Om någon undrar var Daddy har tagit vägen och varför det är så tyst på bloggen så kan jag berätta orsaken.
Eller kanske snarare orsakerna.

Min egen vårdnadstvist rasar på. Den har nu kommit in på år 5. Just nu befinner den sig i ett känsligt läge med en ny pågående vårdnadsutredning och umgänge med kontaktperson. Och så småningom en ny huvudförhandling där frågan om vårdnad boende och umgänge åter skall tas upp.

Det finns mycket man skulle kunna och vilja berätta om vad som sker, men jag har valt att inleda en vapenvila gentemot socialtjänsten, familjerätten och domstolen för att inte störa processen i detta skede. Huruvida vapenvilan är tillfällig eller permanent beror naturligtvis på hur det hela avlöper.

Men jag har också inlett ett ganska rejält researcharbete. För att bota en sjukdom måste man först diagnostisera sjukdomen anser jag. Jag har under flera år sökt ett svar på frågorna, hur kunde detta ske? Varför förs det ett smutsigt krig mot familjen och fäderna? Hur har radikalfeminismen uppstått och varför? Varför får inte sanningen komma upp på bordet?

Jag har börjat hitta svaren och jag är helt förbluffad över vad jag funnit. Jag funderar också över hur jag bäst kan föra ut den informationen. Via bloggen? En bok? Både och?

Dags för en redesign

Jag har också tillsammans med mina vänner här på nätet och i vår rörelse börjat fundera på att ta Daddys till en ny nivå. Jag har i vilket fall som helst planer på en rejäl omdesign av bloggen. Detta kommer också att ta en del tid.
Men det arbete som jag gillar och tycker är roligt så jag klagar inte. Nu är det sportlov och jag och grabben skall åka hem till Jämtland och hälsa på farmor och farfar. Vi tjuvstartar sportlovet och åker redan i morgon. Så under den perioden får han komma i första hand och samtidigt får jag en chans att vila och äta morsans köttbullar. Men jag tar med mig datorn. Alltid blir det en och annan stund över. Jag önskar att även min dotter hade kunnat få följa med så klart, men nu är det som det är, inget jag kan göra något åt för tillfället.

Brev från pappa C

Jag hittade detta på Monica Antonssons blogg och kände att jag ville dela med mig av det. Kommer ni ihåg pojken som Liza Marklund och hennes anhang av galna feminister och överlevare skrev ett flertal krönikor om. Pappan friades från anklagelserna om sexuella övergrepp på pojken. Detta kunde Marklund inte tåla så likt så många gånger förr drog hon igång med en personlig vendetta mot pojkens far och domstolen som hade friat honom i Expressen.

Pojkens far fick trots den friande domen aldrig se sin son mer. Till slut orkade han inte strida längre. Det kan synas konstigt för en som inte har varit där, men vi som varit där förstår precis. Så här skriver han i brevet till Monica:

Hej Monica!

Ny rapport från BRÅ

Jag har tagit del av BRÅ:s nya rapport som släpptes igår. Jag har läst en del av rapporten nu och visst är den ett litet steg i rätt riktning. Föga förvånande kan man läsa att kvinnor är mer nöjda med dagens rättssytem än vad männen är.

Det står också att både män och kvinnor drabbas av våld i nära relationer i lika hög utsträckning. Men sen hänvisar den till både könsmaktsordningen och Eva Lundgren, och där tappar den direkt mycket av trovärdigheten. Och inte på ett enda ställe ser jag att den tar upp den värsta misshandeln man kan utsättas för. Falska anklagelser om kvinnovåld och sexualbrott, och förlusten av sina barn som en konsekvens av detta.

Intressant dock att BRÅ ser att samtidigt som anmälningarna om kvinnovåld ökat under 2000 talet pekar ingenting på att det faktiska våldet har ökat. Borde man då inte vara smarta nog att dra vissa slutsatser av detta?
Jag har hittills inte hittat falska anmälningar nämnt på ett enda ställe i rapporten. Anmärkningsvärt!
Ni kan själva ta del av den här: Våld mot kvinnor och män i nära relationer.

Som sagt ett litet steg framåt då faktiskt både kvinnor och män nämns som offer, men över det stora hela en rätt dålig rapport med stora luckor.

Moderaterna flörtar med feminismen

Det verkar som om det enda partiet i riksdagen som inte officiellt kallar sig feministiskt nu aspirerar på ändra på detta. Efter att ha läst Fredrik Reinfeldts senaste utspel i SvD Moderaterna har kvinnorna i fokus.

Man kan bara anta att moderaterna i någon slags desperation över fallande opinionssiffror nu försöker att flörta med femninismen i tron att detta skall locka fler kvinnliga väljare. Själv tror jag att dom biter sig i foten. Dom har i alla fall med denna artikel förlorat denne manliga väljare i detta val. Och jag tror inte heller dom kommer att locka speciellt många kvinnliga. Det dom missat är att det faktiskt är fler kvinnor än män i dagens Sverige som säger sig vara emot feminism och som är dödligt trötta på att ständigt höra att dom är offer som det skall tyckas synd om.

Av oss förespråkare för sann jämställdhet och förpassandet av feminismen till historiens sophög är alltså kvinnor i majoritet. När skall något riksdagsparti uppmärksamma att det finns väldigt många röster att hämta i förandet av en sådan politik? Idag finns inget bra alternativ bland riksdagspartierna för oss. För mig personligen lutar det mer åt piratpartiet. Dom vill åtminstone återinföra och upprätthålla grundlagen. Därmed kan man ju säga att dom förespråkar jämställdhet eftersom det i grundlagen står att alla oavsett kön och etnicitet skall behandlas lika inför lagen.

Lex sarah införs för Socialtjänsten

Thank god for small favours. Lex Sarah lagen skall från den 1 Juli 2011 gälla även socialtjänsten. Detta innebär att det i socialtjänstlagen stadgas att var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller vid Statens institutionsstyrelse (SiS) ska medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet.
Jag antar i och för sig att socialsekreterarna redan idag anser att deras jobb är av god kvalitet. Det är ju inte direkt där problemets kärna sitter. men återigen, ett litet myrsteg i rätt riktning kanske.

Nu kan ni se vilka bloggar som skrivit något nytt

Min bloggarkollega och tillike jämställdhetskämpe Magnus som driver den utmärkt bra webtidningen Genusmagazinet har kodat ihop en mycket bra tjänst på sin sida www.genusperspektiv.se. Där har han tagit X antal av dom bästa bloggarna som skriver om jämställdhet och gjort så att man kan se vilka som har uppdaterat och läsa dom första raderna i varje inlägg. En fantastiskt bra tjänst. Gå genast dit och sätt ett bokmärke.



Läs även andra bloggares åsikter om Jämställdhet, jämlikhet, feminism, juridik, barn, vårdnad, pappa

Det var en gång 2 personer, X och Y, som båda delade på en brunn. Var och en av dem var fri att hämta färskt vatten från brunnen när som helst.

En dag utbröt emellertid en stor dispyt  mellan dem och de kunde inte längre bo tillsammans. Så de gick till byns hövding för hjälp om hur man kunde få en rättvis lösning av problemet med vattnet i brunnen som de båda behövde för att överleva.

Det rådde ingen brist på rent och klart vatten i brunnen, men eftersom det inte var möjligt att dela upp brunnen i två delar, så beslutade därför byns hövding att låta brunnen falla helt i X ägo, och föreslog  att Y skulle gå till X ställe för att få hämta 2 hinkar vatten varannan vecka. Det borde räcka, tyckte han.  Byhövdingen  skrev  också ett avtal i svart på vitt för båda parter att följa strikt.

Vattnet började smaka bittert

Det var ju inte precis var en rättvis lösning eftersom X skulle ha vatten varje dag, men Y bara fyra hinkar i månaden. Y hade dessutom en oroande känsla av att X skulle försöka göra något elakt på grund av bitterheten som uppstått i deras separering. Men Y gick ändå med på avtalet.  Eftersom avtalet dessutom var skriftligt från byns hövding, och den innebar en försäkran, så kände sig Y säker och skyddad.

Så hedanefter skulle Y gå till X hem två helger i månaden för att få  hämta 2 hinkar vatten. Efterhand började dock X dröja med att svara på Y:s knackningar på dörren eller ibland till och med  ignorera Y:s knackningar helt och hållet. Och vid de tillfällen när Y lyckades få en hink vatten, smakade vattnet konstigt bittert, och inte alls friskt och rent som förr. Det var ibland till och med så illa att Y var tvungen att spotta ut det. Y var chockad och arg på vad X hade gjort med vattnet, och detta startade en än ännu mer infekterad konflikt mellan de båda.

Åter till byhövdingen

När de gick för att träffa byhövdingen igen, sade X omedelbart till honom, att  trots "uppriktiga ansträngningar" från X sida att följa avtalet och ge Y vattnet,  så hade Y varit en riktigt svår och grälsjuk person som ofta skapade problem och spottade vatten överallt. X klagade också över att Y hade trakasserat hushållet. Ofta genom att banka på dörren non-stop. Dessutom hade Y varit våldsam och hotfull. Vid förhandlingen blev Y  helt chockad över alla falska anklagelser och förklarade för byhövdingen att X påståenden om våld och trakasserier inte var sanna, att vattnet  alltid varit frisk och aldrig bittert innan denna konflikt, och det var uppenbart att X hade manipulerat  vattnet.

Y berättade också för byhövdingen att vid vissa tillfällen hade X medvetet brutit mot avtalet helt, genom att inte lämna något vatten, så det var bara naturligt att Y måste knacka på dörren för att be om det.

"Y borde värdesätta varje hink"

Byns hövding  hörde båda sidorna av historien,  men av någon anledning  tvivlade han på Y :s version och kommenterade att, Y nog borde värdesätta varje liten hink vatten han fick från X, och inte skapa en enda röra av allt. Y var chockad över att höra detta och blev ännu mer angelägen om att förklara den orättvisa situationen till byhövdingen. Men till Y: s besvikelse och bestörtning, ville inte byns hövding ställa X till svars för kränkningen av deras avtal, utan i stället upprättade han en "Reviderad" version av deras avtal som denna gång enbart gav Y rätt till 1 dl vatten varannan vecka. En kraftig minskning från de ursprungliga 2 hinkarna vatten som stipulerades  i det tidigare avtalet.

Som ett tecken på fortsatt misstro anlitade byns hövding  även en expert för att titta över och "hjälpa" Y i hanteringen av denna  lilla mugg med vatten  så att man kunde vara säker på att den konsumerades på ett "korrekt sätt". Y var mycket bedrövad och förolämpade av denna nya ordning, men än en gång hade han inget annat val än att gå med på det för att inte dö av törst. Sanningen var dock att Y aldrig haft några problem med att dricka vatten under alla dessa år, så han tyckte det var löjligt att det plötsligt skulle vara nödvändigt att stödja honom i "hur man dricker vatten ordentligt".

Olidlig törst

Med bara 1 kopp varannan vecka, blev Y snart uttorkad på grund av bristen på vatten och han led ofta av extrem törst. Men Y bad till Gud för styrka och fann sig även i detta arrangemang i över ett år. Under hela denna period tyckte Y att varje kopp vatten fortfarande smakade misstänkt bittert men han förblev ändå lugn och trots den beska smaken drack han upp hela koppen varje gång. Vattnet som en gång rann rent och rikligt i brunnen hade nu dessutom blivit förorenat och smutsigt.

Den expert som skulle vara "stödjande"  i hans vattendrickande  var dock imponerad av Y och  prisade honom  för att han var mycket tålmodig och tolerant. Dock uttryckte denna expert fortfarande tvivel om att Y var redo att gå tillbaka till hanteringen av 2 hinkar vatten varannan vecka utan någon "hjälp".  Så efter ett drygt års observation och "hjälp" till Y, skrev denna Expert en rapport till byhövdingen om Y:s framsteg och gav sina rekommendationer ...

Så kom då äntligen den stora dagen när X och Y gick tillbaka för att träffa byns hövding igen för ytterligare översyn av ärendet..

Vad tror du resultatet blev?

Skriv ett eget slut på sagan i en kommentar.

 

Besök även:
Ann Helena Rudberg: Oprah pratade med Kathryn Harrison om Incest.
Ann Marie Maukonen: Är det bara pappa som slår?
Falskt anklagad: Här har ni ett riktigt exempel.
Genusmagazinet: Tema falska våldtäktsanmälningar.
Genusnytt: FN ger bara hjälp till kvinnor på Haiti.
Kvinnor för jämställdhet: Bra talat!
Lilla My: Hittade kommentarerna som Rodenborg tog bort från sin blogg.
Mikael Karlsson: Vanvårdsutredningen 2009.
Medborgare X : Dolt kvinnoförakt, öppet mansförakt.
Min pappa.nu: Soc trodde bara på mamman, Calle lyssnade man inte till.
Mr Galahad: Tanja och Mattes sköna låt samt lite annat.
Pappamanualen: Matnyttigt för fäder.
Ingrid Carlqvist: Om kvinnors våld mot män.
Kimhza Bremer: Det röd-gröna osynliggörandets alternativ.
Trollans tankar: Vad gör en till pappa?
Jag har säkert glömt någon, men i så fall är det inte medvetet...

 

Läs även andra bloggares åsikter om barn, vårdnad, pappa, juridik, familjerätt, diskriminering, feminism, falska anklagelser

Tillhör du dom som är månadsgivare åt Rädda barnen? Dom som tror att dom gör en viktig insats för barnen i världen och i Sverige? Vet du hur många månadsgivare det behövs enbart för att täcka generlasekreteraren Elisabeth Dahlins månadslön på 77 000 kronor? Och därutöver styrelseordförande Inger Aschings månadsarvode på 20 000 kronor? Hur mycket skänker en genomsnittlig månadsgivare tro? 200 kronor kan väl vara ett rimligt antagande. I så fall behövs 485 månadsgivare precis som du enbart för att hålla dessa två damer med sina dyra levnadsvanor.

Rädda barnen och Röda korset har ett gott rykte bland svenska folket, men är det välförtjänt? Allt fler rapporter från deras kontor ute i världen avslöjar att pengarna som svenskarna naivt skänker till denna organisation används till höga chefslöner, lyxiga bilar, dyra laptops och avgångsvederlag i miljonklassen.

Elisabet Brunnberg Johnsson: Jag ger inga pengar längre

Elisabeth Brunnberg Johansson arbetade tidigare som chef inom Rädda barnen. Hon har nu hoppat av organisationen, dragit in allt eget stöd och vittnar dessutom om en utbredd korruption inom Rädda Barnen. Hon upptäckte det första gången då hon var på besök på kontoret i Yemen 2002.

– Jag fick en chock. Man hade två kontor med jättemånga anställda. Man hade en massa Toyota landcruisers och laptops, alla hade mobiltelefoner hemma som de kunde göra som de ville med. Pengar betalades direkt ur ett kassaskåp. Det fanns sexuella trakasserier. Där fanns allt, säger Brunnberg Johnsson.

– Någon som hade haft hand om ekonomin, och som knappt kunde räkna, fick en miljon svenska kronor i avgångsvederlag. I Jemen, där man tjänar några hundra i månaden. Han var väldigt bekymrad över att han nu inte skulle kunna behålla sina barn på Yale-universitetet i USA. Det är en jätteskandal och så sitter man där själv och blir tystad och trakasserad.

Johansson blev till och med mordhotad då hon ville avslöja eländet.(metro)

Vad blir då generalsekreteraren Elisabeth Dahlins svar på dessa anklagelser? Jo ett kort uttalande där hon säger:
- Man kan vara trygg med att våra pengar går till rätt saker. Vi har en tydlig revision.

Jag antar att hennes egen årslön på nästan en miljon kronor är en av dessa "rätta saker". Dessa organisationer som Rädda barnen och Röda korset har dessutom mage att kalla sig idéella.

Är inte detta hyckleri?

Nu skall rädda barnen öppna ett nytt kriscenter i Malmö där man skall stödja fattiga barn och deras mammor. I artikeln kan man bland annat läsa följande:

Rädda Barnens nya mottagning är inrymd i Malmös forna stadshus på Amiralsgatan mitt i stan. I ett rymligt rum finns gott om papper, kritor, färgglada pennor och en stor hög med sittvänliga kuddar i ett hörn.
Tanken är att barn under lekfulla former ska kunna berätta vad de varit med om, säger Sara Brändefors.
- Kanske vill de rita vad som hänt. Det handlar om att få barnen att öppna sig.

I rummet finns också bilderböcker som handlar om att pappa slår mamma. Och om vad barnen kan känna när de ser våld i hemmet. I en bilderbok tynger en stor svart klump ner barnet.

Åter igen vill Rädda barnen slå ett slag mot papporna och barnens rätt att, enligt artikel 9 i barnkonventionen, få umgås även med oss efter en separation. Istället stämplar man oss än en gång som farliga barnmisshandlare.

Det borde inte vara någon hemlighet för RB att enligt den senaste rapporten från BRÅ om kvinnors brottslighet, så är det fler mammor som misshandlar barn fysiskt än pappor. Men dessa barn lämnar Rädda barnen helt åt sitt öde. Man vägrar helt enkelt att ens diskutera frågan.

Om sedan Elisabeth Dahlin hade sänkt sin månadslön till en nivå som de flesta svenskar som bidrar till hennes verksamhet har, så hade Rädda barnen fått minst 700 000 kronor över som hade kunna hjälpt en mängd fattiga barn i Sverige, men det är hon inte intresserad av. Här är ytterligare en artikel där hon ondgör sig över att så många barn är fattiga.

Lögnerna avslöjas nu på löpande band

Tidningen BLT i Karlskrona hade idag en artikel med rubriken "Pojken som växt upp med mamma flyttades 50 mil bort". Artikeln är skriven av en journalist vid namn Marita Kangestad, som för övrigt gått samma journalist folkhögskola som Liza Marklund. Kanske man borde göra en revision på folkhögskolan i Kalix snart?

I artikeln som är tydligt vinklad åt mammans håll målas en snyfthistoria upp om en stackars pojke som tvingas flytta till sin pappa 50 mil bort. En pappa som inte brytt sig om pojken överhuvudtaget tidigare i livet. Artikeln var livligt diskuterad i kommentarsfältet där faktiskt de allra flesta människor vände vreden mot tidningen för deras grovt vinklade artikel. Människor ute i landet börjar förstå.

Men när både Ingrid Carlqvist och "Madde" som ofta skriver på denna blogg ringde till journalisten och ville ha domen så vips, försvann möjligheten att kommentera artikeln överhuvudtaget. Jag har nu läst domen och förstår varför. Alla kommentarer finns sparade. Om någon önskar så maila mig så får ni dom.

Domar i Sverige är offentliga. Det är en del av rättssäkerheten i ett samhälle. Så även denna dom, som för övrigt meddelades redan 2008. Alltså har pojken nu bott hos sin far och hans nya sambo samt parets två andra barn i över ett år.  Ni som vill läsa denna dom och dra era egna slutsatser kan lätt beställa den. Bara ring Karlskrona tingsrätt och beställ domen med målnummer T-2711-08.

Det är mycket som inte framkommer i BLT:s grovt vinklade artikel. Här är bland annat ett utdrag från domskälen:

I målet är utrett att MH (mamman) i vart fall sedan 2005 varit föremål för allvarlig
kritik för sin hantering av rollen som vårdnadshavare för L och hennes psykiska
mående har ifrågasatts. Kritiken har framförts från ett flertal olika håll såsom barn- och
ungdomskliniken i Karlskrona, L:s dagis och socialförvaltningen. Hon har även i
domstolen gett intryck av att vara i psykisk obalans.

Det visar sig också genom polisförhör och vittnesintervjuer att pappan inte alls "struntat" i sin son. Han är en av alla dessa fäder som försökt men motarbetats av socialnämnden och en mycket samarbetsovillig mamma till den grad att han till slut givit upp. Dock bara fram till pojken blev placerad i ett familjehem. Då var det pappan som aktivt försökte hjälpa sin son.

Ännu ett exempel på alla dessa "svikarfarsor" som media älskar att ta upp.

Journalisternas ursäkt: Det blir ju bara fel varenda gång

Många med mig har undrat över svenska journalisters ovilja att ta upp dessa orättvisor, trots att dom är så tydliga dom kan bli. Många tror felaktigt att journalister är ett skrå som gärna dyker ner i dypölar utan rädsla för att få lite skit på sig.

Så är det inte. Många journalister är vänstersympatisörer som svalt hela påhittet om att "könsmaktsordnung muss sein". Men framförallt. Journalister är anställda. Dom kan sägas upp och få sparken om dom gräver i fel dypölar. Se på Ingrid Carlqvist som är ett exempel. Eller Annica Widegren på TV4 som hotades med sparken om hon inte slutade rapportera om Liza Marklund skandalen.

Men journalister kan ju inte vara öppna om detta, för då kan dom ju också få sparken, så därför måste dom ha ursäkter för att inte skriva.

En populär ursäkt är att "Nej vi har skrivit om vårdnadstvister förr och det har bara blivit fel". Med det menar dom att dom "råkat" stötta en part som senare visat sig inte vara speciellt lämplig som vårdnadshavare. Precis som i fallet ovan alltså.

Om man sedan tar detta ett steg längre så visar det sig att i de få fall journalister har tagit upp vårdnadsmål så har det varit nästan uteslutande snyfthistorier om stackars förfördelade och förföljda mammor. Precis som i fallet ovan.

Undrar varför dom lyckas få det fel varenda gång? Någon som vill drista sig till en gissning?

En liten avslutande hälsning

Till slut, en hälsning till signaturen(erna) "BN" som tycker att jag är en kvinnohatare och en skam för flickpapporna i Sverige. Min dotter kommer att skämmas för mig då hon blir äldre anser denna BN som dock inte vill skylta med sitt namn. Får jag rekommendera detta tidigare inlägg där jag listar  tio bra kvinnliga förebilder. Dvs tio kvinnor jag verkligen beundrar. Hur rimmar det med ett kvinnohat? 

Jag kritiserar kvinnor som Eva Lundgren för deras infama och hatfyllda debattartiklar, men jag är inte ensam om det direkt. Efter hennes senaste artikel på Newsmill har flera människor reagerat och skrivit till Uppsala universitet med frågan om hur i h***vete denna människa kan få uppta en proffesur där. Bland annat denna bloggare som jämför henne med Josef Göbbels, och även Ann Helena Rudberg, vars brev man kan läsa här. Om någon vill följa deras exempel så skriv till anders.hallberg@orgfarm.uu.se.

När man dessutom läser vad jag skrivit så ser man ju att det även för övrigt är mest kvinnor som hyllas på denna blogg. Många människor får också välförtjänta snytingar, men det gäller ju både kvinnor och män? Hur gör detta mig till kvinnohatare?

Jo jag hade ju också enligt denna BN dristat mig till att lägga ut en video med en "porrig westerngirl". Ett klart bevis, menar BN på att jag föraktar kvinnor. Därför vill jag idag avsluta med ännu ett klipp med denna "Porriga westerngirl", som för övrigt heter Gretchen Wilson och är en sjuhelvetes duktig musiker och dessutom en sjuhelvetes vacker kvinna.
"Porrig"? Tja, allt ligger ju i betraktarens ögon.

Själv tycker jag hon är vacker, sexig och talangfull. Men framförallt gillar jag musiken, texterna och hennes röst.

Gretchen jobbade som fattig servitris på en billig sylta i södern och gigade ibland på helgerna med ett lokalt band då hon upptäcktes av rätt person.
Nu behöver hon inte vara en fattig förtryckt kvinna längre utan har stigit upp som en av musikbranschens mäktigaste kvinnor i USA. Det är väl bra?
Eller? Anser BN likt många könsmaktsideologer att hon är en könsförrädare som svikit rörelsen för att hon vågar rida på sitt utseende och sexighet? Det är ju så branschen fungerar. För bägge könen kan tiläggas.

But without further adue. Here is Gretchen Wilson with her own song, "You don´t have to go home".
Especially for "BN". Enjoy =)





Läs även andra bloggares åsikter om Rädda barnen, Elisabeth Dahlin, Inger Asching, Ingrid Carlqvist, BLT, journalism, Gretchen Wilson,

Här till vänster ses Sveriges jämställdhetsminister Nyamko Sabuni under presentationen av regeringens proposition av det civila samhället. Till höger om sveriges jämställdhets minister sitter Angela Beausang, ordflrande för ROKS och en av de värsta extrema och fanatiska taleskvinnorna för den radikala feminismen i Sverige.

Om ROKS i sin retorik hade bytt ut ordet män mot exempelvis muslimer eller judar så hade dom ansetts vara en extrem grupp på den yttersta högerkanten och bevakats noga av SÄPO. Men eftersom det är män som grupp deras hatpropaganda vänder sig emot så är det inte bara okej. Dom erbjuds till och med plats brevid sveriges ministrar i paneldebatter. Röda eller blå regeringar spelar ingen roll. Enligt uppgift så behöver dessa extrema manshatare inte ens gå igenom dom sedvanliga säkerhetskontrollerna på Rosenbad, utan är dom enda som släpps in genom att bara vifta lite med handen åt vakterna.

Angela Beausang offrar sin kompis åt hyenorna

Beausang skriver idag på Aftonbladet debatt. Hon skriver om ett dolt kvinnoförakt som skall finnas hos maktens män. Ett favoritämne för feministerna för övrigt. Ständigt detta dolda förakt. Men något dolt mansförakt har hon själv naturligtvis inte. Inte någon i ROKS för övrigt heller. Nej den föreningen består enbart av mansälskande kvinnor som vill skapa jämställdhet mellan könen. Hur kan någon fortfarande gå på detta? Och hur fan kan sveriges regering vara så blind? Skall inte dom bestå av män och kvinnor av en kaliber som inte kan bluffas på detta sätt?

I artikeln skriver Beausang om sin före detta gode vän Göran Lindberg, som även kallades kapten klänning för sitt stora engagemang för jämställdhet. Den feministiska definitionen av ordet vill säga. Detta smeknamn bar han tydligen med stolthet.

Beausang skriver nu att hon blivit lurad av denne "jämställdhetskämpe". "Det syns inte utåt vem som utnyttjar och våldför sig på en kvinna eller flicka." Skriver hon vidare, trots att hela artikeln säger motsatsen, men det fattar hon inte, totalt fast i sitt sekteristiska tänkande. Precis som Margareta Winberg och Eva Lundgren som nu också naturligtvis tar chansen att vädra sina unkna, hatiska åsikter på Newsmill.

Det är ju precis det man kan menar dessa kvinnor. Om den misstänkte har en penis så är han skyldig, om hon inte har en så står hon över varje misstanke. Och oftast behöver man inte ens dra ner brallorna för att undersöka saken.

Jag har länge skrivit om detta. Att männsikor med dessa böjelser söker sig till dessa arbetsplatser såsom barnhuset i Göteborg där min 4 åriga dotter utsattes för rena övergrepp av en kvinnlig polis. En av initiativtagarna till dessa "barnhus" som nu växer upp i stad efter stad var Göran Lindgren. Jag är inte förvånad. Feministerna ovan menar att detta beror på att han är man. Jag menar att det beror på att han hade en mörk sida som han fick utlopp för i sitt yrke samtidigt som han gömde sig bakom den politiskt korrekta feminismen. Nu visar det sig att experter håller med mig om detta. Detta är bara toppen av isberget, men eftersom den stora majoriteten som jobbar på barnhusen är kvinnor så står dom naturligtvis över varje misstanke. Samtidigt fortsätter socialtjänster, domstolar och kvinnojourer sitt oförtrutna arbete med att ta bort barnens naturliga beskyddare så att dessa människor och andra dubbelnaturer och psykopater kan få fritt fram. Man hittar exempel nästan varje dag. Fallet med den misshandlade 4 åriga pojken skriver även Trollan om där man får en djupare analys.

Våldet bland kvinnor ökar dramatiskt

Detta kommer du aldrig att få reda på i de svenska medierna som av anledningar som man bara kan spekulera i ogärna skriver sanningen om hur våldet egentligen fördelar sig mellan könen.

Som tur är finns det tidningar i utlandet som inte lider av denna feghet. I brittiska Daily Mail online kan man läsa följande artikel som nog kan få till och med dom mest härdade jämställdhets ivrare att hicka till.

I England arresterades under förra året 250 kvinnor varje dag för våldsbrott. Det blir två stycken varje timme, eller 88 139 stycken totalt under året. Detta är en ökning med 1000 stycken från året innan, så att kvinnor kan begå de mest vidriga våldsbrott är ingen ny kunskap. Den har bara hållits dold eftersom den inte passar in i feministernas könsmaktsordning.

Tror ni att det ser annorlunda ut i Sverige? Tänk igen, eller vänta på den nya rapport från BRÅ som kommer att släppas i februari där det framgår att kvinnorna till och med är våldsammare än männen. I undersökning efter undersökning framgår detta, men det får inte komma ut.

Tänk vilka ekonomiska intressen som kommer att hotas, och tänk vad regeringen kommer att få skämmas efter sina generösa miljardbidrag till kvinnojourerna, operation kvinnofrid och andra feminister som man hällt skattepengar över, medan man dragit in stödet till mansjourerna så att det idag endast finns en liten spillra kvar. Ändå kommer det in ca 2-4 samtal om dagen till deras jourtelefon från män som inte vet var dom skall ta vägen efter att ha utsatts för våld och hot.

Detta är feministisk jämställdhet.

Folket förstår långt före politikerna

Det sägs ibland om politiker att dom inte är förankrade i verkligheten. Undrar om inte detta är sant. Moderaterna som lider av ständigt röda siffror i opinionsmätningarna försöker nu inför valet att locka tillbaks sina väljare. Jag var i Lördags på den moderata ideologikonferensen i Stenungsund, och som endast en av två män satt jag i publiken då M-kvinnorna lade ut sin strategi för att locka kvinnliga väljare till partiet. Och hur vill man då göra det?

Istället för att sticka upp ett finger i luften och känna åt vilket håll vindarna blåser i samhället så ska man nu istället ta efter dom röda partiernas feminism, som många människor ute i verkligheten har sett igenom för länge sedan. Och dessutom är hjärtligt trötta på. En strategi som inte kommer att lyckas, vilket redan visar sig i ytterligare ras i mätningarna.

Det kommer en dag inom kort då även politikerna kommer att förstå att jämställdhet är en dubbelriktad gata. Dock kunde jag till min glädje se att det även fanns åtminstone ett par glädjande punkter i deras program. Vårdnadsutredningarna skulle förbättras och proffesionell medling skulle införas vid vårdnadstvister. Det är ju i alla fall ett litet steg i rätt riktning. Men för övrigt såg jag inte ett enda tecken på att moderat-kvinnorna brydde sig ett dyft om mig i sin jämställdshetssatsning.


Några andra bloggar jag rekommenderar idag:
Kimzha Bremer skriver om nämndemannen i Karlskrona Eva Britt Dahlström.
Ingrid Carlqvist skriver att sydsvenskan recenserat hennes senaste bok. Gissa vad dom tyckte?
Monica Antonsson skriver om barnläkaren på Astrid Lindgrens som nu åtalas för mord.
Ann Helena Rudberg skriver om Alexandra Johansson som grät ut i kvällspressen om den orättvisa allianspolitiken.
Även medborgare X skriver om denna Alexandra Johansson.
Pelle Billing skriver om Newsmills delägare Karin Eder Ekman som han hyllar för att hon i alla fall inte hycklar.


Läs även andra bloggares åsikter om Angelica Beausang, ROKS, Margareta Winberg, Eva Lundgren, Feminism, jämställdhet, Kapten klänning, Göran Lindberg,

Det har blossat upp en häftig debatt här på bloggen mellan förespråkare för separering med våld av föräldrar och barn och den stora majoritet som tycker detta är fel.

Det kommer mer om detta då det faktiskt har uppstått en del intressanta frågeställningar om hur uppgifter från myndigheter används och sprids. Jag återkommer till detta. Men här har ni i alla fall ett klipp som visar hur det ungefär kan ha gått till då Elin och Tiger bråkade den där kvällen.

Läs även andra bloggares åsikter om Tiger Woods, domestic abuse, Elin Woods, feminism, domestic violance,

"En bok för tolvåringar med smak för blod och dåliga sexskildringar" Så beskriver sydsvenskans bokrescensent, Per Svensson resultatet av Liza Marklunds och James Pattersons samarbete. Han skriver i sin makalöst roliga recension att det är den mest spänningslösa thriller han någonsin läst. Detta borde väl nästan rendera något pris? Vilken oerhörd bedrift! Angående nyheten att boken även skall lanseras internationellt så ser Per Svensson det som en krigsförklaring mot världens skogar. Som dessutom tvingas utstå en helt meningslös död.

Denne samvetslösa, ljugande journalist och människa Liza Marklund förtjänar ett mycket värre straff än en dålig rescension, men man får väl nöja sig med denna lilla rättvisa i brist på en verklig.


Jag har förstått att det diskuteras rätt flitigt på denna blogg just nu. Det var visst 150 kommentarer på det senaste inlägget. Jag har varit i Malmö och träffat ett gäng underbara och kloka människor. Ni kan läsa mer om detta och även se bilder på Pelle Billings blogg. Även papparättsgruppen skriver om mötet i ett inlägg. Och idag har jag haft mitt fyra timmars umgänge med Rania så jag har inte haft tid att vara med i debatten.

Och efter det jag nu har läst så avstår jag. Jag ser att det förs fram dom vanliga försöken att avleda debatten, projicera och anklaga mig för ditt och datt. Men det är aldrig någonting konkret och därmed blir det ju dessutom omöjligt att bemöta kritiken. Signaturen "Jag" skriver att hon minsann vet vad Daddy är för en skum figur och hon vet minsann att jag har skattefuskat och jag har ljugit och hon vet minsann... men så fort någon ber henne att precisera sig, eller berätta vad hon vet och hur, så trixar hon sig undan frågorna och kör istället in på nåt nytt spår med nya anklagelser. Förmodligen är jag Osama Bin Laden också i en smart förklädnad. Man kan ju i alla fall inte utesluta det...Bara för att denna metod funkar i domstolarna så betyder det ju inte att det är okej.

Någon slags fanatisk, ljugande, ljugande, fuskande skitstövel är jag i alla fall i dessa feministers ögon. Fast man kan inte riktigt bevisa det bara...Det skall tydligen gå att utläsa på min blogg och via "magkänsla"?? Förmodligen samma "magkänsla" som socionomerna använder sig av i sin sortering av stulna barn. Du till mamma, du till mamma, du till pappa, du till mamma, du till mamma...osv. För det vet ju varenda klok feminist att det är djupt skadligt för barn att tvingas spendera lika tid med både mamma och pappa. Bara tanken va? Hugaligen...ös på med mer propaganda och mer meningslös genusforskning. Så att inget riskerar den lönande rörelse "barnbeskyddarna" har byggt upp.

Jag kom apropå feminism osökt att tänka på denna lilla pärla till scen ur filmen Life of Brian, där "the judean peoples front" sitter och diskuterar vad man skall göra åt det romerska förtrycket...

Varför fattas det sidor i förundersökningen?

Jag håller för närvarande på att läsa den 831 sidor, plus bilagor, långa, förundersökningen angående mordet på Lottie Nilsson. Kommer ni ihåg flickan från Skåne som hittades skjuten i en lada av sin 15 årige bror? Samme bror som nu är av tingsrätten konstaterat skyldig, men dock ännu inte dömd för brottet.

En sak kan jag lova. Den är mycket mer spännande än Thrillern från Marklund och Patterson.Och det törs jag lova utan att ens ha läst den.

Jag har ännu inte läst hela så jag väntar med att skriva mer om den just nu men en sak finner jag mycket märklig och det kan jag redan nu säga.

Sidorna med förhöret av den biologiska pappan till barnen har plockats bort ur förundersökningen. Det finns inte ens hänvisningar eller överstrykningar, hela förhöret saknas helt enkelt. Det enda som framkommit om honom hittills är att han har försökt att få barnen bort från modern, men socialtjänsten som var på besök flera gånger hos familjen såg ingen anledning att agera för barnen. Detta trots att barnen som alla var i en mogen ålder, till och med själva vädjat om hjälp flera gånger.

Jag lovar att det blir värre. Mycket värre,  men innan jag skriver mer måste jag läsa allt.

Lite smått och gott så länge

Det här anslaget sattes upp av en feministisk organisation i Canada under ett möte eller konferens av något slag. Översatt står det ungefär så här:

Insatser för att förhindra våldtäkt:

1. Män borde hålla sig inom väl upplysta områden.

2. Män borde tvingas bära bjällror runt halsen som ej får tas av.

3. Män borde ledsagas av skyddsofficerer. (Det framgår dock inte av vilket kön)..

4. Män borde avstå från att hälla droger i kvinnors drinkar

5. Män borde undvika att attackera kvinnor.
RIKTIGA MÄN VÅLDTAR INTE!

Frågan jag genast ställer mig är om de "riktiga männen" slipper bjällror och skyddsofficerer då? Och hur avgör man vilka män som är "riktiga" och vilka som är potentiella sexbrottslingar som skall gå omkring med kobjällror runt halsen samt beväpnad ledsagare?

Man tror ju gärna att denna konferens hölls i någon källare någonstans med någon superradikal liten femninistgrupp som hatar män...ja utom dom riktiga då förstås...Men så är det inte.

Konferensen hölls på Ottawas universitet. Jodå ni hörde rätt....

Det verkliga hotet

Jag har skrivit om detta ända sedan jag tog del av hur det första polisförhöret av min dotter gick till på barnhuset i Göteborg. Passiva pedofiler inom den delen av myndigheterna som hanterar barn är vanligare än vi ens vågar föreställa oss. Många av dom verkar dessutom totalt sakna all empati och ha nästan sadistiska böjelser. Några som skriver insiktsfull om detta nu sedan affären med "Kapten klänning" avslöjades är Ingrid Carlqvist och Medborgare X


I feministrörelsen finns det gott om sexuella avvikare. Gudrun (som fan aldrig vill stå på näsan i Let´s dance) hävdar att feminister har bättre sex.


Undrar om någon man skulle vilja ta en svängom i halmen med damen här intill. Hon heter Mary Daly och är en feministisk ikon, som tydligt i sina böcker uttrycker ett mycket märkligt hat mot män i allmänhet, men deras könsorgan i synnerhet.

Jag tror nog det finns en och annan som gärna hade skyllt på huvudvärk.

Svenska Dagbladet skriver här om hur svenska barn lämnas utan stöd. Naturligtvis måste artikeln vinklas lite åt det politiskt korrekta hållet, men den är ändå läsvärd, för att under de vanliga flosklerna om våld mot kvinnor så är det sant. Dom barn som verkligen behöver stöd skiter man i. Dom vill man inte ha. Det är mycket bättre att skilja barn från dugliga föräldrar för då blir dom inte så jobbiga att handskas med för socionomerna ute på LVU hemmen.

Först tar man bort papporna för då vet man med säkerhet att barnen får psykiska skador, så att det sedan blir lättare att stoppa in dom i den otroligt lukrativa vårdindstrin där många barn dessutom tvingas utstå övergrepp som dom aldrig hade riskerat hos föräldrarna, eller i alla fall den ene om den andre skulle visa sig totalt inkapabel. Ljugande och falskspelande föräldrar, eller rent av psykotiska gynnas ofta på sunda föräldrars bekostnad, och eftersom kvinnorna har ett sådant övertag redan från början tack vare den inbyggda diskrimineringen, så tar de sjuka individerna av detta kön naturligtvis chansen att med alla sina maktmedel slippa konkurrera om barnets kärlek.

Dessa människor har en smärtsam brist på kärlek till sig själva och måste därför suga den ur andra. Alla vill vi ju bli älskade eller hur? Och om då dessa personer har hittat vad dom alltid sökt den där sköna kravlösa kärleken från ett barn, så dör dom hellre än att tvingas dela med sig av den. Dom förstår inte att detta inte har med sann kärlek att göra alls. Endast behovet av den.

Fanatiker har ingen humor

Det var så han sa, nobelpristagaren i litteratur vad han nu hette? Man känner igen en fanatiker på, att sådant som får mer självreflekterande människor att gapskratta, snarare får fanatikerna att bara bli ännu mer förbannade.

Så som avslutning skickar jag en liten hälsning till de nykomna feministerna som bladdrar det gamla vanliga bland kommentarerna här. Dom här två klippen måste ni se. Ni kommer att bli blodröda i nyllet av ilska...=)

Ali G intervjuar genusprofessor




Ali G intervjuar Victoria och David Beckham



Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund, James Patterson, pedofiler, feminister, Lottie Nilsson, Juridik, Rättssäkerhet, diskriminering, Mary Daly

Det kom en pressrelease från föreningen "Män för jämställdhet". Tomas Wetterberg heter mannen som leder denna riksorganisation. Wetterberg har också en blogg som man kan läsa här. I hans senaste blogginlägg kan man läsa om kvinnokonventionen som fyller trettio år. Dessutom kan man klicka sig vidare till en debattartikel  undertecknad av UNIFEM, Sverigens Kvinnolobby (ROKS) och män för jämställdhet i Aftonbladet.

Borde inte Wetterbergs organisation snarare heta Män för feminism? Ni kan ju ta del av denne "jämställde" mans övriga blogginlägg om ni orkar.

I Wetterbergs pressrelease kan man läsa att män fortfarande är allt för dåliga att ta ut pappaledighet efter dom har fått barn. Detta anser Wetterberg naturligtvis enbart papporna skall lastas för. Visserligen har fler pappor börjat att ta ut barnledighet men det är enligt "män för jämställdhet" fortfarande allt för få som begagnar sig av denna ynnest. En sak glömmer han dock att nämna i sin pressrelease. Väldigt många pappor får inte en endaste dag pappaledigt hur gärna dom än skulle vilja. Jag själv är bara ett exempel.

Hur skall vi kunna ta ut pappaledighet när vi inte får?

Det förhåller sig nämligen på detta vis att då ett barn föds i Sverige så har det naturligtvis rent biologiskt två föräldrar, men juridiskt så har det bara en. Mamman. För att barnet även i lagens ögon skall få två föräldrar måste familjerätten blandas in. faderskapet kommer man inte undan naturligtvis. Det behövs ju för att mamman skall få underhåll i 18 år i de fall då föräldrarna inte är sammanboende. Den pappa som försöker förneka faderskapet hämtas med polis och tappas på blod med våld om så krävs. Underhållet skall betalas, så är det bara.

Men bara för att man som far har skrivit under faderskapet, frivilligt eller inte så ger det inte en pappa rätt att ta ut pappaledighet. För det krävs nämnligen också vårdnadsrätt av barnet, och det är inget som samhället på något vis tvingar papporna att skriva under. Det är nämligen upp till mamman att bestämma. Något som familjerätten gör väldigt tydligt för henne. Så i dom fall där modern hellre ser fadern endast som en försörjare så kan hon helt enkelt neka pappan att få vårdnadsrätt, och därmed kan han kyssa sin föräldraledighet adjö.

Är detta jämställdhet? Och hur rimmar det med feministernas och politikernas eviga klagan på att pappor inte bryr sig om att ta ut sin föräldraledighet? Hur skall vi kunna göra det när vi inte får? När vi reduceras till att enbart vara avelstjurar och kassakor?

Och så har Liza Marklund gjort comeback

På Monica Antonssons blogg kan man läsa om Liza Marklunds senaste eskapader. Nu har hon skrivit en bok tillsammans med James Pattersson som är en amerikansk författare som spottar ur sig böcker i en takt som få andra. Kvalitén blir förstås därefter. Men böckerna säljs ändå i mängder. Den breda massan tilltalas ju inte direkt av kvalité. Och James Pattersson kommer aldrig att få något nobelpris i litteratur. Nu vill han erövra även den svenska marknaden med sin massproducerade litteratur och behövde då ett dragplåster för att nå de svenska bokköparna. Valet föll tydligen på Liza Marklund.

Man undrar om Patersson var medveten om hennes något skamfilade rykte i hemlandet då han gjorde valet? Men naturligtvis kommer boken att sälja i massupplagor vilket gör både Pattersson och Marklund ännu rikare.

Kanske Liza Marklund skulle kunna tänka sig att ge en donation till Pappa-Barn? Det är ju en förening som kämpar för att höja barnkonventionen till lag. Något Liza ju själv borde vara för. Värnande för barnen som hon är. Fast det är ju den där förargliga artikel 9 som ställer till det förstås. Den som stadgar att barnen har rätt till båda sina föräldrar. Attans förargligt för det feministiska jämställdhetsarbetet att dom skulle skriva in en så dum artikel i konventionen.

Även Anna Lena Rudberg skriver om detta i sitt senaste blogginlägg.

Här är en bok som dock kan varmt rekommenderas

"När mardrömmen blev sann" heter en bok som snart kommer att släppas på Anomar förlag. Den är skriven av Glenn Forrestgate och jag tror att ni som tidigare skrattat åt att män kan utsättas för våld i nära relationer kommer att sätta skrattet i halsen då ni läser hans bok. Bloggen medborgarperspektiv skriver mer utförligt om denna bok i det senaste inlägget. Men så mycket kan jag avslöja att denne Glenn inte direkt är någon liten kille. Utan vad man snarare skulle kunna kalla en riktig biff. Vältränad och dessutom instruktör i kampsport. Men han slog aldrig tillbaks. Han liksom vi andra 99,7% av sveriges män har nämligen växt upp och fått lära oss att man aldrig slår en kvinna. Kvinnorna får dock inte lära sig samma sak. Nu för tiden anordnar till och med svenska kyrkan kurser i hur man effektivast spöar upp en man om han skulle bära sig otrevligt åt. Minns ni Ireene von Wachenfeldt? Manshaterskan som var ordförande för ROKS och som yttrade dom bevingade orden "män är djur, tycker inte du det?" Hon blev sedermera projektledare för kurser i självförsvar för kvinnor. Ett projekt som bland annat bekostades av svenska kyrkan. Säkert i ett vällovligt syfte, men hur dum får man bli?

Det tål att upprepas. -Män är det vanligaste våldsoffret i Sverige. 90% av alla som blir utsatta för våld på gator och torg är män.
-Mer än en fjärdedel av offren inom det dödliga familjevåldet är män. De dödas i hälften av fallen av en kvinna i en nära relation, eller i tre till fyra fall per år.  -Fortfarande dominerar män som offer för dödligt våld och utgör två tredjedelar av dessa.
-Vidare fördelar sig, enligt BRÅ, alla händelserna av våld och hot nästan lika mellan män och kvinnor, 54 procent på män och 46 procent på kvinnor. Det grova våldet däremot, det som krävde läkarvård, fördelade sig med 70 procent på manliga offer och 30 procent på kvinnliga.

-Av den totala polisanmälda misshandeln mot vuxna drabbade under samma period 61 procent manliga offer och 39 procent kvinnliga.
-Enligt BRÅ anmäldes i fjol 27 fall av grov kvinnofridskränkning per 100 000 invånare. Många av dessa anmälningar uppkommer i samband med vårdnadstvister och är rena påhitt. Något brott som heter grov mansfridskränkning existerar inte, så där finns ingen statistik.
-Av den fysiska misshandeln av barn mellan 0-6 år står kvinnor för majoriteten. Om man lägger till psykisk misshandel d v s exempelvis tillmälen och att hindra barnen från kontakt med den andre föräldern så hamnar kvinnorna i en förkrossande majoritet.

Är det fortfarande någon som skrattar?


Läs även andra bloggares åsikter om Tomas Wetterberg, våld i hemmet, Glenn Forrestgate, Medborgarperspektiv, Monica Antonsson, barnmisshadel, Liza Marklund, James Pattersson,

Gert Krantz ville inte vara med på bild så jag fick ta en lookalike. Denne Krantz sitter på folkbokföringskontoret¨i Göteborg mittemot "Feskekörka" där han spenderar sina dagar med att dela ut skyddade personuppgifter till mammor och barn så att den lede fi, det vill säga oss pappor inte skall längre få veta var våra barn vistas i Sverige. vi pappamonster är ju potentiella våldsmän allihop gubevars.

En sak får man ju ändå ge den gode Gert. Han tar sitt jobb på störta allvar. Ja faktiskt så allvarligt att 22 kapitlet 1§ sekretesslagen där det står att det måste finnas särskilda skäl för att få göra detta, knöcklar han ihop med et ääääh! och slänger i papperskorgen.

Likaså skatteverkets egna regler för när detta får tillåtas så går det enligt Gert Krantz ju inte att bokstavligen följa dessa...herregud, då skulle ju alla kvinnor på rymmen med sina små riskeras att utsättas förfruktansvärda "hjulingar" som dom säger i Norge. På svenska överätts det till stryk. Jag lämnade precis nyss in en JO anmälan  mot den här kvinnornas "hjälte" och nu skall ni få höra orsaken, och därmed också få ta del av ännu ett sätt Sverige genom farbror Krantz bryter mot dom mänskliga rättígheterna.

RSV:Det måste föreligga ett reellt och konkret hot.

Detta är Ingegerd Widéll som jobbar med de här frågorna på skatteverkets huvudkontor. Då jag ringde upp henne och talade om mitt fall, där ju mamman har fått skyddad identitet av riddar Krantz. Inte en gång utan två gånger, så tyckte hon det lät underligt, men erkände också att systemet missbrukas.

Först påstod modern att jag var farlig. Jag blev bland annat polisanmäld då jag efter månader av umgängesvägran åkte hem till mormoderns hem, artigt knackade på dörren och bad lugnt att få ha umgänge med min dotter. Det fick jag....i en timme....om jag höll mig i näromområdet. Efter en kort promenad med Rania så gick jag lydigt och snällt tillbaks och blev då bjuden på kaffe och fika. Sedan gick jag därifrån lungt, fridfullt och ledsen in i själen.

Dagen efter får jag besked om att jag är polisanmäld. Jag fick dock ett ultimatum. Om jag lovade att "uppföra mig" hädanefter och inte kom på några fler oanmälda besök så kunde dom tänka sig att dra tillbaks polisanmälan". Men innan dom gjorde det så sprang dom till sin vite riddare Gert och fick genast skyddade personuppgifter.

Då jag berättade för Ingegerd Widéll om hur detta hade gått till sade hon bland annat följande:

• Det är riktigt bedrövligt på alla håll och kanter

• Det är ett missbruk av sekretessmarkering.

• Detta skall i så fall vara ett Interrimistiskt beslut under utredningstiden

• En kvinnojour skall kunna verifiera att det är ett konkret hot (är det verkligen deras uppgift?)

• Du kan ju begära ett skriftligt beslut men det blir ett nej i alla fall. Och du kan inte överklaga.

• Det finns misstankar om att detta används felaktigt och det är ett otyg.

• Det skall föreligga ett allvarligt och konkret hot

• Det är inte okej nån enda stans

• Det är inte för barnets bästa nån enda stans

• Vi vill inte ha in anmälningar från folk som inte har behov av det

• Om detta missbrukas, och då har man missat barnens intresse

Lyssna gärna på hela intervjun här:

Gert Krantz är nu JO anmäld

Eftersom lagen 2 kap 1 § säger att det måste föreligga särkilda skäl till att någon skall beviljas skyddade perssonuppgifter, och man som är den som skulle utgöra själva hotet, så vill man ju gärna få veta vari hotet ligger och vilka bevis dom anför för att gömma en dotter från sin far och dessutom förneka honom att ta del av information om var ens flicka går på dagis, eller hur det går för henne där.

Hur sjutton skall man annars kunna försvara sig mot de anklagelser som beslutet grundar sig på? "Nä det har du inte med att göra" blir svaret från riddar Gert. "Du kan ju få beslutet skriftligt, men det går ändå inte att överklaga" fortsätter denna barngömmare.

Sverige har dömts för denna lagvidriga rättshantering i Europadomstolen då det bryter mot dom mänskliga rättigheterna. En medborgare kan nämligen inte straffas utan att få reda på vad anklagelserna gäller. (rätt självklart eller hur?). Man har ju dessutom alltid rätt att försvara sig mot anklagelser, och sist och inte minst så har man enligt europadostolen alltid rätt att få ett myndigheetsbeslut överklagat. Men Sverige är inget vidare på att följa Europadomstolens beslut.

Detta är kärnfrågan i min JO anmälan. Dessutom har jag ju för damernas vita riddare lagt fram ett otal bevis för Gertan. Både domen från April 08 där rätten fastslår att det inte föreligger någon hotbild från min sida mot varken mor eller barn, men Gert, han tycks ha en annan uppfattning om det. Trots att det aldrig styrkts någonstans.

Jag visste var mamman bodde i över ett år

Efter huvudförhandlingen 2008 i April så konstaterar rätten bland annat (domen finns i rullgardinsmenyn till höger) att jag är en lämplig vårdnadshavare. Rätten finner inte ens i moderns egna uppgifter stöd för en sådan "farlighet". Rätten ifrågasätter också om modern är den lämpligaste vårdnadshavaren vad gäller Ranias behov av bägge sina föräldrar. Men eftersom modern effektivt under en längre period lyckats kraftigt och enväldigt hindrat Ranias och mitt umgänge bedömer rätten att Ranias bästa är att få den umgängesvägrande modern som ensam vårdnadshavare eftersom mitt och Ranias umgänge så effektivt begränsats. Det står alltså ingenstans att jag skulle utgöra något hot mot varken dotter eller mor. Efter domen talade modern om sin adress och telefonnummer eftrsom den skyddade identiteten då ju hade spelat ut sin roll. Jag visste därmed under mer än ett år var barn och mor bodde.

Men dom tycks ha överlevt det också konstigt nog??

Så vari ligger själva hotet Gert?

Det har jag frågat denne kvinnornas riddare i sin skinande rustning, men det kunde han som sagt inte svara på. Det enda han till slut klämde ur sig var att "han ju inte kunde utesluta att jag inte skulle möjligen kunna utöva våld mot moder eller barn". Nej, det är ju sant. Och jag kan ju inte heller utesluta att han inte ger sig på kvinnor och barn heller, så vari ligger skillnaden?

Jag kan tillägga att jag är en mycket fredlig och kärleksfull man. Jag har aldrig brukat våld mot någon människa i hela mitt liv. Jag är aldrig dömd eller anmäld för något dylikt brott heller. Så var, Gert ligger det reella och konkreta hotet i det här fallet?

Jag inser att jag inte kommer att få denna fråga besvarad eftersom denna delen av skatteverkets regler beivrar Gert som en vakthund. Det är ju dom andra reglerna som tidigare avhandlats som snarare verkar saknas i hans exemplar av skatteverkets regler för skyddade adresser.

Detta är ett mycket effektivt vapen

I vårdnadstvisterna i Sverige har kvinnojourerna och familjerätterna satt detta i system då dom naturlitvis vet att detta är beskyllningar som fäderna inte har en chans att försvara sig ifrån.

Då vårdnadstvisten når domstolenså är det ju det första dom ser. Aha! mamman och barnet lever skyddade. Hmmm, ja det är klart att det finns en anledning till det. Här har vi alltså med en våldsam och hotande far att göra. För det måste ju föreligga ett konkret hot mot mamman och barnen här. Annars hade dom ju inte fått skyddade uppgifter...elementärt min käre Watson.

1-0 till mamman direkt. Och som farsa kan du inte heller opponera dig eftersom du inte har en aning vad som ligger till grund för dessa sekretessmarkeringar..

Visst är det smart?

Nu ryktas det om att det är en lagändring på gång inom detta område. Det måste smärta Gert Krantz ifall så blir fallet. Något säger mig att han trivs förtäffligt i sin blanka, vita fina skrammelrustning där han känner att han får leka kvinnornas riddare varje dag.

Barnen som kommer i kläm på grund av hans lagvidriga beslut har han uppenbarligen inte en tanke på.
Mitt förra inlägg handlade om mansidioterna. Här har vi yttrligare ett praktexempel. Och tro mig, jag är långt ifrån den enda som drabbats av denne gentleman. Det finns pappor och framförallt barn som drabbats ännu hårdare av denna klatterbytta som sitter och administrerar gömmandet av umgängessaboterande och egotrippade mammor och deras stackare till barn som nekas ett umgänge med sina fäder som står helt maktlösa inför denne maktfullkommlige karlakarl och hans korrumperade myndighet.

Barnen drabbas värst, men det är ju inte dom Gert Krantz skyddar i första hand, utan kvinnorna som han "inte kan utesluta" skulle drabbas av allehanda hemskheter om han inte godkände varje tramsansökan som strömmar in på hans lilla byråkratkontor.

Detta borde granskas av riksrevisionen, men som vanligt när det gäller myndigheter så talar man tyvärr oftast med dessa tre exemplar:





Läs även andra bloggares åsikter om skattemyndigheten, folkbokföringen, myndighetsmissbruk, feminism, kvinnovåld, pappadiskriminering, europdomstolen, mänskliga rättigheter,

Var det fler än jag som reagerade med avsky av Per Wirténs artikel i Expressen kultur häromdagen? "Könsmördare" var rubriken på svammlet. Rubriken syftar på män. Det vill säga i allmänhet.  I ingressen kunde man läsa följande: "Varje årtionde dödas fler flickor än antalet människor som fallit offer för 1900-talets samtliga folkmord." Vem som skulle vara skyldig till denna enorma mass slakt på flickor framgår inte exakt, ändå är det inte svårt att gissa vilka som åsyftas.

Eftersom jag lärt mig den hårda vägen att kritiskt tänka samtidigt som jag läser så har jag utvecklat ett visst skydd mot propaganda. Därför klickar det till då jag läser meningar som den ovan. Jag bestämde mig därför att försöka belägga Wirténs påstående om dödade flickor i drivor. Detta eftersom Wirtén slänger ur sig detta påstående utan att hänvisa till någon källa. Jag hittade en sida med statistik över offer för mord i vår värld. Antingen är Wirtén mycket okunnig i matematik, eller så har han ingen som helst aning om hur många människor som dödats i folkmord under 1900 talet. Oavsett är det fan rent kriminellt att skriva sådana här lögner i en rikstidning.

Ni som läst citatet av Den feministiska ikonen Valerie Solanas lite längre ner i högermarmarginalen förstår vad som åsyftas med uttrycket "mansidiot". Solanas delar nämligen upp den manliga delen av befolkningen i två grupper. "Barnapapporna" och "mansidioterna". I hennes manifest SCUM (society for cutting up men) kan man läsa att strategin för feministerna är att spela ut "mansidioterna" mot barnapapporna. Ordagrant skriver Solanas i texten "så förverkligar vi SCUM manifestet i hela världen" bland annat: Mansidioterna blir våra bästa allierade. Vi måste se till att spela ut dem mot barnapapporna, för att förlöjliga och förnedra barnapapporna så mycket som möjligt. Barnapappan är vår farligaste fiende, han inser vilka vi är och vad vi står för.

Barnapappan skall utrotas

Om Solanas texter skall jämföras med något så går tankarna främst till Adof Hitlers "mein kampf". Samma hatfyllda retorik, samma uppmaning till massutrotning av miljoner människor. Skillnaden är dock att Hitler aldrig fick några lysande recensioner av sveriges kulturredaktioner. Det fick Solanas då hennes manifest kom ut på svenska.

Den underliggande propagandan och det skoningslösa hatet i Solanas texter ursäktas med att vi skall se dem med ironi och humor. Jag ser inte den minsta humor i denna kvinnas böcker. Hennes lösning på världens problem är att utrota världens barnapappor. Vi är uppenbarligen inte ens mänskliga utan bara någon sorts naturens misstag. Vandrande dildos och lismande chimpanser.

Hennes lösning på människans överlevnad är att skona "mansidioterna". Med det antar jag att Solanas menar de män som bekänner sig till den feministiska ideologin.

Hur hon skall lösa problemet med att dessa mansidioter förr eller senare blir barnapappor vet jag inte. Har inte hittat någon information om det. Men jag antar att det blir ett nackskott och en snabb begravning.

Dog ensam på ett motellrum

Valerie Solanas, också känd som kvinnan som sköt Andy Warhol, var en missbrukande, tiggande protistuerad kvinna vars glödande manshat nog är oöverträffat bland de feministiska ikonerna.

Hon levde och dog i smuts och förnedring. Sitt sista andetag tog hon på ett billigt motell i de amerikanska sydstaterna efter att ha drabbats av lungemfysem. Men innan dess hade hon skrivit sitt manifest som är någon sorts förvirrad uppgörelse med männen i världen som hon såg som roten till allt ont. Hennes egen mor och far skilde sig då Valerie var fyra år.

Det som kanske inte är så känt är att Solanas hade en universitetsexamen i psykologi. Efter examen jobbade hon i ett år som forkare vid universitetet i Minnesota.

Hon skrev sin första pjäs "Up your ass" 1966. Inte mycket är egentligen känt om hennes liv innan dess. Pjäsen lämnade hon till Andy Warhol med förhoppningen att han skulle göra film av den. Warhol tyckte dock att manuskriptet var allt för extremistiskt, då hon redan då propagerade för en partiell utrotning av män. Då Warhol 1968 reste till Europa skrev Solanas S.C.U.M manisfestet som genast publicerades.

Valerie ansåg dock att Andy Warhol skymfat henne och hon började trakassera honom med krav på att han skulle återlämna manuskriptet som hon tidigare gett honom. Han hade dock inte kvar det. Istället erbjöds Solanas roller i två av hans filmer. Hon var emellertid ej nöjd med detta och bestämde sig för att börja massdödandet av män med Warhol själv. Hon sköt Andy Warhol, konstkritikern Mario Amaya och försökte också ta Warhols manager Fred Hughes av daga, men då klickade vapnet.

Orsaken till det var att Solanas hade fått för sig att Andy Warhol var en vampyr. Därför hade hon sprayat kulorna med silverfärg och också slagit in dom i aliminiumfolie. Detta blev Hughes smala lycka.

3 års fängelse

Warhol dog inte i attacken trots att kulan trasade sönder lungorna, levern, matstrupen, mjälten och magsäcken. Han hämtade sig dock aldrig från skadorna och dog några år efter.

Solanas dömdes till 3 års fängelse för mordförsök. Domen blev lindrig mycket beroende på att Andy Warhol vägrade vittna mot henne i rätten. Hon hann dock inte avtjäna mycket av straffet förrän den radikala feministen Robin Morgan började anordna demonstrationer och krävde hennes frigivning.

Hennes ombud i rättegången Florence Kennedy kallade henne "En av de viktigaste taleskvinnorna för den feministiska rörelsen" och Ti-Grace Atkinson, ordförande för "national organization of women" kallade henne "den mest framstående förkämpen för kvinnors rättigheter någonsin".

En feministisk martyr

Efter att hon släppts från fängelset 1971 blev hon betraktad som en feministisk martyr. Men hon började genast att telefontrakassera Andy Warhol och blev rätt snart åter arresterad vilket fick hennes martyrstatus att växa ytterligare. 1988 dör Valerie Solanas ensam på ett skitigt motellrum i San Fransisco.

Denna kvinna hyllas även av de militanta svenska feministerna som en ikon. Samma feminister som ideligen hävdar att dom minsann inte är några bittra manshatare.

Jag lämnar er med några tips på andra läsvärda bloggar:
Ingrid Carlqvists blogg
Ann Helena Rudberg
Medborgarperspektiv
monica Antonssons blogg
http://kimhza.wordpress.com/

Läs även andra bloggares åsikter om Valerie Solanas, Per Wirtén, Feminism, Andy Warhol, Expressen, kultur, ROKS

Den tyska staten förlorade i December ett mål i Europadomstolen, som har till uppgift att se till att europakonventionen om dom mänskliga rättigheterna följs av de stater som har undertecknat konventionen. Motparten var en arg pappa som förlorat vårdnaden om sitt barn, enbart på grund av att modern inte godkände honom som far. Paret var inte gifta.

Exakt samma lag har vi i Sverige för ogifta föräldrar vilket ju gjort det rätt lätt för en mamma som är intresserat av att behålla barnet, men inte bihanget som kallas pappa. Inte för att hon älskar barnet. En sant älskande människa gör inte så mot sitt barn och hennes pappa. oftast är det ekonomiska fördelar, eller för att straffa den andre för någon upplevd orätt.

Europadomstolen fällde Tyskland för detta och har nu tydligt sagt att denna lag strider mot dom mänskliga rättigheterna. Detta betyder att Tyskland snarast möjligt måste ändra den lag som detta gäller och ge även ogifta fäder gemensam vårdnad vid födseln. Oavsett vad mamman anser om det.

Även Sverige måste ta bort denna lag

Sverige är ett av de länder som bundit sig att följa europakonventionen sedan vi gick med i EU. Denna dom gäller alltså även Sverige. Vi kan inte fortsätta ha en lag som strider mot europakonventionen. Så nu är frågan om varför det inte har uppmärksammats någonstans här? Varför man måste gå till amerikanska bloggar för att hitta denna nyhet? Och när skall det nya lagförslaget komma?

Jag ringde upp diskrimineringsombudsmannen idag

Det sägs att man skall höra mycket innan öronen trillar av. Idag efter mina två samtal med DO var jag tvungen och känna efter om mina fortfarande satt på plats. Jag var nästan säker på  att åtminstone det ena hade rykt. Men dom satt faktiskt kvar bägge två.

Det första av mina två samtal gick till en presstaleskvinna som fick frågan: Varför har inte en enda socialtjänst stämts av DO för olaglig könsdiskriminering? Lagen som uttryckligen förbjuder detta har ju funnits nu i över ett år?
Så kom vi in på området att män diskrimineras i vårdnadstvister naturligtvis. Damen frågar då.
-På vilket sätt menar du att pappor diskrimineras i vårdnadstvister?

Jag blev något flat får jag erkänna då en presstalesman på diskrimineringsombudsmannen frågar mig detta. Men jag hämtar mig och till slut får jag ordning i huvudet igen och sa.
-Ja vad kan det annars bero på att mammorna vinner i genomsnitt 97% av alla tvister? Jag har ju dessutom tagit del av rätt många fäders beskrivningar av hur dom behandlats, och när man läser om dessa fall så reser sig nackhåren, det kan jag garantera.

Ja denna statistik kunde inte damen ge någon rimlig förklaring till, så det blev så där tyst en stund som det alltid blir när en tjänsteman lite smått i panik känner väggen mot ryggen. Till slut sa hon.
-jag tror du skall tala med en annan person om detta, kan jag ta ditt telefonnummer?
-Visst
Sa jag och lade på.

Nu har vi börjat utreda ett fall

Efter en liten stund blir jag så uppringd igen. Denna gång av en manlig person som påstods vara insatt i just detta jag ville fråga om. Först berättar han om orsaken att inga fall har prövats på ett helt år.
-Många av dom anmälningar vi får in gäller händelser som skedde innan 1 Januari 2009, och då var det inte förbjudet att diskriminera på grund av kön inom socialtjänsten.

Okej, den köper jag, var det inte förbjudet så var det inte. Inte så mycket att göra åt.

-Är det svårt att leda i bevis att man blivit diskriminerad på grund av sitt kön? frågar jag vidare

-Ja, mycket svårt. Det krävs ofta att händelsen bevittnats av någon, eller att en utredning tydligt visar att den ena parten diskrimineras på grund av kön.

Och nu kommer det....

-Men vi har faktiskt tagit upp ett fall till utredning nu. Det är en mamma som anser att hon blivit diskriminerad på grund av sitt kön i en vårdnadstvist.

Nu är det min tur att bli helt tyst ett litet tag..Inte så att jag känner en vägg bakom ryggen. Snarare en Bulldozer.
Visst har jag hört om mammor som behandlas illa på socialtjänsten. Jag talade till exempel med en kvinna från en mellansvensk stad som visserligen inte fråntagits sitt barn, men placerats under bevakning på något socialboende tillsammans med barnet. Hon fick inte ta med sig barnet hem för då skulle det omhändertas. Orsaken var att hon hade fel pappa till barnet. En kille som hon känt sedan skolåldern och som enligt mamman var en mycket snäll och bra pappa. Han hade dock redan gått igenom en vårdnadstvist tidigare och där fått utstå hela registret med anklagelser som numera tycks bli mer och mer legio.

Det börjar med en tvist där två föräldrar inte kan hitta en lösning. Så blir familjerätten, socialtjänsten, BUP och kvinnojourerna inblandade och då slutar det nästan alltid som ett brottmål, där fadern är den anklagade. Men oavsett hur illa denna mamma behandlades så var det ju inte hennes kön det var fel på. Det var ju pappans som vanligt. Jag inser att även kvinnor blir offer förr socialen då och då, men knappast könsdiskriminerade. Rätta mig om jag är ute och paddlar, men jag kan helt enlkelt inte se det.

Och vad gör då DO? Som första pilotfall då dom utreder en socialtjänst för könsdiskriminering så är det naturligtvis mot en mamma. Är det bara jag som börjar tycka att kvinnovurmen i vårt land börjar ta sig näst intill bizarra proportioner?

Jag kommer att följa detta fall med intresse. Jag undrar hur denna mamma har lyckats bevisa att det skulle finnas en socialtjänst någonstans som bemannas av manschauvinister som ser ner på kvinnor. Känner ni till någon sån kommun?

Att tvingas utstå diskriminering, är aldrig roligt. Man känner sig liten, värdelös, mobbad och ensam, men att behöva utstå den på detta sätt, där man diskvalificeras som förälder och separeras från sitt barn i månader och år, enbart för att man råkar vara född till man, måste vara den jävligaste formen av diskriminering som finns.

Den har dom inte ens upptäckt på diskrimineringsombudsmannen? Eller är dom ännu en myndighet som blivit tillsagda att inte belysa detta ämne, då det går emot den socialfeministiska doktrinen att män är ett våldsamt patriarkat som skall skiljas från sina barn så ofta det bara går?

Båda mina öron sitter kvar fortfarande....med nöd och näppe och några gem.

Medborgarperspektiv tar i sitt senaste inlägg upp en annan form av diskriminering. Den som gäller pojkar och universiteten.
På Ingrid Carlqvists blogg har man den senaste tiden kunna följa en nästan surrealistisk debatt om Birgitta Allmo, som nu släpper en bok om den så kallade Södertäljeflickan. Kommer ni ihåg, 1992 då denne flicka plötsligt till sin nya styvmor och terapeut Birgitta Allmo berättade om våldtäkter utförda av sina föräldrar som ingick i ett satanistiskt pedofilnätverk som offrade småbarn på löpande band, stack ut ögonen på dom och åt upp dom. Skar huvudet av dom och kopulerade ner i dom avhuggna halsarna....De...jag tror det räcker så. Polisen grävde upp halva skogarna utanför Södertälje, där offren enligt flickan begravdes, men hittade inte en kotte...eller jo kanske en kotte....

Alla de påstådda vittnena som skulle ha åsett dessa övergrepp, 7 stycken tror jag, hade inga minnen av några sådana händelser. Inte Södertäljeflickan själv heller faktiskt förrän Birgitta Allmo i sin allsmäktighet låste upp dessa "förträngda minnen" som hon gick och bar på. Denna skröna som i senaste bokform fått namnet "vem vågar tro på ett barn?" får lysande recensioner av Anna Laestadius Larsson på SvD .  Frågan man ställer sig är om Anna inte är lite för gammal för att tro på tomten? Och hon nu inte är det, skall hon då verkligen jobba som journalist?

Det var detta fall som Eva Lundgren skrev om och som grundade hennes karriär som professor på Uppsala Universitet, och som chefsideolog på ROKS. Är det bara jag som hör den där bekanta melodin till "The twilightzone" bak i huvudet. Didadida didadida......

Och apropå Eva Lundgren så har hon tydligen en höger hand också...(vilken hon säkert använder en hel del). Men jag syftar närmast på hennes assistent Jenny Westerstrand, som har gett ut någon skrift som hon kallar "Mellan mäns händer". Grävlingen har på Monica Antonssons blogg gjort ett försök till analys, vilket nog inte var helt lätt med tanke på det korta utdrag Monica publicerar idag...Plötsligt så känns avsaknad av universitetsstudier inte lika betungande längre. Lära sig skriva helt obegripligt lär man sig tydligen, men dom kan uppenbarligen inte göra människor klokare...


Läs även andra bloggares åsikter om DO, diskriminering, Europadomstolen, pappor, Daddys, könsdikriminering, jämställdhet, feminism.

Så fann jag det till slut. Beviset för vad jag länge misstänkt men inte tordats andas om fram till nu, än mindre skriva om. Ändå blev jag smått chockad av att ta del av den larmrapport som det amerikanska justitiedepartementet nu släppt. Den visar klart och tydligt att det som tidigare endast talats om som ett stort mörkertal gällande kvinnliga pedofiler i verkligheten är mycket högre än vad någon ens kunnat tro i sina vildaste fantasier. Inte ens jag.

Rapporten som heter "Sexual Victimization in Juvenile Facilities
Reported by Youth, 2008-09" finns nu att ladda ner i pdf format här.
I den officiella statistiken som hittills har kunnat gå att få del av talas det om att 75 procent av sexövergreppen mot barn och ungdomar utförs av män och 25 procent av kvinnor. Dock har man alltid kunnat läsa i samband med denna statistik att mörkertalen vad gäller kvinnor är stort. mycket beroende på våran föreställning om att kvinnor inte är kapabla till dessa brott och att deras offer därför inte ens anmäler dom till myndigheterna. Dom få som ändå tar risken blir oftast inte trodda. En annan sak man tidigare kunnat utläsa av statistiken är att de övergrepp som utförs av kvinnor oftast är grövre till sin natur än de som begås av män.

Tittar man på statistiken över de som döms är övervikten mot män som ni säkert redan förstått ännu högre. Men i den nya rapporten från USA ställs nu plötsligt alla dessa siffror totalt på huvudet.

Här följer en kort sammanfattning av den 49 sidor långa rapporten, som för övrigt är den första av sitt slag och därför ger en unik inblick i en värld som dom flesta av oss som tur är aldrig behöver ens se. För vilka tidningar eller andra media skriver om kvinnliga pedofiler?

95 procent av övergreppen 2008-09 utfördes av kvinnor!

• 12 procent av de minderåriga som är intagna på statliga eller stora privata ungdomsanstalter i USA, eller 3,220 stycken rapporterade då dom tillfrågades att dom under de senaste 12 månaderna utsatts för sexuella övergrepp på anstalten där dom vistats.
• 2,3 procent (722) sade sig ha utsatts för övergrepp av andra intagna. 10,3 procent (2 730) rapporterade att dom utsatts för övergrepp av personal.
• Ca 4.3% av de unga (1,150) rapporterade att dom haft sex eller annan sexuell kontakt med personal till följd av våld eller tvång. 6,4 procent (1,710) rapporterade att dom haft sexuell kontakt med någon ur personalen utan våld, hot eller någon form av tvång.
• 95% av alla minderåriga som rapporterat övergrepp sade sig ha blivit offer för kvinnliga övergripare. 2008 utgjorde kvinnor 43 procent av de anställda på dessa anstalter.

Kvinnliga pedofiler tillåts härja fritt

Jag antar att jag inte är den enda som sitter helt tagen efter att ha tagit del av USA:s justitiedepartements unika rapport. Visst har jag efter över ett års bloggande om det som görs mot våra barn förstått att övergrepp utförda av kvinnor är vanligare än många insett, men dessa siffror blåste mig nästan av stolen.

Jag har tidigare skrivit vaga antydningar om mina misstankar gällande bland annat personalen på Göteborgs barnhus, som nästan uteslutande utgörs av kvinnor, men nu skriver jag det rakt ut. Det ni utsatte min 4 åriga dotter för under era förhör var rena övergrepp och ni borde aldrig få jobba med barn mer i hela era liv.

Men så fungerar det inte i Sverige. Medan nästan uteslutande män och framförallt pappor är dom som anmäls, utreds och fängslas för dessa brott så tillåts kvinnliga pedofiler att härja fritt. Utan risk för att ens misstänkas. Och var söker dom sig tror ni? Om du som läser detta försöker tänka dig in i att du hade en sexuell dragning till barn och ungdomar, var skulle du då helst vilja jobba? Skulle inte ett jobb som terapeut eller barnutredare på polisens barnhus vara rena drömjobbet?

Kommer detta att få synas i media?

Svenska medier, inte minst det feministiska husorganet Aftonbladet älskar vanligtvis rapporter av det här slaget. Eller vad sägs om det journalistiska lågvattenmärket här intill. Den artikeln har fått riksdagsmän i Sverige att motionera om något dom kallar för "tittlag" som enbart kommer att leda till att en stor majoritet av alla svenska medborgare med en internetuppkoppling kommer att kriminaliseras.

Rapporten från FN som dom stöder detta horribla påstående på finns ingenstans att hitta. Efter en stunds eget grävande finner jag orsaken. Författaren till rapporten har fått sitt namn felstavat i ALLA tidningar, nyhetsiter och bloggar som skriker ut denna "nyhet". Aftonbladet, SvD, DN, GP, TV4 bara för att nämna några. Exakt samma felstavning i allihop dessutom. Då jag inser detta finner jag till slut rapporten som är skriven av Najat Maalla och inte Najat Maala som alla nyhetsmedia påstod. Rapporten är inte bara tunn, siffran 750 000 nämns överhuvudtaget inte någonstans. Ni kan ju läsa och döma själva.

Hur samtliga sveriges journalister kan skriva om detta utan att hänvisa till eller ens besvära sig om att kritiskt granska källan är ju rent häpnadsväckande. Än mer häpnadsväckande är att artiklar av detta slag används som stöd för att skapa nya lagar i vår demokrati. Jag stod själv på barnkonventionens dag i Kristianstad och lyssnade häpet på den moderate riksdagsmannen Göran Montán (bilden) då han skröt över regeringens nya tittlag som han dessutom personligen tog åt sig äran för. Nu vet vi var han fått sina uppgifter  om den lavinartade ökningen av barnporr på internet ifrån. Göran sa emellertid inte ett ord om problemet med diskrimineringen av fäder. Det som hela manifestationen handlade om.

Samtliga de uppradade medieföretagen ovan är numera regelbundna besökare på Daddys. Tror ni dom kommer att skriva om rapporten från USA?

Den som lever får se.

Läs även andra bloggares åsikter om Pedofil, Barnporr, Sexövergrepp, Våldtäkter, Media, Aftonbladet, SvD, Expressen, TV4, Journalistik, Rapporter,

Ken Ring fick sitt stora genombrott med den självbiografiska låten "Mamma", som handlar om hur hans mor Rebecka insjuknade och dog i cancer när han var 14 år gammal. Efter en spelning på Vattenfestivalen i Stockholm 1999 blev han gripen av polis efter att ha framfört låten "Spräng Regeringen" Hans skivbolag (EMI Productions) sade då upp samarbetet med Ken.

Rapstjärnan polisanmäldes för uppvigling och förtal efter konserten. Och naglades bildligt talat fast vid skampålen. Ken bannlystes av konsertarrangörer och hans platta dalade snabbt på försäljningslistorna. Han skickade ett personligt brev till hovet, bad om ursäkt för tilltaget och förklarade att hetsandet mot hovet bara varit en metafor.  Vår grundlagsskyddade yttrandefrihet har vissa undantag. Monarkin är ett av dessa. Fast det fattade nog inte Ken.

Skivan "Äntligen hemma" utkom 24 oktober 2007 och det är den första skivan han släppt på ett skivbolag sedan skivan "Mitt hem blir ditt hem" år 2000. Skivan förhandssläpptes till intagna på svenska anstalter, med undantag för sexualförbrytare och angivare. Lite synd kan jag tycka då många dömda sexförbrytare sitter inne just på grund av att dom krävt sin rätt till gemensam vårdnad och umgänge, och som straff anmälts för sexövergrepp. Att jag klarade mig beror till stor del på att jag här valde att öppet redogöra för omständigheterna omkring min vårdnadstvist och redovisade hela rättsprocessen offentligt.

Jag har nu tack vare mitt juridiska ombuds frågor till socialtjänsten i Kungsbacka fått reda på hur polisanmälan mot mig gick till. Det var inte min dotters mor som polisanmälde mig först. Det var den förre förvaltningschefen för familj och individomsorgen i Kungsbacka Gunnel Pettersson som gjorde det. Samme Gunnel Pettersson som nekade mig insyn i socialtjänstens agerande i fallet. Varför? Jo för att modern sagt till socialtjänsten att Rania och pappa hade en "hemlis". Inte ens det är sant. Rania tordes inte tala om för mamma att hon ville träffa sin pappa mer. Därför blev det en "hemlis". Gunnel Pettersson flyttades efter min JO anmälan till socialtjänsten i Göteborg där hon nu jobbar som socialchef i stadsdelen Gunnared.

Nu bryter i alla fall Ken tystnaden, och han gör det med en svidande uppgörelse med de svenska vårdnadslagarna som även han drabbats hårt av. Här är låten. Jag uppmanar alla att lyssna på Kens ord i denna låt. Och passar även på att tacka "Carstoned" för tipset:

Jag har nu även överlevt skattmasen tack vare er

Jag berättade tidigare i ett annat inlägg att ni underbara läsare efter mitt dramatiska juläventyr har bidragit och hjälpt mig ekonomiskt på grund av den hopplösa ekonomiska rävsax jag hamnat i efter fyra års kamp för mina och min dotters mänskliga rättigheter. Jag kan nu meddela att jag själv har satt in 7200 kronor på mitt skattekonto. Pengar som ni har skänkt för att hjälpa mig. Det finns så många underbara människor i detta land, det har jag nu fått bevis på.

Sedan Monica Antonsson och Ramona Fransson publicerat plusgirot som går till mitt skattekonto så fick jag idag reda på att det har kommit in ytterligare 3000 kronor den vägen. Dessutom har det kommit in 3000 kronor till på mitt personkonto sedan det förra inlägget. om man därtill lägger de 500 kronor som Ingrid Carlqvist skänkt, de 1700 kronor som kommit in via paypalknappen på bloggen och de 1800 som kommit in via Mikael karlssons sms insamling (om det inte blivit mer sen sist)

så betyder det att jag nu är i hamn och kommer att kunna betala skulden i tid för att få behålla min 10 år gamla bil, så att jag även i fortsättningen kan köra mina 20 mil för att ha 4 timmars  övervakat umgänge med min prinsessa varannan fredag, min älskade gitarr och min dator så jag kan fortsätta blogga, skriva låtar, göra videos och skriva min bok som jag nyligen påbörjat. Detta är fn närvarande allt jag äger. Kanske det till och med har blivit ett överskott? Jag skall ringa Mikael i morgon och kolla statusen på sms kontot.

Eventuellt överskott kommer att distrubieras till andra behövande

Jag upprepar än en gång att allt överskott som eventuellt blir av denna stödinsamling kommer jag att använda för att hjälpa andra pappor och mammor som hamnat i samma trångmål som jag. Mikael Karlsson står först i kön som tack för att han sträckte ut en hand till mig trots att hans situation nästan är ännu värre. Hoppas du läser detta Mikael. Du och de andra givarna är i sanning änglar och goda gärningar brukar belöna sig. Jag återkommer med mer information om detta så fort jag har alla detaljer.

Alla människor som har en slant att skänka och vill hjälpa pappor och mammor som liksom jag kämpar mot allehanda myndigheter som stjäl deras barn kan göra det via mig. Antingen via Paypal (knappen i högermarginalen) eller via Plusgiro Plusgiro:4890103-7 med ocr nummer: 19661126821741. Jag lovar och svär att pengarna kommer dit dom skall. Kandidater som behöver hjälp saknas sannerligen inte. Naturligtvis kommer jag emellertid att vara noggrann så att inga pengar hamnar i fel händer. Även om jag inte har möjlighet än att öppna ett så kallat 90 konto så kommer jag att redovisa vartenda öre samt vad dom används till här på bloggen löpande.

Att år efter år kämpa för sina barn i rätten kostar massor av stålar. Speciellt eftersom man som pappa gång på gång tvingas betala även motpartens kostnader då man haft fräckheten nog att ansöka om verkställighet av umgängesdomen då mamman utan anledning vägrar. Så om man som jag inte inte har mycket magra inkomster eller ett fett bankkonto kommer man precis som jag förr eller senare att hamna hos fogden. Och det är inte bara offer för vårdnadstvister som behöver hjälp. En dröm jag har är också att kunna bidra till att Osama Awad kan få råd att starta en process mot Piratförlaget och Liza Marklund innan det är för sent. Flera duktiga advokater har sagt sig villiga att kasta sig över detta, men det saknas pengar.

De senaste uppgifterna jag har från Arizona USA är att Emma, Mias dotter, som egentligen heter Sara Awad nu har halkat tillbaks i drogträsket. Förmodligen blev avslöjandet av livslögnen hon tvingats leva i för mycket för henne. Stackars flicka. Man önskar att det fanns något man kunde göra. Jag hoppas dock fortfarande på en återförening av far och dotter, men det verkar inte möjligt i dagsläget.

Men för det kommer det att krävas större summor eftersom det blir ett civilmål som bland annat kommer att gälla grovt förtal. En annan som nog gärna skulle delta i den processen är Elisabeth Hermon som fick sitt liv förstört av teamet MiaLiza. Men alla bäckar små....För nytillkomna läsare som inte är insatta i affären sammanfattas den rätt bra i tidigare inlägg här, samt på Monica Antonssons blogg. Hon är journalisten som med sitt enorma grävande avslöjade den ruttna sanningen om Liza Marklunds och Mia Erikssons bedrägerier och lögner i sin bok "Sanningen om gömda"

Kronofogden visade förståelse, skattmasen Dick Blom gjorde det inte

Skatteverket var väldigt snabba med att sätta mig hos kronofogden. Det är väl deras jobb i och för sig. Men börjar dom inte likna Prins John av Nottingham väl mycket när dom misstror människor, vägrar gå med på några månaders anstånd och genast skickar sheriffen att driva in det lilla de fattiga äger och har?. Igår låg brevet från fogden i brevlådan. Man undrar ju nästan om Dick jobbat både Jul och nyår för att sätta mig hos fogden dan efter 13 dagen? Som tur är i mitt fall så visade det sig att även Robin Hood förekommer i många skepnader i vårt land. Lite kul i sammanhanget att min son är döpt efter honom.

Jag talade dock med en mycket sympatisk tjej vid namn Madelene på Vänersborgs kronofogdekontor idag, och då jag berättade bakgrunden till den uppkomna situationen och vad det nästan ledde till så gjorde hon allt för att hjälpa till. Då de pengar jag betalt hittills sattes in på mitt skattekonto så syntes inte det på hennes dator, och skulle inte heller komma att göra det förrän den 1 februari, det vill säga 13 dagar efter att min betalningsanmärkning skulle bli ett faktum. Men hon litade på mitt ord och blev rätt förfärad av hur det hela gått till så hon gav mig genast ett anstånd till den 8 Februari. Bless her golden heart. Så det ser i nuläget ut som att inte heller skatteverket lyckades knäcka den här tjuriga farsan. Daddys vs Skattemyndigheten 1-0, och det är er förtjänst.

Men när jag senare efter 30 minuters telefonkö lyckades få tag i en handläggare på skatteverket för att få reda på saldot på mitt skattekonto hördes han förbryllad ut.

-Men här har ju kommit in ytterligare 3000 kronor?
-Ja, det är godhjärtade människor som har startat en insamling för mig efter jag försökte ta mig av daga på julafton.
-öööh...jaha
konstaterade han kort och avslutade därefter samtalet.
Daddy vs Skatteverket 2-0.

Nu är boken påbörjad

Jag har nu påbörjat arbetet med den bok som många har önskat att jag ska skriva. Jag har 2 förlag som har visat intresse varav det ena har fått första tjing på manuset. Då jag är väldigt noga med detaljer och eftersom den kräver en hel del research så kanske den tar ett tag att skriva. Det är mitt första försök som bokförfattare, men när jag väl bestämt mig så finns ingen återvändo. Det kanske är därför det ibland tar lite tid för mig att komma över själva funderingsfasen. Spännande skall det i alla fall bli.

Jag har då och då snuddat vid tanken på att det skulle vara roligt att prova på författaryrket. Jag har bara inte kunna lista ut vad den eventuella boken skall innehålla för att tillgodose mina höga krav på mig själv. Det vet jag nu. Håller också på att pula på med en ny film som skall bli klar i dagarna, så jag ser allt till att även göra saker som ger mig tillfredställelse numera. Men nu ser jag att jag suttit med min blogg hela natten igen. Det var ju det jag skulle ge fan i...hm..bara att konstatera. Min älskade blogg...ibland jag hatar dig!
Nu blev det långt igen..hoppas ni orkat läsa ända hit, men nu räcker det för idag.

God morgon och ha en riktigt trevlig Lördag. Själv ska jag städa idag hade jag tänkt. Fick på vintersulorna på bilen igår sent omsider. Idag är det husets tur.

Jag hatar att städa, men med Rock´n´roll på vansinnigt hög volym är det uthärdligt.  Hoppas ni som hjälpt mig förstår hur tacksam jag är. Låt mig få veta om jag kan göra något för er i gengäld.


Läs även andra bloggares åsikter om Ken Ring, Liza Marklund, Mia Eriksson, Daddy, Ingrid Carlqvist, Monica Antonsson, Eva-Britt Dahlström, pia Johansson, feminism, barn, politik,

(AB 100105) En flicka i 15-årsåldern blev i kväll misshandlad av två andra flickor i samma ålder i närheten av Högdalens tunnelbanestation, söder om Stockholm. – Två tjejer ska ha hoppat på henne och dunkat hennes huvud i asfalten. Hon blöder ur näsa och mun, säger Göran Callervik vid Stockholmspolisens länskommunikationscentral.

Ambulans och tre polispatruller är på plats. – Vi vet inte ännu vad som hänt, om det rör sig om ett rån eller en misshandel med råninslag eller vad det kan vara, säger Callervik. Polisen fick larmet 20.02.

22 procent av kvinnovåldet är samkönat

Det kan vara dags att påminna läsarna av denna blogg att:

• ca 0,3 procent eller drygt 19 000 av sveriges kvinnor förra året, liksom året före det, anmälde att dom utsatts för våld av någon.
• Polisen säger att dom uppskattar att ca 30 procent av dessa anmälningar är Falska.
• 22 procent av dessa påstådda misshandelsbrott är samkönade, det vill säga kvinnor som misshandlar andra kvinnor.
• Återstoden av de anmälda fallen, dvs hälften rör sig om allt från ringa till grov misshandel. Men i de flesta fall rör det sig om ringa misshandel.
• De flesta fall av misshandel mot kvinnor utförda av någon annan i hushållet sker i kriminella eller på annat sätt socialt utsatta familjer.
• Våld är aldrig okej, men tyvärr en realitet i vårt samhälle som uppenbarligen inte går att utrota.
• Den stora majoriteten av offer för våld i Sverige är män.(Källa: BRÅ)

Vår nuvarande borgliga regering öronmärkte 800 000 000 kronor av våra skattepengar till detta, som dom påstod gigantiska samhällsproblem efter dom tillträdde 2006. Och sedan dess har dom pumpat in ytterligare massor av miljoner årligen i det svarta hål dom kallar "kvinnofrid". Ändå stiger anmälningarna om misshandel i takt med att arbetslöshet, utanförskap och fattigdom ökar i rasande takt! Hade det inte varit bättre att spendera våra skattepengar på att bekämpa dessa problem?

Medborgare, känn er blåsta....

för det är precis vad ni är. Era skattepengar har gått rätt ner i fickorna på kvinnojourer, genusgalningar och andra feministiska organisationer som inte har gjort ett dyft för att minska våldet mot kvinnor under dessa snart 4 år.

Och alternativet är inte bättre. Snarare sämre...Det är dags att ta till gatorna igen medborgare. Om ni vill rädda moder Svea innan hon blir ihjälslagen av sveriges alla queerteoretiker, kvinnoförbund, ROKS extremister och alla deras galna projekt och påhitt. Om inte annat för kommande generationers skull.


Läs även andra bloggares åsikter om feminism, kvinnofrid, ROKS, politik, våld, kvinnovåld, genusforskning, jämställdhet,

jag prenumererar på vissa bloggar och en av dom är Pär Ströms "genusnytt". Där kan man i dagens inlägg läsa om popstjärnan Mary J Blige som misshandlade sin man Kendu Isaacs så svårt att blodspåren syntes långt efter han blev utkastad från nattklubben där detta inträffade.

Jodå ni läste rätt, det var han som av stjärnans livvakter kastades ut, trots att det var hon som inför massor av förstummade vittnen slog honom blodig.

Detta är i och för sig vardagsmat om man bara söker lite efter dessa nyheter. Detta måste man dock göra själv för det skapas inga rubriker av detta. Det görs inga snyftprogram hos Oprah Winfrey där offret får gråta ut, som i fallet med Rihanna som satt där och spelade ut offerrollen till perfektion medan Chris Brown kastades i fängelse för kvinnomisshandel.

Sanningen som inte kom fram var att Chris innan det förödande slaget själv fått motta en rad slag mot ansiktet medan han körde bil. Detta vet jag på grund av mina amerikanska kontakter för här har inte en rad om detta skrivits. Jag försvarar inte våld, enbart sanningen.

På Pärs blogg har signaturen Cygnus Ferreus som även är en flitig besökare på denna blogg skrivit ett par kommentarer som är så kloka och bra att jag gärna vill vidarebefordra dom till er som inte läst Genusnytt. Han skriver först detta:

Amelia tar faktiskt även upp frågan om kvinnor som slår män: http://amelia.se/artiklar/2009/maste-en-man-tala-lite-stryk

Denna artikel diskuteras i Damrummet, http://amelia.se/forum/view-message.xml?message_id=104597

Här är reaktionerna mer glädjande än vad som skrivs på andra delar av Damrummet. Dom flesta kvinnor uttrycker sin sympati gentemot slagna män, och uttrycker en åsikt att allt våld är fel, oavsett kön. Sedan finns tyvärr även ett par skribenter som förespråkar köns-skillnader i synen på våld.
Läs särskilt vad ”Blivande socionom” skriver. Jag befarar att hon kommer att få otrevliga reaktioner för uppsatsen hon skriver. Det finns tyvärr många som vill förlöjliga varje påstående att även kvinnor kan vara våldsamma.

Nu som läser detta, skriv gärna några trevliga ord för att uppmuntra ”Blivande socionom”.

Sedan:

Under en tid har jag inte kunnat följa med diskussionen om feministisk diskriminering. Jag kan konstatera att utvecklingen med ökad köns-diskriminering bara fortsätter.

Feminismen har satt en obehaglig utveckling i rörelse. Alltfler absurda köns-relateade teorier accepteras som sanningar. Principen om likabehandling mellan könen får alltfler undantag. Och dessa undantag från jämställdheten, betraktas ironiskt nog, som en naturlig del av jämställdheten. Den som ifrågasätter hur ojämställdhet kan vara jämställdhet, får svårt att göra sig hörd. (Med ”Dubbeltänk” behöver motsägelser inte förklaras.*)

En arme ”frigjorda” kvinnor förlöjligar män som ifrågasätter diskrimineringen. Även kvinnor som man trodde sig kunna lita på, bestraffar den man som ifrågasätter kvinnors köns-relaterade privilegier. Bestraffningen består ofta av obehagliga anklagelser mot den man som ifrågasätter kvinnors företräde. Dessa anklagelser kan svida hårt, varpå män lär sig att inte ifrågasätta huruvida feministisk diskriminering verkligen är jämställdhet. (”Krimtänk” ska kuvas*) Många män accepterar snällt lärorna att mäns ökande underläge är en naturlig konsekvens av jämställdhet mellan könen.

All skuld för bristande jämställdhet läggs ensidigt på männen. Män är för dominanta. Män slåss för mycket. Pojkar anstränger sig för lite i skolan. Män samarbetar för att utestänga kvinnor. Män har en inneboende drift att kuva kvinnor. För många män är sexuellt attraherade av kvinnor.'

Män uppmanas göra fler uppoffringar för kvinnornas skull. Män uppmanas att aktivt gynna kvinnor. Män uppmanas avträda mer inflytande till kvinnor.

Kvinnor uppmanas att ställa fler, starkare och tydligare krav. Kvinnor uppmuntras visa misstänksamhet mot män. Kvinnor får lära sig hur man hanterar män som försöker ”förtrycka kvinnor”. Kvinnor uppmanas att visa omtanke mot kvinnor. Kvinnor får lära sig att hylla kvinnor.

När en kamp-ideologi, såsom feminismen, har satt en utveckling i rörelse, så kommer den rörelsen inte att avstanna av sig självt.
- Feminismen uppmanar till kamp.
- Feminismen rekryterar sympatisörer.
- Feminismen får mer inflytande.
- Feminismen utnyttjar inflytandet till att uppmana till kamp.
- Feminismen rekryterar fler aggressiva sympatisörer.
- …

Hur slutar det?

Finns andra kamp-ideologier i historien som har uppmanat till avsky mot en utmålad fiende?
Vad kan vi lära oss om den sortens utveckling?

* Kanske kan vi lära oss från 1984 av George Orwell.
Storebror säger: ”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.”
Storasyster vill lära oss: Diskriminering är jämställdhet. Olika villkor innebär lika villkor.

Fantastiskt bra skrivet och jag är den förste att hålla med naturligtvis. Följ gärna rådet att gå in i "damrummet" och stöd den blivande socionomen. Något säger mig att det behövs.

Om man vill läse mer av denne kloke person så är det bara att googla "Cygnus Ferreus" så får man upp en massa godis. Själv har jag efter min krasch in i väggen haft fullt upp med tankar och funderingar om framtiden. Jag har kommit en bit på väg och  jag har fått en massa idéer som vanligt. Idétorka har aldrig varit mitt problem, snarare att inse mina begränsningar. Det gör man efter en sådan här erfarenhet, tro mig.

Men att ge upp är inget alternativ. Det vet ni ju redan. Mer information om framtiden kommer när jag fått grunna lite mer.


Läs även andra bloggares åsikter om feminism, Mary J Blige, Rihanna, Chris Brown, Media,

En skolflicka från England stämmer "Child Support Agency", den engelska motsvarigheten till Individ och familjeomsorgen i Sverige. Emma Chapelhow 13 år anklagar den för att försöka förgöra hennes far genom att tvinga honom att betala modern hon inte längre vill se eller tala med.  Så inleds det fall som tros bli en milstolpe i den engelska juridiken. "Min far är en hjälte" säger Emma "Han har kämpat för mig i 10 år".

CSA hotade att kasta hennes pappa David i fängelse, beslagta deras hem och ta bort Emmas älskade ponny "Pringle" för att att finansiera £ 43.000 i retroaktiva betalningar som de hävdar han är skyldig mamman i obetalda underhållskostnader. Det var då 13 åriga Emma gick till aktion.

Denna skolflicka, som själv har anlitat och instruerat sin egen advokat, kommer att bli den första minderårige i England att på egen hand starta en rättslig prövning mot socialtjänsten.

Pappan kämpade i 10 år

År 2007, slog en domare fast att Emma inte längre behöver bo hos, eller behöver sin mors omsorg efter den unge själv sade att hon ville bo hos sin pappa. Hennes far David, 42, hävdar att den tio år långa rättsliga kamp han utkämpat i familjerätten, domstolar och mot Myndigheter lämnade honom med förödande skuld på £ 150,000. Den tidigare grafiska formgivare bor för närvarande i en husvagn på ett lerigt fält med dottern Emma och hans nya hustru Gair, medan han var tvungen att hyra ut sitt hus för att få det att gå ihop.

Han betalade underhåll till sin ex-partner, medan Emma bodde med henne i Brighton, men han har bestridit CSA:s "omänskliga" krav på retroaktiva pengar. I ett brev till socialtjänstens handläggare Mark Grimshaw, skrev Emma: "Domaren sa att jag är tillräckligt gammal för att anlita och instruera min advokat, vilket jag gjorde. "Domstolen flyttade mig till min far. Jag är mycket glad att jag får leva med min pappa och Gair. Han är en hjälte."

"Jag vet att min pappa offrade allt han hade då han kämpade för mig och jag vet att han inte har några pengar kvar, och på grund av detta så hyr han ut sitt hus och vi bor i en husvagn". "Min mamma behöver inte betala min pappa för mig nu och detta är orättvist."

Emma stämmer enligt artikel Två i den så kallade "Child Support Act 1991" som tvingar socialtjänsten att "ta hänsyn till välfärden för de barn som kan komma att påverkas av deras beslut".

En talesman för socialtjänsten sa att dom inte kan kommentera enskilda fall.

Paddy Tipping däremot, riksdagsman (MP) för labour Sherwood, sade: "Emma och hennes pappa har mitt fulla stöd och jag hoppas att de vinner även i denna domstol som de gjorde i den tidigare. "Socialtjänsten tycks fast beslutna att fortsätta förfölja denna familj och agerar på ett orimligt sätt."

Ja du Emma Visst är din far en hjälte, men det är även du! Jag hoppas du inser vilket mod och järnvilja du besitter. Fler barn kommer att följa i dina fotspår men det blir lättare för dom. Det är dom som går först och trampar upp fotspåren som är dom största hjältarna. Du ger också tusentals svenska pappor och barn hopp om en framtid med ditt exempel.

Jag hoppas verkligen du vinner. Ett stort tack och lycka till från Daddys!!


Läs även andra bloggares åsikter om socialtjänsten, barn, Emma Chapelhow, familjerätt, domstolar, jämställdhet, politik