daddys

I går skrev jag om fallet Louise, och det enorma ramaskri som detta väckte i Sverige. Idag vill jag skriva om en far och hans  familj som var några av alla föräldrar, framförallt pappor och barn som drabbades av lynchpöbeln som väcktes av programmet. Detta är en sann historia om vad som händer i dagens Sverige där pedofil skräcken börjar ta sig allt mer bizarra och otäcka former. Vi vet inte exakt hur många fäder som dömts oskyldigt för detta brott, men vi vet att det är många.

Fäder fängslas, barnen skadas

Underwager och Wakefield rapporterar från klinisk barnpsykiatrisk verksamhet att barn som grundlöst utsatts för myndighetsingripanden efteråt uppvisar stressymptom som de tidigare inte haft samt en minskad tilltro till föräldrarnas förmåga att skydda dem (Underwager & Wakefield, 1988:327-330). Ett annat problem för barnen utgörs av falska incestbeskyllningar i samband med separationer. Av 205 anmälda incestfall i USA var 83 % i samband med skilsmässor. Av dessa var 71 % falska. Underwager & Wakefield refererar även en studie av Dwyer där 77 % av skilsmässorelaterade incestfall visade sig vara påhittade ("hoax cases"). Enligt Benedek och Schetky, citerad i Underwager & Wakefield, får den anklagade föräldern inte längre träffa sitt barn då "systemet träder in". Barnen i sådana fall får ofta inte ens efteråt tillgång till sina fäder och har sålunda åsamkats skada jämfört med förhållandena före anklagelsen. (Underwager & Wakefield, 1988:294-295).

En historia ur verkligheten

En förmiddag i början av Maj ringer socialtjänsten på dörren hos familjen Claesson i Vålberg Värmland. Pappan öppnar. Han är ensam hemma. Barnen är i skolan och mamman är på en utbildning. Det hade kommit anmälningar om att pappan har sex med sin 14 åriga dotter. Anmälningarn kom från en grannes "magkänsla". En utredning drar igång, och familjen hamnar i kris. Beskyllningarna bottnar i ökad vaksamhet efter det nyligen sända Vetlandafallet. Människor är vaksamma, kommunerna är alerta. Ingen vill bli anklagad för passivitet efter en anmälan om incestbrott.

I detta fallet slår misstankarna mot en familj "som inte är som alla andra". Det handlar om en mamma och pappa som spenderar mycket tid med barnen. Som har "fredagsmys" i soffan på fredagskvällarna. Om barnen är oroliga och mörkrädda sover föräldrarna med dom. Barnen får också följa med på vuxenaktiviteter.

Pappan och hans dotter har också gjort det stora misstaget att öppet visa sina känslor för varann. Dom kramas och pussas på gatan när dom träffas efter skoldagen. Och som inte detta vore nog så står det en dubbelsäng upp på den 14 åriga flickans rum. En möbel som hon önskat sig i present på sin 14 års dag. Är det verkligen normalt att en 14 årig flicka vill ha en dubbelsäng? Får pappa ligga brevid henne då hon är mörkrädd och inte kan sova. Varken pappan, mamman
eller deras barn hade någonsin reflekterat över detta tidigare. Nu går dom och ältar detta dagarna igenom.

Angående din dotter

De två prussiluskorna säger sig vara från socialens familjeenhet, men visar ingen legitimation. Besöket har inte föranmälts så Claes tror först att något hänt hans syskon. Han bjuder in kvinnorna, sätter på kaffe och de sätter sig kring köksbordet. "- Det har kommit en anonym anälan om pedofili. Det gäller dig och din dotter".  Claes tar emot anmälan och sedan bryter han ihop.

Under mötet ringer en kvinnlig granne på dörren. Grannen är påstridig och vill komma in och se på familjens nyköpta soffa. Men istället för att gå till finrummet tittar hon in i köket, kontaterar att soc är där och sedan går hon. "- Det var hon som anmälde mig, vi har inget umgänge och känner knappt varann". Misstankegraden är väldigt låg eftersom anmälan var anonym säger prussiluskorna, men en utredning blir naturligtvis nödvändig. Claes och den övriga familjen åläggs att infinna sig på socialkontoret i Karlstad.

Varför har familjen myskvällar?

Punktligt kl 11 dagen därpå infinner sig familjen på socialens kontor. Nu konfronteras familjen med två nya prussiluskor som vill ha all information om socialens 15 punkter. De frågas gång på gång samma frågor. Dom 10 mest centrala punkterna lyder:  1 Varför har familjen myskvällar, och hur går dom till? 2. Varför har dottern en dubbelsäng? 3. Varför kramar föräldrarna barnen i trädgården och hemma? 4. Varför går pappan i kalsonger hemma? 5. Varför ligger dottern och pappan i samma säng? 6 Varför kan inte mamman ligga hos dottern istället och pappan hos pojken? 7. Varför är flickan på pappas jobb och med på hans resor i jobbet? 8. Har mamma och pappa samma uppfattning om vad kärlek är? 9. Varför kramas och pussas flickan och hennes pappa? 10. Var i ansiktet pussar flicka pappa, och hur sitter hon i hans knä?

Föräldrarna svarar så gott de kan och försöker förklara att det är deras normala sätt att leva och umgås och att inget brottsligt någonsin begåtts i deras hem. Barnen intygar samma sak. Men utredningen som det skulle visa sig kommer att pågå flera veckor till.

Dagen efter går mamman, Anita och knackar dörr bland grannarna och förklarar att det hänt en stor tragedi i deras familj och hon ber om hänsyn och att de ska bli lämnade ifred en tid framöver. De flesta grannar är förstående men inte alla. Grannen Ann har som det visar sig redan den 3 Maj spritt ut på samhället att Claes förgriper sig på sin dotter. Det visste hon genom sin magkänsla och den hade aldrig fel. En granne berättade att Ann sagt till henne att hon skulle gå in till familjen och såga isär 14 åringens dubbelsäng. "-För hon skall inte ha en dubbelsäng. Det räcker med en enkelsäng".
Ann försöker också förmå de övriga grannarna att anmäla . "-Då blir det resultat". I huset sitter Claes och Anita och gråter.

Visa er inte nakna

Socialens utredning går vidare. Vid ett möte den 15 Maj vänds en del av frågorna till kritik. Föräldrarna får rådet att lägga om vanor. Pussa och krama inte barnen då andra kan råka se det. De bör inte heller knyta så starka familjeband. Prussiluskorna anser vidare att föräldrarna borde skaffa barnvakt oftare . De vill att flickan skall vara ensam hemma oftare. Föräldrarna förstår ingenting. "-Vi har ju inte skaffat barn för att inte umgås med dom"? Föräldrarna skall också undvika att visa sig nakna framför barnen. "Barnen riskerar då att få en felaktig sexuell uppfattning". Familjens 10 åring som är med på mötena börjar gråta av rädsla. Claes tar upp honom för att trösta, men kommer snabbt på sig själv och känner att det kan missförstås. "- Då tror dom väl att jag är bög" tänker han och sätter ner pojken igen.

Bland några grannar växer irritationen och snart går ryktena om att  Anita ägnar sig åt incest med sonen. En granne skriker inne på tomten så att hela kvarteret kan höra, att han tycker det är konstigt att flickan har en dubbelsäng.

Nästa möte hos socialen är den 13 Juni då flickan skall förhöras om sin relation med sin pappa. Socialen ville träffa henne ensam, men föräldrarna lyckas med sitt krav att hennes skolkurator även skall medverka vid förhöret. En person flickan har starkt förtroende för.

Jag tycker om min pappa

Flickan klarar förhöret bra. – "Tror ni att pappa och jag har sex så tror ni fel. Jag tycker om min pappa. Hur ni än tycker här inne, så älskar jag honom. Och det kommer jag att fortsätta med oavsett vad ni säger. – Tycker ni det är konstigt att jag önskat mig en dubbelsäng? Jag kan ju få en pojkvän och då får vi plats bägge två utan att trängas."
Utöver dessa möten hos socialen i Karlstad görs det också ett par hembesök hos familjen, innan det är dags för utredarna att summera och sätta punkt. Men det tar åtskilliga veckor innan besked lämnas till de anklagade i Vålberg. Familjen gråter ofta tillsammans under sommarlovet. Normala semesteraktiviteter är inte att tänka på. Man sluter sig inåt, tar inga onödiga kontakter med utomstående, bara går och väntar.

Claes firma ligger i praktiken nere i ett par månader. – Jag säger till kunderna som det är. Att jag är anklagad för att ha sex med min egen dotter. Ute på gatan fortsätter snacket. Den 2 juli liknar det ren mobbning. – En person slänger in skräp och använda tamponger på vår baksida och hånskrattar åt oss. Det hinner bli höst innan familjen kallas till ett avslutande möte hos socialen. Den 5 september får de höra att anklagelserna är grundlösa. Ingenstans har utredarna funnit stöd för att något otillbörligt skulle ha skett mellan pappan och dottern. Bland annat har skolan utifrån sin kännedom om familjen sagt att anmälningarna saknar grund. – Beskedet vi får är att ärendet stängs. Handlingarna kommer att ligga kvar i socialens arkiv i fem år innan de förstörs.

Familjen kramas fortfarande enligt uppgift.

Sånt här har den evigt klagande underbemannade socialtjänsten tid med, samtidigt som man missar fall som detta i Aftonbladet idag. Detta var i o f s i Frankrike, men det är samma skit överallt. Samma galna hetsjakter som feminismen piskat upp med sin livsfarliga propaganda. Men i de fall som missas finns alltid en gemensam nämnare. Som i fallet med Bobby, Baby P, Ann louise Vallette, Angelica Engwall som kidnappade sina söner och gömde dom i 6 år, etc...Den gemensamma nämnaren? Den biologiska pappan var ute ur bilden och kunde inte, eller hindrades från möjligheten att skydda sin avkomma.

Den här gången drabbades en hel familj som hade stöd av varandra genom denna skärseld. Oftast är det en ensam far vars enda brott är att han vägrar ge upp hans, och hans barn självklara rätt att umgås efter en skilsmässa. I bästa fall viftas han bort från både vårdnad och umgänge. I värsta fall får han skaka galler i flera år.

I en finsk enkätstudie, utförd 1988 och omfattande 7549 barn i åk 9, visade sig risken (uträknad på basis av självrapporteringen) för att en 15-årig flicka i någon form varit utsatt för sexuella handlingar från sin biologiske fars sida vara 0,2 %, och 0,1 % för en 10-åring. Inkluderas pojkarna faller prevalensen ytterligare. Styvfäder inkluderade stiger dock siffran markant men ligger för en 15-åring fortfarande under 0,5 %. I 86 % av fallen hade fadern alltid eller oftast varit berusad (Sariola 1990 och 1996).

Om detta visar sig stämma vilket jag tror. Det är nämligen ytterst få biologiska fäder som ens skulle komma på tanken att utöva incest mot sitt eget barn, eftersom vi faktiskt finner idén lika motbjudande som de flesta kvinnor gör. Så kan vi dock konstatera att vi efter den feministiska propagandan har fått grogrund ofta ändå anklagas för detta brott i vårdnadstvister och i samband med detta fängslas många pappor oskyldigt och döttrar och söner mister inte bara en förälder utan hamnar också i händerna på neurotiska och samvetslösa mammor som inte skyr några medel för att ensam lägga beslag på det dom anser vara sitt barn....Dags att nyktra till? Om inte straffen höjs betydligt för falska anklagelser och vårdnaden i såna fall ges till den psykiskt sunda föräldern riskerar många barn att få sina liv förstörda, för att inte tala om papporna. För när inte dom finns längre. Vem ska då beskydda barnen från sina "beskyddare"?

Läs även andra bloggares åsikter om sexövergrepp, incest, falska anklagelser, socialtjänsten, familjeenheten, Vetlanda,