daddys

Beware the fury of a patient man

Några klarlägganden

Kategori: Barn

Monica Antonsson har krävt att jag skall radera all "äckeltext" och ta bort bilderna av henne på bloggen tills hon vaknar i morgon. Annars så kommer hon att addera 20 000 kronor till på mina skulder. Dessutom kräver hon en ursäkt för "grovt förtal" och att jag ställer saker tillrätta. Som ni ser så är bilderna borta, och även "äckeltexten" samt en del av mina kommentarer. Vad gäller klarläggandena så skall jag göra ett försök. 20 000 kronor i ytterligare skulder är det inte värt för mig att föra ett idiotiskt och onödigt bloggkrig.

För att få ett sammanhang om vad detta handlar om, så kommer här en kort bakgrund.

Det eskalerade bloggkriget började med detta inlägg på Monicas blogg. Men det var inte själva inlägget som fick mig att till slut blåsa topplocket, utan kommentaren från Monica kl 22.32. Där hon bland annat skrev att

"om jag hade fel, som jag ju hade i Bjästafallet, så begick jag nu ett stort övergrepp på en stackars oskyldig syster dyster".

Och för att riktigt gnugga mitt redan blåslagna ansikte i leran (fast det kanske hon inte förstod) så skrev hon vidare "att det knappast kan bli grövre än att anklaga någon för att vara pedofil." Syftandes på mig då. Monica har senare skrivit att hon inte har läst vad som skrivits av bland andra syster dyster om mig och mina barn på Flashback. Jag kommer därför att ge henne och er andra bara några få exempel längre ner, i förhoppning om en något ökad förståelse för min reaktion. Och sedan rök även det andra topplocket dagen efter då hon tillät "HenrikJ" att komma till syster dysters försvar. Bara jag hör namnet HenrikJ numera så brister ett antal blodkärl i skallen på mig.

Det som dock Monica tycks ha reagerat starkast på är att jag skall ha utmålat henne som "barnskändare". Det jag skrev för att vara exakt var att Flashbackmobben var vidriga barnskändare, och att efter Monica tagit syster dyster i försvar nog fick räknas in i den gruppen. Det skrevs i affekt och det var en dum överreaktion. Jag ber därför ödmjukast om ursäkt för att jag sammankopplade Monica med dessa vidriga barnskändare. Jag hade inte tillräckliga belägg för detta.

Enligt Monica bör jag som varit misstänkt för just det brottet inte kalla någon för det. Men vad gäller flasbackpöbeln HenrikJ, Binkermuniten, Bogiebaby, Logga ut med flera så har jag inte minsta anledning att ta tillbaka ett enda ord. För det är precis just vad dom är. Barnskändare. Inte minst syster dyster vilket åskådliggörs nedan.

Ett annat krav från Monica:

- Jag har inte på någon punkt ljugit om Joakim Ramström och kräver därför en ursäkt för beskyllningar om motsatsen.

Nej Monica du har helt rätt. Du har inte på en enda punkt ljugit om Joakim Ramström. Och om jag påstått det då ber jag om ursäkt. Mig däremot har du påstått saker om som inte är sanna. Herregud, jag kan väl inte plötsligt börja ljuga om saker som jag tidigare varit helt ärlig om, bara för att du annars hotar att skicka fakturor? Ett sådant krav blir ju absurt. Jag kan bara hoppas att även du inser detta.

- Joakim Ramstedt har däremot ljugit om det mesta och ska därför be om ursäkt för det.

Tyvärr Monica, du får nog vara lite mer specifik.

Jag har krävt och kräver att man inte ska döma en ohörd (Syster Dyster).

Vad gäller min och syster dysters biff så är det inte din business Monica och jag har svårt att se att det är din uppgift att straffa mig ekonomiskt för att jag försvarat mig från henne.

Jag har tillmötesgått dina krav så gott jag har kunnat efter att verkligen ha rådbråkat mitt innersta. Jag har tagit bort det innehåll du har krävt. Om detta inte är tillräckligt för dig så gör det du måste. Men räkna inte med några pengar för det finns inga. Dom är slut. Spenderade på ett falskt hopp om att få rätten att spendera tid med en dotter som jag älskar och saknar så fruktansvärt mycket, att jag håller på att stänga av helt och hållet invändigt för att inte gå sönder och dö. Vilket naturligtvis drabbar även mitt andra barn och andra runt mig, trots att jag försöker att hålla skenet uppe så gott det går. För att inte tala om att även bror och syster saknar varann.

Det är nu tre månader sedan jag fick se henne senast. Jag har redan förlorat allt Monica. Dessutom hånats för att jag ens försökte. Att jag inte längre får träffa henne alls beror enligt paddgänget naturligtvis på att jag lekt "snopplekar" med henne här hemma. Trots att jag frikänts från anklagelserna av polis, åklagare, överåklagare, vårdnadsutredning och psykologutredning (av barnet).

Tror du verkligen att jag i det läget bryr mig så mycket om 20 000 kronor till på skuldkontot att jag skulle offra det sista värdefulla jag har? Min trovärdighet. Specificera vad det är jag ljuger om. Men det du skrivit skiter jag egentlgen i. Det är bara en mild västanfläkt jämfört med vad träskpaddorna på Flashback har skrivit ändå.

Vad gäller mitt utpekande av syster dyster som just "HenrikJ" så har en del saker klarnat efter jag skrev inlägget. Faktiskt just tack vare att det skrevs. Men mer om detta också en bit ner.

"Flaming attacks"


Vet ni vad "flaming attacks" betyder? Det kommer ni om inte annat snart att få lära er. Det är ett amerikanskt uttryck som på svenska närmast kan översättas som "näthatattacker". Alltså en medveten och organiserad skandalisering av en person i syfte att vända människor emot denne med hjälp av bland annat upprepade lögner. Ofta används just anklagelser om pedofili eftersom det i allmänhetens ögon är det värsta som finns. I USA har detta satts i system för att pressa folk på pengar eller för att avgöra tvistemål i en viss riktning. Men även i Sverige har många människor drabbats av detta ondskefulla och farliga fenomen.

En site som med fördel kan användas av dessa kriminella element i detta syfte är det "fria" forumet Flashback. En site som ironiskt nog vill utmåla sig som en garant för yttrandefrihet, men som i själva verket nog är den enskilda site som idag är dess största fiende. I mitt fall är det ju just min rätt till yttrandefrihet man vill komma åt. "Bara han stänger bloggen och lägger ner sin kamp mot väderkvarnarna så...." Det är alltså ett ultimatum. Lägg ner bloggen, annars fortsätter vi att ljuga om dig.

Men även Googles bloggverktyg Blogger som används av bl a "sanningen om" bloggarna är populärt att använda i detta syfte. Just nu pågår ett rättsfall där en direktör från Göteborg stämt svenska Google för att han hängts ut falskt som just pedofil. Ett intressant rättsfall, men direktören kommer tyvärr att förlora.

Visste ni förresten att det inte någon enda tid på dygnet går att få tag i en levande människa på världen största informationsföretag Google? På huvudkontoret möts man av en telefonsvarare och i Sverige har dom hemligt nummer, och om man mot förmodan ändå får tag på det. så får man bara en hänvisningston.

Detta är alltså den publika policyn hos det företag som vet nästan allt om alla. Och som tillhandahåller säkra verktyg för anonyma stalkers. Jag tycker nästan det är lite otäckt.


Yttrandefrihet på riktigt?


Så beskriver Flashback sitt anonyma forum. För att vara riktigt säker på att ingen skall kunna spåra kränkningar, lögner och förtal om andra som du skriver på forumet så erbjuder Flashback för säkerhets skull också en anonym VPN tunnel, som du får betala 50 kronor i månaden för. Sedan kan man i trygghet sätta sig bakom skärmen och anonymt påstå vad som helst om mig, mina barn och andra stackars drabbade satar, utan att behöva stå  personligen för ett enda ord.

Och för att vara riktigt säkra på att lögnerna får stå oemotsagda så stänger man av offret för förtalsattackerna på livstid, utan att vilja eller riktigt kunna förklara orsaken. Det kallar man sedan "yttrandefrihet på riktigt". Jag kallar det sjukt. Flashback HAR regler mot ogrundad ryktesspridning. En regel som, inser man snart, faktiskt är helt nödvändig på ett forum av det slaget. Men den används inte. Åtminstone inte av moderatorn på min tråd "husvagnssvensson". Han försvarar mig visserligen i sina kommentarer, men vad hjälper det när han samtidigt tillåter och vägrar sätta stopp för detta illdåd mot framförallt mina barn?

Enligt Monica Antonsson har jag dömt syster dyster ohörd då jag i detta inlägg bland annat skrev:

Karin Nordenbäck alias "Syster Dyster" alias "HenrikJ" ,"Bogiebaby" alias "Golbögen" alias "Macro 113" alias gud vet hur många andra anonyma nicknames. Så heter HenrikJ IRL.

Jag visade i inlägget bland annat upp vad syster dyster hade skrivit i kommentarer på min blogg, och vad hon skrivit om mig till företaget Haléns i syfte att skada både mitt rykte och min ekonomi. Signaturen HenrikJ kopplades till syster dyster i inlägget. Liksom signaturerna "Bogiebaby", "golbögen" och "Macro 311".

Nu skriver monica även att syster dyster har förlorat sitt arbete på grund av att jag piskat upp en hatmobb mot henne??

Jag har ingen aning om huruvida syster dyster har förlorat sitt jobb eller inte. Men om så är fallet så beror det nog inte på vad jag har skrivit på min blogg , utan snarare på vad hon skrivit på min blogg. Från en dator på hennes arbete. Det kanske inte är sådär himla lämpligt att logga in på sin jobbdator på röda korset och börja kalla folk "adhd drabbade psykopater?" Just nu pågår ett annat omskrivet fall där en anställd på migrationsverket gjort samma groda.

Hade jag fel?


Låt mig först och främst slå fast att inga oskyldiga personer har hängts ut som deltagare i nätverket som har begått dessa vidriga skändligheter mot mig och mina två barn. Och att det rör sig om ett nätverk är nu bekräftat. Syster Dyster skriver under namnet "Bogiebaby" bland annat följande:

Jag håller också med Kimbo7 om det sannolika att hemlisen att bo lika tid hos båda tycks vara en väl intränad fras liksom sonens brev till domaren (vet ej om dokumentet fortfarande finns att läsa på bloggen) är ett beställningsverk av en vuxen person. Att ens förälder inte slår vare sig barn, kvinnor eller män är väl en självklarhet för 99% av alla barn. Att skriva under på motsatsen väcker åtminstone hos mig funderingar eftersom jag ingenstans sett att Daddy skulle vara misstämkt för misshandel.

Jag är alltså skyldig till anklagelserna och skulle ha "tränat in" vad R skulle säga i polisförhören om vår "hemlis", redan då jag inte hade en aning om att anklagelserna ens skulle komma? Sedan skulle alltså min 4 åring fyra månader efter vår tvångsseparation rabbla detta som ett rinnande vatten hos polisen? Sedan skall jag alltså på något sätt fått min son att på beställning skriva brevet till domaren som jag publicerade. Dessa jävla anklagelser mot mig, men framförallt mina barn får mig att må illa. Fy fan! Jag undrar om Syster Dyster skulle vilja upprepa detta om hon stod öga mot öga med min son som skrev brevet helt på eget initiativ? Hon är hemskt välkommen.

Vidare skriver hon:

Till sist, att fly från en berusad och aggressiv person är självklart inte kidnappning utan ett en handling som tyder på ansvar och självbevarelsedrift. Vad var alternativet? Dessutom visste Daddy var dottern befann sig och hade möjlighet att ha umgänge med henne. Jag tolkar det som att Daddy var och är djupt kränkt över att den kvinna han försökte forma och som var beroende av honom, en dag var så stark och mogen att hon fick nog och sökte sig ett annat liv.

Behöver jag ens påpeka varför jag blir förbannad?
Eller varför inte den här:

Daddy tyck inte uppleva sin ADHD som ett problem vilket säkert många i omgivningen gör.


Skrivet av en sjuksyrra i Stockholm som jag aldrig ens har talat med??
Och den här är ju fin också:

Daddy besitter inte på något vis den mognad som omvärlden kan förvänta sig av en 43-årig 2-barnsfar. Han uppträder som ett stort barn, kräver att allt ska ske på hans villkor, vägrar att anpassa sig efter normer och begär dessutom att vi andra ska stå för fiolerna för att han ska få leka journlist på heltid. Daddy vill inte att hans skattepengar ska gå till barnahus, kvinnojourer etc. Jag kontrar och säger att jag inte vill att mina skattepengar ska gå till en kostsam kravmaskin som Daddy. Det handlar inte bara om uppehälle, i det här specifika fallet handlar det vid det här laget säkerligen uppemot någon miljon genom alla dessa socialsekreterare, familjerättssekreterare, kontaktpersoner, poliser, åklagare som Daddyn sett till att hålla sysselsatta allt emedan vi andra betalat kalaset.

Visst är det en intressant vridning på det som har gjorts mot mig och min familj. Nu är det plötsligt mitt fel att social och familjerättssekreterare, poliser, åklagare och fan vet, har kostat stackars skattebetalare miljoner?
Jag har inte bett om deras tjänster. Jag har bara försökt försvara mig från dom. Men det som gör mig riktigt jävla rosenrasande är hennes ideliga antydningar om att jag inte är en lämplig förälder. Jag antar att syftet är att sabotera mina chanser helt i de kommande förhandlingarna. Därmed ser jag även detta som en direkt attack mot mina barn. Det finns gott om ytterligare exempel om dessa inte räcker.

Har ni tänkt på vad namnet "Bogiebaby" syftar på förresten? En ledtråd: Syster Dyster använder en viss känd kvinnlig skådespelare som avatarbild....gissningar kan skrivas i kommentarsfältet.

Men HenrikJ då?


Ja, denna HenrikJ är en enigma, och vet ni varför? Därför att HenrikJ inte finns. Kryptiskt, ja visst, och jag skall utveckla detta min käre Watson, men det får bli i nästa inlägg för nu är klockan mycket och min frist håller på att rinna ut.

Men låt mig få avsluta med en liten textanalys uppgift för hågade att roa sig med så länge:

Jämför den här kommentaren som skickats in till bloggen av en gammal bekant figur med kommentaren från Flashback nedanför:

Jocke!! Du skriver att denna blogg är en ventil för att du inte mår bra. Är du säker på att denna såkallade ventil får dig att bli bättre? Hade du tänkt att fastna i denna rehabventil i 5år framåt eller??
Faktiskt så blir jag inte förvånad om du ska prova tilltaget att skicka en massa betalningsföreläggande till olika myndigheter NU! Så blir det vanliga visan om att du EJ får rätt. Sen kommer nästa gamla vanliga spya om hur orättfärdigt du blivit behandlad för att dina krav EJ tillgodoses utan PRUT. Så då får du väl (ironiskt) stämma kronofogden för kränkning av dina mänskliga rättigheter.. ehh du vet väl med rättigheter så kommer skyldigheter.

Nåja om nu din föredetta lyckades med att blåsa dig på några månaders underhåll så blev hon säkert kanon förmögen på det. Kanske en häftig bikini eller en helkväll på stan att festa i lyx och kaviar. jaja kvittar väl?

Vad gör du själv för att ta tag i ditt liv just NU?? Men vad jag förstått så har du en väldigt bra mentor/coach vid din sida som verligen lyckats med sitt eget liv.

Föresten så är du jocke en resurs för samhället. För allt du faktiskt lyckas med att fjanta med myndigheter så gör du faktiskt så att det håller tjänstemän sysselsatta och får inkomst för dina bravader! Hoppas bara att du EJ tänkt att du få betalt för dina "hoppetossa" bravader???

Men kanske du kan starta AB Jockes obstinat eller nåt. Så kan du börja med att gnälla för att det kostar 50 tkr för att starta AB. Vem vet kanske du kan få starta eget bidrag. Annars kan du gnälla om det med. Passa på att anställa dina gelika så har du lite kostnader att dra av också. Vem vet ni kan gnälla om lönerna...

Helt allvarligt Jocke.. Skärp till dig!!!





Ser du vad jag ser min käre watson?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

"Oskars" mamma berättar

Kategori: Barn

Vilket märkligt samhälle vi lever i. Mammor som utsätter sina barn för grymma brott, antingen beroende på psykiska störningar eller, vad som annars måste beskrivas som ren ondska, försvaras och hyllas. Samtidigt som mammor som tar strid för sitt barn efter att barnet behandlats illa av rättsväsende och media  svartmålas, hatas och beljugs. Till och med av vår statliga public service television.


Hur mycket uppddrag granskning faktiskt ljög i sitt reportage är nu ner i minsta detalj klarlagt. Men även det får sparas till ett kommande inlägg. Idag publicerar jag istället en intervju med mamman som efter SVT:s program kommit att stå som en symbol för mobbning och elakheter mot barn. I synnerhet flickor.


Mamman och resten av familjen lever idag på skyddad adress efter den våg av mordhot dom fått utstå efter uppdrag gransknings "avslöjande" av mobbning på nätet. Bara det kan ju tyckas vara lite ironiskt. Pojken själv dömdes till sluten LVU vård efter programmet istället för att få återförenas med sin familj som han längtat efter i över fyra månader. Ett eventuellt samband mellan detta beslut och uppdrag gransknings reportage är naturligtvis svårt att styrka, men chéfen för "humanistiska nämnden" (märkligt namn) medgav det ju i en TV intervju.


Ironiskt kan man även tycka att det är att jag som fått utstå hård kritik för att jag alltid tar ensidigt parti för fäder, nu efter att jag stöder en mors kamp får mer hat kastat i ansiktet än någonsin....Av samma personer som tidigare kritiserade mig...


Nu kommer säkerligen nya attacker, men den lilla klick som upprörs så till den milda grad att man tycks sysselsätta sig på heltid för att "avslöja" mig stärker mig bara ytterligare i min visshet att detta måste upp till ytan. Jag är också säker på att majoriteten av Sveriges folk inte sympatiserar med det exempellösa hat som har exploderat mot familjen, pojken och inte minst mig den senaste tiden.


Pojkens mamma fick aldrig komma till tals i uppdrag gransknings reportage. För detta inte minst, borde inslaget fällas i granskningsnämnden. Jag låter därför "Oskars" mamma komma till tals här istället. Det är den enda arena som bjuds idag. Många bloggar har skrivit om detta fall. I stort sett alla har köpt uppdrag gransknings bild med hull och hår. En har inte gjort det. Detta är min rättighet. Jag har också rätt att slippa utsättas för reprissalier för att jag har en åsikt. Detta är grundlagsstadgat i vårt land. Om nu grundlagen fortfarande betyder något vill säga.


Jag påminner om att detta är en mors berättelse, och som nära släkting kan man ju knappast anses som opartisk. Men jag vill samtidigt påminna om Patrik Näslunds ord. "Eftersom mamman inte kunde ses som opartisk i målet så dubbekollade jag allt hon sa. Allt visade sig stämma exakt, eller i stora drag. Hade jag upptäckt en enda lögn hade jag droppat detta."


Om det är några frågor som ni anser att jag glömt att ställa så skriv dom gärna i en kommentar. Alla som lyckas göra detta samtidigt som man uttrycker sig på ett vuxet sätt kommer att få sina frågor vidarebefordrade.


Intervju med en mor



Du har i uppdrag granskning och i den infekterade debatt som följt på inslaget, utmålats som en dålig oansvarig mor som lett en mobbkampanj mot dom två flickorna han är dömd för att ha våldtagit. Hur ser du själv på dessa anklagelser?



Folk som uttalar sig på det viset har ingen som helst förståelse för vad en sån här situation gör med dig som mor/ syskon och anhöriga.


Min son har hela tiden hävdat sin oskuld och jag måste lita på vad han säger. Vad slags mor vore jag om jag inte kämpade för och trodde på mitt barn?  Nej jag har inte pysslat med nån mobbkampanj eller smutskastat flickorna. Som enskild medborgare, när alla rättsliga instanser sviker och däribland även advokat och det sociala, så har man som den lilla människan inte en chans.


Det enda som återstår är då försöka söka stöd och hjälp på eget håll. Det hela började med att jag skrev dagbok på bilddagboken bland Dennis bästa vänner. Detta gjorde jag för att alla ville veta vad som hände dag för dag. Jag var arg ,förtvivlad och ledsen över allt som blev åtsidosatt i hela utredningen. A ("Oskars" bror) startade i ren desperation en blogg för att få skriva av sig sin förtvivlan och berätta sin syn av vad som hänt. Då kom dom såkallade "flashbackarna" in och kastade sig som gamar över honom för att allt han skrev inte var möjligt att bevisa från förundersökningsprotokollet.


Jag startade då en grupp på Facebook, för att försöka räta upp situationen, och där berätta och lägga ut information, förundersökningsprotokoll och de handlingar vi hade tillgång till. Hur klokt det var kan man alltid ifrågasätta i efterhand, men så var det. På både facebookgruppen-gruppen och bloggen så har folk skrivit elaka kommentarer åt båda håll. Alla elaka och hatfyllda kommentarer som kom in på Facebook raderades så fort någon av moderatorerna upptäckte dom. Jag anade inte heller då jag startade gruppen att det skulle komma in så många kommentarer av detta slag där. Att skriva hemska och hatiska kommentarer är på intet sätt något jag försvarar, oavsett åt vilket håll de riktas. 


På A:s blogg låg olämpliga kommentarer tyvärr kvar längre på grund av att A var knäckt då flickvännen gjort slut på förhållandet. Detta dessutom som en ren följd av hans engagemang för sin bror. Denne flickvän är numera en av dom som skriver på Cattas blogg. Därav lät han bloggen vara och orkade inte ens gå in och titta på den. Jag hade ingen möjlighet eftersom jag inte hade något login. Detta var A:s blogg. Inte "vår" som det har sagts från flera håll. Månaderna innan UG fanns vad jag vet inga hot kvar i några kommentarer. Detta hjälpte dock inte mot kritiken, därför raderades alla kommentarer helt den 19 Mars. Likaså raderades gruppen på Facebook redan den 8 mars. För att sedan öppnas igen tre dagar senare. Samtidigt bekräftar Facebook i ett meddelande att gruppen inte bröt mot några regler. Sedan stängs den plötsligt igen den 19 Mars. Orsaken till det har vi fortfarande inte fått svar på.


Facebook gruppen "Fria D" har fått en huvudroll i denna debatt. Vilken har din roll varit i det som skrivits där?



Min roll i Facebookgruppen har vart att stödja min son i hans kamp/ vår kamp och gruppen blev efterhand också ett enormt stöd för oss som familj. Där kunde jag även lägga ut all info för att få "flashbackarna" att lugna sig lite.
Nu blev dom dock inte lugnare av det utan klagade istället bara, och påstod att jag ändrat och tagit bort vissa delar, men blev tyst angående detta då KiaW lade ut förundersökningsprotokollet på deras tråd och dom kunde se att det inehöll exakt detsamma som den jag postat ut.


Har du skrivit saker på offentliga forum eller på Facebook som har varit hatiska eller uttryckt ringaktning mot flickorna?


Nej det har jag absolut inte. Samtidigt har jag varit arg många gånger och besviken över myndigheternas övertramp. Om något av det jag skrivit har speglat denna ilska och jag uttryckt mig olämpligt så ber jag om ursäkt.
Det är dock mot dessa myndigheter jag har riktat min ilska, ingen annanstans. Jag har inte skrivit något elakt varken till eller om flickorna. Samtidigt kan man ju inte hävda att ens son är oskyldig till våldtäkt utan att samtidigt hävda att flickorna av någon anledning ljuger. Om det är detta som har upprört människor är jag ledsen för det, men det blir ju svårt att undvika i sammanhanget. Det handlar ju till sist om ord mot ord.


Du har fått klä skott för mycket som du påstås ha skrivit, hurpass vanligt har det varit att människor skrivit saker under ditt namn?


Ja det har förekommit ganska mycket på olika sidor. Man gjorde bland annat en kopia av min facebookidentitet som man sedan använde på olika grupper där man gick ut och skrev i mitt namn. Där har "Claire" en stor roll som startade hemska grupper där man jämförde min son med dömda mördare som bland annat Anders Englund. På den tiden kallade sig Claire "Albert Wesker". Numera är "Claire" vad jag förstår god bloggvän med Catta, som har bloggat mycket om fallet.


Du har mycket material samlat angående processerna mot din son. Bl a meddelanden från en av offren själv där hon skriver att "ingenting hände". Har du erbjudit uppdrag granskning att ta del av detta material?


Nej det har jag inte utan vi kom överens om att träffas så småningom när dom gått igenom förundersökningsprotokollet för att jag skulle kunna komplettera.
Jag fick dock aldrig chansen att göra det.


I förundersökningen gällande den andra våldtäkten kan man läsa att du skrev till en av dom inblandade, då hon frågade hur du skulle agerat om du fick bevis för att din som var skyldig. Du svarade att "i så fall är min pojke sjuk och behöver vård". Anser du detta fortfarande?


Absolut!! Det har jag sagt från första stund, MEN man måste först ha givit pojken en rättvis prövning där alla kort läggs på bordet. Hittills så har man bara kört över vittnen, medvetet låtit bli att kalla vittnen som har kunnat ge alibi för pojken, utsett offentliga försvarare som inte gjort sitt jobb. Åklagaren har i allra högsta grad vart partisk från början till slut och har drivit detta mål mer som vad jag vill likna en ren häxjakt.


Har du under den tid som förflutet efter domen fått anledning att ifrågasätta din övertygelse om att sonen är oskyldig?


Nej snarare tvärtom.



Du och din familj lever idag på hemlig ort efter att ha fått ta emot många dödshot. Din son är också stämplad som våldtäkts"man" i samtliga av sveriges medier. Kan du beskriva känslorna du bär på idag?


En stor bitterhet och besvikelse mot polis, åklagare, socialtjänst, media och hela samhället som låtit en ung pojkes liv raseras på grund av slarv och medvetet fusk i utredningar och allt som följt. Vad samhället gör en sån här gång är att skapa kriminella ungdomar och dom belägger dom dessutom med ett enormt hat mot det svenska rättssystemet.


En uppgift som nämndes i UG:s program och som har diskuterats flitigt är din sons erkännande. Kan du ge din syn på vad som skedde och varför?


Ja Dennis lämnar ett erkännande efter att chockad och förtvivlad suttit anhållen som 15 åring. Han mår skitdåligt, och in till cellen kommer då polisutredaren och delger D att utan ett erkännande så blir följden 3 veckor på vuxenhäktet i Härnösand. D klarade inte den biten och förstod det som att ett erkännande var hans enda möjlighet att få komma hem. D berättar då vad som faktiskt hänt på toaletten men lägger också till de delar av våld som flickan berättat för kamraterna om.


Hur var det egentligen med det omtalade besöksförbudet och Dennis deltagande på skolavslutningen?


Dennis fick besöksförbud mot Linnea i samband att han släpptes från anhållan. Besöksförbudet säger att. Dennis får inte ta kontakt med Linnea via mail, telefon, sms , brev eller genom någon kamrat. Detta är ett ordinarie besöksförbud. Om man vill utöka detta till skola, kyrka och eller andra platser så måste man ansöka om detta och åklagaren skall då besluta om det skall utökas eller ej. Vid skolavslutningen fanns bara det ordinarie besöksförbudet och sa alltså INTE att han får vistas i sammma skola, kyrka eller övriga lokaler och ställen i kommunen. Vi visste dessutom att flickan befann sig på utlandsresa och inte skulle närvara i kyrkan.


I augusti gjorde Linneas mamma en ansökan om utvidgat besöksförbud vilket hon ville skulle gälla Bjästa, skolan, orten där dom har sin sommarstuga och orten där dom bor. Åklagaren gav avslag och mamman krävde då att tingsrätten skulle ta upp det vilket dom gjorde. Domen blev ett avslag även där, då man ansåg att det inte fanns några anledningar att begränsa pojkens rörelsefrihet.


En som fått ta väldigt mycket kritik för detta är prästen Lennart Kempe, anser du att han bär någon skuld till den omtalade mobbningen av flickorna?



Prästen Lennart Kempe är en underbar människa och ska absolut inte behöva ta nån skit för detta. I guds hus ska alla vara välkomna! Är det inte så? Då skolchefen Fager kontaktat Kempe för att försöka hindra pojken att komma till skolavslutningen så ringde jag genast upp Kempe själv, som sa att naturligtvis måste pojken få komma på avslutningen med sin klass. Även han visste för övrigt att flickan inte skulle närvara. Heder till Kempe. Han är den enda av vuxenvärlden i detta som behandlat pojken som en människa.


D hade före detta blivit nekad att vara med på den sista skolfotograferingen med sin klass och vissa av dom har då gått i lag sedan första klass. Ett sånt foto är ett minne för livet. Barnen i klassen protesterade mot detta beslut och bad att få hålla upp en skylt med pojkens namn på den plats han normalt skulle stått på fotot men det nekades dom. Man sa att dom kunde skriva en skylt med +1 på och sen skriva hälsningar till honom på baksidan. Jag har skylten kvar hemma och man blir gråtfärdig då man ser den. Är det inte att nedvärdera ett barn +1??

D och "Linnea" gick ju inte heller i samma klass, så jag förstår fortfarande vilka skäl som fanns att neka honom detta.



Filmen på din som i kyrkan har du publicerat. Detta har du fått mycket kritik för, filmen visades också i UG. Vad var din tanke med detta?



Filmen! Jag filmade och stämningen i kyrkan var otrolig. Syftet med filmen var att ge pojken något minne för den sista dagen med sina klasskamrater. Att jag sen lade den på youtube var för att alla som var med skulle kunna få se den. Detta var den enda och simpla anledningen.


Hur kommer det sig tror du, att din som fick ett så stort stöd från skolkamrater och föräldrar efter att han anmäldes för den första våldtäkten?


D är väldigt omtyckt av sina kamrater och även vuxna. Omsorgsfull och lojal. Ungdomarna tyckte att Dennis behandlades orättvist redan från början av skolledningen och även fortsättningsvis i målets gång.


Hur påverkade dessa händelser din sons skolgång?


Skolgången blev lika med noll. Han vägrades komma till skolan och i efterhand vet jag att det var efter påtryckningar från "Linneas" mor. På 3 månader fick pojken ingen undervisning överhuvudtaget trots skolplikt.


Man flyttade honom till annan skola men på grund av eventuella påhopp så vågade man inte låta pojken vistas på den skolan utan ordnar istället så han får praktik på en fritidsgård i stan. Betygen i alla ämnen utom matten " fryser" man som skolområdeschéfen Anders Fager uttryckte det. Observera att frysa betyg är inget som inom skolan ens existerar. Den nya rektorn såg tillsammans med Fager till att få till mattelektioner för pojken så att han där kunde få godkänt för att kunna söka vidare till gymnasium. Jag fick dock hota med anmälan till skolinspektionen för att få till detta efter ca 3mån.


Hur mår din son idag?



I dagsläget mår D riktigt dåligt! Han blev dömd och har avtjänat sitt straff, men 2 dagar innan han ska få komma hem så beläggs han med ett LVU och man kan se både i utredningen från anstalten och från socialtjänsten att man påverkats mycket av uppdrag gransknings reportage.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ett litet tankeexperiment

Kategori: Barn

Efter gårdagens inlägg så har det naturligtvis väckts starka reaktioner. Framförallt bland dom som efter uppdrag gransknings reportage anslutit sig till lynchmobben. Men jag skulle vilja att alla gör följande lilla tankeexperiment. Eller i alla fall dom som kan.

Tänk om uppdrag granskning istället valt vinkeln "Pojken är oskyldig".

1. Tror ni dom hade misslyckats med att "bevisa" detta?
2. Tror ni ändå att människor hade kommit till samma "självklara" slutsats, "han är skyldig, det ser man ju på bevisen"!

Själv tror jag på gränsen till visshet att svaren på dessa bägge frågor är NEJ!

Så hur gick diskussionerna på SVT innan man bestämde sig för just denna vinkling av programmet? Det kan ju inte jag veta förstås, men jag kan ha en gissning.

-Ja men för fan, vi kan ju inte försvara en våldtäktsman, det fattar ni väl?
-Nej det så klart, fan det kanske är bättre att köra på det andra spåret?
-Ja va fan, där sa du nåt!

Så lätt och snabbt skapas en 15 åriga pojkdemon. Så lätt och snabbt förstör man livet för en familj för alltid.

Klarade ni att göra detta lilla tankeexpriment så kommer ni kanske till samma slutsats som jag. Jag åker till tippen och vräker ut min 20 år gamla tjock TV, så slipper jag att vara med och bidra till dom sju miljarder kronor som bland annat går till samvetslösa journalister. Journalister som kliver över lik för att få sina scoop.

Numera även barnlik.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Dennis flickvän berättar

Kategori: Barn

Tänka sig våldtäkts odjuret "Oskar" Sveriges mest hatade och baktalade barn har en flickvän. Det har han haft sedan den 22 Augusti. En flicka som är jämnårig. Tur det annars hade han väl dömts för fler barnvåldtäkter. Denna flicka vill nu bli hörd. Men uppdrag livskrossning har redan glatt dragit vidare till nästa mål och förmodligen sniffat upp fler liv att ödelägga. Förhoppningsvis åtminstone någon vuxens den här gången. Ikväll ska det visst handla om kvinnor som inte får plats i styrelser. Buhu.

Jan Olov Häggström, socialnämndens ordförande stod nyss i TV nyheterna och kommenterade nyheten att "Linnea" nu hade säkrats en plats på exklusiv internat gymnasieskola på kommunens bekostnad. Man undrar ju varför? Hon har ju fått sin upprättelse nu. Alla vet ju hur hon har behandlats och är djupt ångerfulla. Då kan hon väl flytta hem? Hon planerar i alla fall ett besök. Det kan man se på hennes kamrats blogg där flickan själv också skickar en glad kommentar. Så den värsta hatstämningen verkar ha lagt sig.

Samtidigt meddelade man att Dennis nu skall vårdas enligt LVU för sin sjuka och perversa sexualitet. Han har suttit av det straff som rätten dömde honom till. Problemet är ju dock att han lever i "förnekelse", därför kan han ju inte få komma hem till sin familj. Sedan kommer det som får mig fullständigt att tappa hakan (och det krävs en del numera).
-Har media haft något med dessa beslut att göra?
frågar reportern och sticker ivrigt fram mikrofonen.
- Ja det får vi nog ändå medge.
Reportern myser
Rättssamhället skälver.

Vård inom LVU


I motsats till allmänhetens tro efter Uppdrag gransknings "viktiga scoop" så har Dennis dömts mot sitt nekande. Han har ihärdigt vidhållit att han inte begått några våldtäkter. Konstigt, han erkände ju?? Det sa dom ju på uppdrag granskning? Det kunde vi ju höra på den där rullbandspelaren från 60 talet som dom fortfarande använder vid förhör på polisen i Örnsköldsvik. För fan, klart grabben är skyldig, han är ju för helvete dömd fyra gånger!

Här inträder då ett problem. Man kan inte vårda barn om dom inte erkänner det dom skall vårdas för. Därför måste nu Dennis först få hjälp att "bryta sin förnekelse" och erkänna dom hemska gärningarna.

-Hur kändes det när du begick våldtäkten?
-Men jag har ju int...
-Nej, lägg av med det där nu Dennis, vi vet ju sanningen eller hur? Hur kändes det?
-Men jag...
-Så så, då tar vi det igen...

Varje dag så länge det krävs, eller till han fyller 21 år. Någon som tror han klarar det så länge?
Var det någon som sa att man inte använder löften och påtryckningar för att få barn att erkänna? Var det någon som sa mänskliga rättigheter? Nehej, Barnkonventionen då...nä inte det heller nä, äsch vafan, den gäller väl inte för pojkar? I alla fall inte inte för sexbrottslingar. Sen får dom vara så mycket barn dom vill!! Det bästa vore nog att sänka straffmyndig ålder och återinföra dödsstraffet. Inte för mord kanske, men för våldtäkt. Och definitivt BARNvåldtäkt!!

Dennis flickvän Ylva berättar.


-Hur länge har du känt Dennis?

-Jag har känt Dennis sen 22 augusti. Vi blev alltså tillsammans efter alla anklagelser, han berättade själv för mig att han satt i den skiten redan första gången vi träffades. Den kvällen satt jag själv med honom i skogen där det inte var någon som kunde se oss, känns som att han skulle tagit "chansen" om han varit våldtäktsman?

-Var du med på skolavslutningen?

-Nej jag var inte med på skolavslutningen, jag bor/bodde inte heller i bjästa så jag vet inte hur stämningen på skolan var. Men jag har pratat med några kompisar därifrån som säger att så fort man säger att man är från bjästa så tror folk att man är dum i huvet. och dom tycker att uppdrag granskning drog alla över en kam, för det fanns dom som var emot Dennis, och dom som inte visste något som bodde i Bjästa. Men han har fortfarande stöd från en del.

-Hur är röstläget uppe i trakterna nu bland dina kompisar? Är det många som ändrat åsikt efter uppdrag granskning?

-Det är väldigt många som ändrat sig tror jag, bara för "erkännandet" och DNA "träffen". Det är väldigt svårt att förklara för folk att tv vinklar saker lite konstigt för att dom ska framstå som några supermänniskor som lagt ner så mycket tid på att gräva i fallet.

-Vet du något om dom anklagelser som riktades mot honom?

-Jag vet att "Linneas" halvbror gjorde någon blogg där han skrev skit om familjen. Folk skrek "våldtäktsman" efter Dennis på stan, dom frågade om han skulle våldta mig också. Nåt som också är skumt är att "Linnea" sa till mig på nyår att hon ville bli vän med Dennis och att hon inte alls brydde sig om det här längre, jag menar vafan?! Dennis har varit emot all smutskastning av tjejerna eftersom han förstått att han skulle få ta konsekvenserna.

-Har du läst förundersökningarna och / eller domarna? Kan du i så fall se något i dom som inte stämmer?

-Jag har läst litegrann, varken Marita eller Dennis har försökt dölja någonting. Har jag frågat efter något särskilt om fallet så har jag antingen fått läsa det eller så har dom berättat för mig.

Det som inte verkar stämma är först att "Jennifer" säger att han kommit in i omklädningsrummet och tar av henne byxorna, sen säger hon sluta och han sätter sig i ett hörn och runkar. Om han inte fått utlösningen, vart kommer då DNA:t ifrån? Sen att "Linnea" håller helt stenhårt på en tid då dennis inte ens var på skolan.

-Är Dennis en våldtäktsman?

-Om man säger såhär, alla som har haft sex med någon under 15 är en våldtäktsman, om vi ska gå efter våran fina lag.

men han har aldrig varit aggressiv mot någon (inte vad jag sett). det var en kille i skolan som spred massa rykten om honom som sen försökte ge sig på mig, Dennis kom till skolan fly förbannad men det han gjorde var...håll i hatten nu, han satte sig ner och PRATADE med killen. Förklarade allt från början till slut och sa att han skulle tänka på vad han sa och lyssna på båda sidor innan man bestämmer sig.

Så att Dennis ska vara en kaxig jävel är helt fel bild av honom. Han har aldrig någonsin skrikit åt mig, om vi har tjafsat om något så är det jag som skriker. Han har aldrig tagit tag i mig hårt eller vad man ska säga, eller kallat mig saker, folk säger att han har en osund syn på sex men det kan jag garantera att han inte har. Så enligt mig är Dennis inte någon våldtäktsman, jag tror inte blint på honom, jag har hört båda sidorna av saken i båda fallen.

-Tusen tack Ylva. Du är en modig tjej!

Inser ni vilket övergrepp som kan ha begåtts och som kan vara på väg att begås?


Vi har avhandlat "DNA träffen". Om nu någon blev så mycket klokare av det? Slutsatsen blev i alla fall att den inte på långa vägar räcker för en fällande dom. Att sedan polisen inte ens tog prover på någon annan än Dennis är ju minst sagt...ja. Sedan har vi också lärt oss att det är åklagarna och domstolen som gör bevisvärderingen. Inte SKL.
Dom måste vara riktiga kvantfysiker på våra domstolar som begriper en DNA teknik som tycks fylla hela böcker med formler.

Jag hör inte så många längre som skriker
-Men det finns ju DNA bevis!
Däremot är det fortfarande många i den stinkande kloakpölen som Internet har förvandlats till som närmast kokar över av ilska bara man antyder att...Han kan ju faktiskt vara oskyldig.

Då förvandlas man plötsligt till en våldtäktsman själv? Som genom något underligt mirakel. Eller åtminstone en usel försvarare av desamma.

DNA:t var det tekniska bevis som fanns. Inget annat. Det andra beviset som uppdrag granskning presenterade och som med all säkerhet slog fast skuld bortom alla rimliga tvivel var "erkännandet". han har ju erkänt. Dessutom stämde hans historia med flickans på ett sätt som omöjligt kunde förklaras på något annat sätt än att han begått brottet. Case closed. Nu måste vi ge all uppmärksamhet till offret. Kamerorna flockades. Hjältar utsågs och även skurkar. Pojken är ju sexbrottsling. Hans familj en usel flickmobbande hatpöbel.

Kom ni ihåg vad uppdrag skvaller skrev på sin chatt efter programmet?

Övrig bevisning kommer vi inte att diskutera med hänsyn till förövaren och brottsoffren. Strax innan hade man visat  bilder på Dennis i kyrkan. Samtidigt som hans hemska klasskamrater sedan tio år hade MAGE att stå och applådera svinet! Därefter börjar man pumpa en stackars präst i två timmar, för att sedan sända den smaskigaste minuten.

Jag vet inte om jag vill kalla mig journalist längre. Jag tror jag går tillbaks till musiker.

Kvar i spillrorna efter SVT:s grävande reportrar släckt lamporna och åkt hem sitter en familj sönderslagen och knäckt efter den värsta hatpöbeln i mannaminne krävt deras blod.

Det fanns en gång en Facebookgrupp som hette Fria Dennis. Den släcktes ner jävligt hastigt efter Uppdrag ödeläggelse sänt sitt program. Det gick på en sekund efter att en viss upprörd bloggerska påpekat att det fanns hatiska inlägg på den. Trots ideliga påstötningar från admin vägrar Facebook att sätta upp den igen. Inte heller vill man tala om varför. Men gruppen som hyllar offren är väl uppe i 200 000 medlemmar vid det här laget, och innehåller några av dom värsta förbrytelser mot facebooks regler som jag någonsin sett.

Men om man skall anmäla den så måste man kontakta Facebook i Californien och vänta på svar i flera dygn. Svaret kom precis, så jag bifogar det här. 

Hej,
Ja, jag har vidarebefordrat änmälan. Facebook har även tagit ett beslut, vilket innebär att gruppen stannar uppe då den, i sin nuvarande form, inte bryter mot Facebooks regler.
Mvh Jan Fredriksson


Men..på vilket sätt gjorde gruppen "Fria Dennis det då?"

Jag kräver nu att Facebookgruppen Fria Dennis sätts upp igen. Jag vill gå med!!

och när vi ändå är igång kan vi ju starta två grupper till. En som heter "Rädda barnen från uppdrag granskning" och en som heter "Vuxna är idioter, låt barnen styra Sverige".

PS. Jag gissar att det kommer en och annan kommentar på detta. Jag modererar så fort jag kan, men jag kan inte sitta vid datorn jämt. Så om ni inte kommer in direkt så kan det finnas andra orsaker än censur.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Det ofattbara kriget mot kärleken och dess konsekvenser

Kategori: Barn

Jag har som dom flesta vet i över fyra år fört en kamp för rätten att vara pappa till mitt barn. En kamp som känns mer och mer surrealistisk för varje år. Jag är nu inne på år fem och har inte kommit ett dugg närmare en lösning. Detta trots att det enda jag vill är att min dotter skall slippa växa upp utan sin pappa. Jag har i följande inlägg sammanställt lite enkel och lättbegriplig fakta. Främst riktad till dom myndigheter och nyhetsredaktioner som är ständiga gäster på denna blogg. Kanske det kan väcka en och annan insikt till liv? Detta är också fakta som kan vara väldigt bra att ha och sätta i relation till framförallt många av våra folkvaldas tal om "Stjärnfamiljer" och vad man kallar förlegad och unken familjepolitik.

I över trettio år har vår syn på familjen omprövats i ett gigantiskt experiment, och nu ser vi resultatet. Det ihärdiga undergrävandet och förstörandet av kärnfamiljen med två gifta föräldrar har resulterat i fattigdom, ohälsa, sämre studieresultat, en epedemi i depressioner och antisocialt beteende, isolation och social utslagning av tusentals kvinnor, män och barn. (Från Experiments in Living: The Fatherless Family By Rebecca O'Neill; Sept. 2002, CIVITAS)

Följande fakta är hämtat från nyhetsbrevet  Common Sense & Domestic Violence, som kom ut redan 1998 01 30.

Anklagelser om relationsvåld är det mest effektiva vapnet i skilsmässo och vårdnadstvist strategierna som följt den skillsmässorevolution som präglat de sista 30 åren i våra västerländska civilisationer. Advokater, jurister och kvinnojourer, kallar dem "The Silver Bullet" (sillverkulan). Falska anklagelser och påståenden om våld och övergrepp har kommit att fungera mycket effektivt i en medveten strategi att avlägsna män från sina familjer.

De effekter som avskaffandet av fäder har på våra barn är tydligt och helt fruktansvärt för dem som är villiga att se. Ändå väljer våra politiker och beslutsfattare att blunda. Dom är inte dumma, inte okunniga, bara ovilliga att inse och erkänna att den politik man fört och fortfarande för kommer att leda oss alla ner i ett fördärv som redan har börjat.

Nedan anges några av konsekvenserna som man kunnat säkerställa av det smutsiga krig som förs mot familjerna och avlägsnandet av fäderna ur barns liv.

Priset våra barn tvingas betala för vår idioti för är högre än vi förstår


Följande statistiska och delvis skrämmande fakta är hämtade från USA. Men om vi tror att det ser annorlunda eller bättre ut här i Sverige lurar vi oss själva. 180 000 pappor i Sverige bor inte längre ihop med sina biologiska barn. Endast vart tredje skillsmässobarn bor ens på deltid hos sin andre förälder.

Våld som begås av män är bara en liten aspekt av problemet som kommit att kallas familjevåld. Falska anklagelser och påståenden riktat mot män och fäder är också det bara en liten bricka i mosaiken av demoniseringen av  männen i vårt samhälle. De utgör dock det mest effektiva vapnen  i det framgångsrika strävandet att få bort papporna ur liven för våra barn. Här följer en del statistik som emellertid visar mer av helheten.

  • 79,6 procent av vårdnadshavande mammor erhåller underhållsstöd.
  • 29,9 procent av vårdnadshavande fäder erhåller underhållsstöd.
  • 46,9 procent av mödrar utan vårdnadsrätt är helt beroende av bidrag.
  • 26,9 procent av fäder utan vårdnadsrätt är helt beroende av bidrag.
  • 20 procent av mödrar utan vårdnadsrätt betalar underhåll av något slag för sina barn.
  • 61 procent av fäder utan vårdnadsrätt betalar underhåll av något slag för sina barn
  • 66,6 procent av ensamstående vårdnadshavande mödrar jobbar mindre än heltid
  • 10,2 procent av ensamstående vårdnadshavande fäder jobbar mindre än heltid.
  • 7 procent av ensamstående vårdnadshavande mödrar jobbar mer än 44 timmar i veckan.
  • 24  procent av ensamstående vårdnadshavande fäder jobbar mer än 44 timmar i veckan.
  • 46,2 procent av vårdnadshavande mödrar får eller lever helt på skattefinansierade bidrag.
  • 20,8 procent av vårdnadshavande fäder får eller lever helt på skattefinansierade bidrag.
[Källa: Technical Analysis Paper No. 42 - U.S. Dept. of Health and Human Services - Office of Income Security Policy]

  • 40 procent av mödrarna rapporterade att man inskränkt pappans umgängesrätt för att straffa honom.
[Källa: "Frequency of Visitation" by Sanford Braver, American Journal of Orthopsychiatry]

  • 50 procent av mödrarna ser inget värde i att barnen fortsätter att träffa pappan efter en separation.
[Källa: "Surviving the Breakup" by Joan Berlin Kelly]


  • 90,2 procent av fäderna med delad vårdnad betalar det krävda underhållsstödet
  • 79,1 procent av fäder med umgängesrätt betalar det krävda underhållsstödet
  • 44,5 procent av fäderna utan umgängesrätt betalar det krävda underhållsstödet
  • 37,9 procent av fäderna nekas mot sin vilja all form av umgänge!
  • 66 procent av obetalt underhåll av icke vårdnadshavande fäder beror på oförmåga att betala.
[källa: 1988 Census "Child Support and Alimony: 1989 Series" P-60, No. 173 p.6-7, and "U.S. General Accounting Office Report" GAO/HRD-92-39FS January 1992]

  • 63 procent av ungdomarna som begår självmord kommer från faderslösa hem
[Källa: U. S. D.H.H.S. Bureau of the Census]

  • 90 procent av alla hemlösa och rymmande barn kommer från faderslösa hem.
  • 85 procent av alla barn som uppvisar beteendestörningar kommer från faderslösa hem.
[Källa: Center for Disease Control]


  • 80 procent av dom som angivit missriktad ilska som motiv för våldtäkt kommer från faderslösa hem
[källa: Criminal Justice and Behavior, Vol. 14 p. 403-26]

  • 71 procent av alla som hoppat av gymnasiet (high school) kommer från faderslösa hem.
[källa: National Principals Association Report on the State of High Schools]

  • Redan 1988 rapporterades att 70 procent av alla barn och ungdomar som vårdas på statliga och privata instutioner kommer från faderslösa hem. Siffran har sannolikt stigit sedan dess.
[Källa: U.S. Dept. of Justice, Special Report, Sept., 1988]

  • 1992 rapproterterades att alla som dömts och avtjänade fängelsestraff växt upp i faderslösa hem. Siffran har sannolikt stigit sedan dess.
[Källa: Fulton County Georgia Jail Populations and Texas Dept. of Corrections, 1992]

  • 1995 rapporterades att 2 av 5 amerikanska barn inte längre levde med sin pappa. Siffran har sannolikt stigit sedan dess.
[Källa: US News and World Report, February 27, 1995, p.39]

  • I en rapport som kom redan 1991 angavs att antalet mödrar med vårdnadsrätt i USA var 11 268 000. Antalet fäder med vårdnadsrätt var 2 907 000. Den stora skillnaden i antal har sannolikt ökat sedan dess.
[Current Populations Reports, US Bureau of the Census, Series P-20, No. 458, 1991]

Vad blir slutsatsen?


Vad kan man då dra för slutsats av dessa siffror? Jo en en enkel matematisk uträkning kan man dra slutsatsen att barn från faderslösa hem i jämförelse med barn från kärnfamiljer:
  • Löper 4,6 gånger högre risk att begå självmord
  • 6,6 gånger oftare blir mödrar redan under tonåren (om dom är flickor naturligtvis.)
  • Löper 24,3 gånger högre risk att rymma hemifrån
  • Löper 15,3 gånger högre risk att drabbas av beteendestörningar
  • Löper 6,3 gånger högre risk att hamna på statliga ungdomsinstutioner
  • Löper 10,3 gånger högre risk att bli våldtäktsman (gäller i huvudsakligen pojkar)
  • Är 6,6 gånger mer benägna att hoppa av skolan
  • Löper 15,3 gånger högre risk att dömas till fängelse redan under tonåren.
(Beräkningen av riskerna som visas i listan ovan är baserad på  27% av barnen som är under vårdnad av enbart ensamstående mödrar.) Trots detta är jag övertygad om att de flesta ensamdstående mödrar verkligen bryr sig om sina barn odch gör så gott dom kan.

Trots detta kan vi inte längre blunda för fakta. Jämfört med barn som vårdas av två gifta föräldrar så löper barn till ensamstående mödrar:

  • 33 gånger större risk att misshandlas så svårt att läkarvård krävs
  • 73 gånger högre risk att dödas
[Källa: "Marriage: The Safest Place for Women and Children", by Patrick F. Fagan and Kirk A. Johnson, Ph.D. Backgrounder #1535.]

När fick ni läsa dessa fakta i en nyhetstidning senast?
Är det inte dags att ta ytterligare ett steg i vår strävan till ett bättre och mer hunmat samhälle. Ett stort steg hade varit att ge barnen lika stor rätt till bägge sina föräldrar genom att införa rättvisa vårdnadslagar och sluta förmedla falska "sanningar". Tror inte ni också det?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Filmen som avslöjar polisens och socialens metoder

Kategori: Barn

Men först:
Nu är jag rejält förbannad. Inte på den nya vårdnadsutredningen. Den är saklig, objektiv och bra. Ingen sida favoriseras och den externt inhyrde utredaren har gjort ett bra jobb. Det är enstaka detaljer som behöver rättas, men jag har nu rätten att göra det i ett yttrande till tingsrätten. Det som gör mig helt vansinnig är att jag för första gången i denna konflikt har fått se vad dagis har sagt till socialtjänsten om min dotter. Redan förra sommaren slog dom larm till socialtjänsten om att min dotter mådde dåligt. Inget av detta har kommit fram i Kungsbackas socialtjänsten barnvårdsutredning.

Till familjerätts sekreterarna och utredarna på barn & ungdom som handhaft detta fall, vill jag nu ställa några frågor.

Vad är det för fel på er?
Är ni empatistörda?
Hur kan ni fullständigt ignorera er plikt att hjälpa barn?
Inte nog med det, ni har ju till och med hjälpt till.
Varför har ni hållit denna information från mig, trots att jag har efterfrågat den?

Ni har stått brevid och kallt bara sett på hur ett barn misshandlas utan att agera. Det finns inte ens ord att beskriva vad jag tycker om människor som er. Eller jo det finns ord, men jag vill inte besudla denna blogg med dessa.

Dagis anmälan om oro för R kom in efter att tingsrättens beslut om att tvångsseparera henne och mig hade varit i kraft i flera månader. Dessutom stämmer den tidsmässigt med de två förhör på barnhuset som dom släpade min dotter igenom, samtidigt som dom ljög för R och sa att jag och hennes bror hade "rest bort". Så här skriver dagis bland annat:

Augusti-oktober
R kommer tillbaka fran sin sommarledighet och pedagogerna kan inte riktigt känna igen hennes beteende. Hon kan plötsligt och till synes för inget bli upprord, ledsen och ibland introvert. Ofta vid matbordet. Vid ett par tillfällen har hon suttit och gungat och gjort ett hummande ljud. Hon har vid dessa tillfällen velat sitta i pedagogernas knä, kramas hårt och gråta ut. Hon kan (vill?) inte riktigt beratta vad det är som tynger henne. Detta upprepas gång pa gång under borjan av hösten.

En typisk R och pedagog-situation när R är ledsen R är ofta i sin egen värld, stirrar rätt fram. Sitter och vaggar fram och tillbaka samtidigt som hon säger "hmmmmm". Pedagog fick tillfälle att fråga hur hon mår och då svarar hon "inte bra". "Vad känns konstigt" frågade pedagogen. R svarar inte. "Jag tycker att du ser ledsen ut i dina ögon" säger pedagogen. "Elllen (fingerat) bestämmer allt i leken" svarar R då. De pratar vidare om detta en stund, sen blir R tyst. Sen säger hon. "Det ar inte det". "Vill du berätta om vad det är?" frågar pedagog. "Jag ska gifta mig med en fågel" säger R då.  Det blir tyst. "Det ar inte det" säger R igen.


2 december- 09
Pedagog läser boken "Mormors lilla kråka och pappan". Efter sagan lade sig R i docksangen och grät for att hon ville ha sin snuttefilt (Ingen pedagog hade vid detta tillfalle tidigare hort talats om att R hade en snuttefilt). Efter det ville hon sitta i pedagogens knä länge.

December - 09
R visade en rosa ring på fingret. Jag har två ringar hos pappa, säger hon. Hur ser de ut, frågar pedagogen. De har diamanter och parlor som glittrar. Nar jag träffat pappa ar alltid A (övervakaren) med. Pedagogen frågar: Vem ar A? Hon är med for att pappa inte kan ta hand om mig så bra, svarar R. Mamma har lovat att inte lämna mig hos pappa ensam, säger hon.
'

Ni som följt denna blogg ett tag har också läst alla otaliga vittnesmål som talar om en glad och sorglös flicka som älskar sin pappa och inte vill skiljas från honom efter umgängenas slut. Nu frågar jag bara:

Är det ok att behandla ett barn på det här viset?

Borde inte min och dagis oro ha tagits på allvar av utredarna på socialtjänsten?

Har varbergs tingsrätt fattat bra och underbyggda beslut då dom tvångsseparerat mig och min dotter, för att efter 10 månaders tvångsseparation ge mig ynnesten att få träffa henne 4 timmar i månaden med övervakare?

Hur kan man nu bara helt plötsligt slänga detta i nyllet på mig utan någon som helst förvarning. Jag trodde att jag hade slut på tårar, men tydligen inte. Hur skulle ni ha resonerat? Hur hade det känts om det hade varit ert barn?

Filmen som visar vad dom menar med "vi måste lyssna på barnen"


Ni som såg programmet "debatt" häromdagen kunde höra de bägge feministerna sitta och alltmer upprört gapa "vi måste lyssna på barnen". Samma argument som även hör från andra häxjägare såsom Eva Lundgren, Dalström Lannes, Sara Ottosson (som utsetts som ombud till min dotter) och många många fler. Och det är ett slugt sätt att dölja sanningen bakom något som låter vettigt för dom flesta. Men är det sant att vi alltid skall lysnna på barnen?

Yvonne Thomsen, forskare på universitetet i Århus, Damnark ville ta reda på det. Resultatet blev ett försök som ger en del mycket intressanta resultat. Man lät en kvinnlig läkare tala med en grupp dagisbarn om människokroppen. Till sin hjälp hade hon en docka som hon visade på. Hela samtalet videofilmades. Ingen fysisk kontakt skedde. Med hjälp av de barnförhörsmetoder som används av sodialens och polisens barnutredare kunde man sedan samla så mycket bevis mot läkaren att hon förmodligen skulle ha däömts till ett långt fängelsestraff. Jag tror hon är glad att kameran var på.

filmen tar också upp ett fall där en pappa anklagats för incest, vilket är lika vanligt i Danmark som i Sverige. Skillnaden är att i Danmark finns det journalister som gör filmer som denna. I Sverige är det tydligen inget som man anser behöver avslöjas. I filmen får vi också möta Anita som själv fråntogs sin pappa och blev tvångsomhändertagen efter falska anklagelser om incest framförts. Nu är hon stor, men har inte förlåtit socialtjänsten för att dom förstörde hennes liv.

Jag har inte hunnit göra någon översättning än. Min danska översättare som hjälper mig bröt armen nyligen, men jag förstår det mesta i filmen så det gör säkert ni också. Filmen är ca 1 timme lång och mycket spännande. Snälla se den. Detta är så viktigt. Vi måste börja se sanningen om vad som görs mot barn som min dotter och allt för många andra i socialtjänstens totalt inkompetenta händer. Vi måste få in någon slags sans och vett i synen på detta i debatten. Om inte kommer det att gå fullständigt åt helvete. Nästa gång är det du och ditt barn som drabbas.

Om filmen hackar så sätt på paus och låt den "buffra" ett tag. Ni som vill ladda ner filmen kan göra det här: http://www.divshare.com/direct/10753505-917





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Socialstyrelsen mörkar statistik

Kategori: Barn

Bilden här till vänster påstås föreställa ett 18 veckor gammalt foster. På nätet kan man lära sig att barnet i 18 veckan kan gråta, göra grimaser, höra. Benen i innerörat och nerverna till hjärnan är utvecklade. Fostret kan höra ljudet av blod som pumpas genom navelsträngen och moderns hjärtslag. Det kan till och med bli skrämt av höga ljud. I Sverige tillåts aborter fram till vecka 22.

Vissa inlägg önskar man att man inte hade behövt skriva. Detta är ett sådant. Men det är nödvändigt. Vill dock varna känsliga personer och människor, speciellt kvinnor som har trauman angående detta ämne. Läs detta endast om ni orkar.

Socialstyrelsen publicerade i veckan en rapport med budskapet: "Under 2009 gjorde 132 utländska kvinnor abort i Sverige." Denna siffra är emellertid helt missvisande. Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag tagit reda på hur stor den så kallade "abort turismen" blivit efter lagändringen 2008 där detta blev tillåtet. Kristdemokraterna var emot denna lagändring. Göran Hägglund fick vansinnigt med skit från samtliga övriga partier och i tidningarna efter hans motstånd mot att göra världens mest liberala abortpolitik tillgänglig för övriga världens kvinnor, och till slut lade han sig platt. Nu får han skit från sina egna istället...stackars Göran.

 

Socialstyrelsen "groda" utgår från felaktiga skrivningar till landets 106 kliniker som utför aborter. Där står det nämligen, både i det första brevet som gick ut i december 2008 och det andra brevet som gick ut i februari 2009: De aborter som den nya statistiken avser är aborter där kvinnan själv betalar för vården i samband med aborten och där hon inte tidigare hade laglig rätt att få abort utförd i Sverige.


Inte förrän i mitten av november 2009, när det tredje brevet skickades ut, hade texten ändrats efter att det felaktigheten att bara fokusera på egenfinansierade aborter påpekats; det var ju inte dessa siffror som regeringen ville få reda på, utan konsekvenserna av lagändringen 2007. Nu löd den nya texten:

De aborter som den nya statistiken avser är aborter där kvinnan själv betalar för vården i samband med aborten(antingen själv eller via en försäkring) och där hon inte tidigare hade laglig rätt att få abort utförd i Sverige.


Å ena sidan; att efter nästan 11 månader tro att en nyinsatt parentes i ett påminnelsebrev skulle göra årsstatistiken korrekt, är märkligt. Å andra sidan missar Socialstyrelsen ändå målet då det finns åtskilliga scenarier där utländska kvinnor inte behöver betala för sin abort i Sverige.

38 000 barn aborteras per år enbart i Sverige


Jag vill poängtera att detta inte är en lätt fråga. Det finns fall där man svårligen kan argumentera mot rätten till abort. Däremot anser jag emellertid att den lagliga tidsgränsen måste ifrågasättas. Man behöver inte ta sig mer än utanför landsgränsen till Sverige så sänks dessa tidsgränser kraftigt. I Norge är den rådande tidsgränsen 12 veckor. Alltså långt innan fostret hinner bli mer eller mindre livsdugligt.

Svenska kvinnor utför årligen ca 38 000 aborter. Innan ni slänger er på kommentarsknappen för att angripa budbäraren, var snäll och läs den siffran en gång till, stilla er en stund och tänk efter.

I Sverige har kvinnorna alla möjliga rättigheter. Dom får allt möjligt stöd, fri ungdomsmottagning, fria preventivmedel, fri rådgivning, ekonomisk hjälp, underhållsbidrag, barnbidrag. Visst finns det fall som kan vara motiverade, visst går kondomer sönder men inte 38 000 om året? Pappan förlorar dock alla rättigheter att ha en åsikt angående dessa dödsdomar mot deras barn så fort dom där berömda 4 sekunderna är över.

En feministisk hjärtefråga


Dom flesta har väl förstått att det finns en "rätt" och en "fel" åsikt när det gäller abortfrågan. De människor som engagerar sig och försöker protestera mot detta stämplas som galna kvinnohatande fanatiker. Trots att denna fråga går långt bortom enbart "kvinnans rätt till sin kropp" såsom feministerna gör gällande. Det handlar om att ge kvinnor oinskränkt makt över liv och död. Visst är det kvinnor som bär och föder barn, och visst har många kvinnor historiskt fått offra sitt eget liv för att ge liv åt ett barn. Men i ett av världens medicinskt mest utvecklade länder är detta 2010 knappast längre ett giltigt argument för att 38 000 barn tas av daga.

Det finns knappast någon feminist som inte har en stark åsikt i denna fråga, men några som verkligen har profilerat sig som en starka förkämpar för kvinnors rätt att välja ända upp till den 22 veckan är Birgitta Olsson (fp), Katarina Lindahl (rfsu) och Inger Segelström (s).

Just nu bedriver feministerna i EU med den nya EU ministern Birgitta Olsson i spetsen en kraftig lobbykampanj i syfte att utvidga sveriges liberala abortlagar även till det övriga Europa. Bland annat har en namninsamling startats i syfte att få ihop dom en miljon namnteckningar som skulle tvinga fram en lagändring inom EU. Något annat sätt att legalisera mord på livskraftiga foster blir nog svårt.

Olsson har redan lyckats göra våra katolska stater som Irland och Spanien mycket irriterade för att uttrycka sig milt. Denna feminist valkyria är nu själv gravid men tål inga som helst frågor hur hon skall kunna kombinera detta med ett ministerjobb.

"Jag tycker att år 2010 så ska ingen kvinna som är politiskt aktiv behöva välja mellan att bli mamma och minister. Vi lever inte på 1950-talet längre. Numera lever vi med moderna män som kan ta ansvar för barnen och inte några dinosaurier.

"
Visst är det bekvämt att ha en modern man som kan ta det "besväret" så Birgitta kan få bli minister. Jag menar man får ju prioritera eller hur? Men när vi moderna män inte får ta det ansvaret utan hindras och till och med fängslas om vi är dumma nog att ställa krav, så har vi  inte mycket hjälp att hoppas på från denne politiker. Det´finns ett ord för sådana här männsikor.


"Och jag hör aldrig några protester från allmänheten"


Vem uttalade dessa ord tror ni efter att läkaren Anna Hammarström redan 1998 kraftigt kritiserat dom sena aborterna tror ni?

Japp Inger "Jag struntar i om boken är sann eller inte" Segelström. Den dåvarande ordföranden för s-kvinnorna bemötte den fullt berättigade kritiken på ett rent av föraktfullt sätt.

Hon viftade bort Dr Hammarstöms kritik och menade att hon går de usla abortmotståndarnas ärenden. Usla? För att man tycker det är fel att avliva barn i 22 veckan? De medicinska framstegen ska inte blandas ihop med kvinnans rättigheter, säger s-kvinnornas ordförande Inger Segelström som tycker att de nuvarande abortreglerna fungerar bra.
Hmm, jag undrar om hon har varit med på en?

Nej ibland undrar man ju om det överhuvudtaget finns något som skall blandas ihop med kvinnans rättigheter? Idag vet vi bland annat att kvinnors rättigheter inte heller skall sammanblandas med frågor som rättssäkerhet. Kvinnors rättigheter skall inte heller sammanblandas med barnens rätt till sitt liv både innanför och utanför moderlivet. Kvinnors rättigher skall inte heller sammanblandas med det faktum att barn behöver mamma och pappa, Det vill säga om dom överlever massavlivningarna.

Gör dom det skall dom  helst få växa upp med två trygga föräldrar. Fast då kommer ju nästa sållning. 55 000 förädrar går isär varje år, varpå´barnen skils från papporna  i hundratusentals....ska fan vara unge i den där hinderbanan. Inte konstigt att det ligger massor med barn utslagna överallt längs hela banan. Speciellt i starten där det byggs upp rena berg av oönskade själar som slängs bort med det så kallade riskavfallet.

På TV skriker dom om enskidåkare åker några kilometer snabbare än dom andra. Men vad är det mot vad ett foster har framför sig i vårt barnavärnade samhälle?

Dom foster som lyckats klara den farliga miljön i magen, som föds med bra föräldrar som lever ihop och (kors i taket) kanske till och med älskar varann? Som hamnat i ett land där barn inte dödas av kanoner eller tvingas bli soldater själva. Som hamnar i en god skola och kommer senare in på läkarskolan och plötsligt befinner villbaks vid vägs ände. Mellan benen på en kvinna med en vass sax och en sug kateter. Hur tänker man då?  Tänker man på vilka som drar vinst lotten i livets lotteri? Tänker man på vilken tur man har haft?


Sverige tangerar nu gränsen där en kvinna får sitt  barn medvetet avlivat, medan man man lägger ner enorma resurser och flera månader på att rädda livet på ett lika gammalt, lika livsdugligt barn i sängen bredvid. Vilken bestämmer vem som dör och lever? Mamman, den allsmäktige. Skulle vara intressant att få läkarförbundets syn på detta. Men det är ju inte dom som bestämmer. Det är ju politikerna

Föddes den 20 veckan och klarade sig

Möt Amillia Taylor som föddes under vecka 20. Läkarna kämpade dygnet runt för att rädda livet på flickan i det första kritiska skedet. Det måste ha kännts riktigt bra att det gick, och flickan nu med normal vikt fått lämna sjukhuset.

Men hus känns det då för samma läkare att kanske nästa fall är ett där ett barn i Amillia Taylors storlek ska dödas trots att det fortfarande ligger inne i livmodern?

Jag förstår inte dom människor som utför detta blodiga hantverk. Återigen, det finns fall där det är befogat. Exempelvis då det är något allvarligt fel på barnet som inte går att fixa.

Det finns också dom som hävdar att för tidigt födda barn blir autiastiska och får neuropsykiatruska skador. Men då vill jag till slut även låta er träffa ännu en person.

En ovanligt vanlig barnläkare



Det här är Jeremy Dalton. Han jobbar som barnläkare på ett sjukhus i USA. Han var duktig i skolan och seglade sig igenom läkarskolan. Han är en uppskattad kollega, man och pappa. So?

Jeremy borde inte ens stå på bilden och undersöka en nyfödd. Han föddes under den 22 veckan, och personalen var säkra på att han var död. Men precis innan man skulle skicka iväg det lilla barnliket med riskavfallet så sprattlade Jeremy till med benet. Det räddade hans liv.

Ännu roligare är det att Jeremy numera jobbar under den läkare som höll honom den där dagen han bestömde sig att sprattla, och som sedan jobbade hårt för att rädda pojkens liv. Jag känner mig nästan som en extraförälder till honom säger hon. Jag är så stolt.

Så länge feminismen härskar vilket den fortsatt gör kommer inte dessa frågor att diskuteras. Inte heller kommer män och kvinnor att kunna samarbeta och hjälpa och stötta varandra med dessa och alla andra frågor rörande barn. Ty därtill är vi allt för misstänksamma, arga och rädda för varandra. Tack för det alla glada "jämställdhetsivrare."



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Två barn till fick betala med sina liv

Kategori: Barn

Connor Ryan föddes den 31 Juli 2007. Hans bror Jayden Blair kom till världen den 24 Mars 2009. Åtta månader senare separerade deras föräldrar.

Curtis McConnell var Allyson Meager var båda 27 år gamla då dom träffades i November 2005. Han från Canada och hon från Australien. Dom gjorde precis som många andra människor som blir förälskade. Gifte sig, flyttade ihop och startade en familj.

I December 2009 begärde Curtis McConnell skilsmässa från sin fru och ansökte samtidigt om att vårdnaden om deras gemensamma pojkar skulle delas lika mellan föräldrarna. Hon svarade med att begära enskild vårdnad i syfte att ta med sig barnen och flytta hem till Australien. Anklagelser blev gjorda och myndigheterna kopplades in.

Precis som i Sverige har Canada en familjerätt och domstolar som skall fatta beslut för barnens bästa vid konflikter mellan föräldrarna. Precis som i Sverige är dessa myndigheter totalt infiltrerade av radikala feminister som jobbar hårt för kvinnors "rättigheter". Exempelvis att  dom skall vara totalt vara fredade från all sorts våld, samtidigt som dom skall ha full amnseti i att utöva detta våld. Och för att deras rätt till "sina" barn i vårdnadstvister inte skall äventyras. Precis som i Sverige utmålas män som våldsamma pedofiler som måste skiljas från sina barn. Precis som i Sverige får barn betala med sina liv för feministernas politiska projekt.

Deras unga liv slutade i ett badkar


Domstolen i Alberta beslutade i en så kallad interrimistisk förhandling den 21 December att barnen skulle stanna i Canada fram till huvudförhandling. Däremot skulle pappan genast skiljas från barnen och flytta ut ur det gemensamma hemmet. Detta hade han emellertid redan gjort. Efter att han i några månader bott i källaren i det gemensamma hemmet sa en granne under förhören att Curtis sedan en tid tillfälligt bodde hos sina föräldrar.

Den 1 Februari ändade barnens mor sina barns liv i badkaret hemma i de hus där dom bodde. En granne har vittnat om att Curtis ringde på deras dörr sent samma kväll. "Han var hysterisk och grät  - Min fru har dödat barnen". Han hade då åkt till deras hem då han inte fått kontakt med dom under hela kvällen.

Pojkarna hittades av pappan dränkta i badkaret. Mamman Allyson hittades senare på natten efter att ha hoppat från en bro i syfte att även ta sitt eget liv Hon överlevde emellertid och har därefter vårdats på sjukhus för ett antal benbrott bland annat. Hon är nu åtalad för överlagt mord. Dom har ännu inte fallit.

Dessa tragedier kan förhindras


Denna tragedi är en i raden som aldrig hade behövt hända. Om barnen hade fått den hjälp och stöd av myndigheterna som dom påstår sig ge, så hade detta kunnat undvikas. Istället tycks myndigheterna mest inriktade på att till varje pris förskjuta fäderna ur deras familjer. Vem av föräldrarna som är mest lämpade som vårdnadshavare struntar man fullständigt i.  Istället för att lösa konflikter och införa klara och rättvisa vårdnadslagar så eldar man istället under konflikterna tills dom urartar fullständigt.

I Sverige dödades 250 barn under 15 år mellan åren 1966 och 1999. I tre av fyra fall var förövaren en förälder. Barn som levde med ensamstående föräldrar var signifikant överrepresenterade som offer jämfört med deras frekvens i befolkningen i stort. Det är statistiskt lika vanligt med kvinnliga som manliga förvare. Likaså var det en jämn könsfördelning gällande offren med en liten övervikt mot pojkar.

Det som dock är mest slående i statistiken är att morden på  barn grovt kan delas in i tre grupper.

1 Mord på nyfödda. Förövarna är till största delen mödrar som förnekat graviditeten för sig själva. Det är främst unga ensamma kvinnor, ofta med psykiska besvär som egentligen inte vill ha barn, men av olika skäl inte använt sig av den möjlighet till abort som finns i Sverige.

2 Den andra gruppen är när morden är ett resultat av misshandel. Förövarna kan ha olika grad av missbruksproblem och är inte sällan kriminellt belastade.

3 Den tredje och absolut största gruppen, är när barn dödas på grund av att förövarna inte orkar med sin livssituation. Barnen tas med av förövarna i döden. Det finns oftast inget agg mot barnen utan andra faktorer ligger bakom handlingen. Problem i förhållandet mellan föräldrarna anges ofta som bakgrundsorsak. En överrepresentation av varierande grad av psykiska problem, som ofta krävt behandling tidigare i livet, kännetecknar många av förövarna i alla tre grupperna.

54 svenska barn (30 procent) fick plikta med sina liv mellan 1966 och 1999  på grund av vårdnadstvister som urartade. (Källa: BRÅ)

Kan man kalla detta något annat än ett monumentalt misslyckande av en nation som säger sig värna om barnens bästa? Och varför skriver Aftonbladet långa artikelseriser om mord på kvinnor, samtidigt som dom aldrig lyfter detta problem till ytan?

Om Connor och Jayden fått bo hos sin pappa som uppenbart var betydligt mer psykiskt stabil än sin fru hade dom fortfarande varit i livet.

Att sedan dessutom behöva läsa feminister som försvarar mammans vansinnesdåd (se kommentarer under artikeln), och försöker ta barnens öde som intäkt för att ytterligare förvärra häxjakten på fäder och för att göra apartheidlagarna ännu värre än dom redan är, det är rent ut sagt deprimerande.

PS. Filmen "The right to be a father" som avhandlas i det förra inlägget har nu redigerats och en färdig version finns att titta på här: http://www.youtube.com/watch?v=F_nwJfpOuGI
Även översättningen och de språkliga fel den innhöll har nu rättats till.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Detta är ondska i sin renaste form

Kategori: Barn

Barnet på bilden till vänster mår inte alls bra. Efter ett liv av bevittnade och upplevda övergrepp av människor som bara kan beskrivas som monster har hennes sköra psyke stängt av. Hon har drabbats av apatiska barn syndromet.  Detta svårt sjuka barn blir senare hämtat på sjukhuset där hon vårdades, bortkopplat från droppflaskan och försedd med hand och fotbojor av svensk polis,och utvisat till ett land utan framtid.

Journalisten och guldspadevinnaren Gellert Tamas berättar i sin senaste bok "De apatiska" om det politiska spelet bakom den omänskligt grymma behandling dessa barn fick av den tidigare regeringen.

En av dom största rollerna i den här helt osannolika historien spelas av Barbro Holmberg. Immigrationsminister i den tidigare socialdemokratiska regeringen. Denne fine representant för socialdemokratiska politiker ljög i riksdagens talarstol att en apatisk flicka blixtsnabbt blivit frisk efter avvisningen. Hon vidarebefordrade helt medvetet en vandringssägen, helt utan verklighetsförankring. Syftet var att underlätta framtida utvisningar av dödssjuka barn.

Vad har nu detta med Tiger Woods och hans svenska hustru Elin att göra? Fortsätt läsa så kommer ni att se kopplingen som mig veterligen dom flesta nyhetsredaktioner i Sverige tydligen inte anser är "av allmänintresse".

Tigers skador uppstod inte i bilkraschen


Få har väl undgått den massiva nyhetsbevakningen av Tiger Woods och hans svenska hustru Elin efter hans mystiska bilolycka utanför deras hem i Florida. Tiger var blodig i ansiktet då polisen kom till platsen. skadorna i hans ansikte kunde emellertid enligt polisens rapport inte ha uppstått i själva bilkraschen. Det fanns inget blod på varken hans händer eller på ratten. Om man skadar sig i ansiktet vid en olycka och fortfarande är vid medvetande så känner man instinktivt på sitt ansikte med händerna för att se 1) blöder jag? 2) Hur allvarligt skadad är jag? Detta gjorde inte Tiger vilket visar att skadorna fanns där redan innan kraschen.

Nu försvarar Woods sin hustru och tar i media på sig hela skulden för det inträffade. Skolboksbeteende för en misshandlad partner. Det har till och med stiftats lagar för att komma till rätta med problemet. Men när offret är en man så brister både Expressen och Aftonbladet ut i ren lovsång och hyllar förövaren som en modig och rättrådig kvinna. Att hon begått ett allvarligt våldsbrott låtsas tidningarnas feministiska reportrar inte om. Tiger som emellertid inte begått något brott utan endast utsatts för ett, blir i feministiskt kontrollerade media utmålad som århundratets brottsling. Jesper Parnevik sägs av Expressen ha yttrat: "Hoppas hon använder en driver istället för en järntrea nästa gång". Hur Jesper, som enligt samma artikel inte varit i kontakt med Elin sedan händelsen, kunde veta att hon använt just en järntrea för att puckla på sin man, framgår inte.

Feministiska Aftonbladet och Expressen kör med accellererande fart rätt mot sin egen undergång. Tidningar utan folkets förtroende kan inte överleva i längden. Och om man vill behålla människors förtroende bör man inte ljuga och förvrida sanningen som Expressen och Aftonbladet envisas med att göra. En dag kommer dom att tvingas betala priset för den massiva desinformation dom har mage att kalla nyheter.


Möt hjältinnan Elins mor


Barbro HolmbergLandshövding Barbro Holmberg är Tiger Woods svärmor. Barbro Holmberg var också migrationsminister i den tidigare socialdemokratiska regeringen. Låt mig citera ett stycke ur Gellert Tamas bok "De apatiska":

Mariana är elva år gammal och sedan länge svårt sjuk. Hon ger knappt några livstecken ifrån sig. Hon reagerar inte på beröring, vare sig äter eller dricker och får näring via en sond. Myndigheterna anser att hon och hennes familj inte har giltiga skäl att få stanna i Sverige.


Den 26 maj 2003 hämtas Mariana av polis från en barnmedicinsk avdelning i Jönköping. Droppet kopplas bort och poliserna kör iväg henne i rullstol. Dagen därpå lyfts hon ombord på ett flygplan och placeras halvsittande över ett säte, trots att läkare sagt att hon måste transporteras liggande. När hennes pappa bär av henne från flygplanet på Tegel i Berlin är det många som tittar undrande. Mager och tilltufsad ligger flickan i det närmaste avsvimmad i pappans famn. Några tyska gränspoliser skyndar fram. Förvåningen övergår strax i ilska. Varför har inte svenska myndigheter informerat om flickans tillstånd? Ambulans tillkallas genast.


Senare beskriver tyska tjänstemän för journalisten Gellert Tamas behandlingen av Mariana som "djupt omänsklig". De kunde inte begripa att man i Sverige kunde fatta ett sådant avvisningsbeslut.


Mariana var dock långt ifrån ensam om att få denna grymma behandling av det svenska migrationsverket och den svenska polisen. Mängder av barn har på behandlats på samma omänskliga sätt. Barbro Holmberg var den högsta ansvariga för detta barbari. Numera är hon ångerfull. Lögner som hon medvetet spred från riksdagens talarstol om barn som mystiskt tillfrisknat efter utvisningarna, har nu efter avslöjandena förvandlats till "olyckliga formuleringar". Har vi hört det förr?

 

Kan detta ge en del av förklaringen till att Elin Woods beskrivs av sina gamla skolkamrater som en kvinna som "inte skulle ta nån skit från en sån som Tiger Woods"? Stackars sate. Mitt råd till Tiger är att ta ut skilsmässa genast, kosta vad det kosta vill, och när vi talar om en superstjärna i golf så blir en skilsmässa naturligtvis inte billig. Både Elin och hennes familj kan räkna med att aldrig mer behöva arbeta en dag i sitt liv. Kanske tur för Barbro Holmberg som nu rätteligen ifrågasätts som landshövding.

 

Vad ska man kalla människor som dessa?

 

Marie Hessle2005 har den allmänna opinionens iska över regeringens avvisningar av dödssjuka barn blivit allt för besvärlig. Speciallt som valet står för dörren. fem riksdagspartier hade då krävt en allmän amnesti för de apatiska barnen. Socialdemokraterna, med stöd av moderaterna, röstade ner förslaget.

- Ett bra beslut, allt annat hade varit en humanitär katastrof, sade migrationsminister Barbro Holmberg (s) i en kommentar. Barbro Holmberg behövde dock någon utbildad person i vit rock som kunde bekräfta hennes syn på saken. Barnen simulerar och manipuleras av sina föräldrar. Uppdraget gick till psykologen Marie Hessle. 2005 presenterar Hessle sin första rapport som säger att detta apatisyndrom var något nytt som endast drabbade asylsökande barn i Sverige.

 

Men det här stämmer inte. Uppdrag granskning har visat att det redan 1991 rapporterades i nyhetssändningar om fall som påminner om dagens apatiska barn, då handlade det om turkiska flyktingbarn från Bulgarien. Det finns fler exempel - och symptomen finns beskrivna i medicinsk litteratur från 1950-talet.

 

Migrationsverket firar avvisningarna med Champagne

 

Annica Ring är den chéf som blev riksbekant då hon firade ett av dom dödssjuka barnens utvisning med champagne och tårta. Följande mail skrev av beslutsfattaren Annica Ring på migrationsverket till sin personal:

 

"På fredag ska vi fira ihop med AM2 kl 15.00 i deras kök.
Annica RingJag hoppas att ni alla kan avsätta en kvart innan i vårt kök då vi tänkte infria [handläggarens namn, reds. anm.] löfte om champagne efter det att en viss familj lämnat Sverige. I dag har jag fått bekräftat att verkställigheten avlöpte väl dock med fot- och handbojor samt poliser som blev påpucklade på traditionellt sätt med handväska. Så varm välkomna till vårt kök 14.45 för en skål."


Så här förklarade sig Annica Ring senare i Dagens Nyheter:

 

- Rysk champagne är egentligen bara ett mousserande vin, inte riktig champagne. Och om jag minns rätt så var de andra flaskorna grekiskt vin, säger hon.

 

Annica Ring förnekar, trots sina detaljerade formuleringar i mejlet, att firandet skulle
gälla en viss avvisad familj.

- Det är en olycklig formulering, säger hon. Mejlet skrevs i all hast.

 

Mailväxlingen avslöjar den sanna agendan


de apatiska barnenGellert Tamas avslöjar nu den mailväxling som ägde rum mellan regeringens utredare, psykologen Marie Hessle och bland andra Annica Ring på migrationsverket. Deras ansträngningar att kasta skulden för apatisyndromet på föräldrarna bär frukt. Allmänheten sväljer deras lögner och opinionen vänder från att stödja barnen till en allmän ilska mot deras slemma föräldrar. Två av barnen tas till och med från föräldrarna av socialtjänsten med hjälp av LVU lagen.

Annica Ring blir talesmannen som offentligt går ut med "sanningen" om de skådespelande barnen. Marie Hessle som dock inser att hennes inblandning i detta skulle leda till skandal diarieför aldrig de mail hon skriver till olika personer. Istället raderar hon minutiöst över 50 mail från sin dator. Marie Hessles fall blir dock oförmågan att inse att mail inte försvinner bara för att dom raderas i hennes klientdator.  Några av mailen publiceras i "De apatiska". Detta skriver Marie Hessles sekreterare till den norska sjuksköterskan Inger Schanche:

"Vi håller på med att sammanställa underlag för att få upp frågorna på högsta nivå, dvs minister, generaldirektör på socialstyrelsen, Rikskriminalen m.fl."

Senare skriver Marie Hessle även själv till Ingrid Schanche och ber om hjälp att få ut sekretessbelagt material från Migrationsverket:


Inger: Nu skriver jag tillo dej och bifogar Annica Rings mejl (Annica samverkar vi nära med. Hon arbetar på Migrationsverket som beslutsfattare och har en specialuppdrag som handlar om de apatiska barnen. Kan du vara henne behjälplig med ngt förnamn eller så utifrån hennes behov nedan?så kan vi få ta del av Migrationsverkets material i fallet och se vad dom har fått info om!

Hälsn. Marie"

Samtidigt pågår mailkonverstionen mellan Marie Hessle och Annica Ring för fullt. Kvinnorna jobbar hårt för att lägga upp en mediastrategi för att föra ut sin egenpåhittade agenda för att undergräva dom sjuka barnens chanser att få stanna och få sjukvård i Sverige. Annica Ring skriver den 3 November följande mail till Holmbergs utredare:


Hej
Vill bara tala om att nu har polisen läckt till media så bollen rullar

 

Marie Hessle svarar omedelbart. Hon vill veta mer om vilka medier som nappat. Varpå hon får följande information från Annica Ring:


Hej
Vad gäller media så är det hittills bara TV4 som hört av sig. Informatörerna här funderar på om de ska lägga ut något på vårt verksnät, jag applåderar vi måste bli mer offensiva

//Annica


"Tycker att det är bra att vara offensiv om det är rätt tajmat. Det bästa just nu vore om informationen kom från Polisen tycker jag. Media har ju sin dramaturgi? Barnen är utsatta av systemet i Sverige, där ju MIV ingår! Håller ni nu på att misstänkliggöra de stackars föräldrarna??? kan de kanske tänka!?
Marie"

 

Den 22 november bestämmer sig Svenska Dagbladet för att publicera uppgifterna om misstänkt vanvård och Annica Ring träder fram för att svara på medias frågor. Marie Hessles och Annica Rings strategi har lyckats. Bilden att det i många fall är beräknande föräldrar som förgiftar och manipulerar sina barn är nu etablerad. Återigen har svenska myndigheter visat sin märkliga syn på barns bästa, eller som det låter när dom säger det:  Baaarnets bästa De svenska "Barnbeskyddarnas" slagord nummer ett.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Rädda barnen: Fler barn måste tvångssepareras från papporna

Kategori: Barn

Möt Åsa Landberg. Barnpsykolog på Rädda barnen och outtröttlig debattör i diskussionerna om "barnens bästa" i Sverige. Igår gick hon ut i Aktuellt på SVT i ett utspel om lagen om gemensam vårdnad. Barnpsykolog Åsa Landberg menar att lagen är skadlig för barn.

Jag fick ett mail idag av M, vars suveräna webmagasin "genusmagazinet" av rent förbiseende inte fått någon länk från min blogg på ett tag. Detta är nu åtgärdat. Hoppas jag kan gottgöra denna blunder genom att ge siten välförtjänt reklam med detta inlägg. http//:www.genusmagazinet.se är adressen.

M skriver i sitt mail:

Rädda Barnen är dessvärre en väldigt extrem och mycket märklig organisation. Deras hemsida innehåller mängder med faktafel, och när man skriver frågor till Rädda Barnen så får man ytterst sällan något svar.

Vid de tillfällen jag har varit i kontakt med Rädda Barnen om deras felaktiga faktauppgifter, har jag oftast skrivit förgäves. Dessvärre tror jag att svaren uteblir just på grund av att Rädda Barnen är väl medvetna om att deras uppgifter är fel och att uppgifterna är svåra att styrka via faktahänvisningar. Det är just detta som gör Rädda Barnen så skrämmande. Faktisk en riktigt läskig organisation, i den bemärleklsen att den åtnjytter ett stort förtroende hos allmänheten. Ett förtroende som Rädda Barnen dessvärre tycks utnyttja till för egen vinning.

Denna organisation mottar miljoner av aningslösa medborgare som skänker pengar i tron att dom gör en insats för sveriges och världens barn. Vad kommer att ske med Rädda barnens frontfigurer den dagen då deras donatorer inser att effekten av deras gåvor blivit den för barnen rakt motsatta. Att fler barn tillåtits fara illa? Jag är glad att jag inte kommer att vara i dessa "barnbeskyddares" sandaletter den dag detta blir allmänt känt. Rädda barnens styrelse utgörs idag av 10 medlemmar med ordförande Inger Ashing i spetsen. 7 av dessa 10 är kvinnor. En snabb sökning på Google ger vid handen att samtliga av dessa styrelseledamöter i något sammanhang uttalats feministiska åsikter i debatten om kvinnors rättigheter. I Sverige likställs kvinnors rättigheters med barns. Hur kan Aktuellt som en av sveriges största nyhetsredaktioner missa detta? Har man helt skippat all källkritik i dessa frågor på SVT? Eller missar man detta helt medvetet? Styrelsen i Rädda barnen kan ni stifta närmare bekantskap med här.

 

Speciella BUP mottagningar skapas för att öka takten på barnmisshandeln

 

En annan av sveriges "barnbeskyddare" BUP psykologen Anna Norlén på BUPs specialmottagning för barn som drabbats av hemska män fick också hon stort utrymme att bre ut sig och komma med unkna antydningar om pappor och hur farliga vi är för barnen i Aktellts inslag. Är Anna Norlén omedveten om hur verkligheten för våra barn ser ut, eller gör hon detta väl medveten om det? Jag har idag sökt Anna Norlén för att få svar på min fråga, men hon har inte ringt tillbaks trots att jag lämnat meddelanden.

På siten BUP.nu kan man läsa en artikel från Annas BUP avdelning Bågen. I artikeln kan man bland annat läsa följande: Ibland samlas gruppen kring ett speciellt tema, till exempel pappa. Kanske ritar deltagarna av sina pappor. Eller gör en plus- och minuslista över hans goda och dåliga egenskaper.

– Det kan vara ganska laddat att rita honom och presentera honom. Han är en sådan stark faktor i ens liv, säger Anna Norlén

– Ofta finns inte papporna med i deras vardag. Men han är ständigt närvarande i deras tankar. De funderar på vad han gör och var han bor. Att man får rita av honom och sätta ord på honom kanske förhindrar att tankarna på pappa glider iväg och blir mardrömmar, säger Robert Kavhed.

I gårdagens inlägg visade jag hur polisen går till väga för att ta fram "dolda minnen" från barn. Detta görs fortfarande trots att all modern forskning pekar på att detta är rent humbug. På BUP beklagar man sig nu över att man inte får göra samma sak med barnen bara för att ena vårdnadshavaren motsätter sig det. Detta anser Anna Norlén på BUP vara ett bevis på att gemensam vårdnad är skadlig för våra barn. Återigen måste man ställa sig frågan, hur länge skall denna misshandel av barn och fäder tillåtas fortsätta? Och hur länge skall vår public service media jämna vägen för dessa "barnbeskyddare"?

Kunskapen har funnits länge



Detta humbug med att locka fram "dolda minnen" ur barn är nämligen ingen ny kunskap. Redan för 400 år sedan använde man sig av denna kvasivetenskap som dom flesta säkert vet. Så här sa filosofie doktor Astrid Holgersson bland annat på seminariet Nordiskt tvärfackligt forum för rättssäkerhet i sexualbrottmål som hon höll redan 1995 och som länge legat helt öppet och tillgängligt på internet.( Hela föredraget kan läsas här. )

I Sverige är det mest skadliga exemplet från lekmannaområdet boken "Mot dessa våra minsta" (Dahlström-Lannes, 1990, 1991, 1992, 1994), vilken kommit att underminera polis- och åklagarutbildningen och lett till att man i Sverige numera i stor omfattning finner ledande och manipulerande polisförhör rörande sexuella övergrepp, ofta tillkomna efter samråd med socialtjänsten och barnpsykiatrin. Poliser (och åklagare) får i specialkurser felaktig generell information om incest och sexuella övergrepp (exempelvis det ovannämnda Summits syndrom).


Avsnittet om förhör med barn i ovannämnda bok (sid 121 f) är skrivet utifrån antagandet att det förhörda barnet varit utsatt och att det gäller att få barnet att berätta. Det anges t.ex. (sid 130) fem skäl till att ett barn inte berättar (saknar ord; har förträngt, rädd; skuldkänslor; lojalitet). Det fundamentala skälet att barnet inte har något att berätta nämns överhuvudtaget inte! Man får också lära sig att "man skall tro på barn" och att "barn inte ljuger om sånt"


I praktiken har detta medfört: att tro på barn innebär att tro att ett barn varit utsatt för övergrepp. Om ett barn bedyrar att ingenting hänt, så tror man däremot inte på barnet utan anser att barnet ljuger. Detta är integritetskränkande och förvillande för ett barn och kan leda till att barnets verklighetsuppfattning förvrängs.


Att döma av innehållet i senare års svenska polisförhör rörande sexuella övergrepp synes manipulation genom utfrågning även läras ut för att kunna uppfylla de ovan omnämnda utsagepsykologiska kriterierna.


Exempel:


1. Om ett barn spontant återger vad en person sagt under ett händelseförlopp kan detta anses tala för att barnet berättar om något självupplevt. Numera ser man ofta i polisförhör att man frågar barnet om personen ifråga sagt något. Citat som på detta sätt tillkommer genom att förhörsledaren ställer direkta frågor ger självfallet inget stöd för att barnet återger något självupplevt.


2. Ett annat sådant exempel är att om ett barn spontant kommer ihåg att man blev avbruten under ett pågående övergrepp (av att t.ex. mamma eller något syskon satte nyckeln i dörren) kan detta ses som ett stöd för att barnet berättar om något självupplevt. För att plocka fram en sådan uppgift ställs numera ofta i polisförhör frågor om man "blivit avbruten " någon gång. Om barnet på en sådan direkt fråga svarar ja och ger något exempel, kan detta vara en ren förhörseffekt och ger således inget stöd för att barnet talar om något självupplevt.


3. På samma sätt tycks man få lära sig att med hjälp av frågor plocka fram detaljer för att sedan kunna hävda att "berättelsen" är detaljrik.


Detta innebär missbruk och förvanskning av utsagepysykologisk kunskap och metodik. Manipulationer av detta slag kan klarläggas genom en utsagepsykologisk realitetsanalys av förhörsmaterialet.


Utvecklingen i Sverige är således från rättssäkerhetssynpunkt särskilt bekymmersam, eftersom effekterna av f.d. polisen Dahlström-Lannes' bok blivit att de grundläggande polisutredn-ingarna rörande sexuella övergrepp ofta inte genomföres på ett objektivt sätt. Ofta är den utredande polisen, och även åklagaren, medlem i någon s.k. samrådsgrupp med barnpsykiatrin och socialtjänsten. Inom dessa samrådsgrupper och "nätverk" som bildats i Sverige, är man okunnig om eller värjer sig mot den internationella vetenskapliga forskning, som under senare år klarlagt att det saknas empiriskt underlag för många av de myter och föreställningar som spritts rörande incest och sexuella övergrepp. Genom inbördes påverkan förstärks inom dessa nätverk felaktiga föreställningar exempelvis om "tecken- på incest och om att sexuella övergrepp är mycket vanligt förekommande.


Nätverkens infiltrering i rättsväsendet och spridande av Dahlström-Lannes' bok och hennes föreläsningsverksamhet (med stöd av Rädda Barnen och med bl.a. Riksåklagaren som avnämare) har - förutom underminering av polis- och åklagarutbildningen - även medfört att ledamöter i våra domstolar - ända upp till Högsta Domstolen - förletts att anamma empiriskt ogrundade påståenden (myter). Många domstolar har därmed förlorat sin förmåga att kritiskt och förutsättningslöst utvärdera såväl psykolog- som polisutredningar rörande sexuella övergrepp.


Problemet i dag är inte att man har svårt att ta till sig att sexuella övergrepp sker - i stället tror man i dag alltför lätt att övergrepp skett och är inte beredd att ifrågasätta det.

 

Även förövare kan enligt bortträngningsteorin tränga bort minnen eller delar av minnen vad de utsatt andra för. Öhrström (1996) skriver om utredningarna i Cleveland i slutet på 1980-talet när två läkare under ett halvår på osakliga grunder diagnostiserade 121 barn som sexuellt utnyttjade:

 

”Socialarbetarna ifrågasatte inte sina utfrågningsmetoder. Det de gjorde stämde ju med de förväntningar de fått på kurser och i böcker av olika incestexperter. De blev inte förvånande att finna så många utsatta barn, det var ju vad man kunde vänta sig. Att de upptäckte övergrepp även bland väl fungerande medelklassfamiljer var också förväntat. Att nästan alla nekade till anklagelserna stämde likaså med förväntningarna. Ju värre brott, desto starkare förnekanden hade de fått lära sig.”

Mammor i majoritet bland misshandlarna


Varför är den massiva propagandan och lögnerna som sprids av bland andra Rädda barnen då så farlig? Det är väl bra att problemet med våld och sexuella övergrepp mot barn uppmärksammas?

Därför att det är ett gigantiskt svek mot barnen att osynliggöra det fysiska och psykiska våld dom utsätts för av sina mödrar. Detta är nämligen resultatet av den förda desinformationskampanjen. Barn som utsätts för våld och misshandel av sina mödrar får idag ingen hjälp av myndigheterna. Det är därför vi gång på gång tvingas läsa om barn som i åratal utsatts för rå och brutal misshandel av sina mammor, utan att samhället ingriper till skydd för dom. Istället ingriper samhället till skydd för dessa odjur. Varje gång skakar vi på huvudet och frågar oss varför? Ja nu vet ni varför. Orsaken stavas bland annat Rädda Barnen. Och många människor som misslyckats med sina yrkesliv och som finner en möjlighet till ett konstlat engagemang och goda inkomster inom dessa organisationer. Tänk till en gång extra innan ni nästa gång aningslöst skänker pengar till organisationer som Rädda Barnen och BRIS. Om ni verkligen vill göra en insats för barnens trygghet och säkerhet, skänk istället pengarna till Pappa-Barn. En förening som verkligen jobbar för att förbättra barns villkor.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Ibland måste man vila en stund

Kategori: Barn

Den senaste dryga veckan har varit helvetisk, omtumlande, stressig, svininfluensig, rolig, tragisk, upplysande och jag hoppas jag någonsin slipper uppleva en liknande vecka igen.

I fredags och Lördags var jag i Kristianstad och fick träffa medlemmarna i föreningen Pappa-Barn Kristianstad, och framförallt deras ordförande Rickard Nilsson. En man som liksom jag älskar sina barn för mycket för att vila en sekund innan dom är i trygghet.
Manifestationen syftade till att uppmärksamma barnkonventionens 20 års jubileum.

På ljusvakan talade representanter från socialdemokraterna, vänsterpartiet, moderaterna, centerpertiet och miljöpartiet. Folkpartiet hade årsstämma varför dom inte kunde skicka någon. Vad kristdemokraterna hade för ursäkt vetefan. Detsamma kan man fråga sig när det gäller BRIS och Barnombudsmannen.

UNICEF och Rädda barnen stod dock också på talarlistan. Av alla dessa representanter var det ingen som pekade på problemet med frånvarande fäder. Detta är remarkabelt. Man talade länge och väl om papperslösa flyktingbarn och nya "tittlagar" gällande barnpornografi (som grundar sig på en förfalskad undersökning), men inte ett ord om det största problemet av dom alla. Dom nu närmare 400 000 barn i Sverige som har liten eller ingen kontakt med sin pappa.

Själv var jag med och stod för underhållning. Bandet "Daddys" bestod förutom av mig, min gode vän och Slowburnkollega Mårten Olsson på Gitarr och två fantastiskt duktiga unga tjejer från Vislinjen på Nordiska folkhögskolan. Ellen Eklund och Anna Luther. Så kvällen till ära var vi även ett helt jämställt band. Kan bara hälsa både Kristdemokraterna BRIS och BO att ni missade en fantastisk tillställning. Varför får ni svara på själva. Att ni inte kom är väl en sak, men att ni inte ens hade hederligheten att tacka nej tycker jag är tamejfan under all kritik. Inte en spänn mer till BRIS förrän dom börjar jobba för ALLA barns rättigheter. Att inte BO gjort det för länge sedan är mer än lovligt mystiskt.

Filmer från evenemanget kommer att postas ut här senare förhoppningsvis.  På Lördagskvällen spelade jag med Slowburn på en utsåld och totalpackad krog ute på Styrsö. En spelning som blev lyckad trots att jag vid det laget börjat känna mig rejält påverkad av den snuva jag trodde jag dragit på mig. Det var ingen liten snuva visade det sig. På natten till Söndag då jag kom hem svimmade jag mer eller mindre, sen har jag nästan inga minnen på 36 timmar. Jag skulle kunna fylla ett helt inlägg med alla knäppa drömmar jag hade detta dryga dygn, men det får bli en annan gång. Efter drygt en veckas uppehåll är jag ordentligt "backlogged" på bloggen. Massor med grejer i kö som borde publiceras. Bl a om den nya intressanta rapporten från BRÅ. Vad som gör den unik framgår redan av titeln. Den heter Våld mot kvinnor och män i nära relationer. Samt BRÅ:s uppdaterade rapport om kvinnors brottslighet som säger att kvinnor är i majoritet av de förövare som begår fysiskt våld mot barn i åldrarna 0-6 år.

Klockan har stannat


Som ni säkert märkt så har klockan på bloggen stannat äntligen. 269 dagar. Nästan 10 MÅNADER. För att R råkat säga till sin mor att hon och jag hade en "hemlis". Vad fan utsätter vi barnen för? Dessutom vill jag vara jävligt politiskt inkorrekt och faktiskt nämna mig själv i sammanhanget också. Näste man som påstår att jag "inte ser till barnens bästa" bara för att jag berättar vilken fasansfull tortyr detta är för en pappa, kommer att få en personlig utmärkelse på denna blogg.

Hur mötet gick? Det var bitterljuvt kan man säga. Av någon anledning hade man på familjerätten gått med på mammans krav att hon skulle närvara hela den timme som umgänget varade. Jag har naturligtvis haft invändningar mot detta. Dessa tog emot väl av chéfen för familjerätten Yvonne Oliv. Hon skulle delge handläggaren instruktioner för mötet vad gällde denna punkt, men där någonstans brast det uppenbarligen. För det hade hon enligt handläggaren inte gjort.

R var inte sitt gamla jag. Hon var skygg för mig och mest intresserad av att leka i kontorets sandlåda. Jag lekte med henne samtididigt som hjärtat höll på att sprängas inifrån. Det var som om dom hade sugit själen ur henne. Nu skall vårt egentliga 4 timmar långa övervakade umgänge komma igån Fredag den 4 December. Då blir första gången jag får vara själv med R. Vi får se hur det går då. Jag hade tagit med mig fotografier på Farmor, farfar, Kusin Emilia, Robin, men R sa sig inte komma ihåg någon av dom. Detta görs mot barn idag. Regelmässigt. Sedan slår sig Sverige för bröstet och säger att vi är ett föregångsland gällande hur vi behandlar barn. Hyckleriet blir så enormt att man vill kräkas. Det finns inget föregångsland när det gäller barns rättigheter. Men om man jämför med exempelvis Norge som lagstiftat om barnkonventionen så ligger vi definitivt efter.

En barnpsykologs utvärdering


Inget ont som inte har något gott med sig. Barnpsykologen Peter N i Göteborg blev skild från sina pojkar i 7 månader och tre veckor efter att ha anklagats av mamman för att ha slagit dom. I hans fall är det den beryktade socialtjänsten i Linnéstaden i Göteborg som varit drivande. Bakgrunden var "ett enormt" blåmärke som den ena pojken skulle ha haft efter umgänge med Peter. Detta enorma blåmärke krympte efter hand till "ca en 5 krona". Konstigt nog använde flera från varandra oberoende vittnen just uttrycket "5 krona" i sina vittnesmål. Sanningen var att blåmärket var mindre än pojkens ena tumnagel, och hade uppkommit på dagis då han ramlat. Detta har dagispersonalen själva uppgett. Men inte hjälper det när "barnskyddarmaffian" fått fart på maskineriet. Peter har nu ett övervakat umgänge, 4 timmar varannan helg. Konstigt det där, att domstolarna alltid bestämmer just 4 timmar varannan helg i varenda fall, nästan som om just denna tidsrymd står rekommenderad någonstans.

I mitt eget fall så resonerade rådman Gerd Möllers att socialtjänsten "nog" inte hade resurser för mer. Uppenbarligen är domstolarna mer bekymrade för socialtjänstens bästa än barnens.

Peters tragiska öde har dock fört det goda med sig att vi nu har tillgång till en barnpsykolog  som gärna ställer sina kunskaper till förfogande. Jag fick detta mail från honom efter jag hade mailat ut på min interna maillista och berättat om mötet med R. Jag kände direkt då jag läste det att jag vill dela med er vad han skriver. För mig blev det i alla fall en liten tröst.

Hej,

fy tusan för influensa. (Såsom varandes man så är det lite tillåtet för mig att klaga på sånt). Och av alla andra irriterande i-landsproblem så funkar inte tangent "a" på mitt nya tangentbord särskilt bra. Joakim, R.s reaktion är inte alls konstig, inte oväntad och inte säkert ett tecken på någon patologi. Det heller inte något bergfast bevis på en förevigad alienation.

Det är en alldeles typisk reaktion från en flicka som varit borta från en kär person en (alltför) lång tid. Det är exakt dessa fenomen (separation-återbördande-rektioner) som man observerade mer systematiskt med början på 40- och 50-talen och som snart lade grunden för det teoretiska fält som lite svepande kallas för theory of attachment, eller anknytningsteori. Man tänkte, lite löst sådär, att om man längtar väldigt mycket efter nån så borde man ju bli jätteglad av att träffa den saknade. Men observationerna var andra, nämligen de du beskrivit. Man kan också se det hos vuxna och jag tror att vi alla, om vi tänker efter en stund, kan dra till minnes från oss själva också. En slags fenomenologisk beskrivning av det psykologiska förloppet, är att den saknande personen blir emotionellt överväldigad av mötet med den saknade, och inte förmår ta in situationen i dess helhet.

(Man kan se en liknande sak - och här kan säkert alla känna igen sig - när en person nås av ett omtumlande besked. Exempelvis om ett dödsfall eller svår sjukdom, besked om avsked från jobbet, nyheter om partnerns otro, eller för all del ett negativt utslag i tvistemål om vårdnad om barn. Jag har personligen haft många tillfällen att sitta med föräldrar i dessa chocktillstånd - chock över de besked jag lämnat om deras barns hjärnskador och livsmöjligheter. Den vanliga reaktionen är att den utsatte personen börjar plocka med småsaker, torkar av bordet, sorterar sina pennor, fastnar i tankar om att byta tid hos frissan, stryker ut osynliga veck på sina byxor, kontroller knäppningen på sin skjorta, kollar lite i sin filofax, osv. Allt med en halvtom, svävande blick.

Det mest typiska är nog att tankarna far åt alla håll och kanter, att de inte går att fokusera på någon viktig fråga, att det är svårt att hålla samtalet fokuserat. Det är som om personen inte längre kan tala sammanhängande i flera meningar i rad. Det är som om orden började ta slut och som om de ord som finns inte längre bär någon mening. Det är som om det inte finns något att säga. Det finns inga ord. (I mitt arbete sätter jag därför av flera timmar åt den här sortens samtal. Trots att det ur en "teknisk" synvinkel bara hade behövts tio minuter. Sen sätter jag av tider för ytterligare minst fyra-fem samtal, där jag hittar på en lagom svävande teknikalitet som ämne för samtalet (en gång ska vi tala om skolformer - och gå genom resultaten igen, nästa gång ska vi informera om hjälpmedel - och gå genom resultaten igen, nästa gång efter det ska vi tala om kognitva hjälpmedel i hemmet - och gå genom resultaten igen, därefter ska vi tala om kommunikationshjälpmedel och kognitiva strategier - och tala om resultaten igen, etc.

Mitt primära syfte är naturligtvis att ge tillfälle att tala om vad patienter och förldrar behöver få tala om, vad det än är. Det är ett sätt att tala sig förbi och genom chocken).
Jag minns en gång när jag hämtade upp en flickvän på flygplatsen efter en längre asienresa. Hon hade skrivit tårdrypande brev och ringt mig collect-call flera nätter då hon känt sig ensam och eländig på olika håll i världen. Och när jag hämtade henne möttes jag av en nervös, småstudsande tjej som lite snurrigt talade om kaffet på planet mellan Ulan Bator och Peking, om bagagekastarnas välstrukna uniformer i Singapore, om de indiska cigaretterna hon köpt mig och inte förrän efter en lång dusch, en rejäl portion svensk husmanskost och ett massivt pillande med alla saker i hemmet, lite babblande om vilka räkningar som skulle betalas osv, så var hon "tillbaka" hos mig med sitt vanliga jag. Och kunde tala om sina blandade känslor med att vara bortrest och med att komma hem.Det tog tre timmar - och det var en vuxen kvinna. R är fem år. Hon behöver mycket, mycket mer tid på sig.

En vän var på tjänsteresa i USA. En arbetsvecka, sen hämtning av familjen på Landvetter. Båda barnen var med och var glada. Äldsta tösen, då fem år, hejade glatt som om han bara hade varit nere hos araben och köpt snus. På väg in i huset, när tösen sprang före (avståndet till fadern ökade ånyo) var det som om hon plötsligt blev varse något, tvärvände, sprang in i hans famn. Sen släppte hon inte taget på flera timmar. Hon höll ett brottargrepp som skulle fått Karelin avundsjuk. Det tog några timmar innan hon vågade, och han hade varit borta fem dar. Men då har han en fru som älskar honom, och han henne. Hon talade med barnen om honom varje dag och hjälpte till att hålla en levande bild av honom i barnens små själar. Jag misstänker att Barnets moder inte hjälper henne med det. Och nu berörde jag en psykologiskt helt avgörande punkt när det gäller att förstå faderskapet: Det finns två fäder: en som är den pappa barnet möter i verkliga livet, och en annan som är den far som framträder i moderns tal. (Och en tredje är den fader som växer fram i barnets inre föreställningsvärld - och som formas av de två förra). Jag tror inte för ett ögonblick att dottern hunnit glömma allt det där som du nämner. Däremot tror jag hon kan ha svårt att tala med just dig om det, i alla fall just nu med dig närvarande. Och i synnerhet med C närvarande. Ska C vara med så är hennes uppgift i detta sammanhang att enkom blåsa liv i en positiv föreställning om dig. Inget annat. 

Jag känner inte C, men om jag får avge en kvalificerad gissning, så tror jag att C inte är förmögen att göra det. Då ska hon heller inte vara med. Jag tror vidare, om jag nu ska spekulera, att hennes distanserade hållning gentemot dig, inte skulle ha sin motsvarighet om hon mötte någon annan person hon inte mött på länge. Ingen annan har nämligen lika stor betydelse för henne. Vi måste dock vara helt på det klara med att denna "normala" separationreaktion samtidigt är ett allvarligt tecken. Din dotter har alldeles uppenbart varit borta från dig mycket längre än vad hennes psykiska förmågor klarat av att hantera. Den enda medicinen är att hon får träffa dig igen. Fort. Snart. Mycket. Nåt jävla trams om att det skulle behövas nån "inskolning" eller liknande, är inget annat än just trams. Det finns inget som helst teoretiskt eller empiriskt vetenskapligt stöd för en sådan tanke - den speglar blott en vuxens paranoia.

Nu ska jag skriva något som rör sig i psykologins mest flummiga regioner. Den plötsliga tomhet och besvikelse du erfor i det direkta mötet med ditt barn, tror jag du bäst ska se som ett mått på barnets känslor i mötet. Jag tror, kort sagt, att du erfor ungefär vad barnet kände. Den psykiatriska termen är projektiv identifikation. Det behöver inte vara dåligt: Du har nämligen en förmåga att uthärda denna känsla, och genom att göra det så kan du härbärgera den (contain) åt henne, så att samspelet och leken kan gå vidare. Om ingen hjälper henne att sålunda ta hand om hennes besvikelse, så låser det hennes tankeliv, hon kan inte utvecklas och hon blir bitter. Man kan nog utgå från att att hon är bitter på dig, Joakim. I hennes värld har ju du "åkt på en lång resa". Och hon har nästan gett upp hoppet "han kanske inte kommer tillbaka". Att bli övergiven av sin far, när man är fem år, föder ju en viss irritation mot fadern. Det är en stygg och opålitlig far.

Notera nu att vi talar om fader nummer tre: den som finns i barnets inre psykiska värld. Det är just för att hon har en sådan bild av Joakim som hon måste få träffa sin riktiga far i det verkliga levandes livet. Ett litet klargörande, som jag haft tillfälle att bjuda många föräldrar på, i min kliniska gärning. Det händer då och då, att föräldrar bekymrat ber om råd då deras barn börjat vara arga på dem och skäller och har sig i största allmänhet. Föräldrarna tycker det är besvärligt, för de kan inte längre trösta sina arga barn och förstår inte varför de är utsatta för barnens ilska. Jag brukar då påpeka, att denna ilska (i somliga fall) inte i första hand skall ses som att barnen är arga på föräldern (vilket de ju uppenbarligen är, det är inte det som är frågan) utan tvärtom skall ses som att barnen har en stor tillit till sin förälder och betror föräldern om att tåla denna aggressivitet, barnet känner sig säker på att föräldern klarar av att härbärgera ilskan. Barnet vänder sig, i en akt av tilltro, till föräldern och ger uttryck för sin ilska (över något) och ber då föräldern om hjälp med att ta hand om ilskan. Och det gör man inte genom att rationalisera den eller tala pedagogiskt om den. Utan tvärtom genom att uppleva den med hela sitt plågade väsen, genom att bli lika hederligt förbannad själv - med att detta till trots orka stanna kvar, orka fortsätta samtalet, orka fråga mera. Genom att tvinga sig att låta kärleken vara större än ilskan och därmed fortsätta vara vuxen, dvs en förälder åt ett plågat barn. För det är en pålitlig förälder barnet behöver just då. 

Alltså, det som föräldrar kan uppfatta som en lindring, är tanken att barnets ilska visar att barnet litar på föräldern. När vi talar om äldre personer med ett liknande beteendemönster (återkommande ilskeutbrott, återkommande anklagelser, ytliga och ombytliga realationer) så ser man inte sällan samma bakomliggande psykiska mekanism. Ilskeutbrottet är en
provokation, ett försök att få den andre arg. Och den andres ilska ger en alldeles uppenbar sjäslig lindring: detta är lätt observerbart. Det bekräftar också den arges bild av att folk i omgivningen är opålitliga eftersom de plötligt och oberäkneligt blir arga hela tiden. Vilket förstärker föreställningen om att det i ren självbevarelsedrift inte finna anledning att beblanda sig mot andra människor, på något djupare plan. Vilket dessutom bevisar att personen själv bara har sig själv att lita till.

Detta lämnar personen i ett ensamt, rent narcissistiskt tillstånd. Helt gränslöst också, för finns inget erkännande av andra människor så finns det heller inga gränser gentemot dem. Att inte svara på dessa provokationer med ilska, utan med saklighet, leder (som någon påpekade i ett mejl alldeles nyss) till att personens egen ilska ökar. Det egna lugnet gör att den arge dels inte får någon omedelbar lindring för sin ilska, och dels inser att att man inte kan
kontrolleras, ens genom ilska. Denna upplevda kränkning mot de narcissistiska storhetsfantasierna föder hat.

Jag hade en studiekamrat som berättade en liten anekdot från sitt första extraknäck som skötare på en borderline-avdelning (slutenvård). Kamraten och avdelningssyrran satt och fikade. In kommer en söt och rar patient och kråmar sig lite, utan att säga att ord. Hon ville tydligen något, men sa inget, och började hälla upp saft. Och hällde. Och hällde. Och saften rann över kanten och över hela bordet. Kamraten blev topp tunnor rasande och tog ett djupt andetag för att säga något passande, när sköterskan utan att ta blicken från sin veckotidning, lugnt sa: "Bli inte upprörd, det är hon som är arg". Varvid bruden fullständigt exploderar, läser lusen av allt och alla, idiotförklarar hela världen och anklagar samtliga anställda för att vilja ligga med henne. I vart fall det sista påståendet var det tydligen ganska lätt att förhålla sig skeptiskt till, ty hon var inte särskilt charmig.

I det här fallet gjorde man rätt. En vanlig lösning, speciellt bland oskolade "hjälpare" och inkännande medmänniskor, är att börja liera sig med patientens föreställningar om alla andras uselhet, eller om dessa påståenden fokuserar på några speciella personer. T ex en f.d. make. Joakims vittnesmål om sitt ex, och ännu hellre sin ex-svärmor, får mig att (ytterst spekulativt) tänka i dessa banor. Jag tror du behöver en ängels tålamod. Det är också detta tålamod som i en förlängning kommer att batala tillbaka sig.

R fattar ett det finns en stabil punkt i tillvaron. Att soc. Kungsbacka har handläggare som identifierar sig med C (och däremed lever ut hennes vanföreställningar) gör det bara mer angeläget att du behåller ditt lugn. "Lugn" innebär inte att du ska förhålla dig passiv: du måste fortsätta att påtala bristerna i deras verklighetsuppfattning. På samma sätt som hittills. Jösses vad jag skrev nu helt plötsligt. Jag tror bestämt att febern börjar släppa. Sammanfattningsvis: Jag tror inte det är någon fara på taket för din framtida relation med R, men umgänget måste till varje pris fortsätta nu. Du måste också träffa R utan C:s närvaro. Din besvikelse speglar dels R:s besvikelse över att inte ha fått träffa dig, och dels din goda förmåga att uthärda hennes ledsenhet.

Peter



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

På fredag tänds ljusen i protest

Kategori: Barn

Vill påminna om ljusvakan som hålls i Kristianstad nu på Fredag och Lördag. Det blir förhoppningsvis den stora protestmanifestation mot Sveriges vägran att lagstadga om barnkonventionen som vi hoppas på.

Det är dags nu, det har gått 20 år sedan vi skrev under och lovade att följa denna konvention, ändå har den inte blivit lag i vårt land. Det betyder att den mer är en rekommendation, och att svensk lag går före. Något som naturligtvis drabbar dom små som inte alls sätts i främsta rummet- Barnen som ingen lyssnar på. Inte ens deras egna ombud. Barnen som med våld slits ifrån sina familjer av tjänstemän som tilldelats en makt större än gud fader själv, och som utan insyn kan missbruka den makten av ideologiska skäl eller för egen vinning.

Hur länge skall detta få pågå utan att vi höjer rösten?
Är det inte dags att vi får en rättssäker och objektiv syn på föräldraskapet? Så länge partierna inte vill ta tag i det problemet blir deras övriga vackra tal om jämställdhet mest tomma floskler.

Kom till Kristianstad på Fredag och tänd ett ljus för barnen och deras rättigheter, och kräv ett slut på den misshandel och tortyr som dessa tvångsseparationer mellan barn och deras föräldrar utgör. Detta är barbari och har ingen plats i ett samhälle som vill kalla sig utvecklat och jämställt. Ge barnen rätt till en nära och god kontakt med bägge sina föräldrar, och sluta dalta med umgängessabotörer och vrångpellar.
Är det inte dags nu?

Uppenbarligen tycker inte BRIS och BO detta, eftersom dom valt att tacka nej till inbjudan. Men UNICEF, Rädda barnen, Pappa-Barn, samt representanter från nästan samtliga partier i riksdagen kommer...och så daddy förstås.

Den 25 November får jag träffa R igen.


Jag kommer att få igång ett umgänge med R igen fr o m den 25 November.  Just nu är det nästan det enda jag kan tänka på. Då har det gått 268 dagar sedan hon skulle ha kommit till mig på sitt påsklovsumgänge. Det är så klart nervöst trots den enorma glädje och lättnad jag känner.

Att jag just nu inte skriver mer är beroende på att jag har för mycket omkring mig nu för att hinna. Inte minst skall ju galan till helgen förberedas. Jag kan utlova mycket bra musik från scenen, med många av mina egna låtar på programmet. Det kommer också att arrangeras aktiviteter för barnen hela dagen. Evenemanget äger rum på torget i Kristianstad både Fredag och Lördag. Om ni inte kan komma personligen kan ni köpa en Marshall genom mig och få era namn skrivna på för 30 kronor.

Hittills är det bara en person som följt denna uppmaning. Hoppas det blir fler nu sista veckan.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Fp politiker vilseledde medvetet sveriges riksdag

Kategori: Barn

Carina SällbergCarina Sällberg. Ordförande för kvinnojouren Kobra i Helsingborg, ledamot i folkpartiets styrelse i Skåne län, nämndekvinna i Helsingborgs tingsrätt samt egenföretagare inom PR och journalistik. Nu kan man även kunna lägga det mindre smickrande epitetet lögnare till meritlistan. Hennes och hennes joursystrars lögner har många barn fått betala dyrt för. Allt för många. Ändå fortsätter Carina och hennes politikervänner att hälla miljoner ner i sina egna fickor utan krav på redovisning. Hennes egen jour Kobra fick 500 000 kronor enbart i statsbidrag 2006.

Daddys kan idag berätta om vad som avslöjas i Ingrid Carlqvists nya bok "Inte utan mina söner". Handlingen kretsar omkring George Pesor från Australien och hans två pojkar Andre och Frank som kidnappades av sin mor för ganska exakt ett år sedan. Just denna kidnappning slutade lyckligt. Detta tack vare att dessa pojkar hade turen att ha en pappa som till slut inte tvekade att bryta mot svensk lag för att hitta sina barn. Någon hjälp av svenska myndigheter fick han nämligen inte. Detta trots att två minderåriga barn var kidnappade och mamman efterlyst av Interpol. Istället hjälpte man snarare mamman att hålla sig gömd.

En tvättäkta barnbeskyddare

George PesorCarina Sällberg (fp) utstrålar bestämdhet och trygghet på bilden som ledsagar intervjun i Helsingborgs Dagblad. Händerna på höfterna, huvudet lätt lutat och ett leende som säger "lita på mig". Rubriken på artikeln lyder "Hon kämpar för barnens rättssäkerhet". Men då man vet vad som döljer sig under ytan på det där leendet så liknar det mest leendet hos den kobra som hon har döpt sin kvinnojour efter.

En god fé och en barnens outröttluge förkämpe. Så målas bilden av Carina Sällberg upp i artikeln från Helsingborgs dagblad. Så här säger hon bland annat: — Man måste granska domstolarna mer. Få domare har kompetens i vårdnadsmål, de har dåliga kunskaper i barnpsykologi och följer inte forskningen. Domstolarna gör inga riskbedömningar utifrån barns perspektiv.

Kobra är endast i andra hand en kvinnojour och skyddat boende för kvinnor. Till absolut största delen jobbar man med lobbyism för att påverka våra folkvalda att sära på så många barn och deras pappor som möjligt. Detta åstadkoms framförallt genom att utmåla fäder som våldsamma pedofila monster som barn till varje pris måste skyddas ifrån. Risken för ljugande och falskanklagande mammor återfinns ingenstans i retoriken. Detta kan möjligen bero på att Carina Sällberg själv tillhör denna skara.

Sanningsförsäkran betyder ingenting för vissa människor


I vårdnadstvister vittnar man inte under ed. Varför just dessa förhandlingar är undantagna är det nog få som riktigt vet. Det liksom bara är så. 2008 dömdes 700 kvinnor för mened. Då är alltså vårdnadstvisterna inte ens medräknade. Ändå tycks man inte se nödvändigheten med att införa edsförsäkran i vårdnadsmålen. Varför det är så kan ingen svara på. Eller så vill man inte. Så att när tingsrättens ledamöter 2003 erinrade Carina Sällberg att hon vittnade under så kallad sanningsförsäkran så visste hon exakt vad det betydde. Jag kan ljuga dom fulla, jag riskerar inget straff för det. Det var också precis vad hon gjorde. Jag har läst domen från hovrätten som gav henne ensam vårdnad om barnen efter att ha överklagat domen från tingsrätten som enbart gav henne delad. Och någon förespråkare för delad vårdnad är Carina Sällberg inte. Jag har även läst tingsrättens dom samt deras motivering till att inte ta vårdnaden från pappan som Carina Sällberg yrkat på.

Det är näst intill en overklig känsla som smyger sig på då man läser denna dom, som kryper in och som häller is i hela ens blodomlopp. Kanke inte så mycket tingsrättens dom i sig. Den följer mönstret med en pappa som vill skiljas och en mamma som skall hämnas och som vet vart det gör ondast.

umgängessabotageDenna gång ljög Carina dock allt för klantigt och uppenbart. Hon påstod bland annat att pappan plötsligt efter tio års äktenskap fått en psykos och förändrats totalt. Blivit våldsam mot barnen och henne , incestuös och psykiskt sjuk. ack och ve. Uppenbarligen var han stundtals så sjuk att han inte visste vem, eller var han var. Detta motsades dock av att han inte haft en enda sjukdag från sitt arbete som lärare under denna period och ingen av människorna som han hade daglig kontakt med hade märkt av någon psykos. Varken elever, kollegor eller vänner.

Domen i tingsrätten blev fortsatt delad vårdnad. Lite klantigt kan tyckas, att åka dit på en så ogenomtänkt lögn, men hur skulle hon annars försöka väva ihop en historia om att denne man plötsligt efter tio års äktenskap blivit våldsam, pedofil och hotfull?

Men lägg även märke till att hon tilldöms fortsatt delad vårdnad trots uppenbara lögner i sitt vittnesmål. Detta kunde hon tacka vårdnadsreformen för. Den som kom 98 och gav barnen rätt till bägge sina föräldrar. Det vill säga samma lag som Sällberg och hennes feministiska systrar till slut efter en våldsam och lögnaktig lobbykampanj lyckas riva upp och ersätta med dagens vårdnadslag, som istället kapar familjeband för gott. Lite ironiskt att Sällberg 2003 räddas av just den lag som hon sedan kom att göra allt för att förstöra.

Carina Sällberg överklagade tingsrättens dom till hovrätten, och det är här som isvattnet gör sig till känna i blodomloppet. I hovrätten vinner hon plötsligt ensam vårdnad utan fight. Pappan som dittills lagt 80 000 kronor på advokater och kämpat, och faktiskt till slut lyckats vinna sin redan rättmätiga del av bestämmanderätt och umgänge med sina barn, lägger sig nu plötsligt platt i hovrätten. Utan något motstånd ger han upp alla vårdnads och umgängesrättigheter. Hovrätten nästan beklagar att dom tvingas döma som dom gör, men lämnas inget val.

Orsakerna till denna plötsliga kapitulation kan man endast spekulera i, men källor som varit i kontakt med pappan uppger att det var Carina Sällbergs mäktiga vänner som till sist "övertygade" honom att droppa fallet. Då ska man hålla i minnet att Carina Sällberg sitter i styrelsen för ett regeringsparti, hon har suttit i ROKS styrelse, hon är personlig vän med människor som Monica Dahlström Lannes, Claes borgström och Tomas Bodström. Det vill säga samma människor som fällde Tito Beltran och dömde honom till två och ett halvt års fängelse, utan några som helst bevis. Det är alltså nästa steg? Om man mot förmodan får domstolarna att till sist förstå vad som får ske mitt framför dom, så hotas man till tystnad. Åtminstone om man har haft otur nog att skaffa barn med en feministisk topp politiker och lobbyist.

Bara för att klargöra. Här talar vi alltså inte längre om en människa som kanske är lurad eller felunderättad och därför tror sig jobba i barnens intresse. Vi talar om en kallhamrad och iskall lögnerska och manipulatör som inte tvekar att använda barn som ett medel att nå ett mål. Till synes totalt obekymrad om vad hon gör mot dem i processen använder hon sina egna barn som verktyg för att krossa deras egen pappa och i förlängningen även barnen.

Hon har medvetet vilselett sveriges riksdag


riksdagenÅret är 2005 och förarbetet för att hinna införa den nya vårdnadslagen innan sossarna tappar makten tutar på för full maskin. Snabbt ut på några remissrundor. En av remissinstanserna var ROKS. Dom liksom Carina Sällberg är inte förespråkare av gemensam vårdnad. Detta menar dom är skadligt för barnet. Dels är ju pappor som vi vet inte att lita på. Se bara på all den fina statistik (som vi har gjort alldeles själva). Sedan är det ju också fel att tvinga barn till att umgås med en förälder som begår sexuella övergrepp och slår barnet. Det borde väl vem som helst förstå?

2004 skickade föreningen Kobra 1 000 handskrivna vykort till alla riksdagsledamöter, JO, Riksåklagaren, vårdnadskommittén, Socialstyrelsen, länsstyrelserna med flera för att fästa uppmärksamhet på våldet mot kvinnorna och konsekvenserna för barnen av att ge pappor rätten att umgås med sina barn på lika villkor. Ytterligare 1 000 kort skickades 2005 i samband med att vårdnadsreformen från 1998 skulle ses över ville man trycka på politikerna för att barnens bästa ska väga tyngre än gemensam vårdnad.

Och så blev det. 2006 klubbade sveriges riksdag igenom vårdnadslagen som skulle visa sig bli en katastrof för våra barn. Barn och fäder slits brutalt isär. Pappor utsätts för rena maffiametoderna av socialtjänst, domstol och BUP, och precis likt maffian skrämmer dom sina offer till tystnad. "För du vill väl se dina barn igen?" Vårdnadstvisterna har ökat med 40 procent sedan den nya lagen och antal drabbade barn årligen uppgår numera till över 7000. Tvisterna blir bara smutsigare och smutsigare och tycks konstigt nog följa samma mall allihopa, med få undantag. Ty Sällberg och hennes systrar är ännu inte nöjda. Så fort en pappa mot alla odds och ofta efter år av kamp vinner vårdnaden protesterar dessa kvinnor i högan sky och vrålar om hur barns rättssäkerhets åsidosätts. Samtidigt tycker dom det är okej att påverka våra folkvalda med lögner och påhittade historier. Alla minns väl böcker som "Gömda", "Asyl", "Den tusende gången och "när blodsband brister". Den sistnämnda var fabricerad av medlemmar i föreningen ATSUB, som även det är en rabiat pappahatarförening, och även den därför tycks åtnjuta ett generöst bistånd från brottsofferjourer och stat.

liesCarina Sällberg i Dagbladet igen — Det är vanliga yrkesarbetande kvinnor som sakta men säkert mals sönder i dessa processer. De blir så illa behandlade av systemet och ansvaret att föra deras talan vältras över på ideella organisationer.

Och vi köper budskapet trots att det haltar betänkligt och inte skulle hålla för någon närmare granskning. Fast detta är inget som dessa föreningar hittills behövt oroa sig för heller. Som fågelungar låter vi oss matas av dessa stortrutar som skränat om sin könsmaktsordning som ingen egentligen har sett eller ens begriper vad det är i verkligheten. Nu börjar fler och fler människor förstå, trots medias envisa vägran att granska detta område, att dom medvetet har bedragit sveriges riksdag och kostat skattebelarna enorma summor. Inte många än, men det blir fler och fler som ser. Detta är ofrånkomligt i ett samhälle som skapar så mycket lidande. Främst för familjer som slits isär mot deras vilja av dessa makthavares bödlar. Socaltjänsterna. Dessa två organisationer den ena offentlig och den andra "ideéll" är tätt sammanslingrade, och har ett stort "kunskapsutbyte" och nära samarbete.

Inga kvinnor ljuger, och inga mammor ljuger heller. Och barn? Nej dom ljuger aldrig. Om man är kvinna så är man ju automatiskt oskyldig och ren. Och om man mot förmodan inte skulle vara det så beror brottet man har gjort sig skyldig till naturligtvis på en man. Hon har agrerat i självförsvar då hon högg honom 25 gånger i huvudet med en köttyxa... Just detta brott åtalades en kvinna för i Molkom förra året. Efter att ha slagit ihjäl sin "gode mans" make i hans sommarstuga, tömde hon hans plånbok, stal hans bil och länsade hans bankomatkonto, för att sedan åka raka vägen hem till sin älskare och fira hela natten. I sommarstugan fick mannens kropp ligga och ruttna i en vecka. Domen i karlstads tingsrätt blev friande. Kvinnan hävdade att mannen försökt våldta henne, sedan målade hon upp en helt vansinnig historia med sömntabletter och kokosbollar. Det blev en liten notis i den ena kvällstidningen.

Eller så sker det som i mitt eget fall. En yrkan om ny prövning om vårdnad lämnas in. Då kommer mamman plötsligt på att dottern har sagt sig ha "hemlisar" med pappan. Då kan hon med benägen hjälp av socialtjänsten anklaga honom för övergrepp och dra  igång utredning efter utredning tills han är knäckt ekonomiskt och själsligt. "Då får jag barnet, kungariket och alla pengar själv ha ha va bra...Va? Barnet? Äsch det där fixar jag nog själv ska du se. Mitt barn behöver bara en mamma, pappan är hon bättre utan ändå, den skithögen! Det är ju vi nu, mammas lilla älskling, Vi skall nog klara oss ska du se, fastän alla är dumma och alla är emot oss."

Det är ett mycket bra system enligt de här människorna. Om man vore intresserad av att se mönster snart skulle man snart upptäcka ett visst sådant hos dessa saboterande mammor. Arne Wirén gjorde en gång en gärningsmannaprofil som jag tycker är mycket pricksäker. Dessa mammor lever på bidrag helt eller delvis, påfallande många är sjukskrivna. De har eller har haft psykiska besvär. Dom är arbetslösa eller går på något arbetsmarknadsprogram. Eftersom dom annars skulle ha dålig ekonomi använder dom barnen som födkrok. Lyckas dom bara bli av med pappan kan dom sedan räkna med att få allehanda bidrag. Många av dom har själv en dominant mamma, som lägger sig i och styr deras liv med barnen. Många vill straffa sin exman genom att hämnas för att han var otrogen eller ville skiljas. Dom är svartsjuka mot hans nya kvinna.

Men den största drivkraften för dessa mammor är ett sökande efter identitet. I brist på annat i livet klamrar dom sig fast vid sina barn som skall fylla rollen som vän eller väninna, eller i värsta fall bli någon sorts personliga assistenter. Pappan skall inte ha någon rätt att ens ha kontakt med "hennes" barn. Det är inte bra för barnen att utsättas för män och patriarker, speciellt inte sina egna. Deras pengar däremot tas gärna emot. Dom krävs papporna på oavsett om dom har råd eller inte. Och oavsett om han ens får träffa sina barn. Att pappor till slut hamnar på gatan efter denna oömma behandling är inte ovanligt. För evigt dömda till ett skuggliv där glädje inte längre existerar. Endast längtan och smärta.
Nästa gång du stannar och pratar med en försäljare av tidningen Faktum. Varför inte fråga om han har några barn. 

Seminarier på Elite Plaza Hotel, 400 kronor biljetten


Jag minns för ett par år sedan så anordnade jag ett seminarium i Pappa-Barns namn i Göteborg. Jag hyrde den billigaste lokal jag kunde hitta i källaren på stadsbiblioteket. Inget fel alls på lokalen. Den var mycket prisvärd. Föredragshållarna ställde alla upp gratis förutom resan, och kaffet ordnade en medlem som jobbade med sånt. Jag skickde ut hundratals inbjudninger via mail. För att täcka lokal och resekostnader som jag tagit ur egen ficka, så tog jag en hundring i inträde. Det kom 35 personer. Det gick just ihop.

När Carina Sällberg anordnar seminarie får hon 77 OOO kronor av brottsofferjouren och ännu en summa av ungefär samma storlek av kronprinsessan Margaretas minnsefond. Länsstyrelsen hjälper också gärna till. Hennes seminarie hålls inte i en källare utan på våning 5 på Elite Plaza hotel. Det kostar 400 kronor att komma in och lyssna på propagandan och lära sig att känna igen hotet från sexförgriparpapporna som bara tycks öka i antal. Mycket såsom det var på 1500 talet, tycks återigen särskilda självutnämnda häxmästare kunna avgöra en människas skuld. Seminarierna fylls av socionomer, rådmän och allehanda andra kvacksalvare.

Carina Sällberg har även kontaktat Socialhögskolan i Helsingborg för att Kobra ska bli delaktig i utbildningen. Kobras engagemang har också bidragit till ett antal riksdagsmotioner där bland annat vänsterpartiet tagit upp att det krävs specialutbildade domare i mål om kvinnomisshandel, övergrepp mot barn och vårdnadstvister. Riksdagsledamöter från folkpartiet och centern initierade en debatt med justitieminister Thomas Bodström om barns rättsäkerhet, efter initiativ från Kobra. Kobra tycks också ha ett nära samarbete med Rädda Barnen och sveriges före detta BO.

Hon ljuger även om fallet George


Ann Louise Vallette sökte år 2004 kontakt med kvinnojouren Kobra, och fick på det viset kontakt med människor som trodde henne fullt ut då hon berättade om dom sjuka och perversa sexövergrepp pappan hade begått mot hennes pojkar. Inte bara han förresten, hans släktingar i Australien, påstod hon, hade också varit med i orgierna med barnen. Kobra eldade under hennes redan rödglödgade och hämdgiriga hat och tillsammans skapade dom en polisanmälan som borde ha 18 års gräns minst. Här ser ni ett kort utdrag ur Kobras polisanmälan mot George:

feminismHe locks the children in the bathroom and takes their clothes off. They do things everywhere, on the toilet, on the washbasin, in the Jacuzzi without water, the brother-in-law lies on the floor, face down and face up. The children say that they must ha (sic) their tongue straight into his bottom "you know between the stretch in the bottom". He locks the childrens heads between his thighs and moves his lower part up and down. They can't get away. The children cries, screams as high as they can and his wife usually knocks on the door "it's enough!"

Vad är det för fel på människor som sitter och tänker ut sånt här äckligt dravel? Tänk när alla dessa hemska historier började läcka ut från tokfeministernas tankesmedjor. Inte undra på att pedofilskräcken växte, och att det blev lättare att få pappor dömda för detta brott. Minns särskilt Eva Lundgrens alla påståenden om satanistiska pedofilligor som halshögg barn och våldtog deras huvudlösa kroppar. Ni som har starka nerver, eller en sällsynt sjuk fantasi kan läsa hennes påståenden. Dom finns att finna på nätet. Denna professor åtnjuter fortfarande ett stort anseende på Uppsala universitet. I en sund värld hade hon suttit i en madrasserad cell.

Vad gällde föreningen kobras polisanmälan mot George fanns samma problem. Inte ett ord i denna anmälan var sant. Allt stammade som så ofta ur dessa kvinnors sjuka fantasi. Något som, i vårt samhälle borde mana till eftertanke.

Precis som för oss svenska pappor var George tvungen att gå igenom flera års helvete innan han till slut blev trodd. Hans pojkar blev till och med tvångsomhändertagna under en period, där dom placerades hos en fostermor som enligt beskrivningen i boken inte direkt lät som någon barnälskande person.

Men sanningen kommer till sist fram och den uppenbart störda mamman kidnappar då istället barnen. Något som båda barnen i förväg försökte berätta för myndigheterna. Förgäves bad dessa barn om myndigheternas beskydd, men förgäves. Ingen lyssnar på barnen. Dom behandlas istället som någon slags idioter som saknar förmåga att ha en åsikt. Om den inte överensstämmer med mammans förstås. För då lyssnar man gärna.

Jubel då Tranåskvinnorna frias


När så anklagelserna började komma mot Kobra för medhjälp i kidnappningen av barnen så förnekade man plötsligt all inblandning. ROKS ordförande gick ut offentligt med uttalanden om att kvinnojourerna inte hjälper till med kidnappningar av barn. Samtidigt utbrister på ROKS ett jubel när kvinnorna från Helga kvinnojour i Tranås frias trots att dom hållt två barn kidnappade från sin pappa i 6 år, bland annat med hjälp av rektorn i barnens skola. Då skickade ROKS ut pressreleaser där man berättade hur GLADA man var att rättvisan segrat. Att mamman i det fallet även misstänktes för andra brott såsom olaga intrång och stöld har det mig veterligen inte rapporterats om någonstans. Till slut dömdes jourkvinnorna efter överklagan till 4 månaders fotboja. Detta blev till ett stort snyftreportage i TV4 morgon där kvinnorna fick stort utrymme att beklaga sig över hur orättvis denna dom var. Bara tanken på att sätta dessa frivilliga kämpar i fängelse var ju barock. "Dom hade ju småbarn därhemma".

Kobra nekade dock ihärdigt i att man hade något med kidnappningen av Frank och Andre att göra. I sin dementi skrev man indignerat.

Föreningen Kobra gjorde år 2004 en anmälan om att barnen i det aktuella fallet utsatts för grova sexuella övergrepp. Det framgår tydligt av polisanmälan att Kobra återger vad barnen uppges ha berättat för sin mamma. Efter anmälan till Interpol, vilken ledde till en utredning, har Föreningen Kobra inte ytterligare agerat i denna
sak. Kobra är en barnrättsförening som arbetar för att förbättra våldsutsatta kvinnors och barns rättssäkerhet och
rättstrygghet. Föreningen arbetar med att förmedla kunskap och information om föräldrabalken, socialtjänstlagen
och FN:s konvention om barnets rättigheter. Kobra erbjuder juridisk rådgivning via jourtelefon och Internet samt
arrangerar seminarier.

Detta är återigen lögn.

abuse in family court1. Barnen har aldrig påstått något som ens liknar de perversa anklagelser som riktas mot fadern och hans släkt från Australien. Borde inte Kobra ha kontrollerat med Georges barn innan man polisanmäler och stämplar honom som ett incestuöst monster? Det har man uppenbarligen inte gjort. Detta liknar förfarandet i många andra fall. Även mitt.

2. Så sent som 2006 kontaktades George Pesor av vice ordförande Ulla Inezdotter på Kobra från moderns egen hotmailadress. Där skriver hon plötsligt att George är en bra far?? och vädjar istället till hans sinne för rättvisa i något slags desperat försök att försöka pressa George att ge upp vårdnaden.

När kidnappningshistorien höll på som värst i vintras så får jag en dag följande e-mail från en källa som jag känner flyktigt.

 

 

Hej Joakim

Lite upplysningar avseende de 2 australienska pojkar:

Dem befinner sig i Sverige och får stöd av Kvinnojouren Kobra i Helsingborg. Kontakten sker genom en advokat som åberopar tystnadsplikten. Dom har börjat i en privatskola, troligen i Stockholmsområdet men detta är inte helt säkert.

Dem använder sig av LÅNADE personnummer. Uppgifterna har hög trovärdighet, kommer från ett styrelsemedlem från Kvinnojouren i landskrona (sängkammarsnack) Lägg INTE ut uppgifterna som FAKTA, men i stället som ”jag har funderat” och då inte det med lånade personnummer eller advokaten. Det viktiga är att dem blir hittade och att min källa inte blir ”bränd” därför den kan ju vara bra en annan gång.

Just det mailet bevisar ingenting, men om man tänker som kvinnojourerna så räcker ju indicier långt. Eller så bör dom i alla fall göra det. Är det ett sådant här samhälle vi vill ha? Ska barn få misshandlas på detta sätt med vårt lands folkvalda som tysta åskådare, och domstolarna, polisen, åklagarna, socialtjänsten som möjliggörare av brott och manipulation av rättvisan och rättssäkerheten för våra barn?

 

Vill vi ha det så här? Eller borde vi jobba mot ett samhälle där barn har rätt till båda sina föräldrar, inte bara den ene? Där det finns en förälder som kan ta över om den andra inte mår bra, eller är vuxen uppgiften? Vill vi ha en värld där barn tillåts växa upp i sin fulla potential, eller en där vi förstör deras liv innan det knappt har hunnit starta?

Denna blogg fyller ett år denna månad. Jag har försökt och försökt att berätta sanningen. Är den värd någonting? Uppenbarligen inte för sveriges stolta journalistkår. Inte ens när man lägger en hög av bevis för brotten i deras knä är dom intresserade. Är jag besvärlig? Är det därför jag och min dotter har förvägrats all kontakt i över sju månader nu? Är det ett straff för att jag drar av den fina masken och demaskerar monstret därunder? Jag utesluter inte längre någonting.

Ingrid Carlqvists bok kan köpas på alla välsorterade Bokhandlare. Rekommenderas varmt för er som vill få en inblick in i helvetet. Det som vi pappor och våra barn tvingas leva i. År ut och år in, medan våra hjärtan långsamt slits isär inifrån, liksom vår yttre verklighet i det maktlösa och smärtsamma mörker vi oskyldigt döms till.

Vårt brott är att vi tog striden för att ge våra barn en trygg uppväxt. Det är detta vi och våra barn straffas för. Jag kommer att fortsätta skriva det tills människor förstår vad som händer under den fina parollen "Barnens bästa".

Mamman som kidnappade barnen fick 10 månader i fängelse. Detta var ett mycket lindrigt straff inser man när man läser denna berättelse. Snälla gör det. För våra barns skull. Vill du göra en mer direkt insats så skriv på namninsamlingen till stöd för min dotters rättigheter enligt barnkonventionen . Den passerade just 100 namn. Tusen tack alla ni som vågar gå på tvärs och ta ställning för barnen.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Hundratals barn utsätts för sexövergrepp i samhällets vård

Kategori: Barn

hundreds of children in swedish fostercare sexually abusedFöreningen Samhällets styvbarn meddelar att resultaten av den pågående utredningen om vanvård i den svenska barnavården börjar komma fram. Utredningen pågår året ut men redan dom priliminära resultaten är alarmerande.

I SVT Rapport den 16 Oktober berättade Göran Johansson, som leder vanvårdsutredningen, att hälften av de drygt 400 intervjuer som sammanställts talar om sexuella övergrepp i fosterhem och på institutioner.

"Det bekräftar vad våra medlemmar berättat på våra möten, i brev och i telefonsamtal. De talar om en barndom med övergrepp, utnyttjande och vanvård". Säger en representant för föreningen som ser detta som en bekräftelse på vad dom redan anat.

Och precis då man inte trodde att läget inte kan bli värre så blir man ändå förvånad då man läser nästa mening i pressreleasen. "Göran Johanssom berättar också att de barn som berättade om detta inte blev trodda och att man skyddade förövarna." Det svindlar fortfarande att läsa sådant. Trots att man borde vara rätt härdad nu.

Dunkla drivkrafter bland "barnbeskyddarna"


Kan det vara så att det är just människor med tvivelaktiga motiv till varför man vill jobba med barn, som även just söker sig till denna bransch. Där kan dom uppenbarligen riskfritt stilla sina perversa böjelser (när dom inte är här eller på min namninsamling och skriver om dom), och dessutom få furstligt betalt under tiden. Pengarna står du och jag för via skattsedeln. Och det är inga små summor det handlar om. Enbart sveriges ca 500 privata så kallade HVB hem slukade över fyra miljarder av våra skattepengar i fjol. Lägg sedan de statliga instutionerna, familje och fosterhem på det, samt miljarderna som slängs bort på onödiga vårdnadstvister och lönerna för de mängder av människor som sitter och administrerar eländet, så blir det tydligt att vi alla tvingas betala en smärre förmögenhet ur vår gemensamma kassa för att hålla denna brottsliga verksamhet igång.

Enbart i Kungsbacka kommun jobbar över 150 människor inom "familj & individomsorgen". Själv har jag alltid tyckt att det är en konstig benämning på den myndighet som gång på gång visar att det i själva verket inte alls handlar om någon omsorg. Dom borde byta namn till "Familj & individ krossare".
HVB hem
Är det inte också sorgligt ironiskt att det så ofta är just de anklagelser som så ofta riktas mot oss fäder för just detta brott som i själva verket möjliggör detsamma? Mitt fall är bara ett av väldigt många där falska anklagelser används som vapen för att förstöra min och min dotters relation.

Det verkar nästan som att dom fäder som är mest engagerade och ovilligast att släppa kontakten med sina barnl, som också löper störst risk att fängslas oskyldigt. Vi ska inte mopsa upp oss och protestera å våra barns vägnar, då sitter vi löst till. Det är också min dotters fall ett talande exempel på.

Inte den enda konsekvensen

Denna artikel i Washington post bekräftar också bilden av att instutionsvård och annan form av vanvård får livslånga konsekvenser för de yngsta barnen.

WASHINGTON (AP) - Små barn som räddats från barnhem och omplacerats i goda fosterhem får betydligt högre resultat på IQ-tester än barn som blev kvar. Detta konstaterar ett unikt projekt i Rumänien som har djupgående konsekvenser för barns välfärd världen.

Enbart denna åtgärd betydde skillnaden mellan borderline och andra personlighetsstörningar och genomsnittlig intelligens för en del ungdomar.

Den viktigaste upptäckten i studien, barn som räddats från institutionsvård före 2 års ålder hade den största förbättringen - Detta ger viktiga nya bevis för att de första åren en känslig period för hjärnans utveckling, enligt det forskar team från USA som genomförde forskningen. "Vad vi egentligen talar om är vikten av att få barnen ur dåliga miljöer och placera dom i goda miljöer", säger Dr Charles Nelson III på Harvard Medical School, som lett studien som publicerades i December 2007 i tidskriften Journal science. "Ju tidigare barnen kommer ifrån den dåliga miljön, desto mindre sannolikt är det att barnet skall få stora problem", tillade han.

Unicef har nu börjat använda uppgifterna för att försöka påverka många länder som fortfarande är beroende av statligt drivna barninstutioner, att byta till fosterhems-liknande system. "Forskningen ger konkreta vetenskapliga bevis på de långsiktiga konsekvenserna av berövande av kvalitativ vård för barn," säger Unicefs barnskydds specialist Aaron Greenberg. "Den intressantaste delen av denna studie visar att den personliga omsorgen och behandlingen ett litet barn får effekter för dess kognitiva och intellektuella utveckling."

Att barnhem och instutioner inte är optimala för barns utveckling kommer inte som någon överraskning. Tidigare studier har visat att tusentals barn som adopterades under 1990-talet från smutsiga barnhem i Östeuropa, Kina och andra länder fortsätter att få allvarliga utvecklingsproblem även efter övergången till den nya välbärgade hem med ömma föräldrar.

Sverige kritiseras återigen av FN


Det är nu 20 år sedan Sverige skrev på och förband sig att följa FNs barnkonvention. Det löftet till FN var inte ens värt pappret som Göran Persson leende skrev det på. Fortfarande gäller svensk lag över barnkonventionen, vilket inte minst visar sig i upprepade förbrytelser mot artikel 12 som slår fast barnens rätt att komma till tals i frågor som rör deras liv.

För inte länge sedan släppte BRÅ en rapport om kvinnors brottslighet. Förvånande skriver man nu att mödrar är i majoritet gällande brott som barnmisshandel. Trots detta vinner dom ensam vårdnad i omkring 95 procent av alla vårdnadstvister där det föreligger "samarbetssvårigheter", som är den term som kvinnomaffian smart nog skrev in i lagen 2006.

Tänk efter....hur svårt är det egentligen att, om man vill sära på pappan och barnen, skapa "samarbetssvårigheter" om man är mor och därmed kan vara rätt säker på att tjäna på det? Man blir ju daltad med från den stund man med mascaran utsmetad av krokodiltårar kliver över tröskeln på familjerätten. svensk ungdomsvård"Nämen....har han det? Vilket uselt karlkräk!" Och så gapar man efter ännu mer pengar ner i det svarta hål som politikerna döpt till "projekt kvinnofrid". När får vi en lag om mansfrid?

När får vi skyddande boenden för fäder och deras barn? Tror ni verkligen inte att det behövs? Men inte ett enda kan man skrapa fram någonstans i hela landet. De barn som har en olämplig mamma lämnas helt i sticket. Eller så hamnar dom på en låst statlig instution, men även om dom hade fått världens bästa vård på dessa anstalter är det i regel alldeles för sent för dessa barn.

Här till höger är en bild på en av de isoleringsceller som fortfarande finns och används på varje anstalt. I dessa låser man in barn som inte beter sig efter det fastlagda mönstret i upp till 24 timmar. Var tionde minut skall man sedan gå och titta på dom genom en glaslucka i dörren. Detta gör vi mot barn så unga som 13-14 år. Det har till och med hänt att man sätter barn på dessa anstalter i brist på plats.

Flera barn som senare hamnat på ett häkte för vuxna säger att det är rena himmelriket i jämförelse. Jag tror dom. Jag har sett det själv. Jag har under ett år jobbat på en sån här instution. Jag har hört ångestskriken genom celldörren. Jag glömmer det aldrig så länge jag lever.

Var femte år granskas Sverige efter hur man efterlever barnkonventionens regler, och var femte år får vi oss en trött påminnelse om hur mycket vi brister. I år var det dags igen. Men Sverige svara som vanligt lätt urskuldande en massa floskler om hur duktiga vi är. Trots att  rehabiliteringen av unga med nuvarande metoder endast lyckas rädda ett fåtal, och dessa hade nog klarat sig till och med bättre utan den sortens hjälp.

Kom och tänd ett ljus


UnicefOm du bor i trakterna av Kristiansdag och vill göra en insats för barnen i vårt land, så boka in den 20 November i Almenackan. Då anordnar Pappa-Barn Kristiansdag en ljusvaka för att påminna om att vi faktiskt har ett stort problem. Pappa-Barn Kristianstad är trots namnet en helt fristående förening med egen styrelse och egna stadgar, och med en grundare som är en av dom största kämpar jag har träffat. Gud vad jag känner igen mig själv i hans trötta och ihopbitna ansikte. Han har också lyckats med mycket på kort tid.

Ni som inte kan komma men ändå vill stötta aktionen kan sätta in 30 spänn till en marshall via donationsknappen ovan så ser jag till att dom köps in och märks med era namn. Detta har ni mitt hedersord på. Och jag tror dom flesta nu börjar förstå att det faktiskt är värt ganska mycket.

Det blir aktiviteter hela dagen i centrum för stora och små, och sedan tänds ljusen på kvällen. Representanten från Unicef kommer att tala och påminna Sverige om att det är hög tid att lagstifta om barnkonventionen. Sedan blir det uppträdande av en viss "pappabloggare" med kompanjoner. Hoppas vi ses där. Alla organisationer som jobbar för barns väl har för övrigt inbjudits. Alla har tackat ja utom två....Rädda barnen och BRIS.


Det känns som att jag har haft rätt i mina farhågor om dessa två organisationer. Dom jobbar mer för den feministiska varianten av jämställdhet än för barnen. Precis som socialnämnderna i de flesta kommuner. Detta tankeätande virus har spritt sig och fått rejält fäste i hela samhällskroppen och det blir bara värre och värre ju fler manshatande queerteoretiker vi släpper in på våra daghem, i vår riksdag och på våra universitet. På Uppsalas universitet har det varit illa länge och det blir knappast bättre. Snart får dom inte släppa minsta avhandling ifrån sig förrän den har godkänts av genusexperterna. Det kanske redan är så illa förresten.

När mitt ombud gick juristlinjen i Uppsala hade dom infört genus i vartenda ämne. Detta innebar att en genusexpert blev inbjuden att föreläsa om vart och ett av alla ämnen som avhandlades. Då det var dags för skatterätt blev hela upplägget rätt skrattretande, men dom lyckades naturligtvis även inom detta ämne bevisa att män skulle ha någon slags gräddfil på kvinnors bekostnad. Det är nämligen det genusvetenskapen är till för att göra. Synliggöra detta enorma kvinnoförtryck vi har i Sverige som väldigt få av oss faktiskt har sett eller upplevt, men de flesta ändå tror på.  Inte så konstigt eftersom "sanningen" dagligen sprids av media, "experter" och tyckare i allmänhet. Att den är vinklad och hårt filtrerad tycks inte föresväva de flesta av oss.

Varför är ni förbannade på mig?

dad after divorce
Ni Ibis och Tomas som skriver elakheter om mig i kommentarerna och enligt uppgift även har ringt människor och uppmanat dom att ta avstånd från mig. Varför? Jag trodde vi ville samma sak? Hade det inte varit bättre att lägga den energin på att debattera med dom som är motståndare till pappors och barns rätt att umgås efter en separation? Vilket hot utgör jag och min lilla blogg mot er?

Likt mannen på bilden bredvid har jag offrat allt. Och precis som honom jag gjort det av kärlek. Kärlek till mina barn. Min inkomst är för närvarande 0 kronor i månaden, efter att försäkringskassan utan förvarning för någon vecka sedan drog in mitt lilla rehab bidrag som jag blivit lovad att få behålla till Maj. Nu kliar jag mig i skallen och funderar på hur fan jag skall få ihop detta utan att gå i personlig konkurs. Det finns ju alltid lösningar, men inga som inte tar lång tid. Därför blir det jäkligt krångligt när man plötsligt ett par veckor innan räkningarna skall betalas får veta att man inte får någon inkomst. Är det problem som dessa, eller möjligtvis allt gratis dygnet runt arbete jag lägger ner som gör att jag drar på mig missunsamhet och påhopp från dessa påstådda "kämpar" i papparörelsen?

Varför detta behov att slå ner på alla som på minsta sätt sticker upp och försöker åstadkomma någonting?  För mig är ni inget problem. Människor ser lätt igenom era manipulationsförsök. Det som intresserar mig framförallt är en sak.

Jag har debatterat många gånger med övertygade feminister och vet vilka tjuvknep dom gärna använder sig av. Nämligen exakt samma som ovanstående häcklare. Samma exakta manual. Ta bort fokus från sakfrågan. Slå ner stenhårt på minsta misstag. Anklaga mig för att göra ett uselt jobb. Beskriva mig som usel på journalistik. Förstora upp småsaker till enorma proportioner. Hitta något att smutskasta mig för bland alla hundratals artiklar jag skrivit. Ändå blir försöken bara patetiska. Men när argumenten tryter för den sortens människa blir han arg och börjar gå till personangrepp. Jag har bland annat utnämnts till psykopat på en blogg tillhörande en av styrelseledamöterna i Fi. Detta för att jag ställde en fråga om orättvisorna rörande statsstöd till kvinno respektive mansjourerna. Jag har loggen sparad någonstans. Om någon anser att det är viktigt så hör av er så rotar jag fram den.

Sedan har vi den anonyme klottraren som har bestämt sig för att sabotera den pågående namninsamlingen genom att göra den till ett forum för sina egna perversa fantasier. Det vrider sig i magen på mig när jag läser sån skit. Jag kan inte hjälpa det. Men som Mikael skrev i en kommentar. Detta tydliggör bara vilken sorts människor det är som dedikerar sina liv åt att bekämpa jämställdheten. Istället för att bejaka den. man kan ju undra dock vad denna störda individ grundar sina allvarliga anklagelser på? Och vad är motivet? Vill dom smutsa ner sin rörelse ännu mer?

Nu är det dags att resa sig


homerNi har säkert hört uttrycket "when the going gets tough, the tough get going". Nu är det tufft. Trots en dom som talar om ett skyndsamt återupptagande av umgänget, och som kom redan för 15 dagar sedan, händer absolut ingenting. Jag misstänker att familjerätten i Kungsbacka som utsetts som verkställande myndighet har med den saken att göra.

Men trots alltfler impulser som säger att jag inte kommer att orka så vet jag innerst inne att det är just i detta ögonblick och i just nu som jag absolut inte får ge upp. Jag skulle kanske lära mig att leva med ett sådant beslut, men jag skulle förlora allt hopp om ett harmoniskt och någorlunda lyckligt liv. Det skulle sitta som en gifttagg inne i mig. En tagg som river och skär, men inte går att plocka bort. Ingen bot, ingen kompensation, för alltid stämplad som en förgripare, precis som min dotters morfar. Idag verkar han mest knäckt och vill inte ha med saken att göra. Jag antar att han kämpat färdigt mot R:s mormor, och inte är sugen på en returmatch.

Vill du leva ett liv på knä?


Jag kan naturligtvis inte tala för andra men jag kommer aldrig att finna mig i att mitt barn misshandlas av de människor som tjänar bra för att vara hennes skydd. Hennes trygga famn i stormen. Att den famnen inte alls är trygg vet många redan, men däremot vet dom flesta inte hur jävla illa det verkligen är. Denna blogg, samt många andras har bidragit till att fler människor får upp ögonen för verkligheten. Sedan sprider det sig som ringar, men det går sakta. Denna blogg har, enligt den senaste veckorapporten från statcounter, haft över 2000 besökare den sista veckan. Detta är dubbelt så mycket som jag trodde och en glad överraskning. Samtidigt vinner en ung tjej från övre Norrland pris som årets bloggare med 50 000 besök i veckan. Hon bloggar vad jag förstår om sina naglar.

Tony Rickardsson skulle nog ha sagt något sånt här om han haft min blogg:
Määän jaaa ee inte bitter. Nä för fan....Jaa meeena...Naaaaglar? Ja tycker de ee beuuundransvärt att någon klaaarar att skriiiiva ett inlägg om daaan...om siiina naaaglar??...Ja meeena... huur många sätt finns det att beskriiiiva dom på?

Men nu vill jag gå från ord till handling. Därför har jag och några av mina nya men nära vänner bestämt att vi startar en stiftelse under namnet "Daddys". Namnet är bra eftersom det är plural, vilket ju betyder "Pappor", det vill säga fler än bara jag. Även om jag kanske får dras med tilltalet "Daddy" i framtiden också.  Jag välkomnar fler att joina mig i denna kamp för barn och föräldrars mänskliga rättigheter, det finns dock ett "men"...

a real manJag vill inte jobba med personer som fortfarande tror att det skall gå att "prata" socialtjänsten tillrätta i fall då dom öppet diskriminerar. Det lyckades visserligen med Härryda socialtjänst i fallet med 11 åringen som felaktigt omhändertogs via LVU och sattes på Vassbo HVB hem i Uddevalla. Han kommer att nu att få flytta hem inom kort. Men enligt pappan som upplevde soc i Härryda både före och efter fallet uppmärksammades på min blogg, så hade den nog ett ganska stort finger med i det spelet. Offentlighet är det enda dessa människor fruktar. Vilket leder mig till nästa punkt.

Jag vill inte jobba med människor som ännu inte förstått att det inte hjälper att ligga lågt, som man alltid blir rådd. Det är motsatsen som är det effektivaste. Öppenhet. Bara ordet får vilken korrupt socialsekreterare som helst att darra. Alla ni som tror att jag, genom att fullständigt visa upp mig naken på nätet, gräver min egen grav. Jag tror ni kommer att bli motbevisade till slut. Men det är naturligtvis endast spekulation. Jag går dock på magkänsla i det här fallet. Samt ett samtal som mitt ombud har haft med en chéf i Kungsbacka socialförvaltning. Men mer om det senare.

Jag vill inte heller jobba med människor som accepterar ett liv på knä inför dessa familjerätter och domstolar. Jag vill jobba med människor som står upp oavsett orkanstyrka. Visst, alla ramlar vi då och då, men dom starka reser sig igen efter dom har vilat ett tag. Jag vill jobba med människor som inte räds det vapen, kallat fruktan, som dom använder mot oss.

Daddys kommer att vara öppet för alla medlemmar som vill stötta oss, dock kommer ledningen att screenas noggrant. Därav också orsaken att välja stiftelseformen. Föreningar som bildats i ett försök att skapa förändring drabbas i de allra flesta fall av inre splittring efter ett tag. Eftersom styrelseplatserna utses genom val så kan alla som är minsta lena i truten till slut bli invalda och sen är cirkusen igång igen.
För att undvika risken med "nedsmutsning" i ledningen kommer Daddys att styras i just stiftelseform, vilket mer liknar ett bolag till styrelsesättet. Vilken väg denna idé tar har jag ingen aning om, men att det är hög tid att försöka agera, det vet jag. Idéerna finns också. Det enda som saknas är pengar. Alla som vill stödja denna idé kan bidra med ekonomisk hjälp via donationsknappen som finns längst upp till höger, eller genom att man hör av sig och erbjuder hjälp med saker som måste göras. Alla bidrag kommer att redovisas öppet här på bloggen, om inte bidragsgivaren själv undanber sig detta. men då kan gåvan ändå redovisas anonymt. Om denna plan har någon chans att lyckas, vet jag inte.

Den som lever får se...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Metod och tankefel i barnavårdsutredningar

Kategori: Barn

Hittade denna avhandling av Dr Bo Edvardsson vid  Örebro universitet
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete
. (Tack Susanna.S för tipset). Bo är Docent i psykologi, docent i socialt arbete, leg psykolog samt universitetslektor på socialhögskolan. Jag vet inte vad som är mest skrämmande. Att läsa barnavårdsutredningen från socialtjänsten i Kungsbacka eller Bo Edvardssons beskrivning av hur den den blev till?

Även om alla politiker och tjänstemän fullständigt tycks skita i Vad Bo Edvardsson tycker, så är det ändå tröstetrikt att läsa hans ord. Dom bekräftar nämligen att jag inte är galen. Att detta faktiskt sker medvetet och utstuderat av våra barnskyddande myndigheter, precis som jag länge hävdat, och dessutom nu bevisat.

Dom problem han beskriver i denna avhandling borde få politikerna att sätta i halsen. Åtminstone om dom menar ett ord av allt vackert prat om barnens bästa och rättigheter. Det krävs ju inget snille för att förstå konsekvenserna av den fruktansvärda inkompetens och direkta korruption som Edvardsson beskriver. Men politikernas mystiska brist på intresse för detta problem förföljer oss fortfarande. 

En utredning måste utmärkas av tydlighet och logik


Några exempel från Metod och tankefel i barnavårdsutredningar:

"En grundläggande utgångspunkt för mig är att barns bästa kräver att utredningar görs och skrivs på sakligt sätt. Den som hävdar något annat bör förete bevisning. En utredning måste utmärkas av tydlighet och logik. Den skall leda till efterfrågad kunskap. Det måste framgå hur utredaren tänkte och sättet att tänka måste uppfylla krav på logik
och saklighet. Övertalningsdokument och klippkollage av uppgifter är inte utredningar. Att en utredare inom offentlig förvaltning skall ”iaktta saklighet och opartiskhet” föreskrivs i svensk grundlag, Regeringsformen 1 kap 9§."


(Socialsekreterarna i R:s fall Kristin Bäckstrand, Lotta Anberg och deras chéfer vet alltså inte ens vad en utredning är!
)

"Onödiga uppgifter får inte föras in i utredningstexter. Enbart fantasi eller som det ibland heter ”misstanke” kan inte föranleda en utredning, vilket en del tror. Det krävs rimligt säkerställd kännedom om något som kan innebära att ett barn far illa för att göra en anmälan och inledande av utredning."

(Alltså gjorde familjerätten och utredning barn & ungdom fel när dom polisanmälde mig enbart på mammans påståenden om "hemlisar". Likaså gjorde man fel då man ignorerade min anmälan två veckor innan. Då den faktiskt innehöll en rimligt säkerställd kännedom om att R mådde dåligt redan innan dom startade sin cirkus. Idag, efter 7 månaders separering från en älskad förälder mår hon naturligtvis ännu sämre.)

Klippkollage av uppgifter


Utifrån kunskapsbehov kan en eller flera frågeställningar formuleras. Exempelvis: ”Vad mer precist är det som händer i skolan?”
Dessa frågeställningar måste uttalas/skrivas tydligt och skall logiskt styra utredningsarbetet.
Inom socialtjänstens barnavårdsutredningar saknas nästan alltid frågeställningar, vilket
innebär att de inte fokuseras på att besvara de logiskt styrande frågeställningarna utan blir
till klippkollage av uppgifter som skrivs in som det verkar ofta därför att man råkat få tag
i uppgifterna. Ett dolt skäl till att frågeställningar inte skrivs in är att då skulle utredaren bli tvungen att låta dem logiskt styra utredningsarbetet.

(Men då kan dom inte smygdiskriminera).

Det måste finnas en rimlig logisk överensstämmelse mellan frågeställning och arbetssätt. I en socialtjänstutredning med en Kalle som bråkade i skolan, så lade man under en månad in mamman och Kalle på BUP. Mamman ansåg att Kalles beteende berodde på att han var
14:e dag hade ett övernattningsumgänge med pappan. BUP kontaktade aldrig pappan men skrev ändå i ett en sida långt utredningspapper att relationen mellan pappan och Kalle inte var bra. Det verkade inte heller som BUP talat med Kalle om saken. Att gå till skolan och studera problemet föll inte någon in. Ett ologiskt arbetssätt och med dålig ekologisk validitet, dvs. detta arbetssätt säger föga om vad som händer där problemet finns.

(Jag har hittills inte träffat en enda singelpappa med bra erfarenheter från BUP, däremot många som skyr stället som pesten).

Miljöer på BUP och på utredningshem är inte ekologiskt valida (giltiga), dvs. ett barn kan bete sig mycket annorlunda där. Det är också svårt att se vad t.ex. observationer av hur ett barn beter sig vid lek med viss materiel i en sandlåda skulle tillföra sakfrågorna. Metoden saknar kritisk-vetenskaplig grund.


Korrupta psykologer


När socialförvaltningarna har lite på fötterna i sak, så verkar det ibland som om de söker
stärka evidensen för ett omhändertagande genom att köpa in en dos psykologiskt struntprat
med beställd bedömning från någon skrupelfri psykolog. En del korrupta psykologer skriver bevisligen kvasipsykologiskt struntprat mot arvode. Jag har lagt in ett antal exempel på detta i Digitalt Vetenskapligt Arkiv (DiVA, se webbadress på min referenslista, se undertitlar som ”Grovt missbruk av psykologi av psykolog”).



Till sist fyra kritiska frågor:


1. Är de nuvarande sätten att utreda i barnavårdsutredningar förenliga med svensk lag?

Svar: de står klart i strid med Regeringsformen 1 kap 9§ som anger krav på att
”iaktta saklighet och opartiskhet” inom offentlig förvaltning.
Jag syftar då på
alla till domstol ingivna barnavårdsutredningar som jag sett. Det kan även förekomma
enstaka uttalanden i utredningarna som står i strid med t.ex. den grundlagsfästa yttrandefriheten eller står i strid med socialtjänstlagen.

Inte ovanligt är att det utpekas som en negativ omständighet att utredda personer är kritiskt inställda till eller ogillar socialtjänsten. Detta är en rättighet, som inte skall anföras mot någon. Alla medborgare i vårt land har rätt att säga sin mening om socialtjänsten. För övrigt finns inga som helst belägg för att de som
säger sin mening om socialtjänsten skulle vara sämre föräldrar, något som socialtjänsten
ofta antyder.


Socialtjänsten använder utredningsmetodik som ligger utanför det demokratiska
rättssamhällets sätt att tänka. Att strunta i resursanalys (något som skett i alla till domstol ingivna barnavårdsutredningar jag sett, utom några få jag själv handlett) är i strid med socialtjänstlagen. Att inte tillämpa artikel 12 i FN:s barnkonvention (även svensk lag) om barns rätt att komma till tals är lagstridigt.
Det föreligger alltså objektiva grunder att bedöma barnavårdsutredningarna som lagstridiga
på mer än ett sätt.


2. Innebär utredningarna att utredarna ljuger?

Svar: Först bör då begreppet lögn definieras. En vedertagen definition är att lögn kan definieras som medvetet vilseledande. Detta kan ske dels genom att undanhålla/förtiga relevanta uppgifter, dels genom att förändra/förvränga uppgifter och dels genom att hitta på uppgifter.
Alla tre teknikerna förekommer i vardagslivet och även i barnavårdsutredningarna – det är närmast regel att undanhålla, vilket framstår som den vanligaste tekniken att ljuga. Det förekommer även att uppgifter medvetet förvrängs eller fabriceras. Men vanligare är nog att utredaren är slarvig med bestyrkanden, struntar i att begära replikering från berörda, struntar i kontroller och struntar i källkritiska överväganden. Denna undermåliga metodik är rimligen medveten och kan hävdas vara lögnaktig, då den gynnar utredarens tes genom att skräpuppgifter då används som evidens. Utredare kan inte ha undgått att lägga märke till att sådant arbetssätt leder till felaktiga uppgifter. Det finns därför anledning tala om lögn genom grovt slarv eller fusk som man skulle säga om det gällde forskningsrapporter.

Det finns anledning påpeka att även om vartenda påstående i en utredning skulle vara sant,
något som kanske aldrig har inträffat, så kan utredningen som helhet vara en lögn
t.ex. genom skevt urval av uppgifter eller undanhållande av t.ex. barnets uppfattning eller
avsaknad av resursanalys. Svaret på frågan är att barnavårdsutredningarna sedda utifrån
den vedertagna definitionen av lögn är i hög grad lögnaktiga, men förstås varierande en del från utredning till utredning. Kanske kan man tala om ljugande som professionell metod?


3. Kan utredningarna bli bättre vad gäller saklighet?

Svar: Ja, men viljan saknas hos politiker och ansvariga tillsynsmyndigheter och ansvariga socialnämnder. Det skulle kosta mycket litet och vara ganska enkelt att göra utredningarna bättre ur saklig synvinkel. T.ex. lite utbildning, lite handledd träning och strängare saklighetsbedömningar med tydlig och uttalad kritik från domstolarna. Varje gång en domstol godtar en dålig utredning förstärks det dåliga utredandet på fältet. En grundläggande
attitydförändring rörande människosyn, rättssäkerhet och behovet av saklighet krävs
på svensk myndighetsnivå.

4. Men det nya sättet att utreda som socialstyrelsen förespråkar och som nu införts
i många kommuner, BBIC (Barns Behov i Centrum), bör väl leda till sakligt sett
bättre utredningar ?


Svar: BBIC-föreskrifterna saknar saklighetsteori och utifrån vad jag hittills kunnat se och utifrån vad som konstaterats i en omfattande uppsats av Hedlund & Lovén (2008), så är sakligheten lika bristfällig i de BBIC-inpirerade utredningarna som i de tidigare utredningarna.

Inom BBIC styr man inte utredningarna logiskt med en eller flera frågeställningar utan de är mallstyrda och kan därmed bli icke relevanta i åtminstone en del fall. Att stuva in uppgifter som inte är kritiskt prövade, inte rimlig säkerställda, under behovsrubriker, är givetvis ingen sakligt godtagbar metodik. Tyvärr kan användning av BBIC-rubriker ge en illusion av att en utredning är bra och grundlig när den inte alls håller för saklig granskning eller som i en del fall är helt fel sätt att utreda problemet. Det är lätt för utredarna att fuska även med BBIC, dvs. även missbruka BBIC för övertalning, mata in icke rimligt säkerställda uppgifter etc. Det kan också misstänkas att utredare använder sig av BBIC-mallen i stället för att tänka själva hur utredningsarbetet bör läggas upp i det unika, enskilda fallet.


(Om Dr Bo Edvardsson skulle granska den barnavårdsutredning som socialtjänsten i Kungsbacka till slut lyckades skita ut, efter att ha suttit och klämt i fyra månader och tre veckor, så skulle han hitta exempel på samtliga punkter som jag redogjort för ovan. En sak jag skulle vilja veta emellertid, är om dom verkligen tror på sin bullshit om "baaaarnens bästa" eller om dom säger det bara för att jävlas lite extra?)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Anmälan till advokatsamfundets disciplinnämnd

Kategori: Barn

advokatsamfundetJag vill se vad advokatsamfundet anser om Sara Ottossons sätt att bistå min dotter som hennes ombud. Hennes chéf Mats Åberg har redan åkt dit en gång vilket framgår av advokaternas svarta lista som publicerades i Aftonbladet 2003.

 

För övrigt rapporterar GT om brottet som är så ovanligt att det inte ens finns i forskningen. Om det inte finns någon forskning, hur vet man då att det är så himla ovanligt? Och så har en av dom värsta pedofilligor någonsin avslöjats i England, där övergrepp av rent djävulsk natur har ägt rum. Hört talas om det? Inte? Nä det blev inte direkt några rubriker i klass med Dotroux eller Fritzl. Men det har väl någon mystisk förklaring antar jag.....

 

Min anmälan

 

Mitt namn är Joakim Ramstedt och jag vill anmäla jurist Sara Ottosson, samt hennes chéf Mats Åberg vid Advokatfirman Åberg i Göteborg till advokatsamfundets disciplinnämnd.

 

I vägledande regler om god advokatsed antagna av advokatsamfundets styrelse den 29 Augusti 2008 kan man under den allra första rubriken kallad ” 1 Advokatens roll och främsta skyldigheter”, läsa följande: En advokats främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot klienten. Advokaten skall som en oberoende rådgivare företräda och tillvarata klientens intressen, inom ramen för gällande rätt och god advokatsed. Advokaten får inte låta sitt handlande påverkas av tankepå egna fördelar eller obehag eller av hänsyn till andra ovidkommande omständigheter. En advokat skall utöva sin verksamhet med integritet och på ett sätt som främjar det goda rättssamhället. En advokat skall uppträda sakligt och korrekt samt så att förtroendet för advokatkåren upprätthålls.


En advokat får inte främja orätt.

 

Sara Ottosson anlitades att företräda min dotter då hennes mor gjorde henne till målsägare, genom att falskt anklaga mig för övergrepp av sexuell natur. Dessa anklagelser gjordes mot mig 4 år in i en bitter vårdnadstvist och utan att dessa misstankar någonsin existerat förut. Anmälan kom in till socialtjänsten tre veckor efter att jag väckt talan mot modern angående vårdnaden boendet och umgänget, och en vecka efter jag skickade in en anmälan om oro för barn till socialtjänsten.  Med hjälp av denna falska anklagan har modern nu lyckats hålla min dotter och mig separerade i snart 230 dagar. Något som min dotter lider svårt av. Vilket framkommer i den skrivelse från Sara Ottosson som denna anmälan handlar om.

 

Förundersökningen mot mig lades ner efter två förhör av min dotter på barnhuset i Göteborg. Då begär Sara Ottosson en överprövan av detta beslut hos överåklagaren i Göteborg. Eftersom denna överprövan inte hann behandlas innan den nya muntliga förhandlingen som hölls den 5 Oktober i Varbergs tingsrätt, så ansåg rådmannen Gerd Möllers att jag fortfarande skulle betraktas som misstänkt och detta får nu som följd att min dotters umgänge med mig kommer att begränsas  kraftigt till några timmar varannan vecka under övervakning.

 

Då jag ringer till Sara Ottosson och frågar hur hon  i min dotters namn kunde begära överprövan av beslutet väl medveten om vad det skulle innebära? Detta utan att ens tala med mig, som är hennes andra förälder, eller min sons mor, eller överhuvudtaget någon som känner mig eller har sett mig tillsammans med min dotter. Istället har Sara Ottosson skrivit en ansökan som endast är en upprepan av mammans anklagelser, Denna gång  har de dock kryddats med ytterligare anklagelser om våldsamhet och hotfullhet.  Anklagelser som  Göteborgs tingsrätt redan avfärdat som grundlösa i dom från 1 April 2008. Ingen enda av mammans alla anklagelser har heller kunnat styrkas på 4 år. Däremot har alla som kunnat kontrollerats bevisats vara falska.

 

Jag frågar också Ottosson i samtalet om hon talat med rektor Ingela Wennander som hon hänvisar till i sin begäran om överprövan.  Wennander  har nämligen tillbakavisat alla de anklagelser som förs fram mot mig i Ottossons begäran. Detsamma har förvaltningschéfen för förskolan i  Kungsbackas kommun  gjort som också bevittnade den händelse som Ottosson på ett lögnaktigt sätt beskriver i sin skrivelse.

 

Men när Ottosson per telefon får dessa relevanta frågor av en väldigt orolig förälder till hennes klient så slänger hon luren i örat på mig. Jag var inte otrevlig. Inte heller sade jag något elakt eller ens höjde rösten, vilket framgår av bifogad ljudfil.

 

Tydligen anser Sara Ottosson att det är min dotters mor hon företräder och inte min dotter. Min dotter har i polisförhör, till socialtjänsten och till sin mor och till mig sagt att hon tycker ”pappa är snäll och att hon vill vara med sin pappa mer”. Detta bekänner även hennes mor i det enda samarbetssamtalet som hon hittills gått med på under dessa 4 år. Detta samtal finns också dokumenterat ord för ord.

 

Då Sara Ottosson arbetar tvärt emot det som är hennes klients uttalade vilja är det ett brott mot den grundläggande regeln gällande god advokatsed som jag hänvisar till ovan. Hennes chéf Mats Åberg säger senare då jag ringer upp honom att det visst kan vara försvarbart att slänga luren i örat på människor som ringer. ”Det hade han gjort flera gånger själv”.

 

Vidare säger han att eftersom min dotter inte ännu uppnått en tillräckligt hög ålder så skall inte Sara Ottosson lyssna på henne utan enbart på hennes mor som är vårdnadshavare. Jag ifrågasätter detta. I barnkonventionens 12 artikel står det att barnet har rätt att komma till tals. Barnets rätt till en nära och god kontakt med bägge sina föräldrar nämns också i konventionen.

 

Både denna rätt samt rätten att komma till tals har tagits från min dotter. Ironiskt nog av människan som utsetts till hennes ombud.

 

Med detta avslutar jag min talan.

 

Jag bifogar inspelningar av de två telefonsamtalen som jag  hänvisar till i min anmälan.

 

Vänligen

Joakim Ramstedt



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Nu kräver JO en förklaring

Kategori: Barn

KungsbackaNu har JO begärt att Kungsbacka socialnämnd utreder och yttrar sig om varför man inte registrerade min anmälan om oro för barn som kom in den 23 Mars. Man vill från JO också ha svar på om man har kunnat avhända sig utredningen. Det vill säga, skickat den till utredning barn & ungdom som man skulle ha gjort.

Tillsammans med yttrandet från socialnämnden skall bifogas det protokoll från socialnämndens möte där denna JO anmälan tas upp. Svaret från Kungsbacka kommun skall vara JO tillhanda den 2 November. Jag har sedan jag har fått ta del av socialtjänstens utredning skickat in en komplettering till min anmälan. Angående denna har jag ännu inte fått besked.

Mitt ombud har också skickat in ett antal frågor till socialtjänsten i kungsbacka som han vill ha svar på. Utredaren kunde inte lämna några svar då han ringde utan bad istället att han skulle skicka in sina frågor skriftligen, då hon ville diskutera detta med sin chéf. Än har han inte fått några svar. Förmodligen vill dom vänta till efter förhandlingen i Tingsrätten.


Brottsutredning?


Signaturen "Afrodite" skrev i kommentarerna till ett inlägg att detta inte längre borde vara ett civilmål, utan ett brottsmål. Jag håller med. Men det bevimaterial jag har lämnat in gås för närvarande igenom av utredare och jag väntar på ett besked om det kommer att inledas en förundersökníng mot myndighetspersoner inblandade i detta fall. Klart är i alla fall att brott är styrkt och jag väntar mig därför att detta kommer att utredas proffessionellt och grundligt. Jag kommer att meddela er vad beskedet blir när jag får det.

Min dotter har fått ett ombud



ÅbergJag har blivit belagd med någon sorts tystnadsplikt rörande allt innehåll i socialtjänstens utredning. Detta enligt 10 Kap. 4§ sekretesslagen, som tydligen utgör något slags undantag från grundlagen om meddelarskydd. Förstår ni då vilka längder dom är beredda att gå till för att hindra att ni, allmänheten skall få reda på skall få reda på hur dessa myndigheter jobbar?

Men förutom inredningen har även en annan handling inkommit till Varbergs tingsrätt. Denna handling är inskickad av en jurist vid namn Sara Ottosson från Advokatfirman Åberg i Göteborg. Hon har på något sätt utsetts som juridiskt ombud åt min dotter i egenskap av målsägare. Denne Sara Ottosson har därför efter att endast talat med mor och mormor bestämt sig för att å min dotters vägnar ansöka om omprövning av åklagarens nedläggningsbeslut från den 23 Juli. Beslutet ligger för närvarande hos Ulrika Bettelius på något som kallas utvecklingsenheten på åklagarmyndigheten i Göteborg. Något beslut om detta kan dock knappast väntas innan den muntliga förhandlingen nu på måndag. Detta blir ju ett diaboliskt smart sätt att fortfarande få mig att framstå som misstänkt i tingsrättens ögon. Alltså en ren manipulation av rättvisan.

getalongDetta görs i mitt barns namn. I sin ansökan har denne barnjurist bifogat tre stycken inlägg från denna blogg vilket ju endast kan betyda att hon har gått igenon den rätt noga. Ändå tycks inte en endaste liten femöring ha trillat ner. Av mina nu över 200 inlägg har hon hittat tre som hon på något sätt visar att jag skulle vara en brottsling.

De inlägg hon har bifogat är följande: "Min födelsedag" 27/11 08, "Jag behöver tydligen psykologhjälp" 28/10 2008,
samt "Nu räcker det" 27/10 2008,


Ännu ett skräckexempel på vad ansvariga lägger i ordet barnperspektiv


Jag ringde idag ett antal samtal. Bland annat var jag intresserad av att höra hur Sara Ottosson i mitt barns namn kan stämpla mig som skyldig, utan att ens tala med mig? Jag visste inte ens att mitt barn fått ett ombud.

Att Sara Ottosson inte ville svara på någon av mina frågor framår av den ljudfiil som följer här.


"Huruvida du är skyldig eller inte är inte mitt problem"


Jag ringde därefter upp hennes Chéf Mats Åberg som också äger firman vad jag förstår. Jag ville nämligen fråga om han tyckte det var ett lämpligt beteende av hans anställda att slänga luren i örat på förtvivlade föräldrar som ringde och ville ställa frågor till sitt barns ombud? Det tyckte han visst det. Ta gärna del av samtalet nedan.

"Det är ju vårdnadshavaren som vi måste lyssna på"

Slutligen skulle jag vilja slå ett slag för denna artikel från dagens Expressen. Är det dags att reagera snart? Att till och med känna rädsla? Detta är anledningen till att jag stödde piratpartiet i det senaste parlamentsvalet.

Jag tror det får räcka så för idag.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I väntan på nästa inlägg..

Kategori: Barn

Jag kan garantera att nästa inlägg kommer att bli mycket intressant. Men det fattas fortfarande en del fakta innan det är färdigt att publiceras. I väntan på det postar jag en video med en av countryvärldens verkliga giganter. Buddy Miller. En man som spelat på fler stora artisters skivor än man kan kan räkna både på fingrar och tår.

Jag är medveten om att USA är hemland för mycket religiösa tokerier, men jag tycker ändå både budskapet och videon till denna låt är fint samtidigt som den påminner om det goda i människan. Åtminstone jag behöver numera påminnas om detta oftare än förr.

Buddy Miller med "Shelter me"

Varför får jag inte visa min kärlek till mitt barn?

Kategori: Barn

Till min älskade dotterDetta är min dotter. Liksom dom flesta andra föräldrar älskar jag mitt barn gränslöst och gör vad som helst för hennes skull. Liksom många andra föräldrar bloggar jag om mitt barn, Bedyrar henne min kärlek offentligt och visar stolt upp mitt vackra barn på min blogg.

Men i motsats till dom flesta andra föräldrar får jag inte det. Inte heller har jag fått träffa henne, prata med henne, krama henne eller trösta henne på över ett halvt år nu. Det enda sätt som står mig till buds för att visa min dotter hur mycket jag bryr mig om henne, och att jag inte har övergett henne är denna blogg. För detta anses jag av många vara en olämplig förälder som permanent skall separeras från mitt barn. För Sveriges 57 300 (google) mammabloggare anordnas numera en årlig gala där den som "kränker" sitt barn bäst tilldelas ett pris.

Socialtjänstens utredning som enligt brev från förvaltningschéf Gunnel Pettersson var klar redan den 17 Augusti. Alltså på dagen då tidsfristen rann ut. Kom konstigt nog inte till tingsrätten förrän den 31 Augusti, alltså först två veckor senare. Är det förenligt med tingsrättens krav på skyndsamhet? Själv har jag fortfarande inte fått någon kopia trots löfte den 9 Augusti från tingsrätten att den var på väg till mig. Går posten med åsnor i Hallands län?

Mitt ombud fick däremot ett exemplar någon dag senare, trots socialnämndens protester och han har varit vänlig nog att kopiera den och postat den till mig från Falköping. Den är belagd med sekretess och jag får därför inte delge er någonting ur innehållet. Handlingen innehåller känsliga uppgifter så därför hemligstämplas bekvämt nog handlingen. I rättens beslut framgår det att man från socialtjänsten motiverat detta med att jag offentliggör deras metoder och att det är därför man vill hålla den "sekret" för mig. Är detta förenligt med demokrati och rättssäkerhet? Är det förenligt med lagstiftningen om "barns bästa"? Är det ens förenligt med grundlagen?

Jag är enig med socialtjänsten i Kungsbacka i ett den innehåller känsliga uppgifter. Känsliga för dom själva. Dom har nämligen bland mycket annat begått urkundsförfalskning i den, genom att ändra uppgifter från förhörsprotokollet med min dotter för att framställa mig i en sämre dager. Detta måste väl ändå vara grovt tjänstefel och grund för ett omedelbart avskedande? Detta gäller det första förhöret som hölls. Gällande förhör nr 2 så har jag ingen möjlighet att kontrollera då någon inom vårt polisväsende har belagt hela den nedlagda förundersökningen med sekretess. Även för mig som är part i detta vårdnadsmål. Socialtjänsten har däremot fått ut hela förundersökningen i och med att man citerar ur den i utredningen. Huruvida min motpart fått ta del av matrialet känner jag inte till. Tingsrätten har dock gjort rätt klart för mig att man inte kommer att begära in den, trots vår önskan. Lite märkligt eftersom man ju tog umgängesrätten ifrån mig i avaktan på just polisens och socialtjänstens utredningar. Det var ju det angivna skälet.

Vill också påpeka en sak för alla som tycker att jag kränker mitt barn genom att bedyra henne min kärlek på det enda sätt jag har fått och kunnat, sedan jag fråntogs alla rättigheter gällande min dotter. Texter i bilder, som den ovan där jag "kränker" både min dotter och mig själv, är inte sökbara på sökmotorer.

Om det är mitt barns intigritet ni oroar er för har jag goda nyheter


pappas prinsessaFör övrigt kan jag meddela att jag så snart som möjligt kommer att ta bort all sökbar text från bloggen som innehåller min dotters namn. Detta gäller för övrigt även alla andra personer under 18 år som inte redan är offentliga. Jag har inget intresse av att bråka med någon. Jag har aldrig sökt denna strid. Den har tvingats på mig och om det nu är så att det är min dotters intigritet som många är så oroade för så torde ju denna åtgärd lösa det problemet, eller hur?
Själv är jag dock långt ifrån övertygad om att det är just det som skaver så hemskt med min blogg utan helt andra saker. Men vi får väl se om kritiken från "Moa Karlsson" m fl tystnar nu då?

Ni som tycker att det jag gör är en kränkning mot mitt barn har dock ingen som helst aning om vad en kränkning är. Det har jag. Min dotter också. Jag vill dock bestämt hävda min åsikt att de kränkningar som begåtts mot henne har jag inte varit ett dugg delaktig i. Tvärtom har jag jobbat mig halvt till döds för att skydda henne från dessa övergrepp. Men för mig kvittar det. Det är inte min dotter som har saker att skämmas för i denna soppa ändå. Det viktiga för mig är ändå att dom som har begått dessa skändliga handlingar mot mitt barn står kvar med sina namn här tills ansvar har utkrävts. Jag kommer inte heller någonsin att låta hatiska människor skrämma mig till tystnad.

För skojs skull gjorde jag också en bildsökning på Google, orden  "pappas prinsessa" genererade 119 000 träffar. Fy fasen vad många olämpliga föräldrar det finns i detta land.


Härrydafallet


Vad gäller fallet med Xxxxx i Härryda så är jag förhindrad att säga speciellt mycket om även det. Men sedan hans fall uppmärksammats bl a på denna blogg så har läget ljusnat betydligt. Orsaken till att jag inte längre skriver ut hans namn har jag redogjort för ovan. Man menar från socialtjänstens sida att det finns risk för att han själv kan drabbas av den publicitet som hans fall har skapat. Själv är jag inte helt övertygad om att detta är den enda anledningen till att man helst ser att dessa inlägg försvinner, men så har jag ju heller å andra sidan inte den bästa erfarenheten av socialtjänstens ärlighet. Det kan ju naturligtvis färga min åsikt en aning.

HärrydaKanske även chéfer och politiker inom socialtjänsten tar intryck av det som skrivs här? Det vore ju i så fall ett gott tecken. Och i sådana här lägen så får man ju både ge och ta. Det är för övrigt det som brukar kallas samarbete. Därför kommer jag även i fallet med denna pojke nu, som en gest av god vilja att ta bort alla referenser i den sökbara texten till pojkens identitet. Även google länkarna skall ses över så att hans intigritet tillgodoses. Inläggen får dock ligga kvar anonymiserade till den dag då vi får ett beslut på papper att Xxxxx får komma hem. Sedan försvinner även dom från denna blogg. Case closed.

Tänk ändå vilken skillnad det verkar vara på olika kommuners socialtjänst i deras tänkande. Inte vad som är "barnens bästa" för där är dom nog rätt överrens verkar det som. Nej, vad jag menar är hur dom ser på sitt eget bästa. Vissa verkar ha lite självbevarelsedrift medan andra till och med helt verkar sakna sådan i sin maktfullkomlighet.


Om jag hör Gudrun bräka om "könsmaktsordningen" en gång till, så får jag spader

Det saknas dock inte direkt andra fall att skriva om inom området Pappa-Barn diskrimineringen. Men i fortsättningen kommer jag som sagt enbart att skriva namnen på vuxna. Både sådana som misskött sin allmänna ställning och därmed kränkt barn eller deras föräldrar. Men även på andra kända personer och sådana som jag vill hylla. På det sättet faller ju argumentet att jag kränker barn genom att uppmärksamma deras utsatthet och maktlöshet i händerna på ofta rent usla utredare, som alla tycks vara eniga med Gudrun Schyman i frågan om könsmaktsordningen i samhället. Dock är man oeniga med henne i frågan om pappadiskrimineringen inom socialtjänsten. Senast igår morse stod denna eviga gnällkärring i morgonstudion och erkände att detta är ett problem...om än litet. Hon bjöds in för att debattera med tre män ur moderaternas nybildade mansförbund. För övrigt det första inom sitt slag i Sverige någonsin. Ett fantastiskt modigt och efterlängtat initiativ av Moderaterna för övrigt. Heder åt dom för detta utmärkta och unika grepp i internationellt jämställdhetsarbete.

Manlig härskarteknik

Schyman
Gudrun som förutom den lilla petitessen med tvångssepareringen av fäder och barn, inte ser någon diskrimering mot män alls, körde som vanligt med samma manliga härskartekniker i sitt sätt att debattera som hon älskar att anklaga oss män för. Det var knappt dom tre stackars gubbarna i studion fick en syl i vädret. Ett effektivt men fult sätt att debattera. Gudruns råd till de tre företrädarna för Moderat jämställdhet var för övrigt att dom borde bli feminister allihop, om dom nu verkligen var intresserade av rättvisa mellan könen. Som hon för övrigt enbart ser som en social konstruktion. Finns det någonting som skulle kunna väcka Gudrun Schyman till en stunds eftertanke? Jag kan inte komma på vad det skulle kunna vara i så fall.

Intressant grepp också av TV 4 att bjuda in en människa som jobbar för jämställdhet mellan könen för att debattera med tre andra som jobbar för samma sak.... För övrigt förnekade sig Gudrun inte. Som vanligt drog hon fram sin älskade statistik som enbart verkar finnas i hennes huvud. Några andra källuppgifter kan jag inte påminna mig att jag någonsin hört henne referera till. I Oktober kommer hon och skall föreläsa för oss på journalistlinjen. Kan man möjligen välja svininfluensan istället?

När vi ändå är inne på ämnet politik så vill jag passa på att än en gång lyfta på hatten för den modigaste och klokaste kvinnan i svensk politik, Camilla Lindberg (fp). Hennes och Pär ströms artikel på Newsmill häromdagen var ännu ett mästerstycke. Vi skulle behöva fler politiker av den kalibern i Sverige.


Aftonbladet har nu gått åt helvete för långt



Jag brukar undvika att läsa det gamla partiorganet Aftonbladet, för det är rätt sällan jag klarar att ta mig igenom den utan att känna mig på gränsen till våldtagen av allt manshat dom spyr ur sig. Jag säger inte att alla på tidningen är dåliga journalister. Jag förnekar inte heller att dom en och annan gång har intressanta artiklar och duktiga krönikörer. Problemet sitter i toppen som så ofta. Inte nere på golvet. En journalist, vid sidan av Kerstin Weigl som har passerat alla gränser för lögnaktiga påhopp på män och pappor är Kristina Edblom. Alltså samme reporter som i vintras hårdnackat ställde sig på den avslöjade bedragerskan Liza Marklunds sida i debatten om falsariet med Gömda och Mia Eriksson. Hon skrev rena förvarstal för dessa två barnstjälande kvinnor i tidningen. Hon låg också tillsammans med Kerstin Weigl bakom Aftonbladets uppmärksammade artikelserie med dom 153 mördade kvinnorna.

153 kvinnor har mördats av en närstående under 2000 talet. Denna reportage serie antar jag också var ett led i att återupprätta deras kompis Liza Marklunds förlorade heder. Men det föll ganska platt. Själv undvek jag att läsa artikelserien. Jag har tillräckligt mycket att reta mig på ändå. Men igår råkade jag få se en av artiklarna. Jag säger bara rent ut FY FAN vilket jävla hyckleri dessa kvinnor står för. Här är artikeln. Visst kanske AB får en och annan gratisbesökare nu men detta måste bara visas upp.

Här skriver Edblom om kriminologen Mikael Rying vid mittuniversitetet som har gjort en undersökning om kvinnovåldet. (Undrar hur många undersökningar det finns i detta ämne?) Han har dragit slutsatsen att män som mördar sina kvinnor gör det för att dom inte klarar av separationen. Citat:  Hans forskning visar, precis som Aftonbladets unika granskning, att kvinnorna oftast dödas när de vill lämna sina män. Vårdnadstvisten blir det slutgiltiga beviset för att relationen är över.

Vidare skriver hon: – Det blir symboliskt viktigt när de förlorar vårdnaden. Det blir spiken i kistan. Själva vårdnadstvisten är ofta ett sätt att hålla liv vid relationen, säger Mikael Rying.

Forskningen visar att de här männen oftast är personlighetsstörda. De kan inte hantera separationen, utan blir kränkta och reagerar primitivt.– Det bli en panikreaktion, även om den är överlagd. De har svårt att hantera motgången och att anpassa sig. De är omogna och reagerar nästan som barn.


Pappor är mordiska gnällspikar

 

Jag försvarar på intet sätt dessa mäns handlingar. Det är inte poängen med detta. Jag ifrågasätter inte heller Aftonbladets rätt och skyldighet att granska detta ämne, även om man ibland kunde önska att Aftonbladet även tar upp dom fall där offer och förövare är man repektive kvinna. Nej det är förminskandet av den kränkning det innebär för en far att förlora vårdnaden om sitt barn jag blir så inihelvete upprörd över. Detta skall även ställas i relation till att Weigl och Edblom på intet sätt är ovetande om alla dom fall där pappor fullständigt manglas sönder socialt, själsmässigt och ekonomiskt av alliansen som utgörs av socialtjänst, BUP, polis och åklagare. Detta kallar Edblom (oavsett om det är ett citat) för en motgång! Här skriver Weigl att hon har ett helt skåp fullt med brev från förtvivlade pappor. Men dessa kallar hon för "Gnällspikar" i sin krönika.

 

Höjden av dubbelmoral

 

Jag vill även rörande detta rikta er uppmärksamhet till en krönika undertecknad Kristina Edblom. Den heter "Tänk om de du älskade försvann" . Full av den vanliga "Uäää.. vad det är synd om oss kvinnor bullshiten." Här följer ett citat:

Alla har åkt. Jag leker med tanken: Tänk om. Tänk om livet såg ut så här. Ensamt och tomt. Bröstet ihåligt av saknad. Om inte mamma och pappa fanns. Om de som åkt inte kom tillbaka. Om det hände en olycka. Vi läser om död och förtvivlan, sorg och saknad. Om olyckor och mord. Om mammor som förlorar sina barn. Tonårstjejerna utan sin bästis.

Slutsats: Då en mamma förlorar ett barn är det en tragedi, om en pappa gör det så är det en motgång. Kan feministisk dubbelmoral och hyckleri bli tydligare än så här? Jag kan upplysa Kristina Edblom om att livet faktiskt SER ut så här för väldigt många pappor i Sverige. Bl a för mig.

 

Är Aftonbladet medskyldiga till dessa mord på kvinnor?

 

mord(Obs, bilden till höger är fejkad)

Om det hade funnits ett uns av sann journalist i någon av dessa kvinnor, hade dom då inte tyckt att det påstådda sambandet mellan mord på kvinnor och vårdnadstvister hade varit intressant att titta närmare på? Vad är det som har drivit dessa män OCH kvinnor över gränsen och orsakat dådet? Tänk er en rubrik i stil med "Mord och dråp på närstående - ofta relaterat till vårdnadstvister". Vad är det som har kränkt denne människa så svårt att han är beredd till ett sådant vansinnesdåd? Det saknas inte fall. Om ni börjar att läsa om dessa hemska tragedier med andra glasögon så ser ni säkert detsamma som jag. Här är några artiklar där just vårdnadstvister är inblandade. Hotade bränna ner sin ex sambos hus, Mordförsök i Gamla stan, Kvinna knivhuggen på Öland, häktad för mord,

Det tog mig ett par minuter att hitta dessa fall. Jag undrar hur många man skulle hitta om man hade hela Aftonbladets redaktionella resurser bakom sig? Tänk om det rent av är så att även många kvinnors liv skulle kunna räddas om man införde rättvisa inom familjerättssystemet? I så fall är ju Aftonbladet medskyldiga till dessa kvinnomord genom sin vägran att belysa problemet. Att vi drabbade pappor inte egentligen bryr oss om våra barn utan endast är ute efter att reparera vår relation...jo visst serru...säkert...Har ni hört låten "Jag blir hellre jagad av vargar"?

 

Bloggandet tar mycket tid


Sorgen det innebär att förlora sitt barn tar otroligt mycket kraft. Ilskan över hur jag blivit behandlad av myndigheterna ger kraft. Hur mycket ork man har för stunden beror mycket på vilken av dessa två känslor som är den dominerande. Bloggandet har varit min räddning. Men det går också ut över mitt liv. Jag hinner aldrig göra saker som jag älskar längre. Studierna blir lidande för att inte tala om ekonomin. Min blogg ger inga inkomster men den skapar däremot utgifter. Men jag tänker inte lägga ner bloggen, och om jag skriver för sällan så förlorar jag läsare. Därför tänker jag mig följande lösning.

Jag tänker starta ett CD projekt. Nu till helgen är det bokmässa i Göteborg. Jag har gratis inträde i form av journaliststudent och det finns otroligt många spännande intervjupersoner på plats. Men med start i nästa vecka kommer jag att börja spela in musik. Min tanke är att med mina kontakter i musikvälden skapa en CD skiva som kan säljas till förmån för pappor och deras kamp för barn och rättvisa. Gudarna skall veta att det behövs. Man kan väl med lite lätt ironi konstatera att jämställdheten gällande resursfördelningen mellan dom repektive könens problem inte heller är särskilt rättvis. Helt hur det skall administreras vet jag inte men jag känner människor som är bättre än mig på sådant.

Processen med att spela in musiken hade jag tänkt att man skulle få följa här på bloggen. ni kan exempelvis lämna förslag på låtar, eller skicka in sina egna kompositioner. (Dom skall dock på något sätt beröra ämnet). Ni kanske t o m vill bidra på något annat sätt? Tycka till om omslagsdesign, eller vad det vara månde.

På det sättet får jag tid att syssla med något jag tycker mer om än detta eländes elände som suger musten ur mig. Om det händer något riktigt viktigt i mitt fall, eller något annat dyker upp ska jag naturligtvis skriva om detta, men annars så är ju min blogg nu redan så full av fakta inom detta område att mycket blir upprepningar. Det märker man då man läser många av mina gamla inlägg.

Prova att söka i min blogg på vilket ord som helst som har med familjerätt, pappors och deras barns situation, Gömdaskandalen, jämställdhet, politiker, you name it, så kommer ni att hitta mycket värdefull information. Jag tänker mig också att alla som vill sponsra detta projekt skall få sitt namn tryckt i omslaget. Vet inte om det kommer att komma in några pengar, men oavsett så vill jag i alla fall spela in musiken. Det kan jag i alla fall göra gratis. Det är royaltis, Tryckning, mastring och sådant som kostar. Att göra en CD kostar en del även om man gör det mesta själv. Sedan behövs ju hjälp med distrubution och försäljning. Ni som har kontakter och tycker att detta projekt låter bra får gärna hjälpa till.

Jag välkomnar alla sorts synpunkter på min idé.


sotisSlutligen vill jag även passa på att "kränka" min nya kompis Sotnos. En skön kille som fick en olycklig start på sitt kattliv och som jag har adopterat från Göteborgs katthem. Han har inte flyttat hit än, men den 2 Oktober är det tänkt att han skall komma. Så nu blir jag i alla fall inte helt ensam i vinter. Bara dom nu inte tar honom med förstås...

Må väl och tack för ert stöd

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Härryda kommun får kritik från Skolverket

Kategori: Barn


Jag fick igår äran att träffa Robert (OBS! fingerat namn). Han hade fått permission att åka hem till sin pappa från Lördag till Söndag. Lustigt att man använder sig av fängelse terminologi när man talar om 11 åriga barn, men så är det. Robert hade fått permission. Han får det ett dygn i månaden.

Jag besökte Robert tillsammans med min son som är i samma ålder. Robert har svårt att få kompisar står det bl a i socialtjänstens rapport. Det tog bara några minuter så var Robert och min son i full gång att leka, och jag kunde inte överhuvudtaget konstatera några problem i Rober tsätt att interagera med sin jämnårige nya kompis.

Jag konstaterade även att Robert var en mycket artig och fin grabb som kom och hälsade och tog i hand. Han tackade mig också för att jag uppmärksammat hans fall.

I går kom utlåtandet från Skolverket

Brevet är underskrivet av Lars Arrhenius som är barn och elevombud vid skolverket. Hans beslut är fattat efter en föredragning av juristen Anna Karin Lundgren. I ärendets slutliga avgörelse har även kanslichéf Marie Axelsson deltagit.

Anmälare är SM. Roberts pappa. Anmälan riktas mot Rävlandaskolan i Härryda kommun som var dom som framförallt ligger bakom Tvångsomhändertagande av Robert.


Bakgrund


I beslutet kan man läsa b la följande. Huvudmannen (Härryda kommun) har brustit i sina skyldigheter enligt 6§ och 7§ lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever (BeL). Barn och elevombudet riktar därför kritik mot Härryda kommun för att kraven på skolans likabehandlingsplan inte uppfyllts och för brister i sitt arbete att upptäcka kränkande behandling.

Barn och elevombudet ska sedan den 1 Januari 2009 genom tillsyn över 14 kapitlet skollagen (1985:1100) om åtgärder mot kränkande behandling tillvarata barns och elevers enskilda rätt. För händelser mellan den 1 April 2006 och den 31 December 2008 är lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever (BeL). Robert
tvångsomhändertogs i Mars 2009.

Roberts "brott"

härrydaskolanRobert har hamnat i en klass där han av andra elever blivit mobbad. Han har vid ett flertal tillfällen talat med personal på skolan om händelser som inträffat, men ingenting har gjorts, utan de har istället försökt att bortförklara det hela. Robert kom ofta hem gråtande då han blivit slagen och misshandlad och berättade då att han inte ville gå mer i skolan.  

Andra elever har kallat Robert fula nedsättande ord som "CP-Barn", "Damp unge", "nörd". Han har även blivit kallad efterbliven och utsatts för fysiskt våld. När dom duschade i skolan kommenterade dom hans utseende och slog honom med en pinne mellan benen.

Han har också fått slag rakt i ansiktet med knuten näve utan att han har gjort något. Dom har tagit hans mössa och kastat den i en vattenpöl, stampat på den och puttat honom så han ramlat för att sedan sparkat och skvätt vatten på honom. Fröken har enligt utsago endast stått och tittat på och inte ingripit till Roberts försvar. När Robert gick till skolans mobbningsteam så togs det ingen notis om hans bön om hjälp. Skolan förnekar dock att Roberts kontaktat mobbningsteamet.

Den allvarligaste incidenten var dock då någon saboterat båda bromsarna på Roberts cykel vilket resulterade i en smärtsam cykelolycka. Detta borde snarast rubriceras som mordförsök. Skolan såg det dock mest som ett busstreck (!), som flera barn råkat ut för. Detta säger Robert är en lögn.

Får lärare hota barn med stora stygga socialtjänsten?

Roberts fröken Susanne har skrivit ett brev hem till Pappa som jag skall be att få citera en bit ur.
"han har ett beteende i skolan som irriterar oss andra och som gör att klasskamraterna blir arga på honom och säger taskiga saker om honom". Är det bara jag som lyfter på båda ögonbrynen samtidigt då jag läser detta? Fröken räknar alltså in sig själv i den grupp av elever som retar sig på Robert??!!

Att barn mobbar varandra händer tyvärr titt som tätt. Däremot ser jag att på t ex min sons skola så tar man problemet på allvar och jobbar målinriktat för att stävja detta. Därför blir jag inte heller förvånad då jag i Skolverkets rapport läser följande: Fröken i klassen har hotat Robert genom att säga att "om du inte gör si eller så, så säger jag till socialen att du mår dåligt." Då pappan senare konfronterar henne med detta så säger hon att hon "gjorde ett misstag". Naturligtvis förnekar hon dock alltihop i skolverkets utredning.

Vad säger då "huvudmannen"?



rävlandaskolan
Här till vänster ser ni Rävlandaskolans handlingsplan mot kränkande behandling. Resten av dom 3(!) sidorna kan ni ladda ner här: sida1, sida2, sida3.

I korthet kan man säga att skolan erkänner att det har förekommit kränkningar vid två tillfällen(!) och att Robert mycket riktigt har blivit kallad "kränkande tillmälen". Då sade man minsann till på skarpen. Annars svär dom sig fria från det mesta. Istället skjuter man över skulden på 11 årige Robert. Dvs det är den mobbades fel att han blir mobbad. Dom påstår bl a att Robert varit våldsam mot elever och lärare. En kille som kniper ihop ögonen och skyddar sig med armarna så fort någon som helst våldsam situation uppstår. Robert är inte direkt någon slagskämpe. Jag har träffat tillräckligt med såna ungar för att se skillnaden tro mig.

Robert togs en period in på ett akuthem kallat Bryggan och som drivs av Gryning vård AB, och som av en händelse ligger på samma Tuppfjätsgata som mitt hatobjekt barnhuset i Göteborg ligger. I bryggans rapport kan man läsa att Robert flera gånger berättade att han blev mobbad i skolan. Inte heller Bryggan tog några initiativ tillsammans med skolan för att komma tillrätta med problemet mig veterligen.

Den enda som tog något initiativ, vilket faktiskt står i huvudmannens rapport, var Roberts pappa som självmant sökte upp och talade med pappan till den pojke som var en av dom som mobbade Robert. Detta gav resultat. Pojkarna kom närmare varandra och började senare i fotboll tillsammans.

I ett referenssamtal med Roberts lärare framkommer också att hon intygat att under en period innan jul så följde fadern med Robert till skolan varje dag då Robert inte ville gå dit, och att han talade mycket med Robert om varför han måste gå till skolan, samt försökte stötta honom på alla tänkbara sätt.


Den gode moderns prioriteringar


3 Veckor innan polisen kom och släpade en gråtande och livrädd 11 åring från hans hem så hade pappan SM tagit beslutet att låta Robert byta skola. Detta fungerade mycket bättre. Robert trivdes och fick genast jämnåriga kompisar. Problemet var att Roberts mamma som har gemensam vårdnad vägrade att skriva under på att Robert skulle få byta till den nya skolan. Och då gick det inte. (undrar varför dom fullständigt skiter i om vi pappor skriver under?) Men riktigt tydligt om hur denne mor prioriterar kan vi också läsa i kommunens rapport. Där står ordagrant: LM anser att det inte skulle skada Robert att byta skola om han flyttar hem till henne. Inte heller har mamman velat skriva under pappans anmälan till skolverket vilket också skadar Robert chans att få skadestånd och upprättelse. Jag har läst socialtjänstens 24 sidiga utredning angående vårdnadsfrågan. I den beskrivs mamman som en oskyldig ängel, medan Sorin snarast porträtteras som en rumänsk macho alfahanne som enbart vill göra Robert till en stor och stark karlakarl. Detta grundade sig bl a i att Sorin vid ett tillfälle ville tillåta Robert att klättra i träd. Något hans mor motsatte sig.

Skolverkets slutsats


Ricky och pappaRobert har utsatts för kränkande behandling på Rävlandaskolan i Härryda kommun i strid med 2§ BeL. Enligt vad huvudmannen har uppgett har dom endast varit medvetna om två incidenter. Enligt barn och elevombudet är det anmärkningsvärt att huvudmannen inte haft kännedom om att så pass allvarliga saker har inträffat, och vill med anledning av detta särskilt framföra följande: Av uppgifter i ärendet framkommer att huvudmannen arbetat med Roberts skolsituation då Roberts återkommande varit inblandad i konflikter och skolan känt oro över hans hemsituation. En uttömmande och allsidig utredning är avgörande för att skolan skall kunna vidta relevanta och nödvändiga åtgärder.


Det är viktigt att skolan fångar upp signaler på att en elev är utsatt och inte enbart utreder situationer då eleven själv säger sig vara kränkt. På en skola skall det finnas tydliga rutiner för att upptäcka kränkande situationer. Vidare bör skolans personal ha uppsikt över skolans samtliga utrymmen där barn och elever befinner sig.

En åtgärdsplan som är två sidor lång duger inte

Barn och elevombudet på skolverket har tagit del av den åtgärdsplan mot kränkande behandling som Rävlandaskolan visat upp och kan bara konstatera att den innehåller många brister. Det framgår t ex inte vilket år den är gällande, om planen utformats  utifrån en aktuell kartläggning av skolans behov, om vårdnadshavare varit delaktiga i planens framtagande, hur ansvarsfördelningen på skolan ser ut eller hur rutiner för akuta och uppföljande åtgärder skall hanteras. Vidare har huvudmannen själv uppgett att eleverna själva inte fått vara delaktiga i framtagandet av åtgärdsplanen. Skolverket förutsätter att huvudmannen noterar dessa mycket allvarliga brister och att huvudmannen betraktar den nuvarande lagstiftningen och i framtiden ser till att kraven på skolans plan mot kränkande behandling efterlevs.

"Daddys" kan dock avslöja att skolan ljuger


Som ni ser ovan i skolverkets rapport så hävdar Rävlandaskolan att man endast känt till två incidenter där Robert skulle ha blivit kränkt. Detta är en lögn för att rädda sitt eget skinn och förmodligen för att slippa betala skadestånd till honom.
Jag har igår tagit del av dokument som är skrivna av personal på Rävlandaskolan själva där det avslöjas att man visste betydligt mer om Roberts situation än man erkänner för skolverket. Dessa anteckningar som är gjorda för hand daterar sig ända tillbaks till September ifjol. Dokument 1, Dokument 2. Redan då visste man att detta pågått i 2 år, utan att man kunnat lösa problemet. För mig ter detta sig så orimligt och uselt att jag har svårt att finna ord. Hela skolans personal bör genast antingen få genomgå en grundlig utbildning i konflikthantering ABC, eller genast söka sig till ett annat yrke.

Summa summarum så har vi en ljugande skola som lierar sig med ett barns mobbare, hotar elever med att dom skall bli anmälda till socialtjänsten och sedan dessutom gör allvar av hotet. Därmed straffas alltså offret med tvångshämtning av polis och internering på ett hem där han numera utsätts för samma behandling förutom att den pågår dygnet runt, samt att han numera också tvingas städa efter sina plågoandar då dom får åka hem till sina familjer. Allt medan förövarna som utsatt Robert för våldet, tillmälena och alla andra kränkningar, skyddas av skolans personal och går glatt vidare i sin Rävlandaskola, och får gå hem till sina familjer efter skolan. Leka, spela boll, spela data Kanske t o m få en kram då och då?. Socialtjänsten vägrar backa och Rävlandaskolan ljuger som en häst travar då skolverket kommer och utreder.


Det är fina gubbar och kärringar som är satta att se till barns bästa i den kommunen verkar det. Undrar om det finns någon som tänker agera innan Robert gud förbjude gör allvar av sina ord. Man kunde ju tycka att någon politiker i socialnämnden eller någon BUP psykolog, socionom eller polis, kanske borde reagera och agera då en 11 år gammal pojke talar om att ta sitt liv. Men tydligen inte i Härryda kommun?

Vi ordnade en samtalsterapeut och specialpedagog åt
Robert

barnmisshandel på HVB hemUnder det halvår som Robert nu varit tvångsplacerad på Vassbo så har han inte en enda gång fått erbjudande om samtalstöd eller psykologhjälp. Detta påstår dock socialtjänsten eftersom det står i deras vårdplan, men det är bara ännu en i raden av lögner. Robert VILL ju ha ett sådant stöd. Därför ordnade vi en person som var och träffade Robert igår under hans permission. En kvinna som är både en utbildad samtalsteraput och specialpedagog och som har jobbat extensivt med barn och har stor erfarenhet. Det tog oss inte lång tid att hitta en sådan person.  Hennes mycket oroande rapport som jag precis fick via mail kan man ladda ner och läsa här. Samtal med Robert Jag kan personligen intyga att under Robert och Annas samtal befann sig inga andra personer i rummet. Jag SM och Min son satt på balkongen och drack té och åt pappans hembakade och supergoda croissanter.

Jag har också upplyst Robert om hans rättigheter vilket ingen annan tidigare gjort. Detsamma gäller för hans far. Båda två lär sig nu mer och mer om sina rättigheter som svenska medborgare, barn och vårdnadshavare. Jag antar att myndigheterna vars jobb det egentligen är att upplysa dom om detta har för lite folk och för lite resurser som vanligt.

Har ni månne hört den förr?

Nästa steg blir att begära att få ta del av Vassboskolans handlingsplan för motverkande av kränkande behandling. Dom är ju som bekant också skyldiga att upprätta en sådan eftersom dom driver en skola.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,