daddys

Någon som känner igen den här ömma modern? Nej jag tänkte väl det. Hennes namn är Janet Arvizo och hon är mor till Gavin Arvizo. Någon som minns honom? Den 13 årige cancersjuke pojken som hävdade att han utsatts för Michael Jacksons tafsande händer.

Detta skulle ha hänt år 2003 då Michael Jackson upphörde med sitt ekonomiska stöd till Gavins mor. Jackson bjöd ofta sjuka barn till Neverland för att lindra deras plågor en aning. På ranchens egen biograf höll han privata shower för speciellt inbjudna barn från olika sjukhus. Ofta sjuka och döende i Cancer. På läktaren hade han byggt alkover för sjukhussängar för dom barn som var för dåliga för att kunna sitta upp under föreställningen.

Den stackars sonen hade cancer

Grejen dock med denne Gavin Arvizo var att han redan vid nio års ålder tydligen var svårt sjuk i cancer. Det var nämligen det året som Gavins ömme moder kontaktade Connie Keenan. Redaktör för the Mid Valley News och vädjade om finasiellt stöd för sin svårt cancersjuke son.

Hon lade med stor övertygelse och sorg fram sin sons tragiska öde, hävdandes att hennes son behövde alla typer av sjukvård och de inte hade några ekonomiska medel för att ge honom den. Visste Jacksons åklagare detta?  Gavins mamma sa också till tidningen att hennes bil hade blivit tagen av kronofogden och att en kemoterapi injektion kostade

mer än 12.000 dollar... (hur fan har amerikanarna råd att bli sjuka)?  Nåväl de var i trängande behov av pengar. Så år 2000 skrev tidningen ut hennes berättelse om familjens tragiska öde....eller familj förresten. Pappan blev av med vårdnaden år 2000.

Information om var alla godhjärtade skulle skicka pengar skrevs ut i tidningen.  Keenan tydliggjorde dock att hennes tidning skulle samla in pengar enbart om mamman öppnat ett s k välgörenhetskonto för att ta emot dem. Tydligen är detta någon slags garanti för att pengarna används för det som är meningen, liknande våra 90 konton.

Källor berättar att nio dagar innan artikeln gick i print så öppnade pojkens mamma ett konto  till förmån för pojken hos Washington Mutual Bank på Sunset Strip och deponerade en cent - men det var inte en välgörenhetskonto, utan ett helt privat i hennes eget namn. Den här kvinnan hade redan då en rad bedrägerier på sitt samvete.

Gissa vem som pröjsade?

Gissa vem som läste om pojkens tragiska öde och betalade hela notan för Gavins påstådda sjukhusvård? Michael Jackson. Familjen blev också inbjudna till Neverland ett antal gånger, då det var pojkens högsta dröm att få träffa sin idol. Det var då som Janet Arvizo plötligt begärde skilsmässa från Gavins pappa David Arvizo och strax kom också anklagelserna mot honom om våld och barnmisshandel. Pappan försökte allt för att få behålla kontakten med sina tre barn, men blev bl a dömd till 3 års besöksförbud. Så sent som år 2004 hävdade David Arvizo att barnen regelbundet fick strikta instruktioner av modern att göra allt som hon sade till dom. Han berättade också att hon tidigare suttit på ett mentalsjukhus. Gavin fick  teaterlektioner betalda av sin omtänksamma mor istället för kemoterapi.

Det var när Michael Jackson slutligen år 2003 sade att han inte längre tänkte

stödja modern finasiellt som övergreppsanklagelserna mot honom slog ner som en bomb. Han anklagades plötsligt av pojken för att ha sexuellt förgripit sig på honom, genom att  Jackson skulle ha tagit med honom i sin säng och rört honom på olämpliga ställen, Han påstods ha bjudit pojken på sprit för att få honom medgörlig och anklagades för att ha hållit honom fången på Neverland Ranch.

Michael Jackson befann sig själv i Las Vegas för en videoinspelning då han den 20 November 2003 blev delgiven misstanke. Han åkte hem till Californien den 25:e och inställde sig frivilligt till polisen. Ändå så fick han utstå förnedringen att inför tusen fotoblixtar föras ut från polisbilen och in i häktet i handbojor. Då han senare släpptes efter att ha erlagt 3 miljoner dollar i borgen så hade han en axel som var slagen ur led och flera stora blåmärken på sin kropp. Detta visade han själv upp i programmet 60 minutes. Det visade sig också senare att det plan som chartrats för att ta Jackson och hans advokat från Las Vegas till Californien var fullproppat med dolda mikrofoner och videobandspelare.

Största polisrazzian genom tiderna

Inte  ens då det gällt seriemördare och brutala gangsters har en större polisstyrka samlats för att göra en razzia i en persons hem någonsin i amerikansk historia, som den som 70 stycken poliser genomförde på neverland den 18 november 2003. Jag har sett en trailer från den kommande dokumentären "Neverland, the untold story" där en polis bryskt frågar en stackars anställd "VAR ÄR DOM HEMLIGA RUMMEN!!" Den stackars hushållerskan ser helt förskräckt ut och säger förskrämt att några hemliga rum fanns det då inte i huset. Några sådana hittade polisen inte heller. Att sedan våra svenska tabloider blaffade ut det på sina förstasidor borde dom ha bett om ursäkt för, men det tar ju emot som vi vet. I alla fall hittils. Expressen har dock börjat bättra sig så smått vilket ju är ett i alla fall litet sundhetstecken. Nu väntar vi bara envist på den stora ursäkten dom är skyldiga Elisabeth Hermon, vars liv och livsverk krossades av  Mia Eriksson och hennes polare Liza Marklund på Expressen, men det är ju en annan historia.

Inte heller hittade man någon porr bland Jacksons stora boksamling som rigoröst gicks igenom. Inte heller några barnsexfilmer i hans stora videobibliotek. Inga sexfilmer alls faktiskt. Bara snälla familjefilmer och hela Disneysamlingen. I hans sovrum stod en spjälsäng där hans dotter sov med sin pappa då han var hemma. Gavin hade bl a hävdat att Jackson hade en stor porrsamling som han skulle ha visat upp för honom. I December stövlade hela polisgänget in en gång till, men hittade inget den gången heller.

Åklagaren försökte med heta linjen

Åklagaren Tom Sneddon Jr (bilden till höger) satte upp en "Hotline" där fler offer för Michael Jacksons sjuka böjelser skulle träda fram. Jag gissar att den telefonen gick rätt varm...Men någon substansiell anklagelse bland dessa samtal kunde man inte finna.

Att redogöra för hela den enorma fars som utspelade sig under denna megarättegång blir omöjligt. För det krävs en hel bok. Men för att sammanfatta i alla fall litegrann så valdes till slut en jury. i USA består dessa av 12 personer med 8 i reserv. Av de 12 personer som valdes ut i Jacksons fall var 8 kvinnor och 4 män. Alla vita.

åklagaren hade kallat 91 vittnen och försvaret 50. Den berömda "Bashir" dokumentären blev en het potatis. I Februari 2003 sändes britten Martin Bashirs dokumentär på Granada television som hette "Living with Michael Jackson" där man bl a såg Gavin och Michael hålla varann i handen och pojken som lutar huvudet på Jacksons axel. I dokumentären säger pojken att han gjorde det för att han kände en närhet med Michael och för att han kändes som en "bästa vän". Både Michael och Gavin berättar att dom sovit i samma rum, dock inte i samma säng. Gavin låg i sängen och Michael Jackson låg på golvet. Läs den där sista meningen en gång till.

Senare klagade Gavin att han inte förstod att filmen skulle sändas över hela världen och att han hade blivit retad av sina vänner. Michael Jackson berättade att han hade haft fler barn på besök. Bl a Macaulay Culcin, hans yngre bror Kieran och hans systrar och att dom alla fått låna hans säng medan han själv knoppade på golvet! Detta bekräftade dom senare under rättegången, trots att det var åklagaren som kallat dom som vittnen.

Det var inte bara problem med trovärdigheten hos den främsta anklagaren och hans mor, men också andra personer kallade att vittna i rättegången. Åklagarens vittne Chris Carter, som hade varit Jacksons livvakt från augusti 2002 - augusti 2003, greps i Las Vegas den 19 februari 2005 när polisen sökte igenom hans mors hus och hittade ett handeldvapen, som använts för att råna en Radio shack i oktober 2003 ,en  smörgåsbutik i Augusti 2004, en KB leksaksaffär i januari 2005, och en "Jack in the box"  restaurang i februari 2005. Ett annat vittne, en tidigare städerska på Neverland, dömdes för att ha stulit en skiss av Elvis Presley som Jackson själv målat. En hushållerska som påstod att hennes son antastades, sålde historier om Jackson till tidningen "Hard copy" och en kock befanns vara värd för en porr site kallad Virtual Sin.

Det jävligaste du kan göra mot en människa

Jag undrar om det finns något värre man kan utsätta en människa för än att oskydigt anklaga dom för att skada barn, när dom i själva verket älskar barn av hela sitt hjärta. Jag har aldrig blivit anklagad för mord (bara för att vara mordisk), men jag tror tamejfan att det hade varit att föredra. T o m en sådan som Juha Valjakalla som kallblodigt sköt ner en hel familj slapp ju att bli stämplad som det värsta av det värsta i vårt samhälle. Pedofil. Att sedan dessutom bli anklagad för det när det gäller

sin egen avgudade lilla flicka som man skulle offra sitt liv för att därefter bli berövad all kontakt med henne....Jag lovar er, det är lätt att hålla sig för skratt. Ännu lättare blir det när polisen, socialtjänsten och åklagaren trixar med bevis och enbart är intresserade av den heliga moderns historia, medan man själv tvingas posta ut sina bevis på internet för att någon överhuvudtaget skall intressera sig för att titta på dom.

Samtidigt vet man att ens barn är i händerna på just sådana personer som är kapabla att göra detta mot henne och mot mig. Och dom enda personerna man har att vända sig till för att få hjälp skiter fullständigt i din oro. Dagarna går.....

Vid ungefär 2:25 Pacific time (21:25 Svensk tid) den 13 juni 2005 fastställde juryn för Superior Court i staten Kalifornien,  att Michael Jackson var oskyldig på alla åtalspunkter som han hade anklagats för. Not guilty på alla tio, inklusive fyra mindre. Utslaget lästes högt av domstols kontoristen Lorna Frye. Fans grät av lycka på utsidan av tingshuset när domarna meddelades (en kvinna gick så långt som att släppa en duva för varje gång en "oskyldig" dom meddelades).  Utredningen och rättegången varade i 574 dagar.
Jackson vidhöll under hela rättegången att Gavin egentligen var en fin kille som hade påverkats av sin mor på ett olyckligt sätt.

Michael Jackson hade efter de helvetesvandringar han tvingades genomgå inte längre några övernattningar för barn på sin ranch. Han förstod aldrig, som han uttryckte det själv, att han bröt mot en social kod då han lät barn sova över på Neverland. Det förstod han senare. Nu är han död, men cancersjuke Gavin Arvizo och hans mor lever och frodas. Åtminstone Janet. Gavin mår nog inte lika bra....Nu har han ju förlorat två pappor.

Inte heller jag, om jag nu får vara så förmäten att jämföra mitt fall med hans, förstod denna sociala kod då jag lät min 4 åriga flicka duscha ihop med mig i April ifjol. Men ett sådant samhälle har vi nu tydligen.

Män som älskar och vill spendera tid med sina och andras barn är ju fan inte naturligt....

Läs även andra bloggares åsikter om Michael Jackson, sexuella övergrepp, Falska anklagelser, Media, Feminism, pedofilhysteri, Expressen, Elisabeth Hermon, Daddys

Jag installerade nya Exporer 8 idag. Jag har sedan ett år tillbaka använt Firefox, som jag tycker är en utmärkt browser, och min blogg ser i den browsern ut precis som jag tänkt mig att den ska se ut. Jag har alltså gjort kardinalfelet att inte kontrollera hur den ser ut i andra browsers. Jag trodde väl i min enfald att kompatibliteten ökat väsentligt sedan min tid som dhtml knackare. Därför fick jag mig en otrevlig överraskning idag då jag öppnade min blogg i Explorern. Den ser ju för fasen inte klok ut. Har den alltid sett ut så här i Explorer?

Konstigt att ingen har påpekat det i så fall.
Jag skall genast ordna till detta så att även ni med explorer kan se bloggen så som jag har designat den.

Plötsligt är bakgrunden till texten vinröd, texten svart och framen på tok för bred så den täcker halva högermarginalen. Jag har inte testat i Explorer 7. Förhoppningsvis ser den bättre ut där. annars kan jag inte begripa att ingen har klagat.

Nåväl, det verkar som om dom stora browserdrakarna inte gjort ett dyft för att underlätta för interface kodarna trots att det nu snart är tio år sedan jag slutade i den branschen. Men det är klart varför underlätta för människor att fritt få välja vilken browser man föredrar genom att införa en gemensam standard. Jäkla Microsoft....Hur rika måste dom bli innan dom blir nöjda? Eller så är det jag som helt enkelt har kodat klantigt. Men om så är fallet så är Firefox uppenbarligen mycket mer förlåtande mot klantig kodning.

I morgon skall förhoppningsvis även Explorer 8 användarna kunna läsa min blogg utan förstoringsglas. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, men jag hade ingen aning. Det var rena turen att jag idag bestämde mig för att prova den nya Explorern. Håller sakta men säkert på att sätta mig in i allt nytt. Fast jag tycker ju sånt är rätt kul så jag klagar inte. 

I går när jag skulle slå på datorn så vägrade den starta. Panik!! Iväg till Göteborg med ilfart och in på databutiken där jag är stamkund numera, även om det går långt mellan besöken. Detta har sina skäl. Eftersom jag inte är direkt stadd vid kassa numera så undviker jag denna butik i möjligaste mån, eftersom jag alltid kommer ut därifrån ännu fattigare än jag var innan.

Jag är långtifrån någon shopaholic, snarare motsatsen. Jag köper nästan aldrig någonting förutom mat och snus, dvs livets nödvändigheter, men när jag kommer in i en databutik så kan jag bara inte stå emot alla nya coola high tech prylar. Igår var naturligtvis inget undantag. Så nu sitter jag här och njuter av ett nytt tangentbord, med 54 olika snabbtangenter som dessutom är programerbara. Ni anar inte vad tidsbesparande det är. Istället för att skriva in långa rader kod varje gång man vill bädda in en bild i en text så trycker jag numera bara på en knapp, färdigt. och då har jag ändå 53 snabbtangenter kvar. Rena himmelriket för en person som jag som aldrig hinner ifatt min "att göra lista". En ny ergonomisk mus blev det också, som också har 8 programerbara knappar. Glory hallejulja!!

Detta orsakade visserligen att jag nu till slut sjönk ner under vattenytan rent ekonomiskt, men jag som aldrig egentligen haft några problem att försörja mig innan märker nu att när man inte längre klarar att hålla sig flytande så släpper penga ångesten konstigt nog. Plötsligt infinner sig snarare ett lugn och en känsla av att det på något sätt snart kommer att ordna upp sig. Jag blev inte begåvad med något ekonomiskt sinne, men å andra sidan har jag på något sätt alltid lyckats få debit och kredit att gå ihop. Ibland har jag haft det gott ställt, och ibland har det varit tider av nöd. Men det har ändå alltid löst sig på något sätt och det kommer det att göra nu med. En sak kan jag dock lova. Jag kommer aldrig i livet att gå till socialen med mössan i handen och med nedslagen blick be om hjälp. Tillfredställelsen att neka mig detta också tänker jag inte bjuda dom på. Då flyttar jag hellre in på stadsmissionen.

Men eftersom  jag nu tack vare mina nya fantastiska hjälpmedel kommer att kunna få dubbelt så mycket uträttat på samma tid så ökar jag ju mina chanser att även hinna med att pyssla mer med musiken och allt jobb med att marknadsföra den. Så egentligen får man ju se det som en investering *host host*. Dessutom har jag nu lämnat in ansökan till nordiska journalistlinjen som börjar i höst, och  än är jag inte för gammal att få studielån. Jag hoppas inte min mycket ekonomiskt sinnade mor läser det här, fast det gör hon nog, och då kommer jag att få en lektion om onödiga inköp. Hon och jag delar inte riktigt samma ekonomiska sinnelag. Frågan är om vi delar något sinnelag alls? Och trots att jag hunnit fylla 40 tror hon ändå att det ska gå att lära om mig. Jag är inte speciellt lik farsan heller. Ibland undrar jag om jag är adopterad, fast nä, jag har ju mitt födelsecertifikat kvar (heter det så?). 2870 gram tung och 48,5 cm lång kom jag hit till den här världen.

Sedan dess har jag varit ett äpple i päronträdet. Om man ska se något positivt med det här eländet så är det väl att jag jag har slutat att be om ursäkt för att jag råkade bli ett äpple bland päron. Nu får omgivningen antingen köpa det faktumet eller så får dom låta bli. Jag tror man kommer dit så småningom när dom försöker göra äppelmos av en.

Men riktigt som man "skall vara" enligt den här världens päronmall har jag aldrig varit, det är fan ingen lätt resa när man hamnar i fel träd, men den styrka jag idag besitter beror på att jag fått kämpa och traggla mig fram i det här trädet där jag inte hör hemma. Här sitter jag och lyssnar på farsans jazzskivor när jag är 4 år. bara en sån sak?? Undra på att mina stackars föräldrar är gråhåriga.

Jag har sedan lyckats bli en riktigt hyfsad musiker. Jag har utbildat mig i 30 år för att nå dit, men sånt ger en inga diplom i den här päronvärlden. Därför har inkomsterna uteblivit. Jag har aldrig förknippat pengar med musik. Den är för helig för mig.  Man har sagt till mig att jag måste göra musik som folk vill ha, men jag vill inte. Jag gör musik som jag gillar, och struntar fullständigt vad andra tycker. Fast visst finns det många som gillar det jag gör också, fast i Sverige är marknaden inte stor för den sortens musik, det är bara att konstatera. Men om det betyder att jag kommer att dö fattig spelar mig ingen roll. Jag kan på min dödsbädd med helt rent samvete säga att inte en enda gyllene tider låt någonsin spelats på någon av de gitarrer jag ägt genom åren. Inte EN enda. Om jag böjt mig på den punkten hade jag kunnat tjäna rätt bra med kosing, men hur mår ett äpple som tvingar sig att bli ett päron? Jag hade inte stått ut.

Det här blev ett lite udda inlägg, men någon gång måste man väl få skriva ett inlägg i dur också. Nåt som handlar om nåt annat än galna tjötkärringar som Liza Marklund och grymheter mot barn. Nu ska jag försöka knacka till koden så även explorer användarna kan se min blogg så som den är tänkt att se ut. Vi får se om jag minns hur man gör....Det visar sig väl.


PS. Jo, det löste sig ju som synes.

Läs även andra bloggares åsikter om daddy, musik, explorer, firefox, kodning, äpplen och päron, barn, intigritet