Igår var det min födelsedag. Jag hade denna dag ett möte med herr advokat. En advokat dessutom som är medlem i vår papparätts förening. Jag tog med mig hela mitt fall i en pärm och gick in på hans kontor. Han hade nämligen i ett mail utlovat gratis juridisk rådgivning till föreningens medlemmar. Då jag är medlem i samma förening bokade jag sålunda ett möte. Jag har lagt hundra och åter hundratals timmar för mitt och därmed även andras barn som råkar ut för dessa justitiemord som sker mitt framför näsan på de flesta av er, utan att ni ser. För dom flesta av er litar på systemet. Ni tror att människor i höga positioner alltid har ädla och goda motiv. Efter att i en timme desperat försökt förklara för herr advokaten att mitt barn blir misshandlat mitt framför mina ögon och att jag blev mycket dåligt representerad av mitt förra ombud säger herr advokaten myndigt att det inte finns någon större möjlighet att ändra på den här domen inte. I nästa stund drar han med lysten blick fram en fullmakt och sticker under näsan på mig och visar var jag skall skriva under. När jag inte vill så blir herr advokat ytterst förnärmad, rafsar ihop mina papper och ber mig genast gå ut från hans kontor. Jag har ju då slösat bort en timme av herr advokatens dyrbara tid.

Utanför herr advokatens flotta kontor står jag sedan med mitt liv under armen i mörkret och plötsligt går det upp för mig att jag har nått botten, och att det är ett kallt ensamt och mörkt ställe. Jag har förlorat allt, mitt hem, mitt jobb, mina vänner, mina besparingar, min familj har vänt mig ryggen och inte ens mina barn ringer på min födelsedag. (Vilket inte DOM ska lastas för givetvis).Allt detta endast för att jag ville rädda min dotter från att bli illa behandlad. Tyvärr visade jag mig ha fel kön för att lyckas.

Nu kommer jag istället att tvingas på avstånd bevittna hur dom kommer att, som vanligt när det gäller flickor, ersätta kärleken  med självhat och offermentalitet tills hon växt upp till ännu en kall, hård, kvinna som lydigt påtar sig den offer roll som hon kommer att bli matad med. Denna offer roll som är kvinnornas förbannelse.
Min dotter kommer att bli som sin mamma som är som sin mamma som är som sin mamma som är.....ja ni fattar.
Min mamma är inte annorlunda hon heller. Hon tycker att barnet är i trygga händer. Och att jag nog borde spärras in på psyket snart. Bara för att den verklighet som jag alltid haft inom mig visat sig vara sann. Att kvinnor kan vara precis lika elaka, omänskliga, inhumana, hårda, hjärtlösa, obarmhärtiga, skoningslösa, brutala, barbariska, tyranniska, bestialiska, mordiska, hårdhjärtade, känslolösa och känslokalla som män.

Jag åkte hem, och somnade barmhärtigt ifrån den här världen för en stund. Man ska inte älska här. Inte på riktigt. Då väntar bara smärtan på korset. Det är det den symbolen egentligen betyder. Att han dog för att rädda oss är bara trams.

Ännu ett år förbi....

 Läs även andra bloggares åsikter om jämlikhet, advokat, pappa, barn, vårdnad, feminism, diskriminering, lögner