Vill påminna om ljusvakan som hålls i Kristianstad nu på Fredag och Lördag. Det blir förhoppningsvis den stora protestmanifestation mot Sveriges vägran att lagstadga om barnkonventionen som vi hoppas på.

Det är dags nu, det har gått 20 år sedan vi skrev under och lovade att följa denna konvention, ändå har den inte blivit lag i vårt land. Det betyder att den mer är en rekommendation, och att svensk lag går före. Något som naturligtvis drabbar dom små som inte alls sätts i främsta rummet- Barnen som ingen lyssnar på. Inte ens deras egna ombud. Barnen som med våld slits ifrån sina familjer av tjänstemän som tilldelats en makt större än gud fader själv, och som utan insyn kan missbruka den makten av ideologiska skäl eller för egen vinning.

Hur länge skall detta få pågå utan att vi höjer rösten?
Är det inte dags att vi får en rättssäker och objektiv syn på föräldraskapet? Så länge partierna inte vill ta tag i det problemet blir deras övriga vackra tal om jämställdhet mest tomma floskler.

Kom till Kristianstad på Fredag och tänd ett ljus för barnen och deras rättigheter, och kräv ett slut på den misshandel och tortyr som dessa tvångsseparationer mellan barn och deras föräldrar utgör. Detta är barbari och har ingen plats i ett samhälle som vill kalla sig utvecklat och jämställt. Ge barnen rätt till en nära och god kontakt med bägge sina föräldrar, och sluta dalta med umgängessabotörer och vrångpellar.
Är det inte dags nu?

Uppenbarligen tycker inte BRIS och BO detta, eftersom dom valt att tacka nej till inbjudan. Men UNICEF, Rädda barnen, Pappa-Barn, samt representanter från nästan samtliga partier i riksdagen kommer...och så daddy förstås.

Den 25 November får jag träffa R igen.

Jag kommer att få igång ett umgänge med R igen fr o m den 25 November.  Just nu är det nästan det enda jag kan tänka på. Då har det gått 268 dagar sedan hon skulle ha kommit till mig på sitt påsklovsumgänge. Det är så klart nervöst trots den enorma glädje och lättnad jag känner.

Att jag just nu inte skriver mer är beroende på att jag har för mycket omkring mig nu för att hinna. Inte minst skall ju galan till helgen förberedas. Jag kan utlova mycket bra musik från scenen, med många av mina egna låtar på programmet. Det kommer också att arrangeras aktiviteter för barnen hela dagen. Evenemanget äger rum på torget i Kristianstad både Fredag och Lördag. Om ni inte kan komma personligen kan ni köpa en Marshall genom mig och få era namn skrivna på för 30 kronor.

Hittills är det bara en person som följt denna uppmaning. Hoppas det blir fler nu sista veckan.



Läs även andra bloggares åsikter om Barn, juridik, BRIS, rädda barnen, BO, familjerätt, socialdemokraterna, moderaterna, kristdemokraterna, centerpartiet, UNICEF,

Jag fick en kommentar för någon vecka sedan. Jag minns inte vilket inlägg det var under, eller exakt hur det stod, men det är inte viktigt, för jag minns budskapet. Det löd, Det finns tjänstemän inom socialtjänsten som gör ett bra jobb.

Ibland hör, ser eller upplever vi saker som sätter sig i våra hjärnor som känns lite som en sten i skon. Den ligger liksom och skaver och vi kan inte riktigt sortera in den i rätt fack. Det som är märkt med "rätt" eller det som är märkt "fel".

De senaste veckorna har jag fått några sådana där stenar i hjärnan. En av dom rörde just frågan, är det så? Har jag helt enkelt haft en sån sagolik otur att jag trots fyra år och en mängd handläggare, domare, medlare, poliser och åklagare som passerat revy, inte lyckats hitta någon som varit proffesionell, som följt lagar, som agerat rättssäkert och lösningsfokuserat, men att dom ändå finns? Nu har jag sorterat in den stenen i ett fack. Facket som det står "ja" på.

Familjerätten och utredning barn och ungdom har fått ny chéf

familj och individomsorgen i Kungsbacka har genomgått en större omorganisation verkar det som. Tidigare har familjerätten haft en chéf och utredning barn och ungdom en annan. Hur jag anser hur dom skött vårt ärende och andras behöver jag kanske inte gå in på. Nu har dessa båda herrar ersatts av en kvinna. Jag är en människa, och ibland har jag likt andra svårt att skilja mellan mina inre sanningar mot dom faktiska yttre. Därför erkänner jag att min första tanke var att det knappast skulle bli lättare att ha med myndigheten att göra när en kvinna ersatte två män som ledare på dessa enheter. Dumt och fördomsfullt har det visat sig, men man måste å andra sidan också väga in mina fyra års erfarenheter av kvinnorna på dom sociala myndigheterna i Kungsbacka.


I detta fallet hade jag dock fel i mina antaganden verkar det som. Och har jag fel så erkänner jag det. Den nye chéfen Yvonne Oliv har hittills fått mina fördomar på skam. Jag får väl säga att det var tur att jag satt ner då jag första gången talade med henne i telefon. Jag väntade mig den gamla vanliga iskalla och fientliga rösten som sa "vi kan inte diskutera detta med dig eftersom du inte är vårdnadshavare" och "jag anser att jag svarat på dina frågor nu, adjö." så i början var jag som vanligt i mina kontakter med dessa myndigheter. Korrekt och formell men ändå lite avvaktande och skeptisk. Men allteftersom samtalet fortskred så märkte jag att detta inte alls var samma gamla myndighetsutövar attityd, och därför fälldes också mina taggar in bit för bit. Hon lyssnade, erkände misstag, och gav uttryck för ett lösningsorienterat synsätt. Hon hade dessutom en vänlig ton och ett ödmjukt bemötande. Jag lovar, jag är inte van vid det. Är ni?

Äras den som äras bör

Det har i och för sig hänt att dom gett mig ett trevligt bemötande först, för att strax efter hugga mig rätt i hjärtat. Det är nästan värre än när dom inte döljer sitt förakt. Hyckleri är fan bland det värsta jag vet. Men denna gång har Yvonne även bevisat att hon är genuint intresserad av att hjälpa till att lösa det ormbo som denna förvaltning har skapat. Hur får bli en senare fråga eftersom jag inte vill föregripa saker som inte är klara än.

Jag delar därför ut denna symboliska bukett med rosor idag till Yvonne. Om ni hade gått de sista fyra åren i mina skor hade ni förstått min stora tacksamhet, jag lovar.

Det som förvånar mig lite dock är att dom har sparkat den förre chéfen Gunnar Jirvén ett snäpp uppåt. Han har blivit förvaltningschéf. Samme Jirvén som inte ansåg att jag var en part i målet om min dotter alltså, och att jag därför bl a inte hade rätt att få ut beslut skriftligt. Kan någon vettig människa förklara för mig hur man kan ha en tvist om det bara är en part i ett mål? Men det där blir en fråga för JO. Var den förre förvaltningschéfen i sin tur har flyttats vet jag inte än.

Jag har äntligen fått ett datum när jag skall få träffa min dotter igen

Den 20 November var det meningen att klockan på bloggen skulle stanna. Då jag talade om för Handläggaren som fått uppdraget att skaffa fram en kontaktperson att jag den dagen var bokad att framträda på barnkonventionens dag i Kristianstad, lät hon lite förvånad. Inget konstigt med det egentligen. Jag hade också haft svårt att få ihop bilden av en far som å ena sidan inte får träffa sin dotter utan övervakning, men däremot bjuds in att framträda på barnkonventionsdagen tillsammans med UNICEF, Rädda barnen, politiker från (C), (M), (V), (MP) och (S), artister som Emil Sigfridsson och Sofie Persson. Det måste väl ha uppstått en liten kognitiv krock i huvudet där. Men hon har ju inte fattat detta beslut. Det gjorde tingsrätten,  och hon  har nog också gjort ett bra jobb hittills.

Förra gången tingsrätten dömde mig till ett konstlat och onaturligt umgänge med övervakning utan skäl, tog det Kungsbacka socialförvaltning tre månader att hitta en kontaktperson, som efter tio timmars umgänge totalsågade mig som far, samtidigt som hon slet min gråtande 3 åring ur sin förälders famn under intyganden att detta var "normalt", fick jag vänta i två månader och två veckor till innan dom hittat en ersättare. Nu har jag bett om att dom försöker tidigarelägga tiden för mötet den 20:e, så att det ändå skall bli möjligt, men det är tydligen upp till mamma som vanligt. Dessutom satte modern som villkor att hon själv skall närvara. Det är okej med mig, jag blir bara lite förvånad att socialtjänsten fortsätter att låta henne styra och ställa villkor för att umgänge skall kunna komma tillstånd efter allt som hänt.

Om det inte går den 20 så blir det den 25 istället. Då har det gått 42 dagar sedan domen kom. Detta är dagen före min födelsedag. Jag fick det jag önskade mig mest av allt i hela världen.

Denna gång tog det "bara" drygt en månad. Det är ju också ett fall framåt. Jag får intrycket att handläggaren denna gång i alla fall ansträngt sig för att skynda på det hela så gott som det går.

Redan förra veckan skulle jag ha fått ett en timmes umgänge, men R blev sjuk. Jag får nog säga att jag har haft en jäkla otur med det där. Förra gången umgänget skulle starta med kontakperson var hon sjuk första helgen, andra helgen var det storm, tredje helgen var hon sjuk igen och fjärde helgen var mamma sjuk. Sedan blev hon sjuk igen dagen innan vårt julumgänge skulle börja. Fast den gången hann hon tillfriskna. Den gången hade jag nog tur istället. 40 graders feber ena dagen och feberfri nästa. Däremot är det lite oroande att hon verkar bli sjuk så ofta. Visst blir barn sjuka. Det är helt normalt, men så ofta? Fast detta har jag inget att göra med längre. Inte sedan Göteborgs tingsrätt tog min halva vårdnadsrätt ifrån mig och gav den till R:s mor.

Svensk pressetik

Svensk pressetik är en samling regler om hur medier bör agera i etiska frågor. Där finns exempelvis regler angående namn och bild publicering. Det står bl a att namnpublicering bör undvikas om det kan skada någon, såvida det inte är motiverat ur ett allmänintresse. Huruvida det är motiverat lämnas upp till de olika utgivarna att avgöra. I mitt fall betyder det mig själv eftersom det är jag som ansvarar för vad som skrivs här. Några speciella regler för barn finns inte i denna regelsamling. I den norska varianten regleras dock detta i punkt 4.8. Men Norge kan inte jämföras med Sverige. Där finns inte heller samma behov eftersom Norge har upphöjt barnkonventionen till lag, medan Sverige hårdnackat vägrar. I Norge finns inte heller några statliga behandlingshem för barn med inlåsning, husarrest, taggtråd och isoleringsceller. Så kanske man kan hävda att det där inte finns ett lika stort behov av att publicera artiklar angående övergrepp på barn, även om det säkert förekommer där med.

Jag har jobbat med ungdomsvård i bägge länderna. I norge var det ofta en fröjd, medan mitt ettåriga vikariat på ett svenskt SiS hem kommer att förfölja mig med hemska minnen resten av livet.

Rätt eller fel?

Jag har fått utstå en tsunami av hat för att jag efter att jag sist blev falskt anklagad gick ut öppet och redovisade vad som skedde och lade ut bilder på mitt barn som jag ju  också klart visade utsattes för ett otal brott. Nu skall en utredare på Kungsbacka socialförvaltning ta ställning till om jag skadat mitt barn genom att göra detta.

Själv har jag funderat mycket på denna fråga de sista dagarna sedan mötet på socialförvaltningen. Som vanligt kommer anmälan från motparts sidan, eller vad man nu skall kalla dem om jag nu inte själv är part?

Jag har försökt väga fakta emot varandra.

Fakta: Jag har lagt ut bilder på R, min dotter på denna blogg. Vissa har haft svårt att se anledningen till detta och menar att jag kunde ha skrivit om detta ändå. Men då förstår man nog inte en bilds betydelse. Man hade kunnat avstå att publicera bilden på Kim Phuc som under Vietnamkriget sprang för sitt liv, brännskadad av napalm, och endast skrivit om det. Hade någon då ens idag kommit ihåg detta?

Jag hade kunnat sätta in min klocka på bloggen utan att publicera min dotters bild bredvid, men då hade det bara varit en timer som inte betytt så mycket. När man dock får se R så betyder den någonting. R är ett brottsoffer, varför skall detta då inte få visas upp? Hur jag än försöker förstå hur detta skulle kunna drabba R negativt så har jag svårt att se det. Däremot tycker jag att det är motiverat i allra högsta grad att publicera bild i mitt fall. Det är i alla fall hur man än resonerar inget brott.

Fakta: R har egenmäktigt tagits från sin ena vårdnadshavare från det hem där hon var skriven och flyttats till en annan kommun, utan tillstånd från den andre vårdnadshavaren. Detta är ett brott.

R har skrivits in på dagis i den nya kommunen utan att hennes ena vårdnadshavare informerats. Detta är ett brott.

Jag har anmälts till polisen tre gånger, samts stämts till domstol trots att anmälarna inte kan ha haft tillräckliga  skäl att tro att jag handlat mot lagen. Detta är ett brott.

R har fått sekretesskyddad address av folkbokföringen två gånger utan att något reellt hot har förekommit. Detta har jag invänt emot, men har inte upplysts av myndigheten att jag kunnat vända mig till kammarrätten för att överklaga beslutet. Istället har man sagt mig att detta beslut inte går att överklaga. Detta är ett brott.

R har på barnhuset utsatts för ett förhör som strider mot en hel bunt med lagar som reglerar hur ett förhör med barn skall gå till. Detta är ett brott.

Åklagaren har inte meddelat min försvarsadvokat innan förhöret med min dotter, detta är ett brott.

F. d Förvaltningschéf Gunilla Pettersson har enbart på uppgift om att Jag och min dotter har en "hemlis" anmält mig till polisen för övergrepp. Detta är ett brott.

R har utan skäl fått sin umgängesrätt med mig fråntagen sig. Detta är ett brott.

Jag har dömts att förlora ett civilrättsligt mål utan att ha fått chansen att föra talan. Detta är ett brott.

Jag har upplyst socialtjänsten om att R utsätts för umgängessabotage och kränkande behandling utan att socialtjänsten varken registrerat eller agerat på anmälan, detta är ett brott.

Jag har inte på begäran fått ut myndighetsbeslut skriftligt, trots att jag har begärt det. Det är ett brott...

Jag har inte fått en likvärdig behandling av socialtjänsten på grund av mitt kön. Detta är ett brott.

Jag har inte fått en likvärdig behandling av domstolen på grund av mitt kön. Detta är ett brott.

Och nu skall dom alltså utreda huruvida jag har kränkt min dotter genom att skriva om detta här.

Jag har blivit ett arbetsmiljöproblem

Jag blev dessutom upplyst om på mötet att utredarna som utrett...vad dom nu utrett? Inte mår bra av att jag skriver om dom och hur dom utför sitt viktiga arbete här på bloggen. Jag har nu klassats som ett arbetsmiljöproblem på Kungsbacka socialförvaltning, och kommunjuristen undersöker nu om man kan anmäla mig för förtal. Detta kan i så fall ske antingen enligt brottsbalken, eller civilrättsligt. Jag välkomnar denna prövning, eftersom jag antar att man då även måste ta hänsyn till sanningshalten i det jag skrivit. Vilket ju då torde visa att de ovanstående brotten begåtts.

Men tro inte att jag tar lätt på dessa frågor. Jag gillar inte att göra människor illa. Det gör nog ingen normalt funtad människa. Men frågan är värd att diskuteras och inte sopas under mattan.

Kan det skada barnen att bli uthängda i det sammanhang som avhandlas här?

slutsats

Familjerätterna, socialförvaltningarna och BUP-mottagningarna jobbar alla efter samma princip - ta det säkra före det osäkra. Det betyder att så fort en mamma för fram minsta lilla misstanke om sexuellt övergrepp eller våld, så avskiljer man omedelbart barnet/barnen från papporna. Detta utan att ha en aning om vad detta avskiljande leder till. Myndigheterna gör nämligen inga uppföljningar över huvud taget av dessa barn.

Men det finns forskning om hur det går för dessa barn: En bedövande majoritet av de barn som hamnar snett i missbruk, kriminalitet, skolk etc är just de som har dålig eller ingen kontakt alls med sin biologiska pappa. Alltså VET vi att det är ytterst skadligt att bli berövad sin pappa men vi har INGEN ANING om huruvida barnen någonsin var utsatta för övergrepp. Att det dock är ytterst ovanligt visar flera rapporter. Bl a Heikki Sariola vid Centralförbundet för Barnskydd i Helsingfors. Så vad myndigheterna gör är att de utsätter barnen för något bevisat farligt, och "skyddar" dem från något som med största sannolikhet aldrig hänt.

Journalisterna tar även dom det säkra före det osäkra genom att avstå från att berätta om exvis R:s situation, för att det eventuellt skulle skada henne om folk runt henne vet att hon inte får träffa mig. Tänk om media i stället skulle ta det säkra antagandet att R skadas för livet av att INTE få vara med mig, före det högst osäkra antagandet att det skulle skada henne att folk får veta hur gränslöst mycket jag älskar henne och hur jag kämpar för att få rätten att få vara en aktiv far till henne.

Rätt? fel? döm själva.



Läs även andra bloggares åsikter om socialtjänst, BUP, familjerätt, Polis, Åklagare, juridik, domstol, press, media, etik, barn

Klockan ovan tickar på. R har fortfarande, trots domen i tingsrätten för en månad sedan nekats att få träffa sin pappa. Vi har passerat 250 dagar nu. Jag ber inte att ni skall förstå hur dödligt smärtsamt det är att utstå denna uppenbara misshandel av sitt eget barn, för det kan ni inte ändå. Förutom dom förstås som som upplevt det, och vi börjar bli ganska många nu. Pappor skall inte få rätten att vara föräldrar på lika villkor. Vårt rättsystem skyr uppenbarligen inga medel för att slippa skapa rättvisa inom detta område.

Jag skulle äntligen ha fått träffa R i förra veckan. En dag som jag levt för i sju månader, men som vanligt blev hon enligt modern lägligt sjuk igen. Men att från familjerätten kräva in ett läkarintyg såg man inte som nödvändigt trots att detta är ett mönster som gått igen och igen och igen. Men jag skulle idag vilja tala lite om den muntliga förhandling som höllls i Varbergs tingsträtt för en månad sedan och där resultatet blev precis som jag förutspådde redan innan. 4 timmars umgänge varannan Söndag med en för oss okänd människa som skall övervaka vårt lilla umgänge så att jag inte på något sätt skall skada min dotter som förresten fyller 5 år nästa månad. Denna födelsedag markerar också ett dystert fyra års jubileum av konstant umgängessabotage. Ett sabotage som socialtjänsten fortfarande efter fyra år inte tycks ha riktigt insett. Jag blir mer och mer undrande över hur man kan lyckas gå fyra år på socialhögskolan utan att lära sig en så enkel sak som att upptäcka ett umgängessabotage som pågått nästan ett halvt decennium. Hur är det möjligt?

Överklagan till hovrätten

Då den muntliga förhandlingen mest liknade en fars så har jag genom mitt ombud Alexander Barkman överklagat beslutet till hovrätten. Jag tyckte då jag fick läsa den överklagan som lämnades in att den var så tydligt skriven att det knappast kan tolkas på annat sätt, än att jag inte fått en rättvis prövning i denna muntliga förberedelse. Men hovrätten är av en annan uppfattning. Hur dom resonerat sig fram till denna uppfattning vet dom endast själva. Eftersom man inte ens beviljar mig prövningstillstånd behöver man tydligen inte heller uppge några skäl till sitt märkliga beslut. För vanliga människor ses nog deras logik som minst sagt skruvad. Men då en frilansande journalist som intresserat sig för fallet nyligen ringde sagda hovrätt för att försöka ta reda på hur i hela helsefyr dom har resonerat ville man inte redogöra för detta (läs kunde inte.)

Frilansreportern Peter Karlsson påpekade att tingsrättens beslut i praktiken ju måste innebära att tingsrätten överlåter till socialtjänsyten att fatta beslut om vårdnad och umgänge, ändå vägrade dom att motivera sitt beslut . Det enda lagman Ann Kristin Persson, som tillsammans med Krister ransch, sara Norman samt Johan Vilhelmsson avgjort frågan om prövningstillstånd svarade var, "då har vi nog inte samma uppfattning" i övrigt ville dom inte redogöra för skälet att vägra prövningstillstånd.  Jag skulle vilja citera ur mitt ombud Alexander Barkmans överklagan så förstår ni vad jag menar. Varsågoda att döm själva:

Till hovrätten för västra Sverige

Redan från protokollet från den muntliga förberedelsen är det tydligt att tingsrätten inte hörsammat vad parterna anfört. Tingsrätten lägger svarandens talan till rätta och förvanskar Joakim Ramstedts talan.

Motparten påstår t.ex. att hon vägrat umgänge fr o m den 23 Mars efter att hon fått rekommendation om detta från socialtjänsten, detta är inte sant och dementeras även av socialtjänsten.  Motparten hävdar också att hon inte ljugit för R om att hennes far har övergivit henne. Men av motpartens egna uppgifter till socialtjänsten framgår att CE helt medvetet har ilurat R att hennes far är på en lång resa med R:s bror och att det är därför R inte har fått träffa någon av dom. Sanningen är ju att CE själv vägrat R att träffa sin far och bror. Det påstås också att R inte skulle ha mått sämre efter att umgänget med fadern upphörde, men detta är också lätt kontrollerbart mot hennes egna uppgifter till socialtjänsten och därmed också osant.

Inga beaktansvärda skäl finns att försköna den ena partens talan och förvränga den andres. Sådant görs endast om rätten vill använda beskrivningen i protokollet för att motivera en viss utgång som annars inte kan motiveras.

Utredning

Tingsrätten anför i beslutet att "i dessa fall måste kontakten avbrytas för att det pågår en utredning om huruvida barnets kontakt med den ena föräldern kan vara skadlig..."
Enligt socialtjänsten i Kungsbackas utredare Kristin Bäckstrand och Lotta Anberg så utreddes CE:s förmåga att vägra umgänge och om det fanns skäl för socialtjänsten att bistå i umgängessabotaget. Detta är socialtjänstens motivering till att inte ha inhämtat något underlag för förhållandena hemma hos fadern. Utgångspunkten, menar man, var att modern skulle vägra umgänge?? och hennes förmåga härför utreddes. Dock kom den rekommendationen långt efter att själva umgängessabotaget inleddes. Tingsrätten kan alltså inte, om rådman Gerd Möllers satt sig in i ärendet överhuvudtaget mena socialtjänstens utredning.

Den andra utredningen som kan avses är förundersökningen mot Joakim Ramstedt, den rörde misstanke om sexuella övergrepp mot R. Utredningen lades dock ner den 23 Juli 2009 och misstankarna avskrevs. Kontakten mellan R och hennes far är dock fortfarande bruten. Tingsrätten vägrade att ta upp målet till ny muntlig förberedelse efter att denna förundersökning lades ner, så det verkar högst osannolikt att det är denna utredning som avses.

Det går alltså inte att veta vilken utredning tingsrätten avser. Tydligt är dock att tingsrätten fattat beslut utan att sätta sig in i ärendet. Detta då man missuppfattat vad som gällde för utredningarna i målet.

Förundersökningen

Tingsrätten avslår yrkandet att förundersökningen i sin helhet, tillsammans med överskottsinformationen skall hämtas in som utredning i målet. Detta eftersom den av okänd anledning hemligstämplats för Joakim Ramstedt. Tingsrätten motiverar beslutet med "Det finns inte anledning att tro att de uppgifter R lämnat vid polisförhör den 6 Juli 2009 kan tillföra vårdnadsmålet någon omständighet av betydelse för de frågor som handläggs här". Uttalandet är (förutom att vara en felaktig återgivning av vad som efterfrågats) minst sagt ägnat att förvirra när det ställs i relation till tingsrättens uttalande två stycken högre upp på samma sida "Som socialnämndens baravårdsutredning pekar på föreligger emellertid alltjämt en viss oro kring vad R uppgett".

Detta är ensamt skälet till att umgänge förordnas i närvaro av kontaktperson!

Socialtjänsten påstår sig ju ha hämtat "vad R uppgett" just från polisförhören. Hur kan då det som framkommer i polisförhören samtidigt vara ointressant för frågorna som avhandlas i vårdnadsmålet, samt det enda angivna skälet för ett beslut i vårdnadsmålet?

Det ska här anmärkas att en avskrift av det första förhöret med R, som för övrigt skedde efter tingsrättens beslut att stoppa allt umgänge mellan far och dotter, översändes till tingsrätten som bevis för att anklagelserna om övergrepp var ogrundade. I socialtjänstens utredning har man kraftigt förvrängt vad R sagt i det första förhöret. Jag har också anmärkt på denna förvrängning av uppgifter till tingsrätten. Det kan antas att socialtjänsten "tolkat" även det andra förhöret, som för övrigt skedde utan att Joakims försvarare fick möjlighet att delta, enligt samma metoder. Att då använda socialtjänstens uppgifter före förstahandsuppgifterna strider inte enbart mot principen om det bästa bevismatrialet. Det måste också vara gjort för att nå ett visst resultat.

Övergrepp mot R

Att R fått ett för sin ålder ovanligt intresse för snoppar 5 månader efter att hon senast träffade sin far, att hon drabbas av aggressiva utbrott och ångestattacker när det också var länge sedan hon tilläts umgänge med sin pappa togs upp under förhandlingen som tecken på att CE utsätter R för övergrepp. Detta nämns över huvud taget inte i tingsrättens beslut. Det är endast socialtjänstens påstådda oro som tingsrätten beaktar. Att R skulle behöva skyddas från moderns övergrepp behandlas inte ens. Påståendena i utredningen är också att R inte visar några tecken på att fara illa hos sin far, men detta misstänks ändå??

Samtidigt visar R tydliga tecken på att fara illa hos sin mor, detta dessutom enbart baserat på motpartens egna uppgifter. Tingsrätten har ändå bestämt den senare misstanken så ringa att den bör censureras ur skälen för avgörandet.

Det finns inga som helst sakliga skäl för avgörandet. Allra minst går det att spåra någon tanke om barnets bästa bakom beslutet angående denna del. Se t. ex. Svea hovrätts dom 2009-10-23 i mål T 3506-09 (tidigare avhandlad på denna blogg).

Kontaktperson

Socialtjänsten hade redan innan förhandlingen meddelat att man "kunde" tillhandahålla kontaktperson för bevakat umgänge under fyra timmar varannan helg. Rådman Gerd Möllers har sedan utgått från detta uttalande i sitt beslut. Socialtjänstens är dock inte budgetstyrd utan behovsstyrd, de skall tillhandahålla kontaktperson under den tid som R behöver. Tingsrätten är absolut inte bunden av socialtjänstens budget. Tingsrätten skall tillse R:s bästa, inte socialtjänstens bästa. Beslutet är en grov missuppfattning av rätten.

Tingsrätten var också medveten om socialtjänstens mycket ovanliga utredning, och att denna kommit att färga kontakten mellan socialtjänsten och Joakim Ramstedt.

Det måste över huvud taget ifrågasättas om en utredning som har som syfte att utreda om en förälder behöver stöd i sitt umgängessabotage ens ligger inom det lagliga området för socialtjänstens utredningar. Att sedan som tingsrätten gör, dra helt andra slutsatser om utredningen än de som skulle vara föremål för utredningen saknar all grund.

Betydelsen av umgängessabotage

Det är ostridigt att CE vägrat umgänge sedan den 23 Mars 2009. CE har dessutom kontinuerligt alltsedan den föregående vårdnadstvisten vid Göteborgs tingsrätt under 2008 upprepat vägrat en stor del av umgänget.

Tingsrätten har i målet inte vägt in betydelsen av detta. Detta är underligt när tingsrätten samtidigt hänvisar till barns rätt till en nära och god relation med båda sina föräldrar. Vid allvarligt umgängessabotage föreligger en presumtion om att vårdnaden , om den inte skall vara gemensam, ej skall tillfalla den förälder som utfört umgängessabotaget. Anledningen till detta är just barns rätt till en nära och god relation med bägge sina föräldrar. Den förälder som förhindrar barnets rätt i detta avseende är inte lämplig som vårdnadshavare.

R:s rätt till en god och nära relation till båda sina föräldrar förutsätter att Joakim ramstedt har vårdnaden om henne. Detta är bevisat genom CE:s handlande. 

Könsdiskriminering

Det finns inga som helst sakliga grunder att lägga mer vikt vid moderns påståenden om övergrepp än vid faderns påståenden om övergrepp. Detta bemöttes av den tidigare domaren i målet med att domaren inte begrep vilka övergrepp fadern påstod skulle ha skett. Med anledning av detta ströks Joakim Ramstedts  påståenden om övergrepp från moderns sida vid den förnyade muntliga förberedelsen i målet. Tingsrättens behandling blev då att helt utelämna påståendena om att modern begick övergrepp mot R.

Jag kan inte se att det finns någon annan anledning till denna och all annan skillnad i hanteringen av modern och faderns från rättens sida än könsdiskriminering. En gammal och förhoppningsvis förlegad syn på könsegenskaper som i vart fall är totalt osaklig. Rätten har haft som utgångspunkt att besluta till moderns fördel, och sedan vänt, vridit, ändrat och censurerat i parternas uppgifter och i sin egen argumentation tills man kommit till det resultat man bestämt sig för på förhand.

Ingenting annat kan förklara den behandling parterna fått av tingsrätten. Eller i förlängningen de övergrepp R tvingas utstå för att domstolen vill besluta till förmån för "rätt" kön.

Jäv

Redan i inledningen av den muntliga förhandlingen klargjorde rådman Gerd Möllers att syftet med dagens förhandling var att klargöra frågan om umgänge. Ingen av parterna fick innan detta konstaterande framföra några yrkanden eller liknande. Det är redan av detta uttalande tydligt att rådmannen redan innan förhandlingen hade bestämt sig för vad utgången skulle bli. Uttalandet visar också med all önskvärd tydlighet att rådmannen inte satt sig in i målet. Om rådmannen läst inlagor och protokoll i akten så hade det framgått att frågan inför den muntliga förberedelsen inte bara skulle röra umgänge.

Rådmannen kände också till att CE hade flyttat, trots att detta inte framgick av handlingarna i målet. Detta förhållande väcker misstanke om underhandskontakter med motparten som inte redovisats.

Rådmannen visade också med suckar och himlanden med ögonen vad hon ansåg om Joakim Ramstedts yrkanden om vårdnad, som hon dessutom avbröt innan yrkandet var framställt i sin helhet. Uppenbart var att utgången av beslutet var bestämt i förväg, och detta utan att rådmannen ens satt sig in i målet.

Möjligtvis beror jävet på gammaldags uppfattningar om kön enligt ovan.

Manipulation av rättsprocessen

Jag berättade redan tidigt under processen hur motparten skulle komma att försöka manipulera processen. Av den tidigigare domen i vårdnadstvisten framgår att CE utfört umgängessabotage samt kommit med falska anklagelser och falska anmälningar mot Joakim Ramstedt i syfte att skilja R från sin far.

Denna verksamhet visade sig framgångsrik eftersom CE trots att hon bedömdes vara den sämre lämpade vårdnadshavaren fick hela vårdnaden om R eftersom hon lyckats sabotera R och Joakim Ramstedts kontakt. Samt naturligtvis också grundat på familjerätten i Kungsbackas vårdnadsutredning, där man inte kunnat styrka Joakim Ramstedts olämplighet som vårdnadshavare, men ändå förordar ensam vårdnad till CE.

Jag kunde därför förutsäga att motparten skulle försöka att med falska anklagelser och umgängessabotage även denna gång skulle förstöra den goda och kärleksfulla kontakt som Joakim Ramstedt sedan den tidigare domen upprättat med R. Jag förutspådde även att detta skulle följas av ett krav på kontaktperson under mycket lite umgänge under tiden som vårdnadsutredningen pågick. Tingsrätten har alltså redan från början varit förberedd och medveten om att denna manipulation av rättsprocessen skulle utföras.

Trots detta har tingsrätten genom rådman Gerd Möllers inte gjort någonting för att förhindra att processen manipuleras samt utfalla till nackdel för R. Tvärtom har tingsrätten hela tiden spelat med i motpartens manipulativa spel.

Det är djupt tragiskt, särskilt för lilla R, att tingsrätten inte förmår styra upp processen så att den inte kan manipuleras. CE har beslagits med lögn i varje enskilt uttalande  som går att kontrollera. Joakim Ramstedt har inte i någon enda detalj visats fara med osanning. Detta känner tingsrätten till, men beslutar ändå gång på gång efter spekulationer och önskemål från motparten.  Processen hade inte gått till på något annat sätt än den har nu om det hade varit CE som varit ordförande i målet.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad var det nu det stod i föräldrabalken....Nåt sånt här vill jag minnas:
2 a § Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.

Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid

• - risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och
• - barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Lag (2006:458).

Har både tingsrätten i Varberg, socialtjänsten i Kungsbacka och hovrätten i västra Sverige missat den lagparagrafen? Detta är ju i så fall högst remarkabelt. Men efter fyra år i detta familjerättsträsk kan man väl säga att man är en rätt härdad krigsveteran. Eller som någon kallade mig en gång, en av sveriges modigaste gerillasoldater i barnens tjänst. Är detta priset jag får betala för att jag offentliggör sanningen om hur begreppet "Barnets bästa" tolkas av våra svenska enögda myndigheter? Men om jag nu skall straffas för detta, varför då också straffa R? Vad har hon gjort för att behandlas på detta fruktansvärda vis?

Många i min närhet börjar nu frukta för min fysiska hälsa och ber mig att ta någon veckas permission från detta fullständigt absurda krig som jag varken startat eller önskat, utan tvärtom gjort allt för att undvika. Sömn, mat och motion blir lidande. Men hur kan man bara släppa detta det när varje sekund är viktig om ens barn skall klara sig från skador som kanske aldrig  går att kurera? HUR??

Jag ringde i går kväll till socialjouren för att be dom göra ett hembesök hos min dotter och kontrollera hur hon har det, samt om hon är sjuk och i så fall hur illa. Jag fick luren slängd i örat igen. Det där med att slänga luren i örat på människor har jag aldrig begripit. Står det inte på socialtjänstens hemsidor att deras arbete skall genomsyras av respekt för den enskilde? Eller är det jag som inte kan läsa?

 

PS. Glöm inte att skriva på min namninsamling om du vill protestera mot behandlingen av min dotter samt alla andra barn som lever under liknande förhållanden. Jag vill också tacka er som skrivit under från djupet av mitt sargade hjärta. http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3863

 

Läs även andra bloggares åsikter om Tingsrätt, Hovrätt, Barn, Familjerätt, Kungsbacka, Varberg, Korruption, Barnmisshandel, Falska anklagelser, Barnperspektiv, Barnkonventionen, Gerd Möllers, Socialtjänsten, Övergrepp, Borderline, Daddys, Rättsröta, Könsdiskriminering, PAS,

Pappa-Barn Stockholm inbjuder till en seminariekväll om kvinnligt våld i nära relationer. Under många år har samhället i allmänhet, och media i synnerhet, producerat en generell bild av män som förövare och kvinnor som offer när det kommer till familjerelaterat våld. Den bilden ter sig dock - vid en närmare granskning - vara delvis onyanserad och kanske också felaktig.

När det kommer till våld mot små barn, så talar - tvärtemot gängse uppfattning - statistiken för att kvinnor är förövare väl så ofta som män. Pappa-Barn Stockholm vill vara delaktiga i en granskning av detta ämne, och därför annordnar vi detta semanarium.

Gästföreläsare från Rädda Barnen och BRÅ kommer under kvällen att bidra med viktig information samt sina erfarenheter av arbete mot familjerelaterat våld.

Deltagare från Rädda Barnen, BRÅ, Mansjouren och Pappa-Barn kommer att förmedla sin syn och sina erfarenheter i ämne och det kommer att finnas möjlighet för uppföljande frågor. Plats: Klara Södra kyrkogata 20 Tid: 5 november, 18.00 - 21.00

Fri entré



Läs även andra bloggares åsikter om våld i nära relationer, mansmisshandel, kvinnligt våld, jämställdhet, BRÅ, Rädda barnen, familj, relationer, pappa-barn, Michael Alonzo,

Carina Sällberg. Ordförande för kvinnojouren Kobra i Helsingborg, ledamot i folkpartiets styrelse i Skåne län, nämndekvinna i Helsingborgs tingsrätt samt egenföretagare inom PR och journalistik. Nu kan man även kunna lägga det mindre smickrande epitetet lögnare till meritlistan. Hennes och hennes joursystrars lögner har många barn fått betala dyrt för. Allt för många. Ändå fortsätter Carina och hennes politikervänner att hälla miljoner ner i sina egna fickor utan krav på redovisning. Hennes egen jour Kobra fick 500 000 kronor enbart i statsbidrag 2006.

Daddys kan idag berätta om vad som avslöjas i Ingrid Carlqvists nya bok "Inte utan mina söner". Handlingen kretsar omkring George Pesor från Australien och hans två pojkar Andre och Frank som kidnappades av sin mor för ganska exakt ett år sedan. Just denna kidnappning slutade lyckligt. Detta tack vare att dessa pojkar hade turen att ha en pappa som till slut inte tvekade att bryta mot svensk lag för att hitta sina barn. Någon hjälp av svenska myndigheter fick han nämligen inte. Detta trots att två minderåriga barn var kidnappade och mamman efterlyst av Interpol. Istället hjälpte man snarare mamman att hålla sig gömd.

En tvättäkta barnbeskyddare

Carina Sällberg (fp) utstrålar bestämdhet och trygghet på bilden som ledsagar intervjun i Helsingborgs Dagblad. Händerna på höfterna, huvudet lätt lutat och ett leende som säger "lita på mig". Rubriken på artikeln lyder "Hon kämpar för barnens rättssäkerhet". Men då man vet vad som döljer sig under ytan på det där leendet så liknar det mest leendet hos den kobra som hon har döpt sin kvinnojour efter.

En god fé och en barnens outröttluge förkämpe. Så målas bilden av Carina Sällberg upp i artikeln från Helsingborgs dagblad. Så här säger hon bland annat: — Man måste granska domstolarna mer. Få domare har kompetens i vårdnadsmål, de har dåliga kunskaper i barnpsykologi och följer inte forskningen. Domstolarna gör inga riskbedömningar utifrån barns perspektiv.

Kobra är endast i andra hand en kvinnojour och skyddat boende för kvinnor. Till absolut största delen jobbar man med lobbyism för att påverka våra folkvalda att sära på så många barn och deras pappor som möjligt. Detta åstadkoms framförallt genom att utmåla fäder som våldsamma pedofila monster som barn till varje pris måste skyddas ifrån. Risken för ljugande och falskanklagande mammor återfinns ingenstans i retoriken. Detta kan möjligen bero på att Carina Sällberg själv tillhör denna skara.

Sanningsförsäkran betyder ingenting för vissa människor

I vårdnadstvister vittnar man inte under ed. Varför just dessa förhandlingar är undantagna är det nog få som riktigt vet. Det liksom bara är så. 2008 dömdes 700 kvinnor för mened. Då är alltså vårdnadstvisterna inte ens medräknade. Ändå tycks man inte se nödvändigheten med att införa edsförsäkran i vårdnadsmålen. Varför det är så kan ingen svara på. Eller så vill man inte. Så att när tingsrättens ledamöter 2003 erinrade Carina Sällberg att hon vittnade under så kallad sanningsförsäkran så visste hon exakt vad det betydde. Jag kan ljuga dom fulla, jag riskerar inget straff för det. Det var också precis vad hon gjorde. Jag har läst domen från hovrätten som gav henne ensam vårdnad om barnen efter att ha överklagat domen från tingsrätten som enbart gav henne delad. Och någon förespråkare för delad vårdnad är Carina Sällberg inte. Jag har även läst tingsrättens dom samt deras motivering till att inte ta vårdnaden från pappan som Carina Sällberg yrkat på.

Det är näst intill en overklig känsla som smyger sig på då man läser denna dom, som kryper in och som häller is i hela ens blodomlopp. Kanke inte så mycket tingsrättens dom i sig. Den följer mönstret med en pappa som vill skiljas och en mamma som skall hämnas och som vet vart det gör ondast.

Denna gång ljög Carina dock allt för klantigt och uppenbart. Hon påstod bland annat att pappan plötsligt efter tio års äktenskap fått en psykos och förändrats totalt. Blivit våldsam mot barnen och henne , incestuös och psykiskt sjuk. ack och ve. Uppenbarligen var han stundtals så sjuk att han inte visste vem, eller var han var. Detta motsades dock av att han inte haft en enda sjukdag från sitt arbete som lärare under denna period och ingen av människorna som han hade daglig kontakt med hade märkt av någon psykos. Varken elever, kollegor eller vänner.

Domen i tingsrätten blev fortsatt delad vårdnad. Lite klantigt kan tyckas, att åka dit på en så ogenomtänkt lögn, men hur skulle hon annars försöka väva ihop en historia om att denne man plötsligt efter tio års äktenskap blivit våldsam, pedofil och hotfull?

Men lägg även märke till att hon tilldöms fortsatt delad vårdnad trots uppenbara lögner i sitt vittnesmål. Detta kunde hon tacka vårdnadsreformen för. Den som kom 98 och gav barnen rätt till bägge sina föräldrar. Det vill säga samma lag som Sällberg och hennes feministiska systrar till slut efter en våldsam och lögnaktig lobbykampanj lyckas riva upp och ersätta med dagens vårdnadslag, som istället kapar familjeband för gott. Lite ironiskt att Sällberg 2003 räddas av just den lag som hon sedan kom att göra allt för att förstöra.

Carina Sällberg överklagade tingsrättens dom till hovrätten, och det är här som isvattnet gör sig till känna i blodomloppet. I hovrätten vinner hon plötsligt ensam vårdnad utan fight. Pappan som dittills lagt 80 000 kronor på advokater och kämpat, och faktiskt till slut lyckats vinna sin redan rättmätiga del av bestämmanderätt och umgänge med sina barn, lägger sig nu plötsligt platt i hovrätten. Utan något motstånd ger han upp alla vårdnads och umgängesrättigheter. Hovrätten nästan beklagar att dom tvingas döma som dom gör, men lämnas inget val.

Orsakerna till denna plötsliga kapitulation kan man endast spekulera i, men källor som varit i kontakt med pappan uppger att det var Carina Sällbergs mäktiga vänner som till sist "övertygade" honom att droppa fallet. Då ska man hålla i minnet att Carina Sällberg sitter i styrelsen för ett regeringsparti, hon har suttit i ROKS styrelse, hon är personlig vän med människor som Monica Dahlström Lannes, Claes borgström och Tomas Bodström. Det vill säga samma människor som fällde Tito Beltran och dömde honom till två och ett halvt års fängelse, utan några som helst bevis. Det är alltså nästa steg? Om man mot förmodan får domstolarna att till sist förstå vad som får ske mitt framför dom, så hotas man till tystnad. Åtminstone om man har haft otur nog att skaffa barn med en feministisk topp politiker och lobbyist.

Bara för att klargöra. Här talar vi alltså inte längre om en människa som kanske är lurad eller felunderättad och därför tror sig jobba i barnens intresse. Vi talar om en kallhamrad och iskall lögnerska och manipulatör som inte tvekar att använda barn som ett medel att nå ett mål. Till synes totalt obekymrad om vad hon gör mot dem i processen använder hon sina egna barn som verktyg för att krossa deras egen pappa och i förlängningen även barnen.

Hon har medvetet vilselett sveriges riksdag

Året är 2005 och förarbetet för att hinna införa den nya vårdnadslagen innan sossarna tappar makten tutar på för full maskin. Snabbt ut på några remissrundor. En av remissinstanserna var ROKS. Dom liksom Carina Sällberg är inte förespråkare av gemensam vårdnad. Detta menar dom är skadligt för barnet. Dels är ju pappor som vi vet inte att lita på. Se bara på all den fina statistik (som vi har gjort alldeles själva). Sedan är det ju också fel att tvinga barn till att umgås med en förälder som begår sexuella övergrepp och slår barnet. Det borde väl vem som helst förstå?

2004 skickade föreningen Kobra 1 000 handskrivna vykort till alla riksdagsledamöter, JO, Riksåklagaren, vårdnadskommittén, Socialstyrelsen, länsstyrelserna med flera för att fästa uppmärksamhet på våldet mot kvinnorna och konsekvenserna för barnen av att ge pappor rätten att umgås med sina barn på lika villkor. Ytterligare 1 000 kort skickades 2005 i samband med att vårdnadsreformen från 1998 skulle ses över ville man trycka på politikerna för att barnens bästa ska väga tyngre än gemensam vårdnad.

Och så blev det. 2006 klubbade sveriges riksdag igenom vårdnadslagen som skulle visa sig bli en katastrof för våra barn. Barn och fäder slits brutalt isär. Pappor utsätts för rena maffiametoderna av socialtjänst, domstol och BUP, och precis likt maffian skrämmer dom sina offer till tystnad. "För du vill väl se dina barn igen?" Vårdnadstvisterna har ökat med 40 procent sedan den nya lagen och antal drabbade barn årligen uppgår numera till över 7000. Tvisterna blir bara smutsigare och smutsigare och tycks konstigt nog följa samma mall allihopa, med få undantag. Ty Sällberg och hennes systrar är ännu inte nöjda. Så fort en pappa mot alla odds och ofta efter år av kamp vinner vårdnaden protesterar dessa kvinnor i högan sky och vrålar om hur barns rättssäkerhets åsidosätts. Samtidigt tycker dom det är okej att påverka våra folkvalda med lögner och påhittade historier. Alla minns väl böcker som "Gömda", "Asyl", "Den tusende gången och "när blodsband brister". Den sistnämnda var fabricerad av medlemmar i föreningen ATSUB, som även det är en rabiat pappahatarförening, och även den därför tycks åtnjuta ett generöst bistånd från brottsofferjourer och stat.

Carina Sällberg i Dagbladet igen — Det är vanliga yrkesarbetande kvinnor som sakta men säkert mals sönder i dessa processer. De blir så illa behandlade av systemet och ansvaret att föra deras talan vältras över på ideella organisationer.

Och vi köper budskapet trots att det haltar betänkligt och inte skulle hålla för någon närmare granskning. Fast detta är inget som dessa föreningar hittills behövt oroa sig för heller. Som fågelungar låter vi oss matas av dessa stortrutar som skränat om sin könsmaktsordning som ingen egentligen har sett eller ens begriper vad det är i verkligheten. Nu börjar fler och fler människor förstå, trots medias envisa vägran att granska detta område, att dom medvetet har bedragit sveriges riksdag och kostat skattebelarna enorma summor. Inte många än, men det blir fler och fler som ser. Detta är ofrånkomligt i ett samhälle som skapar så mycket lidande. Främst för familjer som slits isär mot deras vilja av dessa makthavares bödlar. Socaltjänsterna. Dessa två organisationer den ena offentlig och den andra "ideéll" är tätt sammanslingrade, och har ett stort "kunskapsutbyte" och nära samarbete.

Inga kvinnor ljuger, och inga mammor ljuger heller. Och barn? Nej dom ljuger aldrig. Om man är kvinna så är man ju automatiskt oskyldig och ren. Och om man mot förmodan inte skulle vara det så beror brottet man har gjort sig skyldig till naturligtvis på en man. Hon har agrerat i självförsvar då hon högg honom 25 gånger i huvudet med en köttyxa... Just detta brott åtalades en kvinna för i Molkom förra året. Efter att ha slagit ihjäl sin "gode mans" make i hans sommarstuga, tömde hon hans plånbok, stal hans bil och länsade hans bankomatkonto, för att sedan åka raka vägen hem till sin älskare och fira hela natten. I sommarstugan fick mannens kropp ligga och ruttna i en vecka. Domen i karlstads tingsrätt blev friande. Kvinnan hävdade att mannen försökt våldta henne, sedan målade hon upp en helt vansinnig historia med sömntabletter och kokosbollar. Det blev en liten notis i den ena kvällstidningen.

Eller så sker det som i mitt eget fall. En yrkan om ny prövning om vårdnad lämnas in. Då kommer mamman plötsligt på att dottern har sagt sig ha "hemlisar" med pappan. Då kan hon med benägen hjälp av socialtjänsten anklaga honom för övergrepp och dra  igång utredning efter utredning tills han är knäckt ekonomiskt och själsligt. "Då får jag barnet, kungariket och alla pengar själv ha ha va bra...Va? Barnet? Äsch det där fixar jag nog själv ska du se. Mitt barn behöver bara en mamma, pappan är hon bättre utan ändå, den skithögen! Det är ju vi nu, mammas lilla älskling, Vi skall nog klara oss ska du se, fastän alla är dumma och alla är emot oss."

Det är ett mycket bra system enligt de här människorna. Om man vore intresserad av att se mönster snart skulle man snart upptäcka ett visst sådant hos dessa saboterande mammor. Arne Wirén gjorde en gång en gärningsmannaprofil som jag tycker är mycket pricksäker. Dessa mammor lever på bidrag helt eller delvis, påfallande många är sjukskrivna. De har eller har haft psykiska besvär. Dom är arbetslösa eller går på något arbetsmarknadsprogram. Eftersom dom annars skulle ha dålig ekonomi använder dom barnen som födkrok. Lyckas dom bara bli av med pappan kan dom sedan räkna med att få allehanda bidrag. Många av dom har själv en dominant mamma, som lägger sig i och styr deras liv med barnen. Många vill straffa sin exman genom att hämnas för att han var otrogen eller ville skiljas. Dom är svartsjuka mot hans nya kvinna.

Men den största drivkraften för dessa mammor är ett sökande efter identitet. I brist på annat i livet klamrar dom sig fast vid sina barn som skall fylla rollen som vän eller väninna, eller i värsta fall bli någon sorts personliga assistenter. Pappan skall inte ha någon rätt att ens ha kontakt med "hennes" barn. Det är inte bra för barnen att utsättas för män och patriarker, speciellt inte sina egna. Deras pengar däremot tas gärna emot. Dom krävs papporna på oavsett om dom har råd eller inte. Och oavsett om han ens får träffa sina barn. Att pappor till slut hamnar på gatan efter denna oömma behandling är inte ovanligt. För evigt dömda till ett skuggliv där glädje inte längre existerar. Endast längtan och smärta.
Nästa gång du stannar och pratar med en försäljare av tidningen Faktum. Varför inte fråga om han har några barn. 

Seminarier på Elite Plaza Hotel, 400 kronor biljetten

Jag minns för ett par år sedan så anordnade jag ett seminarium i Pappa-Barns namn i Göteborg. Jag hyrde den billigaste lokal jag kunde hitta i källaren på stadsbiblioteket. Inget fel alls på lokalen. Den var mycket prisvärd. Föredragshållarna ställde alla upp gratis förutom resan, och kaffet ordnade en medlem som jobbade med sånt. Jag skickde ut hundratals inbjudninger via mail. För att täcka lokal och resekostnader som jag tagit ur egen ficka, så tog jag en hundring i inträde. Det kom 35 personer. Det gick just ihop.

När Carina Sällberg anordnar seminarie får hon 77 OOO kronor av brottsofferjouren och ännu en summa av ungefär samma storlek av kronprinsessan Margaretas minnsefond. Länsstyrelsen hjälper också gärna till. Hennes seminarie hålls inte i en källare utan på våning 5 på Elite Plaza hotel. Det kostar 400 kronor att komma in och lyssna på propagandan och lära sig att känna igen hotet från sexförgriparpapporna som bara tycks öka i antal. Mycket såsom det var på 1500 talet, tycks återigen särskilda självutnämnda häxmästare kunna avgöra en människas skuld. Seminarierna fylls av socionomer, rådmän och allehanda andra kvacksalvare.

Carina Sällberg har även kontaktat Socialhögskolan i Helsingborg för att Kobra ska bli delaktig i utbildningen. Kobras engagemang har också bidragit till ett antal riksdagsmotioner där bland annat vänsterpartiet tagit upp att det krävs specialutbildade domare i mål om kvinnomisshandel, övergrepp mot barn och vårdnadstvister. Riksdagsledamöter från folkpartiet och centern initierade en debatt med justitieminister Thomas Bodström om barns rättsäkerhet, efter initiativ från Kobra. Kobra tycks också ha ett nära samarbete med Rädda Barnen och sveriges före detta BO.

Hon ljuger även om fallet George

Ann Louise Vallette sökte år 2004 kontakt med kvinnojouren Kobra, och fick på det viset kontakt med människor som trodde henne fullt ut då hon berättade om dom sjuka och perversa sexövergrepp pappan hade begått mot hennes pojkar. Inte bara han förresten, hans släktingar i Australien, påstod hon, hade också varit med i orgierna med barnen. Kobra eldade under hennes redan rödglödgade och hämdgiriga hat och tillsammans skapade dom en polisanmälan som borde ha 18 års gräns minst. Här ser ni ett kort utdrag ur Kobras polisanmälan mot George:

He locks the children in the bathroom and takes their clothes off. They do things everywhere, on the toilet, on the washbasin, in the Jacuzzi without water, the brother-in-law lies on the floor, face down and face up. The children say that they must ha (sic) their tongue straight into his bottom "you know between the stretch in the bottom". He locks the childrens heads between his thighs and moves his lower part up and down. They can't get away. The children cries, screams as high as they can and his wife usually knocks on the door "it's enough!"

Vad är det för fel på människor som sitter och tänker ut sånt här äckligt dravel? Tänk när alla dessa hemska historier började läcka ut från tokfeministernas tankesmedjor. Inte undra på att pedofilskräcken växte, och att det blev lättare att få pappor dömda för detta brott. Minns särskilt Eva Lundgrens alla påståenden om satanistiska pedofilligor som halshögg barn och våldtog deras huvudlösa kroppar. Ni som har starka nerver, eller en sällsynt sjuk fantasi kan läsa hennes påståenden. Dom finns att finna på nätet. Denna professor åtnjuter fortfarande ett stort anseende på Uppsala universitet. I en sund värld hade hon suttit i en madrasserad cell.

Vad gällde föreningen kobras polisanmälan mot George fanns samma problem. Inte ett ord i denna anmälan var sant. Allt stammade som så ofta ur dessa kvinnors sjuka fantasi. Något som, i vårt samhälle borde mana till eftertanke.

Precis som för oss svenska pappor var George tvungen att gå igenom flera års helvete innan han till slut blev trodd. Hans pojkar blev till och med tvångsomhändertagna under en period, där dom placerades hos en fostermor som enligt beskrivningen i boken inte direkt lät som någon barnälskande person.

Men sanningen kommer till sist fram och den uppenbart störda mamman kidnappar då istället barnen. Något som båda barnen i förväg försökte berätta för myndigheterna. Förgäves bad dessa barn om myndigheternas beskydd, men förgäves. Ingen lyssnar på barnen. Dom behandlas istället som någon slags idioter som saknar förmåga att ha en åsikt. Om den inte överensstämmer med mammans förstås. För då lyssnar man gärna.

Jubel då Tranåskvinnorna frias

När så anklagelserna började komma mot Kobra för medhjälp i kidnappningen av barnen så förnekade man plötsligt all inblandning. ROKS ordförande gick ut offentligt med uttalanden om att kvinnojourerna inte hjälper till med kidnappningar av barn. Samtidigt utbrister på ROKS ett jubel när kvinnorna från Helga kvinnojour i Tranås frias trots att dom hållt två barn kidnappade från sin pappa i 6 år, bland annat med hjälp av rektorn i barnens skola. Då skickade ROKS ut pressreleaser där man berättade hur GLADA man var att rättvisan segrat. Att mamman i det fallet även misstänktes för andra brott såsom olaga intrång och stöld har det mig veterligen inte rapporterats om någonstans. Till slut dömdes jourkvinnorna efter överklagan till 4 månaders fotboja. Detta blev till ett stort snyftreportage i TV4 morgon där kvinnorna fick stort utrymme att beklaga sig över hur orättvis denna dom var. Bara tanken på att sätta dessa frivilliga kämpar i fängelse var ju barock. "Dom hade ju småbarn därhemma".

Kobra nekade dock ihärdigt i att man hade något med kidnappningen av Frank och Andre att göra. I sin dementi skrev man indignerat.

Föreningen Kobra gjorde år 2004 en anmälan om att barnen i det aktuella fallet utsatts för grova sexuella övergrepp. Det framgår tydligt av polisanmälan att Kobra återger vad barnen uppges ha berättat för sin mamma. Efter anmälan till Interpol, vilken ledde till en utredning, har Föreningen Kobra inte ytterligare agerat i denna
sak. Kobra är en barnrättsförening som arbetar för att förbättra våldsutsatta kvinnors och barns rättssäkerhet och
rättstrygghet. Föreningen arbetar med att förmedla kunskap och information om föräldrabalken, socialtjänstlagen
och FN:s konvention om barnets rättigheter. Kobra erbjuder juridisk rådgivning via jourtelefon och Internet samt
arrangerar seminarier.

Detta är återigen lögn.

1. Barnen har aldrig påstått något som ens liknar de perversa anklagelser som riktas mot fadern och hans släkt från Australien. Borde inte Kobra ha kontrollerat med Georges barn innan man polisanmäler och stämplar honom som ett incestuöst monster? Det har man uppenbarligen inte gjort. Detta liknar förfarandet i många andra fall. Även mitt.

2. Så sent som 2006 kontaktades George Pesor av vice ordförande Ulla Inezdotter på Kobra från moderns egen hotmailadress. Där skriver hon plötsligt att George är en bra far?? och vädjar istället till hans sinne för rättvisa i något slags desperat försök att försöka pressa George att ge upp vårdnaden.

När kidnappningshistorien höll på som värst i vintras så får jag en dag följande e-mail från en källa som jag känner flyktigt.

 

 

Hej Joakim

Lite upplysningar avseende de 2 australienska pojkar:

Dem befinner sig i Sverige och får stöd av Kvinnojouren Kobra i Helsingborg. Kontakten sker genom en advokat som åberopar tystnadsplikten. Dom har börjat i en privatskola, troligen i Stockholmsområdet men detta är inte helt säkert.

Dem använder sig av LÅNADE personnummer. Uppgifterna har hög trovärdighet, kommer från ett styrelsemedlem från Kvinnojouren i landskrona (sängkammarsnack) Lägg INTE ut uppgifterna som FAKTA, men i stället som ”jag har funderat” och då inte det med lånade personnummer eller advokaten. Det viktiga är att dem blir hittade och att min källa inte blir ”bränd” därför den kan ju vara bra en annan gång.

Just det mailet bevisar ingenting, men om man tänker som kvinnojourerna så räcker ju indicier långt. Eller så bör dom i alla fall göra det. Är det ett sådant här samhälle vi vill ha? Ska barn få misshandlas på detta sätt med vårt lands folkvalda som tysta åskådare, och domstolarna, polisen, åklagarna, socialtjänsten som möjliggörare av brott och manipulation av rättvisan och rättssäkerheten för våra barn?

 

Vill vi ha det så här? Eller borde vi jobba mot ett samhälle där barn har rätt till båda sina föräldrar, inte bara den ene? Där det finns en förälder som kan ta över om den andra inte mår bra, eller är vuxen uppgiften? Vill vi ha en värld där barn tillåts växa upp i sin fulla potential, eller en där vi förstör deras liv innan det knappt har hunnit starta?

Denna blogg fyller ett år denna månad. Jag har försökt och försökt att berätta sanningen. Är den värd någonting? Uppenbarligen inte för sveriges stolta journalistkår. Inte ens när man lägger en hög av bevis för brotten i deras knä är dom intresserade. Är jag besvärlig? Är det därför jag och min dotter har förvägrats all kontakt i över sju månader nu? Är det ett straff för att jag drar av den fina masken och demaskerar monstret därunder? Jag utesluter inte längre någonting.

Ingrid Carlqvists bok kan köpas på alla välsorterade Bokhandlare. Rekommenderas varmt för er som vill få en inblick in i helvetet. Det som vi pappor och våra barn tvingas leva i. År ut och år in, medan våra hjärtan långsamt slits isär inifrån, liksom vår yttre verklighet i det maktlösa och smärtsamma mörker vi oskyldigt döms till.

Vårt brott är att vi tog striden för att ge våra barn en trygg uppväxt. Det är detta vi och våra barn straffas för. Jag kommer att fortsätta skriva det tills människor förstår vad som händer under den fina parollen "Barnens bästa".

Mamman som kidnappade barnen fick 10 månader i fängelse. Detta var ett mycket lindrigt straff inser man när man läser denna berättelse. Snälla gör det. För våra barns skull. Vill du göra en mer direkt insats så skriv på namninsamlingen till stöd för min dotters rättigheter enligt barnkonventionen . Den passerade just 100 namn. Tusen tack alla ni som vågar gå på tvärs och ta ställning för barnen.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Ingrid Carlqvist, Inte utan mina söner, George Pesor, Kobra, Carina Sällberg, Ulla Inezdotter, ROKS, brott, kriminalitet

PAS står för parental alienation syndrome. Det är ett syndrom som drabbar barn vars ena förälder inte skyr några medel för att förhindra umgänge med den andre. Det inkluderar att ljuga för barnet, påstå osanna saker för barnet om dess andra förälder. Det kanske är svårt att förstå för de flesta, men det finns föräldrar som först totalt utestänger den andre föräldern med hjälp av falska anklagelser. Sedan säger dom till barnet att pappa/mamma inte kommer för h*n tycker inte om dig längre, h*n vill döda er. Detta enbart i syfte att hämnas på den tidigare partnern för att h*n vill skiljas, eller för h*n har träffat någon ny.

Exakt detta och mer gjorde en mamma i Solna mot sina tre barn och deras far. Nu har hovrätten slagit fast Solna tingsrätts dom som går på tvärs från de domar vi tvingats vänja oss att se. Pappan tillerkänns ensam vårdnad om barnen och mamman skall genast mot 50 000 kronor i vite lämna över barnen. Med genast menar domstolen dessutom denna gång genast. Barnen vill inte, men trots att den äldste är 14 år tar hovrätten inte heller hänsyn till barnens vilja i detta fall, eftersom det inte längre är deras egen vilja dom ger uttryck för, utan sin mors.

För att undanröja alla tvivel om att det är PAS man talar om här så skrivs det också i domen. Och om man nu är av åsikten att PAS är någon sorts fantasidiagnos som papparörelsen har uppfunnit. Vad skall man då kalla det som barnen i denna familj drabbats av? Och vad skall man kalla ett sådant sjukt beteende av en förälder som beskrivs i denna dom? Stört kanske?

Ladda ner den unika domen här.

Grov misshandel

Detta är grov misshandel av ett barn. I princip går det ut på att lägga skuldkänslor på barn och lära dom att hata sig själva. Åtminstone halva sitt jag. Minns ni intervjun med Liza Marklunds romanhjältinna Mia Eriksson från Radion i våras? Då hon sitter och säger att hon brukar säga till dottern Sara att "Nu är du lik din pappa". Detta var menat som en reprimand om Sara gjorde något dumt. Så har Sara, Mias dotter tvingats växa upp. Först 15 år utan att veta om sin pappa, och sedan med samma falska skräckhistorier som beskrivs i Gömda. Denna barnmisshandlare försvarades av Inger Segelström i Debatt. Minns ni? "Jag struntar i om boken är sann eller inte, Mia gjorde allting rätt". Jag tycker fortfarande att det är obegripligt att dessa brott mot två barn och deras pappa och bror tilläts utan att det gav några konsekvenser alls. Precis som jag tycker i fallet med Elisabeth Hermon. Ett av dom värsta mediemord som skett på en människa i detta land. Men Liza får inte ens sparken från Expressen. Hon har mäktiga vänner den. 

Så fort man tagit upp och velat diskutera begreppet PAS tidigare så har de som försvarar detta barbari, (oftast feminister och genusvetare) genast kontrat med "Pas är inte ett vedertaget begrepp i Sverige". Det argumentet håller inte längre. Nu har det gått upp ett litet ljus. Det enda vi väntar på nu är en dom som tar in även begreppet personlighetsstörning och samarbetssabotör i en dom också. Då skulle vi ta ett stort kliv på rätt väg.

Det som kan tyckas konstigt med denna dom ur ett jämställdhetsperspektiv är att modern trots att hon bevisligen misshandlat barnen svårt får ett mycket generöst och obevakat umgänge. Jag lägger inga egna värderingar i det, men konstaterar ändå faktum. Vi pappor behöver inte ha gjort ett dugg, men ändå sätts vi under övervakare och ett mycket begränsat umgänge. Var är konsekvensen?

För övrigt

För övrigt konstaterar den uppmärksamme att klockan längst upp på min blogg fortsätter att ticka. Trots en tingsrättsdom som säger att det är av största vikt att umgänget nu snarast kommer igång. Det verkar som socialförvaltningen i Kungsbacka tycker sig kunna ignorera t o m en dom från tingsrätten. Vad jag vet har dom inte lyft ett finger. Trots att dom är den myndighet som skall sköta verkställandet. Jag sattes nämligen under övervakare och fick ett mycket begränsat umgänge.

Under tiden utreder överåklagaren vääääääldigt lååååånggsamt och seeeegt huruvida dom skall återuppta förundersökningen mot mig eller inte. Risken är inte så stor eftersom om dom gör det så kan dom inte längre hindra mig från att ta del av förundersökningen. Och detta måste ju till varje pris tydligen förhindras. Därmed hamnar som i ett besvärligt läge. Men huvudsaken är ju att dom kan dra uuuuut på det läääääänge. Det visste min dotters ombud naturligtvis då hon å mammans vägnar lämnade in fallet för överprövning.

Annars rullar arbetet med stiftelsen på för fullt. Gruppen har nu utökats till 15 personer och planer smids. Mer om detta när dom tagit fastare form.

Den första låten till CD projektet håller också på att ta form. Ännu så länge är det bara en bakgrund, men jag tänker viga resten av denna kväll åt att färdigställa den. Sedan lägger jag ut den för allmän bedömning.

Jag håller också på att läsa Ingrid Carlqvists nya bok "Inte utan mina söner" som handlar om fallet George Pesor. Australiern som fick sina barn kidnappade av barnens mor i vintras, och som till slut fann dom igen. En del innehåll i boken är ganska brännhett stoff, och som ende bloggare i sverige har jag fått äran att redan den 29 Oktober kunna presentera delar av bokens innehåll här på bloggen. Det är bara jag och Aftonbladet som fått denna exklusiva rätt. Före detta datum får jag dock inte skriva ett ord om innehållet, så alla frågor rörande detta är onödiga.

Tur att det finns några journalister med intigritet kvar. Synd att dom tystas med hot och trakasserier. Men det finns lösningar på sådan problem också.

Läs även andra bloggares åsikter om PAS, parental alienation syndrome, Ingrid Carlqvist, Liza Marklund, Mia Eriksson, Hovrätten, vårdnad, jämställdhet, juridik, familjerätt, pappa,

Föreningen Samhällets styvbarn meddelar att resultaten av den pågående utredningen om vanvård i den svenska barnavården börjar komma fram. Utredningen pågår året ut men redan dom priliminära resultaten är alarmerande.

I SVT Rapport den 16 Oktober berättade Göran Johansson, som leder vanvårdsutredningen, att hälften av de drygt 400 intervjuer som sammanställts talar om sexuella övergrepp i fosterhem och på institutioner.

"Det bekräftar vad våra medlemmar berättat på våra möten, i brev och i telefonsamtal. De talar om en barndom med övergrepp, utnyttjande och vanvård". Säger en representant för föreningen som ser detta som en bekräftelse på vad dom redan anat.

Och precis då man inte trodde att läget inte kan bli värre så blir man ändå förvånad då man läser nästa mening i pressreleasen. "Göran Johanssom berättar också att de barn som berättade om detta inte blev trodda och att man skyddade förövarna." Det svindlar fortfarande att läsa sådant. Trots att man borde vara rätt härdad nu.

Dunkla drivkrafter bland "barnbeskyddarna"

Kan det vara så att det är just människor med tvivelaktiga motiv till varför man vill jobba med barn, som även just söker sig till denna bransch. Där kan dom uppenbarligen riskfritt stilla sina perversa böjelser (när dom inte är här eller på min namninsamling och skriver om dom), och dessutom få furstligt betalt under tiden. Pengarna står du och jag för via skattsedeln. Och det är inga små summor det handlar om. Enbart sveriges ca 500 privata så kallade HVB hem slukade över fyra miljarder av våra skattepengar i fjol. Lägg sedan de statliga instutionerna, familje och fosterhem på det, samt miljarderna som slängs bort på onödiga vårdnadstvister och lönerna för de mängder av människor som sitter och administrerar eländet, så blir det tydligt att vi alla tvingas betala en smärre förmögenhet ur vår gemensamma kassa för att hålla denna brottsliga verksamhet igång.

Enbart i Kungsbacka kommun jobbar över 150 människor inom "familj & individomsorgen". Själv har jag alltid tyckt att det är en konstig benämning på den myndighet som gång på gång visar att det i själva verket inte alls handlar om någon omsorg. Dom borde byta namn till "Familj & individ krossare".

Är det inte också sorgligt ironiskt att det så ofta är just de anklagelser som så ofta riktas mot oss fäder för just detta brott som i själva verket möjliggör detsamma? Mitt fall är bara ett av väldigt många där falska anklagelser används som vapen för att förstöra min och min dotters relation.

Det verkar nästan som att dom fäder som är mest engagerade och ovilligast att släppa kontakten med sina barnl, som också löper störst risk att fängslas oskyldigt. Vi ska inte mopsa upp oss och protestera å våra barns vägnar, då sitter vi löst till. Det är också min dotters fall ett talande exempel på.

Inte den enda konsekvensen

Denna artikel i Washington post bekräftar också bilden av att instutionsvård och annan form av vanvård får livslånga konsekvenser för de yngsta barnen.

WASHINGTON (AP) - Små barn som räddats från barnhem och omplacerats i goda fosterhem får betydligt högre resultat på IQ-tester än barn som blev kvar. Detta konstaterar ett unikt projekt i Rumänien som har djupgående konsekvenser för barns välfärd världen.

Enbart denna åtgärd betydde skillnaden mellan borderline och andra personlighetsstörningar och genomsnittlig intelligens för en del ungdomar.

Den viktigaste upptäckten i studien, barn som räddats från institutionsvård före 2 års ålder hade den största förbättringen - Detta ger viktiga nya bevis för att de första åren en känslig period för hjärnans utveckling, enligt det forskar team från USA som genomförde forskningen. "Vad vi egentligen talar om är vikten av att få barnen ur dåliga miljöer och placera dom i goda miljöer", säger Dr Charles Nelson III på Harvard Medical School, som lett studien som publicerades i December 2007 i tidskriften Journal science. "Ju tidigare barnen kommer ifrån den dåliga miljön, desto mindre sannolikt är det att barnet skall få stora problem", tillade han.

Unicef har nu börjat använda uppgifterna för att försöka påverka många länder som fortfarande är beroende av statligt drivna barninstutioner, att byta till fosterhems-liknande system. "Forskningen ger konkreta vetenskapliga bevis på de långsiktiga konsekvenserna av berövande av kvalitativ vård för barn," säger Unicefs barnskydds specialist Aaron Greenberg. "Den intressantaste delen av denna studie visar att den personliga omsorgen och behandlingen ett litet barn får effekter för dess kognitiva och intellektuella utveckling."

Att barnhem och instutioner inte är optimala för barns utveckling kommer inte som någon överraskning. Tidigare studier har visat att tusentals barn som adopterades under 1990-talet från smutsiga barnhem i Östeuropa, Kina och andra länder fortsätter att få allvarliga utvecklingsproblem även efter övergången till den nya välbärgade hem med ömma föräldrar.

Sverige kritiseras återigen av FN

Det är nu 20 år sedan Sverige skrev på och förband sig att följa FNs barnkonvention. Det löftet till FN var inte ens värt pappret som Göran Persson leende skrev det på. Fortfarande gäller svensk lag över barnkonventionen, vilket inte minst visar sig i upprepade förbrytelser mot artikel 12 som slår fast barnens rätt att komma till tals i frågor som rör deras liv.

För inte länge sedan släppte BRÅ en rapport om kvinnors brottslighet. Förvånande skriver man nu att mödrar är i majoritet gällande brott som barnmisshandel. Trots detta vinner dom ensam vårdnad i omkring 95 procent av alla vårdnadstvister där det föreligger "samarbetssvårigheter", som är den term som kvinnomaffian smart nog skrev in i lagen 2006.

Tänk efter....hur svårt är det egentligen att, om man vill sära på pappan och barnen, skapa "samarbetssvårigheter" om man är mor och därmed kan vara rätt säker på att tjäna på det? Man blir ju daltad med från den stund man med mascaran utsmetad av krokodiltårar kliver över tröskeln på familjerätten. "Nämen....har han det? Vilket uselt karlkräk!" Och så gapar man efter ännu mer pengar ner i det svarta hål som politikerna döpt till "projekt kvinnofrid". När får vi en lag om mansfrid?

När får vi skyddande boenden för fäder och deras barn? Tror ni verkligen inte att det behövs? Men inte ett enda kan man skrapa fram någonstans i hela landet. De barn som har en olämplig mamma lämnas helt i sticket. Eller så hamnar dom på en låst statlig instution, men även om dom hade fått världens bästa vård på dessa anstalter är det i regel alldeles för sent för dessa barn.

Här till höger är en bild på en av de isoleringsceller som fortfarande finns och används på varje anstalt. I dessa låser man in barn som inte beter sig efter det fastlagda mönstret i upp till 24 timmar. Var tionde minut skall man sedan gå och titta på dom genom en glaslucka i dörren. Detta gör vi mot barn så unga som 13-14 år. Det har till och med hänt att man sätter barn på dessa anstalter i brist på plats.

Flera barn som senare hamnat på ett häkte för vuxna säger att det är rena himmelriket i jämförelse. Jag tror dom. Jag har sett det själv. Jag har under ett år jobbat på en sån här instution. Jag har hört ångestskriken genom celldörren. Jag glömmer det aldrig så länge jag lever.

Var femte år granskas Sverige efter hur man efterlever barnkonventionens regler, och var femte år får vi oss en trött påminnelse om hur mycket vi brister. I år var det dags igen. Men Sverige svara som vanligt lätt urskuldande en massa floskler om hur duktiga vi är. Trots att  rehabiliteringen av unga med nuvarande metoder endast lyckas rädda ett fåtal, och dessa hade nog klarat sig till och med bättre utan den sortens hjälp.

Kom och tänd ett ljus

Om du bor i trakterna av Kristiansdag och vill göra en insats för barnen i vårt land, så boka in den 20 November i Almenackan. Då anordnar Pappa-Barn Kristiansdag en ljusvaka för att påminna om att vi faktiskt har ett stort problem. Pappa-Barn Kristianstad är trots namnet en helt fristående förening med egen styrelse och egna stadgar, och med en grundare som är en av dom största kämpar jag har träffat. Gud vad jag känner igen mig själv i hans trötta och ihopbitna ansikte. Han har också lyckats med mycket på kort tid.

Ni som inte kan komma men ändå vill stötta aktionen kan sätta in 30 spänn till en marshall via donationsknappen ovan så ser jag till att dom köps in och märks med era namn. Detta har ni mitt hedersord på. Och jag tror dom flesta nu börjar förstå att det faktiskt är värt ganska mycket.

Det blir aktiviteter hela dagen i centrum för stora och små, och sedan tänds ljusen på kvällen. Representanten från Unicef kommer att tala och påminna Sverige om att det är hög tid att lagstifta om barnkonventionen. Sedan blir det uppträdande av en viss "pappabloggare" med kompanjoner. Hoppas vi ses där. Alla organisationer som jobbar för barns väl har för övrigt inbjudits. Alla har tackat ja utom två....Rädda barnen och BRIS.


Det känns som att jag har haft rätt i mina farhågor om dessa två organisationer. Dom jobbar mer för den feministiska varianten av jämställdhet än för barnen. Precis som socialnämnderna i de flesta kommuner. Detta tankeätande virus har spritt sig och fått rejält fäste i hela samhällskroppen och det blir bara värre och värre ju fler manshatande queerteoretiker vi släpper in på våra daghem, i vår riksdag och på våra universitet. På Uppsalas universitet har det varit illa länge och det blir knappast bättre. Snart får dom inte släppa minsta avhandling ifrån sig förrän den har godkänts av genusexperterna. Det kanske redan är så illa förresten.

När mitt ombud gick juristlinjen i Uppsala hade dom infört genus i vartenda ämne. Detta innebar att en genusexpert blev inbjuden att föreläsa om vart och ett av alla ämnen som avhandlades. Då det var dags för skatterätt blev hela upplägget rätt skrattretande, men dom lyckades naturligtvis även inom detta ämne bevisa att män skulle ha någon slags gräddfil på kvinnors bekostnad. Det är nämligen det genusvetenskapen är till för att göra. Synliggöra detta enorma kvinnoförtryck vi har i Sverige som väldigt få av oss faktiskt har sett eller upplevt, men de flesta ändå tror på.  Inte så konstigt eftersom "sanningen" dagligen sprids av media, "experter" och tyckare i allmänhet. Att den är vinklad och hårt filtrerad tycks inte föresväva de flesta av oss.

Varför är ni förbannade på mig?

Ni Ibis och Tomas som skriver elakheter om mig i kommentarerna och enligt uppgift även har ringt människor och uppmanat dom att ta avstånd från mig. Varför? Jag trodde vi ville samma sak? Hade det inte varit bättre att lägga den energin på att debattera med dom som är motståndare till pappors och barns rätt att umgås efter en separation? Vilket hot utgör jag och min lilla blogg mot er?

Likt mannen på bilden bredvid har jag offrat allt. Och precis som honom jag gjort det av kärlek. Kärlek till mina barn. Min inkomst är för närvarande 0 kronor i månaden, efter att försäkringskassan utan förvarning för någon vecka sedan drog in mitt lilla rehab bidrag som jag blivit lovad att få behålla till Maj. Nu kliar jag mig i skallen och funderar på hur fan jag skall få ihop detta utan att gå i personlig konkurs. Det finns ju alltid lösningar, men inga som inte tar lång tid. Därför blir det jäkligt krångligt när man plötsligt ett par veckor innan räkningarna skall betalas får veta att man inte får någon inkomst. Är det problem som dessa, eller möjligtvis allt gratis dygnet runt arbete jag lägger ner som gör att jag drar på mig missunsamhet och påhopp från dessa påstådda "kämpar" i papparörelsen?

Varför detta behov att slå ner på alla som på minsta sätt sticker upp och försöker åstadkomma någonting?  För mig är ni inget problem. Människor ser lätt igenom era manipulationsförsök. Det som intresserar mig framförallt är en sak.

Jag har debatterat många gånger med övertygade feminister och vet vilka tjuvknep dom gärna använder sig av. Nämligen exakt samma som ovanstående häcklare. Samma exakta manual. Ta bort fokus från sakfrågan. Slå ner stenhårt på minsta misstag. Anklaga mig för att göra ett uselt jobb. Beskriva mig som usel på journalistik. Förstora upp småsaker till enorma proportioner. Hitta något att smutskasta mig för bland alla hundratals artiklar jag skrivit. Ändå blir försöken bara patetiska. Men när argumenten tryter för den sortens människa blir han arg och börjar gå till personangrepp. Jag har bland annat utnämnts till psykopat på en blogg tillhörande en av styrelseledamöterna i Fi. Detta för att jag ställde en fråga om orättvisorna rörande statsstöd till kvinno respektive mansjourerna. Jag har loggen sparad någonstans. Om någon anser att det är viktigt så hör av er så rotar jag fram den.

Sedan har vi den anonyme klottraren som har bestämt sig för att sabotera den pågående namninsamlingen genom att göra den till ett forum för sina egna perversa fantasier. Det vrider sig i magen på mig när jag läser sån skit. Jag kan inte hjälpa det. Men som Mikael skrev i en kommentar. Detta tydliggör bara vilken sorts människor det är som dedikerar sina liv åt att bekämpa jämställdheten. Istället för att bejaka den. man kan ju undra dock vad denna störda individ grundar sina allvarliga anklagelser på? Och vad är motivet? Vill dom smutsa ner sin rörelse ännu mer?

Nu är det dags att resa sig

Ni har säkert hört uttrycket "when the going gets tough, the tough get going". Nu är det tufft. Trots en dom som talar om ett skyndsamt återupptagande av umgänget, och som kom redan för 15 dagar sedan, händer absolut ingenting. Jag misstänker att familjerätten i Kungsbacka som utsetts som verkställande myndighet har med den saken att göra.

Men trots alltfler impulser som säger att jag inte kommer att orka så vet jag innerst inne att det är just i detta ögonblick och i just nu som jag absolut inte får ge upp. Jag skulle kanske lära mig att leva med ett sådant beslut, men jag skulle förlora allt hopp om ett harmoniskt och någorlunda lyckligt liv. Det skulle sitta som en gifttagg inne i mig. En tagg som river och skär, men inte går att plocka bort. Ingen bot, ingen kompensation, för alltid stämplad som en förgripare, precis som min dotters morfar. Idag verkar han mest knäckt och vill inte ha med saken att göra. Jag antar att han kämpat färdigt mot R:s mormor, och inte är sugen på en returmatch.

Vill du leva ett liv på knä?

Jag kan naturligtvis inte tala för andra men jag kommer aldrig att finna mig i att mitt barn misshandlas av de människor som tjänar bra för att vara hennes skydd. Hennes trygga famn i stormen. Att den famnen inte alls är trygg vet många redan, men däremot vet dom flesta inte hur jävla illa det verkligen är. Denna blogg, samt många andras har bidragit till att fler människor får upp ögonen för verkligheten. Sedan sprider det sig som ringar, men det går sakta. Denna blogg har, enligt den senaste veckorapporten från statcounter, haft över 2000 besökare den sista veckan. Detta är dubbelt så mycket som jag trodde och en glad överraskning. Samtidigt vinner en ung tjej från övre Norrland pris som årets bloggare med 50 000 besök i veckan. Hon bloggar vad jag förstår om sina naglar.

Tony Rickardsson skulle nog ha sagt något sånt här om han haft min blogg:
Määän jaaa ee inte bitter. Nä för fan....Jaa meeena...Naaaaglar? Ja tycker de ee beuuundransvärt att någon klaaarar att skriiiiva ett inlägg om daaan...om siiina naaaglar??...Ja meeena... huur många sätt finns det att beskriiiiva dom på?

Men nu vill jag gå från ord till handling. Därför har jag och några av mina nya men nära vänner bestämt att vi startar en stiftelse under namnet "Daddys". Namnet är bra eftersom det är plural, vilket ju betyder "Pappor", det vill säga fler än bara jag. Även om jag kanske får dras med tilltalet "Daddy" i framtiden också.  Jag välkomnar fler att joina mig i denna kamp för barn och föräldrars mänskliga rättigheter, det finns dock ett "men"...

Jag vill inte jobba med personer som fortfarande tror att det skall gå att "prata" socialtjänsten tillrätta i fall då dom öppet diskriminerar. Det lyckades visserligen med Härryda socialtjänst i fallet med 11 åringen som felaktigt omhändertogs via LVU och sattes på Vassbo HVB hem i Uddevalla. Han kommer att nu att få flytta hem inom kort. Men enligt pappan som upplevde soc i Härryda både före och efter fallet uppmärksammades på min blogg, så hade den nog ett ganska stort finger med i det spelet. Offentlighet är det enda dessa människor fruktar. Vilket leder mig till nästa punkt.

Jag vill inte jobba med människor som ännu inte förstått att det inte hjälper att ligga lågt, som man alltid blir rådd. Det är motsatsen som är det effektivaste. Öppenhet. Bara ordet får vilken korrupt socialsekreterare som helst att darra. Alla ni som tror att jag, genom att fullständigt visa upp mig naken på nätet, gräver min egen grav. Jag tror ni kommer att bli motbevisade till slut. Men det är naturligtvis endast spekulation. Jag går dock på magkänsla i det här fallet. Samt ett samtal som mitt ombud har haft med en chéf i Kungsbacka socialförvaltning. Men mer om det senare.

Jag vill inte heller jobba med människor som accepterar ett liv på knä inför dessa familjerätter och domstolar. Jag vill jobba med människor som står upp oavsett orkanstyrka. Visst, alla ramlar vi då och då, men dom starka reser sig igen efter dom har vilat ett tag. Jag vill jobba med människor som inte räds det vapen, kallat fruktan, som dom använder mot oss.

Daddys kommer att vara öppet för alla medlemmar som vill stötta oss, dock kommer ledningen att screenas noggrant. Därav också orsaken att välja stiftelseformen. Föreningar som bildats i ett försök att skapa förändring drabbas i de allra flesta fall av inre splittring efter ett tag. Eftersom styrelseplatserna utses genom val så kan alla som är minsta lena i truten till slut bli invalda och sen är cirkusen igång igen.
För att undvika risken med "nedsmutsning" i ledningen kommer Daddys att styras i just stiftelseform, vilket mer liknar ett bolag till styrelsesättet. Vilken väg denna idé tar har jag ingen aning om, men att det är hög tid att försöka agera, det vet jag. Idéerna finns också. Det enda som saknas är pengar. Alla som vill stödja denna idé kan bidra med ekonomisk hjälp via donationsknappen som finns längst upp till höger, eller genom att man hör av sig och erbjuder hjälp med saker som måste göras. Alla bidrag kommer att redovisas öppet här på bloggen, om inte bidragsgivaren själv undanber sig detta. men då kan gåvan ändå redovisas anonymt. Om denna plan har någon chans att lyckas, vet jag inte.

Den som lever får se...

Läs även andra bloggares åsikter om Sex, sexövergrepp, sexuella övergrepp, glömda barn, barnmisshandel, korruption, socialtjänst, domstol, juridik, familjerätt,

Hittade denna avhandling av Dr Bo Edvardsson vid  Örebro universitet
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete. (Tack Susanna.S för tipset). Bo är Docent i psykologi, docent i socialt arbete, leg psykolog samt universitetslektor på socialhögskolan. Jag vet inte vad som är mest skrämmande. Att läsa barnavårdsutredningen från socialtjänsten i Kungsbacka eller Bo Edvardssons beskrivning av hur den den blev till?

Även om alla politiker och tjänstemän fullständigt tycks skita i Vad Bo Edvardsson tycker, så är det ändå tröstetrikt att läsa hans ord. Dom bekräftar nämligen att jag inte är galen. Att detta faktiskt sker medvetet och utstuderat av våra barnskyddande myndigheter, precis som jag länge hävdat, och dessutom nu bevisat.

Dom problem han beskriver i denna avhandling borde få politikerna att sätta i halsen. Åtminstone om dom menar ett ord av allt vackert prat om barnens bästa och rättigheter. Det krävs ju inget snille för att förstå konsekvenserna av den fruktansvärda inkompetens och direkta korruption som Edvardsson beskriver. Men politikernas mystiska brist på intresse för detta problem förföljer oss fortfarande. 

En utredning måste utmärkas av tydlighet och logik

Några exempel från Metod och tankefel i barnavårdsutredningar:

"En grundläggande utgångspunkt för mig är att barns bästa kräver att utredningar görs och skrivs på sakligt sätt. Den som hävdar något annat bör förete bevisning. En utredning måste utmärkas av tydlighet och logik. Den skall leda till efterfrågad kunskap. Det måste framgå hur utredaren tänkte och sättet att tänka måste uppfylla krav på logik
och saklighet. Övertalningsdokument och klippkollage av uppgifter är inte utredningar. Att en utredare inom offentlig förvaltning skall ”iaktta saklighet och opartiskhet” föreskrivs i svensk grundlag, Regeringsformen 1 kap 9§."

(Socialsekreterarna i R:s fall Kristin Bäckstrand, Lotta Anberg och deras chéfer vet alltså inte ens vad en utredning är!)

"Onödiga uppgifter får inte föras in i utredningstexter. Enbart fantasi eller som det ibland heter ”misstanke” kan inte föranleda en utredning, vilket en del tror. Det krävs rimligt säkerställd kännedom om något som kan innebära att ett barn far illa för att göra en anmälan och inledande av utredning."

(Alltså gjorde familjerätten och utredning barn & ungdom fel när dom polisanmälde mig enbart på mammans påståenden om "hemlisar". Likaså gjorde man fel då man ignorerade min anmälan två veckor innan. Då den faktiskt innehöll en rimligt säkerställd kännedom om att R mådde dåligt redan innan dom startade sin cirkus. Idag, efter 7 månaders separering från en älskad förälder mår hon naturligtvis ännu sämre.)

Klippkollage av uppgifter

Utifrån kunskapsbehov kan en eller flera frågeställningar formuleras. Exempelvis: ”Vad mer precist är det som händer i skolan?”
Dessa frågeställningar måste uttalas/skrivas tydligt och skall logiskt styra utredningsarbetet.
Inom socialtjänstens barnavårdsutredningar saknas nästan alltid frågeställningar, vilket
innebär att de inte fokuseras på att besvara de logiskt styrande frågeställningarna utan blir
till klippkollage av uppgifter som skrivs in som det verkar ofta därför att man råkat få tag
i uppgifterna. Ett dolt skäl till att frågeställningar inte skrivs in är att då skulle utredaren bli tvungen att låta dem logiskt styra utredningsarbetet.
(Men då kan dom inte smygdiskriminera).

Det måste finnas en rimlig logisk överensstämmelse mellan frågeställning och arbetssätt. I en socialtjänstutredning med en Kalle som bråkade i skolan, så lade man under en månad in mamman och Kalle på BUP. Mamman ansåg att Kalles beteende berodde på att han var
14:e dag hade ett övernattningsumgänge med pappan. BUP kontaktade aldrig pappan men skrev ändå i ett en sida långt utredningspapper att relationen mellan pappan och Kalle inte var bra. Det verkade inte heller som BUP talat med Kalle om saken. Att gå till skolan och studera problemet föll inte någon in. Ett ologiskt arbetssätt och med dålig ekologisk validitet, dvs. detta arbetssätt säger föga om vad som händer där problemet finns.

(Jag har hittills inte träffat en enda singelpappa med bra erfarenheter från BUP, däremot många som skyr stället som pesten).

Miljöer på BUP och på utredningshem är inte ekologiskt valida (giltiga), dvs. ett barn kan bete sig mycket annorlunda där. Det är också svårt att se vad t.ex. observationer av hur ett barn beter sig vid lek med viss materiel i en sandlåda skulle tillföra sakfrågorna. Metoden saknar kritisk-vetenskaplig grund.

Korrupta psykologer

När socialförvaltningarna har lite på fötterna i sak, så verkar det ibland som om de söker
stärka evidensen för ett omhändertagande genom att köpa in en dos psykologiskt struntprat
med beställd bedömning från någon skrupelfri psykolog. En del korrupta psykologer skriver bevisligen kvasipsykologiskt struntprat mot arvode. Jag har lagt in ett antal exempel på detta i Digitalt Vetenskapligt Arkiv (DiVA, se webbadress på min referenslista, se undertitlar som ”Grovt missbruk av psykologi av psykolog”).


Till sist fyra kritiska frågor:

1. Är de nuvarande sätten att utreda i barnavårdsutredningar förenliga med svensk lag?

Svar: de står klart i strid med Regeringsformen 1 kap 9§ som anger krav på att
”iaktta saklighet och opartiskhet” inom offentlig förvaltning. Jag syftar då på
alla till domstol ingivna barnavårdsutredningar som jag sett. Det kan även förekomma
enstaka uttalanden i utredningarna som står i strid med t.ex. den grundlagsfästa yttrandefriheten eller står i strid med socialtjänstlagen.

Inte ovanligt är att det utpekas som en negativ omständighet att utredda personer är kritiskt inställda till eller ogillar socialtjänsten. Detta är en rättighet, som inte skall anföras mot någon. Alla medborgare i vårt land har rätt att säga sin mening om socialtjänsten. För övrigt finns inga som helst belägg för att de som
säger sin mening om socialtjänsten skulle vara sämre föräldrar, något som socialtjänsten
ofta antyder.

Socialtjänsten använder utredningsmetodik som ligger utanför det demokratiska
rättssamhällets sätt att tänka. Att strunta i resursanalys (något som skett i alla till domstol ingivna barnavårdsutredningar jag sett, utom några få jag själv handlett) är i strid med socialtjänstlagen. Att inte tillämpa artikel 12 i FN:s barnkonvention (även svensk lag) om barns rätt att komma till tals är lagstridigt.
Det föreligger alltså objektiva grunder att bedöma barnavårdsutredningarna som lagstridiga
på mer än ett sätt.

2. Innebär utredningarna att utredarna ljuger?

Svar: Först bör då begreppet lögn definieras. En vedertagen definition är att lögn kan definieras som medvetet vilseledande. Detta kan ske dels genom att undanhålla/förtiga relevanta uppgifter, dels genom att förändra/förvränga uppgifter och dels genom att hitta på uppgifter.
Alla tre teknikerna förekommer i vardagslivet och även i barnavårdsutredningarna – det är närmast regel att undanhålla, vilket framstår som den vanligaste tekniken att ljuga. Det förekommer även att uppgifter medvetet förvrängs eller fabriceras. Men vanligare är nog att utredaren är slarvig med bestyrkanden, struntar i att begära replikering från berörda, struntar i kontroller och struntar i källkritiska överväganden. Denna undermåliga metodik är rimligen medveten och kan hävdas vara lögnaktig, då den gynnar utredarens tes genom att skräpuppgifter då används som evidens. Utredare kan inte ha undgått att lägga märke till att sådant arbetssätt leder till felaktiga uppgifter. Det finns därför anledning tala om lögn genom grovt slarv eller fusk som man skulle säga om det gällde forskningsrapporter.

Det finns anledning påpeka att även om vartenda påstående i en utredning skulle vara sant,
något som kanske aldrig har inträffat, så kan utredningen som helhet vara en lögn
t.ex. genom skevt urval av uppgifter eller undanhållande av t.ex. barnets uppfattning eller
avsaknad av resursanalys. Svaret på frågan är att barnavårdsutredningarna sedda utifrån
den vedertagna definitionen av lögn är i hög grad lögnaktiga, men förstås varierande en del från utredning till utredning. Kanske kan man tala om ljugande som professionell metod?

3. Kan utredningarna bli bättre vad gäller saklighet?

Svar: Ja, men viljan saknas hos politiker och ansvariga tillsynsmyndigheter och ansvariga socialnämnder. Det skulle kosta mycket litet och vara ganska enkelt att göra utredningarna bättre ur saklig synvinkel. T.ex. lite utbildning, lite handledd träning och strängare saklighetsbedömningar med tydlig och uttalad kritik från domstolarna. Varje gång en domstol godtar en dålig utredning förstärks det dåliga utredandet på fältet. En grundläggande
attitydförändring rörande människosyn, rättssäkerhet och behovet av saklighet krävs
på svensk myndighetsnivå.

4. Men det nya sättet att utreda som socialstyrelsen förespråkar och som nu införts
i många kommuner, BBIC (Barns Behov i Centrum), bör väl leda till sakligt sett
bättre utredningar ?

Svar: BBIC-föreskrifterna saknar saklighetsteori och utifrån vad jag hittills kunnat se och utifrån vad som konstaterats i en omfattande uppsats av Hedlund & Lovén (2008), så är sakligheten lika bristfällig i de BBIC-inpirerade utredningarna som i de tidigare utredningarna.

Inom BBIC styr man inte utredningarna logiskt med en eller flera frågeställningar utan de är mallstyrda och kan därmed bli icke relevanta i åtminstone en del fall. Att stuva in uppgifter som inte är kritiskt prövade, inte rimlig säkerställda, under behovsrubriker, är givetvis ingen sakligt godtagbar metodik. Tyvärr kan användning av BBIC-rubriker ge en illusion av att en utredning är bra och grundlig när den inte alls håller för saklig granskning eller som i en del fall är helt fel sätt att utreda problemet. Det är lätt för utredarna att fuska även med BBIC, dvs. även missbruka BBIC för övertalning, mata in icke rimligt säkerställda uppgifter etc. Det kan också misstänkas att utredare använder sig av BBIC-mallen i stället för att tänka själva hur utredningsarbetet bör läggas upp i det unika, enskilda fallet.

(Om Dr Bo Edvardsson skulle granska den barnavårdsutredning som socialtjänsten i Kungsbacka till slut lyckades skita ut, efter att ha suttit och klämt i fyra månader och tre veckor, så skulle han hitta exempel på samtliga punkter som jag redogjort för ovan. En sak jag skulle vilja veta emellertid, är om dom verkligen tror på sin bullshit om "baaaarnens bästa" eller om dom säger det bara för att jävlas lite extra?)


Läs även andra bloggares åsikter om Barn, psykologi, socialtjänst, familjerätt, juridik, utredningar, domstolar

Läs även andra bloggares åsikter om Barnkonventionen, socialtjänsten, våld, övergrepp, sexuella övergrepp, LVU, barn, juridik, familjerätt, brottslighet, kriminalitet,

Jag vill se vad advokatsamfundet anser om Sara Ottossons sätt att bistå min dotter som hennes ombud. Hennes chéf Mats Åberg har redan åkt dit en gång vilket framgår av advokaternas svarta lista som publicerades i Aftonbladet 2003.

 

För övrigt rapporterar GT om brottet som är så ovanligt att det inte ens finns i forskningen. Om det inte finns någon forskning, hur vet man då att det är så himla ovanligt? Och så har en av dom värsta pedofilligor någonsin avslöjats i England, där övergrepp av rent djävulsk natur har ägt rum. Hört talas om det? Inte? Nä det blev inte direkt några rubriker i klass med Dotroux eller Fritzl. Men det har väl någon mystisk förklaring antar jag.....

 

Min anmälan

 

Mitt namn är Joakim Ramstedt och jag vill anmäla jurist Sara Ottosson, samt hennes chéf Mats Åberg vid Advokatfirman Åberg i Göteborg till advokatsamfundets disciplinnämnd.

 

I vägledande regler om god advokatsed antagna av advokatsamfundets styrelse den 29 Augusti 2008 kan man under den allra första rubriken kallad ” 1 Advokatens roll och främsta skyldigheter”, läsa följande: En advokats främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot klienten. Advokaten skall som en oberoende rådgivare företräda och tillvarata klientens intressen, inom ramen för gällande rätt och god advokatsed. Advokaten får inte låta sitt handlande påverkas av tankepå egna fördelar eller obehag eller av hänsyn till andra ovidkommande omständigheter. En advokat skall utöva sin verksamhet med integritet och på ett sätt som främjar det goda rättssamhället. En advokat skall uppträda sakligt och korrekt samt så att förtroendet för advokatkåren upprätthålls.

En advokat får inte främja orätt.

 

Sara Ottosson anlitades att företräda min dotter Rania då hennes mor gjorde henne till målsägare, genom att falskt anklaga mig för övergrepp av sexuell natur. Dessa anklagelser gjordes mot mig 4 år in i en bitter vårdnadstvist och utan att dessa misstankar någonsin existerat förut. Anmälan kom in till socialtjänsten tre veckor efter att jag väckt talan mot modern angående vårdnaden boendet och umgänget, och en vecka efter jag skickade in en anmälan om oro för barn till socialtjänsten.  Med hjälp av denna falska anklagan har modern nu lyckats hålla min dotter och mig separerade i snart 230 dagar. Något som min dotter lider svårt av. Vilket framkommer i den skrivelse från Sara Ottosson som denna anmälan handlar om.

 

Förundersökningen mot mig lades ner efter två förhör av min dotter på barnhuset i Göteborg. Då begär Sara Ottosson en överprövan av detta beslut hos överåklagaren i Göteborg. Eftersom denna överprövan inte hann behandlas innan den nya muntliga förhandlingen som hölls den 5 Oktober i Varbergs tingsrätt, så ansåg rådmannen Gerd Möllers att jag fortfarande skulle betraktas som misstänkt och detta får nu som följd att min dotters umgänge med mig kommer att begränsas  kraftigt till några timmar varannan vecka under övervakning.

 

Då jag ringer till Sara Ottosson och frågar hur hon  i min dotters namn kunde begära överprövan av beslutet väl medveten om vad det skulle innebära? Detta utan att ens tala med mig, som är Ranias andra förälder, eller min sons mor, eller överhuvudtaget någon som känner mig eller har sett mig tillsammans med min dotter. Istället har Sara Ottosson skrivit en ansökan som endast är en upprepan av mammans anklagelser, Denna gång  har de dock kryddats med ytterligare anklagelser om våldsamhet och hotfullhet.  Anklagelser som  Göteborgs tingsrätt redan avfärdat som grundlösa i dom från 1 April 2008. Ingen enda av mammans alla anklagelser har heller kunnat styrkas på 4 år. Däremot har alla som kunnat kontrollerats bevisats vara falska.

 

Jag frågar också Ottosson i samtalet om hon talat med rektor Ingela Wennander som hon hänvisar till i sin begäran om överprövan.  Wennander  har nämligen tillbakavisat alla de anklagelser som förs fram mot mig i Ottossons begäran. Detsamma har förvaltningschéfen för förskolan i  Kungsbackas kommun  gjort som också bevittnade den händelse som Ottosson på ett lögnaktigt sätt beskriver i sin skrivelse.

 

Men när Ottosson per telefon får dessa relevanta frågor av en väldigt orolig förälder till hennes klient så slänger hon luren i örat på mig. Jag var inte otrevlig. Inte heller sade jag något elakt eller ens höjde rösten, vilket framgår av bifogad ljudfil.

 

Tydligen anser Sara Ottosson att det är min dotters mor hon företräder och inte min dotter. Min dotter har i polisförhör, till socialtjänsten och till sin mor och till mig sagt att hon tycker ”pappa är snäll och att hon vill vara med sin pappa mer”. Detta bekänner även hennes mor i det enda samarbetssamtalet som hon hittills gått med på under dessa 4 år. Detta samtal finns också dokumenterat ord för ord.

 

Då Sara Ottosson arbetar tvärt emot det som är hennes klients uttalade vilja är det ett brott mot den grundläggande regeln gällande god advokatsed som jag hänvisar till ovan. Hennes chéf Mats Åberg säger senare då jag ringer upp honom att det visst kan vara försvarbart att slänga luren i örat på människor som ringer. ”Det hade han gjort flera gånger själv”.

 

Vidare säger han att eftersom min dotter inte ännu uppnått en tillräckligt hög ålder så skall inte Sara Ottosson lyssna på henne utan enbart på hennes mor som är vårdnadshavare. Jag ifrågasätter detta. I barnkonventionens 12 artikel står det att barnet har rätt att komma till tals. Barnets rätt till en nära och god kontakt med bägge sina föräldrar nämns också i konventionen.

 

Både denna rätt samt rätten att komma till tals har tagits från min dotter. Ironiskt nog av människan som utsetts till hennes ombud.

 

Med detta avslutar jag min talan.

 

Jag bifogar inspelningar av de två telefonsamtalen som jag  hänvisar till i min anmälan.

 

Vänligen

Joakim Ramstedt

Läs även andra bloggares åsikter om barn, juridik, barnkonventionen, advokatfirman Åberg, Mats Åberg, Sara Ottosson,

Jag kan konstatera att fortfarande efter 223 dagar av den onödiga och bevisligen opåkallade misshandeln av min dotter Rania som består i tvångsseparering från sin älskade pappa, har ännu inte en enda rakryggad människa som har haft möjligheten att ingripa och förhindra ytterligare misshandel av mitt 4 år gamla barn vågat ställa sig upp och sätta stopp för övergreppen.

Det måste helt enkelt finnas några personer med så pass mycket humanitet och vett inom socialnämnden och inom rättsväsendet, att det för dessa personer framgår vad som görs mot detta stackars barn. Men ingen...ingen alls ställer sig upp och säger nej, stopp nu. Så här behandlar man inte barn. Och inte deras föräldrar heller för den delen. Nu får vi ta och granska detta fall lite närmare och se om det ligger någonting i det som flickans pappa skriver.

Inte en enda person bland alla dessa människor som sitter och har bra betalt för att säkerställa att barn inte far illa i vårt samhälle. Enligt Creeper har dom varit här allihop. Varenda myndighet. Så mycket var det barnperspektivet värt. Massor med vanliga människor har raegerat. Många har agerat, och protesterat, men inte en enda av dessa barnbeskyddare. Jag förstår inte hur ni kan sova på natten? Hur ni klarar av att leva med er själva? Vad för jävla sorts människor är ni egentligen?

Och Media då?

Vi har en socialtjänst som bevisligen diskriminerar en människa. Som agerar mot barnperspektivet istället för i enlighet med. Som begraver anmälningar, som polisanmäler en pappa utan grund. Som vägrar att lyssna på barnet som försöker på alla en 4 årings vis berätta sanningen. "Mamma bestämmer nästan allting". "Pappa är snäll", "Jag vill träffa min pappa". Som vägrar mig min rätt att komma till tals. Som utför utredningar genom att enbart låta ena sidan komma till tals, klipper och klistrar friskt från barnförhören och som efter en timmes fånig test med en kortlek kan döma en förälder som olämplig. En domstol som kommer fram till rätt slutsats, men dömer tvärtemot. Ytterligare en domstol som tar all umgängesrätt ifrån mig utan att ens tala om varför.
En förundersöning av polis och åklagare där först min inlämnade bevis mystiskt förvinner någonstans mellan polisen och åklagaren, och sedan efter att ett andra olagligt förhör med min dotter utan att meddela min försvarare lägger man raskt ner hela förundersökningen och sätter en stor fet hemligstämpel på hela skiten....

Man tycker ju att vid det här laget kanske någon enda journalist skulle tänka...hmm här luktar det lite ruttet. Detta måste vi kolla upp. Men inte. Det finns dom som visat intresse men man tvekar. Man vill ju inte anklagas för att riskera barnens intigritet. Vilken jävla intigritet? Vad har barnen för intigritet i vårt samhälle idag? När socialtjänsten när dom vill kan banka in dörren och släpa ut dina barn under vilda ångest skrik. Är det intigritet? När barn ideligen döms att tvingas växa upp med föräldrar som är onda och egoistiska, som stänger den andra föräldern ute med alla tillgängliga medel? Är det intigritet? Jag är skrämd över hur många därute som är beredda att göra vad som helst för att förhindra all kontakt mellan sina barn och deras pappa eller i enstaka fall även mamma. För 25 procent av Sveriges barn som lever i ett ensamhushåll blir detta också deras verklighet. Dessuton måste ju mammans brott rättfärdigas också så att barnen inte skall tro illa om henne. Historierna varierar, men ofta har dom gemensamma drag. Han bara drog. Övergav oss. Han bryr sig inte ett skit om er. Han bara vill jävlas. Han förstår inte erat bästa. Har ni hört den förr?


Kan en hovrättsdom förändra något?

Det kom nyligen en dom från hovrätten i Skåne, som fastställer tingsrätten i malmös tidigare dom i fallet med en umgängessaboterande och ljugande mamma. I denna fil ovan för nedladdning ingår även vårdnadsutredningen. Pappan vann till slut efter åtta års kamp egen vårdnad om barnen. Detta trots att han inte hade fått tillåtelse att träffa barnen på väldigt länge, Trots att han varit anklagad för både att ha varit våldsam och ha begått övergrepp mot banen, och trots att barnen efter att ha fått sina sinnen förgiftade av åratal av hatpropaganda inte ville träffa sin pappa. Socialtjänstens vårdnadsutredning fastslår liksom lite motvilligt att denna mamma kanske inte är världens lämpligaste, men avslutar för säkerhets skull med att säga att det kommer att innebära en stor påfrestning för barnen att flytta från sin mamma till sin pappa.

Men han vann egen vårdnad till slut. Därmed upphävde hovrätten den så flitigt använda kontoinitetsprincipen som dom använde i tingsrätten mot mig förra gången och också planerar att göra denna gång. Det är ju nämligen den principen som har belönat mammor som med alla fula trick i världen lyckats hålla barnen från pappan tillräckligt länge. Då har politiskt korrekta experter nämligen fastslagit att det skulle vara skadligt för barnen att flytta till den förälder som det har spenderat minst tid med. Detta borde innebära en vändning i mitt fall eftersom dom är relativt lika, men i mitt fall behöver man ju inte följa några lagar å andra sidan så jag håller inte andan.

Även BRÅ bekräftar nu bilden

Även BRÅ bekräftar nu den bild som jag så länge försökt förmedla på denna blogg. I deras  rapport "Kvinnors brottslighet till 2007" Kan man på sidan 380 läsande följande:

"Sammantaget pekar detta mot att det är mödrarna eller andra kvinnor som tar hand om barnen som står för den största delen av misshandeln mot de mindre barnen."

Men detta tystas också ner. Eller så är det väl inte en enda journalist i hela landet som brytt sig om att läsa BRÅ:s rapport. Men det är väl som med invandringen och problemen med den stora segregationen där. Vi sopar skiten under mattan istället och tror på det viset att vi lever i ett tryggt och ombonat hem. Men under mattorna jäser det och pyser. Upplopp i förorterna, mord och mordförsök mellan föräldrar, barn som hänger sig på privata vårdhem där dom lämnas vind för våg till ven som helst som vill bli miljonär. En socialtjänst som löper fullständigt amok i sin fanatism och sedan döljer sina brott bakom sekretesslagar utan att behöva precisera närmare än så.

Våldet i hemmet är lika stort åt båda håll. Det har människor som sett och vet försökt berätta i årtionden, men har inte lyckats göra sig hörda i den rasande propagandastorm som dom släppte lös på 70 talet då slagorden om våld och könsmaktsordning börjader dyka upp.

Riskbedömningsmodellen SARA

Vet ni vad SARA är. Det är vapnet dom sätter i händerna på mamman som kommer till familjerätten eller socialtjänsten. Ett formulär med kryssfrågor som skall fastställa pappans farlighetsgrad och perversa läggning. Sedan sätter socialsekreterarna koder på papporna som naturligtvis hålls interna. Exempelvis:

2 Personen har tidigare använt, eller försökt att
använda, våld mot bekanta eller obekanta.

1 Personen har tidigare hotat, eller upplevts som
hotande, att använda våld mot bekanta eller obekanta.

0 Personen har inte tidigare använt, eller försökt att
använda, våld mot bekanta eller obekanta.

Kort sagt så ses du inte som en pappa då du stövlar in på familjerätten, utan som en siffra. Beroende på hur mamman fyllt i SARA så kommer du i det läget att ha ett lågt nummer...kanske t o m 0 och då kan du ju bli rent av hyggligt bemött. Men om en mamma i testet, som för övrigt liknar ett "Är jag kär eller inte" test i Vecko-Revyn, kanske faller för frestelsen att kryssa i en och annan ruta för att kanske skaffa sig en och annan fördel i tvisten så stiger din poäng. Nu förstår jag varför socialsekreterarna som var och besökte mig i mitt hem i den första vårdnadsutreningen såg så livrädda ut hela tiden. Dom satt längst ut på soffkanten och nästan darrade då dom åt mina bullar och drack mitt kaffa. Ingetdera var förgiftat. Jag hade naturligtvis fått en ganska hög SARA poäng vad jag förstår nu. Och där sitter man som en total flane och begriper inte ett dyft.

När det gäller misshandel av kvinnor och
sexuellt våld riktat mot kvinnor finns det ett
samband mellan brottet och kvinnans totala
situation i samhället. Man kan se dessa brott
som det yttersta uttrycket för kvinnoförtryck.
Åtgärder som på lång sikt ökar jämställdheten
kan därför förväntas få följder också i
brottsstatistiken (Freivalds, 1997).

Ett tack

Kom in på mailen igår. Det var från Sorin, vars sons fall som jag har uppmärksammat på denna blogg tidigare. 11 åringen som tvångsomhändertogs från sin pappa och sattes på ett privat hem där han misshandlas och kränks. Sorin skriver inte perfekt svenska. Han är från Rumänien,men vad gör det? Budskapet går fram tydligt. Sorin är en pappa som inte ger upp ens under den värsta press du kan tänka dig. Christer Cüñat är en annan och det finns några till. Även många kvinnor kämpar för barnens självklara rättigheter. Vi behöver bli fler och vi behöver resurser. Är du en pappa som är beredd att kämpa ända in i kaklet, och som är villig att gå ut öppet med vem du är vad som har gjorts mot dig. Om du håller med om vad jag skriver här så hör av dig. Vi behöver hjälp. Vi behöver bli fler brothers in arms. Men om du inte anser att vi behöver starta en rörelse i Sverige som vågar stå upp för våra barns rätt utan rädsla och utan att hyckla. Vi behöver er som har förstått att detta måste spridas. Att vi måste sluta gömma oss och stå med varandra helt öppet istället och vittna om socialtjänstens ibland helt tokbizarra övergrepp.

Vi behöver männisor med mer hjärta och mindre rädsla. Människor med ryggrad och civilkurage. Finns det några runt Göteborg först och främst och berätta lite om er. Jag har kört detta förr, men begick misstag. Jag lär mig. Men som sagt, att kämpa är inte fel. Åtminstone tills det absolut sista hoppet slocknat. Men innan man når dit då gnäller man mindre och kämpar istället. Dessutom i en grupp som består av enbart likasinnade. Enbart sådana som förstår vad du pratar om. Hör av er om det låter intressant sp berättar jag mer.

Sorin har gjort allt som har förväntats av honom här i Sverige. Skött sig, han har lärt sig språket, han har sökt och fått ett jobb och han har alltid tagit väl hand om barnen. Mammans beteende finns det dock många anledningar att ifrågasätta. Men då istället för att efter skilsmässan låta pojken få lugn och ro hemma hos sin far och i sin nya skola, där han för första gången slapp att bli mobbad...ja då kommer plötsligt 5 stora tuffa poliser och släpar iväg Robert till ett privat HVB hem där han misshandlas och kränks grovt. Och där man låser in honom på ett otidsbegränsat straff. Vilket klassas som tortyr av amnesty väl?

Dessutom förstår inte pojken vad han straffas för. Det enda han sa var ju sanningen. Mamma har slagits och tvingat oss att ljuga. Denne lille pojk låser dom in på ett behandlingshem med behandlingsmetoder som mest går ut på att städa, när dom istället borde ge honom ett pris som årets hjälte i Aftonbladet. Killen som stod emot misshandel, mobbing och hot från socialtjänsten och som aldrig vek en tum från sanningen. Han är 11 år och redan modigare än majoriteten av Sveriges vuxna. Så här behandlas dessa barn idag.

Så här skriver Sorin:

Hej till alla

Jag vill ta möjligheten att tacka till Joakim, Christer, Anette, Anna och ni alla andra som hjälper mig och mina barn, ni har gjort so mycket för oss. Det är svårt att säga men jag måste göra det, mina så kallade kompisar som frågar mig hur Ricky mår och annat, men de har inte tagit en timma för att läsa eller skriva, kommentar, eller göra en anmäla för våran del, men ni har gjort det och jag är evig tacksam för det. Vissa av er har hjälpt mig med praktiska saker, de nämnda ovan, tagit mycket tid med det. Joakim har varit med mig överallt, på alla möte jag hade plus träffat mig och min son och givit oss mycket support, samma har Christer och Anna gjort. Även jag vet att ni har samma problem som ni har drabbas av dvs. (Blivit knäckta av systemet).  Och det är inte lätt när man är själv upptagen med sina problem och hjälpa andra samtidigt. Är inte lätt när man är ensam.

TACK

Med vänlig hälsning

Sorin

 

PS. Gitarren på bilden ovan är värderad till en miljon pund. Så visst fan kan man bli rik på musik...

 

 

Kristian Augustsson. Känns namnet avlägset bekant? I så fall har du förmodligen sett namnet blixtra förbi i tidningsnotiserna. Han är anställd som åklagare på riksenheten mot polisbrott i Malmö. Själv ringde jag honom igår vid lunchtid, då jag ville veta om det skulle väckas någon förundersökning mot polis och åklagare i mitt ärende. Det hade han inte bestämt än var beskedet. När jag efter förhandlingen i tingsrätten kom hem på kvällen, låg nedläggningsbeslutet i postlådan. Efter dagens telefonsamtal med sagde Augustsson bestämde jag mig för att titta lite närmare på denne gök.

Många av er vill väl veta utfallet av den muntliga förhandlingen som ägde rum igår i Varbergs tingsrätt. Jag vet vad beslutet blir. Min motpart vet vad beslutet blir, det var nämligen redan fattat innan förhandlingen ens ägde rum. Men nu måste det låtsas som att rådmannen överväger frågan i en vecka innan beslutet om övervakat umgänge 4 timmar varannan helg kommer. Att utse lämplig övervakare kommer att anförtros familjerätten i Kungsbacka. Vår begäran om en utomstående utredare beviljades, men denne utredare skall utses av....just det...familjerätten i Kungsbacka. Men mer om detta i kommande inlägg. nu var det denne Augustsson som saken gällde idag.

Åklagaren som ger skygglappen ett ansikte

Åklagarväsendet som är så jävla ivriga att starta förundersökningar som seeeeeegar på under pågående vårdnadstvister, om dom misstänkta inte är poliser och det faktiskt finns bevis förstås. Och som gladeligen deltar i familjeförintelsen som får fortgå i det tysta, är samtidigt jävligt ovilliga att starta några förundersökningar mot dom människor som ju bevisligen begår brott, i alla dessa vidriga fall där rent fördjävliga övergrepp på både barn och rättvisa tillåts. Min anmälan mot de personer inom rättsväsendet som jag anser har begått brottsliga handlingar togs upp av en polis på internutredningen vid namn Eva Jacobsson, som reste från Malmö till Göteborg för att förhöra mig, och ta emot den dokumentation jag hade där jag anser att brott styrks. Samtliga inlämnade bevis finns att ladda hem som en zip fil här. Jag bifogade också ett word dokument på 8 sidor där jag särskilt pekade på vad som framkommer av ljudfilerna. Finns här.

Om ni precis som jag kommer till en helt annan ståndpunkt än åklagaren så beror det förmodligen på att ni till skillnad från honom tagit del av bevisningen. Det hade denne lagens väktare uppenbarligen inte gjort då jag ringde honom idag. Då jag t ex frågade särskilt om den lilla incidenten med dom inlämnade bevis som aldrig nådde förundersökningsledaren. Detta beroende på ett "tekniskt fel" hos polis Maria Brage, som var den som tog emot handlingarna, förstod han inte vad jag pratade om. Det blev istället tyst i en minut medan han försökte hitta rätt sida. Måste fan ha känts rätt pinsamt.

Ett kryptiskt nummer och besked om nedläggning

Det är vad jag får efter dygn och åter dygn av arbete för att försöka visa hur min dotter blir behandlad i våra myndigheters oömma händer. "Men jag har ju styrkt brotten" utbrister jag till slut. "Då har vi kommit till olika slutsatser" blir det korta beskedet innan samtalet tog slut. Ja du Kristian. Det kan du ge dig fan på att vi har gjort. Jävligt olika!

Rubrikgenerator

En rubrikgenerator är en person som genererar rubriker helt enkelt. Kristian Augustsson är en myndighetsperson som generarer många rubriker. Dock väldigt få positiva sådana.

The "free" press in Sweden. The 61 year old Swedish prosecutor Kristian Augustsson has, with the help of the Swedish criminal police, confiscated cell phones and turned off the Internet at the house of a well known journalist in Stockholm. This was done to prevent the journalist from revealing that the Swedish police are selling confiscated weapons to "criminals". The public prosecutor Augustsson has forbidden the journalist to speak to anyone. The journalist has three children and no phone to call emergency if needed. All the Swedish news media are under social welfare and in that way controlled by the regime. At the same time, the Swedish press are today, 2008-07-30, writing about that Internet censorship in the People's Republic of China is conducted under the Olympic games. (http://corruptio.blogg.se/2008/june/)

Poliser i Malmö peppar varandra innan aktion mot Rosengård! 2009-02-05. Se videon nedan och lyssna på polisernas uppvärmnings-snack. Polisman som filmar är den som pratar om Vellinge, blattejävlar och apejävel. Lyssna noga så förstår ni att allt var planerat. Läs medias skriverier om att åklagare Augustsson snabbt (Turbo) lagt ned förundersökningen mot poliserna. Det är politik och taktik, allt noga planerat från första början. Åklagare Kristian Augustsson har många gånger varit inblandad i mörkläggningar och politiska fulspel där regeringen, RÅ och polisledning varit dom som gömmer sig bakom kulisserna. I mörkläggningen kring den döde lönnmördaren och fd. polisen Kjell S. B., var Augustsson den åklagare som fick uppdraget att dölja sanningen. (http://corruptio.blogg.se/2008/june/)



Polis Fredrik Widén sköts ihjäl med vapen som hans kollegor hjälpt vapenhandlare att sälja genom polisens egna civila kriminella (olagliga) infiltratörer. Även dom två poliser (Borén/Karlström) som dödades i Malexander 1999, sköts med vapen som rikskriminalens chefer hjälpt vapenhandlare att sälja via civila knarkare som arbetat olagligt åt polischefer under löning. Denna skandal har tystats ned utav Thomas Bodström, Beatrice Ask, chefsåklagare Christer Johansson, riksåklagare Nils Rekke, åklagare Yvonne Rudinsson/Kristian Augustsson, poliser Hans Emanuelsson/Bengt Adolfsson, justitiekansler Göran Lambertz m.fl. (http://corruptio.blogg.se/2008/june/) Se film nedan.




Åklagare skyddar poliserna (Newsmill)
Är internåklagare Kristian Augustsson jävig? (Mats Hagberg)
Utredning av poliser läggs ned. (DN)
Åklagare lägger munkavle på Bäckrot (Realtid.se)
Anhållen blev bestulen på kriminaljouren (Sydsvenskan)

Det finns mer för den som söker, dessa var bara dom första träffarna på Google.

Olika tolkningar av Lagen?

När det gäller att tolka en lagtext kan man tänka sig några olika utgångspunkter för tolkningen. För det första kan man utgå från texten som sådan och sedan tolka orden och hur meningarna är uppbyggda. Detta kallas texttolkning eller bokstavstolkning. För det andra kan man sätta in den bestämmelse man vill tolka i ett sammanhang i rättssystemet, - en systematisk tolkning. För det tredje kan man utgå från en bestämmelses syfte, funktion och ändamål och tillämpa regeln så att dessa uppfylls. Detta kallas för teologisk tolkning. (Källa "Juridiken" av Mattias Nilsson).

Hur i hela hälsingland skall man då någonsin kunna hävda sin rätt enligt lagen? Då det står myndigheterna fritt att fritt välja vilken av dessa tolkningar som passar dom själva bäst för stunden? Vilken jävla tolkning är det som gäller då? Hur fan skall man tolka lagen som säger att barnförhör inte får hållas på ett sätt som kan skada barnet?

Ursäkta men jag är rätt jävla pissed off nu. Detta är fan inte rättvisa. Det är inte ens juridik, det är en jävla fars. Och den tillåts bara pågå och pågå. Att den som hela tiden hållit sig till sanningen faktiskt skulle kunna ha rätt i sina farhågor, faller inte dessa människor in, ens efter fyra år av lögner, bedrägerier, falska anklagelser och grundlösa polisanmälningar. Nej då heter det att "Nu skall vi bara titta framåt och inte bakåt, och se vad som är barnets bästa." Men för helvete är det jag eller världen som har blivit totalt jävla vansinning?


Falskanklagandet har satts i system

I Sverige har vi som vi ser fått ett rättssystem som fullständigt löper amok och ger sig på oskyldiga medborgare och deras barn och utsätter dom för irreparabla övergrepp. En del applåderar detta och tycker att för få fälls. Speciellt i fall rörande sexbrott och kvinnomisshandel. Dom rasar mot varje friande dom och skriker alltmer indignerat om patriarkat och orättvisor. Ändå fälls massor av män för detta brott trots att det inte finns några bevis alls. Vittnen spelar en avgörande roll i dessa mål. Målsäganden säger en sak och den misstänkte en annan. Sedan fäller man den misstänkte för att rättens ledamöter (som till majoriteten består av politiskt tillsatta lekmän utan juridisk kunskap) anser att det andra vittnet var mer trovärdigt.

Falskanklagandet som satts i system av kvinnojourer och familjerätter fungerar utmärkt som den kil som slås in mellan en älskande förälder och ett barn, som den är uttänkt som. Oavsett hur många gånger en mamma överbevisats som lögnerska i tidigare mål, tas hennes nya anmälningar ändå på största allvar, med nya tvångssepareringar mellan far och barn som följd. Det finns dock människor i Sverige som har amnesti från att fällas för brott mot barn. Kungen tänker ni säkert, och det stämmer. Men poliser och åklagare löper inte heller särskilt stor risk att åka dit. Om man är pedofil i Sverige, så finns det idag en perfekt arbetsplats där man får fritt fram att förgripa sig på barn utan risk alls att åtalas. På polisens barnutredningsavdelning.



Åklagare utreder sig själv

För att riktigt sätta en grand final på denna fars så kan vi idag läsa från TT om hur det har framkommit att förundersökningen mot de poliser som i April i fjol kvävde en 24 årig man för att han hade sparkat på en bil, inte gick rätt till. Vad gör man då? Ni kan aldrig gissa....Jo man sätter samma åklagare som sjabblade till fallet förra gången, Bo Lindgren på att utreda sin egen utredning?? "Jag försöker smälta och värdera vad som ligger i det som påstås. Sedan får jag bedöma om det finns skäl för min del att återuppta ärendet igen eller inte", säger Bo Lindgren till TT. Undrar om det är han själv som skall polisanmäla sig själv för tjänstefel också?

Finns det någon därute som kan återställa min tro på rättssytemet? Någon som kan hjälpa en 4 årig flicka som utsätts för brott efter brott utan att någon enda jävel i vårt rättssystem har mod nog att ställa sig upp och säga stopp.

Jag är som sagt jävligt pissed off nu. Nu åker "boken" ut genom fönstret och handskarna i golvet. Varför i helvete skall jag sitta här och försöka lära mig lagar för när dom ändå tolkas totalt fritt efter behov? Ni kan ta dom och torka er i röven. Dom är ändå inte värda mer än så. Det har 4 års lönlöst kämpande för mitt barn lärt mig. Ni som tror något annat är lurade.


Läs även andra bloggares åsikter om Riksenheten för polisbrott, Kristian Augustsson, rättsröta, korruption, diskriminering, rättsövergrepp, barn, barnmisshandel, kriminalitet, brott, juridik

Just när man tror man har hört allt, från kvinnohatare...(den är fortfarande poppis), till mansgris. Så kommer signaturen Jarri och sätter nya lågvattenmärken. Nu hatar jag visst barn också? Som vi sett i tidningarna de senaste dagarna så kan vi ju nu få döpa både pojkar och flickor till Sven, så könet på denne Jarri är fortfarande okänt. Men nog låter denne person mer och mer som en aktiv ROKS medlem för mig.

Nu har denne Jarri blivit så ursinning på mitt förra inlägg där jag nominerade en mamma som kämpade för sin och sitt barns rätt att behålla hennes man och far till hennes barn i livet. Jag blir naturligtvis rätt stött av vad denne pantade människa skriver, men det studsar av rätt fort. 

Vad denne Safia och hennes man har gjort för att spärras in i ett pakistanskt fängelse är det ingen som riktigt vet. Dom är inte åtalade eller fällda någon av dom vad jag vet. Kanske beroende på att dom faktiskt inte gjort något? Inte vet jag, men något terrorbrott eller att dom på något vis skadad eller dödat någon har aldrig varken påståtts eller bekräftats.

Att fängslas enligt dom s k terrorlagarna är numera lika lätt som , att som man fängslas för våldtäkt eller kvinnomisshandel i Sverige. Inga bevis behövs och tiden som man kan bli sittandes utan dom är obegränsad. Precis som i Sverige.

Enligt den skruvade logik Jarri för fram så säger han att han förr stödde "Robert" den LVU omhändertagne pojken i Härryda, men inte nu längre...på grund av att han blivit arg på mitt inlägg?
Öööh..

Jag är hemskt ledsen Jarri men jag tänker inte byta ståndpunkt oavsett om du stöder Härrydapojkens fall eller inte. Inte heller tror jag att det kommer att ha någon direkt bäring på utgången.
Jarri. Du avslöjar dig genom ditt sätt att uttrycka dig. När du började skriva här var det silkeslent medhållande, dock med små kilar av tvivel instuckna här och där. Men med tiden har ditt hat blivit mer och mer tydligt och i din senaste kommentar blommar det ut i full blom. Och varför? För att jag nominerar en mamma som självuppoffrande strider för sin familj. Dvs Hustru, barn och man.

Om det hade varit så att det på något sätt varit fara för barnets liv och hälsa i den miljö dom vistas så tror jag nog att detta hade gått före. Men som synes bland kommentarerna så missar många min poäng. Det är denna unga kvinnas strid för familjen som jag vill hylla. Att detta är otroligt politiskt okorrekt i detta land vet jag, men det ger jag blanka fan i. Vi behöver få ett slut på kriget mot kärnfamiljen, och vi behöver få det snart. Detta säger jag för barnens skull. Vi vet idag att barn skadas av vuxnas konflikter. Vi vet att dom skadas av att växa upp utan eller med vädigt liten kontakt med sin far. Vi vet att vi har en ungdomsgeneration som mår dåligt. Ändå är det ingen som lyckas sätta ihop två och två?

Vi leder ligan

Sverige är det land i världen med minst antal giftermål och flest antal skilsmässor. Varför är det så? Om jag vore Sherlock Holmes skulle jag säga, "elementärt min käre Watson. Man kan inte få en familj att hålla ihop när man skapar ett samhällsklimat som är familjefientligt".

Det har varit radikalfeminismens mål länge att krossa kärnfamiljen, då man anser att det binder kvinnan i ett patrialkat underordnande och gör henne till någon slags slav i äktenskapet. På mannen lägger man istället en kollektiv skuld och skam som till slut får oss att böja våra huvuden och erkänna oss kollektivt skyldiga till alla dessa brott som läggs på oss, och som vi utför för att vi är män, inte individer.

Offerkofta och dumstrut

Vi sätter alltså en offerkofta på ena parten och en dumstrut på den andra redan innan förhållandet hunnit starta. Naturligtvis blir dessa inte synliga förrän efter ett tag in i förhållandet, men dom har funnits där hela tiden. Vi får dessa plagg placerade på oss redan innan vi hunnit haft vårt första förhållande. Vissa få vägrar att sätta på sig dessa idiotiska plagg, men dom flesta får dom på sig utan att ens märka det själva.

Sedan skall vi alltså gifta oss köpa hus och bil och leva lyckliga alltmedan offerkoftan och dumstruten gör sig alltmer synliga. Lägg på det att, för att kunna betala huset, båten och bilen måste båda jobba heltid så att den enda tid man får med varann är några kvällar i veckan då man oftast är trött, stressad och småirriterad efter att ha bråkat med chéfen, vart sen till dagis och fått skäll av tanterna där. Sedan skall man hinna leka en stund med barnen, men det blir inte länge, för sen är det bolibompa, och så är det läggdags, med tandborstning, avklädning och godnattsaga. Efter telningen till slut somnat så är man så trött att man mest önskar att ligga kvar, men den lilla stunden som återstår på kvällen är ju den enda man får tillsammans. Synd bara att bägge är så trötta att det på sin höjd blir allsång på Skansen på TV, sen är det God natt...nej inte ikväll älskling, jag är alldeles för trött....

Det dröjer inte länge förrän denna eviga rutin tärt sönder det där, som gjorde en så stormande glad, bara av att vara med den person man förälskade sig i. Då man gjorde vad som helst bara för några timmar tillsammans. Efter ett tag ter sig dom där dyrbara timmarna ha förvandlats till en tillvaro av tystnad och tomma blickar. Då börjar vi fundera på om detta verkligen är den kärlek som man har hört så mycket om? Den som det sjungs om i alla vackra sånger? Nej det kan det inte vara, jag har valt fel...vi passar inte för varann. Och när vi försöker prata om det så förstår vi inte vad den andre säger, för vi talar helt olika språk. Här kommer ofta koftan och struten in i bilden. Och snart börjar man leta efter grönare gräs på andra sidan staketet, och så klart hittar man det till slut.

En äng som lockar med friskt, frodigt, grönt gräs istället för det brunbrända små stråna på din sida staketet. Så hoppar vi över, och njuter att tag av det fräscha gräset i den hagen, medan den man lämnade kvar i den gamla hagen får klara sig bäst den vill. "Jag älskade aldrig honom på samma sätt". Men så efter ett tag händer samma sak i den nya hagen. Det gröna gräset vissnar och blir brunt och torrt. Då kommer tankarna, "det är mig det är fel på". Så då börjar vi gå i terapi för att lösa upp gamla knutar. Detta betalar vi gladeligen 1200 spänn i timmen för. Sedan när vi spenderat upp mot 50 000 på att göra oss fria från gamla trauman och fått gjort upp med far och mor så går vi nöjda därifrån, med samma offerkofta och samma dumstrut som vi hade på oss när vi gick in.

Och så försöker vi igen, men fan det sket sig denna gången med...äsch fan, jag ger upp. Det är fan bättre att leva ensam. Och så växer antalet ensamhushåll för varje år i Sverige tills vi har en hel nation av ensamma mammor som får förstöra sina små puttinuttinuttisar hur mycket dom vill, och farsor som får betala i 18 år för en natts meningslös sex. 

Dom förstör vårt allra heligaste

Människor som inte kan känna kärlek. Dom som aldrig fick den när dom var små och därmed blev av med sin egen medfödda, är så avundsjuka på dom som verkar ha "det där" som dom aldrig tycks hitta. Dom söker och söker efter ett gräs som inte vissnar, men förgäves. Till slut blir dom bittra och hatiska. Konstigt nog tycks dom känslorna vara någon sorts kompensation för bristen på kärlek. Om man inte kan bli älskad så kan man i alla fall bli hatad. För om ingen tycker någonting om mig så finns jag ju inte ens. Därför kan dessa människor på våra socialtjänster och politiker som Tomas Bodström och Margareta Winberg stå i rutan och hånle när dom lyckats slå ännu ett slag för "kvinnans frigörelse".

Frigörelse från vadå? En mans kärlek och respekt? Är det inte det som man söker? Men så länge kvinnorna vägrar att ta av sig sin offerkofta och kliva ner från sin pidestal där dom har blivit satta av decenniers daltande, och vi män tar av oss den dumstrut som har satts på oss av kvinnorörelsen och deras allierade överallt i samhället, och står upp för vad vi är, och vad vi INTE är framförallt. Så länge kommer vi inte att få se någon ökning i vare sig äktenskap eller någon minskning i antalet skilsmässor. Snarare kommer det att trava på i samma takt. Och därmed lyckas även femenismen med ännu ett av sina mål enligt det stora manifestet. Att med våld skära av bandet mellan far och barn.

Skall vi fortsätta så här i bedrivandet av vår jämställdhetspolitik? Skall feminismen som enbart jobbar för kvinnors rättigheter få fortsätta sätta agendan för vad som är jämställt och inte?

Jag tycker det är skamligt att attackera det heligaste vi har på jorden. Kärleken mellan man, kvinna och barn.
Hur man kan försvara ett sådant barbari går bortom min horisont. Men jag har jobbat hårt i mitt liv för att behålla kontakten med mitt hjärta, och det har jag lyckats med. Däremot har jag haft en dumstrut som heter duga. Men den har långsamt glidit av under denna process, och det är jävligt skönt att bli fri den. Det lovar jag er.

Detta är anledningen till att jag anser att Safia gör en hjälteinsats. Inte bara för sin man utan även för familjen som instution, och i förlängningen även sitt barn, som jag är säker på behandlas humant i fängelset. Jag antar nämligen att pakistanier även dom älskar sina barn, precis som de allra flesta människor på jorden. Att som barn få växa upp med två föräldrar som av samhället ges trygghet och stöd för att kärleken inte skall vissna och bli brun, utan istället blomstra och förädlas som ett vin på lagring, är det ultimata. Det håller dom flesta sunt tänkande människor med mig om. Dom barnen som fått bevittna sann kärlek från sina föräldrar kommer också att kunna visa den till sina partners.

Tyvärr blir det färre och färre som ges denna möjlighet. Istället promotas splittring i vår familjebalk, när par kommer till familjerätterna och söker hjälp så eldar dom under brasan istället för att släcka den. Umgängessabotage och tvister om barnen tillåts eskalera bortom alla gränser. Vi har sett flera dödsfall, mordförsök och kidnappningar. Falska anmälningar lönar sig och lögner belönas ofta med egen vårdnad. Dvs att en av föräldrarna får en diktators rätt att bestämma totalt över allt som rör barnens liv. Oftas den föräldern dessutom som initierat och drivit konflikten.

Jag står för min nominering, så länge jag inte får bevis för att denna mamma på något sätt är olämplig som mor. Av det som framkommit hittills så skulle jag vara stolt som barn då jag blir äldre och får reda på vad min mor gjorde för min far den där gången. Då skulle jag förstå vad kärlek är.



Läs även andra bloggares åsikter om skilsmässa, kärlek, safia, familjerätt, svenska hjältar, socialtjänst, feminism,

Jag har av ett antal personer nominerats till Expressens just nu pågående kampanj "Svenska hjältar". Jag vill säga högt och tydligt att jag är enormt hedrad. Jag tvivlar på att jag kommer att tas upp på Expressens lista emellertid eftersom ämnet är för hett för en lista som den. Men det förtar på minsta vis inte min glädje och stolthet över nomineringarna. Tusen tack till er fyra som gett mig hjältestatus.

En svensk Hjälte

Själv vill jag också nominera en svensk hjälte och mitt val har fallit på en mamma i år. Safia Benaouda, 19 nomineras härmed till svensk hjälte av Daddys blogg.

För er som inte vet vem denna mamma är så kanske det ringer en klocka om jag säger terrormisstänkta svenskar i Pakistan. Jag vet inte vad dessa tre människor samt parets barn hade för ärende i talibanland då dom greps. Själva säger dom att dom var på väg för att fira en religiös högtid. Vilket mycket väl skulle kunna vara fallet.

Men medan männen skulle fortsätta sitta fängslade i Pakistan utan rättegång ville man väl från pakistanskt håll visa nåd mot modern och barnet så dom försattes på fri fot. Det verkar som Pakistans rättsväsende har en del gemensamt med vårt. Men då sa denna modiga kvinna, "Nej! Jag vägrar att släppas ut från fängelset utan min man."
Så där sitter hon nu fortfarande kvar och vägrar lämna fängelset.

Jag har aldrig varit i ett pakistanskt fängelse, men i min föreställningsvärld så skiljer det sig rätt markant från ett svenskt. Inte minst vad det gäller den fysiska behandlingen av dom misstänkta. Med andra ord en miljö som man nog skulle vara ganska glad att få slippa, om man nu får chansen. Hennes vägran tyder på ett fantastiskt civilkurage och en obrottslig lojalitet och kärlek mellan en man och en hustru som gör mig varm in i hjärtat. Det finns fortfarande mammor som slåss för hela sin familj, och inte bara den del som utgörs av henne själv och barnen. Här har en del svenska mammor definitivt en del att lära.

Jag hoppas att det slutar lyckligt för denna familj och att barnets pappa inte får för mycket stryk i sin fängelsehåla.

Läs även andra bloggares åsikter om Safia Benaouda, Pakistan, Svenskar, UD, Hjältar, Terrorism,

Nu har JO begärt att Kungsbacka socialnämnd utreder och yttrar sig om varför man inte registrerade min anmälan om oro för barn som kom in den 23 Mars. Man vill från JO också ha svar på om man har kunnat avhända sig utredningen. Det vill säga, skickat den till utredning barn & ungdom som man skulle ha gjort.

Tillsammans med yttrandet från socialnämnden skall bifogas det protokoll från socialnämndens möte där denna JO anmälan tas upp. Svaret från Kungsbacka kommun skall vara JO tillhanda den 2 November. Jag har sedan jag har fått ta del av socialtjänstens utredning skickat in en komplettering till min anmälan. Angående denna har jag ännu inte fått besked.

Mitt ombud har också skickat in ett antal frågor till socialtjänsten i kungsbacka som han vill ha svar på. Utredaren kunde inte lämna några svar då han ringde utan bad istället att han skulle skicka in sina frågor skriftligen, då hon ville diskutera detta med sin chéf. Än har han inte fått några svar. Förmodligen vill dom vänta till efter förhandlingen i Tingsrätten.

Brottsutredning?

Signaturen "Afrodite" skrev i kommentarerna till ett inlägg att detta inte längre borde vara ett civilmål, utan ett brottsmål. Jag håller med. Men det bevimaterial jag har lämnat in gås för närvarande igenom av utredare och jag väntar på ett besked om det kommer att inledas en förundersökníng mot myndighetspersoner inblandade i detta fall. Klart är i alla fall att brott är styrkt och jag väntar mig därför att detta kommer att utredas proffessionellt och grundligt. Jag kommer att meddela er vad beskedet blir när jag får det.

Min dotter har fått ett ombud

Jag har blivit belagd med någon sorts tystnadsplikt rörande allt innehåll i socialtjänstens utredning. Detta enligt 10 Kap. 4§ sekretesslagen, som tydligen utgör något slags undantag från grundlagen om meddelarskydd. Förstår ni då vilka längder dom är beredda att gå till för att hindra att ni, allmänheten skall få reda på skall få reda på hur dessa myndigheter jobbar?

Men förutom inredningen har även en annan handling inkommit till Varbergs tingsrätt. Denna handling är inskickad av en jurist vid namn Sara Ottosson från Advokatfirman Åberg i Göteborg. Hon har på något sätt utsetts som juridiskt ombud åt min dotter i egenskap av målsägare. Denne Sara Ottosson har därför efter att endast talat med mor och mormor bestämt sig för att å min dotters vägnar ansöka om omprövning av åklagarens nedläggningsbeslut från den 23 Juli. Beslutet ligger för närvarande hos Ulrika Bettelius på något som kallas utvecklingsenheten på åklagarmyndigheten i Göteborg. Något beslut om detta kan dock knappast väntas innan den muntliga förhandlingen nu på måndag. Detta blir ju ett diaboliskt smart sätt att fortfarande få mig att framstå som misstänkt i tingsrättens ögon. Alltså en ren manipulation av rättvisan.

Detta görs i mitt barns namn. I sin ansökan har denne barnjurist bifogat tre stycken inlägg från denna blogg vilket ju endast kan betyda att hon har gått igenon den rätt noga. Ändå tycks inte en endaste liten femöring ha trillat ner. Av mina nu över 200 inlägg har hon hittat tre som hon på något sätt visar att jag skulle vara en brottsling.

De inlägg hon har bifogat är följande: "Min födelsedag" 27/11 08, "Jag behöver tydligen psykologhjälp" 28/10 2008,
samt "Nu räcker det" 27/10 2008,

Ännu ett skräckexempel på vad ansvariga lägger i ordet barnperspektiv

Jag ringde idag ett antal samtal. Bland annat var jag intresserad av att höra hur Sara Ottosson i mitt barns namn kan stämpla mig som skyldig, utan att ens tala med mig? Jag visste inte ens att mitt barn fått ett ombud.

Att Sara Ottosson inte ville svara på någon av mina frågor framår av den ljudfiil som följer här.


"Huruvida du är skyldig eller inte är inte mitt problem"

Jag ringde därefter upp hennes Chéf Mats Åberg som också äger firman vad jag förstår. Jag ville nämligen fråga om han tyckte det var ett lämpligt beteende av hans anställda att slänga luren i örat på förtvivlade föräldrar som ringde och ville ställa frågor till sitt barns ombud? Det tyckte han visst det. Ta gärna del av samtalet nedan.

"Det är ju vårdnadshavaren som vi måste lyssna på"

Slutligen skulle jag vilja slå ett slag för denna artikel från dagens Expressen. Är det dags att reagera snart? Att till och med känna rädsla? Detta är anledningen till att jag stödde piratpartiet i det senaste parlamentsvalet.

Jag tror det får räcka så för idag.


Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Övergrepp, Barnmisshandel, juridik, socialtjänsten, JO, Advokatfirman Åberg, Mats Åberg,