daddys

Beware the fury of a patient man

Replik till Monica Antonsson

Kategori: Pappa

Angående Monica Antonssons senaste blogginlägg "Jag tycker inte George Pesor är schysst", där hon tar heder och ära av George Pesor och Ingrid Carlqvist, som skrev en bok om hans historia. Jag skrev igår en kommentar på Monicas blogg, och fick svaret att jag endast skriver "trams om statsfeminism". Jag är inte otacksam Monica. Tack för all hjälp, men lögner är lögner oavsett om dom kommer från dig eller någon annan. En annan som naturligtvis och rätteligen reagerat över påhoppet är George Pesor själv.

Så här skriver George själv angående inlägget, och det summerar även mina egna känslor rätt bra:


I am writing in regards to Monica’s statements and her latest article about me.

 

I find it a little disturbing that her views are as she states.

 

It started off into regards to the sad case that took place in Canada, where the Australian mother took her two children’s lives, “rather than share custody”. The discussion has now totally swung around and focus on me as a person and as parent.

 

What I find disturbing is that she makes statements about me and my actions, that’s fine and I respect the fact that she has a right to an opinion. However, what I find hard to understand is the fact is that she is obviously intelligent and educated and has written a book of great importance, My question is then, Why would she pass judgement or comment when she has not read the book or all the court and social welfare documents.

 

It is my opinion that until she has knowledge of the facts, she is not an authority and, therefore her comments are only her opinions, not based on sound information and with an impartial view on the facts and judgement based on a common sense approach.

 

My other question is; why has she attacked me, when the whole issue that the debate started on was the sad case in Canada ?

 

This may sound a little strange, However what concerns me the most is her apparent disregard for the law, where she says over her dead body, she would do whatever is required. In my view it seems that by her condoning Ann-Louise’s actions, “to do whatever is required” basically suggests to me that she would not respect the laws that are in place. Does she condone this behaviour as normal and justified, it seems so. Well all I can say is that thank god she is not a “Namndeman” or “Ordfaorande” in a court. She seems to misunderstand the law. It also seems she would be quite willing to be a “rattshaverist” for the sake of her beliefs. Therefore I can no longer respect her views, It also seems strange given her insight into “Mia scandalen and book she wrote that her apparent views are as such.

 

She also mentions that the book should be written about the “other side of the story” with Ann-Louise’s version. I agree with idea, I would like to what kind of book that would be!!!. Is Monica serious, this statement clearly demonstrates that she does not understand the situation. Not even the Swedish or Australian Courts can get a straight answer to one question from Ann-Louise. How does Monica think she will succeed. Other than that, the idea is not so silly actually, from a sales and profit only point of view, I would bet that Ann-Louise’s book would sell many more copies than “inteutanminasoner”.

 

To sum up, I am disillusioned with Monica’s comments and her attack on Ingrid, What is her agenda really ??. Monica is certainly not an authority in the same way you both are.

MVH

George



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Socialstyrelsen mörkar statistik

Kategori: Barn

Bilden här till vänster påstås föreställa ett 18 veckor gammalt foster. På nätet kan man lära sig att barnet i 18 veckan kan gråta, göra grimaser, höra. Benen i innerörat och nerverna till hjärnan är utvecklade. Fostret kan höra ljudet av blod som pumpas genom navelsträngen och moderns hjärtslag. Det kan till och med bli skrämt av höga ljud. I Sverige tillåts aborter fram till vecka 22.

Vissa inlägg önskar man att man inte hade behövt skriva. Detta är ett sådant. Men det är nödvändigt. Vill dock varna känsliga personer och människor, speciellt kvinnor som har trauman angående detta ämne. Läs detta endast om ni orkar.

Socialstyrelsen publicerade i veckan en rapport med budskapet: "Under 2009 gjorde 132 utländska kvinnor abort i Sverige." Denna siffra är emellertid helt missvisande. Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag tagit reda på hur stor den så kallade "abort turismen" blivit efter lagändringen 2008 där detta blev tillåtet. Kristdemokraterna var emot denna lagändring. Göran Hägglund fick vansinnigt med skit från samtliga övriga partier och i tidningarna efter hans motstånd mot att göra världens mest liberala abortpolitik tillgänglig för övriga världens kvinnor, och till slut lade han sig platt. Nu får han skit från sina egna istället...stackars Göran.

 

Socialstyrelsen "groda" utgår från felaktiga skrivningar till landets 106 kliniker som utför aborter. Där står det nämligen, både i det första brevet som gick ut i december 2008 och det andra brevet som gick ut i februari 2009: De aborter som den nya statistiken avser är aborter där kvinnan själv betalar för vården i samband med aborten och där hon inte tidigare hade laglig rätt att få abort utförd i Sverige.


Inte förrän i mitten av november 2009, när det tredje brevet skickades ut, hade texten ändrats efter att det felaktigheten att bara fokusera på egenfinansierade aborter påpekats; det var ju inte dessa siffror som regeringen ville få reda på, utan konsekvenserna av lagändringen 2007. Nu löd den nya texten:

De aborter som den nya statistiken avser är aborter där kvinnan själv betalar för vården i samband med aborten(antingen själv eller via en försäkring) och där hon inte tidigare hade laglig rätt att få abort utförd i Sverige.


Å ena sidan; att efter nästan 11 månader tro att en nyinsatt parentes i ett påminnelsebrev skulle göra årsstatistiken korrekt, är märkligt. Å andra sidan missar Socialstyrelsen ändå målet då det finns åtskilliga scenarier där utländska kvinnor inte behöver betala för sin abort i Sverige.

38 000 barn aborteras per år enbart i Sverige


Jag vill poängtera att detta inte är en lätt fråga. Det finns fall där man svårligen kan argumentera mot rätten till abort. Däremot anser jag emellertid att den lagliga tidsgränsen måste ifrågasättas. Man behöver inte ta sig mer än utanför landsgränsen till Sverige så sänks dessa tidsgränser kraftigt. I Norge är den rådande tidsgränsen 12 veckor. Alltså långt innan fostret hinner bli mer eller mindre livsdugligt.

Svenska kvinnor utför årligen ca 38 000 aborter. Innan ni slänger er på kommentarsknappen för att angripa budbäraren, var snäll och läs den siffran en gång till, stilla er en stund och tänk efter.

I Sverige har kvinnorna alla möjliga rättigheter. Dom får allt möjligt stöd, fri ungdomsmottagning, fria preventivmedel, fri rådgivning, ekonomisk hjälp, underhållsbidrag, barnbidrag. Visst finns det fall som kan vara motiverade, visst går kondomer sönder men inte 38 000 om året? Pappan förlorar dock alla rättigheter att ha en åsikt angående dessa dödsdomar mot deras barn så fort dom där berömda 4 sekunderna är över.

En feministisk hjärtefråga


Dom flesta har väl förstått att det finns en "rätt" och en "fel" åsikt när det gäller abortfrågan. De människor som engagerar sig och försöker protestera mot detta stämplas som galna kvinnohatande fanatiker. Trots att denna fråga går långt bortom enbart "kvinnans rätt till sin kropp" såsom feministerna gör gällande. Det handlar om att ge kvinnor oinskränkt makt över liv och död. Visst är det kvinnor som bär och föder barn, och visst har många kvinnor historiskt fått offra sitt eget liv för att ge liv åt ett barn. Men i ett av världens medicinskt mest utvecklade länder är detta 2010 knappast längre ett giltigt argument för att 38 000 barn tas av daga.

Det finns knappast någon feminist som inte har en stark åsikt i denna fråga, men några som verkligen har profilerat sig som en starka förkämpar för kvinnors rätt att välja ända upp till den 22 veckan är Birgitta Olsson (fp), Katarina Lindahl (rfsu) och Inger Segelström (s).

Just nu bedriver feministerna i EU med den nya EU ministern Birgitta Olsson i spetsen en kraftig lobbykampanj i syfte att utvidga sveriges liberala abortlagar även till det övriga Europa. Bland annat har en namninsamling startats i syfte att få ihop dom en miljon namnteckningar som skulle tvinga fram en lagändring inom EU. Något annat sätt att legalisera mord på livskraftiga foster blir nog svårt.

Olsson har redan lyckats göra våra katolska stater som Irland och Spanien mycket irriterade för att uttrycka sig milt. Denna feminist valkyria är nu själv gravid men tål inga som helst frågor hur hon skall kunna kombinera detta med ett ministerjobb.

"Jag tycker att år 2010 så ska ingen kvinna som är politiskt aktiv behöva välja mellan att bli mamma och minister. Vi lever inte på 1950-talet längre. Numera lever vi med moderna män som kan ta ansvar för barnen och inte några dinosaurier.

"
Visst är det bekvämt att ha en modern man som kan ta det "besväret" så Birgitta kan få bli minister. Jag menar man får ju prioritera eller hur? Men när vi moderna män inte får ta det ansvaret utan hindras och till och med fängslas om vi är dumma nog att ställa krav, så har vi  inte mycket hjälp att hoppas på från denne politiker. Det´finns ett ord för sådana här männsikor.


"Och jag hör aldrig några protester från allmänheten"


Vem uttalade dessa ord tror ni efter att läkaren Anna Hammarström redan 1998 kraftigt kritiserat dom sena aborterna tror ni?

Japp Inger "Jag struntar i om boken är sann eller inte" Segelström. Den dåvarande ordföranden för s-kvinnorna bemötte den fullt berättigade kritiken på ett rent av föraktfullt sätt.

Hon viftade bort Dr Hammarstöms kritik och menade att hon går de usla abortmotståndarnas ärenden. Usla? För att man tycker det är fel att avliva barn i 22 veckan? De medicinska framstegen ska inte blandas ihop med kvinnans rättigheter, säger s-kvinnornas ordförande Inger Segelström som tycker att de nuvarande abortreglerna fungerar bra.
Hmm, jag undrar om hon har varit med på en?

Nej ibland undrar man ju om det överhuvudtaget finns något som skall blandas ihop med kvinnans rättigheter? Idag vet vi bland annat att kvinnors rättigheter inte heller skall sammanblandas med frågor som rättssäkerhet. Kvinnors rättigheter skall inte heller sammanblandas med barnens rätt till sitt liv både innanför och utanför moderlivet. Kvinnors rättigher skall inte heller sammanblandas med det faktum att barn behöver mamma och pappa, Det vill säga om dom överlever massavlivningarna.

Gör dom det skall dom  helst få växa upp med två trygga föräldrar. Fast då kommer ju nästa sållning. 55 000 förädrar går isär varje år, varpå´barnen skils från papporna  i hundratusentals....ska fan vara unge i den där hinderbanan. Inte konstigt att det ligger massor med barn utslagna överallt längs hela banan. Speciellt i starten där det byggs upp rena berg av oönskade själar som slängs bort med det så kallade riskavfallet.

På TV skriker dom om enskidåkare åker några kilometer snabbare än dom andra. Men vad är det mot vad ett foster har framför sig i vårt barnavärnade samhälle?

Dom foster som lyckats klara den farliga miljön i magen, som föds med bra föräldrar som lever ihop och (kors i taket) kanske till och med älskar varann? Som hamnat i ett land där barn inte dödas av kanoner eller tvingas bli soldater själva. Som hamnar i en god skola och kommer senare in på läkarskolan och plötsligt befinner villbaks vid vägs ände. Mellan benen på en kvinna med en vass sax och en sug kateter. Hur tänker man då?  Tänker man på vilka som drar vinst lotten i livets lotteri? Tänker man på vilken tur man har haft?


Sverige tangerar nu gränsen där en kvinna får sitt  barn medvetet avlivat, medan man man lägger ner enorma resurser och flera månader på att rädda livet på ett lika gammalt, lika livsdugligt barn i sängen bredvid. Vilken bestämmer vem som dör och lever? Mamman, den allsmäktige. Skulle vara intressant att få läkarförbundets syn på detta. Men det är ju inte dom som bestämmer. Det är ju politikerna

Föddes den 20 veckan och klarade sig

Möt Amillia Taylor som föddes under vecka 20. Läkarna kämpade dygnet runt för att rädda livet på flickan i det första kritiska skedet. Det måste ha kännts riktigt bra att det gick, och flickan nu med normal vikt fått lämna sjukhuset.

Men hus känns det då för samma läkare att kanske nästa fall är ett där ett barn i Amillia Taylors storlek ska dödas trots att det fortfarande ligger inne i livmodern?

Jag förstår inte dom människor som utför detta blodiga hantverk. Återigen, det finns fall där det är befogat. Exempelvis då det är något allvarligt fel på barnet som inte går att fixa.

Det finns också dom som hävdar att för tidigt födda barn blir autiastiska och får neuropsykiatruska skador. Men då vill jag till slut även låta er träffa ännu en person.

En ovanligt vanlig barnläkare



Det här är Jeremy Dalton. Han jobbar som barnläkare på ett sjukhus i USA. Han var duktig i skolan och seglade sig igenom läkarskolan. Han är en uppskattad kollega, man och pappa. So?

Jeremy borde inte ens stå på bilden och undersöka en nyfödd. Han föddes under den 22 veckan, och personalen var säkra på att han var död. Men precis innan man skulle skicka iväg det lilla barnliket med riskavfallet så sprattlade Jeremy till med benet. Det räddade hans liv.

Ännu roligare är det att Jeremy numera jobbar under den läkare som höll honom den där dagen han bestömde sig att sprattla, och som sedan jobbade hårt för att rädda pojkens liv. Jag känner mig nästan som en extraförälder till honom säger hon. Jag är så stolt.

Så länge feminismen härskar vilket den fortsatt gör kommer inte dessa frågor att diskuteras. Inte heller kommer män och kvinnor att kunna samarbeta och hjälpa och stötta varandra med dessa och alla andra frågor rörande barn. Ty därtill är vi allt för misstänksamma, arga och rädda för varandra. Tack för det alla glada "jämställdhetsivrare."



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Två barn till fick betala med sina liv

Kategori: Barn

Connor Ryan föddes den 31 Juli 2007. Hans bror Jayden Blair kom till världen den 24 Mars 2009. Åtta månader senare separerade deras föräldrar.

Curtis McConnell var Allyson Meager var båda 27 år gamla då dom träffades i November 2005. Han från Canada och hon från Australien. Dom gjorde precis som många andra människor som blir förälskade. Gifte sig, flyttade ihop och startade en familj.

I December 2009 begärde Curtis McConnell skilsmässa från sin fru och ansökte samtidigt om att vårdnaden om deras gemensamma pojkar skulle delas lika mellan föräldrarna. Hon svarade med att begära enskild vårdnad i syfte att ta med sig barnen och flytta hem till Australien. Anklagelser blev gjorda och myndigheterna kopplades in.

Precis som i Sverige har Canada en familjerätt och domstolar som skall fatta beslut för barnens bästa vid konflikter mellan föräldrarna. Precis som i Sverige är dessa myndigheter totalt infiltrerade av radikala feminister som jobbar hårt för kvinnors "rättigheter". Exempelvis att  dom skall vara totalt vara fredade från all sorts våld, samtidigt som dom skall ha full amnseti i att utöva detta våld. Och för att deras rätt till "sina" barn i vårdnadstvister inte skall äventyras. Precis som i Sverige utmålas män som våldsamma pedofiler som måste skiljas från sina barn. Precis som i Sverige får barn betala med sina liv för feministernas politiska projekt.

Deras unga liv slutade i ett badkar


Domstolen i Alberta beslutade i en så kallad interrimistisk förhandling den 21 December att barnen skulle stanna i Canada fram till huvudförhandling. Däremot skulle pappan genast skiljas från barnen och flytta ut ur det gemensamma hemmet. Detta hade han emellertid redan gjort. Efter att han i några månader bott i källaren i det gemensamma hemmet sa en granne under förhören att Curtis sedan en tid tillfälligt bodde hos sina föräldrar.

Den 1 Februari ändade barnens mor sina barns liv i badkaret hemma i de hus där dom bodde. En granne har vittnat om att Curtis ringde på deras dörr sent samma kväll. "Han var hysterisk och grät  - Min fru har dödat barnen". Han hade då åkt till deras hem då han inte fått kontakt med dom under hela kvällen.

Pojkarna hittades av pappan dränkta i badkaret. Mamman Allyson hittades senare på natten efter att ha hoppat från en bro i syfte att även ta sitt eget liv Hon överlevde emellertid och har därefter vårdats på sjukhus för ett antal benbrott bland annat. Hon är nu åtalad för överlagt mord. Dom har ännu inte fallit.

Dessa tragedier kan förhindras


Denna tragedi är en i raden som aldrig hade behövt hända. Om barnen hade fått den hjälp och stöd av myndigheterna som dom påstår sig ge, så hade detta kunnat undvikas. Istället tycks myndigheterna mest inriktade på att till varje pris förskjuta fäderna ur deras familjer. Vem av föräldrarna som är mest lämpade som vårdnadshavare struntar man fullständigt i.  Istället för att lösa konflikter och införa klara och rättvisa vårdnadslagar så eldar man istället under konflikterna tills dom urartar fullständigt.

I Sverige dödades 250 barn under 15 år mellan åren 1966 och 1999. I tre av fyra fall var förövaren en förälder. Barn som levde med ensamstående föräldrar var signifikant överrepresenterade som offer jämfört med deras frekvens i befolkningen i stort. Det är statistiskt lika vanligt med kvinnliga som manliga förvare. Likaså var det en jämn könsfördelning gällande offren med en liten övervikt mot pojkar.

Det som dock är mest slående i statistiken är att morden på  barn grovt kan delas in i tre grupper.

1 Mord på nyfödda. Förövarna är till största delen mödrar som förnekat graviditeten för sig själva. Det är främst unga ensamma kvinnor, ofta med psykiska besvär som egentligen inte vill ha barn, men av olika skäl inte använt sig av den möjlighet till abort som finns i Sverige.

2 Den andra gruppen är när morden är ett resultat av misshandel. Förövarna kan ha olika grad av missbruksproblem och är inte sällan kriminellt belastade.

3 Den tredje och absolut största gruppen, är när barn dödas på grund av att förövarna inte orkar med sin livssituation. Barnen tas med av förövarna i döden. Det finns oftast inget agg mot barnen utan andra faktorer ligger bakom handlingen. Problem i förhållandet mellan föräldrarna anges ofta som bakgrundsorsak. En överrepresentation av varierande grad av psykiska problem, som ofta krävt behandling tidigare i livet, kännetecknar många av förövarna i alla tre grupperna.

54 svenska barn (30 procent) fick plikta med sina liv mellan 1966 och 1999  på grund av vårdnadstvister som urartade. (Källa: BRÅ)

Kan man kalla detta något annat än ett monumentalt misslyckande av en nation som säger sig värna om barnens bästa? Och varför skriver Aftonbladet långa artikelseriser om mord på kvinnor, samtidigt som dom aldrig lyfter detta problem till ytan?

Om Connor och Jayden fått bo hos sin pappa som uppenbart var betydligt mer psykiskt stabil än sin fru hade dom fortfarande varit i livet.

Att sedan dessutom behöva läsa feminister som försvarar mammans vansinnesdåd (se kommentarer under artikeln), och försöker ta barnens öde som intäkt för att ytterligare förvärra häxjakten på fäder och för att göra apartheidlagarna ännu värre än dom redan är, det är rent ut sagt deprimerande.

PS. Filmen "The right to be a father" som avhandlas i det förra inlägget har nu redigerats och en färdig version finns att titta på här: http://www.youtube.com/watch?v=F_nwJfpOuGI
Även översättningen och de språkliga fel den innhöll har nu rättats till.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Åtta minuter av ditt liv

Kategori: Rättvisa

Idag publicerar jag stolt filmen "Rätten att vara pappa" som är gjord av en grupp gymnasieelever i Halmstad. Stolt för att jag fick äran att vara med i deras fantastiskt bra film. Den är åtta minuter lång. Åtta minuter kan dock ibland förändra ett helt liv. Ge denna film åtta minuter av din tid. De kommer garanterat inte att vara bortkastatde.

Först dock lite "breaking news" Fyra förtvivlade pappor i Canada riskerade igår sina liv genom att klättra upp och kedja fast sig på toppen av "The lionsgate" bron i OS staden Vancouver, i ett desperat försök att få uppmärksamhet för sin sak. Rätten att få vara med sina barn. Dom sitter nu häktade, och inget har synts eller nämnts om detta i några nyheter mig veterligen.

Ibland har jag ställt mig frågan, är det någon mening med allt jobb, all tid, allt skrivande, mailande, pratande?

Men så får jag plötsligt ett litet kvitto på att...jo det är det.
Först är det ju all tacksamhet som strömmar emot mig, allt stöd, all uppmuntran. Alla fantastiska människor som jag har fått lära känna.

När man utkämpar en kamp som ibland känns helt hopplös är det så himla viktigt med de små tecken man ser att det faktiskt gör en skillnad. Ett helt fantastiskt sådant tecken var då jag för en tid sedan kontaktades av några gymnasieelever på John Bauer gymnasiet i Halmstad. Dom skulle göra en dokumentärfilm om männens rättigheter i samhället. Av tre elever som ingick i projektet var två unga kvinnor.

Dom unga luras inte av propagandan


Filmen kommer att vara med i en tävling som Amnesty International håller i som handlar om mänskliga rättigheter. Idag presenterar jag stolt deras bidrag här på min blogg. Det känns som det finns ett hopp för framtiden då unga män och kvinnor i Sverige klarar att se igenom medias rökridåer.

Det blir också en påminnelse om hur viktig denna och andra bloggar är. Dom unga använder internet, inte Aftonbladet och Expressen för att lära, hämta fakta och nyheter. Internet är en lykta av hopp. Låt dom aldrig ta den ifrån oss.

Sandra som kontaktade mig sa att dom läst min blogg och beundrade mig för det jag gör. Jag blir så himla glad av sådant. Jag vet att det är många som läser min blogg, men man behöver ibland få dessa små tecken på att den faktiskt gör någon skillnad för att få kraft att gneta på.

I motsats till vad många fått för sig så är papparättsrörelsen varken kvinnohatande eller full av rättshaverister. Det är en av dom viktigaste människorättsfrågorna vi driver. En som mycket sällan speglas i medierna, men som kommer att påverka allas vår framtid. Vi för en kamp som handlar om kärlek, inte hat. Kärlek till våra barn och till deras rätt till ÄVEN oss. Vi kämpar inte för att ta barnen från mammorna utan för ALLA barns rätt till båda sina föräldrar. Om vi förlorar den kampen förlorar vi alla.

Filmen "Rätten att vara pappa"


Så återigen, låt dessa duktiga och kloka gymnasieelever få 8 minuter av er dyrbara tid och se deras film. 8 minuter av ert liv för en kunskap som kanske förändrar det för alltid. Låter inte det som en bra deal? Gå sedan till min Youtube kanal där filmen är upplagd och ta del av kommentarerna som redan börjat strömma in från resten av världen.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ännu ett skrämmande exempel på rättsrötan

Kategori: Jämställdhet

Möt pappan Anderas som utsattes för ett rent mordförsök av sin f d fru. Han hade precis varit och hämtat sin dotter på dagis och satt henne i barnsätet på cykeln och börjat färden hem. Då kom plötsligt en bil med rusande motor som körde på far och dotter så att dom for i backen bägge två. Ur bilen kommer sedan barnets mor, ursinnig...

Hon rycker åt sig dottern som skriker vettskrämt, kastar in henne i bilen och åker därifrån. Det var sista gången Andreas såg sin dotter. Nu har han fällts för grov kvinnofridskränkning.
Återigen har sveriges myndigheter gett sin märkliga syn på "barnens bästa"Samt det fullständiga förakt dom hyser mot sveriges fäder och deras rättigheter. Samtidigt kommer nyheten att Maria Larsson delar ut ytterligare 108 255 000 kronor till ROKS och kvinnojourerna.


Vittnesmålen begravdes av åklagaren Lena Lithner


Jag lämnar härmed ordet till Andreas Christian Andersen själv:

Hej,

Synd att organisationer som Rättssäkerhetsorganisationen, Pappa-barn, Mansjourerna i den mån dom finns kvar, Intellektuella och Kritiskt engagerade personer i Sverige som Entreprenören Pär Ström, Läkaren och Samhällsdebattören Pelle Billing, Journalisten och Författaren Ingrid Carlqvist, Daddy,  Tanja Bergqvist, Artisten Mikael Alonzo mfl inte får ge bilden att åsidosättande av mänskliga rättigheter och kränkande behandling sker i Sverige, mer än på ett fåtal bloggar på internet.

Jag anser att vi ska sända in rapporter och beskrivelser, i alla fall, till UD,FN och EU För att sätta stålkastarljuset på hur illa det fungerat och hur illa det fungerar än idag i Sverige 2010. Vi ska belysa en problematik som många blundar för pga feghet!

Var är objektiviteten?


Det är bra att deklarera sin ståndpunkt till högre ort och signera att vi,var och en eller gemensamt inte kommer acceptera att oskyldiga blir dömda till fängelse,att pappor och barn blir separerade och som i sin tur har släkt,vänner och farmödrar som blir kränkta och knäckta, människoliv går i spillror pga illa moderna lagar som stiftats utifrån godtycklighet och subjektivitet.

Där det saknats objektivt och kritiskt granskande, och som vi nu ser har gett förödande konsekvenser. Därtill kan tilläggas dom förlegade orättvisor inom statsmakten,jag tänker främst på Socialtjänsten, som inte taktar med samtiden i sann humanistisk anda.

Jag är inte feg, utan jag är stolt för att jag ser ett gediget arbete framför mig,och där jag har chansen att påverka, där jag som medborgare bär ansvar till förändring för våra barn och efterkommande. För detta som sker är ett inderekt hot mot Demokratin och det är allvarligt anser jag. Att värna om mänskliga rättigheter och Demokrati som ska vara en självklarhet i Sverige 2010 men det är eftersatt och det är dags att oberoende modiga Samhällsmedborgare strävar efter en långsiktig hållbar överenskommelse om rättvisa,demokrati och riktig jämlikhet som opinion och allmänhet håller med om.

Jag tror ändå på en förändring



Det som fick mig att tro på att förändringen kommer, inte om;utan när, är den mest enskilt betydelsefulla händelsen 2005 där allvarlig kritik framfördes av femton av Sveriges främsta Advokater mot dåvarande Justitieminister Tomas Bodström även kallas "Advokatupproret".

Vidare så tänker jag på de bevingade orden från vår Majestät Konungen,som också är människa som du och jag, vare sig man gillar honom eller inte. För Sverige i tiden, det är en önskan från Kungens sida att bli en modern monark. Likväl som jag vill bli en modern man, där rättssäkerhet, mod och riktig jämlikhet råder i mitt land Sverige. Det manar till eftertanke om humanism. Det som fick mig att skriva just det här mailet, var när jag nyligen blev dömd i Tingsrätten i Varberg för grovkvinnofridskränkning där ord står mot ord, mitt i en "smutsig vårdnadstvist" där mamman begär ensam vårdnad och där mamman uppsåtligen kört på med bil, vår lilla dotter och mig när vi cyklandes från Montesorförskolan Pärlan i Falkenberg.

Mordförsök med bil


Polisen i Stockholm rubricerar påkörningen som "mordförsök med bil" där de fyra vittnena till påkörningen är avgörande, medans Åklagaren Lena Lithner i "relationsgruppen" vid Halmstad Åklagarmyndighet avfärdar det hela som en trafikmålsanteckning.
Samma åklagare,Lena Lithner, har åtalat mig för grov kvinnofridskränkning och som skrivit av alla andra polisanmälningar mot mamman tillika min fd hustru och försökt mörka påkörningen genom att "gömma" vittnena till påkörningen.

I samband med domen mot mig berättade en Socialtjänsteman som vår familj känner sedan tidigare, från sitt hjärta "att ibland funderar jag på att bara sluta med mitt jobb som Socialarbetare, för jag har sett sådana myndighetsmissbruk av kvinnosakskvinnor på byrån så det finns inte","att jag som enda man fått knipa käft större delen av min arbetstid när det kommit till hur kvinnorna på byrån har sitt synsätt på män och arbetar därefter".

Manlig socialsekreterare: Jag känner skam och feghet


Socialarbetaren berättar om just en händelse som han än idag mår dåligt av, där han själv blivit misstänkt för att ha misshandlat sin fru. Hans fru ramlade när hon var ute själv och promenerade på Djurgården i Stockholm,det var halt på gångstråket och hon ringde efter hjälp av sin man Socialarbetaren.

Väl på sjukhuset spelades scenariot upp med att han blev anklagad för att ha misshandlat sin fru. Socialarbetaren har mått dåligt ända sedan den dagen och känt en fruktansvärd skam och feghet över att vara man, och att han alltid håller mun på sin arbetsplats, som är Socialförvaltningen sedan 30 år tillbaka. Ytterligare en berättelse är en kvinnlig familjerättsarbetare vid Socialförvaltningen vid Stockholms söderort,som berättade för min kära mor och mig:"Att det finns inte en enda medborgare i Sverige som inte känner till eller har hört talas om en man, gammal som ung, som varit med om någonting liknande fasansfullt i samband med en vårdnadstvist. Vi får in unga killar här var och varannan vecka, för det är väldigt många unga som separerar just nu" Det viktigaste av allt är vetskapen av att jag inte är ensam och bryter skammen och fegheten.

I learned that courage was not the absence of fear, but the triumph over it. The brave man is not he who does not feel afraid, but he who conquers fear - Nelson Mandela



http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?action=pod_show&id=53&module_instance=5

http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?action=pod_show&id=17&module_instance=3

http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/091118/23deff30f85f969db19a3def604ed846/Inbjudan%20samr%e5d%20UPR.pdf

http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?action=pod_show&id=62&module_instance=5


Det finns en anledning till att fd Justitiekansler Göran Lambertz och Justitieminister Beatrice Ask skrivit artiklar enligt nedan.

http://www.dn.se/opinion/debatt/ny-lag-behovs-for-att-starka-rattssakerheten-1.993411

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tron-pa-rattsvasendet-ska-starkas_2843201.svd



Stockholm 20100217
Andreas Christian Andersen


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

101 sätt att tortera din man

Kategori: Feminism

"101 sätt att tortera din man" är en rolig, djävulsk handbok för varje hustru som drömmer om att låta hennes man betala för hans stygga missgärningar. Titeln refererar till "män", men pojkvänner och älskare ingår också, och kan drabbas av samma konsekvenser när de driver sin kvinna till vansinne! Visst, det är ett passiv-aggressivt sätt att söka hämnd, men gosse, kommer du att må bättre efteråt!

Så inleds texten på Maria Garcia-Kalbs hemsida där hon gör reklam för sin nya bok. Maria är en prisad radiopratare från Farmingdale New York. Som självutnämnd relationsexpert säger sig Maria sträva efter att skapa harmoniska relationer...med bara en litet inslag av tortyr...Själv har Maria varit gift med samme man i 12 år. Undrar om inte det hade varit bättre om denne relationsexpert hade valt en man som inte driver henne till vansinne, istället för att skriva handböcker i hur man bäst torterar honom?

Är detta roligt?


Visst kan man med mycket god vilja se det humoristiska i detta, men det underliggande allvaret gör mig bara sorgsen. Tortyr är inte det mest lämpliga att skriva skämtböcker om för det första. Men när det gäller män idag är allt tillåtet. Frågan är om det skulle ses som lika humoristiskt om en man skrev en bok om hur man bäst torterar sin fru eller flickvän?

När sanningen dessutom nu börjar sippra ut om att lika många män som kvinnor utsätts för både fysiskt och psykiskt våld i relationer ger sånt här en väldigt besk smak i munnen. (se BRÅ:s senaste rapport:
Våld mot kvinnor och män i nära relationer.)
Dessutom stinker hela denna trista bok av fördomar mot både män och kvinnor. Ändå hyllas den naturligtvis av en enad kritikerkår.

Tortyrmetoderna


Maria propagerar inte för fysiskt våld i boken. Åtminstone inte i de avsnitt jag har läst. Nej metoderna går mer ut på psykisk tortyr. Några exempel på hur man bäst får sin man att lida är:

1. Fråga ständigt om han tycker du är fet.
Speciellt effektiv blir denna metod om du samtidigt klämmer in dig i de mest osmickrande underkläder du kan hitta. Då kan allt han svarar vändas till förolämpningar som du kan skälla på honom för. Till slut skall han vara medveten om att allt han säger kan orsaka en orkan av skrik och gråt.

2. Fejka, och tala om för honom att du gör det.
Detta är en utmärkt metod för män som behöver en käftsmäll mot sitt enorma ego.

3. Anmäl honom till en dansklass.
Hitta den mest avancerade dansskolan i ditt område och anmäl honom till deras svåraste 8 veckors kurs. Naturligtvis utan att meddela eller fråga honom i förväg.

4. Ge bort en massage (med en manlig massör).
Få män gillar massage. Förmodligen för att dom inte gärna klär av sig nakna (såvida det inte är en orgasm inblandat). Boka därför en massage till honom på ditt lokala spa, med den största mest manliga massören dom har.

5. Skicka honom på en helvetisk handlingstur.
Se dessutom till att skriva upp saker på inköpslistan som är omöjliga att hitta på den lokala ICA affären.
Några förlag är lavendelsenap, färsk dragon, extra stora kiwis, Filéer från gräsätande kreatur, tahitisk vanilj, rå couscous etc..

6. Anmäl honom som frivillig till skolutflykten.

Ditt barn behöver veta att mamma inte är den enda föräldern som är villig att spendera en dag med ett gäng busfrön. Extra roligt blir det ju att veta att han förmodligen är den enda pappan som är där. Orora dig inte för honom, hans barns lärarinna och dom andra mammorna kommer att sätta honom på plats på nolltid.

7. Referera till dig själv endast i tredje person.
Detta är så otroligt enerverande att han kommer att vilja slita sitt hår (om han nu har något vill säga).

8. Öppna dig för hans familj.
Tala om för hans mamma att du hatar hennes matlagning. Visa hans familj din tauering på skinkan som du dolt i åratal och berätta gärna på familjemiddagen om hur det gick till då ni träffades i tvättstugan och vad som hände sedan.

9. Förstör hans dag med att säga "Vi behöver prata".

Ingenting är värre för din man är den magvridande ångest denna lilla mening framkallar. Säg det helst precis innan han skall gå till jobbet. När han då frågar om all är ok? så säger du att "vi talar om det när du kommer hem".

10. Muta honom med sex, vägra sedan att hålla ditt löfte.

Börja med att hålla tillbaka all intimitet i två veckor. Din man kommer då att vara svältfödd vilket är ett perfekt tillfälle att ge ditt erbjudande. Han kommer att gå med på vad som helst. När han sedan vill ha sin belöning säger du bara att "kontoret är stängt". Få honom att lida extra genom att bära dina sexigaste underkläder vid sänggåendet.

Visst finns det gott om pudlar till män som skulle finna sig i denna behandling, men dom som har minsta lilla rest av bollar kvar skulle nog säga som jag. -Hitta dig någon annan att tortera älskling, så försöker jag hitta en kvinna som älskar och repekterar mig...Hej då och ha ett bra liv.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Nu lanserar vi Daddys-Sverige

Kategori: Jämställdhet

Nu är det dags! Daddys blogg har växt ur kostymen och det är med stor glädje och tacksamhet jag nu tillkännager öppnandet av Daddys-Sverige´s nya website. http://www.daddys-sverige.se

Där kommer ni läsare få möjlighet att både läsa artiklar av mig samt andra bra skribenter. Även alla ni därute som fram till nu har saknat en röst kommer  att erbjudas en på Daddys-Sverige. Skriv era berättelser, avslöjanden eller bara era åsikter. Så kommer ni att kunna få artiklarna publicerade på den nya siten.

Där finns också chansen att kommentera samtliga artiklar förstås och även ett forum för diskussioner om allt som rör frågan jämställdhet. Det vill säga sann jämställdhet, inte den feministiska sorten, även om jag är rätt övertygad om att även detta fenomen kommer att diskuteras livligt...Moderatorer för sidan är utsedda, dessa får dock presentera sig själva.

Siten är ett samarbete mellan mig och några av mina vänner inom den allt snabbare växande rörelsen som nu kräver ett stopp för det barbari som får försigå i jämställdhetens vackra namn. Jag vill framförallt rikta ett stort tack till Mikael Karlsson som gjort det mesta av arbetet för att förverkliga denna vision. Siten är ännu ung och det finns många planer och idéer för framtiden, men mer om det inom kort då det blir aktuellt.

Den artikel som för närvarande toppar sidan är helt nyskriven av mig och garanterat intressant.

Jag hoppas vi möts på Daddys-Sverige.

Anledningen till att det är tyst här för tillfället

Kategori: Allmänt

Om någon undrar var Daddy har tagit vägen och varför det är så tyst på bloggen så kan jag berätta orsaken.
Eller kanske snarare orsakerna.

Min egen vårdnadstvist rasar på. Den har nu kommit in på år 5. Just nu befinner den sig i ett känsligt läge med en ny pågående vårdnadsutredning och umgänge med kontaktperson. Och så småningom en ny huvudförhandling där frågan om vårdnad boende och umgänge åter skall tas upp.

Det finns mycket man skulle kunna och vilja berätta om vad som sker, men jag har valt att inleda en vapenvila gentemot socialtjänsten, familjerätten och domstolen för att inte störa processen i detta skede. Huruvida vapenvilan är tillfällig eller permanent beror naturligtvis på hur det hela avlöper.

Men jag har också inlett ett ganska rejält researcharbete. För att bota en sjukdom måste man först diagnostisera sjukdomen anser jag. Jag har under flera år sökt ett svar på frågorna, hur kunde detta ske? Varför förs det ett smutsigt krig mot familjen och fäderna? Hur har radikalfeminismen uppstått och varför? Varför får inte sanningen komma upp på bordet?

Jag har börjat hitta svaren och jag är helt förbluffad över vad jag funnit. Jag funderar också över hur jag bäst kan föra ut den informationen. Via bloggen? En bok? Både och?

Dags för en redesign


Jag har också tillsammans med mina vänner här på nätet och i vår rörelse börjat fundera på att ta Daddys till en ny nivå. Jag har i vilket fall som helst planer på en rejäl omdesign av bloggen. Detta kommer också att ta en del tid.
Men det arbete som jag gillar och tycker är roligt så jag klagar inte. Nu är det sportlov och jag och grabben skall åka hem till Jämtland och hälsa på farmor och farfar. Vi tjuvstartar sportlovet och åker redan i morgon. Så under den perioden får han komma i första hand och samtidigt får jag en chans att vila och äta morsans köttbullar. Men jag tar med mig datorn. Alltid blir det en och annan stund över. Jag önskar att även min dotter hade kunnat få följa med så klart, men nu är det som det är, inget jag kan göra något åt för tillfället.

Brev från pappa C


Jag hittade detta på Monica Antonssons blogg och kände att jag ville dela med mig av det. Kommer ni ihåg pojken som Liza Marklund och hennes anhang av galna feminister och överlevare skrev ett flertal krönikor om. Pappan friades från anklagelserna om sexuella övergrepp på pojken. Detta kunde Marklund inte tåla så likt så många gånger förr drog hon igång med en personlig vendetta mot pojkens far och domstolen som hade friat honom i Expressen.

Pojkens far fick trots den friande domen aldrig se sin son mer. Till slut orkade han inte strida längre. Det kan synas konstigt för en som inte har varit där, men vi som varit där förstår precis. Så här skriver han i brevet till Monica:

Hej Monica!
känner bara för att skriva av mig lite idag. Det är nämligen exakt på dagen 3 år sedan jag träffade min son för sista gången. Jag kunde inte ens ana att det skulle gå så här. Jag visste att hans mamma har allvarliga bekymmer med sig själv och alkoholen, men att hon skulle göra så här mot sitt eget kött och blod låg utanför mina ramar.
Han fyller 11 år idag, vi brukade ha kalas för honom med alla hans vänner. Jag åkte runt halva landskapet för att hämta upp hans polare och vi fixade tårtan som han gillade.

Tro mig när jag säger att jag saknar stunderna med grabben. Det värsta är egentligen inte att jag inte får träffa honom. Visste jag att det var för hans bästa så hade det känns bättre, men nu vet jag att han utsätts för en tortyr jag inte ens önskar hans så kallade mamma, och henne önskar jag inget gott alls. Hon kommer bittert få ångra när hon vaknar upp och inser att hon och hennes nära har förstört ett litet barns uppväxt och kanske hela hans liv. Jag kommer aldrig förlåta henne för det.
Idag skiter jag faktiskt i att hon fick mig att sitta i häktet i fyra månader. Det har fört en hel del gott med sig faktiskt. Svårt att förstå som utomstående kan jag tänka mig. Men mitt liv har faktiskt blivit bättre. Det har säkert att göra med att jag slipper ha med henne att göra och att jag och min fru har kommit mycket närmare varandra.
Jag älskar mitt liv, min fru, Adam, mina riktiga vänner och min helt otroliga släkt. Det kan jag tillåta mig själv att göra endast för att jag har rent samvete mot min son. Jag vet att sanningen kommer fram en dag. Den dagen längtar jag efter varje dag. Men till dess är saknaden enorm.
Tack för att du lyssnar Monica

/ C


Ny rapport från BRÅ


Jag har tagit del av BRÅ:s nya rapport som släpptes igår. Jag har läst en del av rapporten nu och visst är den ett litet steg i rätt riktning. Föga förvånande kan man läsa att kvinnor är mer nöjda med dagens rättssytem än vad männen är.

Det står också att både män och kvinnor drabbas av våld i nära relationer i lika hög utsträckning. Men sen hänvisar den till både könsmaktsordningen och Eva Lundgren, och där tappar den direkt mycket av trovärdigheten. Och inte på ett enda ställe ser jag att den tar upp den värsta misshandeln man kan utsättas för. Falska anklagelser om kvinnovåld och sexualbrott, och förlusten av sina barn som en konsekvens av detta.

Intressant dock att BRÅ ser att samtidigt som anmälningarna om kvinnovåld ökat under 2000 talet pekar ingenting på att det faktiska våldet har ökat. Borde man då inte vara smarta nog att dra vissa slutsatser av detta?
Jag har hittills inte hittat falska anmälningar nämnt på ett enda ställe i rapporten. Anmärkningsvärt!
Ni kan själva ta del av den här: Våld mot kvinnor och män i nära relationer.

Som sagt ett litet steg framåt då faktiskt både kvinnor och män nämns som offer, men över det stora hela en rätt dålig rapport med stora luckor.

Moderaterna flörtar med feminismen


Det verkar som om det enda partiet i riksdagen som inte officiellt kallar sig feministiskt nu aspirerar på ändra på detta. Efter att ha läst Fredrik Reinfeldts senaste utspel i SvD Moderaterna har kvinnorna i fokus.

Man kan bara anta att moderaterna i någon slags desperation över fallande opinionssiffror nu försöker att flörta med femninismen i tron att detta skall locka fler kvinnliga väljare. Själv tror jag att dom biter sig i foten. Dom har i alla fall med denna artikel förlorat denne manliga väljare i detta val. Och jag tror inte heller dom kommer att locka speciellt många kvinnliga. Det dom missat är att det faktiskt är fler kvinnor än män i dagens Sverige som säger sig vara emot feminism och som är dödligt trötta på att ständigt höra att dom är offer som det skall tyckas synd om.

Av oss förespråkare för sann jämställdhet och förpassandet av feminismen till historiens sophög är alltså kvinnor i majoritet. När skall något riksdagsparti uppmärksamma att det finns väldigt många röster att hämta i förandet av en sådan politik? Idag finns inget bra alternativ bland riksdagspartierna för oss. För mig personligen lutar det mer åt piratpartiet. Dom vill åtminstone återinföra och upprätthålla grundlagen. Därmed kan man ju säga att dom förespråkar jämställdhet eftersom det i grundlagen står att alla oavsett kön och etnicitet skall behandlas lika inför lagen.

Lex sarah införs för Socialtjänsten


Thank god for small favours. Lex Sarah lagen skall från den 1 Juli 2011 gälla även socialtjänsten. Detta innebär att det i socialtjänstlagen stadgas att var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller vid Statens institutionsstyrelse (SiS) ska medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet.
Jag antar i och för sig att socialsekreterarna redan idag anser att deras jobb är av god kvalitet. Det är ju inte direkt där problemets kärna sitter. men återigen, ett litet myrsteg i rätt riktning kanske.

Nu kan ni se vilka bloggar som skrivit något nytt


Min bloggarkollega och tillike jämställdhetskämpe Magnus som driver den utmärkt bra webtidningen Genusmagazinet har kodat ihop en mycket bra tjänst på sin sida www.genusperspektiv.se. Där har han tagit X antal av dom bästa bloggarna som skriver om jämställdhet och gjort så att man kan se vilka som har uppdaterat och läsa dom första raderna i varje inlägg. En fantastiskt bra tjänst. Gå genast dit och sätt ett bokmärke.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Sagan om X och Y

Kategori: Pappa

Det var en gång 2 personer, X och Y, som båda delade på en brunn. Var och en av dem var fri att hämta färskt vatten från brunnen när som helst.

En dag utbröt emellertid en stor dispyt  mellan dem och de kunde inte längre bo tillsammans. Så de gick till byns hövding för hjälp om hur man kunde få en rättvis lösning av problemet med vattnet i brunnen som de båda behövde för att överleva.

Det rådde ingen brist på rent och klart vatten i brunnen, men eftersom det inte var möjligt att dela upp brunnen i två delar, så beslutade därför byns hövding att låta brunnen falla helt i X ägo, och föreslog  att Y skulle gå till X ställe för att få hämta 2 hinkar vatten varannan vecka. Det borde räcka, tyckte han.  Byhövdingen  skrev  också ett avtal i svart på vitt för båda parter att följa strikt.


Vattnet började smaka bittert


Det var ju inte precis var en rättvis lösning eftersom X skulle ha vatten varje dag, men Y bara fyra hinkar i månaden. Y hade dessutom en oroande känsla av att X skulle försöka göra något elakt på grund av bitterheten som uppstått i deras separering. Men Y gick ändå med på avtalet.  Eftersom avtalet dessutom var skriftligt från byns hövding, och den innebar en försäkran, så kände sig Y säker och skyddad.

Så hedanefter skulle Y gå till X hem två helger i månaden för att få  hämta 2 hinkar vatten. Efterhand började dock X dröja med att svara på Y:s knackningar på dörren eller ibland till och med  ignorera Y:s knackningar helt och hållet. Och vid de tillfällen när Y lyckades få en hink vatten, smakade vattnet konstigt bittert, och inte alls friskt och rent som förr. Det var ibland till och med så illa att Y var tvungen att spotta ut det. Y var chockad och arg på vad X hade gjort med vattnet, och detta startade en än ännu mer infekterad konflikt mellan de båda.

Åter till byhövdingen


När de gick för att träffa byhövdingen igen, sade X omedelbart till honom, att  trots "uppriktiga ansträngningar" från X sida att följa avtalet och ge Y vattnet,  så hade Y varit en riktigt svår och grälsjuk person som ofta skapade problem och spottade vatten överallt. X klagade också över att Y hade trakasserat hushållet. Ofta genom att banka på dörren non-stop. Dessutom hade Y varit våldsam och hotfull. Vid förhandlingen blev Y  helt chockad över alla falska anklagelser och förklarade för byhövdingen att X påståenden om våld och trakasserier inte var sanna, att vattnet  alltid varit frisk och aldrig bittert innan denna konflikt, och det var uppenbart att X hade manipulerat  vattnet.

Y berättade också för byhövdingen att vid vissa tillfällen hade X medvetet brutit mot avtalet helt, genom att inte lämna något vatten, så det var bara naturligt att Y måste knacka på dörren för att be om det.

"Y borde värdesätta varje hink"


Byns hövding  hörde båda sidorna av historien,  men av någon anledning  tvivlade han på Y :s version och kommenterade att, Y nog borde värdesätta varje liten hink vatten han fick från X, och inte skapa en enda röra av allt. Y var chockad över att höra detta och blev ännu mer angelägen om att förklara den orättvisa situationen till byhövdingen. Men till Y: s besvikelse och bestörtning, ville inte byns hövding ställa X till svars för kränkningen av deras avtal, utan i stället upprättade han en "Reviderad" version av deras avtal som denna gång enbart gav Y rätt till 1 dl vatten varannan vecka. En kraftig minskning från de ursprungliga 2 hinkarna vatten som stipulerades  i det tidigare avtalet.

Som ett tecken på fortsatt misstro anlitade byns hövding  även en expert för att titta över och "hjälpa" Y i hanteringen av denna  lilla mugg med vatten  så att man kunde vara säker på att den konsumerades på ett "korrekt sätt". Y var mycket bedrövad och förolämpade av denna nya ordning, men än en gång hade han inget annat val än att gå med på det för att inte dö av törst. Sanningen var dock att Y aldrig haft några problem med att dricka vatten under alla dessa år, så han tyckte det var löjligt att det plötsligt skulle vara nödvändigt att stödja honom i "hur man dricker vatten ordentligt".

Olidlig törst


Med bara 1 kopp varannan vecka, blev Y snart uttorkad på grund av bristen på vatten och han led ofta av extrem törst. Men Y bad till Gud för styrka och fann sig även i detta arrangemang i över ett år. Under hela denna period tyckte Y att varje kopp vatten fortfarande smakade misstänkt bittert men han förblev ändå lugn och trots den beska smaken drack han upp hela koppen varje gång. Vattnet som en gång rann rent och rikligt i brunnen hade nu dessutom blivit förorenat och smutsigt.

Den expert som skulle vara "stödjande"  i hans vattendrickande  var dock imponerad av Y och  prisade honom  för att han var mycket tålmodig och tolerant. Dock uttryckte denna expert fortfarande tvivel om att Y var redo att gå tillbaka till hanteringen av 2 hinkar vatten varannan vecka utan någon "hjälp".  Så efter ett drygt års observation och "hjälp" till Y, skrev denna Expert en rapport till byhövdingen om Y:s framsteg och gav sina rekommendationer ...

Så kom då äntligen den stora dagen när X och Y gick tillbaka för att träffa byns hövding igen för ytterligare översyn av ärendet..

Vad tror du resultatet blev?

Skriv ett eget slut på sagan i en kommentar.

 

Besök även:
Ann Helena Rudberg: Oprah pratade med Kathryn Harrison om Incest.
Ann Marie Maukonen: Är det bara pappa som slår?
Falskt anklagad: Här har ni ett riktigt exempel.
Genusmagazinet: Tema falska våldtäktsanmälningar.
Genusnytt: FN ger bara hjälp till kvinnor på Haiti.
Kvinnor för jämställdhet: Bra talat!
Lilla My: Hittade kommentarerna som Rodenborg tog bort från sin blogg.
Mikael Karlsson: Vanvårdsutredningen 2009.
Medborgare X : Dolt kvinnoförakt, öppet mansförakt.
Min pappa.nu: Soc trodde bara på mamman, Calle lyssnade man inte till.
Mr Galahad: Tanja och Mattes sköna låt samt lite annat.
Pappamanualen: Matnyttigt för fäder.
Ingrid Carlqvist: Om kvinnors våld mot män.
Kimhza Bremer: Det röd-gröna osynliggörandets alternativ.
Trollans tankar: Vad gör en till pappa?
Jag har säkert glömt någon, men i så fall är det inte medvetet...

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Rädda barnen från "Rädda barnen"

Kategori: Jämställdhet

Tillhör du dom som är månadsgivare åt Rädda barnen? Dom som tror att dom gör en viktig insats för barnen i världen och i Sverige? Vet du hur många månadsgivare det behövs enbart för att täcka generlasekreteraren Elisabeth Dahlins månadslön på 77 000 kronor? Och därutöver styrelseordförande Inger Aschings månadsarvode på 20 000 kronor? Hur mycket skänker en genomsnittlig månadsgivare tro? 200 kronor kan väl vara ett rimligt antagande. I så fall behövs 485 månadsgivare precis som du enbart för att hålla dessa två damer med sina dyra levnadsvanor.

Rädda barnen och Röda korset har ett gott rykte bland svenska folket, men är det välförtjänt? Allt fler rapporter från deras kontor ute i världen avslöjar att pengarna som svenskarna naivt skänker till denna organisation används till höga chefslöner, lyxiga bilar, dyra laptops och avgångsvederlag i miljonklassen.

Elisabet Brunnberg Johnsson: Jag ger inga pengar längre


Elisabeth Brunnberg Johansson arbetade tidigare som chef inom Rädda barnen. Hon har nu hoppat av organisationen, dragit in allt eget stöd och vittnar dessutom om en utbredd korruption inom Rädda Barnen. Hon upptäckte det första gången då hon var på besök på kontoret i Yemen 2002.

– Jag fick en chock. Man hade två kontor med jättemånga anställda. Man hade en massa Toyota landcruisers och laptops, alla hade mobiltelefoner hemma som de kunde göra som de ville med. Pengar betalades direkt ur ett kassaskåp. Det fanns sexuella trakasserier. Där fanns allt, säger Brunnberg Johnsson.

– Någon som hade haft hand om ekonomin, och som knappt kunde räkna, fick en miljon svenska kronor i avgångsvederlag. I Jemen, där man tjänar några hundra i månaden. Han var väldigt bekymrad över att han nu inte skulle kunna behålla sina barn på Yale-universitetet i USA. Det är en jätteskandal och så sitter man där själv och blir tystad och trakasserad.

Johansson blev till och med mordhotad då hon ville avslöja eländet.(metro)

Vad blir då generalsekreteraren Elisabeth Dahlins svar på dessa anklagelser? Jo ett kort uttalande där hon säger:
- Man kan vara trygg med att våra pengar går till rätt saker. Vi har en tydlig revision.

Jag antar att hennes egen årslön på nästan en miljon kronor är en av dessa "rätta saker". Dessa organisationer som Rädda barnen och Röda korset har dessutom mage att kalla sig idéella.

Är inte detta hyckleri?


Nu skall rädda barnen öppna ett nytt kriscenter i Malmö där man skall stödja fattiga barn och deras mammor. I artikeln kan man bland annat läsa följande:

Rädda Barnens nya mottagning är inrymd i Malmös forna stadshus på Amiralsgatan mitt i stan. I ett rymligt rum finns gott om papper, kritor, färgglada pennor och en stor hög med sittvänliga kuddar i ett hörn.
Tanken är att barn under lekfulla former ska kunna berätta vad de varit med om, säger Sara Brändefors.
- Kanske vill de rita vad som hänt. Det handlar om att få barnen att öppna sig.

I rummet finns också bilderböcker som handlar om att pappa slår mamma. Och om vad barnen kan känna när de ser våld i hemmet. I en bilderbok tynger en stor svart klump ner barnet.

Åter igen vill Rädda barnen slå ett slag mot papporna och barnens rätt att, enligt artikel 9 i barnkonventionen, få umgås även med oss efter en separation. Istället stämplar man oss än en gång som farliga barnmisshandlare.

Det borde inte vara någon hemlighet för RB att enligt den senaste rapporten från BRÅ om kvinnors brottslighet, så är det fler mammor som misshandlar barn fysiskt än pappor. Men dessa barn lämnar Rädda barnen helt åt sitt öde. Man vägrar helt enkelt att ens diskutera frågan.

Om sedan Elisabeth Dahlin hade sänkt sin månadslön till en nivå som de flesta svenskar som bidrar till hennes verksamhet har, så hade Rädda barnen fått minst 700 000 kronor över som hade kunna hjälpt en mängd fattiga barn i Sverige, men det är hon inte intresserad av. Här är ytterligare en artikel där hon ondgör sig över att så många barn är fattiga.

Lögnerna avslöjas nu på löpande band


Tidningen BLT i Karlskrona hade idag en artikel med rubriken "Pojken som växt upp med mamma flyttades 50 mil bort". Artikeln är skriven av en journalist vid namn Marita Kangestad, som för övrigt gått samma journalist folkhögskola som Liza Marklund. Kanske man borde göra en revision på folkhögskolan i Kalix snart?

I artikeln som är tydligt vinklad åt mammans håll målas en snyfthistoria upp om en stackars pojke som tvingas flytta till sin pappa 50 mil bort. En pappa som inte brytt sig om pojken överhuvudtaget tidigare i livet. Artikeln var livligt diskuterad i kommentarsfältet där faktiskt de allra flesta människor vände vreden mot tidningen för deras grovt vinklade artikel. Människor ute i landet börjar förstå.

Men när både Ingrid Carlqvist och "Madde" som ofta skriver på denna blogg ringde till journalisten och ville ha domen så vips, försvann möjligheten att kommentera artikeln överhuvudtaget. Jag har nu läst domen och förstår varför. Alla kommentarer finns sparade. Om någon önskar så maila mig så får ni dom.

Domar i Sverige är offentliga. Det är en del av rättssäkerheten i ett samhälle. Så även denna dom, som för övrigt meddelades redan 2008. Alltså har pojken nu bott hos sin far och hans nya sambo samt parets två andra barn i över ett år.  Ni som vill läsa denna dom och dra era egna slutsatser kan lätt beställa den. Bara ring Karlskrona tingsrätt och beställ domen med målnummer T-2711-08.

Det är mycket som inte framkommer i BLT:s grovt vinklade artikel. Här är bland annat ett utdrag från domskälen:

I målet är utrett att MH (mamman) i vart fall sedan 2005 varit föremål för allvarlig
kritik för sin hantering av rollen som vårdnadshavare för L och hennes psykiska
mående har ifrågasatts. Kritiken har framförts från ett flertal olika håll såsom barn- och
ungdomskliniken i Karlskrona, L:s dagis och socialförvaltningen. Hon har även i
domstolen gett intryck av att vara i psykisk obalans.

Det visar sig också genom polisförhör och vittnesintervjuer att pappan inte alls "struntat" i sin son. Han är en av alla dessa fäder som försökt men motarbetats av socialnämnden och en mycket samarbetsovillig mamma till den grad att han till slut givit upp. Dock bara fram till pojken blev placerad i ett familjehem. Då var det pappan som aktivt försökte hjälpa sin son.

Ännu ett exempel på alla dessa "svikarfarsor" som media älskar att ta upp.

Journalisternas ursäkt: Det blir ju bara fel varenda gång


Många med mig har undrat över svenska journalisters ovilja att ta upp dessa orättvisor, trots att dom är så tydliga dom kan bli. Många tror felaktigt att journalister är ett skrå som gärna dyker ner i dypölar utan rädsla för att få lite skit på sig.

Så är det inte. Många journalister är vänstersympatisörer som svalt hela påhittet om att "könsmaktsordnung muss sein". Men framförallt. Journalister är anställda. Dom kan sägas upp och få sparken om dom gräver i fel dypölar. Se på Ingrid Carlqvist som är ett exempel. Eller Annica Widegren på TV4 som hotades med sparken om hon inte slutade rapportera om Liza Marklund skandalen.

Men journalister kan ju inte vara öppna om detta, för då kan dom ju också få sparken, så därför måste dom ha ursäkter för att inte skriva.

En populär ursäkt är att "Nej vi har skrivit om vårdnadstvister förr och det har bara blivit fel". Med det menar dom att dom "råkat" stötta en part som senare visat sig inte vara speciellt lämplig som vårdnadshavare. Precis som i fallet ovan alltså.

Om man sedan tar detta ett steg längre så visar det sig att i de få fall journalister har tagit upp vårdnadsmål så har det varit nästan uteslutande snyfthistorier om stackars förfördelade och förföljda mammor. Precis som i fallet ovan.

Undrar varför dom lyckas få det fel varenda gång? Någon som vill drista sig till en gissning?

En liten avslutande hälsning


Till slut, en hälsning till signaturen(erna) "BN" som tycker att jag är en kvinnohatare och en skam för flickpapporna i Sverige. Min dotter kommer att skämmas för mig då hon blir äldre anser denna BN som dock inte vill skylta med sitt namn. Får jag rekommendera detta tidigare inlägg där jag listar  tio bra kvinnliga förebilder. Dvs tio kvinnor jag verkligen beundrar. Hur rimmar det med ett kvinnohat? 

Jag kritiserar kvinnor som Eva Lundgren för deras infama och hatfyllda debattartiklar, men jag är inte ensam om det direkt. Efter hennes senaste artikel på Newsmill har flera människor reagerat och skrivit till Uppsala universitet med frågan om hur i h***vete denna människa kan få uppta en proffesur där. Bland annat denna bloggare som jämför henne med Josef Göbbels, och även Ann Helena Rudberg, vars brev man kan läsa här. Om någon vill följa deras exempel så skriv till anders.hallberg@orgfarm.uu.se.

När man dessutom läser vad jag skrivit så ser man ju att det även för övrigt är mest kvinnor som hyllas på denna blogg. Många människor får också välförtjänta snytingar, men det gäller ju både kvinnor och män? Hur gör detta mig till kvinnohatare?

Jo jag hade ju också enligt denna BN dristat mig till att lägga ut en video med en "porrig westerngirl". Ett klart bevis, menar BN på att jag föraktar kvinnor. Därför vill jag idag avsluta med ännu ett klipp med denna "Porriga westerngirl", som för övrigt heter Gretchen Wilson och är en sjuhelvetes duktig musiker och dessutom en sjuhelvetes vacker kvinna.
"Porrig"? Tja, allt ligger ju i betraktarens ögon.

Själv tycker jag hon är vacker, sexig och talangfull. Men framförallt gillar jag musiken, texterna och hennes röst.

Gretchen jobbade som fattig servitris på en billig sylta i södern och gigade ibland på helgerna med ett lokalt band då hon upptäcktes av rätt person.
Nu behöver hon inte vara en fattig förtryckt kvinna längre utan har stigit upp som en av musikbranschens mäktigaste kvinnor i USA. Det är väl bra?
Eller? Anser BN likt många könsmaktsideologer att hon är en könsförrädare som svikit rörelsen för att hon vågar rida på sitt utseende och sexighet? Det är ju så branschen fungerar. För bägge könen kan tiläggas.

But without further adue. Here is Gretchen Wilson with her own song, "You don´t have to go home".
Especially for "BN". Enjoy =)





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Extremister blir rådgivare och sakkunniga åt regeringen

Kategori: Feminism

Här till vänster ses Sveriges jämställdhetsminister Nyamko Sabuni under presentationen av regeringens proposition av det civila samhället. Till höger om sveriges jämställdhets minister sitter Angela Beausang, ordflrande för ROKS och en av de värsta extrema och fanatiska taleskvinnorna för den radikala feminismen i Sverige.

Om ROKS i sin retorik hade bytt ut ordet män mot exempelvis muslimer eller judar så hade dom ansetts vara en extrem grupp på den yttersta högerkanten och bevakats noga av SÄPO. Men eftersom det är män som grupp deras hatpropaganda vänder sig emot så är det inte bara okej. Dom erbjuds till och med plats brevid sveriges ministrar i paneldebatter. Röda eller blå regeringar spelar ingen roll. Enligt uppgift så behöver dessa extrema manshatare inte ens gå igenom dom sedvanliga säkerhetskontrollerna på Rosenbad, utan är dom enda som släpps in genom att bara vifta lite med handen åt vakterna.

Angela Beausang offrar sin kompis åt hyenorna


Beausang skriver idag på Aftonbladet debatt. Hon skriver om ett dolt kvinnoförakt som skall finnas hos maktens män. Ett favoritämne för feministerna för övrigt. Ständigt detta dolda förakt. Men något dolt mansförakt har hon själv naturligtvis inte. Inte någon i ROKS för övrigt heller. Nej den föreningen består enbart av mansälskande kvinnor som vill skapa jämställdhet mellan könen. Hur kan någon fortfarande gå på detta? Och hur fan kan sveriges regering vara så blind? Skall inte dom bestå av män och kvinnor av en kaliber som inte kan bluffas på detta sätt?

I artikeln skriver Beausang om sin före detta gode vän Göran Lindberg, som även kallades kapten klänning för sitt stora engagemang för jämställdhet. Den feministiska definitionen av ordet vill säga. Detta smeknamn bar han tydligen med stolthet.

Beausang skriver nu att hon blivit lurad av denne "jämställdhetskämpe". "Det syns inte utåt vem som utnyttjar och våldför sig på en kvinna eller flicka." Skriver hon vidare, trots att hela artikeln säger motsatsen, men det fattar hon inte, totalt fast i sitt sekteristiska tänkande. Precis som Margareta Winberg och Eva Lundgren som nu också naturligtvis tar chansen att vädra sina unkna, hatiska åsikter på Newsmill.

Det är ju precis det man kan menar dessa kvinnor. Om den misstänkte har en penis så är han skyldig, om hon inte har en så står hon över varje misstanke. Och oftast behöver man inte ens dra ner brallorna för att undersöka saken.

Jag har länge skrivit om detta. Att männsikor med dessa böjelser söker sig till dessa arbetsplatser såsom barnhuset i Göteborg där min 4 åriga dotter utsattes för rena övergrepp av en kvinnlig polis. En av initiativtagarna till dessa "barnhus" som nu växer upp i stad efter stad var Göran Lindgren. Jag är inte förvånad. Feministerna ovan menar att detta beror på att han är man. Jag menar att det beror på att han hade en mörk sida som han fick utlopp för i sitt yrke samtidigt som han gömde sig bakom den politiskt korrekta feminismen. Nu visar det sig att experter håller med mig om detta. Detta är bara toppen av isberget, men eftersom den stora majoriteten som jobbar på barnhusen är kvinnor så står dom naturligtvis över varje misstanke. Samtidigt fortsätter socialtjänster, domstolar och kvinnojourer sitt oförtrutna arbete med att ta bort barnens naturliga beskyddare så att dessa människor och andra dubbelnaturer och psykopater kan få fritt fram. Man hittar exempel nästan varje dag. Fallet med den misshandlade 4 åriga pojken skriver även Trollan om där man får en djupare analys.

Våldet bland kvinnor ökar dramatiskt


Detta kommer du aldrig att få reda på i de svenska medierna som av anledningar som man bara kan spekulera i ogärna skriver sanningen om hur våldet egentligen fördelar sig mellan könen.

Som tur är finns det tidningar i utlandet som inte lider av denna feghet. I brittiska Daily Mail online kan man läsa följande artikel som nog kan få till och med dom mest härdade jämställdhets ivrare att hicka till.

I England arresterades under förra året 250 kvinnor varje dag för våldsbrott. Det blir två stycken varje timme, eller 88 139 stycken totalt under året. Detta är en ökning med 1000 stycken från året innan, så att kvinnor kan begå de mest vidriga våldsbrott är ingen ny kunskap. Den har bara hållits dold eftersom den inte passar in i feministernas könsmaktsordning.

Tror ni att det ser annorlunda ut i Sverige? Tänk igen, eller vänta på den nya rapport från BRÅ som kommer att släppas i februari där det framgår att kvinnorna till och med är våldsammare än männen. I undersökning efter undersökning framgår detta, men det får inte komma ut.

Tänk vilka ekonomiska intressen som kommer att hotas, och tänk vad regeringen kommer att få skämmas efter sina generösa miljardbidrag till kvinnojourerna, operation kvinnofrid och andra feminister som man hällt skattepengar över, medan man dragit in stödet till mansjourerna så att det idag endast finns en liten spillra kvar. Ändå kommer det in ca 2-4 samtal om dagen till deras jourtelefon från män som inte vet var dom skall ta vägen efter att ha utsatts för våld och hot.

Detta är feministisk jämställdhet.

Folket förstår långt före politikerna


Det sägs ibland om politiker att dom inte är förankrade i verkligheten. Undrar om inte detta är sant. Moderaterna som lider av ständigt röda siffror i opinionsmätningarna försöker nu inför valet att locka tillbaks sina väljare. Jag var i Lördags på den moderata ideologikonferensen i Stenungsund, och som endast en av två män satt jag i publiken då M-kvinnorna lade ut sin strategi för att locka kvinnliga väljare till partiet. Och hur vill man då göra det?

Istället för att sticka upp ett finger i luften och känna åt vilket håll vindarna blåser i samhället så ska man nu istället ta efter dom röda partiernas feminism, som många människor ute i verkligheten har sett igenom för länge sedan. Och dessutom är hjärtligt trötta på. En strategi som inte kommer att lyckas, vilket redan visar sig i ytterligare ras i mätningarna.

Det kommer en dag inom kort då även politikerna kommer att förstå att jämställdhet är en dubbelriktad gata. Dock kunde jag till min glädje se att det även fanns åtminstone ett par glädjande punkter i deras program. Vårdnadsutredningarna skulle förbättras och proffesionell medling skulle införas vid vårdnadstvister. Det är ju i alla fall ett litet steg i rätt riktning. Men för övrigt såg jag inte ett enda tecken på att moderat-kvinnorna brydde sig ett dyft om mig i sin jämställdshetssatsning.


Några andra bloggar jag rekommenderar idag:
Kimzha Bremer skriver om nämndemannen i Karlskrona Eva Britt Dahlström.
Ingrid Carlqvist skriver att sydsvenskan recenserat hennes senaste bok. Gissa vad dom tyckte?
Monica Antonsson skriver om barnläkaren på Astrid Lindgrens som nu åtalas för mord.
Ann Helena Rudberg skriver om Alexandra Johansson som grät ut i kvällspressen om den orättvisa allianspolitiken.
Även medborgare X skriver om denna Alexandra Johansson.
Pelle Billing skriver om Newsmills delägare Karin Eder Ekman som han hyllar för att hon i alla fall inte hycklar.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,