Nätbokhandlarna rensar i hyllorna
Kategori: Pappa
Läste idag i ett reportage på Flashback att nätbokhandlarna skall plocka bort kontroversiella titlar. Min första reaktion var naturligtvis positiv, men förbyttes snart till en välbekant suck då jag läste innehållet.
Bokus.se hade bl a blivit varse om att dom saluförde böcker av s k historie revisionister och har nu i sin vishet och storsinthet valt att plocka bort dessa titlar ur sitt sortiment. Jag själv tycker det är ett lysande initiativ. Den stora besvikelse jag känner handlar mer om att det endast är dom som ljuger om andra världskrigets brott man siktat in sig på.
Men Snälla Bokus. Har ni fullständigt missat debatten om Gömda och Asyl? Ren och skär historie revisionism det också. Det är ju för h**vete bevisat! Då räcker det inte, som ni ju nu mycket riktigt konstaterat, att sortera om böckerna från faktahyllan till romanhyllan. David irwings böcker får inte säljas där heller. Vad är skillnaden? Är det ett värre brott att döda en människa än att tortera honom / henne i 20 år? Ja kanske? Jag har aldrig dött vad jag kan komma ihåg, så jag har inget att jämföra med.
I vårt samhälle finns människor som ömmar för allting från undulater till valar. Och naturligtvis ömmas det för mammor och barn. Åtminstone heter det så. Det finns egentligen bara en varelse som det är okej att misshandla, förnedra, förringa, diskriminera, anklaga, fängsla utan bevis, smutskasta, beljuga, hetsa mot...ja t o m mörda vilket om inte annat bevisas här i mitt tidigare inlägg "Rättvisa i Sverige 2008"samt i del 2 här..
Du riskerar alltså fängelse om du vrider nacken av en undulat, men inte om du hugger en yxa 20 gånger i skallen på en man. Då är det naturligtvis självförsvar. För vid det här laget vet ju alla lite till mans att män är ena slingriga rävaktiga typer som alla (utom bögarna förstås) hyser en inre vålds och våldtäktsman som bara väntar på att få komma ut. Vi får det i generna när vi föds och sedan förtränger 99,3% av den manliga befolkningen denna inre lust att slå, våldta och mörda, vilket naturligtvis hedrar oss, men vi kan ju ändå inte bortse från fakta....
När jag kliver in i väntsalen på Familjerätten i en mindre ort utanför Göteborg så möts jag av ett tidningställ med Bamsetidningar och precis brevid, mängder av broshyrer som på framsidan ståtar med ord som Misshandel, Våld, sexuella övergrepp, barnmisshandel. Är det så himla lämpligt egentligen? Vad tycker ni socionomer själva? Kan vi inte åtminstone bespara barnen denna sorgliga sida av livet tills dom åtminstone blir stora nog att förstå och ta in betydelsen av orden? När man ögnar igenom broschyrerna bekräftas det man redan visste. Dom vänder sig till kvinnor allihop.
Så här skriver operation kvinnofrid på sin hemsida: Operation Kvinnofrids utåtriktade satsningar har mätts och utvärderats på olika sätt. Länkar till dessa rapporter hittas under diskussionerna för de respektive kampanjerna. Allmänt sett kan man säga att affischkampanjerna har lett till lanseringen av begreppet Operation Kvinnofrid och ett stort förtroende för just begreppet. Se hemsidan för kontinuerligt uppdaterade uppgifter om 2007 års höstkampanj som är under planering. Ett stort förtroende för begreppet. Aldrig har väl sannare ord yttrats.
Finns det förresten någon juridiskt insatt person som kan hjälpa mig med ett spörsmål? Jag beställde för en tid sedan en dom från Malmö Hovrätt och begärde då också att få vittnesförhören antingen de inspelningar som gjordes, eller protokollen. Jag får då till svar att domen kunde dom skicka och den har jag nu. ca 40 sidor lång. Däremot hade dom slängt vittnesförhören?? Får man göra det? Rent juridiskt alltså? Det är min fråga till er jurister därute i allmänheten. En man sitter för närvarande fängslad i enlighet med denna dom, men vittesförhören har man slängt?? Jag vet inte hur ni tänker, men för mig låter det helt befängt. Jag tror jag snart kommer att få anledning att återkomma till just detta fall lite mer i detalj, men i morgon kommer en annan överraskning att postas här. Något jag jobbat på ett längre tag att lyckas få tag i och "hosta" på nätet, men nu ser det ut som det kommer att lyckas. Håller tummarna.
Slutligen en liten påminnelse från mig till er. Lämna inte Sveriges pappor i sticket. Lyssna på dom, även om det blir tjatigt. Dom har inga andra att vända sig till. Ni behöver inte tro på det dom säger, men försök åtminstone låtsas som om ni gör det. Ni anar inte vad mycket det betyder.
Vi behöver en ny kampanj i Sverige. "SAVE THE MALES"! Tänk den dag då man fick se detta budskap på alla Sveriges annonspelare. Oh glory day...
Läste idag Lizas dotter Annikas blogg i Aftonbladet (ja jag erkänner väl då...) Där skriver hon om sin längtan efter barn. Hur hon och mamma minsann klarade sig själva utan hennes pappa när hon var liten och hur Liza senare gifte om sig med Per-Ola. Hon skriver också om Lizas makes 50 årsdag som firades på Ibiza.
"Det enda jag ångrar är att jag väntade så länge med att sätta igång, säger Pär-Ola över välkomstdrinken. Rösten brister när han berättar om hur han varje morgon väcks av att den snart tvåårige sonen klättrar upp på hans bröstkorg och nyper honom i näsan. "
Idag när jag åkt 10 mil enkel resa för att hämta min dotter för hennes tvådagarsvisit varannan helg, och ser fram mot det där härliga ögonblicket då hon rusar in i min famn...så kom inte mamma med barn... Inget att göra åt.
//Daddy
Läs även andra bloggares åsikter om Gömda, Asyl, Liza Marklund, Mia Eriksson, Böcker, litteratur, författare, feminism, diskriminering, manshat
