Nya chéfer, pressetik och lite annat
Kategori: Pappa
Jag fick en kommentar för någon vecka sedan. Jag minns inte vilket inlägg det var under, eller exakt hur det stod, men det är inte viktigt, för jag minns budskapet. Det löd, Det finns tjänstemän inom socialtjänsten som gör ett bra jobb.Ibland hör, ser eller upplever vi saker som sätter sig i våra hjärnor som känns lite som en sten i skon. Den ligger liksom och skaver och vi kan inte riktigt sortera in den i rätt fack. Det som är märkt med "rätt" eller det som är märkt "fel".
De senaste veckorna har jag fått några sådana där stenar i hjärnan. En av dom rörde just frågan, är det så? Har jag helt enkelt haft en sån sagolik otur att jag trots fyra år och en mängd handläggare, domare, medlare, poliser och åklagare som passerat revy, inte lyckats hitta någon som varit proffesionell, som följt lagar, som agerat rättssäkert och lösningsfokuserat, men att dom ändå finns? Nu har jag sorterat in den stenen i ett fack. Facket som det står "ja" på.
Familjerätten och utredning barn och ungdom har fått ny chéf
familj och individomsorgen i Kungsbacka har genomgått en större omorganisation verkar det som. Tidigare har familjerätten haft en chéf och utredning barn och ungdom en annan. Hur jag anser hur dom skött vårt ärende och andras behöver jag kanske inte gå in på. Nu har dessa båda herrar ersatts av en kvinna. Jag är en människa, och ibland har jag likt andra svårt att skilja mellan mina inre sanningar mot dom faktiska yttre. Därför erkänner jag att min första tanke var att det knappast skulle bli lättare att ha med myndigheten att göra när en kvinna ersatte två män som ledare på dessa enheter. Dumt och fördomsfullt har det visat sig, men man måste å andra sidan också väga in mina fyra års erfarenheter av kvinnorna på dom sociala myndigheterna i Kungsbacka.
I detta fallet hade jag dock fel i mina antaganden verkar det som. Och har jag fel så erkänner jag det. Den nye chéfen Yvonne Oliv har hittills fått mina fördomar på skam. Jag får väl säga att det var tur att jag satt ner då jag första gången talade med henne i telefon. Jag väntade mig den gamla vanliga iskalla och fientliga rösten som sa "vi kan inte diskutera detta med dig eftersom du inte är vårdnadshavare" och "jag anser att jag svarat på dina frågor nu, adjö." så i början var jag som vanligt i mina kontakter med dessa myndigheter. Korrekt och formell men ändå lite avvaktande och skeptisk. Men allteftersom samtalet fortskred så märkte jag att detta inte alls var samma gamla myndighetsutövar attityd, och därför fälldes också mina taggar in bit för bit. Hon lyssnade, erkände misstag, och gav uttryck för ett lösningsorienterat synsätt. Hon hade dessutom en vänlig ton och ett ödmjukt bemötande. Jag lovar, jag är inte van vid det. Är ni?Äras den som äras bör
Det har i och för sig hänt att dom gett mig ett trevligt bemötande först, för att strax efter hugga mig rätt i hjärtat. Det är nästan värre än när dom inte döljer sitt förakt. Hyckleri är fan bland det värsta jag vet. Men denna gång har Yvonne även bevisat att hon är genuint intresserad av att hjälpa till att lösa det ormbo som denna förvaltning har skapat. Hur får bli en senare fråga eftersom jag inte vill föregripa saker som inte är klara än.
Jag delar därför ut denna symboliska bukett med rosor idag till Yvonne. Om ni hade gått de sista fyra åren i mina skor hade ni förstått min stora tacksamhet, jag lovar.
Det som förvånar mig lite dock är att dom har sparkat den förre chéfen Gunnar Jirvén ett snäpp uppåt. Han har blivit förvaltningschéf. Samme Jirvén som inte ansåg att jag var en part i målet om min dotter alltså, och att jag därför bl a inte hade rätt att få ut beslut skriftligt. Kan någon vettig människa förklara för mig hur man kan ha en tvist om det bara är en part i ett mål? Men det där blir en fråga för JO. Var den förre förvaltningschéfen i sin tur har flyttats vet jag inte än.
Jag har äntligen fått ett datum när jag skall få träffa min dotter igen
Den 20 November var det meningen att klockan på bloggen skulle stanna. Då jag talade om för Handläggaren som fått uppdraget att skaffa fram en kontaktperson att jag den dagen var bokad att framträda på barnkonventionens dag i Kristianstad, lät hon lite förvånad. Inget konstigt med det egentligen. Jag hade också haft svårt att få ihop bilden av en far som å ena sidan inte får träffa sin dotter utan övervakning, men däremot bjuds in att framträda på barnkonventionsdagen tillsammans med UNICEF, Rädda barnen, politiker från (C), (M), (V), (MP) och (S), artister som Emil Sigfridsson och Sofie Persson. Det måste väl ha uppstått en liten kognitiv krock i huvudet där. Men hon har ju inte fattat detta beslut. Det gjorde tingsrätten, och hon har nog också gjort ett bra jobb hittills.
Förra
gången tingsrätten dömde mig till ett konstlat och onaturligt umgänge med övervakning utan skäl, tog det Kungsbacka socialförvaltning tre månader att hitta en kontaktperson, som efter tio timmars umgänge totalsågade mig som far, samtidigt som hon slet min gråtande 3 åring ur sin förälders famn under intyganden att detta var "normalt", fick jag vänta i två månader och två veckor till innan dom hittat en ersättare. Nu har jag bett om att dom försöker tidigarelägga tiden för mötet den 20:e, så att det ändå skall bli möjligt, men det är tydligen upp till mamma som vanligt. Dessutom satte modern som villkor att hon själv skall närvara. Det är okej med mig, jag blir bara lite förvånad att socialtjänsten fortsätter att låta henne styra och ställa villkor för att umgänge skall kunna komma tillstånd efter allt som hänt. Om det inte går den 20 så blir det den 25 istället. Då har det gått 42 dagar sedan domen kom. Detta är dagen före min födelsedag. Jag fick det jag önskade mig mest av allt i hela världen.
Denna gång tog det "bara" drygt en månad. Det är ju också ett fall framåt. Jag får intrycket att handläggaren denna gång i alla fall ansträngt sig för att skynda på det hela så gott som det går.
Redan förra veckan skulle jag ha fått ett en timmes umgänge, men R blev sjuk. Jag får nog säga att jag har haft en jäkla otur med det där. Förra gången umgänget skulle starta med kontakperson var hon sjuk första helgen, andra helgen var det storm, tredje helgen var hon sjuk igen och fjärde helgen var mamma sjuk. Sedan blev hon sjuk igen dagen innan vårt julumgänge skulle börja. Fast den gången hann hon tillfriskna. Den gången hade jag nog tur istället. 40 graders feber ena dagen och feberfri nästa. Däremot är det lite oroande att hon verkar bli sjuk så ofta. Visst blir barn sjuka. Det är helt normalt, men så ofta? Fast detta har jag inget att göra med längre. Inte sedan Göteborgs tingsrätt tog min halva vårdnadsrätt ifrån mig och gav den till R:s mor.
Svensk pressetik
Svensk pressetik är en samling regler om hur medier bör agera i etiska frågor. Där finns exempelvis regler angående namn och bild publicering. Det står bl a att namnpublicering bör undvikas om det kan skada någon, såvida det inte är motiverat ur ett allmänintresse. Huruvida det är motiverat lämnas upp till de olika utgivarna att avgöra. I mitt fall betyder det mig själv eftersom det är jag som ansvarar för vad som skrivs här. Några speciella regler för barn finns inte i denna regelsamling. I den norska varianten regleras dock detta i punkt 4.8. Men Norge kan inte jämföras med Sverige. Där finns inte heller samma behov eftersom Norge har upphöjt barnkonventionen till lag, medan Sverige hårdnackat vägrar. I Norge finns inte heller några statliga behandlingshem för barn med inlåsning, husarrest, taggtråd och isoleringsceller. Så kanske man kan hävda att det där inte finns ett lika stort behov av att publicera artiklar angående övergrepp på barn, även om det säkert förekommer där med.
Jag har jobbat med ungdomsvård i bägge länderna. I norge var det ofta en fröjd, medan mitt ettåriga vikariat på ett svenskt SiS hem kommer att förfölja mig med hemska minnen resten av livet.
Rätt eller fel?
Jag har fått utstå en tsunami av hat för att jag efter att jag sist blev falskt anklagad gick ut öppet och redovisade vad som skedde och lade ut bilder på mitt barn som jag ju också klart visade utsattes för ett otal brott. Nu skall en utredare på Kungsbacka socialförvaltning ta ställning till om jag skadat mitt barn genom att göra detta.
Själv har jag funderat mycket på denna fråga de sista dagarna sedan mötet på socialförvaltningen. Som vanligt kommer anmälan från motparts sidan, eller vad man nu skall kalla dem om jag nu inte själv är part?
Jag har försökt väga fakta emot varandra.
Fakta: Jag har lagt ut bilder på R, min dotter på denna blogg. Vissa har haft svårt att se anledningen till detta och menar att jag kunde ha skrivit om detta ändå. Men då förstår man nog inte en bilds betydelse. Man hade kunnat avstå att publicera bilden på Kim Phuc som under Vietnamkriget sprang för sitt liv, brännskadad av napalm, och endast skrivit om det. Hade någon då ens idag kommit ihåg detta?
Jag hade kunnat sätta in min klocka på bloggen utan att publicera min dotters bild bredvid, men då hade det bara varit en timer som inte betytt så mycket. När man dock får se R så betyder den någonting. R är ett brottsoffer, varför skall detta då inte få visas upp? Hur jag än försöker förstå hur detta skulle kunna drabba R negativt så har jag svårt att se det. Däremot tycker jag att det är motiverat i allra högsta grad att publicera bild i mitt fall. Det är i alla fall hur man än resonerar inget brott.
Fakta: R har egenmäktigt tagits från sin ena vårdnadshavare från det hem där hon var skriven och flyttats till en annan kommun, utan tillstånd från den andre vårdnadshavaren. Detta är ett brott.
R har skrivits in på dagis i den nya kommunen utan att hennes ena vårdnadshavare informerats. Detta är ett brott.Jag har anmälts till polisen tre gånger, samts stämts till domstol trots att anmälarna inte kan ha haft tillräckliga skäl att tro att jag handlat mot lagen. Detta är ett brott.
R har fått sekretesskyddad address av folkbokföringen två gånger utan att något reellt hot har förekommit. Detta har jag invänt emot, men har inte upplysts av myndigheten att jag kunnat vända mig till kammarrätten för att överklaga beslutet. Istället har man sagt mig att detta beslut inte går att överklaga. Detta är ett brott.
R har på barnhuset utsatts för ett förhör som strider mot en hel bunt med lagar som reglerar hur ett förhör med barn skall gå till. Detta är ett brott.
Åklagaren har inte meddelat min försvarsadvokat innan förhöret med min dotter, detta är ett brott.
F. d Förvaltningschéf Gunilla Pettersson har enbart på uppgift om att Jag och min dotter har en "hemlis" anmält mig till polisen för övergrepp. Detta är ett brott.
R har utan skäl fått sin umgängesrätt med mig fråntagen sig. Detta är ett brott.
Jag har dömts att förlora ett civilrättsligt mål utan att ha fått chansen att föra talan. Detta är ett brott.
Jag har upplyst socialtjänsten om att R utsätts för umgängessabotage och kränkande behandling utan att socialtjänsten varken registrerat eller agerat på anmälan, detta är ett brott.
Jag har inte på begäran fått ut myndighetsbeslut skriftligt, trots att jag har begärt det. Det är ett brott...
Jag har inte fått en likvärdig behandling av socialtjänsten på grund av mitt kön. Detta är ett brott.
Jag har inte fått en likvärdig behandling av domstolen på grund av mitt kön. Detta är ett brott.
Och nu skall dom alltså utreda huruvida jag har kränkt min dotter genom att skriva om detta här.
Jag har blivit ett arbetsmiljöproblem
Jag blev dessutom upplyst om på mötet att utredarna som utrett...vad dom nu utrett? Inte mår bra av att jag skriver om dom och hur dom utför sitt viktiga arbete här på bloggen. Jag har nu klassats som ett arbetsmiljöproblem på Kungsbacka socialförvaltning, och kommunjuristen undersöker nu om man kan anmäla mig för förtal. Detta kan i så fall ske antingen enligt brottsbalken, eller civilrättsligt. Jag välkomnar denna prövning, eftersom jag antar att man då även måste ta hänsyn till sanningshalten i det jag skrivit. Vilket ju då torde visa att de ovanstående brotten begåtts.Men tro inte att jag tar lätt på dessa frågor. Jag gillar inte att göra människor illa. Det gör nog ingen normalt funtad människa. Men frågan är värd att diskuteras och inte sopas under mattan.
Kan det skada barnen att bli uthängda i det sammanhang som avhandlas här?
slutsats
Familjerätterna, socialförvaltningarna och BUP-mottagningarna jobbar alla efter samma princip - ta det säkra före det osäkra. Det betyder att så fort en mamma för fram minsta lilla misstanke om sexuellt övergrepp eller våld, så avskiljer man omedelbart barnet/barnen från papporna. Detta utan att ha en aning om vad detta avskiljande leder till. Myndigheterna gör nämligen inga uppföljningar över huvud taget av dessa barn.
Men det finns forskning om hur det går för dessa barn: En bedövande majoritet av de barn som hamnar snett i missbruk, kriminalitet, skolk etc är just de som har dålig eller ingen kontakt alls med sin biologiska pappa. Alltså VET vi att det är ytterst skadligt att bli berövad sin pappa men vi har INGEN ANING om huruvida barnen någonsin var utsatta för övergrepp. Att det dock är ytterst ovanligt visar flera rapporter. Bl a Heikki Sariola vid Centralförbundet för Barnskydd i Helsingfors. Så vad myndigheterna gör är att de utsätter barnen för något bevisat farligt, och "skyddar" dem från något som med största sannolikhet aldrig hänt.Journalisterna tar även dom det säkra före det osäkra genom att avstå från att berätta om exvis R:s situation, för att det eventuellt skulle skada henne om folk runt henne vet att hon inte får träffa mig. Tänk om media i stället skulle ta det säkra antagandet att R skadas för livet av att INTE få vara med mig, före det högst osäkra antagandet att det skulle skada henne att folk får veta hur gränslöst mycket jag älskar henne och hur jag kämpar för att få rätten att få vara en aktiv far till henne.
Rätt? fel? döm själva.
Läs även andra bloggares åsikter om socialtjänst, BUP, familjerätt, Polis, Åklagare, juridik, domstol, press, media, etik, barn
Bloggadress: http://www.wiktzac.com