En lektion i skvallerjournalistik
Kategori: Rättvisa
Läs även andra bloggares åsikter om Bjästa, Monica Antonsson, Catta, bloggvärlden, feminism, flashback, lögner, journalistik
Läs även andra bloggares åsikter om Bjästa, Monica Antonsson, Catta, bloggvärlden, feminism, flashback, lögner, journalistik
Yttrandefrihet my ass!
Kategori: Rättvisa
"Yttrandefrihet på riktigt". Så marknadsför Flashback sitt forum. Ett forum som jag nu har avstängts ifrån. På livstid. Anledningen till detta skulle enligt siten vara "brott mot regel 1.06". Regel 1.06 handlar om att man inte får avslöja identiteten bakom ett anonymt nickname på forumet. Någon förklaring på var eller när jag påståtts ha gjort detta har jag inte fått, och eftersom jag nu är spärrad helt från siten kan jag inte heller fråga.Frågade gjorde dock en annan medlem på Flashback. Moderatorn svarade då kryptiskt:
Kan så klart inte berätta vilken användare det gäller. daddy har dock koll på detta.
/mod
Nej käre moderator. Daddy har inte koll på detta. Mig veterligen har jag inte "outat någon" varken här på min blogg eller på Flashbacks forum. Jag skrev om identiteten bakom några av dom värsta häcklarna i drevet mot mig i ett privat pm på er site med en annan medlem. Men jag hoppas verkligen att ni moderatorer håller er ifrån att läsa människors privata pm. Om ni gör det är det inte bara ytterst tveksamt rent juridiskt, det vore också hederligt att i så fall upplysa era medlemmar om detta. Eller hur?
Eftersom jag inte längre har möjlighet att varken fråga er, eller skriva i ett forum som diskuterar mig personligen så frågar jag er här istället. Läser ni era medlemmars privata mail? Vad är annars ert skäl till att stänga av mig från ert demokratiska forum på livstid? Jag har aldrig brutit mot den regel ni påstår. Ni måste ju ha bevis för detta eftersom ni dömt mig ohörd. Fram med det då.
En annan som är avstängd på livstid från Flashbacks demokratiska "yttrandefrihetsforum" är Mamman i Bjästa. För brott mot samma regel för övrigt. Detta erkänner i och för sig mamman. Och att det var fel oavsett hur motiverat det än var i det fallet. Men är det inte också lite märkligt att ett regelbrott som renderar vissa medlemmar en veckas avstängning renderar andra avstängning på livstid. Märklig rättsskipning minst sagt. I tråden om mig figurerar människor som gör allt för att misskreditera och svartmåla mig under förevändning att diskutera mitt fall. Alla försök att föra en diskussion med dessa människor har varit lönlösa. Eftersom dom inte bryr sig det minsta om varken mitt fall eller min dotter. Deras enda mål är att utmåla mig som lögnaktig, ointelligent och brottslig. Uppenbarligen börjar jag att bli lite för framgångsrik i mitt strävande att informera allmänheten om vad som pågår bakom dom fina fasaderna på våra socialkontor och domstolar.
Försök av mig och andra att nå upprättelse för oss själva och våra familjemedlemmar, den enda väg som står oss till buds, uppskattas inte av vissa "krafter" i vårt samhälle. Uppenbarligen delas dessa människors syn på oss "rättshaverister" av siter som Facebook och Flashback. Oss stänger man av...på livstid??!, medan man glatt låter galenpannor och papegojor yla vidare om oss hemska pedofiler till pappor och "hatiska" mammor med foliehattar som har mage att kräva rättssäkra utredningar, och rätten att spendera tid med våra barn .
På Flashback ser man inte ens några problem med att sjuka individer skriver rent vidriga och barnförbjudna fantasiskildringar om vad jag påstås ha gjort mot mitt barn. Detta är tydligen inom ramen för deras sanna yttrandefrihet. Detta kommer att bli väldigt pinsamt för både Flashback och Facebook den dagen det avslöjas vilka som ligger bakom dessa nätverk. Och vilken roll dom spelat i trakasserier mot oskyldiga som söker upprättelse.
Yttrandefrihet på riktigt? Yttrandefrihet my ass!
Läs även andra bloggares åsikter om Flashback, yttrandefrihet, näthat, Facebook, Daddy,
Vittnesmålet som försvann
Kategori: Rättvisa
De senaste veckorna har varit tuffa. Jag har fått ta emot mycket hat och påhopp för mitt val att skriva om Bjästa. Idag känner jag mig trött och manglad. Då skall man betänka att jag är rejält hårdhudad efter att ha drivit en kontroversiell blogg under en lång tid. Ändå är det jag fått utstå bara en lätt smekning jämfört med vad pojken från Bjästa fått utstå efter uppdrag gransknings program. Han är 15 år gammal. Varför är det så svårt för så många att förstå det?
Orsakerna till att jag skriver om det som hänt har jag redogjort för så många gånger nu. Men för säkerhets skull så upprepar jag det ännu en gång.
Jag anser att kommun, polis, åklagare, advokater, domstol och framför allt Uppdrag granskning på Sveriges statliga television begått ett fruktansvärt övergrepp mot ett barn. Som har fått svåra konsekvenser.
Till dagens dato har 11 anmälningar till granskningsnämnden inkommit angående uppdrag gransknings reportage om Bjästa. Detta är nytt UG rekord.
Denna blogg handlar inte om att skuldbelägga någon annan än de ovan nämnda instanserna. Att jag ifrågasätter just ett sexbrott har dock gjort att jag skall hängas högt. I Sverige får man inte ifrågasätta domar om sexbrott. Hur mycket mer tydligt än så här kan det bli?
Samtidigt inser jag att det finns en stor skillnad mellan mig och många som har åsikter. Jag har blivit oskyldigt anklagad och utredd för ett sådan brott. Och jag har fått ta konsekvenserna det har fört med sig. Ändå har jag inte stämplats i ett program som uppdrag granskning. Jag önskar att jag på något sätt kunde förmedla känslan av att utsättas för detta, men det går uppenbarligen inte att förstå för alla.
Vittnet som aldrig hördes
Mamman som var på platsen den kväll som den andra våldtäkten som D fälldes för begärde att bli kallad som vittne i förhandlingen, men blev inte det. Detta får skyllas på advokat Tomas Olsson. Att han hade så bråttom hem att han fick rusa ut ur rättssalen för att hinna med ett bokat plan hem kan vara anledningen. Är det en ursäkt? Knappast. Namn på vuxna och barn har redigerats bort för att skydda dom inblandade. (Personerna på bildrna nedan har inget med händelserna att göra, utan får mer tjäna som visualisering av skolavslutningar. Jag minns mina egna och dom var absolut inga nyktra tillställningar). Här följer berättelsen som aldrig fick höras i rättssalen:
(Mammans Son nr 1) Har inte tagit ställning i fallet. Han ser dock fortfarande "Oskar" som en av sina vänner.
(Mammans Son nr 2) står fullt och fast vid "Oskars" sida. Han vet ju att flickan ljuger om tidpunkten i fall ett i och med att han kan täcka upp för "Oskar" totalt under den tiden - och vi har stött och blött det där för att jag ska känna mig säker på att det inte är något som killarna gör för att "ställa upp" på en kompis utan att det är sant.
Sedan vet han hur full "Oskar" var vid fall två, och anser att om han fått upp den, i det skick han var, så är han ett sexuellt under... (Sonens egna ord).
Och, enligt förhöret med flickan, så ska han ha haft sinnesnärvaro nog för att dra ut den och avsluta i handen...
"Oskar" var INTE med vid sökandet, inte jag heller.
Jag hörde S:s (kvinnlig skolelev) mamma M fråga efter (målsägaren), och såg hur J (annan kvinnlig skolelev) (rejält berusad) ruskade på huvudet och ryckte på axlarna utan att veta var. Hon funderade på några buskage åt rakt motsatta hållet jämfört med omklädningsrummen och verkade inte särskilt oroad. I övrigt var jag aldrig medveten om att de letade så allvarligt efter (målsägaren), eller om de hittade henne. Under den tid jag var på stranden så såg jag henne i alla fall inte, och mamma var ute och jagade S:s lillebror en del av tiden.
Stämningen i J:s bilddagbok var nog lite vass där till en början innan alla insåg att hon inte var delaktig i anmälan om våldtäktsförsöket, och inte heller fick hon dra tillbaka den, utan bara vänta på att åklagaren la ner utredningen i brist på bevis. Brist på bevis blev det ju i och med att hon hävdade att de hade hånglat och när hon inte ville mer så hade hon rest sig och gått därifrån - inget mer med det. Har pratat med flickan och hennes mamma om det.19.20 pratade jag med (son nr 1) i telefon och blev ombedd att hämta några killar från en by ytterligare en mil inåt landet. Då det gav mig ett ypperligt tillfälle att kolla till dem utan att de skulle se det som "snokande" så tog jag ju chansen. Hämtade grabbarna, som uppgjort, 19.40. Har provkört efteråt några gånger, och max 25 minuter tar det att köra sträckan, och kvällen var lugn, så jag var troligen där tidigare.
(Son 1) var ca en kvarts nykter promenad från stranden när han ringde mig och då var hela gänget fortfarande samlat, sedan fick han skjuts av en moppekompis så han anlände först av alla. Hela gänget av ungdomar var utspridd på tre grupper som vandrade bort till stranden. (Son 2) (och "Oskar", tror jag) var i första gruppen. J och (målsägaren) gick i sista gruppen.
"Oskars" storasyster drog ett svep med bilen någon gång mellan halv åtta och kvart i åtta. Hon såg bl a Oskar framme på stranden och flickorna någonstans "mitt på hållet" fortfarande på väg.
När jag kom fram så parkerade jag samtidigt som S:s mamma och vi hejade.
Direkt när jag kom ner på grillplatsen så ser jag mina barn, hejar på alla jag känner, och "Oskar" kommer upp från klipporna som ligger bortanför omklädningsrummet, mer ner mot stranden. Han kommer i sällskap med en av (son 1:s) klasskamrater som står mig nära. Båda killarna kommer direkt upp till mig och kramar om mig.
Sedan finns "Oskar" i min närhet under den tid som jag är kvar. De enda gångerna han är lite längre ifrån mig är när han klättrar upp i rutschkanan för att få tillräcklig mottagning för att ringa sin pappa.
Balansen var inte den bästa, och vid ett tillfälle "missar" han soffan och sätter sig mellan soffa och bord, på sanden. Men, det är inte värre än att han tar sig upp och skämtar bort det.
Jag åker 20.47. Har stenkoll på tiden i o m att (son1) väljer att avsluta firandet på stranden och åka till flickvännen i stället, men vill köpa tuggummi innan. Ica stänger 21.00, så jag fick lite bråttom när jag såg klockan.
Hittade inte (son2) för att säga hej då, men fick senare veta att han suttit i omklädningsrummet med J och fått veta att (målsägaren) varit med om något. Det är vid detta tillfälle "Oskar" blir sedd i/vid omklädningsrummet, för (Son2) kör ut honom och säger att han ska prata med honom sedan.
(Son 2:s) klasskompis kommer till omklädningsrummet (det är då han vittnar om att han ser "Oskar" där) och säger åt "Oskar" att han ska gå upp till vägen för att möta sin pappa som då gör bedömningen att "Oskar" är för full för att vara kvar. Han ringer "Oskars" mamma 20.54 och meddelar detta. I och med att polisen är på stranden (rutinkoll i samband med avslutning) så ringer "Oskars" mamma mig och kollar att allt är lugnt med mina grabbar och jag ringer och pratar med (Son 2).
S:s mamma har i sitt vittnesmål berättat att en kille har lagt armen om Dennis vid ett tillfälle och sagt/frågat: -Har du fått knulla nu? och hon upplevde att "Oskar" såg ner i marken och skämdes, och hon hörde inte att han svarade något. Killen som frågade togs omhand av polisen när de var nere strax före nio och körde hem honom för att han var riktigt, riktigt full...
Hade det inte anmälts någon våldtäkt, utan något annat skett, så hade antagligen inte hennes känsla varit att "Oskar" skämdes, utan kanske att han tyckte det var obehagligt med fyllestanken eller annat. Men, det är ju lätt att göra efterkonstruktioner och låsa sig vid det man "hört/vet".Hade jag känt den fulla killen lite bättre, så hade jag själv skjutsat hem honom, i o m att även jag såg hur full han var. Men, jag vet att ungdomarna tar hand om varandra och han är dessutom ett år äldre (född samma år som målsägaren), så jag släppte det. Nu var polisen just och skjutsade hem honom. Som 17-åring hade han lika väl kunnat hamna i fyllecell...
Ingen nämnde något om det som skulle ha hänt när jag, senare runt midnatt, kom ner igen för att kolla att (Son 2) fortfarande var ok, och läget lite allmänt. Hängde med ungdomarna i ca en timme innan jag gick med på att (Son 2) fick sova över hos J, där hennes storasyster var "husvakt". De var ganska många som kvartade där.
Detta är min minnesbild av kvällen, och som redan påpekats så är tiden mellan ca kvart i åtta och fem över åtta inte täckt upp för, men det faller ju ändå i och med S:s vittnesmål om att hon hörde "buller" från omklädningsrummet vid ca halv nio. Som hon tolkade som om några "höll på" helt vänskapligt där inne...
Sedan vet jag inte om det står i hennes vittnesmål att hon pratat med (målsägaren) som berättat hur hon hörde S ropa, men inte vågat svara för att hon blev våldtagen då.
Läs även andra bloggares åsikter om Bjästa, Daddy, "Oskar", Juridik, uppdrag granskning, barn
Catta, hyckleri och "Trovärdiga källor"
Kategori: Rättvisa
Bloggaren Catta alias Catrin Fahlström från Sundsvall tar ständigt ordet hyckleri till nya höjder. Nyligen kunde vi läsa att hon skulle göra ett uppehåll i bloggandet på grund av dåligt mående. Men efter ett snabbt tillfrisknande så bloggar hon på som aldrig förr. Ett uppehåll hade nog inte skadat. Själv gör jag uppehåll lite då och då. Det brukar hjälpa mig att behålla fokus. Istället för att genast reagera på allt jag ser och läser som gör mig förbannad, så låter jag det vila ett tag. Inläggen brukar oftast tjäna på detta.Nu har Catta lagt in skärmdumpar från en maildiskussion mellan Gunilla Englund och tio andra personer. Alltså en privat diskussion mellan vänner. Eller i alla fall människor som har uppgett sig vara vänner. Att man ibland i den här branschen tvingas konstatera att man inte bör lita blint på människor är sorgligt men sant.
Detta är lägre än Glocalnet
Catta påstår i en kommentar till inlägget att hon fått dessa så kallade skärmdumpar från en tidigare medlem i "hatdrevet" som kommit på bättre tankar. Hur själva "avhoppet" gått till är också intressant, men detta kan andra redogöra för. Jag kan dock säga att hot mot om att våldta vederbörandes tvååring har varit inblandade. Men oavsett, ändrar det i så fall det faktum att denna mailkonversation var privat? Anledningen till att hon lägger ut detta påstås vara att på något sätt bevisa att Gunilla Englund är falsk? Vem är det som är falsk?
Catta vet ju lika väl som alla andra att i privata mailkonversationer med människor som man litar på så uttrycker man sig helt annorlunda än då man skriver offentliga texter på nätet. Om Catta skulle vilja dela sina egna interna mail med oss andra så skulle vi nog få detta tydligt exemplifierat. men jag tvivlar på att hon vill det, lika lite som jag och säkert också Gunilla Englund.Men vad som till och med slår detta tilltag i ren uselhet är Cattas hot och rena insuinationer i inlägget. Om inte vi, som hon kallar försvarare av nätmobbing och pöbelmentalitet, slutar "kasta skit" på henne så kommer hon att publicera ut resten också. Hon insinuerar vidare att Gunilla påstås ha sagt saker som skulle äventyra hennes vänskap med Marita, mamman till pojken.
Jag har fått ta del av hela den konversation som utspelade sig i denna interna grupp på Facebook och det finns ingenting i den som stöder detta påstående. Däremot förekommer det intressanta diskussioner om hackade konton. Alltså redan innan detta interna PM postades ut på Cattas bubbla. Catta, du har nu lyckats krypa under Glocalnet. Kan du komma lägre nu? Eller har du nu slutligen nått botten?
Detta inlägg kan kosta mig en av mina bloggvänner. Och då syftar jag inte på Catta som aldrig har varit någon bloggvän, och aldrig heller kommer att bli. Men jag kan bara hoppas att den jag syftar på, vaknar upp ur hypnosen och börjar tänka. För det är hon ju så bra på i andra lägen.
Catta den heroiska kämpen mot nätmobbning av brottsoffer
Cattas engagemang i dessa frågor började om jag förstått saken rätt då den man som dömdes för mordet på hennes bror dömdes till rättspsykiatrisk vård på samma ort där hon var bosatt. Jag kan förstå att man reagerar på en sådan sak. Hon skall ha blivit tipsad av en person som suttit på samma psykavdelning som J (mördaren) om att han skulle döda Catta. Åklagaren lade dock ner Cattas anmälan då han ansåg att det inte fanns någon hotbild men hon ansökte om skyddad adress och fick detta beviljat. Allt enligt Cattas egen blogg. Även läkarna på vårdinstutionen säger att mannen är ofarlig. Hur man får ihop det där har jag dock ingen aning om.
Nu utmålar hon sig själv som en kämpe för rättssäkerhet och mot nätmobbing av 14 åriga flickor. Samtidigt tycker hon tydligen att nätmobbing av äldre flickor är helt i sin ordning. Dessa är bara några av epiteten hon själv har satt på D:s mamma i sina inlägg:
Batikhäxa, Patetisk, snorunge, total avsaknad av empati och förnuft, heltaskig läsförståelse, jävla dyngapa, förjävla fjollig, vidrig, obarmhärtigt barnslig,
En mamma som konstigt nog dessutom bara gör detsamma som hon själv. Kämpar för rättvisa åt sin familj. En mamma som i min bok förtjänar beröm inte ovanstående epitet. Hycklare är däremot ett epitet som Catta förtjänar. Sådana är bland det värsta jag vet.
I en annan kommentar på sin blogg skriver Catta "Jag har inget emot att fallet (eller fallen) prövas tio gånger till om det är så. Det är mobbningen av tjejerna jag vänder mig emot".
Bra låt oss då se till att han får en ny prövning då.
Sanningen om Daddys "trovärdiga" källa
Igår körde jag hem min son som har varit hos mig på påsklovet. Då jag kom hem till hans mor utspann sig följande dialog:
-Det har startats en blogg om mig
-Jag vet, jag läser den, den är ju jätterolig.
-Rolig?
-Ja, jag får ju veta massor av sanningar om dig som jag inte hade en aning om. Har du ett helt harem därhemma?
-Nja, jag har en katt som du vet...
-Ha ha..jag skrattar nästan ihjäl mig när jag läser den där...
Jag själv har inte vart inne och läst det senaste. Jag slutade någonstans efter man slagit fast att jag var en kvinnohatande sektledare i stil men Hans Sheike. Men jag läste inlägget där mina kontakter med Patrik näslund hade kartlagts.
Den "trovärdiga källa" som anges i inlägget heter Ulrika Olsson och bor i Västerås, där hon bland annat sysslar med bedömning av katter.Hon är även kompis med Kjell-åke Bjurkvist, Marina Engan, Tomas Ahlm alias "vargen", Motherbitch alias "Sanna Ax", "Ylva" med flera. Det vill säga hela den hårda kärnan i överlevarsekten. Dom som ivrigt kämpar med att svärta ner pappor och debatten om våra rättigheter som föräldrar genom att påstå att vi är pedofiler och incestgalningar.
I inlägget citeras "källan".
"Däremot tar Näslund bestämt avtånd från att erkännandet från den misstänkte skulle vara framtvingat. Det är inte korrekt.
Vidare berättar Näslund att han talat med Joakim Ramstedt en gång, då denne ringt upp honom."
Näslund själv skriver till mig i ett mail:
Jag fick i dag ett samtal från en för mig okänd Ulrika Olsson i Västerås.
Sa sig vara "en bekymrad medborgare"
Hennes syfte var enkelt uttryckt att försöka slå hål på Daddys trovärdighet. Detta genom att kolla om jag verkligen kunde stå för de uppgifter där Daddy hänvisar till mig i bloggen.
Jag sa att jag kunde stå för allt. Utom en liten nyans angående Dennis erkännande. Tror hon blev rätt besviken.
Jag förhöll mig - som oftast - rätt neutral i samtalet, vilket fick till följd att hon började prata nedsättande om Daddy och till och med var inne på en teori att jag som journalist kanske skulle börja rota i hans förflutna...
Känner Du honom? frågade jag
Ja, tillräckligt, svarade hon. Hon ogillade skarpt bloggvärlden i allmänhet, och framför allt "det Daddy nu håller på med, att försöka bevisa den där pojkens oskuld. Alla som har satt sig in i det här fallet vet att han är skyldig".
"Överlevarna"
Jag har skrivit om dessa så kallade överlevare i en mängd inlägg. Bland annat här http://daddys.blogg.se/2009/january/apropa-hat.html
Att det var dessa stollar som låg bakom "Sanningen om Daddy" är därför ingen direkt överraskning. Detta är människor som alla verkar må mycket dåligt. Alla har dom utsatts för övergrepp av fäder eller andra män. Konstigt nog har jag inte sett att någon av dom har berört ämnet kvinnliga sexförgripare däremot. Sådana finns nämligen inte i deras värld.Vissa minns inte övergreppen, men har likt Tomas Qvick fått det förklarat för sig av diverse knasterapeuter som har lyckats "låsa upp" dolda minnen. Plötsligt minns man allt in i minsta detalj. Här kan dom som är intresserade av att fördjupa sig i detta, läsa vad psykologen på Washington university Elisabeth Loftus anser om dessa "förträngda minnen".
Nu driver dom en gammal och utdöd freudiansk tes, att alla psykiska problem är på något sätt förknippade med sex och det så kallade "analstadiet".
Det värsta är att dom ofta ses som några slags experter inom området. Kjell-Åke Bjurkvist har exempelvis fått sitta i TV 4:as morgon studio och babbla ur sig sina sanslösa och helt ogrundade teorier.
TV4 har uppenbarligen ingen speciellt hög tröskel gällande vilka man skall anse vara experter. Inte SVT heller vilket vi ju fått bevisat inte minst i denna debatt.
Ni behöver bara gå in och läsa kommentarerna på knasbloggen så ser ni vilka åsikter som är dom förhärskande. Säg sedan till mig att jag slåss mot väderkvarnar!
Jävla otäcka väderkvarnar det finns nu för tiden...
Har hittills inte fått en enda kommentar om förundersökning nummer två mot pojken som jag länkade till i det förra inlägget. Tydligen tycker man det är mer intressant att spekulera i på vilket sätt jag skulle kunna vara orsak till klimatkrisen och dom höga oljepriserna? Jag säger det igen. Läs den med ett öppet sinne och ställ er själva frågan, hur skulle jag ha dömt?
Detektivbyrån foliehatt AB forskar vidare. Alla ni som dock är verkligt intresserade att få sanningen om Daddy behöver bara fråga mig på ett något så när hövligt sätt så svarar jag gärna på alla eventuella frågor.
Läs även andra bloggares åsikter om Bjästa, Cattas bubbla, överlevarna, sexbrott, stollar på nätet, sanningen om Daddy, dataintrång, IT brott, förtal, nätmobbing
Alfahannarna
Kategori: Rättvisa
Vidare uppgifter om uppdrag gransknings journalistiska magplask får tyvärr vänta då nedanstående ämne har fått förtur. Förtur har även anmälan till granskningsnämnden gällade "den andra våldtäkten" fått. Orsaken torde vara lätt att räkna ut."Vi är imponerade av alla sakliga, kloka kommentarer som väller in." Skriver skaparna av bloggen "Sanningen om Daddy" eller ynkliga bloggen som den även kommit att kallas. Själv följer jag den fortfarande med en märkligt blandad känsla. Samtidigt som jag ofta skrattar rätt ut åt alla "sanningar" är jag också rätt bekymrad över den totala likgiltigheten för vad man anser att det är okej att skriva om småbarnsföräldrar på nätet.
Att jag polisanmält bloggen för grovt förtal är fullständigt förvånande för fåntrattarna som vill "främja en öppen debatt". "Vari förtalet består framgår inte", skriver man.
Tja, om man beskriver någon som alkoholist, knarkare, lögnare och dessutom skriver ut historier som hämtade ur Aktuell rapport angående vederbörandes barn, utan att ha några belägg, så är det grovt förtal. Jag hoppas att denna text blir tydlig nog så att även blogginnehavarna förstår.
Diarienumret angående anmälan som man för övrigt vill göra gällande inte existerar är 1400-K49895-10
E-mail adressen [email protected] är kopplad till en Maria Pihl, som enligt Utrace skall befinna sig i trakterna runt Enköping. Själv har jag aldrig ens hört talas om människan.
Anledningen till mina misstankar gällande medlemmar ur papparättsrörelsen härstammar från en kommentar som kom in till bloggen den 3 Mars, men som automodererades bort. Kommentaren var skickad av min gamle häcklare Ibis99. Som redan på Pappa-Barns tid var inne på deras forum och kränkte pappor genom att bland annat posta ut bilder på deras barn. Han skrev:
haha men skärmdumpen kom med... som många andra dumpar så kommer det att visas upp på sidan "andra myntet av daddy som vi inte ska veta"
Jo då sanningen kommer för dig med daddy!
- Dölj citerad text -
Information:
Alias/namn Ibis99
E-postadress: [email protected]
URL:
Denne Ibis99 har identifierats som Mats Jakobsson, sekreterare i föräldrajouren i Malmö. I och för sig påstod han sig vara Mats Jakobssons bror "Björn", på forumet. Men Mats Jakobsson har ingen bror vid namn Björn.
Föräldrajourens ordförande Kim Möller var aktiv i upprorsfalangen av Pappa-Barn. Samme Kim Möller ringde mig för övrigt och spred desinformation angående George Pesors söner då dom var kidnappade av sin mor. Dom befann sig i Danmark enligt Kim, som minsann hade kontakter lite överallt. Även kvinnojouren hade han spioner inom påstods det.
Kim Möller förnekar kännedom om Ibis
Möller har inte varit aktiv på nätet sedan i November. Då skrev han en kommentar på min blogg och sade upp bekantskapen med mig. Detta eftersom det hade cikulerat uppgifter om att Ibis99 var identisk med Mats Jakobsson. Han skrev bland annat: Som ordförande i en förening har man inte speciellt mycket makt, definitivt inte utanför föreningen.
Jag har sett Ibis99 i farten på fler ställen och även om jag inte kan hålla med i sak, då förfäras jag över att det tydligen är helt OK att koppla Ibis ihop med mig och FJ, fast jag inte har något alls med Ibis att göra, vill inte ha det heller för den delen.
Men det finns flera uppgifter som talar för att detta är osant. En pappa som råkade väldigt illa ut på Pappa-barns gamla forum var Mikael Karlsson, som efter att ha gått i polemik med Ibis99 tvingades se denne använda en bild av hans dotter som avatar på forumet.
Karlsson skriver bland annat: Först och främst har Ibis comhem i helsingborg, Det har Mats också (vissa tillfällen har dom haft samma ipnummer), Ibis stavar fel på ordet "visst", Det gör Mats också. Gå in på Föräldra-jourens forum och skriv in ordet "Vist" i sökrutan och klicka på searh. Jämför med inlägg på Daddys Blogg.
Vid en mailkonversation säger Mats och Kim Möller att Ibis är Mats bror som kände sig tvingad att gå in på PB och försvara sin bror Mats. Kim försvarade Mats bror med att leta upp en bild på min dotter igenom att tala om Hur Ibis sökt fram bilden och samtidigt sade att det förmodligen var en helt oskyldig aktion där han egentligen "bara hade letat upp en bild på ett barn för att ha i sin avatar på PB"
Vad är motivet?
Dessa människor säger sig kämpa för pappors rätt. Ändå anser man tydligen att det är viktigare att förstöra för alla andra som försöker göra samma sak. Varför har jag inte den blekaste aning om. Är det revirtänk? Har man en annan agenda än den man frontar med?
Eller beror det på det som jag brukar kalla alfahannesyndromet? Alfahannar är dom män som alltid utan undantag blir förbannade om man säger minsta lilla ofördelaktigt om kvinnor. Dom är kvinnans försvarare i vått och torrt. Dom idealiserar henne, ser henne som ofelbar och totalt perfekt. Därtill är dom uppfostrade och lärda. Kvinnan är gud, och fan ta den som säger något annat. Honom ska vi spöa skiten ur.
Dessa män har inte begripit att många kvinnor är vansinningt trötta på att behandlas som ofelbara våp. Dessa kvinnor kallas populärt av daddyhatarklubben, "Daddys harem" och "Daddysar". Nästan lite gulligt det där sista...
Inte heller har dom förstått att dom blir hänsynlöst utnyttjade av de kvinnor som inte är sådär gulliga och snälla som i deras fantasivärld.
Kritisera inte kvinnor!! Då hatar du dom!! Försvara inte svin som begår våldtäkt!! Är man dömd för det har man förverkat alla mänskliga rättigheter.Med den logiken försöker man nu hävda att det förs en nyanserad debatt på ynkliga bloggen.
Då jag hävdar att det ju faktiskt är fler kvinnor som skrivit på namninsamlingen för mig än män. Att jag i mitt interna nätverk har betydligt fler kvinnor än män. Att gruppen som administrerat siten "fria Dennis" endast består av kvinnor, ja då avfärdas dessa kvinnor som mina "tjänarinnor"? Vilka är det som har en taskig kvinnosyn? Jag eller dessa babianhannar?
För övrigt läser jag att svenska fängelser nu är så överfulla att fångar tvingas sova i tvättstugor. Men det problemet tycks dock endast gälla manliga anstalter.
Läs även andra bloggares åsikter om Pappa-Barn, Daddy, sanningen om Daddy, föräldrajouren, feminism, jämställdhet, juridik, bjästa, våldtäkt
Finns det någon som talar kriminaltekniska?
Kategori: Rättvisa
Idag har det varit en märklig dag. Jag har fått fram dom bevis jag behövde för att helt kunna styrka att folkbokföringen, åtminstone i Göteborg gömmer kvinnor och barn från pappor, även vårdnadshavande pappor som aldrig är dömda eller ens misstänkta för brott. Enbart på ett intyg från en kvinnojour. Papporna får inte veta skälen, samtidigt som dom aldrig blir informerade om sina rättigheter, utan endast får höra att det inte går att överklaga. Ljudfiler håller på att prepareras för publicering. Dock måste namn och personnummer på två barn redigeras bort. Jag fick också veta att jag är polisanmäld av Gert Krantz, chéf för folkbokföringen i Göteborg. Han är arg på mig....undrar varför? Nå så över till dagens ämne. Idag skall det handla om kriminalteknik och DNA. Först några korta kommentarer emellertid om rektionerna på mitt förra inlägg. (ursäkta om mina inlägg blir långa, men betänk då också det begränsade utrymmet här. Jag skall dock försöka skärpa mig.)
Jag har nu satt moderation på bloggen då debatten fullständigt spårat ur. Hur många kommentarer hittar ni under det förra inlägget som handlade om den logiska praktvurpa sveriges advokatsamfund gjorde i sitt beslut? Jag fick en kommentar från annat håll som löd, "varför blir man inte förvånad"? Detta är nog en mer adekvat fråga än de flesta inser.
Ni kan fortfarande kommentera, även kritisera, så länge era kommentarer håller sig till ämnet, samt ovanför midjan kommer jag att godkänna dom. Jag tror att det kommer att bli mycket lugnare här inne nu. Förhoppningsvis kommer också fler som har passerat neanderthal stadiet att våga skriva kommentarer dessutom. Även på Newsmill har debatttråden stängts. Jag antar att även dom tröttnade på imbicilla personer som gapade om allt annat än innehållet?
Till Cattas bubbla:
Mitt senaste inlägg väckte en del reaktioner. Inte minst hos Catta som skriver på Cattas blogg. Även Trollan har haft tankar om det jag skrivit i fallet Bjästa.
Catta har en poäng i det hon svarar. Man kan ju inte moderera en blogg då man ligger och sover. Men borde inte just detta även väcka en liten insikt i henne att inte heller en 17 år gammal pojke eller hans mamma klarar det? Hon har ju själv ställt sig kallsinnig då dom hävdat precis samma sak. Sedan tyckte jag för att vara helt ärlig att Hennes kommentar, där hon saxat ur broderns blogg hur han glatt utropade hur dom nu fått tag på en riktig advokat, var ganska oövertänkt. Vad är det meningen att den skall bevisa? Det är väl helt självklart att dom först blev glada över att Tomas Olsson skulle ta över fallet från den bolagsjurist som tilldelats pojken i den första rättegången. Betyder det nödvändigtvis att han har skött sitt jobb på ett bra sätt, och att dom borde vara lika nöjda efteråt?
Jag har aldrig läst mycket på Cattas blogg tidigare, men hört att hon har varit en rakryggad kämpe för rättssäkerheten i Sverige. Sådant applåderar jag. Men här tycker jag uppriktigt sagt att hon har vinglat, ramlat och fått slagsida.
Trollan är ett föredöme!
En blogg som jag däremot länge prenumererat på är Trollans tankar. I sitt senaste inlägg har hon lite tankar om mig. Vi är inte överrens i det här fallet. Hon tycker att rättsystemet har fungerat och att uppdrag granskning har gjort ett bra reportage. Det tvivlade jag på redan under programmet, och jag har inte funnit några skäl att ändra inställning. Tvärtom. jag anser ju att jag redan visat att SVT har brustit i opartiskhet, samt många andra pressetiska regler.Däremot är vi överrens om mycket annat jag och trollan. Och i hennes senaste tankar kritiserar hon min ståndpunkt gällande det här fallet på ett sätt som många yxskaft som kommentarar vad jag skriver borde lära sig av. Hon kritiserar utan att bli elak. Hon lyfter sakfrågor på ett adekvat sätt och försöker finna hål i mitt resonemang. Fan, min beundran växer för denna kvinna för varje inlägg. Konstigt, jag som inte tål kritik?? Och som dessutom hatar kvinnor??!
Konstigt då att de flesta som är eniga med mig i det här fallet är just kvinnor? Ingen som har reflekterat över det?
Kan någon hjälpa mig att översätta SKL:s svar till svenska?
Jag ringde igår morse upp SKL och talade med deras pressansvarige, Sabine Rütten. Jag ville ställa ett antal frågor rörande det DNA bevis som uppdrag granskning i sitt reportage framhöll som bindande. Hon bad mig då vänligt att istället skicka in mina frågor per mail. I går kväll mailade jag mina frågor, som jag tyckte var ganska tydliga, men jag talar uppenbarligen inte kriminaltekniska, för jag begriper inte ett dyft. Jag förstår inte ens om dom har svarat på mina frågor? Den biten där det står, att rörande bevisvärde och dylikt så får jag vända mig till domstol och utredare förstår jag, även om jag personligen kunde tycka att SKL borde vara de mest kompetenta att svara på detta.
Som jag tidigare påpekat är matematik och naturvetenskap inte mina starka sidor. Ett sommarlov minns jag att min farsa tvingade mig att ta extralektioner i matte varenda dag. Då tyckte jag att han var i klass med Hitler och Stalin i grymhet, men nu är jag tacksam för jag klarade i alla fall godkänt. Tack farsan!
Mitt mail i sin helhet
Hej
Enligt samtal tidigare idag (måndag) skickar jag härmed in mina frågor rörande DNA beviset som användes för att fälla pojken "Oskar" för våldtäkt i det uppmärksammade målet i Bjästa i Örnsköldsviks kommun. Ansvarig för analysen av provet var Ricky Ansell på SKL. Jag vill betona att jag är en lekman inom detta område som jag förstår är väldigt tekniskt och vetenskapligt avancerat. Alla felaktiga uttryck eller missförstånd från min sida i nedanstående frågor beror i så fall på detta.
Det aktuella DNA provet används just nu som ett argment i vart och vartannat av hundratusentals inlägg på internet, i en hätsk hatkampanj mot den dömde pojken och hans familj som nu lever under dödshot. Dessa frågor är därför av största vikt att få besvarade i den mån det går.
Samtidigt kan det naturligtvis ses som ett försök att så tvivel i fallet i syfte att på något sätt bevisa att målsäganden skulle ljuga. Jag vill betona att detta absolut inte är mitt syfte. Mitt mål med detta arbete som jag gör på frilansbasis är att utröna om rättssystemet och uppdrag granskning har skött sitt arbete enligt lag och pressetiska regler, och respekterat en ung pojkes mänskliga rättigheter. Inget annat. Jag är mycket medveten om de hätska känslor som nu är i svallning och vad journalismen kan orsaka för skador i enskildas liv.
Ricky Ansell skall till en journalist ha sagt: " Det är ett sakfel att formulera sig så som man gjort i domen. Där har man skrivit att DNA provet ÄR från den åtalade. Det kan man inte med sådan säkerhet säga." Stämmer detta?
Det aktuella provet skall ha tagit från flickans trosor ur en tvättkorg fyra dagar efter det påstådda brottet. Kan ni förklara för en lekman om det kan ha förelegat någon risk för vad man kalla "kontimination" då plagget uppenbarligen har beblandats med övrig smutstvätt? Manliga familjemedlemmars underkläder exempelvis? Om denna risk föreligger, borde man då inte även ha tagit DNA prover från flickans manliga familjemedlemmar?
Flickan påstås också ha sagt sig ha haft sex med sin pojkvän tidigare samma kväll som brottet. Kan provet teoretiskt ha kommit från honom om detta stämmer? Påminner om att Ingen annan än den utpekade har behövt lämna DNA prov för en jämförelse.
Från det aktuella plagget skall enbart en del av en DNA kedja kunnat återfinnas. Provet är enligt domen en så kallad +1 träff på en sannolikhetsskala som sträcker sig mellan -4 och +4. Jag har läst och försökt förstå de beskrivningar som finns angående detta och försökt att sätta mig in i olika sannolikhetskalkyler. 1 på 100, 10 på 1000 och så vidare. Men jag blir inte så mycket klokare. Enligt vad jag har kunnat utläsa av det jag har läst så är DNA beviset en besvärande omständighet som pekar på att det kan ha lämnats av den dömde pojken.
Det aktuella provet är det enda tekniska bevis som binder det anklagade till brottet. Är det aktuella provet enligt SKL:s åsikt tillräckliga bevis för att enligt svensk rättspraxis binda den dömde för brottet?
Kan det finnas andra alternativa förklaringar till DNA träffen?
Är det 100 procent klarlagt att det aktuella provet är manlig sädesvätska?Enligt SKL:s åsikt, borde man ha tagit prover även från andra eventuella gärningsmän som varit på festplatsen den aktuella festnatten? Hade ett uteslutande av dessa stärkt bevisgraden mot den dömde?
Enligt vad TV programmet Uppdrag granskning sade i sitt reportage är det "mycket osannolikt att DNA provet avsatts av någon annan än den dömde." Denna uppgift sägs man ha fått från SKL. Stämmer detta? Och vad betyder i så fall mycket osannolikt?
Att enbart förklara detta med siffermodeller som talar om 1-10 av 100 ger ju vad jag kan se inte ett fullständigt svar då man ju måste sätta detta i samband även med flickans utpekande av den dömde som ju naturligtvis i samband med provet skulle automatiskt utesluta en alternativ förklaring. Är SKL enig med detta?
Ett så skyndsamt svar som möjligt på dessa frågor skulle uppskattas.
Tack på förhand
SKL:s svar
Hej Joakim
När det gäller utredningsfrågor och bedömning av bevisvärde som teknisk bevisning har i utredning och domslut hänvisar jag till utredare/ åklagare och domstol i fallet. Generellt kan jag försöka att ge en överblick vad som menas med vår gradskala som är ett verktyg att göra våra resultat och värdering av dessa mer transparenta, så att de kan sättas i sitt sammanhang i utredningen av domstolen som ska komma fram till bevisvärdet.
SKL gör alltså undersökningar, får resultat och gör en s.k. resultatvärdering. I domstolen gör man bevisvärderingen och tar då hänsyn till hela utredningen och sammanhanget olika bevisning får i utredningskedjan. Detta kan innebära att en grad +1 i en utredning kan ha avgörande betydelse i kombination med andra uppgifter, medan grad +3 i ett annat ärende kanske bara bekräftar ett känt sakförhållande.
Inom kort kommer vi även ha mer information kring just resultatvärdering på vår hemsida med förhoppningsvist bra exempel som kan göra det lite mer tydligt.
Jag ska försöka mig på att ge en förklaring hur vi på ett statistiskt och vetenskapligt sätt värderar de resultat vi får i våra undersökningar. Viktigt är att tänka på att vi på SKL värderar resultat från undersökningar vi gör, som är del i en utredningsprocess. Våra resultat ingår i ett sammanhang i en hel utredning/rättsprocess och kan bidra till att stärka eller motbevisa vissa sakförhållanden.
Exempel: utvärdering av DNA
Vid SKL:s utvärdering av DNA antar vi att endera av följande två påståenden är sant:
DNA:t kommer från NN (aktuell person i utredningen).
DNA:t kommer från någon annan person.
De resultat vi ser ska överensstämma med en person om vi ska hamna på "plusgrader".
De resultat vi ser ska ha avvikelser gentemot en person om vi ska hamna på "minusgrader".
Uträkning av resultatvärdet:
A) hur troligt är det att vi skulle ha fått just det aktuella resultatet om det är så att DNA:t kommer från NN (oftast 100% säkert)?
B) hur troligt är det att vi skulle ha fått just det aktuella resultatet om det är så att DNA:t kommer en annan person?
Resultatvärdet (V) = sannolikheten för att DNA:t kommer från NN dividerat med sannolikheten för att DNA:t kommer från någon annan person
Från Resultatvärde (V) till Utlåtande på gradskala:
Med Grad 0 menar vi att det är ungefär lika troligt att få detta resultat om DNA:t kommer från just den aktuella personen som om det kommer från någon annan (1/6 < V < 6)
Med Grad +1 menar vi att det är mellan sex och hundra gånger troligare att få detta resultat om DNA:t kommer från just den aktuella personen som om det kommer från någon annan (6 < V < 100).
Med Grad +2 menar vi att det är mellan hundra och sextusen gånger troligare att få detta resultat om DNA:t kommer från just den aktuella personen som om det kommer från någon annan (100 < V < 6 000) .
Med Grad +3 menar vi att det är mellan sextusen och en miljon gånger troligare att få detta resultat om DNA:t kommer från just den aktuella personen än om det kommer från någon annan (6 000 < V < 1 000 000).
Med Grad +4 menar vi att det är mer än en miljon gånger troligare att få detta resultat om DNA:t kommer från just den aktuella personen än om det kommer från någon annan (1 000 000 < V ).
"Minusgrader" är analogt - en sjättedel till en hundradel så troligt ger Grad -1, en hundradel till en sextusendel så troligt ger Grad -2, etc.
Tänk på att inte vända på begreppen:
Vid grad +1 är det tio till hundra gånger troligare att man får detta resultat om det är så att DNA:t kommer från just den aktuella personen
men det betyder inte:
att det är det är sex till hundra gånger troligare att DNA:t kommer från just den aktuella personen om det är så att man får detta resultat. Just detta vet vi inget om - det kan finnas andra resultat som vi inte känner till som pekar i annan riktning.
Mvh
Sabine Rütten
SKL
Sabine Rütten
SKL
Informationsansvar
Enhetschef Dokument och informationsteknik
013-241776
0702-711772
Hjälp!
Kan någon som hade mer än bara godkänt i Ma/No översätta för en enkel skribblare/musikant? Uppdrag gransknings tolkning är ju solklar. Stämmer den? Och snälla tro mig! Jag ljuger aldrig medvetet. Jag är inte ute efter att nagla fast några unga flickor vid någon skampåle, Inget skulle vara mig mer främmande. Jag vet att jag uttryckt mig klantigt i mina texter här och var, men jag är absolut ingen hatisk människa som skriker efter hämnd. Enbart rättvisa.
Om det inte gått till som utredningen visat så är det viktigt för alla inblandade att det kommer fram. Även för flickorna, då detta i så fall signalerar att något inte är som det ska. Då skall dom lika lite som pojken i ett motsatt förhållande hyllas som några hjältar utan få hjälp. Allt annat vore förödande.
En av dom första tecknen, som fick mina alarmklockor att ringa var just det faktum att pojkens familj gick ut med namn och var öppna med vilka dom var. Detta är för mig en stark indikator på att man vågar stå för sin övertygelse. Inte som vissa vill få det till, att man "hänger ut sin son". Det är ju rent tramsigt att påstå något sådant.
Vi svenskar är nog världens mest gymkortsköpande folk, men motionen av dom grå verkar vara eftersatt...ibland rent skrämmande mycket.
Som sagt, nu kan ni skriva utan risk att bli påhoppade av debattförstörare och svagintelligenta byfånar. (Inte heller av mig även om jag inte räknar in mig i den kategorinin. Jag lovar att inte låta min vassa penna slinta.)
Läs även andra bloggares åsikter om Bjästa, Cattas bubbla, Trollans tankar, Oskar, Linnea, Uppdrag granskning, rättssäkerhet, barn, våldtäkt, dennis
Sätt er ner innan ni läser det här inlägget
Kategori: Rättvisa
Varsågoda Best western hotels. Jag bjuder på reklamen idag. Eftersom ni beslutat er för att dra tillbaks ert godkännande av min blogg som reklamplats, så kan jag ju ändå inte tjäna några pengar på det, men det gjorde jag ju i och för sig inte innan heller. Jag skulle dock tro att ni efter denna upplysning här kommer få en enorm kundtillströmning av alla som känner stor sympati med ert beslut.Haléns har inte gjort det. Ni som anser att dom gjort rätt i detta ställningstagande och eventuellt behöver handla kläder kan ju göra det via deras annons på min blogg, så får även jag några procent.
Jag får för närvarande in mängder med information angående det så kallade bjästafallet från människor som känner sig överkörda och krossade av uppdrag gransknings reportage.
Den är minst sagt intressant, men att sammanställa, faktakolla och styrka uppgifter tar tid. Så medan bloggare som Catta på bloggen "cattas bubbla" som för övrigt hyllas av Kerstin Weigl på Aftonbladet (surprise), låter människor posta ut namn och adresser på pojkens familj, medan hon själv sysselsätter sig med att skriva intelligenta kommentarer om "hålan" Bjästa, som hon uppenbarligen ser som ondskans hemvist på jorden, så fortsätter jag med det arbetet. Tro mig, det kommer fler intressanta uppgifter om detta rätt snart. Kolla förresten hur många gånger Weigl, Mia Erikssons spökskrivare i gömda serien, lyckas klämma in ordet våldtäkt, våldtäktsman etc i hennes korta text. I papperstidningen räknade jag till 17 inklusive bildtexterna. Tror någon månne att det kan handla om att hamra in ett budskap?
Behöver jag nämna att jag inte är något större fan till denne journalist som beskriver mig och andra krossade pappor som orättmätigt skilts från våra egna barn som "gnällspikar"?
Och under tiden, till alla er som plötsligt hyser sådan enorm tilltro till vårt lands högskoleutbildade skarpa hjärnor, vill jag idag bjuda på följande lilla exempel på hur rättvisa skipas i vårt land.
Hur tänkte ni här då advokatsamfundet?
Jag kan ju möjligen bli anklagad för att ljuga då jag ju faktiskt använder ordet "tänkte" i rubriken ovan, men eftersom beskedet från advokatsamfundet angående min anmälan av jur kand Sara Ottosson faktiskt har dröjt i upp mot ett halvår så förutsätter jag att man åtminstone gjort ett försök.
En varning kanske kan vara på sin plats. Sätt er ner innan ni läser vidare så det inte sker några olyckor därute. Jag har nog av anklagelser emot mig ändå just nu.
Advokatsamfundet, eller som vissa kallar det "fackförbundet för giriga gangsters" (obs, gäller inte alla) Håller till i detta palats i diplomatstaden, Stockholm. Dom har en disciplinnämnd dit man kan anmäla advokater som man anser har missskött sitt arbete och brutit mod samfundets etiska regler. Att få någon fälld för det är emellertid i princip omöjligt.Beslutet i sin helhet
Här är allt, ni få ursäkta vissa kraftuttryck i mina kommentarer, samt brottet mot att skriva med versaler, något jag nästan aldrig gör annars:
Bakgrund:
Sara Ottosson var förordnad som ombud för Joakim Ramstedt dotter.
Anmälan:
I anmälan som inkom den 10 November 2009 har Joakim Ramstedt riktat kritik mot advokat Mats Åberg i egenskap av principal för jur kand Sara Ottosson och anfört i huvudsak följande. Sara Ottosson underlät att visa trohet och lojalitet mot sin klient, det vill säga hans dotter, och tillvaratog inte klientens intressen. Sara Ottosson lät sitt handlande påverkas av egna värderingar och ovidkommande omständigheter, hon förfalskade sanningen och gjorde sig skyldig till falsk tillvitelse.
Sara Ottosson uppträdde inte sakligt och korrekt, utövade inte sin verksamhet med intigritet som främjar ett gott rättssamhälle och hon främjade orätt. Mats Åberg påstod att Sara Ottosson endast skulle lyssna på hans dotters mor i sitt uppdrag som dotterns ombud.
Sara Ottosson anlitades att företräda hans dotter efter att dotterns mor falskeligen anklagat honom för övergrepp av sexuell natur mot dottern. Dessa anklagelser gjordes efter en fyra år lång bitter vårdnadstvist. Anmälan kom in till socialtjänsten tre veckor efter att han hade väckt talan mot modern angående vårdnaden, boendet och umgänget. Och en vecka efter han skickade in en anmälan till socialtjänsten om oro för barn.
Förundersökningen mot honom lades ner efter att två polisförhör hållits med dottern (observera!) Sara Ottosson begärde då en överprövning av beslutet. Eftersom överprövningen inte hann tas upp innan det hölls en ny förhandling i vårdnadstvisten ansåg rådmannen att han fortfarande skulle anses som misstänkt. Detta medförde att dotterns umgänge med honom begränsades ytterligare.Det Sara Ottosson framförde i sin begäran om överprövning var bara en upprepning av dotterns mors konstaterat falska anklagelser. När han ringde Sara Ottosson och ifrågasatte begäran om överprövning (obs, jag ifrågasatte framförallt varför hon inte talat med mig innan) slängde hon luren i örat på honom trots att han inte var ptrevlig, inte sade någonting elakt eller ens höjde rösten. (finns dokumenterat). När han sedan ringde Mats Åberg påstod Mats Åberg att det kunde vara försvarbart att slänga luren i örat på människor som ringde. (Finns också dokumenterat).
Mats Åberg sade även att eftersom hans dotter ännu inte uppnått en tillräckligt hög ålder så skulle Sara Ottosson inte lyssna på dottern utan endast på dotterns mor som var vårdnadshavare.
Advokatens yttrande:
I yttrande av den 16 November 2009 har Mats Åberg anfört i huvudsak följande. Efter att åklagaren valde att lägga ner förundersökningen mot Joakim Ramstedt (där kom det igen) begärde Sara Ottosson en överprövning av beslutet. Som Sara Ottossons principal kan han inte se att Sara Ottossons agerande innebar att hon bröt mot god advokatsed. Tvärtom (??!), som målsägarbiträde skulle Sara Ottosson ta tillvara barnets intressen och hade en självständig rätt att begära överprövning av åklagarens beslut. Mot bakgrund av de jävsregler som finns (vilka jävsregler?) fick Sara Ottosson inte ta hänsyn till att det pågick en vårdnadsutredning (pågick det en vårdnadsutredning??) samtidigt med brottsutredningen (pågick det en brottsutredning??) Sara Ottossons agerande var således helt korrekt.
Advokatsamfundets briljanta slutsatser:
Joakim Ramstedt har riktat kritik mot att Sara Ottosson varken talade med Joakim Ramstedt eller med barnet. Sara Ottosson agerade helt korrekt just för att hon inte höll förhör (har jag aldrig bett om) med Joakim Ramstedt eller med barnet i dess egenskap av målsägande (Jag frågar igen, vilket mål?). Eftersom det handlade om en brottsutredning skulle inte Sara Ottosson hålla förhör med den misstänkte (WTF!).
Den uppgiften tillkom endast polisen på uppdrag av åklagaren. Att tala med ett barn som bara var 5 år (hon var 4) skulle (och nu kommer det bästa av allt) INTE BARA HA VARIT DIREKT OLÄMPLIGT UTAN SKULLE I FÖRLÄNGNINGEN KUNNAT PÅVERKA OCH FÄRGA BROTTSUTREDNINGEN (VILKEN JÄVLA BROTTSUTREDNING??)
Varken ett målsägarbiträde (here we go again) eller en försvarare får prata med så unga målsägande direkt. (Inte indirekt heller, åtminstone inte min försvarare). Eventuella frågor ska ställas via åklagaren. (Det fick i alla fall min försvarare ingen chans att göra). Den Sara Ottosson i egenskap av målsägarbiträde, skulle lyssna på och ta instruktioner av var den ensamme vårdnadshavaren till barnet, det vill säga barnets mamma.
Bedömning och beslut:
Utredningen visar inte att Mats åberg har åsidosatt sin övervakningsplikt. Joakim Ramstedts anmälan föranleder därför inte någon åtgärd.
Läs även andra bloggares åsikter om Advokatsamfundet, Sara Ottosson, sexuella övergrepp, barn, juridik, Best Western, rättsäkerhet, Haléns, rättvisa, feminism, mänskliga rättigheter
Uppdrag granskning kallar detta "årets viktigaste scoop"
Kategori: Rättvisa
Grävande journalistik ställer väldigt höga krav på saklighet och korrekthet och jag blir ofta irriterad på hur många slarviga reportage som sänds och skrivs i allmänhet." Så säger Nicke Nordmark på SVT:s hemsida. Samme Nicke Nordmark som tillsammans med Hasse Johansson snarare står som ansvariga för årets journalistiska magplask, än det "årets viktigaste scoop" som man själva benämner det på uppdrag gransknings hemsida. Nicke Nordmark fick det där jobbet som praktikant på SVT som jag aldrig fick. Om jag hade fått det hade jag emellertid aldrig kunnat skriva följande text. Trots att den nog får sägas ha rätt högt nyhetsvärde.Pojkens familj tvingades nu i kväll flytta till ett skyddat boende. Inte ens deras närmast anhöriga får veta var dom finns vilket tyder på att mycket allvarliga hot riktats mot familjen. Stödgruppen för flickan och mot våldtäktsmannen som "hyllades" har nu nått över 137 000 medlemmar. Hatet och hoten riktas mot en familj som enbart har försökt att stå upp för sina mänskliga rättigheter att få en rättvis prövning efter en brottsanklagelse. Jättebra jobbat SVT, verkligen. Jag har en bestämd känsla av att ni inom kort kommer att få ett telefonsamtal där någon säger: "Jo visst är detta årets scoop, men inte på det sättet som ni hade tänkt er. Vill ni förresten läsa artikeln som krossar era liv för alltid innan vi publicerar den på Onsdag?"
All form av sex med någon under 15 skall alltid ses som våldtäkt av minderårig
Detta är en populär myt som nu sprids bland dom som ser mig som fullständigt vidrig bara för att jag anser att människors mänskliga rättigheter alltid skall respekteras. Det finns till och med dom som vill att förundersökning mot mig skall inledas för att jag talat om att min egen sexdebut för 30 år sedan skedde mellan mig och min första flickvän. Jag var 14 och hon 13.
"sanningen är dock att en 17 år gammal pojke har frikänts av Högsta domstolen i dom 2007-03-30 målnummer B 415-07 eftersom samlaget från hennes sida var frivilligt och för att det i målet stod klart att det inte inneburit ett övergrepp och att samlaget därför enligt 6 kap 14 § BrB är straffritt."
Lögnen om besöksförbudet
"Pojken hade besöksförbud, ändå fick han gå på skolavslutningen i kyrkan" säger man i reportaget samtidigt som man hänger den stackars prästen som ansvarig för denna fruktansvärda kränkning mot offret. Prästen har fått hundratals anmälningar emot sig och hotas idag både till livet och av avsked från sitt jobb. Men vad är sanningen om detta?
Efter att idag ha talat med både det vittne som inte ansågs nödvändig i hovrättsförhandlingen gällande våldtäkt nummer 2, samt journalisten Patrik Näslund som har jobbat med det här fallet sedan före jul, framträder följande smått absurda historia.
Patrik har jobbat som journalist i 12 år. Han har vikarierat eller frilansat återkommande åt 7-8 medieföretag, bland annat Allehanda Media (ÖA och TÅ) och Sundsvalls Tidning. Han har även gjort jobb åt Expressen och TT.
Min första fråga till Patrik var: "är det korrekt att säga att dom enda som vet sanningen om vad som utspelat sig i dom två fallen är de två målsägarna och den anklagade?" "Det är helt korrekt, blev svaret”
Pojkens besöksförbud gentemot flickan hade införts redan den 15 mars 2009, i samband med att pojken släpptes från sitt anhållande. Det innebar att pojken inte fick besöka, följa efter eller på annat sätt ta kontakt med den som skyddades. I ”ta kontakt” innefattas till exempel telefon, mail eller kontakt via ombud. Pojken har för övrigt inte haft det minsta lust att göra detta efter det att flickan anmälde honom.
Uppdrag Granskning slår på stora trumman när det gäller skolavslutningen i kyrkan kontra besöksförbudet – och prästen hängs ut som om han nästan har gjort något brottsligt. Men det finns minst tre oberoende dokument som rör besöksförbudet och inte med största vilja kan man utläsa att pojken inte skulle få vistas i kyrkan – eller skolan – samtidigt som flickan. Rent juridiskt.
Dessutom visste pojkens familj och även skolan, att flickan inte skulle närvara utan var bortrest den aktuella dagen i kyrkan! Där föll ju därmed all laglig grund att hindra pojken att närvara om inte förr.
Mamman och vittnet påstås ha varit "bästa kompisar"
Den mamma som var på badstranden den kväll då pojken dömts för våldtäkt nummer 2 var bara ytligt bekant med pojkens mamma innan den första rättegången enligt hennes egna uppgifter. Detta går helt på tvärs med dom påståenden som har yttrats av många som menar att dom skulle ha varit bästa kompisar redan innan händelsen. Den enda tid som denne nyktre vuxne mamma inte kan verifiera var pojken var den aktuella kvällen är mellan klockan 19.45-20.05. Flickan som senare anmälde för våldtäkt såg hon inte alls. Däremot säger hon klart och tydligt att mellan 20.05 och 20.45 har hon haft pojken under uppsyn hela tiden. Då letade man efter flickan som var försvunnen. Även pojken var med och sökte. Mamman beskriver pojken som en som gärna tyr sig och tar kontakt med vuxna.
Jag tänker så här. Om detta är en oärlig person som av någon anledning inte vill att pojken skall straffas för en våldtäkt av partiskhet eller andra själ, varför ger hon i så fall inte pojken alibi även för dom 20 minutrarna då hon inte såg honom? Inte heller slog hon mig som någon som ljuger i vårt samtal. Hon är hela tiden noga med detaljer och rättar mig genast om jag missförstår någonting.
Denna person fann alltså inte pojkens försvarare Tomas Olsson tillräckligt viktig att kalla som vittne i målet. Det menas från vissa håll att hennes vittnesmål går isär från andras, men är det ett skäl för att inte höra en vuxen person som varit nykter och bevisligen befunnit sig på platsen den aktuella kvällen?
Vidare uppger hon att under förundersökningen hördes åklagarens vittnen av specialutbildade poliser från Sundsvall, medan försvarets vittnen hördes av lokala poliser utan denna speciella utbildning.
Likaså, eller kanske just därför har också åklagarens vittnens utsagor sparats ordagrant på dom bandinspelningar som gjordes, medan i hörandet av försvarets vittnen har bara det som "ansetts väsentligt" sparats.
En annan flagrant detalj är att hennes egen son i förhör med polisen berättat exakt samma historia som pojken senare gör i sitt erkännande. Hur kan det komma sig att pojken enligt uppdrag granskning omöjligt har kunnat känna till detaljerna i flickans historia när denne skolkamrat också gjorde det? Detta gäller alltså fall ett. I fall två har pojken aldrig erkänt några anklagelser.
Rätten till en rättvis prövning
Denna rättighet är fundamental i deklarationen om dom mänskliga rättigheterna. I denna rättighet ingår att man har rätt att välja en advokat som skall försvara en och tillse att prövningen i rätten går rätt till.
I första förhandlingen i tingsrätten (fall 1) och under denna förundersökning hade pojken en lokal advokat vid namn Jonas Wedin som jobbade på Abersten advokatfirma i Örnsköldsvik. Som man själv skriver på sin hemsida är man en advokatfirma som specialiserar sig inom 5 områden. Är det någon som ser ordet brottsmål på hemsidan?
Om ni blev anklagade för ett allvarligt brott, skulle ni då vilja ha en försvarare som var specialist inom bolagsrätt och firmaöverlåtelser?
I den första domen i tingsrätten där han företräddes av sagda bolagsjurist dömdes pojken till fyra månaders sluten ungdomsvård. Detta överklagades till hovrätten, där domen blev 130 timmars ungdomstjänst. Ett straff han för övrigt fortfarande inte avtjänat.
Men ibland tar advokater på sig för mycket.Jag tror absolut inte Tomas Olsson medvetet missskött fallet. Varför i hela friden skulle han ha gjort det? Däremot har jag fått intrycket av alla som velat tala med mig, att han nog litegrann skött fallet med lillfingret samtidigt som han har fokuserat sin uppmärksamhet på ett samtidigt pågående grovt brottmål, samt högprofilmålet om Tomas Qvick.
Det kan tilläggas att just Tomas Qvicks försvar sköttes så illa av hans tidigare advokat Claes Borgström att man nästan måste utgå ifrån att han antingen varit i maskopi med åklagaren och emot sin klient, eller är rent makalöst inkompetent.
Enligt pojkens mamma och även flera andra källor så har Tomas Olsson trots allt gjort ett bra jobb i det första fallet. Efter förhandlingen i hovrätten kändes det som att det nog nu skulle bli rätt till sist. Det var dock enbart under dom sekunder det tog innan polis och åklagare att demonstrativt häktat pojken igen så fort förhandlingen var över.
Under förhöret med målsäganden i tingsrätten (fall 2) så vägrade hon länge att prata. Man gjorde försök efter försök och man gjorde pauser men inget hjälpte. Då sade ordföranden i målet till slut att "nu måste du berätta annars måste vi lägga ner det här målet". Då började åklagaren att fiska ur henne berättelsen genom att komma med ledande frågor. Var det inte så att.....och så vidare. Då flög Tomas Olsson tydligen i taket av ilska. Men rätten tillät detta ändå. Huruvida detta skall anses som tillåtet i ett brottsmål eller inte vet jag inte. Men tydligen är det ganska vanligt enligt en nämndeman som jag talade med tidigare idag. Denne såg heller inga större problem med det rent juridiskt.
I den andra förhandlingen i hovrätten kom inte Tomas Olsson personligen, utan skickade ett ombud med en färdigskriven slutplädering. Det kan ju ifrågasättas om det är riktigt sjysst, när man ju betalat dyrt för att få just denne skicklige advokat?
Pojken nekades helt skolgång mellan den 13 mars till slutet av april
I dagens Expressen har man intervjuat skolområdeschefen för den skola som både pojken och flickan gick på, Anders Fager. I Expressens artikel säger denne chef att flickans mamma förvärrade situationen. -Mamman ville att vi skulle hänga ut den här killen som en "jävla våldtäktsman", hänga ut honom med namn och bild, på den nivån, sa han.
Pojken vägrades efter den 13 Mars 2009, då den första anmälningen gjordes, all form av skolundervisning på Bjästaskolan. På frågan hur Fager har kunnat tillåta detta brott mot den svenska skollagen påstår han att "pojkens mamma var helt omöjlig att samarbeta med".
När jag nämner detta för den journalist som sannolikt är mest insatt i hela denna härva, Patrik Näslund, så finner han inte ord. Patrik har dokument upp till tänderna som visar på motsatsen. Patrik betonar att när mamman till den dömde har lämnat upplysningar till honom har han inte bara behövt kolla uppgiften – utan även dubbelkolla. Just för att det är fråga om den närmaste anhörig. Han vittnar även om att de gånger han har fått upplysningar av mamman och de har gått att verifiera på annat håll, via dokument eller andra högst trovärdiga källor, har uppgifterna nästan alltid visa sig stämma. Ofta exakt. Ibland i stora drag. ”Det är EN av flera anledningar till att jag fortfarande är kvar i denna härva” säger Patrik.
Mamman hade tvärtom kommit med förslag till lösningar för hur pojken skulle kunna fortsätta sin undervisning på Bjästaskolan och få avsluta sin skolgång på samma skola som sina kompisar som han gått med i nio år. Bland annat hade hon föreslagit undervisning i en klass med särskilda behov på skolan, kallad ”Källan”.
Beslutet att den 20 mars flytta pojken till en annan skola hade inte heller det att göra med besöksförbudet. Inte heller var pojken vid detta tillfälle dömd för brott. Han var bara polisanmäld och misstänkt. Inget åtal var väckt ens. I sina skäl angav skolan att "eleven allvarligt hotar de andra elevernas trygghet och studiero". Och pojken hade inte ens fått vistas på skolan efter anmälan… Filmen som visades från pojkens avslutning motsäger dock bilden av en elev som upplevdes som ett hot av andra elever.
Pojken fick sitta i två veckor på vuxenhäktet pga socialtjänstens slarv.
Socialsekreteraren Irene Sundström som ansvarade för att LVU beslutet skulle komma tingsrätten tillgodo skickade aldrig in detta i tid, trots att ett beslut var fattat. Detta gjorde att tingsrätten inte hade något annat val än att sätta pojken i häkte. En 15 årig pojke skall inte sitta häktad på ett vuxenhäkte. Men då ett häkningsbeslut är fattat så finns det inget LVU beslut i världen som kan ändra på detta förrän efter två veckor då en omhäktningsförhandling hålls.
Men från socialtjänstens sida har det varit totalt bom stopp att få tala med någon ansvarig om detta säger Patrik Näslund, inte ens om han skulle ha haft en fullmakt från vårdnadshavaren. Irene Sundström har vägrat prata. Maj Andersson som är hennes kollega/närmaste chef har bara uppgett "jag har inget att säga". Detta direkt efter att Näslund bara presenterat sig…
Den ende som har varit villig att tala med Patrik är ordföranden i socialnämnden Jan Olov Häggström, som ställt upp ett flertal gånger och i princip alltid svarat med förhållandevis kort varsel. Näslund ville ha en träff med honom den följande veckan, men Häggström var då upptagen hela veckan. ”Strax därefter föreslog han dock att han kunde komma hem till mig för ett möte samma kväll, en söndag. Att en ordförande i socialnämnden som först inte har en aning om vem det är som ringer, strax efter föreslår att han skall komma hem till denne "okände" person för ett möte på en söndag kväll antydde för mig att han under alla omständigheter mycket väl var insatt i fallets känsliga natur" säger Näslund vidare.
Alla medier fick plötsligt kalla fötter
Näslund skrev ett reportage om detta med LVU/häktning och annat som han kände till i fallet till sin lokala tidning Örnsköldsviks allehanda. Nyhetschefen köpte de två artiklarna efter lite gemensamma justeringar och publiceringsdag bestämdes till tre dagar senare (detta var i februari). Dagen innan publiceringen fick man dock plötsligt kalla fötter och ansvarige utgivaren ställde in publiceringen. Näslund har ännu inte riktigt förstått argumenten.
Näslund har vid tre tillfällen den senaste månaden mejlat ansvarige utgivaren och velat ha en träff i detta angelägna ämne. Näslund har varit beredd att komma exakt när som helst så fort ansvarige utgivaren har en kvart över. Ansvarige utgivaren har ännu inte svarat på något av mejlen. På fem veckor. Detta trots att han i sina krönikor påstår att han alltid svarar på mail som kommer in till tidningen. Och trots att Patrik jobbat för koncernen i 12 år.
Stoppade uppdrag granskning mittnytts reportage?
Då Patrik förstod att Öviks lokaltidning inte tänkte publicera hans reportage kontaktade han mittnytt. SVT:s lokala nyhetsredaktion i länet. Då man fick höra att en 15 årig pojke suttit i häktet i två veckor blev man intresserad och satte en reporter att börja jobba med ett inslag som skulle baseras på Patriks texter.Även detta reportage ställdes dock in helt plötsligt. "Man uppgav enbart som skäl någonting om "dålig timing" och att ”det skär sig” med ett parallellt jobb som Uppdrag Granskning håller på med” säger Patrik Näslund vidare. "Nu efter uppdrag gransknings reportage förstår jag dock orsaken" säger han.
På en direkt fråga till Nicke Nordmark på uppdrag granskning som Näslund själv kontaktade, om det var uppdrag granskning som stoppat Mittnytts reportage svarade Nordmark: "Det vet jag inte, det får du väl fråga Mittnytt om"??!
Sakfel i rättegångar och SKL:s svar angående DNA bevisen
Pojkens erkännande kom endast ett par dagar efter att han hämtats av polisen. Då hade dock tre dagar passerat. Tre dagar då hela skolan surrade av rykten om vad flickan påstått. Hon anmälde som sagt inte brottet förrän tre dagar efter. Även den anklagade pojken hörde naturligtvis berättelsen.
Erkännandet kom enligt Näslund samt en rad andra källor efter att pojken drabbats av panik, då han fått uppgiften om att endast ett erkännande kan rädda honom från att bli häktad i flera veckor. Om detta stämmer är även detta ett klart brott mot stadgan om mänskliga rättigheter som klart slår fast att ett erkännade inte får tvingas fram vare sig genom hot eller löften.
Beslutet om LVU omhändertagande skrivs under den 18 juni, men skickas alltså inte till tingsrättens häktningsförhandlingar den 19:e, vilket alltså får till följd att pojken sätts i häktet ändå.
Det finns inga vittnen till händelsen på toaletten. I rättsintyget som för övrigt inte utfördes av en rättsläkare och därför inte kan kallas "rättsintyg" står det att flickans skador KAN ha uppkommit på det av henne beskrivna sättet. Men ordet rättsintyg låter alltid bra för en åklagare. Inga invändningar heller mot detta verkar ha kommit från pojkens försvarare.
Ricky Ansell på SKL var den ansvarige för det DNA prov som sändes in.
Enligt Ansell är det ett direkt sakfel att skriva som man gjort i domen mot pojken, där det står att det aktuella provet ÄR nn:s DNA. Den enda person på festen som överhuvudtaget har fått lämna ett DNA prov är pojken. Enligt Ansell är det man kan göra med det aktuella provet att utesluta 90-99 procent av befolkningen.
Det innebär att bland 100 män kan man utesluta alla utom 10. Då kan man inte, säger Ansell, skriva så som man har gjort. Inte heller detta verkar Tomas Olsson ha besvärat sig om att kritisera.
Årets viktigaste scoop?
Puh, det blev långt detta, och ändå har jag nog missat att ta upp en hel del. Slutligen bör också nämnas att det var samme tingsrättsdomare i bägge fallen. Vilket är något som klart bör ifrågasättas ur jävssynpunkt, eftersom det är fråga om samma typ av tvistemål i båda fallen. Samt att anmälan för det andra brottet skedde strax innan hovrättsförhandlingen i fall ett. Vilket ju utgör en stor risk för att utfallet i mål ett påverkas av gripandet i fall två som skedde i rättssalen omedelbart efter förhandlingen - inför både domare och nämndemän. Årets viktigaste scoop utbrister man stolt på uppdrag gransknings hemsida.
Vad jag anser om detta reportage och dom "grävande journalister" som utfört det kan ni se på bilden ovan.
Ändå tror jag att dom kan ha rätt. Detta kan mycket väl bli årets scoop. Men guldspaden skall fan inte gå till Nordmark och Johansson på uppdrag granskning. Den tillhör istället en fattig desillusionerad frilansande journalist i Örnsköldsvik som har fått utstå censur.
För att han velat rapportera om sanningen.
Läs även andra bloggares åsikter om Bjästa, Oskar, Linnea, uppdrag granskning, Journalistik, media, etik, mänskliga rättigheter, rättssäkerhet, våldtäkt, sexbrott
Fler fakta som uppdrag granskning "glömde" att nämna
Kategori: Rättvisa
Jag skrev för ett par dagar sedan ett inlägg om Uppdrag gransknings reportage om fallet med "Linnea" och hur hon blivit förföljd av en hatisk mobb efter att hon anmält en 15 årig pojke för vådtäkt. I mitt inlägg redogjorde jag för att saker i förundersöningen angående den påstådda våldtäkten mot Linnea som uppdrag granskning har dolt, och dessutom för rena felaktigheter i reportaget. Bloggen exploderade fulltändigt. Kommentarerna har vällt in och givit mig både ris och ros. Mest ris dock. Dom har handlat om allt från att jag är en bitter liten man som i egenskap av "rättshaverist" öser förakt över rättssamhället som man menar är fullständigt idiotsäkert, till att jag är en "typisk kvinnohatare" som anser att män alltid är oskyldiga. Man vill från vissa håll till och med påstå att jag skulle försvara våldtäkter. Värre trams var det länge sen jag tvingades läsa på denna blogg.
En annan kommentar som är vanligt förekommande är: "Pojken har ju blivit fälld för två brott i två instanser. Då är han ju skyldig punkt!" Att jag inte begriper något så basalt gör mig tydligen till sveriges största idiot. Detta tyder enligt mig på att de flesta fortfarande hyser ett gott förtroende för vårt rättssytem. Det förtroendet har inte längre jag, som under en längre tid jobbat med att skriva om detsamma.
Jag har sett många fall som är rent horribla där människor dömts utan bevis. Där människors barn tagits ifrån dom utan, eller på felaktiga grunder. Fall där vittnen inte fått komma till tals i rättegångar. Där bevis har dolts eller "kommit bort". Fall där bevis har konstruerats, och mitt i allt detta har jag framförallt sett en journalistkår som inte bryr sig. En journalistkår som till mestadelen består av uppmärksamhetskåta drängar till makten och som mest bryr sig om att synas mest möjligt själva, istället för att synliggöra offren för vår urspårade rättsstat.
Men inte sedan debatten om Gömda och Liza Marklund tystades har jag varit med om ett vidrigare mediamord än det som uppdrag granskning med deras fanskara av politiskt korrekta ursäkter till journalister gjort sig skyldiga till nu.
Trodde ni inte att detta skulle komma fram?
Den som kontaktade uppdrag granskning om det här fallet redan förra hösten var pojkens mamma. Hon ville att dom skulle visa hur rättsystemet hade behandlat hennes pojke. Sedan hörde hon inte ett ljud från redaktionen förrän förra veckan då dom ringde upp henne och sa att man nu skulle sända ett reportage om fallet, men att det inte skulle ha den vinkling som hon önskade. Efter att ha kontaktats av Amanda, som nu hyllas för sitt hjältemod och som får gott om plats i reportaget att redogöra för nätmobbningen av flickan så bytte man helt vinkel. Nu skulle man istället för att visa hur rättssystemet återigen havererat, visa hur bra det hade fungerat, och hur illa målsägaren hade blivit behandlad på grund av detta.
Att rättsystemet inte har fungerat heller i detta fall har tagit mig två dagar att se. Jag sitter hemma med en laptop och en telefon och gör detta gratis för att jag försökert påvisa den orättvisa jag och andra har drabbats av, samtidigt som jag oroar mig för att kronofogden ska ta min bil och mina gitarrer, vilket är det enda av värde jag har kvar. Uppdrag granskning har jobbat med detta en mycket längre tid med hela sin enorma budget bakom sig, ändå lyckas man inte ta fram väsentliga fakta och inse att grova fel har gjorts av både utredare, domstolar och advokater. Pojkens advokat Tomas Olsson var så upptagen med Tomas Qvick fallet att han inte ens brydde sig om att själv närvara vid förhandlingen. Han hade inte tid.Flera av dom ungdomar som deltog i reportaget gjorde det under förespeglingen att man jobbade på ett program som skulle visa sanningen om hur detta fall hade hanterats av rätten. När dom senare fick veta att uppdrag granskning istället skulle vinkla reportaget åt ett helt annat håll ville dom inte medverka. Det tog SVT:s reportrar ingen som helst hänsyn till.
Man har alltså inte ens talat med pojkens mor som alltså var den ursprungliga uppgiftslämnaren förrän i förra veckan då hon meddelades att reportaget var klart och skulle sändas. Dom ungdomar som stöder pojken som ändå får uttrycka sig i reportaget gör det under falska förespeglingar. Det har även framkommit en mängd andra konstigheter gällande den "nyhetsrapportering" av fallet som vi fått oss tillgodo av Sveriges ledande nyhetsorgan SVT. Läs vidare. Aftonbladet har åtminstone haft intigritet nog att även hämta in pojkens mammas version. Det lustiga är dock att hela artikeln fått rubriken "Jag tror så klart att min son är oskyldig". Då jag talade med henne tidigare idag uttrycker hon sig inte alls så. "Jag kan ju naturligtvis inte säkert veta om min son är oskyldig" säger hon då. Det är hur rättsprocessen gått till som jag är kritisk emot. Och på mycket goda grunder skulle jag vilja tillägga.
Den andra sidan förtigs fullständigt
Ett dokument som skickades in tidigt till uppdrag granskning som visade att det även förekom grov smutskastning av pojken på nätet och som även visade hur människor kapat pojkens mors namn för att skriva grova och hatiska kommentarer för att smutskasta henne. Dokumentet hade mottagits fick man veta, men har senare helt negligerats. Dokumentet kan ni ta del av här. Nu beskrivs hon som ledare för en hatisk mobb som hetsar mot flickan. Bloggen "Fria Dennis" startades av pojkens bror som var mycket upprörd av hur hans bror hade behandlats. Men han förstod inte vidden av vad hans blogg skulle dra igång. Inte heller klarar man vid så unga den press man utsätts för om man går ut offentligt på nätet för att förvara en dömd våldtäktsmans rättigheter. Det var efter att mamman insåg hur allt började spåra ur som hon kände sig tvungen att själv börja agera på nätet. Men det har bara blivit värre och värre. Mobben hade vädrat "kvinnohatar"blod, nu kunde inget längre stoppa den.
En frilansjournalist i Bjästa vid namn Patrik Näslund engagerade sig tidigt i fallet och är den idag som sitter på mest fakta i hela Sverige om det. Han har inte lyckats få en enda tidning intresserad att skriva om det.
Inte heller han kontaktades av Uppdrag granskning under deras research arbete. Han skriver följande till mig i ett mail efter att jag kontaktat honom:
Ja. Mig veterligt är jag den ende reporter som fördjupat sig i härvan (förutom UG).
Jag kommer att kontakta Dig, men jag vet inte exakt när. Det är lite tufft nu på flera plan. Inte bara att man jobbat med ett fall sedan julen 2009 utan att nå i mål. Nu går mediedrevet o internetmobben på högvarv och då tycks det lättare för en snöboll att överleva i helvetet än att få andra vinklar (väl underbyggda) publicerade. Åtminstone närmaste dagarna.
Vi hörs
Vittnen tystas i målet
I rättegången mot pojken i mål nummer ett vittnar även pojkens bror om hur han själv upplevt närmanden från den aktuella flickan och hur hon efter att han sagt att han inte ville ha något förhållande med henne fått utstå rykten och skvaller på skolan. Var hittar man det vittnesmålet i protokollet från tingsrätten? Tyvärr finns domen inte längre publicerad på internet, men jag väntar på att få kopior via posten. Även en annan pojke vittnar om flickans karaktär, men inte heller det vittnesmålet har rätten ansett som relevant nog att ta med i protokollet vad jag kunnat se? Inte heller har man funnit dessa vittnesmål trovärdiga tydligen. Då skulle pojken aldrig ha fällts.
Flera andra pojkar har också gått till polisen och krävt att få bli hörda i utredningen då även dom haft relevanta saker att vittna om i målet. Detta tilläts dom aldrig.
Men det mest slående av alltihop är ju att pojken hade ett alibi för den andra våldtäkten. En vuxen mamma som under den aktuella festnatten hade fått i uppgift att hålla ett extra öga på pojken med anledning av de tidigare händelserna, ger honom alibi för tidpunkten för det påstådda brottet. Detta krävde hon att få vittna om i rättegången, men detta tilläts inte av rätten. Så mycket för den fria bevisprövningen i svenska domstolar. Inget av detta framkommer i uppdrag gransknings reportage. Orsaken till att rätten nekade henne att vittna kan jag inte redogöra för i skrivande stund. Men jag kommer att forska i det.
DNA bevisen
Men för fan, det finns ju DNA bevis! ylar många av kommentatorerna på min blogg, samtidigt som man fullständigt idiotförklarar mig för att jag har mage att ifrågasätta tillrättalagda sanningar.I uppdrag gransknings reportage framställer man DNA bevisen mot pojken som absolut bindande. Man påstår i reportaget att sannolikheten för att det aktuella DNA:t som lagts fram som bevis, skulle tillhöra någon annan än pojken är "mycket små."
Folk köper helt okritiskt lögnen.
Vetenskapen runt DNA bevis är mycket omfattande och omöjlig att till fullo redogöra för här. Men via en enkel sökning på Google får man fram följande träff från Lunds juridiska fakultet som heter DNA i brottmål - Ett bevismedel med framtidsutsikter?
I avhandlingen kan man bland (väldigt mycket) annat läsa: Om en persons DNA-profil överensstämmer med ett spårs DNA-profil, innebär detta att personen kan ha avsatt spåret, men det behöver inte nödvändigtvis vara så. En statistisk beräkning grundad på en databas för ”svensk normalbefolkning” som omfattar 350 personer, besvarar då frågan på hur vanligt förekommande den aktuella DNA-profilen är.
Databasen utgörs av 700 mätpunkter per analyserat STR-område, vilket innebär två per person. Databasen kan uppfattas som liten, men rent statistiskt är det tillräckligt med material för att fastställa frekvensen på vanligheten av den aktuella DNA-profilen. Den beräknade frekvensen för spårets DNA-profil anger alltså risken för en slumpmässig överensstämmelse med en annan obesläktad person.
Resultatet av typbestämningen kan antingen visa en överensstämmelse mellan ett spår och en individ, eller en uteslutning. Vid en överensstämmelse gör man en beräkning på hur vanlig den erhållna typkombinationen för spåret är i ”svensk normalbefolkning”. Frekvensen ger ett mått på hur stor risken är att en person av en slump ska överensstämma med spåret.
Sannolikhetsskalan
I all bevisvärdering gällande DNA använder SKL sig av en så kallad sannolikhetsskala. DNA bevisen Som framgår av uppdrag gransknings reportage så hade DNA analysen på flickans trosor visat att vet aktuella DNA provet på denna skala hade värdet +1 på en skala som går upp till +4.
I avhandlingen från Lund kan man då läsa att en så kallad +1 träff innebär att sannolikheten för att spåret är lämnat av den misstänkte är över 1 på 100. Beräknat på befolkningen i Örnsköldsviks kommun som är 55 243 skulle provet alltså kunnat stämma in på över 5 523 personer eller till och med fler eftersom det står över en på hundra.
Jag försvarar inte brott, enbart rätten till en rättvis prövning
Visst är det väl en smula märkligt att uppdrag granskning som nyligen fälldes i granskningsnämnden för sitt reportage om flygbolaget Flyme återigen gör samma generalfel som man nyss fällts för. Att inte låta den "andra sidan" komma till tals.
Jag kan tycka att det är bra att näthat och mobbning uppmärksammas och även att skolorna skall göra allt för att stävja sådant ofog. Jag önskar att mina egna barn kunde få växa upp i en värld där man bryr sig om och stöttar varandra istället för att "pissa på varann" i anonyma inlägg på nätet. Ett nät som på många ställen håller på att bli en riktig "dyngpöl". Men att göra det i ett reportage där man fullständigt förvrider fakta, ljuger och döljer saker är helt förkastligt.
Jag vill återigen påpeka, även om det förmodligen inte kommer att hjälpa ett dyft mot hatstormen jag kan vänta mig efter detta inlägg, att min uppgift är inte att varken döma eller fria. Min uppgift som journalist, även om det fortfarande står "student" på mitt leg, och även om jag inte tjänar en spänn på mitt arbete, är att ta fram fakta och belysa alla sidor av saker. Att döma är domstolens jobb. Vi skall bara granska hur dom sköter det. Det är också min ambition med att skriva detta. Att detta emellertid inte är speciellt populärt i vissa läger blir ju tydligt av vissas kommenterer.Jag ville mer än något annat få göra min praktik hos uppdrag granskning då jag var den ende i min förra klass som var intresserad av att bli grävande journalist. Jag ringde och tjatade flera gånger men fick nej.
Så här i retrospekt gör det mig ingenting. Jag är också glad att uppdrag granskning inte tog upp mitt fall. Det hade ju kunnat sluta med ett snyftreportage för en mamma och myndighetspersoner som har ljugit, saboterat umgänge och polisanmält falskt i nu över fyra år och därmed slitit sönder det viktiga band jag hade med min dotter. Dessutom ett reportage som sänds utan att dom ens meddelar eller pratar med mig över huvud taget. Vem vet förresten. Dom kanske redan håller på? Jag måste ju utgöra ett synnerligen saftigt köttstycke för feministerna som kallar sig journalister på SVT.
Förmodligen kommer jag aldrig att kunna få ett jobb på någon redaktion, eller kunna sälja in några reportage som frilansare. Jag kommer inte att få några debattartiklar eller krönikor publicerade heller i några större nyhetsorgan. Jag är ju "kvinnohatare" gubevars. Gudbevare oss väl för såna, säger man på nyhetsredaktionerna och fortsätter att publicera ren propagandaskit, som på något sätt skall bevisa att jag och alla andra män är livsfarliga svin. Och samtidigt som man låter författare som Katarina Wennstam sitta som någon slags "experter" i TV debatter och spy ut sitt manshat i direktsändning.
Jag blir dock gärna överbevisad om att jag har fel. Fram med kontrakten bara om det är någon som behöver en duglig skribent eller researcher.
Mer om detta fall kommer i den takt jag hinner. Sådär nu kan ni som inte tycker om att man ifrågasätter politiskt korrekta "sanningar" kasta er över tangentborden och börja skriva om vilken idiot och bitter kvinnohater jag är. Men jag hoppas även på mer sansade kommentarer som vill diskutera problemet mer sakligt. Även ros uppskattas naturligtvis. Jag är ju trots allt inte den ende "kvinnohataren" i landet.
Läs även andra bloggares åsikter om Uppdrag granskning, fallet Linnea, Bjästa, Debatt, Juridik, rättssäkerhet,
Uppdrag granskning döljer viktiga fakta
Kategori: Rättvisa
I kvällens uppdrag granskning fick vi se ett reportage som har upprört många och som stämplat en 15 årig pojke vid namn "Oskar" som våldtäktsman för tid och evighet. Pojken heter egentligen Dennis Häggström. Han fälldes för brottet våldtäkt mot barn efter att ha haft sex med en 14 årig skolkamrat, av både tingsrätt och hovrätt, och sitter idag på sluten ungdomsanstalt. Han blev också dömd att betala flickan 85 000 kronor i skadestånd. Ja jag har precis läst den första förundersökningen i fallet. Vad som verkligen hände inne på den där toaletten vet endast två människor. Därför borde ingen heller varken kunna döma eller fria i fallet. Inte heller jag. Vad som dock är mycket upprörande är att uppdrag granskning väljer att dölja fakta i sin jakt på sensationer.
Varför döljs viktiga fakta i reportaget?
Det stämmer att Dennis erkände brottet i det tredje polisförhöret. Vad Uppdrag granskning dock inte talar högt om är att Dennis i det fjärde förhöret tar tillbaks sitt erkännade och lämnar en helt rimlig förklaring till att han känt till dom detaljer som uppdrag granskning påstår att endast han och flickan kan ha känt till.
Anledningen till att han erkände brottet säger han berodde på att han av sitt ombud fått rådet att erkänna så skulle han få ett lindrigare straff.
En annan sak som framgår av förundersökningen och som uppdrag granskning inte väljer att nämna är att flickan även tidigare framfört anklagelser mot en annan man som påstås ha "tafsat på henne" på ett badhus.
Mannen förhörs av polisen och uppger att han varit på badhuset med sina icke simkunniga barn och att han blivit mycket upprörd av anklagelserna och även konfronterat flickans mor med dom. Mamman förnekar dock kännedom om detta. Flickan däremot hävdar att hon berättat för sin mor dagen efter. Ingen av otaliga vittnen som var närvarande i bassängen har sett något "tafsande".
Ytterligare en detalj som uppdrag granskning väljer att inte nämna är att pojken undersöktes av både polis och rättsläkare, men ingen av dom har hittat dom klösmärken som flickan påstod sig ha givit honom. Dessa skulle alltså mirakulöst ha läkts på endast fyra dagar.Även flickans vänner som vittnar hos polisen misstror hennes berättelse.
En sådan här usel journalistik blir rent samhällsfarlig
Det som säkert kan fastslås är att Dennis och flickan haft sex inne på toaletten. Det nekar inte Dennis till. Han säger dock att det har varit frivilligt och att flickan blev upprörd då han efteråt sagt att han inte ville inleda ett förhållande. Han erkänner också att han utnyttjat flickans "förälskelse" för att ha sex med henne. Detta ångrar han. Men oavsett vad som skett inne på den där toaletten så har uppdrag granskning gjort ett uselt och kraftigt vinklat reportage.
En annan fråga är ju varför Dennis mamma och bror inte får komma till tals i reportaget? Istället erbjuds dom att få ta del av det då det redan är redigerat och klart, vilket dom inte vill. Dennis brors telefonnummer står på hans blogg. Även adressen till Dennis finns där för korrespondens. Det här måste berättas. Så här uselt får inte journalistik bedrivas. Då blir den rent samhällsfarlig. Efter reportaget så hade uppdrag granskning bjudit in en feministisk författare och en socionom?? Alltså inte en enda gäst som kan ett dyft om juridik. Bägge kvinnorna stod naturligtvis och myste i sina utläggningar om hemska män, oskyldiga kvinnor och ett samhälle som förtrycker. I morgon skall visst detta debatteras i debatt också...hemska tanke. Jag hoppas någon av de inbjudna hinner läsa dessa invändningar mot de journalistiska metoderna innan sändningen.
Den andra förundersökningen har jag ännu inte hunnit läsa. Men det skall jag med intresse göra i morgon. Jag kommer även att posta ut dom här för er andra som eventuellt är intresserade att ta del av dom.
Jag trodde att uppdrag granskning bestod av duktiga journalister. Jag har läst Nils Hansons (som inte varit med i arbetet med detta reportage) bok om grävande journalistik och lärt mig mycket. Men nu sållar dom sig till samma pöbel som anser att demokratiska rättsprinciper helt bör avskaffas? Det är fan inte klokt....Den dag en journalist lutar sig enbart mot en dom i en svensk domstol som "bevis" sållar den sig till samma skara som Van der Kwast och hans glada gäng av usla rättsskipare. Nu är vi där. Vi kan tydligen varken lita på vårt rättssystem eller på våra statligt anställda grävande journalister.
Att högsta domstolen regelbundet tvingas påminna svenska domstolar om att man inte bör döma människor utan bevis och mot bättre vetande verkar inte riktigt gå in. Det är förmodligen därför HD ser sig tvingade att påminna om detta ungefär vartannat år.
Precis som i fallet Louise som samma redaktion tidigare "avslöjade", men som senare visade sig skarpt vinklat, skall vi nu fås att hata en pojke som enligt all demokratisk rättspraxis inte borde ha dömts för detta brott då det helt saknas bevis. Nu talar jag alltså om det första brottet han anklagats för. I det andra fallet sägs det föreligga DNA bevisning, men hur bindande den är råder alltså delade meningar om. Detta kommer jag dock att ta reda på för nu är jag rätt upprörd. Uppdrag granskning vill inte ta upp mitt fall. Då hävdas det att vårdnadsvister är "smutsiga fall" som det kallas inom journalistiken och att barn kan bli lidande. Men vad blir dom nu då?
Kändisjournalisternas syften är inte så nobla som vi skall förledas att tro
Den senaste tiden har vi kunnat läsa allt fler avslöjanden om hur verkligt illa det är ställt med det svenska rättssystemet. Hannes Råstam har fått guldspaden för "sina" avslöjanden om Tomas Qvick och hur ett helt rättssystem blundat i ett av Sveriges alla justitiemord. Bevis som friat har begravts, och bevis för att fälla har uppfunnits?!? Jag har själv otaliga exempel där det bevisas hur rättsystemet manipuleras av starka krafter i samhället. Inte minst i mitt eget fall där också bevis bara "försvann" och plötsligt inte dök upp förrän jag själv ringde inspelade samtal och påtalade detta.
Men ingen nyhetsredaktion eller granskande journalist vill ta i detta.
Inte heller hur dom uttalat feministiska åklagarna Ingela Svensson och Lena Lithner i Halland medvetet utelämnat information om rena mordförsök i fallet med pappa Andreas som jag tidigare skrivit om här och här. Eller det helt absurda fallet med rättsläkaren och obducenten? Vore inte detta något som skulle få tas upp i Aftonbladet och Expressen? Istället får vi för våra 11 kronor 7 sidor om en helt menlös jävla schlagerfestival eller danstävling och vilkens sabla klänning som var "hetast"?? Samtidigt som man tvingas ut på nätet och leta aktivt bland små bloggar för att få läsa nyheter.
Jag talade häromdagen med en av de jurister i Sverige som engagerat sig mot rättsrötan. Jo ni läste rätt. De flesta advokater och jurister spelar bara lydigt med, samtidigt som dom berikar sig själva av ett rättssystem som stinker allt värre. Men det finns ett fåtal som engagerar sig. Dom blir dock ständigt bara fullständigt överkörda i rätterna.
Denne jurist menar att det finns tusentals fall som stinker lika illa som Qvicks. Fall där oskyldiga män fällts, där bevis försvunnit, där försvarare har tystats av rätten. Jag skriver det igen med stora bokstäver TUSENTALS!
Läs även andra bloggares åsikter om journalistik, uppdrag granskning, rättsövergrepp, falska anklagelser, feminism
Catrine offrades för att statuera ett exempel
Kategori: Rättvisa
Catrine Da Costa. Mor till två barn, och prostituerad. Inte direkt ett högprioriterat mordoffer. Men maken till utredning och medieslakt har sverige knappast sett. Catrine mördades, eller dog möjligtvis av en överdos. Man är inte riktigt säker. Klart är dock att hon styckades och slängdes i sopsäckar i ett buskage. I samband med fyndet säkrades också två hårstrån på en handduk som inte tillhörde offret.Redan dagen efter fyndet ringde en polisman vid namn Tomas Götling upp utredarna och upplyste om att han i sitt distrikt hade en polsk man som tidigare dömts för ett liknande styckmord, samt även ytterligare två mord på ett äldre par, och att denne av vittnen hade setts inne på malmskillnadsgatan i sällskap med några av Catrines arbetskollegor.
Detta spår följdes aldrig upp. Istället lade polis och åklagare alla resurser på att bygga upp ett fall mot de sedermera friade läkarna. Hela sitt case byggde man på ett barns vittnesmål. Ett barn som vid tidpunkten för sitt påstådda bevittnande av pappans styckning skulle ha varit 17 månader gammal. Det faktum att historien egentligen kom från barnets mamma som vid tillfället låg i en infekterad vårdnadstvist med pappan har också mörkats av utredarna.
De andra vittnena som påstods bära någon slags tyngd var fotohandlarparet Schröder som bägge vittnade om att rättsobucenten hade lämnat in foton på framkallning som påstods ha föreställt läkarna i full aktion med att stycka Catrines kropp. Några kopior hade dom dock inte sparat lustigt nog. Inte heller någon annan i personalen sa sig ha sett några sådana bilder, trots att makarna Schröder påstod att alla anställda i butiken sett dem. Inte heller kunde någon av makarna peka ut varken läkaren eller obducenten i en så kallad vittneskonfrontation. Detta trots att båda läkarna skilde sig ganska markant i kroppsvikt och längd från de poliser som tjänstgjorde som andra misstänkta.
Fingeravtrycken tvättades bort av polisen
Några fingeravtryck kunde aldrig säkras på sopsäcken då den blivit tvättad av polisen som hittade den?? Senare har en så kallad VMD analys gjorts på säcken. VMD står för Vaccum Metal Deposition. Det är en metod för att få fram avtryck även på rengjorda objekt. Denna analys bekostades av Kerstin Koorti som var de båda läkarnas advokat. Inget avtryck som skulle matcha läkarnas har dock kunnat säkras. Inte någon annans heller.Läkarna har även begärt att deras dna skall jämföras med de oidentifierade hårstrån som hittades invid kroppen. Denna analys har också gjorts med friande resultat. Dna analys har också gjorts av den "Janne" som var vän med Catrine och som är den person som utpekats av Leif GW Person som den troligaste gärningsmannen.Även han friades i dna testet. Återstod så att testa den polske medborgare, Vladislaw Gonerka som polismannen Tommy Götlin tipsade utredarna om redan dagen efter fyndet. Men då satte hovrätten stopp.
En av dom som begärt att detta test skall genomföras är den förre justitiekanslern Göran Lambertz, som också krävde att läkarna skulle beviljas resning. Han fick dock inte gehör i rätten för detta. Hovrätten anför alltså något som man kallar för hänsynsprincipen i detta ärende. Man menar i sin dom som finns att ladda ner här alltså att ett dna prov på den sedan länge döda Gonerka, "skulle kunna verka utpekande för honom."
TT spred falska uppgifter
Den sista utredaren som hade ansvaret för att hitta Catrines rätta baneman var polis Magnus Sallrot. Då journalisten Patrik Nyberg, som skrivit mycket om fallet på "Nyhetsverket.se" , kontaktade Sallrot och frågade varför polisen var så ovillig att begära in vävnadsproverna från Gonerka för dna test fick han svaret "man testar inte avlidna".
Detta är dock inte sant. Detta har gjorts i ett antal andra fall. TT däremot, spred dock nyheten om att Gonerka hade testats och att dna proverna inte stämde. Nyberg krävde då att den ansvariga utredaren skulle förneka att detta gjorts, vilket han av okänd anledning vägrade. Allmänheten lurades därmed att tro att Gonerka hade dna testats med friande resultat. Även sveriges nyhetsredaktioner trodde naturligtvis på uppgiften. Uppgiften var dock inte sann. Vilket framgår av domen från svea hovrätt.Fallet har fått stå modell
Per Lindeberg som skrivit boken "döden är en man" menar att det är detta fall som senare har fått stå modell för den alltmer tätnande anklagelserna om incest och sexuella övergrepp som drabbat fäder sedan dess. Att alltså detta var fallet som startade de moderna häxprocesserna på allvar. Detta fall som alltså innehöll minst sagt spektakulära anklagelser om rituella övergrepp, satanistsekter och blättan blä...känns det igen?
Om inte annat kan man undra om inte sveriges häxjägare nummer ett Eva Lundgren inte hade ett finger med i spelet? Och jovisst dyker denna dams namn snabbt upp om man söker lite i ämnet.
Lundgren och Olsson hävdar fortfarande läkarnas skuld
Problemet är inte att läkarna blev fällda för detta brott. Det blev dom nämligen inte, men det djävulskt elaka i denna skandal är att dom inte heller friades. Rätten kommer i sin dom fram till den geniala lösningen för att kunna fälla samtidigt som man friar. I sina friande domskäl skriver rätten att det inte kunde uteslutas att läkarna faktiskt begått själva styckningen, även om dom inte mördade Catrin. Trots att det inte finns några som helst hållbara bevis fråntogs inte bara ett barn sin kontakt med pappa i nu över 25 år, utan också alla möjligheter för de bägge läkarna att någonsin återuppta sina jobb. Dessutom har man fått leva som parior i ett land där en hel befolkning har lurats att tro på "att dom i alla fall är lite skyldiga....till något".
Några som fortfarande anser att dom är skyldiga till allt är professor Eva Lundgren på Uppsala universitet, som även är chéfsideolog på ROKS, sveriges kvinnojourer, samt författaren Hanna Olsson som skrev boken Catrine och rättvisan. Lundgren skriver om fallet i sin beryktade bok "La de sma barnen komme till meg", och Lundgren har ju som alla vet aldrig någonsin ansett att en pappa är oskyldigt utpekad. Bägge bygger sina utpekanden enbart på mammans berättelse om hemliga satanistiska nätverk bestående av hemska pedofiler. Huruvida dom hade sina sammankomster på Blåkulla eller annorstädes framgår inte av verken.
Häxprocesserna fortgår med oförminskad styrka
En annan häxjägare av rang är den före detta polisen och instruktören på polisskolan Monica Dahlström Lannes. Hon var den mest drivande i en annan mer nylig häxprocess mot en pappa, nämligen Tito Beltran. Robert Wells var det enda vittnet i processen som berättade sanningen om hur Lannes ringt upp honom och utgett sig för att vara åklagare. Hur hon sagt "vi skall sätta dit den jäveln". Wells vittnade i rätten om att han visserligen inte höll Beltran särskilt högt på sin vänlista längre, men att han inte trodde ett ögonblick att han begått det brott han anklagaders för.
Dahlström Lannes, Carola och Maria Lundkvist anmäldes alla av advokat Pelle Svensson i tur och ordning för falskt föregivande av ställning, övergrepp i rättssak samt mened, men utan resultat. Även i detta fall blir det tydligt att en oskyldig man fått schavottera som pedofil och våldtäktsman i pressen. - Det här är den värsta häxprocessen i modern rättshistoria, säger Pelle Svensson till Expressen.
Hans anmälan riktas mot Carola Häggkvist, Maria Lundkvist och Monica Dahlström Lannes. Svensson menar att Carola har fyllt på sitt vittnesmål för att fälla den 42-årige artisten, och att Monica Dahlström Lannes ska ha tagit kontakt med vittnena och påverkat dom i en viss riktning. Vilket Lannes i och för sig aldrig förnekat. Men uppenbarligen såg inte tingsrätten något fel med detta.
Åklagaren Ingela Svenson har omskrivits på denna blogg förr. Då hon fick motta ett radikalfeministiskt bokförlags pris för sin dikt "mannen i hatten". Ni kan läsa om det här. Vad Jenny Beltran skriver angående denne åklagare och hennes mygel kan ni läsa i hennes nya artikel på newsmill.
I fallet Tito har jag dessutom från säker och pålitlig källa att under det fösta förhöret som hölls med barnflickan, så sa hon att den misstänkte inte "trängt in i henne". Denna uppgift ändrade hon emellertid efter att Dahlström Lannes ringt upp henne och upplyst om att "Det måste han ha gjort, annars räknas det inte som våldtäkt."
Samma sak gäller Carolas vittnesmål som ser helt annorlunda ut före samtalet från Lannes och efter. Det är värt att nämna att en av Monica Dahlströms bästa vänner och tillika beundrare heter Tomas Bodström. Denne helyllekille hade vid tiden för detta falls exploderande, en manlig klient som han företrädde i en vårdnadstvist.
Då nyheten om Tito exploderade hade denne klient en inbokad tid för en muntlig förhandling i tingsrätten. Men då Bodström fick vittring på Beltran fallet övergav han helt sonika sin klient och sa att han fick gå själv. Han hade inte tid. "Gör bara som jag har sagt så går det säkert bra", fick klienten höra från sitt ombud. Det gjorde det inte kan tilläggas. Tomas Bodström har förutom sin advokatpraktik, sina politiska uppdrag och författarkarriär också ett styrelse uppdrag i föreningen ECPAT. En förening som säger sig arbeta mot sexuella övergrepp mot barn och som får enorma summor i stöd från både myndigheter och privatpersoner. Dessa pengar använder man bland annat till att åka runt och hålla föredrag om hotet från pedofila pappor, för vårt rättsväsende och socialtjänst bland annat. Om man synar medlemmarna i styrelsen så finns det ingen som hade fått sitta barnvakt åt min dotter, det är en sak som är klar. Om jag nu hade haft något att säga till om i frågan vill säga.
Läs gärna mer om den hysteriska jakten på pedofiler på siten http://www.human-stupidety.com
Läs även andra bloggares åsikter om Läkaren, obducenten, styckmordet, Catrine Da Costa, Per Lindeberg, Patrik Nyberg, Hovrätten, Monica Dahlström Lannes, Eva Lundgren, Uppsala universitet, Tito Beltran, Tomas Bodström
Åtta minuter av ditt liv
Kategori: Rättvisa
Idag publicerar jag stolt filmen "Rätten att vara pappa" som är gjord av en grupp gymnasieelever i Halmstad. Stolt för att jag fick äran att vara med i deras fantastiskt bra film. Den är åtta minuter lång. Åtta minuter kan dock ibland förändra ett helt liv. Ge denna film åtta minuter av din tid. De kommer garanterat inte att vara bortkastatde.Först dock lite "breaking news" Fyra förtvivlade pappor i Canada riskerade igår sina liv genom att klättra upp och kedja fast sig på toppen av "The lionsgate" bron i OS staden Vancouver, i ett desperat försök att få uppmärksamhet för sin sak. Rätten att få vara med sina barn. Dom sitter nu häktade, och inget har synts eller nämnts om detta i några nyheter mig veterligen.
Ibland har jag ställt mig frågan, är det någon mening med allt jobb, all tid, allt skrivande, mailande, pratande?
Men så får jag plötsligt ett litet kvitto på att...jo det är det.
Först är det ju all tacksamhet som strömmar emot mig, allt stöd, all uppmuntran. Alla fantastiska människor som jag har fått lära känna.
När man utkämpar en kamp som ibland känns helt hopplös är det så himla viktigt med de små tecken man ser att det faktiskt gör en skillnad. Ett helt fantastiskt sådant tecken var då jag för en tid sedan kontaktades av några gymnasieelever på John Bauer gymnasiet i Halmstad. Dom skulle göra en dokumentärfilm om männens rättigheter i samhället. Av tre elever som ingick i projektet var två unga kvinnor.
Dom unga luras inte av propagandan
Filmen kommer att vara med i en tävling som Amnesty International håller i som handlar om mänskliga rättigheter. Idag presenterar jag stolt deras bidrag här på min blogg. Det känns som det finns ett hopp för framtiden då unga män och kvinnor i Sverige klarar att se igenom medias rökridåer. Det blir också en påminnelse om hur viktig denna och andra bloggar är. Dom unga använder internet, inte Aftonbladet och Expressen för att lära, hämta fakta och nyheter. Internet är en lykta av hopp. Låt dom aldrig ta den ifrån oss.
Sandra som kontaktade mig sa att dom läst min blogg och beundrade mig för det jag gör. Jag blir så himla glad av sådant. Jag vet att det är många som läser min blogg, men man behöver ibland få dessa små tecken på att den faktiskt gör någon skillnad för att få kraft att gneta på.
I motsats till vad många fått för sig så är papparättsrörelsen varken kvinnohatande eller full av rättshaverister. Det är en av dom viktigaste människorättsfrågorna vi driver. En som mycket sällan speglas i medierna, men som kommer att påverka allas vår framtid. Vi för en kamp som handlar om kärlek, inte hat. Kärlek till våra barn och till deras rätt till ÄVEN oss. Vi kämpar inte för att ta barnen från mammorna utan för ALLA barns rätt till båda sina föräldrar. Om vi förlorar den kampen förlorar vi alla.
Filmen "Rätten att vara pappa"
Så återigen, låt dessa duktiga och kloka gymnasieelever få 8 minuter av er dyrbara tid och se deras film. 8 minuter av ert liv för en kunskap som kanske förändrar det för alltid. Låter inte det som en bra deal? Gå sedan till min Youtube kanal där filmen är upplagd och ta del av kommentarerna som redan börjat strömma in från resten av världen.
Läs även andra bloggares åsikter om fathers rights, pappor, vårdnad, juridik, feminism, barnrättskonventionen, barnmisshandel, politik, föräldrar,
Gert Krantz, egomammornas vita riddare
Kategori: Rättvisa
Gert Krantz ville inte vara med på bild så jag fick ta en lookalike. Denne Krantz sitter på folkbokföringskontoret¨i Göteborg mittemot "Feskekörka" där han spenderar sina dagar med att dela ut skyddade personuppgifter till mammor och barn så att den lede fi, det vill säga oss pappor inte skall längre få veta var våra barn vistas i Sverige. vi pappamonster är ju potentiella våldsmän allihop gubevars.En sak får man ju ändå ge den gode Gert. Han tar sitt jobb på störta allvar. Ja faktiskt så allvarligt att 22 kapitlet 1§ sekretesslagen där det står att det måste finnas särskilda skäl för att få göra detta, knöcklar han ihop med et ääääh! och slänger i papperskorgen.
Likaså skatteverkets egna regler för när detta får tillåtas så går det enligt Gert Krantz ju inte att bokstavligen följa dessa...herregud, då skulle ju alla kvinnor på rymmen med sina små riskeras att utsättas förfruktansvärda "hjulingar" som dom säger i Norge. På svenska överätts det till stryk. Jag lämnade precis nyss in en JO anmälan mot den här kvinnornas "hjälte" och nu skall ni få höra orsaken, och därmed också få ta del av ännu ett sätt Sverige genom farbror Krantz bryter mot dom mänskliga rättígheterna.
RSV:Det måste föreligga ett reellt och konkret hot.
Detta är Ingegerd Widéll som jobbar med de här frågorna på skatteverkets huvudkontor. Då jag ringde upp henne och talade om mitt fall, där ju mamman har fått skyddad identitet av riddar Krantz. Inte en gång utan två gånger, så tyckte hon det lät underligt, men erkände också att systemet missbrukas. Först påstod modern att jag var farlig. Jag blev bland annat polisanmäld då jag efter månader av umgängesvägran åkte hem till mormoderns hem, artigt knackade på dörren och bad lugnt att få ha umgänge med min dotter. Det fick jag....i en timme....om jag höll mig i näromområdet. Efter en kort promenad med henne så gick jag lydigt och snällt tillbaks och blev då bjuden på kaffe och fika. Sedan gick jag därifrån lungt, fridfullt och ledsen in i själen.
Dagen efter får jag besked om att jag är polisanmäld. Jag fick dock ett ultimatum. Om jag lovade att "uppföra mig" hädanefter och inte kom på några fler oanmälda besök så kunde dom tänka sig att dra tillbaks polisanmälan". Men innan dom gjorde det så sprang dom till sin vite riddare Gert och fick genast skyddade personuppgifter.
Då jag berättade för Ingegerd Widéll om hur detta hade gått till sade hon bland annat följande:
- Det är riktigt bedrövligt på alla håll och kanter
- Det är ett missbruk av sekretessmarkering.
- Detta skall i så fall vara ett Interrimistiskt beslut under utredningstiden
- En kvinnojour skall kunna verifiera att det är ett konkret hot (är det verkligen deras uppgift?)
- Du kan ju begära ett skriftligt beslut men det blir ett nej i alla fall. Och du kan inte överklaga.
- Det finns misstankar om att detta används felaktigt och det är ett otyg.
- Det skall föreligga ett allvarligt och konkret hot
- Det är inte okej nån enda stans
- Det är inte för barnets bästa nån enda stans
- Vi vill inte ha in anmälningar från folk som inte har behov av det
- Om detta missbrukas, och då har man missat barnens intresse
Gert Krantz är nu JO anmäld
Eftersom lagen 2 kap 1 § säger att det måste föreligga särkilda skäl till att någon skall beviljas skyddade perssonuppgifter, och man som är den som skulle utgöra själva hotet, så vill man ju gärna få veta vari hotet ligger och vilka bevis dom anför för att gömma en dotter från sin far och dessutom förneka honom att ta del av information om var ens flicka går på dagis, eller hur det går för henne där.Hur sjutton skall man annars kunna försvara sig mot de anklagelser som beslutet grundar sig på? "Nä det har du inte med att göra" blir svaret från riddar Gert. "Du kan ju få beslutet skriftligt, men det går ändå inte att överklaga" fortsätter denna barngömmare.
Sverige har dömts för denna lagvidriga rättshantering i Europadomstolen då det bryter mot dom mänskliga rättigheterna. En medborgare kan nämligen inte straffas utan att få reda på vad anklagelserna gäller. (rätt självklart eller hur?). Man har ju dessutom alltid rätt att försvara sig mot anklagelser, och sist och inte minst så har man enligt europadostolen alltid rätt att få ett myndigheetsbeslut överklagat. Men Sverige är inget vidare på att följa Europadomstolens beslut.
Detta är kärnfrågan i min JO anmälan. Dessutom har jag ju för damernas vita riddare lagt fram ett otal bevis för Gertan. Både domen från April 08 där rätten fastslår att det inte föreligger någon hotbild från min sida mot varken mor eller barn, men Gert, han tycks ha en annan uppfattning om det. Trots att det aldrig styrkts någonstans.
Jag visste var mamman bodde i över ett år
Efter huvudförhandlingen 2008 i April så konstaterar rätten bland annat (domen finns i rullgardinsmenyn till höger) att jag är en lämplig vårdnadshavare. Rätten finner inte ens i moderns egna uppgifter stöd för en sådan "farlighet". Rätten ifrågasätter också om modern är den lämpligaste vårdnadshavaren vad gäller barnets behov av bägge sina föräldrar. Men eftersom modern effektivt under en längre period lyckats kraftigt och enväldigt hindrat min dotters och mitt umgänge bedömer rätten att mitt barns bästa är att få den umgängesvägrande modern som ensam vårdnadshavare eftersom mitt och hennes umgänge så effektivt begränsats. Det står alltså ingenstans att jag skulle utgöra något hot mot varken dotter eller mor. Efter domen talade modern om sin adress och telefonnummer eftrsom den skyddade identiteten då ju hade spelat ut sin roll. Jag visste därmed under mer än ett år var barn och mor bodde.
Men dom tycks ha överlevt det också konstigt nog??
Så vari ligger själva hotet Gert?
Det har jag frågat denne kvinnornas riddare i sin skinande rustning, men det kunde han som sagt inte svara på. Det enda han till slut klämde ur sig var att "han ju inte kunde utesluta att jag inte skulle möjligen kunna utöva våld mot moder eller barn". Nej, det är ju sant. Och jag kan ju inte heller utesluta att han inte ger sig på kvinnor och barn heller, så vari ligger skillnaden?
Jag kan tillägga att jag är en mycket fredlig och kärleksfull man. Jag har aldrig brukat våld mot någon människa i hela mitt liv. Jag är aldrig dömd eller anmäld för något dylikt brott heller. Så var, Gert ligger det reella och konkreta hotet i det här fallet?Jag inser att jag inte kommer att få denna fråga besvarad eftersom denna delen av skatteverkets regler beivrar Gert som en vakthund. Det är ju dom andra reglerna som tidigare avhandlats som snarare verkar saknas i hans exemplar av skatteverkets regler för skyddade adresser.
Detta är ett mycket effektivt vapen
I vårdnadstvisterna i Sverige har kvinnojourerna och familjerätterna satt detta i system då dom naturlitvis vet att detta är beskyllningar som fäderna inte har en chans att försvara sig ifrån.
Då vårdnadstvisten når domstolenså är det ju det första dom ser. Aha! mamman och barnet lever skyddade. Hmmm, ja det är klart att det finns en anledning till det. Här har vi alltså med en våldsam och hotande far att göra. För det måste ju föreligga ett konkret hot mot mamman och barnen här. Annars hade dom ju inte fått skyddade uppgifter...elementärt min käre Watson.
1-0 till mamman direkt. Och som farsa kan du inte heller opponera dig eftersom du inte har en aning vad som ligger till grund för dessa sekretessmarkeringar..
Visst är det smart?
Nu ryktas det om att det är en lagändring på gång inom detta område. Det måste smärta Gert Krantz ifall så blir fallet. Något säger mig att han trivs förtäffligt i sin blanka, vita fina skrammelrustning där han känner att han får leka kvinnornas riddare varje dag.
Barnen som kommer i kläm på grund av hans lagvidriga beslut har han uppenbarligen inte en tanke på.
Mitt förra inlägg handlade om mansidioterna. Här har vi yttrligare ett praktexempel. Och tro mig, jag är långt ifrån den enda som drabbats av denne gentleman. Det finns pappor och framförallt barn som drabbats ännu hårdare av denna klatterbytta som sitter och administrerar gömmandet av umgängessaboterande och egotrippade mammor och deras stackare till barn som nekas ett umgänge med sina fäder som står helt maktlösa inför denne maktfullkommlige karlakarl och hans korrumperade myndighet.
Barnen drabbas värst, men det är ju inte dom Gert Krantz skyddar i första hand, utan kvinnorna som han "inte kan utesluta" skulle drabbas av allehanda hemskheter om han inte godkände varje tramsansökan som strömmar in på hans lilla byråkratkontor.
Detta borde granskas av riksrevisionen, men som vanligt när det gäller myndigheter så talar man tyvärr oftast med dessa tre exemplar:
Läs även andra bloggares åsikter om skattemyndigheten, folkbokföringen, myndighetsmissbruk, feminism, kvinnovåld, pappadiskriminering, europdomstolen, mänskliga rättigheter,
A candle of love
Kategori: Rättvisa
I’m gonna light a candle In my window tonight
Gonna let it burn
To shed some light
Cause it’s dark out there
There’s violence and fights
Gonna light a candle
In my window tonight
Let it shine for the children
Who’s hungry and poor
Shine for the soldiers
Who’s dying in wars
Shine for the people
Fighting for rights
I’m gonna light a candle
In my window tonight
I’m gonna send a message
That I’ve had enough
I’m gonna light a candle
A candle of love
Let it shine for the victims
of meaningless crimes
Shine for the women
sold for nickels and dimes
I’m gonna let it burn
Shining and bright
I’m gonna light a candle
In my window tonight
Joakim Ramstedt-2009
all rights reserved
Jag är fortfarande på fri fot..
Kategori: Rättvisa
Så kränkande och fruktansvärt förnedrande att behöva sitta och försvara sig mot anklagelse efter anklagelse. När det egentligen är den aklagade som har ansvaret för att visa att jag är skyldig.
Jag berättar inga detaljer än med en förhoppning om att åklagaren fattar ett riktigt beslut i detta mål.
Berättar något roligare istället. Direkt jag hörde att ZZ top skulle komma till Sverige igen så bokade jag biljetter till Mig och Robin. Dom var dyra, men på den tiden hade jag lite kvar.
Texas skäggen var bättre än någonsin. Jag har sett dom två gånger förr och det blev en mycket lyckat förlorande av konsertets oskulden..
...trött....måste sova....hörs i morgon.....kanske
Här får ni en godbit från ett av världens bästa band.
That little o' band from Texas
Ge mig frihet eller ge mig döden
Kategori: Rättvisa
Flest kommentarer och flest millningar, överst på Newsmill, jag blev nog mest förvånad av alla. Tack alla ni som kommenterat. En del upprörda kommentarer blev det ju också, noterade att de flesta var skrivna av män. Det förvånar mig inte heller. De mest arga feministförsvararna är just män. Det ligger i generna att vi ska försvara kvinnor. Många män tror fortfarande att dom gör det genom att bli feminister. Det ligger nästan lite humor i det. Ovan ser ni världens första demokratiska författning. Enligt mig världens vackraste dokument. Den som följt mina skriverier vet att jag agiterat starkt för införandet av en författningsdomstol i Sverige. Endast en stark oberoende rätt kan garantera oss att slippa bli utsatta för de brott mot vår konstution som f n tillåts. Jag är bara ett offer av tusentals. Jag säger, det är åter dags att ta upp kampen och försvara våra grundläggande rättigheter. Att inte bli särbehandlad p g a kön är bara en av våra grundlagar som ständigt kränks.
Den Amerikanska Revolutionen
Efter Boston Tea Party, Dec 16, 1773, där amerikanska kolonister dumpade 342 containrar te i Bostons hamn, införde det brittiska parlamentet en rad lagar som svar på upproret i Massachusetts.
I maj 1774, anlände general Thomas Gage, befälhavare för alla de brittiska militära styrkorna i kolonierna till Boston, följd av fyra regementen med brittiska trupper. Den första kontinentala kongressen sammanträdde på hösten 1774 i Philadelphia med 56 amerikanska delegater representerandes varje koloni, (utom Georgia). Den 17 september, deklarerade kongressen sitt motstånd mot de repressiva lagar som införts av parlamentet, och beslutade att de "inte skall följas" (låter det bekant)?, Man hade också börjat bildandet av lokala miliser.
Således eskalerade de ekonomiska och militära spänningarna mellan kolonisterna och britterna. I februari 1775, hölls en provinsiell kongress i Massachusetts under vilken John Hancock och Joseph Warren inledde de defensiva förberedelserna för ett tillstånd av krig. Det engelska parlamentet deklarerade Massachusetts för att vara i ett tillstånd av uppror. Den 23 mars i Virginia, den största kolonin i Amerika, hölls ett möte med koloniernas delegater i St Johannes kyrka i Richmond. Resolutioner lades fram av Patrick Henry som satte kolonin i Virginia "i ett läge av försvar ... mönstrandet, beväpnandet och disciplinerandet av så många män som kan vara tillräckligt för detta ändamål." Före omröstningen om hans resolutioner, levererade Henry det berömda talet nedan, bedjande delegaterna att rösta ja. Han talade utan några anteckningar i en röst som blev högre och högre, och som nådde sitt klimax med det nu berömda slutet. Efter sitt tal vann hans resolutioner med knapp marginal, och därmed gick Virginia med i den amerikanska revolutionen.
Dog dom förgäves?
När jag läser dessa rader slås jag av att alla dessa män som offrade sina liv för att vi, deras efterlevande skulle få leva som fria medborgare med mänskliga rättigheter kanske gjorde det förgäves. Efter den amerikanska revolutionen skrevs den första demokratiska författningen i världshistorien. En författning som gav makten till folket och gjorde de styrande till våra tjänare, istället för tvärtom. Patrick Henry uppmanade oss efter detta att med vakta denna juvel från alla som hotade den.
Jag för min del vill hedra minnet av de som dog för att ge oss denna vackra gåva, med en påminnelse om hans ord. Vi måste vakta dom mot dom krafter som jobbar för att nu ta dom ifrån oss. En efter en.
Idag kan vi inte göra väpnad revolution som på den tiden, Men vi kan våga protestera. Vi kan vägra att ta på oss de kedjor som än en gång håller på att smidas. Vi kan vakna upp från den förljugenhet och det hyckleri som är så tydligt och vägra att låta dom komma undan med det längre.
Dom pratar om jämställdhet men inför apartheidlagar.
Dom pratar om rättvisa samtidigt som dom fyller sina egna fickor och tömmer våra.
Dom pratar om öppenhet men sekretessbelägger allt som dom inte vill att vi ska se.
Dom talar om rättssäkerhet samtidigt som vi har politiska fångar som sitter oskyldigt dömda med myndigheternas goda minne.
Dom talar om finanskris samtidigt som dom öser pengar över sig själva och även en socialtjänst och barnhemsindustri som stjäl våra barn, och som är så lönsam att riskkapitalister går in och investerar i den.
Dom avlyssnar våra telefoner och läser våra brev.
Dom tar ifrån oss rätten till anonymitet och källskydd och stympar det fria ordet.
Det som kommit hittills är bara början. Betydligt brutalare lagar än FRA och IPRED är redan på ritbordet.
Talet som Patrick Henry levererade den där dagen är fortfarande aktuellt. Så här löd det:
Ge mig frihet eller ge mig döden
"Ingen människa tycker mer om patriotism än jag, likväl de färdigheter hos de mycket nobla herrar som just har tagit plats i kammaren. Men olika män ser ofta samma ämne i olika ljus, och därför hoppas jag att det inte kommer att ses som respektlöst av dessa herrar om, jag i underhållandet av mina åsikter utgår från en ståndpunkt mycket olik deras. Jag tänker nämligen tala för mina åsikter fritt och utan förbehåll.
Det är inte tid för ceremonier. Frågan inför parlamentet idag är en av de hemska ögonblicken i detta land. För min egen del anser jag att det är inget mindre än en fråga om frihet eller slaveri, och i proportion till storleken för detta ämne borde den fria debatten få råda. Det är endast på detta sätt som vi kan hoppas att komma fram till sanningen, och fylla det stora ansvar som vi har till Gud och vårt land. Att hålla tillbaka mina åsikter i en sådan tid, av rädsla för att jag riskerar att betraktas som skyldig till förräderi mot mitt land, anser jag skulle vara en handling av illojalitet mot himmelens majestät, som jag vördar framför alla jordiska kungar.
Herr talman, det är naturligt för människor att klänga sig fast vid illusioner av hopp. Vi är benägna för att blunda för smärtsamma sanningar, och lyssna sirenernas sång, tills den dag då hon förvandlar oss till odjur. Är det här de av våra vise män, som bedriver en stor och svår kamp för frihet? Är vi beredda att ses av våra efterlevande som de som hade ögon, men inte såg, och som hade öron, men inte hörde, de ting som så mycket berörde våran eviga frälsning? För min del, oavsett den själsliga ångest det kan kosta, är jag villig att veta hela sanningen - att veta det värsta och att sörja för det.
Jag har endast ett ljus med vilken mina fötter guidas, och det är erfarenhetens ljus. Jag känner inte till något sätt att
agera ur framtida perspektiv, men dock av det förflutna. Och att döma av det förflutna, jag vill veta vad som i det brittiska ministeriets handlande de senaste tio åren, som kan motivera de förhoppningar som herrarna har anledning att trösta sig själva och parlamentet med? Är det det lömska leende som våra motioner mötts av på sistone? Tro det inte, sir, det kommer att visa sig vara en snara för dina fötter. Lid inte förnedringen att bli förrådd med en kyss. Fråga er själva hur det vänliga mottagandet av våra motioner stämmer med dessa krigsrelaterade förberedelser som täcker våra vatten och förmörkar vår mark. Är flottor och arméer det som krävs för kärlek och försoning? Har vi visat oss så ovilliga att förenas att våld måste kallas in för att vinna tillbaka vår kärlek? Låt oss inte lura oss själva mina herrar. Detta är förberedelser för krig och vårt obetingade underkuvande - Det argument som kungar använder som sin sista utväg. Jag frågar herrarna, vad innebär detta krigiska beteende, om dess syfte inte är att tvinga oss till underkastelse? Kan herrarna komma på något annat möjligt motiv för det? Har Storbritannien någon fiende, i denna fjärdedel av världen, som kräver all denna ansamling av flottor och arméer? Nej, hon har ingen. De är avsedda för oss, de kan inte vara avsedda för någon annan. De skickas över för att binda och nita på oss dessa kedjor som det brittiska ministeriet har smitt på så länge. Och vad har vi att bekämpa dem med? Ska vi försöka med argument? Mina herrar, vi har försökt detta under de senaste tio åren. Har vi något nytt att erbjuda på det området? Ingenting. Vi har vridit och vänt denna fråga på alla sätt möjliga, men det har varit förgäves. Ska vi ta till en enträgen bön och ödmjukt vädjande? Vilka argument skall vi hitta som inte redan har förbrukats? Låt oss inte, jag ber er, lura oss själva längre. Mina herrar, vi har gjort allt som kan göras för att undvika stormen som nu håller på att rasa in över oss. Vi har gjort framställningar, vi har protesterat, vi har gjort eftergifter, vi har böjt oss inför tronen, och har vädjat till dom att ändra sin inställning och gripa de tyranniska händerna på ministeriet och parlamentet. Våra framställningar har tillbakavisats; våra protester har skapat ytterligare våld och förolämpningar, våra förslag inte har beaktats, och vi har enbart mötts med förakt, från foten på tronen. Efter att förgäves ha uttömt alla dessa möjligheter, kan vi ändå hysa hopp om fred och försoning? Det finns inte längre något utrymme för hopp. Om vi vill vara fria - om vi menar att bevara de ovärderlig privilegier som vi har stridit för så länge - Om vi menar att inte överge den ädla kamp som vi har jobbat för så hårt , och som vi har svurit att aldrig överge tills det praktfulla målet för vår kamp är vunnen, så måste vi kämpa! Jag upprepar det, mina herrar, vi måste kämpa! Ett tagande till vapen och hoppet till herren är allt som återstår för oss!
De säger, mina herrar, att vi är svaga - att vi inte klarar av en så väldig motståndare. Men när ska vi bli starkare? Kommer det att bli nästa vecka eller nästa år? Kommer det att bli när vi är helt avväpnade, och har en brittisk vakt stationerad i varje hus? Ska vi samla styrka genom vankelmod och passivitet? Ska vi skaffa resurser till ett effektivt motstånd, genom att lägga oss på rygg och krama den illusoriska gasten av hopp, tills våra fiender har oss bundna till händer och fötter?
Mina herrar, vi är inte svaga, om vi korrekt använder de medel som Gud placerat i vår makt. Tre miljoner människor, beväpnade i det heliga försvaret av vår frihet, är i ett land som det vi har, oövervinnliga mot allt som vår fiende kan skicka mot oss. Dessutom, mina herrar, kommer vi inte att behöva strida ensamma. Det finns en rättvis Gud som leder nationers öden, och som kommer att resa fler vänner att kämpa denna kamp med oss. Kampen, är inte enbart för den starke ensam, den är för de vaksamma, de aktiva, de modiga. Dessutom, mina herrar, har vi inget val. Om vi i grunden varit starka nog att kräva den finns det inte längre något sätt att dra sig ur. Det finns ingen reträtt förutom i underkastelse och slaveri! Våra kedjor är smidda! Deras klinkande hörs redan på slätterna i Boston! Kriget är oundvikligt - och låt det komma! Jag upprepar det, mina herrar, låt det komma! Det är förgäves, mina herrar, att bordlägga frågan. Män kan skrika "Fred! Fred!" - Men det finns ingen fred. Kriget har redan börjat! Nästa våg som sveper från norr kommer att innebära att våra öron konfronteras med ljudet av rungande vapen! Våra bröder är redan ute på slagfältet! Varför står vi passivt här? Vad är det som mina herrar vill? Vad önskar ni? Är livet er så kärt, eller freden så söt, att den skall kunna köpas till priset av kedjor och slaveri? Förbjud det, allsmäktige Gud! Jag vet inte vilken kurs andra väljer att ta, men för mig gäller enbart en. Ge mig frihet, eller ge mig döden!
Patrick Henry - 23 mars 1775
Läs även andra bloggares åsikter om feminism, mänskliga rättigheter, diskriminering, Grundlagen, jridik, politik, medborgarrätt, Patrick Henry, Konstutionen, FRA, IPRED, Socialtjänsten, Finanskrisen, daddy,
