Tyskland förlorade mot pappa i Europadomstolen
Kategori: Pappa
Den tyska staten förlorade i December ett mål i Europadomstolen, som har till uppgift att se till att europakonventionen om dom mänskliga rättigheterna följs av de stater som har undertecknat konventionen. Motparten var en arg pappa som förlorat vårdnaden om sitt barn, enbart på grund av att modern inte godkände honom som far. Paret var inte gifta.Exakt samma lag har vi i Sverige för ogifta föräldrar vilket ju gjort det rätt lätt för en mamma som är intresserat av att behålla barnet, men inte bihanget som kallas pappa. Inte för att hon älskar barnet. En sant älskande människa gör inte så mot sitt barn och hennes pappa. oftast är det ekonomiska fördelar, eller för att straffa den andre för någon upplevd orätt.
Europadomstolen fällde Tyskland för detta och har nu tydligt sagt att denna lag strider mot dom mänskliga rättigheterna. Detta betyder att Tyskland snarast möjligt måste ändra den lag som detta gäller och ge även ogifta fäder gemensam vårdnad vid födseln. Oavsett vad mamman anser om det.
Även Sverige måste ta bort denna lag
Sverige är ett av de länder som bundit sig att följa europakonventionen sedan vi gick med i EU. Denna dom gäller alltså även Sverige. Vi kan inte fortsätta ha en lag som strider mot europakonventionen. Så nu är frågan om varför det inte har uppmärksammats någonstans här? Varför man måste gå till amerikanska bloggar för att hitta denna nyhet? Och när skall det nya lagförslaget komma?
Jag ringde upp diskrimineringsombudsmannen idag
Det sägs att man skall höra mycket innan öronen trillar av. Idag efter mina två samtal med DO var jag tvungen och känna efter om mina fortfarande satt på plats. Jag var nästan säker på att åtminstone det ena hade rykt. Men dom satt faktiskt kvar bägge två.Det första av mina två samtal gick till en presstaleskvinna som fick frågan: Varför har inte en enda socialtjänst stämts av DO för olaglig könsdiskriminering? Lagen som uttryckligen förbjuder detta har ju funnits nu i över ett år?
Så kom vi in på området att män diskrimineras i vårdnadstvister naturligtvis. Damen frågar då.
-På vilket sätt menar du att pappor diskrimineras i vårdnadstvister?
Jag blev något flat får jag erkänna då en presstalesman på diskrimineringsombudsmannen frågar mig detta. Men jag hämtar mig och till slut får jag ordning i huvudet igen och sa.
-Ja vad kan det annars bero på att mammorna vinner i genomsnitt 97% av alla tvister? Jag har ju dessutom tagit del av rätt många fäders beskrivningar av hur dom behandlats, och när man läser om dessa fall så reser sig nackhåren, det kan jag garantera.
Ja denna statistik kunde inte damen ge någon rimlig förklaring till, så det blev så där tyst en stund som det alltid blir när en tjänsteman lite smått i panik känner väggen mot ryggen. Till slut sa hon.
-jag tror du skall tala med en annan person om detta, kan jag ta ditt telefonnummer?
-Visst
Sa jag och lade på.
Nu har vi börjat utreda ett fall
Efter en liten stund blir jag så uppringd igen. Denna gång av en manlig person som påstods vara insatt i just detta jag ville fråga om. Först berättar han om orsaken att inga fall har prövats på ett helt år. -Många av dom anmälningar vi får in gäller händelser som skedde innan 1 Januari 2009, och då var det inte förbjudet att diskriminera på grund av kön inom socialtjänsten.
Okej, den köper jag, var det inte förbjudet så var det inte. Inte så mycket att göra åt.
-Är det svårt att leda i bevis att man blivit diskriminerad på grund av sitt kön? frågar jag vidare
-Ja, mycket svårt. Det krävs ofta att händelsen bevittnats av någon, eller att en utredning tydligt visar att den ena parten diskrimineras på grund av kön.
Och nu kommer det....
-Men vi har faktiskt tagit upp ett fall till utredning nu. Det är en mamma som anser att hon blivit diskriminerad på grund av sitt kön i en vårdnadstvist.
Nu är det min tur att bli helt tyst ett litet tag..Inte så att jag känner en vägg bakom ryggen. Snarare en Bulldozer.
Visst har jag hört om mammor som behandlas illa på socialtjänsten. Jag talade till exempel med en kvinna från en mellansvensk stad som visserligen inte fråntagits sitt barn, men placerats under bevakning på något socialboende tillsammans med barnet. Hon fick inte ta med sig barnet hem för då skulle det omhändertas. Orsaken var att hon hade fel pappa till barnet. En kille som hon känt sedan skolåldern och som enligt mamman var en mycket snäll och bra pappa. Han hade dock redan gått igenom en vårdnadstvist tidigare och där fått utstå hela registret med anklagelser som numera tycks bli mer och mer legio.
Det börjar med en tvist där två föräldrar inte kan hitta en lösning. Så blir familjerätten, socialtjänsten, BUP och kvinnojourerna inblandade och då slutar det nästan alltid som ett brottmål, där fadern är den anklagade. Men oavsett hur illa denna mamma behandlades så var det ju inte hennes kön det var fel på. Det var ju pappans som vanligt. Jag inser att även kvinnor blir offer förr socialen då och då, men knappast könsdiskriminerade. Rätta mig om jag är ute och paddlar, men jag kan helt enlkelt inte se det.Och vad gör då DO? Som första pilotfall då dom utreder en socialtjänst för könsdiskriminering så är det naturligtvis mot en mamma. Är det bara jag som börjar tycka att kvinnovurmen i vårt land börjar ta sig näst intill bizarra proportioner?
Jag kommer att följa detta fall med intresse. Jag undrar hur denna mamma har lyckats bevisa att det skulle finnas en socialtjänst någonstans som bemannas av manschauvinister som ser ner på kvinnor. Känner ni till någon sån kommun?
Att tvingas utstå diskriminering, är aldrig roligt. Man känner sig liten, värdelös, mobbad och ensam, men att behöva utstå den på detta sätt, där man diskvalificeras som förälder och separeras från sitt barn i månader och år, enbart för att man råkar vara född till man, måste vara den jävligaste formen av diskriminering som finns.
Den har dom inte ens upptäckt på diskrimineringsombudsmannen? Eller är dom ännu en myndighet som blivit tillsagda att inte belysa detta ämne, då det går emot den socialfeministiska doktrinen att män är ett våldsamt patriarkat som skall skiljas från sina barn så ofta det bara går?
Båda mina öron sitter kvar fortfarande....med nöd och näppe och några gem.
Medborgarperspektiv tar i sitt senaste inlägg upp en annan form av diskriminering. Den som gäller pojkar och universiteten.
På Ingrid Carlqvists blogg har man den senaste tiden kunna följa en nästan surrealistisk debatt om Birgitta Allmo, som nu släpper en bok om den så kallade Södertäljeflickan. Kommer ni ihåg, 1992 då denne flicka plötsligt till sin nya styvmor och terapeut Birgitta Allmo berättade om våldtäkter utförda av sina föräldrar som ingick i ett satanistiskt pedofilnätverk som offrade småbarn på löpande band, stack ut ögonen på dom och åt upp dom. Skar huvudet av dom och kopulerade ner i dom avhuggna halsarna....De...jag tror det räcker så. Polisen grävde upp halva skogarna utanför Södertälje, där offren enligt flickan begravdes, men hittade inte en kotte...eller jo kanske en kotte....
Alla de påstådda vittnena som skulle ha åsett dessa övergrepp, 7 stycken tror jag, hade inga minnen av några sådana händelser. Inte Södertäljeflickan själv heller faktiskt förrän Birgitta Allmo i sin allsmäktighet låste upp dessa "förträngda minnen" som hon gick och bar på. Denna skröna som i senaste bokform fått namnet "vem vågar tro på ett barn?" får lysande recensioner av Anna Laestadius Larsson på SvD . Frågan man ställer sig är om Anna inte är lite för gammal för att tro på tomten? Och hon nu inte är det, skall hon då verkligen jobba som journalist?Det var detta fall som Eva Lundgren skrev om och som grundade hennes karriär som professor på Uppsala Universitet, och som chefsideolog på ROKS. Är det bara jag som hör den där bekanta melodin till "The twilightzone" bak i huvudet. Didadida didadida......
Och apropå Eva Lundgren så har hon tydligen en höger hand också...(vilken hon säkert använder en hel del). Men jag syftar närmast på hennes assistent Jenny Westerstrand, som har gett ut någon skrift som hon kallar "Mellan mäns händer". Grävlingen har på Monica Antonssons blogg gjort ett försök till analys, vilket nog inte var helt lätt med tanke på det korta utdrag Monica publicerar idag...Plötsligt så känns avsaknad av universitetsstudier inte lika betungande längre. Lära sig skriva helt obegripligt lär man sig tydligen, men dom kan uppenbarligen inte göra människor klokare...
Läs även andra bloggares åsikter om DO, diskriminering, Europadomstolen, pappor, Daddys, könsdikriminering, jämställdhet, feminism.
Bloggadress: http://www.minpappa. nu