett samhälle som behandlar mig och mitt barn på det här sättet? Varför skall jag jobba och betala skatt för att bekosta misshandeln av mig och mitt barn?
varför skulle jag vara villig att riskera mitt liv för att försvara ett land som plågat och torterat mig i flera år?

Ett land som lägger miljarder på en genomkorrumperad myndighet som gömmer bevis, som stjäl barn från fullständigt utmärkta föräldrar och placerar dom på instutioner där dom misshandlas och utsätts för grymma övergrepp. Som ljuger och mörkar sanningen för oss medborgare.

kan någon svara mig på det? 

Läs även andra bloggares åsikter om diskriminering, socialtjänsten, familjerätten, HBT behandling, ungdomsvård, korruption, myndigheter, daddys, barn, LVU, barnmisshandel, psykologer, experter, övergrepp, falska anklagelser

Idag har jag pratat mycket i telefon. Människor har ringt från kors och rvärs och mailboxen svämmar över. Bloggen slog rekord i läsare (om man frånser den veckan då jag publicerade ut bilderna på Mia Eriksson, och hamnade överst på Expressen).  Alla, men speciellt ett samtal och mail har gjort mig väldigt glad idag. Därför delar jag det med er. Samtalet kom från Susanne. Modern till min son Robin som är 10 år och inleddes, "Jag har läst din blogg idag, vad fan håller dom på med?". Susanne och jag möttes (hmm 91 eller 92...), förlåt mig kära du..men du vet ju att jag inte har ditt kalenderhuvud.

En riktig mamma har rest sig i protest

Jag var nyinflyttad från Östersund och började kurtisera den snygga ekonomiassistenten på firman brevid. Det visade sig bli ett långt och tjurskalligt kurtiserande som till slut gav resultat. Exakt hur länge det varade eller hur länge vi bodde tillsammans vet jag inte heller exakt, men totalt var det väl ca 7 år? Om ni hade känt Susanne så hade ni förstått min föriktighet med att nämna siffror för henne. Hon rättar en på sekunden om det inte stämmer. Barn längtade vi efter båda två, men det kom inget. Svärfar började dra skämt om "luftpistoler" på familjeträffar...men det är sånt man får ta.

Kanske kände nauren på sig att "den här snubben är inte mogen för det än". För det var jag inte. Jag var inte mogen för fem öre. Jag var inte mogen för något kärleksförhållande heller. Jag hade inte ens en aning om vad det var? Men så kom Robin till slut, när vårt förhållande redan var sprucket och sönderslaget. Mitt första taffliga försök att bilda familj var därmed förstörd. Men efter att dom första känslorna lagt sig så gick samarbetet med barnet bara bättre och bättre. Idag har jag en kontakt med Susanne som jag inte hade då vi levde ihop. Jag har lärt mig att prata.

Förstår ni inte att mamman hittar på?

Idag är Robin 10 år. En glad, väluppfostrad, poulär, intelligent, snäll och väldigt kärleksfull kille. Susanne och jag var överrens om gemensam vårdnad och att boendet skulle vara hos henne. Så har det också sett ut sedan dess. Robin

kom varannan helg, och jag har gjort så mycket jag har kunnat för att ge honom allt som jag vill ge. Även om tiden ofta varit knapp så tror jag jag har lyckats ändå, för jag ser mycket av mig själv i honom nu. Han kommer numera hit så ofta han kan, och han har också varit med de allra flesta helger då jag har haft min dotter.  

Lång historia kort. Susanne har idag skrivit ett mail till familjerätten och barn & Omsorgs chef, som jag härmed postar ut i sin helhet här på bloggen. Om det finns fler som av en händelse skulle vilja följa hennes exempel så är adressen:

Expeditionen Utredning barn & ungdom Telefon: 0300-83 48 89 eller 0300-83 51 07, Verksamhetschef Abdalla Said Telefon: 0300-83 42 97 Besöksadress: Varlavägen 4 i Kungsbacka E-post: abdalla.said@kungsbacka.se

Susannes brev:

Hej, Jag heter Susanne, jag är mamma till Joakims son Robin. Jag måste medge att jag blev mycket förvånad, ledsen och upprörd när jag fick reda på att socialtjänsten i Kungsbacka har anmält Joakim Ramstedt för sexbrott mot sin dotter.  

Jag blev mycket förvånad redan när Ni på familjerätten inte tyckte att Joakim var en lämplig vårnadshavare, utan att ens pratat med mig, då vi har en son tillsammans och har gemesam vårdnad om honom och har haft det nu i snart 11 år, umgänget med Robin har Joakim skött bra, förstår faktiskt inte vad Ni anser skulle vara för fel på honom.

Jag lider verkligen med Xxxxx nu som varken får träffa sin pappa eller bror. Och varför det, jo för att hennes mamma är övertygad om att alla män är farliga bestar och att ni är så lättlurade att ni inte klarar av att göra ordentliga och realistiska utredningar. (Förlåt igen) men jag klarar inte längre av av se på när denna misshandeln av Xxxxx pågår.  

Här är min syn på mamman: Från början när hon och Joakim träffades, så var hon med två-tre gånger när Jocke hämtade Robin. Senare följde hon sällan med. Hon kom aldrig på Robins födelsedagskalas, hon svarade inte inte på telefonen när man ringde, när Ranja var nyfödd fick inte Robin komma dit: "för att han var för stökig" då var han 6 år, dessutom har stökighet aldrig varit ett problem med Robin. Det var bara mamman som var överkänslig. Och om Joakim hämtade Robin så åkte hon hem till sin mamma med Ranja. Hon tvingade alltså Joakim att välja mellan dem och hans son. Vad säger det er om en förälders toleransnivå? Hon klagade väldigt mycket på Robin och hans attityd mot "henne" han var 6 år och hon hade haft möjlighet att lära känna honom sedan han var runt 4 år. Vid den åldern är barn inte så svåra om man vill lära känna dem. Jag är mycket medveten om att jag är partisk i fråga om Robin. Men.. svår har han aldrig varit. Tvärtom har han lätt för att prata med människor. En kopia på kännedom på detta brev skickas samtidigt till Joakim Ramstedt. Väntar med intresse på Ert uppriktiga svar. Med vänlig hälsning

Susanne "


Läs även andra bloggares åsikter om vårdnad, socialtjänsten, familjerätten, pappa, mamma, barn, familj, övergrepp, barnmisshandel, myndighetsmissbruk, tjänstefel, kungsbacka,

Jag har träffat många som du

Det känns lite som jag känner dig Sofie. Jag var ett år av mitt liv en av dom människor som staten betalade för att "behandla dig". Nej Inte just dig, men ändå har jag mött "dig" många gånger i mitt yrkesliv. Det hela började med att jag plötsligt fann mig arbetslös för ca 10 år sedan, och en dåvarande vän rekommenderade då mig till hans arbetsgivare i Norge. Där fick jag börja som vikarie på en stiftelse, som jobbade med ungdomar som du. Som spårat ur och börjat använda droger, vissa tjejer och killar var tuffa och slog ner och rånade sina jämnåriga på mobiler och pengar, andra som var mer sköra sålde sig själva för en stunds frid. Som du.

Jag fick jobb på akutintaget som kallades för torpet. Det var ett hus som låg långt och djupt inne i finnskogen. Det behövdes inga lås och larm. Det var minst 5 timmars promenad till stora vägen. På denna avdelning var vi 4 vuxna och 4 ungdomar. Då ni kom var hade ni en stenhård attityd, men under fanns rädslan och gråten, men den visade ni inte. "Dra åt helvete" attityden var ert enda försvar mot det som gjorde så ont därinne.

På vår avdelning Torpet var det hårda bandage och fritt från KBT och annat flum. Inga ungdomar ensamma utan vuxens sällskap, ett hövligt uppförande mot alla, man hjälpte till då man blev tillsagd och på dagarna var det hårt fysiskt arbete. Det fanns inga socionomer på vår avdelning. Bara för yrket lämpliga  människor med ett tufft psyke och sunt förnuft. Vissa av er barn började trivas ganska snart. Ni uppskattade dom absoluta gräserna vi satte. Dom gav trygghet. Vi gjorde också mycket kul ihop. Practical jokes, bus och lek blev det mycket av mellan plikterna. På helgerna åkte vi Go cart, Gick på Peppes Pizza eller en bio. Visst längtade ni hem ibland, men socialen hade ju vårdnaden om er nu. I Norge heter det Barnevernet. Ett namn som kan diskuteras, men ni som hamnade hos oss hade ändå tur.

Det var på turen det vände

De ungdomar som inte skötte sig efter husets få men strikta regler togs ut på skogstur. Kängor, ordentliga vildmarkskläder, ryggsäck och tält. En ungdom, två vuxna. Det gillade ni inte alls, men dom som vägrade väntades helt enkelt ut. Vi hade alltid mest tålamod. Sedan var det marsch i hårt tempo tills ni var helt färdiga. Vi tog ibland pauser, och då hade ni chansen att prata med oss. Berätta var skon klämde. Även på kvällarna runt elden fanns chansen, men vi pressade inte. Vi visste att det till slut skulle komma ändå. Men under marschen skulle det vara tyst. Den tuffaste av er alla höll ut i 7 veckor minns jag,

men oftast tog det bara någon dag eller ett par, sedan kom historierna, tårarna, ångesten. Då fanns vi där. Vi lyssnade, vi kramade. vi höll. Vi grät ibland med. Det var inga roliga historier, det kan jag försäkra. Där började tilliten till vuxenvärlden sakta gro igen. "Det var på turen allt vände" sa många av er efter vi sågs igen något år senare. Efter sex månader så var det utslussning till nästa del i behandlingen. Stor gård, nära vägar, många ungdomar, ännu en stor omvälvning. Men jag vill minnas att ni alla längtade tillbaks till torpet. Det var ofta den första riktiga familj ni någonsin upplevt.

Vi var alltid två män och två kvinnor i personalen. Vi levde ihop med er i två veckor, sedan var vi lediga i två. På det sättet kom vi nära, kunde bygga upp ett förtroende. Det fanns alltid både en "mamma" och en "pappa" till hands då det behövdes. En som ni kände och litade på. Och behövdes gjorde det ofta. När attityden skalades bort var ni helt underbara därunder allihop. När ni fick bli barn igen. Ibland gick det lätt, ibland tog det tid, men vi misslyckades nästan aldrig. Stiftelsen som drev dessa hem var privat och mycket lönsam. Vi hade bra lön och hade alltid en generös helgbudget så vi kunde göra roliga saker med er barn. Jag får nästan tårar i ögonen när jag tänker på er. Vad gör ni nu? Hur har det gått? Lyckades vi reparera lite av det som var trasigt? Jag hoppas och tror det. 

Från himmel till helvete

Sedan fick jag själv barn. Mitt andra. Då sökte jag jobb närmare hemmet så jag inte skulle behöva vara borta två veckor åt gången. Eftersom jag nu tyckte att jag hade rutin och erfarenhet av att jobba med ungdomar med drog och kriminalitetsproblem, sökte jag ett ettårs vikariat på ett statligt svenskt behandlingshem som drevs av SiS (Statens instutionsstyrelse). Det hette Brättegården och låg i Vänersborg. Sveriges största låsta instution för flickor mellan 13 och 18 år som var omhändertagna av socialtjänsten under lagen om "vård" av unga, LVU.

Det var där jag träffade "Sofie" och hennes kamrater. Flickorna utan framtidstro, utan hopp som blev fängslade av socialtjänsten när dom var 13 år gamla, bakom låsta dörrar och höga stängsel. Det var en snabb resa från himmel till helvete. Huset såg ut som ett kommunkontor, med dörrar av pansarglas in till korridorerna med era rum. Dessa låstes och larmades kl 10. Om ni skulle röka så fanns en rastgård med höga taggtrådsstängsel på baksidan. Attityden ni hade när ni kom, blev bara värre och mer hatisk för varje dag vi tvingade er in i SiS utprovade mallar. Det var KBT behandlingar och lektioner i etik. Jag undrar vilka barnpsykologer som suttit och klurat ut dessa metoder?

Dagarna var indelade i block, och för varje block ni skötte er ordentligt fick ni 10 kr som delades ut som veckopeng. Men om ni inte skötte er enligt regelboken så blev det ett "Nej på blocket", och pengarna drogs in. Vilket naturligtvis mynnade ut i att ni sket i allt resten av det blocket, och då fanns det inte mycket vi kunde göra åt det. Inte ens jag lyckades lära mig hela den där regelboken på ett helt år.

Jag kan fortfarande höra era skrik

Om ni eller någon annan tjej på någon annan avdelning "blev psykotisk eller aggressiv" så gick larmet vi alltid hade i bältet, och så fick vi rusa. Sen en vuxen på varje lem, som tryckte ner. Om ni inte gav upp så blev det isoleringen. Ett kalt rum 4x3 meter med en madrass på golvet och ett kikhål i dörren. Där fick ni skrika och banka huvudena i väggen. Jag undrar vem som hade värst ångest dom nätterna. Ni eller jag? Jag kan fortfarande höra era skrik. Men för det mesta var det lugnt. Ni därute och vi bakom vår glasvägg där vi satt

och vaktade er. Jag kände ert hat. Det gick rätt in i hjärtat på mig, och jag hade alltid en jobbig känsla i bröstet när jag skulle till jobbet, som gick på tre skift. Personalen byttes ut hela tiden enligt schema, bara ni barn var kvar.

Om ni fick permission och lov att åka hem en helg så var det visitering avklädning och duschning så fort ni kom tillbaks. Varje väska, varje necessär, alla era privata saker rotades igenom.

Inom SiS var det krav på socionomutbildning om man ville få ett fast jobb. Det var nästan bara jag som saknade den utbildningen. Ibland försökte jag ta upp med dom andra kollegorna vad jag ansåg om vissa metoder och kom t o m med förslag på alternativ. Jag blev då kallad in till chefen som ifrågasatte ifall jag inte trodde på deras arbetsmetoder? Jag var feg den gången, nybliven far och beroende av lönen så jag teg.

Även i den slutna ungdoms "vården" har genusexperterna nu gjort sitt inträde. SiS bedriver numera "En jämställd vård och behandling". Vidare skryter man med sina goda behandlingsresultat. 15% av de unga tjejer som tvångsvårdats på våra barnfängelser klarar tydligen att leva ett liv utan droger efter fem år från utskrivning. I Norge låg den siffran på 60%.

Men då jag berättade för mina socionom kollegor om hur vi arbetade där uppe och hur vi drog med ungarna ut på turer i skogen med tält så ansåg dom att vi hade kränkt barnen?? Vi tvingade dom ju att göra något dom inte ville.

Våld och hat

Sofie är inte det första barnet som tagit sitt liv efter att ha hamnat i mamma statens trygga armar. På brättegården försökte dom ibland också. Som tur var så lyckades ingen det året jag var där. Men det var många våldsincidenter. Nästan dagligen skrevs rapporter om våld. En gång försökte två av tjejerna att sticka en vässad tandborste i tinningen på en i personalen. Dom satt där dömda under en paragraf som heter 15. Ofta i flera år. Och dessa hem är inga behandlingshem. Det är fängelser. Fängelser för barn som drivs av staten Sverige och som betalas av socialtjänsterna i kommunerna. Upp till 4000 kronor per sängplats och natt kunde det kosta en kommun att tvångsplacera en unge där. Ett barn som inget hellre ville än att få komma hem igen. Dessa tjejer hade inte begått några grövre brott. Det behövdes egentligen inga klara skäl för att placera dom. Jag läste igenom socialtjänsternas journaler, men hittade inte ett enda barn som egentligen begått något annat brott än att dom gett fingret åt vuxenvärlden och gjort revolt. En sund reaktion faktiskt, så som den ser ut idag. Dom 15% som slutade med droger, hade nog gjort det ändå. Jag tror inte det var "behandlingens" förtjänst.

Sofie var då en av fyra intagna flickor på det HBT hem hon var placerad på. De fyra togs om hand av tio anställda. Trots 2,5 personal per flicka var tillsynen mycket dålig. Socialkonsulenterna StefanRoman och Lena Uddemar skrev i sin rapport att flickorna kan "vistas i olämpliga miljöer utan att behandlingshemmet reagerar". "Länsstyrelsen uppmärksammade särskilt att en inskriven ungdom under ett drygt halvår hade ett pågående missbruk... av journalanteckningarna framgick att behandlingshemmet hade svårigheter att förhindra flickans fortsatta missbruk".

Ni skyller på fel person

Men utanför rättssalen där en 42 årig trasig knarkare sitter och skall dömas för 6 våldtäkter, står lynchmobben med plakat där dom propagerar för dödsstraff. Sofie behövde smärtlindringen han tillhandahöll och betalade med sig själv och sin ungdom. 6 gånger gick hon tillbaks till mannen för att "våldtas" igen. Men dom verkliga brottslingarna gömmer sig som vanligt. Osynliga bakom sina paragrafer om sekretess. Jag önskar att människorna därutanför rättssalen kunde förstå att dom riktar sin vrede åt fel håll. Jag önskar att dom kunde förstå att detta blir slutstationen efter familjerätterna först eliminerat den ena, ofta mest kompetenta föräldern, genom att ta ifrån denne vårdnaden om barnet. Så fort det uppstår en tvist om vårdnaden ser dom sin chans. Sen är man som förälder chanslös. Dom kan ta ens barn utan att ens meddela det.

Efter det är det sedan mycket lättare att ta barnet från även den andre föräldern i ett senare skede. Då använder dom dessutom det som den förste föräldern sagt och skrivit i tvisten.

Hur hjälper vi en flicka som Sofie?

Kanske det efter jag har berättat detta kapitel ur mitt liv blir lite lättare att förstå min oro och ångest jag känner. Min underbara, vackra, kärleksfulla dotter är i farozonen. Hon riskerar också nu att råka ut för "barnets bästa" som dom har mage att kalla det. En dag är det kanske hon som hittas hängande på en toalett. Eller ert barn. Vad krävs för att människor ska förstå att dom skadar och t o m dödar våra barn. Allt under parollen "barnets bästa".
20 000 barn om året slår dom klorna i med sina SoS och LVU lagar. Detta är en vinstmaskin utan dess like. Men som anställd fick man alltid höra hur ansträngd ekonomin var. Alla platser behövde fyllas.

Förlåt mig Sofie och alla ni andra som drabbades av min vård det där hemska året. Jag trodde jag hjälpte, precis som dom andra som jobbade där. Men jag vill helst radera det året från mitt minne helt och hållet, så jag slipper minnas. Så jag slipper skulden. Kanske kan jag betala tillbaks lite genom att synliggöra det dom gör. Jag hoppas det.

Vila i frid vackra Sofie. Jag hoppas din mamma vinner striden mot socialtjänsten. Jag hoppas du får upprättelse och att dina verkliga banemän kan dras fram i ljuset. För dom är inga utslagna knarkare. Långt därifrån.

Britta Svensson på Expressen avslutar sin krönika med en fråga. Hur hjälper vi en flicka som Sofie?
Det är för sent för Sofie, Britta. Men det finns det finns tusen och åter tusen barn i Sverige som dagligen med våld slits från en av sina föräldrar. i 95% av fallen sina pappor. Dom som finns där för att skydda.  Det händer mitt framför er. Just nu. Dom finns det fortfarande tid att hjälpa. Men det vill ni ju inte. Det är tydligen inte politiskt korrekt. Ni tycker ju att det är viktigare att skydda såna som Liza Marklunds goda namn, eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om socialtjänsten, LVU, Sofie, Liza Marklund, Britta Svensson, Expressen, Politik, Juridik, Ungdomsvård, socialpolitik, papparätt, familjerätt, ungdomshem,

 

Det blev mycket att stå i idag så jag har ännu inte hunnit sammanställa all information om de svar jag fått från de övriga riksdagsledamöterna som svarat på mina 10 frågor. De som återstår är ett antal moderater en kristdemokrat samt en miljöpartist. Det får bli i morgon.

Internet är egentligen en svår arbetsmiljö för en sån nyfiken person som jag. Jag är av den typen som, när jag bestämt mig för att utföra en uppgift inte bör distraheras från just den uppgiften. Men internet är så full av intressanta sidostigar att jag hela tiden finner mig vikandes av från huvudleden och så hamnar jag nån helt annanstans än dit jag hade tänkt. Jag efterlyser en funktion som blockerar alla länkar som inte behövs för den uppgift man bestämt sig för från början. Ungefär som ett vägräcke. Fast det går ju inte, det begriper jag ju. Jag får väl öva upp disiplinen istället, om nu det är möjligt.

Adam har inte sett barnen på 1 år

På bilden ovan så ser ni Adam som bor i Marks kommun. Hustrun ville flytta, men Adam som just hade fått fast jobb på orten ville inte det. För att då säkerställa enskild vårdnad om barnen löste hustrun det hela med att anklaga Adam för misshandel. Han häktades direkt och satt sedan häktad i 6 veckor, och när han till slut i rättegången bevisades vara oskyldig  och släpptes ut så hade hustrun tagit barnen och flyttat. Jobbet hade han också förlorat eftersom ingen kontaktat arbetsgivaren och förklarat orsaken till hans plötsliga frånvaro. "Jag har förlorat allt" säger han men det enda som betyder något är barnen. "När dom försvann så tog mitt liv slut".

Till slut så lyckades han i alla fall lokalisera sin hustru som stått i kyrkan och lovat kärlek och evig trohet, men hon vägrade förstås Adam allt umgänge med barnen. Först så såg hon emellertid till att även sno åt sig TV:n och andra prylar mot löfte att gå med på umgänge, men det löftet visade sig vara lika mycket värt som en gammal spansk peseta. Nu har det gått ett år utan att Adam har fått ha någon som helst kontakt med sina barn. Han fick inte ens lämna presenter på deras födelsedagar. Socialtjänsten ansåg inte att man behövde vara behjälplig med detta. Detta är ett vanligt beteende och bidrar speciellt vid Juletider till pappornas ångest, förtvivlan och desperation.

Gäller Svea rikes lagar även män?

Håll i er nu. Här har vi alltså en man som förutom att han var en mycket bra pappa och alltid varit den som tagit huvudansvaret för barnen varav det äldsta nu är 8 år, blev falskt anklagad för ett brott och satt i en och en halv månad frihetsberövad. Alltså är han ett brottsoffer. Han har dessutom blivit utsatt för utpressning och hans barn blev utan hans medgivande eller vetskap flyttade till en annan ort. Förutom den själsliga tortyr han utsatts för har han alltså också utsatts för minst tre brott som alla har en straffskala i svensk lag. Men vad bestämmer hovrätten i västra sverige, i deras äktenskapsskillnad och vårdnadstvist? Jo att Adam så länge tvisten pågår endast skall få tillåtelse att träffa sina barn i sällskap av en kontaktperson. Dom kallar det så, men i själva verket är det en övervakare. Detta övervakade umgänge skulle ha startat vecka 13, men Marks kommun har trots att man har haft mycket gott om tid inte lyckats hitta någon övervakare och då kan ju inget umgänge komma i fråga.
Jag vet allt om det där. Man har ju varit med ett tag nu.

Ni som tror att det är någon mening för Adam att anmäla dessa brott bör nog tänka om. Han råkar ju vara i besittning av en penis och då gäller lagarna annorlunda. Den som påstår något annat är en förbannad lögnare. Det är tur för de ansvariga politikerna och deras knähundar inom socialtjänsterna att dom inte har pinoccionäsor.
Det ironiska i detta är dessutom att det är just det faktum att adam inte fått träffa sina barn på så länge, som domstolen med största sannolikhet kommer att använda som argument för att beröva honom rätten att vara förälder till sina barn genom att belöna barnens mor med enskild vårdnad.

Barnkonventionen och andra lagar

Artikel 9 i barnkonventionen: Åtskiljande av föräldrar citat:

1. Konventionsstaterna skall säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt fall, t ex vid övergrepp mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då föräldrarna lever åtskilda och ett beslut måste fattas om barnets vistelseort.

2. Vid förfaranden enl punkt 1 i denna artikel skall alla berörda parter beredas möjlighet att delta i förfarandet och få lägga fram sina synpunkter.

3. Konventionsstaterna skall repsektera rätten för det barn som är skilt från den ena av, eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då det strider mot barnets bästa.

Denna konvention har Sverige skrivit under.  Den person som satte dit namnteckningen höll fingrarna i kors bakom ryggen. Den behöriga myndigheten i sverige är socialtjänsten. Den rättsliga överprövning dom är underställda är socialnämnden på länsstyrelsen. Detta betyder att just den myndighet som är satt att bevaka barnens rättigheter i vårt land i själva verket är dom som ser till att deras rättigheter enligt konventionen ständigt kränks. Och någon överprövning av detta kan ni glömma direkt. Många försöker, ingen lyckas.

Förutom ständiga brott mot barnkonventionen bryter socialtjänsten dessutom helt ostraffat mot grundlagen, förvaltningslagen, socialtjänstlagen och föräldrabalken. De gånger dom fällts för detta kan man räkna utan att ens behöva använda alla fingrarna på ena handen. 

Margareta Karlsson som är enhetschef på familjeenheten i Marks kommun beklagar att två barn kommer i kläm i det här fallet. Marks kommun tycks lida brist på övervakare, men hon bedyrar att fallet är högprioriterat. "Tyvärr så hamnar ungarna i kläm när vuxna bråkar" säger hon. På vilket sätt menar hon att Adam har bråkat?

Tror ni att hon är ointilligent och inte ser det vi andra ser? Knappast. Detta sker systematiskt och mycket utstuderat i fall efter fall. Vitsen är att först få bort den mest kompetente föräldern, för att sedan när ungarna börjar spåra ur lättare kunna skilja barnen från även den andre föräldern och sedan placera dom i den mycket lönsamma fosterbarnsindustrin med hjälp av sin LVU lag. Drygt 21 500 barn och unga fick någon gång under år 2007 vård enligt SoL och/eller LVU. (Källa SCB) Sedan när dom slutar sina dagar som trasiga missbrukare redan i unga år som det tragiska fallet med Sofie, Ja då riktar svenska folket sin vrede mot en utslagen 42 årig knarkare och startar namninsamlingar för att han skall dömas på en avliden flickas vittnesmål. Vi är i sanning ett folk som totalt silar mygg och sväljer elefanter. Vi borde istället starta insamlingar för mindre fördummande och mer pålitliga medier.

Som vanligt i dom här fallen har mamman fått hjälp att gömma sig och barnen på Borås kvinnojour. Det är Agneta Karlsson och hennes familjeenhet som betalat det kalaset via kommuninvånarnas skattsedel. är det någon som går på flosklerna om hur socialtjänsten ser till barnets bästa i dom vårdnadstvister som våra partiers kvinnoförbund tillsammans med ROKS tillsammans hjälpts åt att öka till över 7200 fall om året?

Jag önskar Adam all lycka i den kommande huvudförhandlingen och framförallt hans barn. Men jag skulle inte sätta en spänn på hans chanser trots att oddsen är skyhöga.

Tyvärr....

Läs även andra bloggares åsikter om familjerätt, socialtjänsten, juridik, politik, LVU, vårdnad, myndigheter, Myndighetsmissbruk, könsdikriminering, kvinnovåld, kvinnojourer, barnmisshandel, barnkonventionen, Marks kommun, socialtjänstlagen, förvaltningslagen, föräldrabalken, hovrätten, falska anklagelser

Nedanstående artikel är i sin helhet skriven av Stephen Baskerville som är professor i statsvetenskap vid Patrick Henry College i Virginia, USA

Mordet på Baby P i England avslöjar barnmisshandels industrin i dess mest cyniska form. Den rent sovjetiska oduglighet som visas prov på dagligen är inte resultatet av dålig utbildning eller underfinansiering, utan på logiken som finns inbyggd i vår byråkratisk politik.

Vi har länge känt till orsakerna om vad som orsakar barnmisshandel och varför barn som Baby P dör. Den stora majoriteten av barnmisshandel och barn dödsfall inträffar i ensamståendes föräldrars hem. Mycket lite misshandel sker i gifta familjer med två biologiska föräldrar. Londons föräldrautbildnings stiftelse visade redan för länge sedan att barn löper upp till 33 gånger högre risk att utsättas för allvarliga övergrepp, och 73 gånger högre risk att drabbas av dödlig misshandel i hemmet av en mor med en inneboende pojkvän eller styvfar än i en intakt familj.

Siffror från det amerikanska justitiedepartementet visar att ensamstående mödrar står för 55 procent av barnamorden i USA. Om man därför klarar att se bortom politiskt korrekt eufemism, innebär detta att det huvudsakliga hindret för barnmisshandel är en pappa. "Pappor har ofta haft rollen som beskyddare inom familjer," skriver Adrienne Burgess på tidskriften Fathers Direct. En studie i tidskriften Adolescent och Family Health fann att "Förekomsten av en bilogisk pappa ... minskade risken för att barnet skulle utsättas för sexuella övergrepp."

Men i stället för att tillåta pappor att skydda sina barn, fördrivs dom med med våld och systematik bort från sina hem och barn genom familjerätter med aktivt stöd av socialtjänstens byråkrati. Ironiskt nog sker detta ofta med hjälp av att falska anklagelser om övergrepp mot barn riktas mot papporna, trots att biologiska pappor i realiteten är ansvariga för mycket lite misshandel och övergrepp.

Domare hävdar att de tar bort fäder, även utan tecken på missbruk, för att "vara på den säkra sidan". I själva verket placerar dom dock barnen på den "farliga sidan" genom detta beteende, och det är svårt att tro att de inte inser det. Så "barnmisshandels industrin" tar alltså först bort barnens naturliga beskyddare, varpå de verkliga misshandlarna - de ensamstående mammorna och deras pojkvänner - får fritt fram att misshandla och missbruka sina barn utan att straffas. Grupper som Fathers4Justice och aktivister som Jolly Stanesby blir kriminaliserade för att dom försöker väcka oppinion mot bortrövandet och misshandeln av deras barn, när de i själva verket bara gör det som kan förväntas av en förälder när någon hindrar dom från att skydda sitt barn.

Den skenheliga handtvagning som nu visas prov på i Storbritannien är endemisk i hela den industrialiserade världen. "Vi kan inte tolerera misshandel av ett enda barn", säger den amerikanska socialtjänsten. Medan dom samtidigt finasierar en armé av tjänstemän och program för att ta bort barn från deras fäders vård, samtidigt som dom hävdar att dom skyddar dem från eventuell misshandel. Logiken är fantastiskt självförsvarande och självuppfyllande, eftersom tjänstemännen efter att ha skiljt barnen från fadern, kan presentera sig som lösningen på de problem de själva skapat.

Ju fler barn som tvångsskiljs från sin pappa, desto mer barnmisshandel, och desto mer fås vi att tro på en lösning som går ut på att ytterligare utöka de fantasibelopp som varje år betalas för att skydda barnen. Klichéer om socialarbetare som är "överarbetade och underfinansierade" och i behov av mer "resurser" ger en ganska tydlig indikation på hur denna blomstrande byråkratiska industri tillåts expandera. Vägran att möta dessa sanningar tyder också på en alltmer repressiv statsapparat som med ett auktoritärt sinnestillstånd är mycket ohälsosamt i ett fritt samhälle.

Man uppmanar medborgarna att bevaka och rapportera sina grannar om de skulle upptäcka "tecken" på misshandel och övergrepp och kräver att yrkesmänniskor också gör det. Detta kan bara skapa ett samhälle med viktigpettrar och snokare och kommer säkert att innebära än mer trakasserier av oskyldiga föräldrar och än mer avlägsning av barn och fäder, än det som redan sker.

Barnmisshandel är helt möjlig att förebygga. Den nuvarande epidemin växte upp med välfärdsstaten och skilsmässorevolutionen, med den åtföljande ökningen av faderlösa hem. Den fortsätter på grund av de tjänstemän som tillåtits gräva ner sig i skyttegravar, och som där låtsas att dom bekämpar den. Det är ett skolexempel på hur en byråkratisk regeringen skapar ett problem för sig själv att lösa. Som Dickens observerade, "Den stora principen i den engelska lagen är att skapa affärer för sig själv". Hur skrämmande det än låter, verkar den ofrånkomliga sanningen vara att vi har skapat en massiv statlig industri som bemannas av tjänstemän med ett finansiellt egenintresse av misshandlade barn.

Storbritannien förtjänar beröm för den stora allmänna diskussion som föranleddes av det tragiska fallet Baby P. - en diskussion som inte har ägt rum i USA eller någon annanstans. Men tills vi har mod att berätta sanningen om vem som misshandlar barn och statens roll när det gäller tillståndsgivning och t o m uppmuntring av detta, blir all vår uttalade oro för barn inget annat än tomt prat.

Stephen Baskerville

Läs även andra bloggares åsikter om barn, misshandel, politik, föräldrar, pappa, mamma, familj, feminism, socialtjänsten, familjerätt, sexuella övergrepp, utnyttjande av barn, Gömda, Liza Marklund, Mia Eriksson, Marina Engan, Tina Lundberg, Monica Antonsson, sanningen om gömda