Detta är ett brev och en något sen julhälsning från Sir Bob Geldof i England. Ännu en man som av ovannämnda yrkesgrupp bedömts vara så pass olämplig som förälder att han endast fått begränsad TILLGÅNG till sina egna barn. (Jag har översatt).
Under Jul och nyårshelgerna ökar antalet självmord dramatiskt  Att detta tar betydligt fler liv än t ex trafiken talas sällan om. Att männen leder denna statistik överlägset ännu mer sällan, men här finns inga mål eller nollvisioner....märkligt. Det enda landet i världen för övrigt, där fler kvinnor än män tar sitt liv är Kina.

Faderlös jul
Publicerad i The sun (UK),
av Sir Bob Geldof

NU det är jul igen. Vi är alla upptagna med att spendera på våra nära och kära, våra familjer och framför allt våra barn.

Framför allt detta är barnens festival. Den tid då en slags gammal man kommer att halka ner i en skorsten eller glida nerför ett tak och sprida glädje till dina barn - jultomten (FATHER christmas).

Det är speciellt barnens högtid eftersom för 2000 år sedan, så har historien lärt oss att en man och en kvinna hade ett barn tillsammans och trots att mannen visste mycket väl att han inte var barnets far älskade han honom och hans mamma, och uppfostrade honom till att bli stark, oberoende, modig och kärleksfull.
 
Barnet hade tur som fick en pappa som Josef. Om Jesus levt i dag, skulle han haft tur om han överhuvudtaget hade haft någon pappa att uppfostra honom till en god människa.

För frånskilda män med barn, blir julen en parodi, en motbjudande motsägelse av en familjehögtid, av en kärleksfull hyllning, till särskilt denna barnens tid.

Dessa är de män som kommer att tvingas att vara ensamma utan sina barn, som kommer att begå självmord oftast vid denna tid på året i en tid då manliga självmord redan är 300 procent fler än kvinnors.

Dessa är de män som, i ögonen på vad som sjukligt nog kallas Familjerätt, begått det största brottet - att skiljas.

Män som gör sig skyldiga till de värsta synden - att vara pappor - eftersom pappor, till stor förfäran för den hemliga elit som sitter i skymundan i dessa hemliga domstolar, chockerande nog, är just män!

Och män, som alla vet, är monster, hjälplösa, missbrukande, aggressiva, skurkaktiga och klarar ju inte av den enormt komplicerade uppgiften att ge kärlek och omtanke, matlagning vita bönor eller ge ett bad, göra läxor eller kamma håret och läsa berättelser.

Det är ett mirakel att någon av oss kom hit alls, vi som alla har haft pappor och allt. Denna julafton kommer de flesta att säga godnatt i sina hem till sina överdrivet glada barn, tala om för dem att somna snabbt, annars kommer inte HAN.
Förbereda morgonen och sedan njuta av en lugn drink innan sängen.

Ändå kommer många fäder att förbjudas av barbariet i vår lagstiftning att vara med sina barn. Stående brutna, som jag har gjort, utanför sina gamla hem, nycklarna kvar i sina fickor, gråtandes viskandes god natt samtidigt som de ser lamporna släckas i varje barns sovrum innan de vandrar iväg, lamslagna av sorg, till meningslösheten av en ensam juldag. Vad har vi blivit? I vems namn begås denna brutalitet? Vilka är de som ligger bakom detta, och varför är de inte skyldiga att svara för detta inför oss medborgare? Vilka dåraktiga idioter skapade dessa olagliga lagar?

Hur ligger det i barnens intresse att ta bort dom från deras pappa och varför? Två personer slutar att älska varandra och en av dom, trots att han inte gjort något fel, blir delvis kriminaliserad och bestraffas genom att få sina barn tagna från honom för alltid. (för barndomen är aldrig återbetalningsbar).

Extremismen inom familjerätten är förbryllande, för att få ditt barn taget ifrån dig är bara en liten grad bättre än att mista sin frihet. Och ändå är du inte är kriminell och har inte begått något brott.

Dessa människor utgår från att kvinnor är bättre föräldrar - att en moders kärlek är bättre och viktigare än en fars. Att det är uthärdligt för en man att mista sina barn, men inte för en kvinna, Varför? Dessa antaganden och fördomar är inte bara omoderna utan också helt fel, farliga och skadliga.

Det är bara att lyssna till det språk som lagen använder när den blir delaktiga i våra privata liv. Den är tänkt att vara neutral, men den är kall, dödande och hopplös. Faktiskt blir den även hjärtskärande, sårande, vredesframkallande.... Jag kan inte ens få fram de rätta orden.

En enorm tomhet dväljs i min mage, en djup avsky för dem som hade mage att berätta för mig att de skulle ge mig TILLGÅNG till mina barn - som jag älskade över allt det som jag skapat, de som gav mening åt allt jag gjorde, de som var det allra bästa av oss två. En fysisk manifestation av vårt en gång blindförsök till kärlek. Vem i h.....te tror dom att dom är när de använder fängelse terminologi och TILLÅTER kontakt mellan mig och det som är mitt? RIMLIG KONTAKT när situationen enligt denna lag är, per definition är Orimlig! KONTAKT? Är detta vad vi hade tidigare i vårt hem eller är jag nu någon besökande utlänning?

En frånvarande förälder - en titel jag fått av samma korkade människor som har tvingat mig att vara just frånvarande.

BOENDE / UMGÄNGES förälder ord som minskar betydelsen av det som en gång var mamma, pappa och för tankarna till det sterila språk som härskar på de statliga institutionerna. Jag kan inte börja beskriva smärtan av att överräckas ett papper sanktionerat av din (fortfarande) hustru, med vilken du har gjort dessa små liv. Som du sett födas och tidigare har känt växa och sparka och tumla och rulla, och sett på skannar och känt en intensiv manlig stolthet över. brottats och lekt med, följt till skolan, plockat upp, gjort te till, badat och klätt, lagt i säng, gosat och gungat i dina armar och sjungit för att söva. känt och luktat dem omkring dig hela tiden, Alert till och med i sömnen för den minsta förändring i deras andning ... ett papper som gör att du får TILLGÅNG till dessa saker som är det bästa av dig.

Vad har du gjort? Varför blir du straffad? Hur kan hon ha rätt att diktera vad jag kan eller inte kan göra när det gäller mina barn? Vad vi måste ha är en ny lag. Inte en enda rad av denna, bokstavligt talat, omänskliga vårdnadslagen bör få kvarstå. Den är barbarisk och kommer att ses med bestörtning och skratt av advokater i kommande generationer. Precis som vi nu ser på gamla, föråldrade, medeltida lagar som en gång rådde. Vi behöver en mänsklig lag. En lag som passar vårt sätt att leva nu. En lag som speglar de olika versionerna av familjer som vi har, men som fortfarande genererar kärlek och vänlighet och medkänsla. En lag som inte tar bort lyckan för de återstående åren av våra farföräldrars liv, utan ger dem möjlighet att fortsätta att bidra till vårt samhälle genom att bidra till att uppfostra våra barn. En lag som låter mammor vara mammor och pappor vara pappor. Båda vårdande, både älskande sina barn, kanske utåt annorlunda men på insidan med samma intensitet och passion. Olika men samma - en jämlik olikhet. Den nya lagen måste generera just detta.

Jag hoppas att denna nya lagstiftning kommer att säga i punkt ett: "Med tanke på barnen, efter separationen kommer dom att vara med båda föräldrarna lika mycket av tiden." De kommer att vara med sin far 50 procent av tiden och deras mor 50 procent av tiden. Naturligtvis kommer detta arrangemang inte att passa vissa personer men det innebär dock att när den, av känslor överhettade skilsmässan har svalnat något,  kan man komma fram till en ömsesidigt godtagbar överenskommelse genom diskussion, utan ilska, bitterhet och hat. Det kan också bidra till att hejda vår unika epidemi av kostnader för alla skilsmässor och tvister . Om båda föräldrarna går in i skilsmässan vetandes att de bara kommer att se sina barn halva tiden, samt att ingen får några fördelar kanske det kommer att ge dem tid till eftertanke.

Att en sådan stor tidning som The Sun, som motiverad av dess miljontals läsare och deras skrivelser av vrede (som jag har sett) nu är beredd att stödja denna uppmaning till en ny lag för sina läsare "barn och morföräldrar innebär att landet, dess mödrar, fäder, farföräldrar och viktigast av allt sina barn, nu är redo. Innan fler män drivs till självmord eller desperat modiga handlingar för att uppmärksamma sin situation, innan fler barn tas från sina pappor, innan en annan tom innehållslös jul passerar måste regeringen upphöra med sitt ändlösa knorrande och diskusterande och börja sitt reformprogram. På denna, den mest perfekta av familjehögtider, låt oss hålla i våra hjärtan. De små pojkar och flickor som har önskat och och bett tomten om bara en enda sak denna jul ... sin pappa.

Bob Geldof

Läs även andra bloggares åsikter om pappor, mammor, vårdnad, jämställdhet, feminism, fäder, Bob Geldof, sanningen, lagen om vårdnad,