daddys

Beware the fury of a patient man

Yttrandefrihet my ass!

Kategori: Rättvisa

"Yttrandefrihet på riktigt". Så marknadsför Flashback sitt forum. Ett forum som jag nu har avstängts ifrån. På livstid. Anledningen till detta skulle enligt siten vara "brott mot regel 1.06". Regel 1.06 handlar om att man inte får avslöja identiteten bakom ett anonymt nickname på forumet. Någon förklaring på var eller när jag påståtts ha gjort detta har jag inte fått, och eftersom jag nu är spärrad helt från siten kan jag inte heller fråga.

Frågade gjorde dock en annan medlem på Flashback. Moderatorn svarade då kryptiskt:

Kan så klart inte berätta vilken användare det gäller. daddy har dock koll på detta.

/mod

Nej käre moderator. Daddy har inte koll på detta. Mig veterligen har jag inte "outat någon" varken här på min blogg eller på Flashbacks forum. Jag skrev om identiteten bakom några av dom värsta häcklarna i drevet mot mig i ett privat pm på er site med en annan medlem. Men jag hoppas verkligen att ni moderatorer håller er ifrån att läsa människors privata pm. Om ni gör det är det inte bara ytterst tveksamt rent juridiskt, det vore också hederligt att i så fall upplysa era medlemmar om detta. Eller hur?

Eftersom jag inte längre har möjlighet att varken fråga er, eller skriva i ett forum som diskuterar mig personligen så frågar jag er här istället. Läser ni era medlemmars privata mail? Vad är annars ert skäl till att stänga av mig från ert demokratiska forum på livstid? Jag har aldrig brutit mot den regel ni påstår. Ni måste ju ha bevis för detta eftersom ni dömt mig ohörd. Fram med det då.

En annan som är avstängd på livstid från Flashbacks demokratiska "yttrandefrihetsforum" är Mamman i Bjästa. För brott mot samma regel för övrigt. Detta erkänner i och för sig mamman. Och att det var fel oavsett hur motiverat det än var i det fallet. Men är det inte också lite märkligt att ett regelbrott som renderar vissa medlemmar en veckas avstängning renderar andra avstängning på livstid. Märklig rättsskipning minst sagt.

I tråden om mig figurerar människor som gör allt för att misskreditera och svartmåla mig under förevändning att diskutera mitt fall. Alla försök att föra en diskussion med dessa människor har varit lönlösa. Eftersom dom inte bryr sig det minsta om varken mitt fall eller min dotter. Deras enda mål är att utmåla mig som lögnaktig, ointelligent och brottslig. Uppenbarligen börjar jag att bli lite för framgångsrik i mitt strävande att informera allmänheten om vad som pågår bakom dom fina fasaderna på våra socialkontor och domstolar.

Försök av mig och andra att nå upprättelse för oss själva och våra familjemedlemmar, den enda väg som står oss till buds, uppskattas inte av vissa "krafter" i vårt samhälle. Uppenbarligen delas dessa människors syn på oss "rättshaverister" av siter som Facebook och Flashback. Oss stänger man av...på livstid??!, medan man glatt låter galenpannor och papegojor yla vidare om oss hemska pedofiler till pappor och "hatiska" mammor med foliehattar som har mage att kräva rättssäkra utredningar, och rätten att spendera tid med våra barn .

På Flashback ser man inte ens några problem med att sjuka individer skriver rent vidriga och barnförbjudna fantasiskildringar om vad jag påstås ha gjort mot mitt barn. Detta är tydligen inom ramen för deras sanna yttrandefrihet. Detta kommer att bli väldigt pinsamt för både Flashback och Facebook den dagen det avslöjas vilka som ligger bakom dessa nätverk. Och vilken roll dom spelat i trakasserier mot oskyldiga som söker upprättelse.

Yttrandefrihet på riktigt? Yttrandefrihet my ass!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

TV chéfen, kulturministern och förvaltningslagen

Kategori: Media

Korrigering. Jag har upplysts om att SvT är ett bolag och därför inte faller under förvaltningslagen. Sedan får det vara hur statligt det vill. Detta visste jag inte och har därför dragit felaktiga slutsatser i inlägget. Därav också denna korrigering. Hamilton kan alltså inte bryta mot förvaltningslagen vilket jag felaktigt trott. Jag anser dock inte att detta på något sätt ursäktar Hamiltons svar. Inte heller friar det henne från ansvaret att vara saklig och objektiv i sin roll som chéf för SVT.

//Daddy 2010-04-26 15:58

Eva Hamilton, chéf för SVT bryter enligt min mening  mot förvaltningslagens paragrafer om jäv och saklighet i sitt svar till en upprörd tittare. Denne mailade in synpunkter på SVTs reportage om Bjästa. Hamilton svarade. Jag häpnade. Jag frågade därefter Eva Hamilton i ett mail om hon önskade vidta rättelse. Men den frågan har hon inte ens idats svara på. Hamilton som utsågs till årets ledare 2009 tycks inte förstå att hennes roll som chéf för SVT inte är att försvara sina anställda i vått och torrt, utan att stå till svars för vad dessa gör inför dom TV tittare som betalar hennes feta lön.

Förvaltningslagen är den lag som är tänkt att försvara oss vanliga små medborgare mot myndigheters godtyckliga behandling. I dess paragrafer står våra rättigheter då vi utsätts för myndighetsutövning. Det står också om myndigheters skyldigheter. Problemet idag är att dom flesta små medborgare inte har en aning om vad som står där, och att myndigheter oavsett om dom vet det eller inte ofta fullständigt skiter i det i alla fall. SVT är statsägt. Det betyder att dom är att betrakta som myndighet. Dessutom en av dom farligaste vi har, då dom bestämmer sig för att bryta mot sagda lag.

Om man därefter tittar på granskningsnämnden och deras skäl till att fälla del 1 av dokumentären könskriget, så undrar man inte direkt mindre över Hamiltons svar. Mer om detta längre ner.
Man kan ju dessutom med fog undra över hamiltons syn på jämställdhet. En fråga som nog får anses rätt viktig för en chéf för Sveriges television. Och bara för att förtydliga så menar jag riktig jämställdhet. Alltså inte den feministiska falska varianten.

En upprörd TV tittare har låtit mig ta del av den mailkonversation som hon hade med Hamilton efter SVT:s reportage om Bjästa. Denne skrev:

Hej

Hur kan SVT låna sig till sådant som Bjästa reportaget de ansvariga måste ha sovit när programmet gjordes. Hur kan statlig television med hela sin makt apparat ge sig på enskilda människor, i detta fallet en pojke på femton år? Det handlar för mig inte om vad pojken gjort  utan hur era journalister agerar för ett så kallat scoop.


Pojken befinner sig nu i uppenbar fara. Risken är stor att han kommer utsättas för våld eller att han kommer allvarligt skada sig själv.


Detta är totalt omdömeslöst och kommer säkerligen skada Publik Service i ett längre perspektiv,  till vad nytta? Två journalister får sina minuter i rampljuset!


http://www.nyhetsverket.se/nyhet/5771/Original-Gangsters-h%C3%A4nger-ut-pojken-i-Bj%C3%A4sta-fallet


Hälsningar

XXXXXX

Hamiltos svar


Har du sett programmet?

Där fanns två "budskap":

1. 2010 är det fortfarande flickorna som beskrivs som slampor och som kritiseras och mobbas, efter en våldtäkt. Killarna behåller sin status. Medan flickorna var utfrusna och en av dem hade tvingats flytta från orten, välkomnades pojken med hyllningar.

2. Skolpersonalen - och de vuxna i allmänhet - har ingen aning om vad som pågår på nätet, trots att det är där en stor del av ungdomarnas sociala liv pågår. Kampanjer mot mobbing i skolan är helt verkningslösa, så länge vad som helst kan sägas och spridas om en individ på Facebooks öppna " väggar". Det är skolpersonalens skyldighet att lära sig hantera denna virtuella värld.

Jag anser båda ovanstående punkter vara viktiga debatter och ögonöppnare. Och det är precis vad Uppdrag Granskning ska göra. Redaktionen har därtill bemödat sig om att enbart peka på fakta, ej på värderande omdömen eller personbeskrivningar, vad gäller pojken.


Vänliga hälsningar

Eva Hamilton


Förutom att hennes svar innehåller rena lögner så bryter det mot förvaltningslagens paragrafer om saklighet och opartiskhet på ett närmast flagrant sätt. Frågan om hon önskat vidta rättelse har hon helt ignorerat. Blir intressant att se om hon ändrar sig på den punkten nu. Men å andra sidan behöver hon ju inte vara allt för orolig eftersom hennes åsikter uppenbarligen går helt i linje med rättssystemets, politikernas och medias. För att inte tala om majoriteten av befolkningen som fortfarande inte vaknat upp ur villfarelsen att det råder ett patrialkalt förtryck i vårt land.

Kulturministern satt med i nämnden som fällde "könskriget"


Könskriget del 1 fälldes alltså av granskningsnämnden den 22 Mars 2006. I nämnden satt bland andra Lena Adelsohn Liljeroth (nuvarande kulturminister).
Lena A L har ett förflutet som ordförande i en ROKS kvinnojour. Men detta jävsförhållande lämnades utan åtgärd.

När SVT pratar med Lena Adelsohn Liljeroth, hävdar hon först bestämt att programmet fälldes för SVT:s hantering av Eva Lundgren. När SVT upplyser Adelsohn Liljeroth om att nämndens kritik, enligt beslutet, inte gäller Eva Lundgren, utan tron på satanism inom Roks, anför hon plötsligt en helt annan grund för beslutet.

Adelsohn Liljeroth: "Jag är aktiv i rörelsen själv."

SVT: "Ja?"

Adelsohn Liljeroth: "Och jag har aldrig någonsin stött på detta."

Här framkommer alltså att Adelsohn Liljeroth varit jävig vid beslutet. Hon sitter i styrelsen för en Roksjour. Och dessutom framhåller hon sitt jäv som grund för nämndens beslut.


En annan av nämndens ledamöter, Annika Åhnberg (bilden), tidigare kommunist som gått över till socialdemokraterna och suttit som jordbruksminister i den förra Persson administrationen, menar att ROKS ordförande Ireen von Wachenfeldt uttalat sig som privatperson!!, och att det var grunden för beslutet att fälla programmet.
Annika Åhnberg valdes 2001 till ordförande i Rädda barnen. Kanhända det var då denna organisation tog den radikalfeministiska och mansfientliga vändning som vi ser hos organisationen numera.

För närvarande jobbar Åhnberg som ordförande för Kungliga skogs- och lantbruksakademien.

Evin Rubar och Johan Brånstad som gjorde dokumentären Könskriget anmälde granskningsnämnden till JO, som vad jag vet lämnade anmälan utan åtgärd.

Detta är för övrigt inte första gången JO ser mellan fingrarna på granskningsnämndens uppenbara jäv. Uppdrag gransknings reportage där dom hängde ut "obducenten" Teet Härm som styckmördare, fick 11 anmälningar mot sig till granskningsnämnden som den gången dock valde att fria?? Trots att alltså en oskyldig pekats ut som styckmördare. JO anmälan finns att läsa här.

Det reportage som uppdrag granskning gjorde om Bjästa nyligen har också renderat i just 11 anmälningar till granskningsnämnden. Reportaget har alltså inte slagit nytt uppdrag granskningsrekord i anmälningar såsom jag tidigare felaktigt angivit, utan tangerat ett gammalt.  Och om nämnden använder sig av samma paragrafer som man gjorde då man fällde "könskriget" så är det absolut inget snack. Då skall Bjästareportaget fällas så det stänker om det. I nämndens beslut står nämligen följande motivering:

Sammanfattningsvis kan nämnden inte finna annat än att SVT gett bristfälligt utrymme för anmälarnas version av händelseförloppet. Vid en samlad bedömning anser nämnden därför att programmet strider mot kravet på opartiskhet.

Ändå så tvivlar jag på att så kommer att ske. Kalla mig gärna cynisk.

En av kvinnorna, tillika ordförande, i den numera saligt insomnade kvinnojouren Bellas vänner heter Alexa Wolf. Hon var en av anmälarna av "könskriget" och också en av kvinnorna som ledde flykten till Norge undan det svenska "satanistiska pedofilnätverket". Nu skriver samme Alexa Wolf i en nyligen publicerad artikel på Newsmill hur illa och orättvist hon och feminismen har behandlats av bland andra Evin Rubar. Jag vill bara kräkas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Tingsrättslogik

Kategori: Pappa

Logik är en intressant vetenskap. Logik är också en egenskap som människor mer eller mindre alltid haft förmågan att använda. Om man skall äta en mammut så är det lättare att göra det då den är död. Ergo, vi dödar den först, och äter den efteråt. Logiskt.

För 2400 år sedan i Grekland, genom tänkare såsom Plato och Aristotoles, utvecklades logiken till en vetenskap som blev var mans egendom. Idag vet alla vad logik är. Och alla tänker vi minsann logiskt. Tror vi. Men logiken är sällan så glasklar som vi inbillar oss.

2+2=5 för tillräckligt stora värden på 2.

Är ovanstående mening sann eller falsk? Är den logisk eller trotsar den all logik?

Idag skall det handla om logiken som praktiseras av våra domstolar i sina avgöranden om "barnens bästa". Detta uttryck "barnets bästa" är en konstant. Det vill säga att det stipiuleras av svea rikes lag, att alla avgöranden gällande bland annat vårdnad och boende skall utgå från vad som är bäst för barnet.

Hur kan det då komma sig att mamman vinner egen vårdnad i 15 av 16 vårdnadstvister? Den logiska tolkningen då man sätter dessa två uppgifter mot varandra blir då:

1. Barnets bästa skall vara avgörande.
2. Mamman vinner 15 av 16 vårdnadstvister.
Ergo Mamman är i 15 fall av 16 den bästa vårdnadshavaren för barnet.

Denna uppställning haltar naturligtvis. Men för att förstå hur tingsrätterna och familjerätterna kommer till denna märkliga logiska slutledning måste vi se till de enskilda fallen. Därför skall vi idag titta på ett sådant tänkte jag. Ett fall som dessutom har massor av märkliga likheter med mitt eget. Här handlar det i och för sig inte om vårdnadsrätten, då pappan visserligen har den kvar, men jag skulle ändå tro att han finner föga tröst i detta faktum. Jag kunde inte låta bli att fetmarkera några passager. Ni kan ju fundera och se om ni kan lista ut varför. Häng med för nu blir det domstolslogik på hög nivå.

Mamma vs Pappa


Det fall som redogörs för här är högst autentiskt, trots att namnen på parterna är utbytta mot "Mamma" och "Pappa". Även barnens, vittnens och kontaktpersonens namn är utbytta.

Fallet avgjordes i Stockholms tingsrätt i Januari 2007. Alltså året efter 2006 års vårdnadslag.

Jag redogör inte för allt, utan följande är en beskrivning i korta drag.

Utslaget i domen blev följande:

Med ändring av det som förordnats om umgänge i Stockholms tingsrätts, avd. 7,
dom i september 2003 i mål T XXXXXX-01 beslutar tingsrätten att Dotter född,
99XXXX, och son född 01XXXX, skall ha rätt till umgänge med Pappa
– varannan veckohelg, jämna veckor, lördag och söndag kl. 9.00–18.00,
– varannan julhelg under julafton, juldagen och annandagen kl. 9.00–18.00, med
början år 2007,
– varannan påskhelg under påskafton, påskdagen och annandagen kl. 9.00–18.00,
med början år 2008.

Bakgrund


Mamma och Pappa träffades 1998 och inledde ett förhållande som varade fram till 2000. Två barn kom till världen. Elin som som föddes 1999 och Adam som föddes 2001. Från början hade de gemensam vårdnad om Elin, medan mamma hade ensam vårdnad om Adam.

I dom från 2003 kom samma tingsrätt fram till att vårdnaden om Elin fortsatt skulle vara gemensam och att detsamma skulle gälla för Adam. Vidare att Pappa skulle ha rätt till umgänge varje söndag mellan 09.00 och 17.00 under tillsyn av kontaktperson.

Pappa har i en ny stämningsansökan nu yrkat att tingsrätten, med ändring av vad som bestämts i Stockholms tingsrätts dom 2003-09-02 i mål T XXXXXX-01, skall tillerkänna honom rätt till umgänge med parternas barn Elin och Adam enligt nedan:

– varannan helg, jämna veckor, från fredag kl. 15.00 till söndag kl. 18.00,
– varannan julhelg, från den 23 december kl. 17.00 till den 30 december kl. 17.00, med början 2007,
– varannan nyårshelg, från den 30 december kl. 17.00 till den 6 januari kl. 17.00 med början 2008 samt
– vartannat sportlov, från sista skoldag före lovet kl. 17.00 till lovets sista dag kl. 17.00, med början 2007,
– vartannat påsklov, från sista skoldag före lovet kl. 17.00 till lovets sista dag kl. 17.00, med början 2008,
– fyra sammanhängande veckor varje sommar med skyldighet för pappa att senast den 31 mars samma år meddela mamma när han avser att utöva umgänget.

Mamma har bestritt Pappas yrkande och förklarat att hon medger att barnen ges rätt till umgänge med pappa varje lördag kl. 9–18 i närvaro av kontaktperson.

Vid sammanträde för muntlig förberedelse i april 2005 bestred Mamma Pappas yrkande och yrkade för egen del att det av tingsrätten i dom beslutade umgänget skulle inskränkas till att istället gälla varannan söndag i närvaro av kontaktperson. I protokollet antecknades i enlighet med Mammas önskemål att den av henne yrkade neddragningen endast var temporär att gälla till och med att en pågående utredning om varför barnen var oroliga avslutades.

Tingsrätten lämnade i beslut meddelat i april 2005 parternas interimistiska yrkanden utan bifall. Samtidigt uppdrog tingsrätten åt Norrmalms stadsdelsförvaltning att genomföra en umgängesutredning beträffade Elin och Oskar. Uppdraget ändrades senare på så sätt att Norrmalms stadsdelsförvaltning skulle genomföra umgängesutredningen
i samråd med socialförvaltningen i Upplands Väsby kommun.

Grunder


Båda parter har anfört att det av dem själva förordade umgänget är mest förenligt med barnens bästa. Pappa har härutöver anfört att han är positivt inställd till samarbete i frågor som rör barnen och att han vill medverka till barnens goda och trygga uppväxt.


Domskäl


Båda parterna har åberopat den i målet utförda umgängesutredningen. Vidare har parterna hörts under fria partsförhör. På pappas begäran har vittnesförhör hållits med familjerättssekreteraren Eva Alldin och kontaktpersonen Lollo Nilsson samt med hans fästmö, Anna Nilsson, och på Mammas begäran med Ninni Bergman, som haft hand om barnen i förskolan, och med Mammas mor, Maria Lundgren. Polisanmälningar som Mamma gjort mot Pappa har genomgåtts.

Anförda omständigheter


Pappa har anfört:
Han har nu sedan lång tid regelbundet haft umgänge med barnen i närvaro av kontaktperson. Kontaktpersonen anser att det inte längre behövs kontaktperson vid umgänget.

Han har ordnade förhållande, ny sambo och en bra bostad där barnen regelbundet vistats.

Mamma accepterar inte sedvanligt umgänge trots försök att resonera och trots flera samarbetssamtal.

Umgänget med barnen fungerar bra. Han hämtar och lämnar med bil.

Han tycker att kommunikationen med mamma fungerat bättre under senare tid, men trots det accepterar mamma ej oövervakat umgänge.

Mammas anklagelser om sexuella övergrepp på dottern är gripna ur luften.

Barnen måste få stanna längre hos honom och få sova
över och träffa kompisar. Det måste också vara möjligt för honom och hans fästmö Anna Nilsson att få resa med barnen.

Mamma har anfört:

Förhållandet med Pappa var mycket konfliktfyllt och tog slut redan när hon var gravid med Adam.

Pappa tog inte ansvar för dottern, var frånvarande och drack mycket alkohol.

Våld förekom.

När hon var gravid med Adam så våldtogs hon av Pappa.

Trots detta har hon hela tiden velat att umgänge skulle ske mellan Pappa och barnen, dock i närvaro av kontaktperson.

Hon har misstankar om att Pappa varit sexuellt gränsöverskridande mot Elin.

Hennes morbror har berättat att han på BB sett att Pappa stoppat sina fingrar i Elins slida. Vidare hade Elin
en rispa på ena blygdläppen och var röd i underlivet i april 2001. Hennes mor har också sett att Pappa gnuggat Elins underliv; Pappa masserade Elins stjärt på ett otillbörligt sätt. Elin har sagt sig inte vilja träffa Pappa för att Pappa  stoppar sin tunga i hennes (Elins) mun.

Hon har hela tiden skyddat barnen, även Adam, då Pappa har ett burdust sätt mot barnen. Båda
barnen har sagt att Pappa tagit Adam hårt i armen och dragit Adam i örat; Adam hade blåmärken på armen. Vidare bröt Adam armen vid ett umgängestillfälle. Då var kontaktpersonen inte närvarande. När Adam kom hem till henne förstod hon att något var fel. Denna händelse gör att hon inte vet exakt hur umgänget fungerar.

Pappa har förnekat att han utsatt Elin för övergrepp och förklarat att han inte vet något om någon skada på Elins  underliv. Han har också förnekat att han utsatt
Mamma för våldtäkt och våld och att han utsatt barnen för våld samt att han använt för mycket alkohol.

Umgängesutredningen


Utförd av två familjerättsutredare.

Under Sammanfattning och bedömning anförs följande:

I tidigare genomförd vårdnads- och umgängesutredning har utredarna uppfattat att ”fadern visar en seriös vilja och ett intresse av att ha kontakt med sina barn, att lära känna dem, ta del i deras liv samt känslomässigt engagera sig i dem.” Det har inte framkommit i vår kontakt med Pappa något som talar emot detta vilket även styrks av referenssamtal med kontaktperson. Av referentsamtalet framkommer även att den handfallenhet han tidigare uppvisat i kontakten med barnen inte finns i dag.

I tidigare genomförd utredning framför utredarna den uppfattningen att Mamma medvetet eller omedvetet vid flera tillfällen har saboterat umgänget mellan Pappa och barnen, bland annat genom att lägga ansvaret på barnen när hon frågat dem om de vill träffa sin pappa eller inte.

Mamma uppger att hon försöker att inte visa barnen den oro hon hyser för att de ska fara illa. Vår uppfattning är dock att barnen känner av hennes oro och reagerar på denna. Barnen har tidigare uppvisat olika reaktioner och symptom vilket även
kommer i referenssamtal med personal från barnens tidigare förskolor.

Utredarna har i tidigare genomförd utredning, tolkat att dessa symptom skulle kunna bero “dels på de spänningar som råder mellan föräldrarna och dels på moderns oro som
avspeglar sig på barnen.” Det har i vår utredning inte framkommit något som skulle kunna tolka barnens reaktioner på annat sätt.

Det som Mamma lyfter fram är att barnen är ledsna och arga efter umgänget med Pappa samt att Elin brukar kissa på sig i samband umgängestillfällen. Hon tror det beror på att Elin inte är trygg känslomässigt med Pappa.

Pappa uppger att detta hänt endast vid några tillfällen den sista tiden vilket även hans sambo Anna uppger. En förklaring till detta menar han är att Elin har alltför lite tid med honom och hon är väldigt upptagen av allt hon
vill hinna göra hos honom.

I bedömningen av barnens umgänge med sin pappa står vi inför samma svårigheter som de förra utredarna. Oavsett om Elin utsatts för något övergrepp eller inte, är det Mamma övertygelse att så har skett. Denna övertygelse är så stark och hennes oro så stor över att barnen skall fara illa under obevakade umgängen hos Pappa, att vi har svårt att se hur ett sådant umgänge skulle fungera i praktiken. Barnen har redan idag uppvisat olika symtom på föräldrarnas konflikt och Mammas oro.

Vi bedömer att Mamma inte kan förmå sig att lämna ut barnen till Pappa på ett sådant sätt att de skulle känna sig lugna och trygga. Vi är inte heller säkra på om hon kommer att överhuvudtaget medverka till ett sådant umgänge, utifrån sin övertygelse att barnen måste skyddas gentemot Pappa. Vår farhåga är då, om ett sådant umgänge fastställs, och Mamma inte medverkar till att lämna ut barnen, att föräldrarnas konflikt ytterligare förvärras
med en eventuell fortsatt rättsprocess. Detta kommer naturligtvis inte gynna barnen och deras relation till sin pappa. Det kan till och med leda till traumatiska upplevelser för barnen.

Ett fortsatt umgänge med kontaktperson innebär dock att de inte på ett naturligt sätt kommer vara en del av sin pappas liv och kunna leva ett normalt familjeliv med honom. Vi bedömer emellertid att i dagsläget är det den enda realistiska lösningen för att barnen skall kunna ha ett fungerande umgänge med sin pappa.

Partsförhör


Pappa: har berättat om umgänget med barnen och då beskrivit ett bra och så naturligt umgänge som är möjligt med kontaktperson närvarande samt uttryckt frustration över att inte ha möjlighet att utöva ett naturligt vardagsumgänge med barnen.

Mamma: har närmare redogjort för tillfällen under deras förhållande när Pappa skall ha misshandlat henne och för en våldtäkt under tiden hon var gravid med Adam. Hon hävdar också att Pappa har begått sexuella övergrepp mot dottern Elin.

Familjerättssekreterare Eva Alldin:
har
bedömt Elin och Adam som fina, högst normala, barn. När hon träffade Pappa med barnen hade denne och barnen ett bra samspel; Pappa lyssnade på barnen och var närvarande. Hon uppfattade det som att barnen kände sig hemma hos Pappa.

Hon och (kollega) har uppfattat att Mamma har en stark övertygelse om att Pappa utsatt Elin för något. Övertygelsen är så stark att barnen tidigare visat oro och de har bedömt att Mammas oro kan förorsaka slitningar för
barnen och medföra att det är omöjligt att få till stånd umgänge utan kontaktperson.

Hon och (kollega) vet inte om det som Mamma beskyller Pappa för är sant.

Kontaktpersonen: Hon har varit kontaktperson i tre år, men har nu sagt upp sig så att hon slutar i december 2006. Att uppdraget skulle bli så långt hade hon inte trott. – Barnen tycker mycket om både mamma och pappa. I början var umgänget oroligt; det var svårt att överlämna. Hämtningarna kunde vara dramatiska då barnen inte
ville åka. Väl hos Pappa verkade barnen som barn är mest; de lekte. Ibland ville sedan barnen inte åka från Pappa.

Barnen har bra kontakt med Pappa och Pappa är lyhörd och engagerad när syskonen bråkar. Barnen konkurrerar om utrymme och uppmärksamhet. Pappa kan ha svårt med gränssättningen
och att vara konsekvent och fullfölja, men det beror nog på att Pappa har barnen så korta stunder. – Hon har träffat Pappas fästmö. I dag är det fint samspel mellan Pappa, fästmön och barnen.

Dagisfröken Ninni Bergman: har berättat om hur hon uppfattade Elin och Adam under den tid de var i förskolan där hon arbetar.

Mormor Maria Lundgren: såg Pappa massera / ta på Elins skinkor. Pappa var då alldeles borta. I Warszawa såg hon en gång Elin med särade ben på en soffa. Vad Pappa gjorde kunde hon inte se, men det räckte tillsammans med vad hon sett tidigare.

Tingsrättens bedömning


Och så kommer vi till sist till rättsskiparna bedömning av ovanstående fakta. Och det är nu man lyckas göra 2+2 till 5.

Bedömning: Inledningsvis kan konstateras att polisanmälningar mot Pappa avseende sexuella
övergrepp som Mamma och Mormor berättat om inte lett till annat än nedlagda förundersökningar.

Även om det beviskrav som gäller för fällande dom i brottmål är väsentligt högre än det som bör gälla för att risk för sexuella övergrepp skall beaktas i mål om umgänge med barn, når bevisningen i form av Mamma och Mormor berättelser inte den nivån att barnens rätt till umgänge med Pappa bör begränsas på grund av risken att han utsätter Elin för något otillbörligt. Detta gäller särskilt som det inte finns någon uppgift om störningar i barnens relation till Pappa när de umgås.

Barn har normalt ett behov av ett väl fungerade umgänge med den förälder de inte bortillsammans med. Det som framkommit tyder inte på att det finns någon störning i Elins
och Adams relation till fadern. Tvärtom tyder utredningen i målet starkt på att relationen mellan barn och far är god. Mot den bakgrunden bör Elins och Adams rätt till umgänge med Pappa utökas och kravet på kontaktperson slopas.

Mot en omedelbar utökning till det umgänge som yrkats av Pappa talar det som anförs i umgängesutredningen om risken för att Elin och Adam skall fara illa på grund av att Mamma inte skulle kunna förmås att lämna dem till Pappa på ett sådant sätt att de skulle känna sig lugna och trygga. Å andra sidan kan inte Mammas oro tillåtas att i alltför hög grad begränsa Elins och Adams rätt till umgänge med Pappa.

Enligt tingsrättens mening är omständigheterna sådana att det vid ett umgänge som innebär övernattning med stor sannolikhet kan befaras slitningar och konflikter mellan föräldrarna i sådan omfattning att barnen skulle fara illa. Barnens rätt till umgänge med Pappa bör därför tills vidare vara inskränkt till dagtid. Med hänsyn taget till det anförda bör Elin och Adam nu ges rätt till umgänge dagtid med Pappa varannan helg lördag och söndag samt varannan julhelg under julafton, juldagen och annandagen och varannan påskhelg under påskafton, påskdagen och annandag påsk.

En utförsfärd som kommer att sluta illa


Är det denna form av "rättvisa" jag själv och min dotter nu har att se fram emot då tingsrätten skall ta ställning i vårt fall?

Logiken stöder oftast enskilda så kallade "rättshaverister" som mig, som bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Om en person förstår logik kan han använda den, och ingen blindflygande  myndighet kan egentligen argumentera emot. Därför möts man istället allt som oftast bara av tystnad då man försöker att med logikens hjälp argumentera. Man kan lugnt påstå, utan att sträcka sig allt för långt, att den amerikanska revolutionen inte skulle ha hänt utan logikens födelse i det antika Grekland. Inte heller om rättshaverister inte funnits.

Frågan är när vi får se en revolution i Sverige. Detta har inte hänt sedan Dacke misslyckades störta Gustav Wasa. Här fortsätter vi istället blint att lita på myndigheters och domstolars logiska förmåga. Det enda som hjälper mot logik är nämnligen ignorans.

Vi tolkar material, och sedan drar vi slutsatser, varpå vi nöjt kan lägga ifrån oss frågan och gå vidare i livet. För mig blir snarare en "slutsats" ett ställe där vi inte orkar tänka längre.

Tankeförmågan gällande anklagelser om pappor, övergrepp och kvinnovåld i Sveriges domstolar tycks ha upphört någon gång runt 1980 i samband med mordet på Catrine Da Costa. Sedan dess verkar det bara ha varit en brant nedförsbacke.

Ingen pulkafärd kan dock vara för evigt. Dessutom brukar dom som utförs i för hög hastighet och utom all kontroll oftast sluta rätt illa. Det kommer även denna okontrollerade utförsfärd att göra. Dom orden kan ni stoppa in på banken.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ibland går det att rubba även väderkvarnar

Kategori: diskriminering

Om min fyra och ett halvt år långa kamp mot väderkvarnarna varit galen, meningslös och ett evigt kränkande av min dotter och hennes mor, så som det påstås från vissa håll. Hur kan det då komma sig att socialtjänsten i Kungsbacka ändrat sina rutiner efter behandlingen av mig och mitt barn uppenbarligen granskats internt, och att en ny ledning tillsatts? Detta har dessutom skett innan JO ens kommit med ett beslut i ärendet.

Jag fick detta besked idag och blev otroligt glad att höra detta. En glädje som kanske är svår att förstå, men som gör att alla dagar och nätter jag har suttit, alla tårar, all förtvivlan och allt envetet kämpande plötsligt gett betalt. Att det ändå känns att det varit någon mening med allt detta jobb.

Det ger mig också en bekräftelse på att det går att rubba till och med väderkvarnar. Detta kommer förhoppningsvis att leda till att många barn i Kungsbacka kommun nu slipper dela min dotters öde. För mig känns det som om jag plötsligt fått lön för flera år av arbete.

Detta kommer naturligtvis från vissa håll knappast att tas emot med någon större glädje. Va? Skall det inte längre räcka med att en förälder anklagar den andre i en vårdnadstvist för att avbryta allt umgänge i upptill flera år? Detta är ju förfärligt...stackars baaarn som ingen lyssnar på. Nu kommer dom att hamna i pedofilernas våld allihop. Å hujeeeeda mig!!

Tänk efter. Det går naturligtvis att göra rättssäkra utredningar på anmälningar som kommer in. Det går att göra det utan allt för brutala ingrepp i barns kontakt med den andre föräldern. I tveksamma fall kan man under en tid övervaka umgängena tills man fått klarhet vad som ligger bakom en anmälan. Det är detta reglerna om kontaktpersoner skapades för en gång i tiden. Inte fan var det tänkt att man slentrianmässigt skulle utdöma övervakat umgänge på det sätt som sker idag.

-Jo herr rådman, pappan är våldsam, och sexuellt avvikande.
-Jaha, ja detta är ju allvarliga anklagelser. Då avbryter vi naturligtvis allt umgänge. PANG!

Rättssäkert? Inte direkt va?

Dessutom skall man nu enligt uppgift inte automatiskt utgå från att den anmälande föräldern talar sanning, för att därefter i sina barnvårdsutredningar enbart söka bevis för detta. Utan istället först utreda om det ligger något i anmälan eller om den kan bottna i en överdriven oro, eller till och med vara rena påhitten.

Om uppgifterna stämmer kommer i så fall Kungsbacka socialtjänst att bli en rollmodell och ett föredöme för landets övriga. Tänka sig.

Jag är varken katolik eller frimurare



För att avfärda några saker som nu skrivs om mig på andra håll. Jag är inte sexuellt attraherad av barn. Detta inkluderar mina egna. Jag är inte ledare för något hemligt maktnätverk som lobbar för att pedofiler fritt skall få utnyttja barn. Jag är inte företrädare för katolska kyrkan. Inte heller för någon amerikansk papparättsrörelse. Inte heller är jag del i någon hemlig maktklubb tillsammans med Sven Ove Littorin. Allt samröre med FRA förnekas också för övrigt.

Jag ämnar inte starta något parti och jag står inte heller på någon valbar plats inför valet i höst.

Jag anser inte att det skall vara lagligt att våldta kvinnor eller för den delen bruka våld mot dom. Jag anser att våld är en dålig konfliktlösning oavsett vilket kön det riktar sig mot.

 

Jag hatar inte rättssystemet. Tvärtom. Däremot är jag allvarligt oroad för dess hälsa för närvarande. Därför menar jag att en stark antibiotika kur snarast borde sättas in innan hälsoläget förvärras ytterligare.

 

Jag har kontakter med saknade barns nätverk, som jag tycker är en utmärkt och nödvändig förening, men jag är inte företrädare och inte heller uttalar jag mig för föreningen.

Däremot har jag inte haft några kontakter med varken NKMR eller föreningen ord mot ord. Däremot har jag hittat mycket intressanta och nyttiga fakta på NKMR:s hemsida. Inte heller köper jag pratet om att NKMR:s ordförande skulle propagera för återinförande av barnaga. Det ser jag som ett försök till samma slags misskreditering som jag för närvarande utsätts för.

Jag är inte bitter på uppdrag granskning för att jag inte fick någon praktikplats där. Inte heller har jag burit på någon personlig vendetta mot Nicke Nordmark för att han skulle ha "stulit" min plats på SVT. Rent jävla trams, för att uttrycka det i klarspråk. 

Innan den 24 mars visste jag inte ens om att någon med det namnet jobbade för uppdrag granskning. Det var programmet och på det sätt det hela presenterades som fick mig att ana oråd. Jag har redan visat att dessa varningssignaler var riktiga. Mycket mer återstår att säga om detta, men just nu avvaktar jag granskningsnämnden och pojkens advokat, Kerstin Kortis slutsatser.

Jag har inte startat denna blogg för att motarbeta socialtjänstens arbete kring vår dotter. Av de fyra och ett halvt år som denna smutsiga tvist pågått har jag endast skrivit om det dom sista ett och ett halvt åren. Jag har aldrig försvårat för en lösning. Aldrig vägrat komma på möten, aldrig varit verbalt otrevlig, aldrig vägrat eller sagt nej till föreslagna åtgärder.

Jag har inte ljugit åtminstone aldrig medvetet. Jag har rättat mig på dom punkter där det visat sig att jag har skrivit felaktigheter. Dessa kan man räkna på en hand. 

Om jag inte kunnat backa upp det jag skrivit på det sätt som jag har, så hade denna blogg varit stängd för länge sedan. Inte heller har det kommit in några anmälningar för förtal eller andra brott gällande denna blogg.

Jag är aldrig dömd för något brott. Inte heller är jag delgiven misstanke för något brott. Så om det försiggår några förundersökningar mot mig i skrivande stund så försiggår dom utan min vetskap.

Jag har inte fuskat eller bedragit myndigheter för att tillskansra mig bidrag som jag inte är berättigad. Anonyma anmälningar har riktats mot mig till försäkringskassan, och jag är nu kallad dit för ett samtal. Jag är inte orolig eftersom jag inte har något att dölja.

Samarbetsproblem?


Jag hatar inte kvinnor, och inte heller varken mammor eller pappor. Mina egna inkluderade. Jag blev inte slagen hemma och min far lämnade inte familjen då jag var barn.

Jag har inga problem att samarbeta kring ett barns bästa vilket inte minst bekräftas av min sons mor.

Jag har inte kränkt mina eller någon annans barn på denna blogg, däremot visat att dom blivit svikna av vuxensamhället på ett sätt som varit långt från acceptabelt i en rättsstat som undertecknat barnkonventionen.

Inte heller har jag i någon av vårdnadsutredningarna eller domarna som finns blivit benämnd som olämplig förälder. Däremot som ett föredöme.

Det har aldrig heller kommit fram något som på något sätt styrker att det skulle funnits eller finns ett skyddsbehov för varken min dotter eller hennes mor gentemot mig. Inget relationsvåld har förekommit i min senaste relation, eller i någon av de tidigare. Detta bekräftas för övrigt av mamman i den senaste vårdnadsutredningen.

Jag har inget harem av "daddysar" här hemma som jag kontrollerar. Varken med smisk eller andra metoder. Inte heller är jag ansvarig för några spräckta äktenskap, eller att någon förlorat kontakten med sina barn.

Att pappor som "sköter sig" får umgänge med sina barn rent automatiskt är en myt och en lögn. Likaså är det en lögn att endast ett statistiskt fåtal barn varje år drabbas av det som vi kallar vårdnadstvister. Det rör sig om en minoritet av barnen som går igenom en skillsmässa gudskelov, men det rör sig ändå om 5-7000 barn om året.
Det vill säga 5-7 gånger så många som dog på Estonia. Detta är allt för många, inte något statistiskt fåtal.

Båda sidor


Många lever fortfarande i villfarelsen att en vårdnadstvist per automatik innefattar två föräldrar som står och sliter i varsin arm på barnet eller barnen. Detta är i realiteten dock ytterst sällan fallet.

Snarare så är det en förälder som oftast gör allt som står i sin makt för att stänga den andre ute. Detta görs mot mammor av pappor, och av mammor mot pappor.

Det som gör det hela värre är dock att vi idag har fått en bild av pappor som potentiellt farliga. Vilket i sin tur leder till att mammor som av olika anledningar vill få bort en pappa ur barnens liv mycket lätt kan lyckas med det. Vilket ju inte minst statistiken från SCB vittnar om. Detta innebär i praktiken att samhället inte bara blundar, utan dessutom belönar brottsligt beteende mot barn.

Detta är en utveckling som utsätter barnen för stora och oacceptabla risker att hamna i händerna på föräldrar som inte alls ser till deras bästa utan enbart sina egna.

När det gäller anklagelser om incest måste det snart ske en tillnyktring. Vi kan inte ha ett samhälle där vi ser hälften av befolkningen som misstänkta pederaster enbart för att dom råkar vara födda män. Visst finns det människor med denna sjukliga läggning, men dom är enligt alla vetenskapliga undersökningar få. Dessutom ser jag inte varför just mäns sexualitet skulle vara på något sätt mer skruvad än kvinnors? Är det testeseronet som gör oss till pedofiler? Det har visat sig i många fall att kvinnliga pedofiler är lika vanliga, och till och med överrepresenterade. Men i Sverige har dessa i stort sett total amnesti. Här talas det bara om män, pappor och styvpappor. När ni hör ordet pedofil, ser ni då en kvinna framför er?

Nu har det till och med gått så långt att vi stämplar 15 åringar som har sex med 14 åringar som förgripare av barn.



Många har efterlyst den "andra sidans" version gällande den långa och outhärdliga tvist jag har skrivit om. Man menar att jag har kränkt och smutskastat dotterns mor.

Det har jag tvärtom undvikit så långt som möjligt. Inte heller har jag naturligtvis hindrat henne från att utnyttja sina medborgeliga rättigheter att komma till tals, här eller någon annanstans. När det gäller publicering av hennes namn så var det hon själv som gick ut med detta på internet redan innan jag startade denna blogg. Det är alltså inte jag som bär ansvaret för detta.

Jag hyser inget agg mot henne, oavsett hur illa jag anser att hon gjort både vårt barn och mig. Jag ser henne snarare som ett offer för samma onda krafter som jag och barnet också utsatts för. Min största förhoppning är att hon en dag också skall se detta själv och att vi tillsammans kan arbeta för att vår dotter skall kunna lägga denna mardröm bakom sig, men i dagsläget verkar det inte finnas någon vilja till försoning därifrån.

Min förhoppning är att samhället på något sätt kan hjälpa till med detta. Jag anser att det är nu det minsta dom är skyldiga vår dotter.
Det vill säga om det ens är möjligt, men jag måste ändå någonstans tro det. Vi är båda lika viktiga i vår dotters liv.

Problemet som jag ser det, är emellertid att bara en av oss tycks inse det för tillfället.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vittnesmålet som försvann

Kategori: Rättvisa

 

De senaste veckorna har varit tuffa. Jag har fått ta emot mycket hat och påhopp för mitt val att skriva om Bjästa. Idag känner jag mig trött och manglad. Då skall man betänka att jag är rejält hårdhudad efter att ha drivit en kontroversiell blogg under en lång tid. Ändå är det jag fått utstå bara en lätt smekning jämfört med vad pojken från Bjästa fått utstå efter uppdrag gransknings program. Han är 15 år gammal. Varför är det så svårt för så många att förstå det?


Orsakerna till att jag skriver om det som hänt har jag redogjort för så många gånger nu. Men för säkerhets skull så upprepar jag det ännu en gång.

Jag anser att  kommun, polis, åklagare, advokater, domstol och framför allt Uppdrag granskning på Sveriges statliga television begått ett fruktansvärt övergrepp mot ett barn. Som har fått svåra konsekvenser.

Till dagens dato har 11 anmälningar till granskningsnämnden inkommit angående uppdrag gransknings reportage om Bjästa. Detta är nytt UG rekord.

Denna blogg handlar inte om att skuldbelägga någon annan än de ovan nämnda instanserna. Att jag ifrågasätter just ett sexbrott har dock gjort att jag skall hängas högt. I Sverige får man inte ifrågasätta domar om sexbrott. Hur mycket mer tydligt än så här kan det bli?

Samtidigt inser jag att det finns en stor skillnad mellan mig och många som har åsikter. Jag har blivit oskyldigt anklagad och utredd för ett sådan brott. Och jag har fått ta konsekvenserna det har fört med sig. Ändå har jag inte stämplats i ett program som uppdrag granskning. Jag önskar att jag på något sätt kunde förmedla känslan av att utsättas för detta, men det går uppenbarligen inte att förstå för alla.

Vittnet som aldrig hördes


Mamman som var på platsen den kväll som den andra våldtäkten som D fälldes för begärde att bli kallad som vittne i förhandlingen, men blev inte det. Detta får skyllas på advokat Tomas Olsson. Att han hade så bråttom hem att han fick rusa ut ur rättssalen för att hinna med ett bokat plan hem kan vara anledningen. Är det en ursäkt? Knappast. Namn på vuxna och barn har redigerats bort för att skydda dom inblandade. (Personerna på bildrna nedan har inget med händelserna att göra, utan får mer tjäna som visualisering av skolavslutningar. Jag minns mina egna och dom var absolut inga nyktra tillställningar). Här följer berättelsen som aldrig fick höras i rättssalen:


(Mammans Son nr 1) Har inte tagit ställning i fallet. Han ser dock fortfarande "Oskar" som en av sina vänner.


(Mammans Son nr 2) står fullt och fast vid "Oskars" sida. 
Han vet ju att flickan ljuger om tidpunkten i fall ett i och med att han kan täcka upp för "Oskar" totalt under den tiden - och vi har stött och blött det där för att jag ska känna mig säker på att det inte är något som killarna gör för att "ställa upp" på en kompis utan att det är sant.

Sedan vet han hur full "Oskar" var vid fall två, och anser att om han fått upp den, i det skick han var, så är han ett sexuellt under... (Sonens egna ord).

Och, enligt förhöret med flickan, så ska han ha haft sinnesnärvaro nog för att dra ut den och avsluta i handen...

"Oskar" var INTE med vid sökandet, inte jag heller.
Jag hörde  S:s (kvinnlig skolelev) mamma M fråga efter (målsägaren), och såg hur J (annan kvinnlig skolelev) (rejält berusad) ruskade på huvudet och ryckte på axlarna utan att veta var. Hon funderade på några buskage åt rakt motsatta hållet jämfört med omklädningsrummen och verkade inte särskilt oroad. I övrigt var jag aldrig medveten om att de letade så allvarligt efter (målsägaren), eller om de hittade henne. Under den tid jag var på stranden så såg jag henne i alla fall inte, och  mamma var ute och jagade S:s lillebror en del av tiden.

Stämningen i J:s bilddagbok var nog lite vass där till en början innan alla insåg att hon inte var delaktig i anmälan om våldtäktsförsöket, och inte heller fick hon dra tillbaka den, utan bara vänta på att åklagaren la ner utredningen i brist på bevis. Brist på bevis blev det ju i och med att hon hävdade att de hade hånglat och när hon inte ville mer så hade hon rest sig och gått därifrån - inget mer med det. Har pratat med flickan och hennes mamma om det.

19.20 pratade jag med (son nr 1) i telefon och blev ombedd att hämta några killar från en by ytterligare en mil inåt landet. Då det gav mig ett ypperligt tillfälle att kolla till dem utan att de skulle se det som "snokande" så tog jag ju chansen. Hämtade grabbarna, som uppgjort, 19.40. Har provkört efteråt några gånger, och max 25 minuter tar det att köra sträckan, och kvällen var lugn, så jag var troligen där tidigare.

(Son 1) var ca en kvarts nykter promenad från stranden när han ringde mig och då var hela gänget fortfarande samlat, sedan fick han skjuts av en moppekompis så han anlände först av alla. Hela gänget av ungdomar var utspridd på tre grupper som vandrade bort till stranden. (Son 2) (och "Oskar", tror jag) var i första gruppen. J och (målsägaren) gick i sista gruppen.

"Oskars" storasyster drog ett svep med bilen någon gång mellan halv åtta och kvart i åtta. Hon såg bl a Oskar framme på stranden och flickorna någonstans "mitt på hållet" fortfarande på väg.

När jag kom fram så parkerade jag samtidigt som S:s mamma och vi hejade.
Direkt när jag kom ner på grillplatsen så ser jag mina barn, hejar på alla jag känner, och "Oskar" kommer upp från klipporna som ligger bortanför omklädningsrummet, mer ner mot stranden. Han kommer i sällskap med en av (son 1:s) klasskamrater som står mig nära. Båda killarna kommer direkt upp till mig och kramar om mig.

Sedan finns "Oskar" i min närhet under den tid som jag är kvar. De enda gångerna han är lite längre ifrån mig är när han klättrar upp i rutschkanan för att få tillräcklig mottagning för att ringa sin pappa.
Balansen var inte den bästa, och vid ett tillfälle "missar" han soffan och sätter sig mellan soffa och bord, på sanden. Men, det är inte värre än att han tar sig upp och skämtar bort det.

Jag åker 20.47. Har stenkoll på tiden i o m att (son1) väljer att avsluta firandet på stranden och åka till flickvännen i stället, men vill köpa tuggummi innan. Ica stänger 21.00, så jag fick lite bråttom när jag såg klockan.
Hittade inte (son2) för att säga hej då, men fick senare veta att han suttit i omklädningsrummet med J och fått veta att (målsägaren) varit med om något. Det är vid detta tillfälle "Oskar" blir sedd i/vid omklädningsrummet, för (Son2) kör ut honom och säger att han ska prata med honom sedan.

(Son 2:s) klasskompis kommer till omklädningsrummet (det är då han vittnar om att han ser "Oskar" där) och säger åt "Oskar" att han ska gå upp till vägen för att möta sin pappa som då gör bedömningen att "Oskar" är för full för att vara kvar. Han ringer "Oskars" mamma 20.54 och meddelar detta. I och med att polisen är på stranden (rutinkoll i samband med avslutning) så ringer "Oskars" mamma mig och kollar att allt är lugnt med mina grabbar och jag ringer och pratar med (Son 2).

S:s mamma har i sitt vittnesmål berättat att en kille har lagt armen om Dennis vid ett tillfälle och sagt/frågat: -Har du fått knulla nu? och hon upplevde att "Oskar" såg ner i marken och skämdes, och hon hörde inte att han svarade något. Killen som frågade togs omhand av polisen när de var nere strax före nio och körde hem honom för att han var riktigt, riktigt full...

Hade det inte anmälts någon våldtäkt, utan något annat skett, så hade antagligen inte hennes känsla varit att "Oskar" skämdes, utan kanske att han tyckte det var obehagligt med fyllestanken eller annat. Men, det är ju lätt att göra efterkonstruktioner och låsa sig vid det man "hört/vet".

Hade jag känt den fulla killen lite bättre, så hade jag själv skjutsat hem honom, i o m att även jag såg hur full han var. Men, jag vet att ungdomarna tar hand om varandra och han är dessutom ett år äldre (född samma år som målsägaren), så jag släppte det. Nu var polisen just och skjutsade hem honom. Som 17-åring hade han lika väl kunnat hamna i fyllecell...

Ingen nämnde något om det som skulle ha hänt när jag, senare runt midnatt, kom ner igen för att kolla att (Son 2) fortfarande var ok, och läget lite allmänt. Hängde med ungdomarna i ca en timme innan jag gick med på att (Son 2) fick sova över hos J, där hennes storasyster var "husvakt". De var ganska många som kvartade där.

Detta är min minnesbild av kvällen, och som redan påpekats så är tiden mellan ca kvart i åtta och fem över åtta inte täckt upp för, men det faller ju ändå i och med S:s vittnesmål om att hon hörde "buller" från omklädningsrummet vid ca halv nio. Som hon tolkade som om några "höll på" helt vänskapligt där inne...
Sedan vet jag inte om det står i hennes vittnesmål att hon pratat med (målsägaren) som berättat hur hon hörde S ropa, men inte vågat svara för att hon blev våldtagen då.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Att sålla agnarna från vetet och sedan rapportera agnarna

Kategori: Media

På tisdag nästa vecka håller publicistklubben i Norrbotten årsmöte. Hedersgäster är Nicke Nordmark och Hasse Johansson som skall berätta om hur dom gjorde det viktiga reportaget om Oskar i Bjästa. Den hyllade våldtäktsmannen. Jag önskar jag hade junnat vara där, men det går ju inte av förklarliga orsaker.

Dagens blogg inlägg kommer att handla om reportaget som sändes den 24 Mars och som piskade upp en lynchstämning mot en 15 årig pojke och hans familj. Rena citat från programmet är understrykna. Detta är säkert inte allt, men i alla fall några av alla faktafel och vinklingar som i alla fall går att belägga.

Sanning! Säger nästan varannan som röstar i den omröstning jag har startat på denna blogg. Okej låt oss se.

Fråga till rektorn på Bjästaskolan : Varför har inte skolan gjort mer mot det som pågår på internet mot Linnea på ett År ?
Linnea går sedan höstterminen på en internatskola i södra Sverige. Är det rimligt att Bjästaskolans då ska följa upp vad som skrivs om Linnea på internet?

Påstående i reportaget: en del av kommentarerna är raderade sedan några DAGAR och FB-gruppen har stängts.

Efter att ha talat med gruppens moderatorer (vilket uppdrag granskning inte gjorde) framkommer följande:
Den 8 mars stängdes gruppen Fria Oskar på Facebook. Efter tre dagar öppnas den upp igen. En av moderatorerna får då ett svar på sitt klagomål från Facebook där de meddelar att gruppen inte bryter mot några regler. Detta har de upptäckt efter att ha granskat allt innehåll. Den 19 mars, 5 dagar innan sändning stängs plötsligt gruppen igen men denna gång får de ansvariga ingen information om varför.

I Aftonbladet skriver man att detta skulle ha gjorts efter klagomål från en "blogginnehaverska". Någon förklaring har moderatorerna fortfarande inte fått trots regelbundna förfrågningar. Inga hot fanns i gruppen senaste månaderna. Tvärtom var man extra noga med att rensa bort alla olämpliga kommentarer efter att bloggar och Flashback börjat fingranska allt som stod i den. Gällande bloggen raderades alla kommentarer på bloggen den 19 Mars. Bloggen stängdes helt den 25:e. Dagen efter programmet sändes. Efter att Oskars bror börjat ösas över av rena mordhot.

Det hade naturligtvis blivit fiasko om gruppen hade varit vid liv då reportaget sändes. Deras så kallade scoop hade ju då avslöjats.

Det låg alltså i uppdrag gransknings intresse, eller snarare, det var nödvändigt för uppdrag granskning att gruppen stängdes ner innan reportaget sändes.

Påstående i uppdrag granskning: Många går med i grupper som inte behöver ha något med verkligheten att göra


Detta är kanske sant, men inte i det här aktuella fallet. Denna grupp hade ju i högsta grad med verkligheten att göra.


Flera inlägg mot Linnea visas upp i programmet där det grövsta är "jag ska döda dig". Detta är fan i mig helt fruktansvärt! Detta är jag helt enig om.

Men moderatorerna på Fria D hade tillsänt uppdrag granskning dokument flera dagar innan sändning för att uppmärksamma dem på att grövre hot riktades mot Dennis redan innan programmet ( det var alltså inte enbart  hyllningar som programmet gav sken av) nedan är ett axplock:

Sven-Olov Molin: Man borde ställa Dennis bakbunden vid en gammal ek och sen skjuta huvudet av honom och sen mata hans ruttnande kött till korna.
Eva Lena Axelsson: Dennis har förbrukat sin rätt att leva!
Britt Johan Flöder-Fläder: Dennis måste dö.
Anders Christensen: För en sådan människa finns inget straff mer än en regelrätt avrättning. Plåga honom till döds
Bosse Schön: Nä,fria inte Dennis, men ffa spärra in hans tokiga morsa!
Anton Hägglund: Hoppas han blir tagen i röven! Så han själv får känna hur det är att bli våldtagen.. haha!
Carl Swill Örnegren: varför är det inte lagligt att slå/misshandla våldtäktsmän? eller pedofiler!
Sofia Petterson: Marita Häggström, kuk ska kuk ha?

Trots löften om att ta med även dessa från uppdrag granskning gjorde man inte detta! Kan ovanstående spyor kallas för hyllning?



Ja tydligen. För uppdrag granskning fortsätter:
Linnea tvingas byta skola. Offret måste fly. Gärningsmannen hyllas.

Varför togs inte Oskars skolgång upp? Var det för att han inte fick någon?

Oskars handledare på den praktik han erbjöds istället har på frågan från socialtjänsten uppgett att han är väldigt nöjd med hur Oskar skötte sin praktik. Det finns egentligen bara en sak som han inte var nöjd med och det var att Oskar gjort sina arbetsuppgifter så fort och ledigt att det hade blivit brist på arbete att erbjuda honom.

Dessa uppgifter utelämnade sedan socialtjänsten av någon anledning i sin utredning. men det är ju en annan historia. Medlemmen i kulturnämnden som uttalat sig blev dock rätt upprörd då han fick veta detta.

Oskars erkännande ges mycket stort utrymme i programmet Påstående i uppdrag granskning: Punkt på punkt återger han på samma sätt, utom klockslaget

Detta påstående stämmer inte med förundersökningsprotokollet. Där ser man att berättelserna endast i stora drag är lika. Man säger sig dock från uppdrag granskning ha läst igenom alla dokument.

En lärare vittnar om att hon var uppskakad ock ledsen efter händelsen

Detta stämmer ju inte heller enligt Förundersökningsprotokollet. Läraren uppfattade det som hon varit i en "cat-fight". Något hade hänt kunde han minnas fyra dagar senare. Ingen har sett Dennis eller Linnea gå in eller ut från toaletten.

Prästen. Hur kan man bara avrätta denna stackare som man gör?


Wennstam förstärker det dessutom efter programmet genom att säga: Vad har kyrkan för ansvar för det som hände senare samma natt?

Ja Katarina, vad hade kyrkan för ansvar till det? Kempe intervjuas enligt egen utsago i två timmar av SVT:s skjutjärnsreportrar, sedan klipper man ut den saftigaste minuten. Pang bom, han hotas med avsked och får ta emot mängder med mordhot. För vad? Vilket leder oss till...

Besöksförbudet. Helt felaktiga uppgifter framförs i programmet då man påstår att Oskar får inte vistas i kyrkan den aktuella dagen.

Dessutom visste man ju att flickan var utomlands i Turkiet. Detta hade varit bestämt sedan länge. Ändå påstår uppdrag granskning i reportaget: Flickan vågade inte komma till sin egen avslutning. Och även om besöksförbudet hade förbjudit Oskar att delta så hade det ändå inte varit prästens ansvar att driva igenom detta beslut.

Fall nr 2


UG berättar: Oskar drar ner J på det kalla trägolvet och fullbordar våldtäkten.

Nja .. Så gick det ju inte till enligt förundersökningsprotokollet som jag förutsätter att de läst, men blir ju för all del lite mer drama så här.

DNA beviset sägs i uppdrag granskning vara ett tvärsäkert bevis mot Oskar. Uppgifterna säger man ha fått från SKL
.

Sanningen efter mycket dividerande från många matematik och sannolikhets intresserade på denna blogg tycks snarare vara att om Nordmark hade tagit ett DNA prov på sig själv så hade sannolikheten för en lika stark träff varit upp till hela 17 procent. Om även Johansson lämnat in ett prov så hade sannolikheten ökat ytterligare. I programmet framställs detta dock som mycket osannolikt.

Påstående i uppdrag granskning: Det finns rättsintyg som stöder

Detta blir ju också en lögn, eller i bästa fall ett medvetet tänjande av sanningsbegreppet då rättsintyget endast säger "kan"

Påstående i uppdrag granskning:
Domarna är mycket tydliga.

Jag börjar faktiskt allvarligt tvivla på att dom ens läst varken domar eller förundersökning.


Nicke Nordmark uppgav häromdagen på sin Twitter: "Tipset kom faktiskt inte från modern. Från någon annan som trodde på Oskars oskuld"-


Även detta plötsliga påstående visar ju att han antingen ljugit tidigare eller att han gör det nu. Mamman uppger i alla fall att då hon ringde visste Nordmark inget om detta men blev mycket intresserad av att få veta mer.

Där har ni era scoopjournalister. Hoppas att någon på publicistklubben i Norrbotten läser detta och ställer några relevanta frågor till stjärnreprortarna på Tisdag.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Skyldig!!

Kategori: diskriminering

(OBS kommentarsfunktionen fixad)

Efter ett antal inlägg om Bjästa fallet har denna blogg på två veckor fått över 50 000 träffar. Många människor har hört av sig per mail, och många har skrivit kommentarer. Långt ifrån alla har godkänts.
Men att jag enbart släppt igenom positiva kommentarer är ju inte sant. Det ser väl alla. Jag har släppt igenom alla kommentarer som haft något nytt att tillföra eller som har klarat att kritisera det jag skrivit på ett någorlunda moget sätt.

Några har besvärat sig att skriva rena romaner, och det har funnits delar i dessa som hade varit värda att posta ut, men så har författarna ändå inte klarat att låta bli att använda öknamn och elakheter, och då går det bort.

En sak som slagit mig är att av alla som kontaktat mig så finns det ingen som har kunnat presentera någonting som har kunnat på något sätt bevisa mig fel. Många däremot har lagt fram uppgifter som styrkt mig i mina misstankar om att ett oerhört övergrepp har begåtts mot ett barn av både rättsstatens domare och medias. Men idag fick jag reda på att en av Sveriges bästa advokater åtagit sig att representera pojken. Vetskapen om att jag har hjälpt till med detta gör mig glad. Domstolens godkännande återstår dock innan jag kan berätta mer.

För er som spekulerar på diverse andra mer eller mindre ynkliga bloggar om dom hundratals tusen kronor som jag påstås få in via min donatorknapp kan jag berätta att sedan jag började skriva om detta fall har det kommit in exakt 2000 kronor. Allt från en och samma donator för övrigt. Och nej, det är ingen av pojkens familjemedlemmar eller vänner som donerat. Så nu är den sanningen om Daddy avslöjad. Detta kan jag självklart styrka om någon tvivlar.

Märkligt att jag inte ens har råd att köpa nya sommardäck. Jag som har hela den amerikanska papparättsrörelsen i ryggen. Inte för att dom är speciellt rika heller förstås.

Chansen att få en ny prövning är liten


Chanserna till att "Oskar" skall beviljas en ny prövning i juridisk mening är oerhört små. Detta vet alla som satt sig in i hur rättvisa skipas i Sverige. Om ni inte vet så kan ni med fördel läsa vad Medborgare X skriver om EMR. Va vet ni inte vad det är? Konstigt, det handlar ju om era demokratiska rättigheter.  Men ni vet väl i alla fall att det inte förs någon officiell statistik i vårt land över hur många som beviljas resning i alla fall? Va inte det heller? Men att det är uppmot 120 000 fall som väntar på prövningstillstånd i Europadomstolen visste ni väl ändå? Och att Sverige redan 1995 fälldes för sitt sätt att hantera sina LVU lagar? Jaså inte det heller.

Visste ni att Sverige oftast då ett fall får prövningstillstånd, tar fram stora skatteplånboken och erbjuder en "förlikning"? 18 gånger fälldes Sverige i Europadomstolen för brott mot dom mänskliga rättigheterna mellan 1997 och 2007.  Lika många gånger lyckades man nå en förlikning innan dom. I 6 fall friades Sverige av domstolen.  Detta har inte varit billigt.

När Sverige eller något annat land med samma lagar blir fällda så verkar dom inte bry sig nämnvärt. Förutom att statistiken inte i längden blir särskild smickrande förstås.  Men hur många bryr sig om sånt när tidningar och TV bländar oss med underhållning som är mycket intressantare. Men vi är i alla fall bättre än Turkiet och Ryssland. Alltid något.

Även pojkar skall anses vara människor


I alla fall står det inget annat i europakonventionen om mänskliga rättigheter. Åtminstone inte ännu. Trots att vi har en lobby som tycks arbeta hårt med stöd av bland andra Sveriges television för att ändra på detta. I konventionen kan man för övrigt i artikel 6 som handlar om rätten att få en rättvis prövning  bland annat läsa följande:

även om det inte uttryckligen nämns i artikel 6 i konventionen, så är rätten att tiga och rätten att inte vittna mot sig själv allmänt erkända internationella normer som ligger i hjärtat av begreppet rättvist förfarande enligt artikel 6. Denna regel finns bland annat att skydda den tilltalade mot otillbörligt tvång från myndigheternas sida och därigenom bidra till att undvika felaktiga domslut och till uppfyllandet av målen i artikel 6 ... Rätten att inte vittna mot sig själv, förutsätter särskilt att åtalet i ett brottmål syftar till att styrka sin sak mot den tilltalade utan att tillgripa bevisning som erhållits genom metoder för olaga tvång i trots mot att de anklagade. I denna mening rätt är nära samband med oskuldspresumtionen i Artikel 6 (2) i konventionen.

Hur konventionen inte bara får bäring i "Oskars", utan också i mitt eget allt mer tragiska fall tas upp i bland annat följande stycke.

Om barn påstår sig ha blivit utsatta för kränkningar av konventionens rättigheter som också är medborgerliga rättigheter måste de få tillgång till domstolen för att fastställa ansvar för de myndigheter som anklagas för dessa brott. Domstolen har slagit fast att advokater som har agerat tidigare i förfaranden för, eller de föräldrar som har fråntagits föräldraansvaret har rätt att få ärendet prövat i Strasbourg för sina barns räkning om det annars skulle innebära att barnens fall inte får prövas.  Det finns ingen anledning varför denna princip bör inte också gälla i nationella domstolar. Alla konventionen rättigheter måste läsas tillsammans med de relevanta bestämmelser i konventionen om barnets rättigheter (COROC) (till exempel artikel 40 i straffrättsliga förfaranden). Den COROC är tillämplig enligt den europeiska konventionen enligt artikel 53.

Varför bryr jag mig om detta?


En av dom vanligaste frågorna och invändningarna jag har fått sedan jag tog upp Bjästa fallet handlar om varför jag överhuvudtaget bryr mig om detta?

För mig blir frågan helt obegriplig. Det är för mig som att man skulle fråga en brandman varför han står och sprutar vatten på ett brinnande hus. Men jag är ju å andra sidan inte helt normal. Det kan man ju tydligt läsa sig till i den nya bloggen om mig. En blogg som säger sig stå för en "öppen och fri debatt om sanningen".

Sanningen om den hemska papparättsrörelsen. Vi som kämpar oss ända in till benet för att vi ska kunna fortsätta förgripa oss på våra barn. Vi som offrar allt. Jobb, inkomst, sparkapital, hus, och vår psykiska hälsa för att få tillbaks våra "sexleksaker".

Om det hade varit mitt motiv så hade jag säkert kunnat köpa en sådär trettio semesterresor till något land i tredje världen där jag antagligen tryggt hade kunnat leva ut mina pederastiska böjelser. Är det ingen som har tänkt på det? Samma sak gäller för övrigt de tusentals andra fäder som drabbats av samma öde.

Min dotter törs inte träffa mig längre


Nu efter den nya vårdnadsutredningen kommit in till tingsrätten har jag återigen nekats allt umgänge med min dotter. Nu är hon plötsligt för rädd för att komma på våra fyratimmarsumgängen. Socialtjänsten som bär det tunga ansvaret för denna situation har agerat genom att tillsätta en psykolog för att utröna orsakerna till dotterns plötsligt uppkomna rädsla. Samtidigt som handläggaren på ett möte återigen drar upp anklagelserna mot mig. Trots att jag nu har friats av alla instanser man kan bli friad av. Men det tycks som om blotta nklagelsen för alltid ska följa en precis som ett brännmärke i pannan.
En mycket tänkvärd kommentar om den moderna häxjakten och psykologin bakom, hittade jag på ett forum för vetenskap och folkbildning. Rekommenderar det varmt för dom som är intresserade.

I morgon skulle jag ha fått träffa prinsessan fyra timmar igen. Men istället kommer jag att få sitta hos en barnpsykolog och dra hela storyn en gång till.

Var det någon som sa att man inte kan påverka barn att inte vilja träffa en älskad förälder? Att jag är högt älskad av mina barn har alla som någonsin träffat oss vittnat om.

Mellan fem och sjutusen barn om året som sagt. Det är summan av de barn som dras genom detta helvete år ut och år in för att myndigheterna helt enkelt vägrar se att inte alla mödrar är oskyldiga änglar. Och att inte alla fäder har dolda och dunkla motiv för att kämpa för sina rättigheter. Dom kan helt enkelt inte se att även pappor har hjärtan som kan slitas sönder av en sådan behandling som jag och många med mig fått.

Till råga på eländet smutskastas vi som försöker protestera mot dessa vidrigheter å det grövsta på siter där man i grafiska detaljer skriver om vad vi påstås göra med dom i sängkammaren. Detta är tydligen inte heller åtalbart enligt svensk lag.

Eller rättare sagt, det är endast åtalbart för dom som har en fet nog blånbok att riskera att väcka enskilt åtal och därmed riskera att få betala nån girig jävla advokat för att han eller hon försvarar fanskapen.

Samtidigt undrar folk varför människor hängs ut på Daddys?

Jag antar att det gläder en del människor att se att jag uttrycker sorg och vanmakt. Men jag bjuder på det. Hoppas att detta gör er riktigt glada. Tänk att ni har lyckats "rädda" ännu ett barn från hennes hemske far. Hallelulja!

Och som en liten extra tjänst så kommer här ännu en bild av barnet så att ni får ännu mer bevis på vilken hemsk människa jag är, som kränker mitt barn på detta fruktansvärda vis.

Gud förbjude att pappor börjar publicera ut personuppgifter och bilder på sina barn. Att dessa barn är offer för grov brottslighet från myndigheterna har väl för fan inget med saken att göra?

Att dom och deras fäder får sina mänskliga rättigheter söndertrampade och mosade då dom strippas på sina förälderliga rättigheter helt utan anledning, försvarar väl inte den "kränkning" det innebär för barnet då detta uppmärksammas på en blogg?

Det är det jag och mina "Daddysar" inte begriper.

Det är för övrigt helt korrekt. Det begriper vi inte. Om barn drabbas av annan grov brottslighet skriver man om det i tidningar med stora bilder av sagda barn. Men den brottslighet som sker på våra socialtjänster och i våra domstolar ska man hålla käft om! Annars får man bloggar som skriver om vilken ynklig patetisk skit man är.

Du gamla du fria.....


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Om feminismen hade varit en ras istället för könslära

Kategori: Feminism

Aldrig förr har jag haft så svårt att komma igång med ett inlägg. Detta beror inte på att jag har för lite att skriva om. Tvärtom. Det känns just nu som jag försöker jonglera med tusen bollar samtidigt. Jag kommer att försöka lösa detta problem med att skriva flera inlägg på raken. Jag tror det blir bättre än att försöka klämma in allt i ett enda.

Bilden till vänster är hämtad från en artikel av Eva Moberg i Svenska Dagbladet, som handlar om SCUM manifestet. Eva Moberg är faktiskt kritisk till detta manisfest. Det är hon i stort sett ensam om bland våra större tidningar. Om ni tycker att artikeln verkar märklig, för att inte säga direkt olaglig så beror det på att den är "Transgenusifierad"

"Transgenus" är en rolig liten webtjänst som byter ut ordet "man", "män", och "männen"  i artiklar mot ord som "jude" eller "invandrare" och ordet "kvinna" mot ordet svensk. Plötsligt får man en liten insikt även som oinvigd om vad som tillåts i artiklar mot just män idag. Vi räknas som bekant inte till varken folkgrupp eller minoritet, så det är princip fritt fram att skriva precis vad som helst om oss. Vilket ju dessutom har bevisats, inte minst de senaste dagarna.

"Transgenus" som är skapad av bloggaren Matte Matik var inte populär då den kom ut. Istället för att motta den som ett verktyg för tillnyktring i genusdebatten, så polisanmäldes Matte Matik.... Av två chéfredaktörer??

Både Lars Nilsson på Uppsala nya tidning (bilden) och hans chéfskollega på Sundsvalls tidning Kjell Carnbro
blev av okänd anledning så upprörda av detta fräcka tilltag så att den ene alltså polisanmälde medan den andre nöjde sig med att hota med det. För brott mot upphovsrätten??

Matte matik stängde då ner sin transgenusmotor. Men som tur var så räddades den kvar ändå och finns nu i ny och uppdaterad version.

Jag var dessutom noga med att inte citera en enda rad från varken UNT eller ST i dagens inlägg. För säkerhets skull.

I en kommentar säger Canbro att han var rädd för att (citat) "det ska uppfattas som att de artiklar som körts genom transgenusmotorn och fått ett rasistiskt innehåll, verkligen har publicerats av Sundsvalls Tidning".

Hujedamej, hemska tanke!!
I en radiointervju får samme Kjell Cambro frågan om vad han tror är syftet med transgenusmotorn. Han svarar "Det vet jag faktiskt inte".

Skärpt chéfredaktör dom har på sundsvalls tidning.

Är Eva Lundgren en rasbiolog enligt gammal tysk modell?


Man kan i alla fall misstänka det när man läser hennes artikel med rubriken "När ska vi erkänna att polischefen bara är som andra judar?" på Newsmill i transgenusifierad form. I en debatt som Newsmill för övrigt döpt till "Judars sexövergrepp". (Obs i transgenusifierad version förstås.)

Då skriver först Newsmill själva i en ingress: Alla år av hårdnackat rasbalansarbete har skapat en enorm klyfta mellan hjärta och regelbok hos många judar. När det glappet kollapsar så ser vi fulheten. Den integrerade judens helgsysslor, porrsurfande, barntrålande. Och vi förnimmer ett rasande svensk-hat i Sverige. Det skriver rasbiologen och sociologiprofessorn EVA LUNDGREN.

Vidare i själva artikeln kan vi sedan läsa:

Under de senaste veckorna har judar som förgripit sig på eller trakasserat svenskar skapat rubriker och debatt i media: till exempel Operans balettchef, författaren Stig (inte Stieg) Larsson, och Tito Beltran. Och senast "Polischefen", häktad för våldtäkt och våldtäktsförsök mot barn och unga svenskar. Samt moderatpolitikern, även han med de rätta meriterna; engagerad i Pride och talesman i hbt-frågor, men i besittning av mängder av barnpornografiska bilder där barnen utsatts för "särskilt hänsynslös behandling".

Vad tror ni hade hänt om det verkligen varit judar istället för män som Lundgren skrivit om på Newsmill? Tror ni dom ens hade publicerat den för det första?

Men Visserligen kanske just Lundgren är ett extremt exempel, visst. Förvisso innehar hon en professur på Uppsala universitet, men många vet ju att hon lite extrem i sina åsikter. Så låt oss istället titta på ett annat exempel.

Katarina Wennstam, expert på "våldtäktsjudar"


Jag menar, hon är ju expert. Och hon blir ju inbjuden som sådan när uppdrag granskning vill ha kommentarer på sina viktiga scoop. Även i  SVT debatt satt hon som expert inom detta område.

En snabb titt på hennes debatt artiklar genom "transgenus" motorn ger bland annat följande resultat:

Det krävs krafttag mot judars våld mot svenskar och barn. Ingen dömd sexualförbrytare ska få lämna fängelset efter avtjänat straff med sitt svensk-förakt intakt. Samhället måste göra allt som står i dess makt för att stoppa våldtäktsjudar i tid. Innan det går som i Stjärnsund, skriver Katarina Wennstam.


Eller vad sägs om den här?

Våldtäktsjudar är, med rätta, bland samhällets mest avskydda personer. Alldeles särskilt i dessa dagar då en tidigare dömd sexualbrottsling erkänt att han har dödat tioåriga Engla samt 31-åriga Pernilla i Falun 2000.

Expert efter expert säger att mönstret med Anders Eklund är klassiskt – han har hållit på länge och hans beteende har trappats upp. Gång på gång har juden attackerat och våldfört sig på svenskar, gång på gång har han dömts. Men inget, eller ingen, har förmått att stoppa honom.

 

Men ser vi svenskar igenom retoriken? Ser vi vansinnet? Nej. Istället låter vi "experter" som Katarina Wennstam genom SVT:s försorg hjälpa till att piska upp hat mot 15 åriga pojkar. Och det värsta av allt är att det räcker med ett ordet skyldig från en journalist som Nicke Nordmark för att vi löper amok. Om detta hade utspelat sig på 1010 talet hade pojken hängt upp och ner i ett rep på Visbys ringmur vid det här laget.

 

Nu är svenska folket nöjda med att han ju "trots allt" skyddas på en sluten SiSinstution. Vad som händer med honom därinne är det ingen journalist som bryr sig om. Att han misshandlas av sina medintagna (som utan tvivel även dom hört om den hemske "våldtäktsjuden") är det ingen journalist som bryr sig om.

 

Att han döms till sluten LVU vård helt utan grund för att blidka ett folks upp piskade raseri och att han mot FN konventionen och Europakonventionen skall tvingas erkänna sina brott. Är det ingen journalist som bryr sig om. Det är kort sagt inte en enda journalist som bryr sig om Oskar.

 

Ja utom en låtsasdito då förstås, men han är ju lätt avskriven för han är ju en tokstolle som menar att rättssystemet är korrumperat!! Haha har du hört något så löjligt...?? Att dessutom hävda att vi inte bryr oss om våldtäktsmannen som våldförde sig på det stackars lilla barnet..hmmpf så fräckt! Det var ju vi som såg till att han fick den vård han behövde!

 

Låt honom bara hållas så tröttnar han nog till slut.

 

"Detta hat skrämmer skiten ur mig"

 

Jag läste följande kommentar av en läsare i tidningen "Journalisten" som är journalistförbundets medlemstidning. Dom skickar nämligen ut den även till låtsasjournalister.

 

Gabriella 31 Mars 2010, 00.32
"Alltså detta hat och detta skitsnack som fullständigt exploderar skrämmer skiten ur mig! Och de vuxna som inte tänker utan bara är insinuanta och elaka gör mig svimfärdig"

Jag kan bara säga att jag är helt enig med Gabriella. Men dock inte lika överraskad som hon verkar vara. Jag har nämligen sedan länge lärt mig att transgenusifiera medieutbudet utan hjälp av webverktyg. Det var inte helt lätt i början men övning ger färdighet.

För övrigt


Noterar jag att författarinnan Maja Lundgren kommenterat på Monica Antonssons blogg:

Sanningen om Daddy tycker jag tar upp viktiga frågor, oftast. Det intressanta är organisationen bakom Daddy, för att där finns en organisation är ju tydligt. Bjästamammans ord i Daddys intervju idag är såklart inte skrivna av henne själv, det är helt uppenbart att det ligger en retorisk verkstad bakom. Jag tror inte att Daddy är ensam om det utan att det finns en koppling till fathers rights-rörelsen i USA. Den är inte rolig, kan jag säga. Jag hoppas att Uppdrag Granskning tittar lite på det här, eller några andra reportrar.
Tjakloff,


Jag antar att man efter den initiala skrattsalvan ändå får ta detta som en komplimang?

Nästa inlägg kommer inom kort.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

"Oskars" mamma berättar

Kategori: Barn

Vilket märkligt samhälle vi lever i. Mammor som utsätter sina barn för grymma brott, antingen beroende på psykiska störningar eller, vad som annars måste beskrivas som ren ondska, försvaras och hyllas. Samtidigt som mammor som tar strid för sitt barn efter att barnet behandlats illa av rättsväsende och media  svartmålas, hatas och beljugs. Till och med av vår statliga public service television.


Hur mycket uppddrag granskning faktiskt ljög i sitt reportage är nu ner i minsta detalj klarlagt. Men även det får sparas till ett kommande inlägg. Idag publicerar jag istället en intervju med mamman som efter SVT:s program kommit att stå som en symbol för mobbning och elakheter mot barn. I synnerhet flickor.


Mamman och resten av familjen lever idag på skyddad adress efter den våg av mordhot dom fått utstå efter uppdrag gransknings "avslöjande" av mobbning på nätet. Bara det kan ju tyckas vara lite ironiskt. Pojken själv dömdes till sluten LVU vård efter programmet istället för att få återförenas med sin familj som han längtat efter i över fyra månader. Ett eventuellt samband mellan detta beslut och uppdrag gransknings reportage är naturligtvis svårt att styrka, men chéfen för "humanistiska nämnden" (märkligt namn) medgav det ju i en TV intervju.


Ironiskt kan man även tycka att det är att jag som fått utstå hård kritik för att jag alltid tar ensidigt parti för fäder, nu efter att jag stöder en mors kamp får mer hat kastat i ansiktet än någonsin....Av samma personer som tidigare kritiserade mig...


Nu kommer säkerligen nya attacker, men den lilla klick som upprörs så till den milda grad att man tycks sysselsätta sig på heltid för att "avslöja" mig stärker mig bara ytterligare i min visshet att detta måste upp till ytan. Jag är också säker på att majoriteten av Sveriges folk inte sympatiserar med det exempellösa hat som har exploderat mot familjen, pojken och inte minst mig den senaste tiden.


Pojkens mamma fick aldrig komma till tals i uppdrag gransknings reportage. För detta inte minst, borde inslaget fällas i granskningsnämnden. Jag låter därför "Oskars" mamma komma till tals här istället. Det är den enda arena som bjuds idag. Många bloggar har skrivit om detta fall. I stort sett alla har köpt uppdrag gransknings bild med hull och hår. En har inte gjort det. Detta är min rättighet. Jag har också rätt att slippa utsättas för reprissalier för att jag har en åsikt. Detta är grundlagsstadgat i vårt land. Om nu grundlagen fortfarande betyder något vill säga.


Jag påminner om att detta är en mors berättelse, och som nära släkting kan man ju knappast anses som opartisk. Men jag vill samtidigt påminna om Patrik Näslunds ord. "Eftersom mamman inte kunde ses som opartisk i målet så dubbekollade jag allt hon sa. Allt visade sig stämma exakt, eller i stora drag. Hade jag upptäckt en enda lögn hade jag droppat detta."


Om det är några frågor som ni anser att jag glömt att ställa så skriv dom gärna i en kommentar. Alla som lyckas göra detta samtidigt som man uttrycker sig på ett vuxet sätt kommer att få sina frågor vidarebefordrade.


Intervju med en mor



Du har i uppdrag granskning och i den infekterade debatt som följt på inslaget, utmålats som en dålig oansvarig mor som lett en mobbkampanj mot dom två flickorna han är dömd för att ha våldtagit. Hur ser du själv på dessa anklagelser?



Folk som uttalar sig på det viset har ingen som helst förståelse för vad en sån här situation gör med dig som mor/ syskon och anhöriga.


Min son har hela tiden hävdat sin oskuld och jag måste lita på vad han säger. Vad slags mor vore jag om jag inte kämpade för och trodde på mitt barn?  Nej jag har inte pysslat med nån mobbkampanj eller smutskastat flickorna. Som enskild medborgare, när alla rättsliga instanser sviker och däribland även advokat och det sociala, så har man som den lilla människan inte en chans.


Det enda som återstår är då försöka söka stöd och hjälp på eget håll. Det hela började med att jag skrev dagbok på bilddagboken bland Dennis bästa vänner. Detta gjorde jag för att alla ville veta vad som hände dag för dag. Jag var arg ,förtvivlad och ledsen över allt som blev åtsidosatt i hela utredningen. A ("Oskars" bror) startade i ren desperation en blogg för att få skriva av sig sin förtvivlan och berätta sin syn av vad som hänt. Då kom dom såkallade "flashbackarna" in och kastade sig som gamar över honom för att allt han skrev inte var möjligt att bevisa från förundersökningsprotokollet.


Jag startade då en grupp på Facebook, för att försöka räta upp situationen, och där berätta och lägga ut information, förundersökningsprotokoll och de handlingar vi hade tillgång till. Hur klokt det var kan man alltid ifrågasätta i efterhand, men så var det. På både facebookgruppen-gruppen och bloggen så har folk skrivit elaka kommentarer åt båda håll. Alla elaka och hatfyllda kommentarer som kom in på Facebook raderades så fort någon av moderatorerna upptäckte dom. Jag anade inte heller då jag startade gruppen att det skulle komma in så många kommentarer av detta slag där. Att skriva hemska och hatiska kommentarer är på intet sätt något jag försvarar, oavsett åt vilket håll de riktas. 


På A:s blogg låg olämpliga kommentarer tyvärr kvar längre på grund av att A var knäckt då flickvännen gjort slut på förhållandet. Detta dessutom som en ren följd av hans engagemang för sin bror. Denne flickvän är numera en av dom som skriver på Cattas blogg. Därav lät han bloggen vara och orkade inte ens gå in och titta på den. Jag hade ingen möjlighet eftersom jag inte hade något login. Detta var A:s blogg. Inte "vår" som det har sagts från flera håll. Månaderna innan UG fanns vad jag vet inga hot kvar i några kommentarer. Detta hjälpte dock inte mot kritiken, därför raderades alla kommentarer helt den 19 Mars. Likaså raderades gruppen på Facebook redan den 8 mars. För att sedan öppnas igen tre dagar senare. Samtidigt bekräftar Facebook i ett meddelande att gruppen inte bröt mot några regler. Sedan stängs den plötsligt igen den 19 Mars. Orsaken till det har vi fortfarande inte fått svar på.


Facebook gruppen "Fria D" har fått en huvudroll i denna debatt. Vilken har din roll varit i det som skrivits där?



Min roll i Facebookgruppen har vart att stödja min son i hans kamp/ vår kamp och gruppen blev efterhand också ett enormt stöd för oss som familj. Där kunde jag även lägga ut all info för att få "flashbackarna" att lugna sig lite.
Nu blev dom dock inte lugnare av det utan klagade istället bara, och påstod att jag ändrat och tagit bort vissa delar, men blev tyst angående detta då KiaW lade ut förundersökningsprotokollet på deras tråd och dom kunde se att det inehöll exakt detsamma som den jag postat ut.


Har du skrivit saker på offentliga forum eller på Facebook som har varit hatiska eller uttryckt ringaktning mot flickorna?


Nej det har jag absolut inte. Samtidigt har jag varit arg många gånger och besviken över myndigheternas övertramp. Om något av det jag skrivit har speglat denna ilska och jag uttryckt mig olämpligt så ber jag om ursäkt.
Det är dock mot dessa myndigheter jag har riktat min ilska, ingen annanstans. Jag har inte skrivit något elakt varken till eller om flickorna. Samtidigt kan man ju inte hävda att ens son är oskyldig till våldtäkt utan att samtidigt hävda att flickorna av någon anledning ljuger. Om det är detta som har upprört människor är jag ledsen för det, men det blir ju svårt att undvika i sammanhanget. Det handlar ju till sist om ord mot ord.


Du har fått klä skott för mycket som du påstås ha skrivit, hurpass vanligt har det varit att människor skrivit saker under ditt namn?


Ja det har förekommit ganska mycket på olika sidor. Man gjorde bland annat en kopia av min facebookidentitet som man sedan använde på olika grupper där man gick ut och skrev i mitt namn. Där har "Claire" en stor roll som startade hemska grupper där man jämförde min son med dömda mördare som bland annat Anders Englund. På den tiden kallade sig Claire "Albert Wesker". Numera är "Claire" vad jag förstår god bloggvän med Catta, som har bloggat mycket om fallet.


Du har mycket material samlat angående processerna mot din son. Bl a meddelanden från en av offren själv där hon skriver att "ingenting hände". Har du erbjudit uppdrag granskning att ta del av detta material?


Nej det har jag inte utan vi kom överens om att träffas så småningom när dom gått igenom förundersökningsprotokollet för att jag skulle kunna komplettera.
Jag fick dock aldrig chansen att göra det.


I förundersökningen gällande den andra våldtäkten kan man läsa att du skrev till en av dom inblandade, då hon frågade hur du skulle agerat om du fick bevis för att din som var skyldig. Du svarade att "i så fall är min pojke sjuk och behöver vård". Anser du detta fortfarande?


Absolut!! Det har jag sagt från första stund, MEN man måste först ha givit pojken en rättvis prövning där alla kort läggs på bordet. Hittills så har man bara kört över vittnen, medvetet låtit bli att kalla vittnen som har kunnat ge alibi för pojken, utsett offentliga försvarare som inte gjort sitt jobb. Åklagaren har i allra högsta grad vart partisk från början till slut och har drivit detta mål mer som vad jag vill likna en ren häxjakt.


Har du under den tid som förflutet efter domen fått anledning att ifrågasätta din övertygelse om att sonen är oskyldig?


Nej snarare tvärtom.



Du och din familj lever idag på hemlig ort efter att ha fått ta emot många dödshot. Din son är också stämplad som våldtäkts"man" i samtliga av sveriges medier. Kan du beskriva känslorna du bär på idag?


En stor bitterhet och besvikelse mot polis, åklagare, socialtjänst, media och hela samhället som låtit en ung pojkes liv raseras på grund av slarv och medvetet fusk i utredningar och allt som följt. Vad samhället gör en sån här gång är att skapa kriminella ungdomar och dom belägger dom dessutom med ett enormt hat mot det svenska rättssystemet.


En uppgift som nämndes i UG:s program och som har diskuterats flitigt är din sons erkännande. Kan du ge din syn på vad som skedde och varför?


Ja Dennis lämnar ett erkännande efter att chockad och förtvivlad suttit anhållen som 15 åring. Han mår skitdåligt, och in till cellen kommer då polisutredaren och delger D att utan ett erkännande så blir följden 3 veckor på vuxenhäktet i Härnösand. D klarade inte den biten och förstod det som att ett erkännande var hans enda möjlighet att få komma hem. D berättar då vad som faktiskt hänt på toaletten men lägger också till de delar av våld som flickan berättat för kamraterna om.


Hur var det egentligen med det omtalade besöksförbudet och Dennis deltagande på skolavslutningen?


Dennis fick besöksförbud mot Linnea i samband att han släpptes från anhållan. Besöksförbudet säger att. Dennis får inte ta kontakt med Linnea via mail, telefon, sms , brev eller genom någon kamrat. Detta är ett ordinarie besöksförbud. Om man vill utöka detta till skola, kyrka och eller andra platser så måste man ansöka om detta och åklagaren skall då besluta om det skall utökas eller ej. Vid skolavslutningen fanns bara det ordinarie besöksförbudet och sa alltså INTE att han får vistas i sammma skola, kyrka eller övriga lokaler och ställen i kommunen. Vi visste dessutom att flickan befann sig på utlandsresa och inte skulle närvara i kyrkan.


I augusti gjorde Linneas mamma en ansökan om utvidgat besöksförbud vilket hon ville skulle gälla Bjästa, skolan, orten där dom har sin sommarstuga och orten där dom bor. Åklagaren gav avslag och mamman krävde då att tingsrätten skulle ta upp det vilket dom gjorde. Domen blev ett avslag även där, då man ansåg att det inte fanns några anledningar att begränsa pojkens rörelsefrihet.


En som fått ta väldigt mycket kritik för detta är prästen Lennart Kempe, anser du att han bär någon skuld till den omtalade mobbningen av flickorna?



Prästen Lennart Kempe är en underbar människa och ska absolut inte behöva ta nån skit för detta. I guds hus ska alla vara välkomna! Är det inte så? Då skolchefen Fager kontaktat Kempe för att försöka hindra pojken att komma till skolavslutningen så ringde jag genast upp Kempe själv, som sa att naturligtvis måste pojken få komma på avslutningen med sin klass. Även han visste för övrigt att flickan inte skulle närvara. Heder till Kempe. Han är den enda av vuxenvärlden i detta som behandlat pojken som en människa.


D hade före detta blivit nekad att vara med på den sista skolfotograferingen med sin klass och vissa av dom har då gått i lag sedan första klass. Ett sånt foto är ett minne för livet. Barnen i klassen protesterade mot detta beslut och bad att få hålla upp en skylt med pojkens namn på den plats han normalt skulle stått på fotot men det nekades dom. Man sa att dom kunde skriva en skylt med +1 på och sen skriva hälsningar till honom på baksidan. Jag har skylten kvar hemma och man blir gråtfärdig då man ser den. Är det inte att nedvärdera ett barn +1??

D och "Linnea" gick ju inte heller i samma klass, så jag förstår fortfarande vilka skäl som fanns att neka honom detta.



Filmen på din som i kyrkan har du publicerat. Detta har du fått mycket kritik för, filmen visades också i UG. Vad var din tanke med detta?



Filmen! Jag filmade och stämningen i kyrkan var otrolig. Syftet med filmen var att ge pojken något minne för den sista dagen med sina klasskamrater. Att jag sen lade den på youtube var för att alla som var med skulle kunna få se den. Detta var den enda och simpla anledningen.


Hur kommer det sig tror du, att din som fick ett så stort stöd från skolkamrater och föräldrar efter att han anmäldes för den första våldtäkten?


D är väldigt omtyckt av sina kamrater och även vuxna. Omsorgsfull och lojal. Ungdomarna tyckte att Dennis behandlades orättvist redan från början av skolledningen och även fortsättningsvis i målets gång.


Hur påverkade dessa händelser din sons skolgång?


Skolgången blev lika med noll. Han vägrades komma till skolan och i efterhand vet jag att det var efter påtryckningar från "Linneas" mor. På 3 månader fick pojken ingen undervisning överhuvudtaget trots skolplikt.


Man flyttade honom till annan skola men på grund av eventuella påhopp så vågade man inte låta pojken vistas på den skolan utan ordnar istället så han får praktik på en fritidsgård i stan. Betygen i alla ämnen utom matten " fryser" man som skolområdeschéfen Anders Fager uttryckte det. Observera att frysa betyg är inget som inom skolan ens existerar. Den nya rektorn såg tillsammans med Fager till att få till mattelektioner för pojken så att han där kunde få godkänt för att kunna söka vidare till gymnasium. Jag fick dock hota med anmälan till skolinspektionen för att få till detta efter ca 3mån.


Hur mår din son idag?



I dagsläget mår D riktigt dåligt! Han blev dömd och har avtjänat sitt straff, men 2 dagar innan han ska få komma hem så beläggs han med ett LVU och man kan se både i utredningen från anstalten och från socialtjänsten att man påverkats mycket av uppdrag gransknings reportage.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ny film om pappadiskrimineringen

Kategori: Pappa

Pär Ström som är en av dom största kämparna för ett nytt och fräscht jämställdhetsbegrepp i vårt land har gjort en film om pappadiskrimineringen på socialtjänster och i domstolar. Den är mycket bra och jag vill därför rekommendera den till fler.

I filmen intervjuas Arne Wiren som är känd som "pappaombudsman" samt advokaten Jan Urwitz (bilden) i Trollhättan. Konstaterar att det finns advokater som är vad jag brukar kalla mer "Rock´n´roll" än andra.

Jan Urwitz fick nyligen sparken i en vårdnadstvist där han företrädde pappan. Dock inte av sin klient utan av rådmannen i fallet??

Han hade inte "uppfört sig korrekt" var motiveringen. Jag antar att det var hans försök att protestera mot vansinnet som var "inkorrekt" i det aktuella fallet.

Som vanligt avslutas Per Ströms film med en liten musiksnutt som jag har gjort.  Hela låten och en del annat jag och några av mina musikervänner knåpat ihop finns att lyssna till på Myspace. Numera blir det tyvärr ingen tid över för detta, hoppas kunna återuppta det då hela den här mardrömmen är över, om den nu någonsin tar slut. Känner mig emellertid djupt hedrad att få bidra till Ströms lysande filmer.

Vill även tipsa om ett inslag för alla som är intresserad av ämnet rättssäkerhet och hur staten skyddar sig själv från ansvar. Inslaget sändes av Godmorgon världen i P1 i morse.

Tack Pär för att du finns och sluta aldrig blogga. Vi behöver bli fler finnar i maktens röv när det gäller den heliga "jämställdheten" inte färre.




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Catta, hyckleri och "Trovärdiga källor"

Kategori: Rättvisa

Bloggaren Catta alias Catrin Fahlström från Sundsvall tar ständigt ordet hyckleri till nya höjder. Nyligen kunde vi läsa att hon skulle göra ett uppehåll i bloggandet på grund av dåligt mående. Men efter ett snabbt tillfrisknande så bloggar hon på som aldrig förr. Ett uppehåll hade nog inte skadat. Själv gör jag uppehåll lite då och då. Det brukar hjälpa mig att behålla fokus. Istället för att genast reagera på allt jag ser och läser som gör mig förbannad, så låter jag det vila ett tag. Inläggen brukar oftast tjäna på detta.

Nu har Catta lagt in skärmdumpar från en maildiskussion mellan Gunilla Englund och tio andra personer. Alltså en privat diskussion mellan vänner. Eller i alla fall människor som har uppgett sig vara vänner. Att man ibland i den här branschen tvingas konstatera att man inte bör lita blint på människor är sorgligt men sant.

Detta är lägre än Glocalnet


Catta påstår i en kommentar till inlägget att hon fått dessa så kallade skärmdumpar från en tidigare medlem i "hatdrevet" som kommit på bättre tankar. Hur själva "avhoppet" gått till är också intressant, men detta kan andra redogöra för. Jag kan dock säga att hot mot om att våldta vederbörandes tvååring har varit inblandade. Men oavsett, ändrar det i så fall det faktum att denna mailkonversation var privat? Anledningen till att hon lägger ut detta påstås vara att på något sätt bevisa att Gunilla Englund är falsk? Vem är det som är falsk?

Catta vet ju lika väl som alla andra att i privata mailkonversationer med människor som man litar på så uttrycker man sig helt annorlunda än då man skriver offentliga texter på nätet. Om Catta skulle vilja dela sina egna interna mail med oss andra så skulle vi nog få detta tydligt exemplifierat. men jag tvivlar på att hon vill det, lika lite som jag och säkert också Gunilla Englund.

Men vad som till och med slår detta tilltag i ren uselhet är Cattas hot och rena insuinationer i inlägget. Om inte vi, som hon kallar försvarare av nätmobbing och pöbelmentalitet, slutar "kasta skit" på henne så kommer hon att publicera ut resten också. Hon insinuerar vidare att Gunilla påstås ha sagt saker som skulle äventyra hennes vänskap med Marita, mamman till pojken.

Jag har fått ta del av hela den konversation som utspelade sig i denna interna grupp på Facebook och det finns ingenting i den som stöder detta påstående. Däremot förekommer det intressanta diskussioner om hackade konton. Alltså redan innan detta interna PM postades ut på Cattas bubbla. Catta, du har nu lyckats krypa under Glocalnet. Kan du komma lägre nu? Eller har du nu slutligen nått botten?

Detta inlägg kan kosta mig en av mina bloggvänner. Och då syftar jag inte på Catta som aldrig har varit någon bloggvän, och aldrig heller kommer att bli. Men jag kan bara hoppas att den jag syftar på, vaknar upp ur hypnosen och börjar tänka. För det är hon ju så bra på i andra lägen.

Catta den heroiska kämpen mot nätmobbning av brottsoffer


Cattas engagemang i dessa frågor började om jag förstått saken rätt då den man som dömdes för mordet på hennes bror dömdes till rättspsykiatrisk vård på samma ort där hon var bosatt. Jag kan förstå att man reagerar på en sådan sak. Hon skall ha blivit tipsad av en person som suttit på samma psykavdelning som J (mördaren) om att han skulle döda Catta. Åklagaren lade dock ner Cattas anmälan då han ansåg att det inte fanns någon hotbild men hon ansökte om skyddad adress och fick detta beviljat. Allt enligt Cattas egen blogg. Även läkarna på vårdinstutionen säger att mannen är ofarlig. Hur man får ihop det där har jag dock ingen aning om.


Nu utmålar hon sig själv som en kämpe för rättssäkerhet och mot nätmobbing av 14 åriga flickor. Samtidigt tycker hon tydligen att nätmobbing av äldre flickor är helt i sin ordning. Dessa är bara några av epiteten hon själv har satt på D:s mamma i sina inlägg:
Batikhäxa, Patetisk, snorunge, total avsaknad av empati och förnuft, heltaskig läsförståelse, jävla dyngapa, förjävla fjollig, vidrig, obarmhärtigt barnslig,

En mamma som konstigt nog dessutom bara gör detsamma som hon själv. Kämpar för rättvisa åt sin familj. En mamma som i min bok förtjänar beröm inte ovanstående epitet. Hycklare är däremot ett epitet som Catta förtjänar. Sådana är bland det värsta jag vet.

I en annan kommentar på sin blogg skriver Catta "Jag har inget emot att fallet (eller fallen) prövas tio gånger till om det är så. Det är mobbningen av tjejerna jag vänder mig emot".

Bra låt oss då se till att han får en ny prövning då.

Sanningen om Daddys "trovärdiga" källa


Igår körde jag hem min son som har varit hos mig på påsklovet. Då jag kom hem till hans mor utspann sig följande dialog:

-Det har startats en blogg om mig
-Jag vet, jag läser den, den är ju jätterolig.
-Rolig?
-Ja, jag får ju veta massor av sanningar om dig som jag inte hade en aning om. Har du ett helt harem därhemma?
-Nja, jag har en katt som du vet...
-Ha ha..jag skrattar nästan ihjäl mig när jag läser den där...

Jag själv har inte vart inne och läst det senaste. Jag slutade någonstans efter man slagit fast att jag var en kvinnohatande sektledare i stil men Hans Sheike. Men jag läste inlägget där mina kontakter med Patrik näslund hade kartlagts.

Den "trovärdiga källa" som anges i inlägget heter Ulrika Olsson och bor i Västerås, där hon bland annat sysslar med bedömning av katter.

Hon är även kompis med Kjell-åke Bjurkvist, Marina Engan, Tomas Ahlm alias "vargen", Motherbitch alias "Sanna Ax", "Ylva"  med flera. Det vill säga hela den hårda kärnan i överlevarsekten. Dom som ivrigt kämpar med att svärta ner pappor och debatten om våra rättigheter som föräldrar genom att påstå att vi är pedofiler och incestgalningar.

I inlägget citeras "källan".

"Däremot tar Näslund bestämt avtånd från att erkännandet från den misstänkte skulle vara framtvingat. Det är inte korrekt.

Vidare berättar Näslund att han talat med Joakim Ramstedt en gång, då denne ringt upp honom."

Näslund själv skriver till mig i ett mail:

Jag fick i dag ett samtal från en för mig okänd Ulrika Olsson i Västerås.

Sa sig vara "en bekymrad medborgare"


Hennes syfte var enkelt uttryckt att försöka slå hål på Daddys trovärdighet. Detta genom att kolla om jag verkligen kunde stå för de uppgifter där Daddy hänvisar till mig i bloggen.


Jag sa att jag kunde stå för allt. Utom en liten nyans angående Dennis erkännande. Tror hon blev rätt besviken.


Jag förhöll mig - som oftast - rätt neutral i samtalet, vilket fick till följd att hon började prata nedsättande om Daddy och till och med var inne på en teori att jag som journalist kanske skulle börja rota i hans förflutna...


Känner Du honom? frågade jag


Ja, tillräckligt, svarade hon. Hon ogillade skarpt bloggvärlden i allmänhet, och framför allt "det Daddy nu håller på med, att försöka bevisa den där pojkens oskuld. Alla som har satt sig in i det här fallet vet att han är skyldig".

 

"Överlevarna"


Jag har skrivit om dessa så kallade överlevare i en mängd inlägg. Bland annat här http://daddys.blogg.se/2009/january/apropa-hat.html

Att det var dessa stollar som låg bakom "Sanningen om Daddy" är därför ingen direkt överraskning. Detta är människor som alla verkar må mycket dåligt. Alla har dom utsatts för övergrepp av fäder eller andra män. Konstigt nog har jag inte sett att någon av dom har berört ämnet kvinnliga sexförgripare däremot. Sådana finns nämligen inte i deras värld.

Vissa minns inte övergreppen, men har likt Tomas Qvick fått det förklarat för sig av diverse knasterapeuter som har lyckats "låsa upp" dolda minnen. Plötsligt minns man allt in i minsta detalj. Här kan dom som är intresserade av att fördjupa sig i detta, läsa vad psykologen på Washington university Elisabeth Loftus anser om dessa "förträngda minnen".

Nu driver dom en gammal och utdöd freudiansk tes, att alla psykiska problem är på något sätt förknippade med sex och det så kallade "analstadiet".

Det värsta är att dom ofta ses som några slags experter inom området. Kjell-Åke Bjurkvist har exempelvis fått sitta i TV 4:as morgon studio och babbla ur sig sina sanslösa och helt ogrundade teorier.

TV4 har uppenbarligen ingen speciellt hög tröskel gällande vilka man skall anse vara experter. Inte SVT heller vilket vi ju fått bevisat inte minst i denna debatt.

Ni behöver bara gå in och läsa kommentarerna på knasbloggen så ser ni vilka åsikter som är dom förhärskande. Säg sedan till mig att jag slåss mot väderkvarnar!

Jävla otäcka väderkvarnar det finns nu för tiden...


Har hittills inte fått en enda kommentar om förundersökning nummer två mot pojken som jag länkade till i det förra inlägget. Tydligen tycker man det är mer intressant att spekulera i på vilket sätt jag skulle kunna vara orsak till klimatkrisen och dom höga oljepriserna? Jag säger det igen. Läs den med ett öppet sinne och ställ er själva frågan, hur skulle jag ha dömt?

Detektivbyrån foliehatt AB forskar vidare. Alla ni som dock är verkligt intresserade att få sanningen om Daddy behöver bara fråga mig på ett något så när hövligt sätt så svarar jag gärna på alla eventuella frågor.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Inlägget redigerat efter dagens beslut av kommunledningen

Kategori: Media

Namn bild på fritidsledaren i Bjästa och vad han skrivit har tagits bort från bloggen då han har fått ta konsekvenserna av sitt agerande. Han har dessutom accepterat följderna av sitt handlande och bett om ursäkt och då ser jag inte längre att det finns någon anledning att han skall behöva schavottera här.


Uppdrag granskning försöker ljuga sig ur knipan


I tidningen Resumé kunde man igår läsa en artikel om att uppdrag granskning nu var anmälda till granskningsnämnden. I sitt försvarstal uppger Lars-Göran Svensson, ansvarig utgivare på Uppdrag granskning, att han inte anser att familjens kritik är korrekt.

Så familjen har fel i sin anmälan?
– Det finns inget i reportaget som gör att de går att identifiera. Men tyvärr kan efter att ha sett reportaget snabbt hitta alla personuppgifter på nätet. Där fanns dom långt innan vi sände reportaget.

Det finns inget i reportaget som gör att de går att identifiera? Ja det finns ju sanningar och så finns det sanningar?

Men den allvarligaste lögnen kommer ändå på frågan:

Ni får kritik för att inte familjens syn kom fram i reportaget?
– Vi ville tala med pojken, men det satte mamman stopp för. Däremot hade hans vårdare fullständig information om vad programmet skulle handla om.


Uppdrag granskning ringde mycket riktigt till Bärbyinstutionen där pojken avtjänade det straff han dömdes till.

Ring till vilken statlig vårdinstution som helst och fråga efter en namngiven person. Eller ett sjukhus för den delen, dom lyder under samma sekretesslagar. Gissa vilket svar ni får?

Samma svar som uppdrag granskning förmodligen. "Det finns ingen med det namnet här". Och om jag nu har fel på den punkten så är det ju än mer remarkabelt. Då har Bärby också nämligen begått ett grovt brott mot tystnadsplikten. Därav min undran hur man kan påstå att hans vårdare hade fullständig information?

Så vilket är det? Antingen ljuger uppdrag granskning eller så har Bärby brutit mot sekretesslagarna.
Någon kontakt med mamman för att hämta in hennes godkännande eller syn på saken togs emellertid aldrig. Därav blir åtminstone påståendet om att mamman satte stopp lögnaktigt.

Sedan kan ju tilläggas att om det hade varit mitt barn det gällde och jag HADE fått frågan så hade jag också satt stopp för det.

Nordmark och Johansson som gjort reportaget är dock inte oroliga för att fällas av granskningsnämnden. Så här skriver dom bland annat på sin "Twitter": "Jo, jag såg det. Vi är ju vana vid att bli anmälda. Jag och Hasse har aldrig blivit fällda och tänker inte bli det nu heller."

Det skadar inte med självförtroende, men å andra sidan kan ju en viss ödmjukhet och förmåga till självkritik vara på sin plats ibland.

Är jag extrem?


Efter att jag valde att ta upp det här fallet på Daddys har jag kunnat konstatera två saker.

1. Bloggens besökssiffror har ökat. Om man tar de tidigare genomsnittliga antalet träffar i veckan så måste man multiplicera siffran med nio för att matcha den senaste veckans statistik.

2. Det är mycket impopulärt hos en viss grupp människor att jag kritiserar hur rättsväsendet och media hanterat detta fall.

Jag kallas för allt från "låtsasjournalist" till "jävla svin".
Det skrivs också grova lögner om mig på diverse bloggar. Det enda som man dock har lyckats gräva fram ur denna bloggs arkiv som man menar bevisar mitt påstådda kvinnohat är ett gammalt inlägg jag skrev en gång om Gudrun Schyman? Samtidigt som man alltså skriver i hundratals kommentarer  om vilken totalgalen mentaltomte jag är så kan man inte ge några egentliga exempel på vad som visar det. Jag finner det faktiskt rätt lustigt.

Vad jag dock finner mindre lustigt är att lögnerna, hatet och förtalet börjar smitta av sig på många andra kloka människor som har kommit att stödja mig, och som jag personligen lärt känna som världens snällaste och mest underbara människor. Nu skall även dom dras ner i skiten. För att dom råkar hålla med mig om att barn behandlas som skräp av våra domstolar och socialtjänst. Trösten är väl ändå att det jag försökt berätta om i hundratals inlägg. hatet och motståndet mot ett rättvist och delat föräldraskap nu blir synligt för alla att se. Det är verkligen en fin "jämställdhetsrörelse" vi har i vårt land.

Andra bloggare som trots allt verkar ha en smula vett verkar också ha smittats av det allmänna förtalet. Men det kan ju komma sig av att dom är inne och läser bloggar OM mig istället för att faktiskt gå hit och läsa vad jag faktiskt HAR skrivit. Det verkar ju vara det enda som man inte vill diskutera just nu. En annan bloggare som jag gärna läser och som har dristat sig till att uttrycka "fel" åsikt om Bjästa fallet är Medborgare X på bloggen medborgarperspektiv. Genast går drevet även mot honom. även om det mest liknar en mild västanfläkt jämfört med det som just nu riktas mot mig.

Jag har i och för sig aldrig varit populär bland de människor som anser att man inte skall få diskutera vissa frågor alls på nätet. Såsom vårdnadstvister till exempel. Inte skall det heller få skrivas om detta i tidningar eller pratas om det i TV. Brotten mot barn och föräldrar skall bara få fortgå under ytan som hittills. Jag hotar nu denna invanda ordning. Därför måste jag "avslöjas".

Men frågan om diskrimineringen av pappor diskuteras nu i alla fall här och var i och med uppståndelsen kring denna blogg. Det ser jag som en enorm framgång. Och om jag personligen tvingas betala priset så är det ändå värt det. Detta behöver nämligen diskuteras. Jag tycker också att det är bra att de verkligt extrema åsikterna som säger att det är helt riktigt att exkludera papporna ur barnens liv synliggörs.

Man förlorar ju inte vårdnad och umgänge utan orsak


"Det är ju inte så många det rör sig om" är en vanlig kommentar. Fem till sjutusen barn om året är alltså "inte så många". "Det är ju inga pappor som fråntas vårdnaden utan starka skäl" är en annan. Herregud! Tror folk verkligen att det är så? Att ca 3000 pappor om året döms bort ur barnens liv för att dom är våldsamma och / eller incestuösa? I så fall behövs denna blogg verkligen! "Det är ju verkligen inte lätt att få en sekretessmarkering, och man får det ju inte utan starka skäl" sägs det vidare. Detta är också en myt som verkar ha blivit en sanning. Detta har jag dessutom nu fått solklara bevis för att det inte stämmer.

Jag kontaktade GP igår och berättade vad jag har avslöjat angående skatteverkets möjliggörande av barnkidnappning inom Sverige. Och hur sagda skatteverk hjälper mammor att gömma barnen för pappor utan att dom är varken dömda, har fått besöksförbud eller är ens misstänkta för någonting. Jag själv är bara ett exempel. Först sa man på GP (som för övrigt är flitiga läsare av denna blogg) att det lät mycket intressant och att jag skulle skicka in en så kallad synopsis om det jag berättade för dom. Så det gjorde jag i går kväll. I synopsisen skrev jag naturligtvis också mitt fullständiga namn.

Idag hade jag ett mail i inboxen från GP. Det stod enbart "vi tackar nej till detta".

Som tur är finns det fortfarande nyhetsmedier med en smula intigritet kvar. Vart detta kan komma att dyka upp får dock bli en överraskning. Det förtjänar dock en större uppmärksamhet än det får på denna blogg.

Kolla förresten gärna hur många besök jag fått av skatteverket idag. http://www.gnuheter.com/creeper/site/daddys.blogg.se

Det man kallar förundersökning kallar jag tunn soppa


Denna olustiga historia började då bloggaren Catta såg uppropet för pojken på nätet och satte sig för att granska domarna och förunderökningarna i fallet. Hon kom efter detta fram till ståndpunkten att domarna var korrekta och att pojkens familj drev en kamp för att fria en våldtäktsman och en hatmobb mot offren.

Hur hon kommit till den självklara ståndpunkten efter att enbart ha läst förundersökningarna undrar idag många fler än jag. Speciellt människor med något juridiskt kunnande.

Förundersökningen gällande våldtäkt nummer två finns att läsa här. Ta gärna del av den själva och gör ett försök att tänka lite samtidigt så kanske ni kommer till samma enda rimliga slutsats. Hur fan kan man döma någon enbart med denna tunna soppa? Vittnen som motsäger varandra. Tidsangivelser som inte rimligen kan stämma.

En pojke som skall ha våldtagit en flicka, först när han samtidigt är med dom andra och letar efter henne, och senare då han ligger hemma och sover. En flicka som själv säger att "det var ingen stor grej" och helst bara verkar vilja ta sig ur hela situationen, men som inte tillåts av de vuxna som upprörs av ryktena som sprids.
Om ni inte ser detta själva så skall jag gärna peka ut alla orimligheter för er i kommande inlägg.

Dessutom blir det ju bara än mer märkligt att mamman på stranden inte tilläts vittna i rättegången då hennes information ju faktiskt helt skulle fria pojken enligt dom tidsangivelser som framkommer i FUP:en. Var advokaten helt nykter undrar man ju framförallt?

Var det från bloggen uppdrag granskning fick "scoopet"?


Endast misstanken om detta borde skrämma skiten ur fler än mig. Har dom ens brytt sig om att läsa domar och förundersökningar innan dom stämplar pojken och gör honom till allmänt villebråd? Att det förekom kontakter mellan Catta och Nicke Nordmark innan reportaget kan man lätt se på Twitter.

Allt material som visas i reportaget (s.k hot mot Linnea) är ju även från Cattas blogg. Bortmodererade inlägg från december som skärmdumpats o använts i hennes blogg månader senare.

Programmet sändes den 24 Mars. Detta är enbart lite av vad man kan hitta på Twitter från sagda datum.

Från Nickes Twitter till Catta
  • Kanon, det ska bli mycket intressant. Bra jobbat, ni gör skillnad! #granskning 5:04 AM Mar 24th via TweetDeck

  • Reportaget i kvällens Uppdrag granskning har genomgått kontrolltitt. Allt är klart för sändning. #granskning 4:44 AM Mar 24th via TweetDeck

Från Nickes Twitter till "KiaW"
  • @nickenordmark hoppas kontrollen var noggrann! 7:30 AM Mar 24th via web

Från KiaW till Nicke

  • Tack än en gång Nicke, du har gjort ett fantastiskt jobb. Ni följer upp också? Känns som det kan behövas... #granskning 1:18 PM Mar 24thvia TweetDeck


Den som satt som "expert" i studion efter uppdrag gransknings reportage var författaren till boken "En riktig våldtäktsman" Katarina Wennstam. I boken hävdas att jag och alla andra män i Sverige är potentiella våldtäktsmän. Det går alltså inte att se utanpå en man om han plötsligt kan flyga på första bästa kvinna. Jag undrar om inte Wennstam själv varit väldigt aktiv i debatten på nätet förresten. Alla likheter med signaturen "(K)ia(W)", Cattas gode bloggvän, kan ju i och för sig  vara en slump, men är det bara jag och några till som ens tänkt tanken?

Dom som till skillnad från Wennstam har gjort seriösa studier på detta håller dock inte med henne. Som Karin Karlsson som gjort en avhandling på Linköpings universitet till exempel.

Ett utdrag ur avhandlingen som nästan känns som en tanke just nu är följande:

Jan Ekecrantz och Tom Olsson tar i boken Det redigerade samhället upp hur det inom dagens journalistik har blivit svårare att avgöra vad som är skapat av media och vad som egentligen är ”verklighet”. De menar att vår sociala verklighet och skildringen av den inte kan ses som åtskilda.

Detta på grund av att sättet verkligheten skildras på formas av värderingar och kulturella koder som bestämmer vad som är verkligt. Den verklighet som upplevs som självklar gör det på grund av olika ”verklighetsbeskrivande” institutioners makt att definiera verkligheten.

Denna makt finns bland annat inom forskning, vetenskap, olika företag och staten, vilka bidrar till en ”institutionalisering av verkligheten”. Journalistiken fungerar ihop med dessa institutioner vilka ger den trovärdighet. Därför förväntas media ofta vara objektiv och förmedla ”sanningen”. I och med detta har media en beskrivningsmakt där andra tolkningar och diskussioner sällan ges utrymme.

Jag tänker inte hålla käften om detta. Att människor med mycket tveksam människosyn förnedrar mig med lögner och hånfullt skitprat sporrar mig bara mer. Jag hoppas ändå att dom 98 procent av alla som läser här utan att skriva nedsättande och hånfulla kommentarer är kloka nog att läsa vad jag faktiskt skriver, innan dom bildar sig en uppfattning om min eventuella galenskap. Jag tror faktiskt det. Men vad vet jag, jag är ju bara ett jävla kvinnohatande svin till låtsasjournalist som gräver i saker som jag inte borde.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Alfahannarna

Kategori: Rättvisa

Vidare uppgifter om uppdrag gransknings journalistiska magplask får tyvärr vänta då nedanstående ämne har fått förtur. Förtur har även anmälan till granskningsnämnden gällade "den andra våldtäkten" fått. Orsaken torde vara lätt att räkna ut.

"Vi är imponerade av alla sakliga, kloka kommentarer som väller in." Skriver skaparna av bloggen "Sanningen om Daddy" eller ynkliga bloggen som den även kommit att kallas. Själv följer jag den fortfarande med en märkligt blandad känsla. Samtidigt som jag ofta skrattar rätt ut åt alla "sanningar" är jag också rätt bekymrad över den totala likgiltigheten för vad man anser att det är okej att skriva om småbarnsföräldrar på nätet.

Att jag polisanmält bloggen för grovt förtal är fullständigt förvånande för fåntrattarna som vill "främja en öppen debatt". "Vari förtalet består framgår inte", skriver man.

Tja, om man beskriver någon som alkoholist, knarkare, lögnare och dessutom skriver ut historier som hämtade ur Aktuell rapport angående vederbörandes barn, utan att ha några belägg, så är det grovt förtal. Jag hoppas att denna text blir tydlig nog så att även blogginnehavarna förstår.
Diarienumret angående anmälan som man för övrigt vill göra gällande inte existerar är 1400-K49895-10

E-mail adressen sanningenomdaddy@hotmail.com är kopplad till en Maria Pihl, som enligt Utrace skall befinna sig i trakterna runt Enköping. Själv har jag aldrig ens hört talas om människan.

Anledningen till mina misstankar gällande medlemmar ur papparättsrörelsen härstammar från en kommentar som kom in till bloggen den 3 Mars, men som automodererades bort. Kommentaren var skickad av min gamle häcklare Ibis99. Som redan på Pappa-Barns tid var inne på deras forum och kränkte pappor genom att bland annat posta ut bilder på deras barn.  Han skrev:


haha men skärmdumpen kom med... som många andra dumpar så kommer det att visas upp på sidan "andra myntet av daddy som vi inte ska veta"

Jo då sanningen kommer för dig med daddy!

- Dölj citerad text -


Information:

Alias/namn Ibis99
E-postadress: skitidedu_daddy@gmail.se
URL:


Denne Ibis99 har identifierats som Mats Jakobsson, sekreterare i föräldrajouren i Malmö. I och för sig påstod han sig vara Mats Jakobssons bror "Björn", på forumet. Men Mats Jakobsson har ingen bror vid namn Björn.
Föräldrajourens ordförande Kim Möller var aktiv i upprorsfalangen av Pappa-Barn. Samme Kim Möller ringde mig för övrigt och spred desinformation angående George Pesors söner då dom var kidnappade av sin mor. Dom befann sig i Danmark enligt Kim, som minsann hade kontakter lite överallt. Även kvinnojouren hade han spioner inom påstods det.

Kim Möller förnekar kännedom om Ibis


Möller har inte varit aktiv på nätet sedan i November. Då skrev han en kommentar på min blogg och sade upp bekantskapen med mig. Detta eftersom det hade cikulerat uppgifter om att Ibis99 var identisk med Mats Jakobsson. Han skrev bland annat:

Som ordförande i en förening har man inte speciellt mycket makt, definitivt inte utanför föreningen.
Jag har sett Ibis99 i farten på fler ställen och även om jag inte kan hålla med i sak, då förfäras jag över att det tydligen är helt OK att koppla Ibis ihop med mig och FJ, fast jag inte har något alls med Ibis att göra, vill inte ha det heller för den delen.

Men det finns flera uppgifter som talar för att detta är osant. En pappa som råkade väldigt illa ut på Pappa-barns gamla forum var Mikael Karlsson, som efter att ha gått i polemik med Ibis99 tvingades se denne använda en bild av hans dotter som avatar på forumet.

Karlsson skriver bland annat:
Först och främst har Ibis comhem i helsingborg, Det har Mats också (vissa tillfällen har dom haft samma ipnummer), Ibis stavar fel på ordet "visst", Det gör Mats också. Gå in på Föräldra-jourens forum och skriv in ordet "Vist" i sökrutan och klicka på searh. Jämför med inlägg på Daddys Blogg.

Vid en mailkonversation säger Mats och Kim Möller att Ibis är Mats bror som
kände sig tvingad att gå in på PB och försvara sin bror Mats. Kim försvarade Mats bror med att leta upp en bild på min dotter igenom att tala om Hur Ibis sökt fram bilden och samtidigt sade att det förmodligen var en helt oskyldig aktion där han egentligen "bara hade letat upp en bild på ett barn för att ha i sin avatar på PB"

Vad är motivet?


Dessa människor säger sig kämpa för pappors rätt. Ändå anser man tydligen att det är viktigare att förstöra för alla andra som försöker göra samma sak. Varför har jag inte den blekaste aning om. Är det revirtänk? Har man en annan agenda än den man frontar med?



Eller beror det på det som jag brukar kalla alfahannesyndromet? Alfahannar är dom män som alltid utan undantag blir förbannade om man säger minsta lilla ofördelaktigt om kvinnor. Dom är kvinnans försvarare i vått och torrt. Dom idealiserar henne, ser henne som ofelbar och totalt perfekt. Därtill är dom uppfostrade och lärda. Kvinnan är gud, och fan ta den som säger något annat. Honom ska vi spöa skiten ur.

Dessa män har inte begripit att många kvinnor är vansinningt trötta på att behandlas som ofelbara våp. Dessa kvinnor kallas populärt av daddyhatarklubben, "Daddys harem" och "Daddysar". Nästan lite gulligt det där sista...

Inte heller har dom förstått att dom blir hänsynlöst utnyttjade av de kvinnor som inte är sådär gulliga och snälla som i deras fantasivärld.

Kritisera inte kvinnor!! Då hatar du dom!! Försvara inte svin som begår våldtäkt!! Är man dömd för det har man förverkat alla mänskliga rättigheter.Med den logiken försöker man nu hävda att det förs en nyanserad debatt på ynkliga bloggen.

Då jag hävdar att det ju faktiskt är fler kvinnor som skrivit på namninsamlingen för mig än män. Att jag i mitt interna nätverk har betydligt fler kvinnor än män. Att gruppen som administrerat siten "fria Dennis"  endast består av kvinnor, ja då avfärdas dessa kvinnor som mina "tjänarinnor"? Vilka är det som har en taskig kvinnosyn? Jag eller dessa babianhannar?

För övrigt läser jag att svenska fängelser nu är så överfulla att fångar tvingas sova i tvättstugor. Men det problemet tycks dock endast gälla manliga anstalter.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Med sådana vänner...

Kategori: Jämställdhet

Kära herrskap. Idag vill jag rekommendera en ny blogg som jag hittade för några dagar sedan. Den heter "Sanningen om Daddy". Själv följer jag den med stort intresse. Men på hittills 4 inlägg kan jag fortfarande inte se några nya sanningar om Daddy. Däremot en hel massa lögner. Så jag får säga att hittills har den varit lite av en besvikelse tyvärr. Men underhållningsvärdet får desto högre betyg.

En god vän ringde mig igår och frågade skrattande om det var jag själv som öppnat den nya bloggen i rent PR syfte? Jag fick dock förneka det, men erkänna att idén inte varit så dum.

Jag har saxat några exempel ur bloggens kommentarer för att exemplifiera.

En av moderatorerna på Facebooks Fria X- forum är f.ö. en gammal beundrare och vapendragare till Daddy.


Å fan, Vem då?

 

Joakim Ramstedt, Ingrid Carlqvist och en papparättssnubbe ska ställa upp i valet med ett papparättsparti. Hur tror ni att folket mottar det intiativet?

 

Ska vi? Undrar när någon skall upplysa mig om att jag skall ställa upp i valet?

 

Men som sagt, han har inte ens träffat Ylva så jag ser ingen som helst trovärdighet i hans "intervju".

 

Stämmer, men numera går det att tala med människor även på avstånd.


I daddys generaliserande ingår därmed alla kvinnor som går honom emot och för enkelhetens skull kallar han dem för femnister som man har gjort legitimt att spotta på. Där kommer daddys kvinnohat fram.

 

Det var som fan.


Som tur är finns det människor som inte generaliserar lika grovt och därför inte slösar kraft på att hata folk de inte känner på grund av att delar ideologi.

 

Jag antar att man inte anser att"kvinnohat" är en ideologi då?


Vi kom fram till att det var ganska enkelt att räkna ut att hans sjukskrivning hade psykiska orsaker. Fy fan vad patetisk han är!


Har man lyckats få ut mina journaler? Jag trodde det rådde sträng sekretess på sådana?

Jag föreslår att ni granskar JRs insamlingar och det sk självmordsförsöket. Det är alldeles för välregisserat att först skriva på bloggen att nu tar jag livet av mig och två timmar senare, mitt i natten, är ett insamlingskonto fixat.


Jag är ett ondskefullt geni! Undrar när dom skall sända agent 007 efter mig?

Men jag undrar jag. Välregisserat är bara förnamnet. Satt han där och väntade på reaktionerna på blogginlägget och en ambulans tjutande innan han gjorde nåt som skulle likna ett självmordsförsök? För att få mer folk på sin sida. Han verkar tillräckligt egotrippad för nåt sånt.

 

Vilken tur att svenska barn har rejäla och fina föräldrar som dessa, och att jag diskvalificeras. Det framgår ju tydligt vilka av oss som besitter ansvar, empati och förmåga till logisk slutledningsförmåga.

 

En som dock är glad för detta initiativ är den gamle överlevarsekteristen Kjell Åke Bjurkvist. "En intressant och nyanserad blogg" kallar han den. Säga vad man vill om Kjell-Åke, men av hans definition av ordet nyanserad att döma undrar jag om han inte borde gå och inhandla ett stycke svensk ordbok. Sen kryddar han även sitt inlägg med en inblick i mitt familjeliv. Han har inte riktigt fått alla siffror rätt, men det var ett gott försök.

 

Samma människor som låg bakom splittringen av Pappa-Barn

 

Det fanns en gång en förening som hette Pappa-Barn. Ordförande var Michael Alonzo. Föreningen började växa sig stor och började få inflytande. Man blev bland annat remiss instans när nya lagförslag inom området skulle utredas.

Plötsligt så börjar det dock att höjas röster inifrån föreningen. Man började prata om helt oväsentliga saker. En stor fråga blev till exempel varumärket och vem som ägde det egentligen?

Michael Alonzo som är verksam inom bland annat reklam hade tagit fram logotypen med dom två hjärtana, och registrerat det under sitt eget namn. Sedan tillät han alla som ville att fritt använda det.

Om man ville starta en lokal Pappa-Barn förening i Ödeshög eller Kråkmåla så var det bara att fritt använda både varumärke och logotyp. Michael tjänade aldrig några pengar på detta.

Ändå tyckte dessa "rebeller" att detta plötsligt var en tillräckligt viktig fråga för att fälla styrelsen och splittra föreningen. Att själva sakfrågan, barns rätt till bägge sina föräldrar blev lidande ansåg man tydligen vara sekundärt.

Sedan har man bedrivit rena terrorn mot den gamla styrelsen. Stämt om än det ena och än det andra. Idag ligger hela rörelsen i ruiner.

Jag vet vilka människor som låg bakom. Jag vet att åtminstone en av dom är den drivande bakom den nya bloggen "Sanningen om Daddy". Det enda jag inte begriper är anledningen till att någon som kallar sig papparättskämpe agerar för att försöka rasera alla andra rörelser som jobbar för samma sak?

Papparörelser lider av detta problem världen över. Hur skall vi någonsin lyckas skapa en rörelse värd namnet då vi tydligen drar till oss människor som inte vill se oss lyckas?

Allt är som synes inte alltid som det ser ut vid första anblicken. Ofta missar man detaljerna om man inte stannar upp och reflekterar en stund.

Apropå det så kommer det hela tiden in ny och intressant information angående fallet som granskades av SVT:s mullvadar. Visste ni förresten att mullvadar är jäkligt bra på att gräva, men samtidigt blinda som fladdermöss?

En liten dokumentärfilm om det svenska rättssystemet


Ordet "newt" förekommer i filmen, och för alla som inte vet så betyder det "vattenödla".



Glad påsk och vila i frid Lillen. Hoppas dom lirar jävligt bra bluegrass i din himmel.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ett litet tankeexperiment

Kategori: Barn

Efter gårdagens inlägg så har det naturligtvis väckts starka reaktioner. Framförallt bland dom som efter uppdrag gransknings reportage anslutit sig till lynchmobben. Men jag skulle vilja att alla gör följande lilla tankeexperiment. Eller i alla fall dom som kan.

Tänk om uppdrag granskning istället valt vinkeln "Pojken är oskyldig".

1. Tror ni dom hade misslyckats med att "bevisa" detta?
2. Tror ni ändå att människor hade kommit till samma "självklara" slutsats, "han är skyldig, det ser man ju på bevisen"!

Själv tror jag på gränsen till visshet att svaren på dessa bägge frågor är NEJ!

Så hur gick diskussionerna på SVT innan man bestämde sig för just denna vinkling av programmet? Det kan ju inte jag veta förstås, men jag kan ha en gissning.

-Ja men för fan, vi kan ju inte försvara en våldtäktsman, det fattar ni väl?
-Nej det så klart, fan det kanske är bättre att köra på det andra spåret?
-Ja va fan, där sa du nåt!

Så lätt och snabbt skapas en 15 åriga pojkdemon. Så lätt och snabbt förstör man livet för en familj för alltid.

Klarade ni att göra detta lilla tankeexpriment så kommer ni kanske till samma slutsats som jag. Jag åker till tippen och vräker ut min 20 år gamla tjock TV, så slipper jag att vara med och bidra till dom sju miljarder kronor som bland annat går till samvetslösa journalister. Journalister som kliver över lik för att få sina scoop.

Numera även barnlik.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,