Stå upp för skoleleverna som står upp för er yttrandefrihet
Kategori: diskriminering
Sara Sivesson, Oskar Krantz, Sandra Atas och Jerry Wallén. Så heter de fyra ungdomar från John Bauer gymnasiet i Halmstad som gjort filmen "Rätten att vara pappa".I detta inlägg vill jag hylla dessa modiga ungdomar för deras beslut att inte vika sig för Amnestys tramskrav på ändringar i sluttexten. Jag vet, och många av er vet och inte minst Amnestys ledning vet, att detta bara är ett fåfängt försök att rädda ansiktet efter deras grova övertramp.
Idag skriver journalisten Berndt Hermele på Realtid.se ännu en artikel om detta. I artikeln skriver han också Men efter Realtid.se:s avslöjande har Amnestys agerande mötts av omfattande kritik.
Hmm...hur blev det deras avslöjande nu plötsligt? men skit samma, huvudsaken att detta kommer ut. Men först angående den ovederlagda och anonyma (såklart) kritik som riktats mot filmen. Att det är stora stygga Daddy som på något sätt ligger bakom denna filmproduktion, så skall jag först be att få ta luften ur den lögnen. Jag blev under sportlovet, då jag och min son var hemma och hälsade på mina föräldrar i norra Sverige, uppringd av Sandra Atas som frågade om hon fick intervjua mig angående ett filmprojekt som dom höll på med. Intervjun genomfördes på telefon, sedan har jag inte varit i kontakt med ungdomarna över huvud taget förrän filmen var klar. Jag har fortfarande aldrig träffat dom i levande livet, men det ser jag verkligen fram emot. Deras handledare har jag dock hejat på som hastigast vid ett tillfälle då vi råkade befinna oss på samma plats. Detta kommer naturligtvis en del anonyma (förstås) läsare på denna blogg inte att tro på, men det kan ju bekräftas av elevernas lärare och skolans ledning. Det borde väl räcka?
....eller det gör det förmodligen inte vid närmare eftertanke, men för den majoritet av er som är mottagliga för logiska argument räcker det säkerligen.
Ett svårare beslut än många förstår
Ni som tror att Sara, Oskar, Sandra och Jerry har fattat ett lätt beslut då dom tackar nej till Amnestys "erbjudande" bör tänka om. Detta var inget lätt beslut, och jag skall förklara varför.
Här är en varning som en insatt person idag mailade till ungdomarna då dom bett denne om råd. Naturligtvis kommer jag inte att skriva vem som skickade mailet, då jag inte frågat denne om lov, men jag kan intyga att personen är väl insatt i problematiken och en mycket respekterad människa gällande frågor om juridik och yttrandefrihet. Sedan fär ni ta mitt ord på det. Så här skriver vederbörande:
Det valet som Ni har framför Er kan påverka Era liv, därför är det viktigt att ni tänker igenom detta noggrant.
Vi som är äldre har redan gjort våra aktiva val – Och blivit stämplade och sorterade i de olika fack som förknippas med våra ställningstaganden. Ni behöver inte bli en del av den resan ännu.
- Feminismen och kvinnojourer har kontakter långt in i maktens boning med inflytande över både i media, socialtjänst, utbildningar, politik och näringsliv och alla etablerade 090-organisationer som BRIS, Amnesty, Rädda Barnen, UNICEF etc.… Så hisnande stort är detta aber att man måste förstå dess förödande konsekvenser om man ger sig in i det.
Ni skall ha all heder för det arbete ni redan gjort, och det skall ni få erkännande för, men går ni in i kriget så finns det stor chans, om det inte vinns, att ni blir lidande. Och även om det vinns så är ni garanterat stämplade som ett hot mot mäktiga intressen.
Även om jag och många andra står vid er sida så kan ingen garantera Er skydd mot samhällets och feminismens hårda fördömande.
Så trots om ni äger full rätt att hävda er rätt till likabehandlande och yttrandefrihet, så måste ni förstå att det kan smälla hårt med motstånd, lögner och andra påhopp. Det är bara med omtanke som jag beskriver detta och jag vill bara ert bästa.
Att uttrycka åsikter om pappadiskriminering är inte riskfritt
Ni som tycker mailet ovan låter dramatiskt i överkant bör tänka lite på det som jag och andra förkämpar för fäders rättigheter och rättssäkerhet för män, såsom Ingrid Carlqvist fått utstå i form av trakasserier, smutskastning och anmälningar. Den svartlistning som jag drabbats av i media är ingen slump. Det är ingen slump att företag som Best Western Hotels och Haléns drar in sina annonser från denna blogg.
Det är ingen slump att Aftonbladet tillåter smutskastning av mig på sin debattsida och att jag inte erbjuds rätten att gå i svaromål. Det är ingen slump att försäkringskassan och skatteverket dränks i anonyma anmälningar mot mig. Det var ingen slump att Ingrid förlorade sitt jobb som chéfredaktör.
Dom anonyma (såklart) som skriver hånfulla kommentarer om att jag är en konspirationsteoretiker borde prova att leva på denna sida staketet i någon vecka. Jag tror inte dom skulle hävda detta med samma frenesi efteråt. (Om dom ens skulle klara en vecka....så tjockt skinn verkar dom inte ha.)
Detta är numera en internationell nyhet
Detta är ingen nyhet skriver vissa anonyma (såklart) kommentatorer som förklaring på varför media inte tar upp detta. Och deras åsikt delas säkert av både Aftonbladet och Expressen.
Jag håller inte med. Många svenska och internationella bloggar är inte heller överrens om detta.
Som en del av er vet så har jag av Maja Lundgren utpekats som en "retorisk verkstad som backas upp av den amerikanska papparörelsen". Retoriken på denna blogg får andra bedöma, men om jag hade haft en verkstad så skulle betydligt fler viktiga nyheter förmedlas än vad jag klarar nu. Men kanske någon dag i framtiden? Det vore en dröm.
Vad gäller backandet av den stora hemska amerikanska papparörelsen, som Lundgren tydligen inte hyser några varma känslor, för kan jag garantera att dom på intet sätt är ansvariga för vad som skrivs här. Däremot har jag regelbunden mailkontakt med ett antal stackars hårt drabbade kamrater runtom i världen. Igår översatte jag realtids artikel och mailade ut till dessa kontakter. Detsamma gjorde Ulf Andersson på papparättsgruppen. Idag har flera organisationer skrivit om detta och även länkat till filmen. Här är ett litet urval:
http://news.mensactivism.org/node/15115
http://www.californiamenscenters.org/wordpress/?p=13364
Mailet som gjorde min dag
Men nu måste jag få berätta om ett mail jag fick idag innan jag spricker.
Mailet kom från en man som jag kommit att storligen beundra och som ofta citerats på min blogg. Stephen Baskerville PhD som är professor i Virginia i USA och tillika en förgrundsgestalt inom internationella papparättsfrågor. En man med stor intigritet och med "cojones" av rent stål.
Mailet som tackade för informationen om Amnestys och den svenska kvinnojourens fulspel var inte långt, men det behövdes inte. Mr Baskerville skrev:
Många kanske frågar sig "Jaha, what´s the big deal?", men då förstår man nog inte riktigt vad detta lilla mail betyder för mig. En finare bekräftelse på mitt arbete har jag svårt att tänka mig. Man kanske kan jämföra det med att en böss skramlare hos Amnesty International skulle få ett mail från Nelson Mandela. Åtminstone på den tiden då Amnesty fortfarande handlade om politiska fångars rättigheter.
Fy fan vad mallig jag är. Men det har man fan rätt att vara ibland.
Slutligen vill jag kort bara återknyta till det ursprungliga ämnet för dagen inlägg. Jag vill hylla fyra modiga och rakryggade ungdomar som tagit strid för sin rätt att uttrycka sin åsikt. En åsikt som till varje pris skall tystas ned och censureras i vårt land. Hur tydligt måste det bli?
Dessa ungdomar är lysande exempel på det mod och den rakryggade tjurighet som vårt land är i sånt desperat behov av. Låt inte den anonyma (såklart) maffia som gett sig på mig och Ingrid ostraffat ge sig på dom. Därhelst ni märker eller ser tecken på detta, reagera! Säg ifrån. Dra gränsen. Vårt land behöver en rejäl injektion av mod och sunt förnuft. Och om vi tillåter de usla typer som nu hotas (framförallt ekonomiskt), av deras films budkap, att börja mobba, trakassera och smutskasta skolungdomar för att dom uttrycker sina demokratiska rättigheter, ja då förtjänar vi inte ungdomar som dessa.
Då är vi fan inte ett dugg bättre själva.
Läs även andra bloggares åsikter om Amnesty International, kvinnojouren, ROKS, feminism, Sara Sivesson, Sandra Atas, Oskar Krantz, Jerry Wallén, Stephen Baskerville
En journalist på en tidning fanns det, med tillräcklig intigritet för att ta upp fallet med Amnestys och kvinnojourens censur av skolungdomar. Bernt Hermele på nättidningen Realtid. 
Vidare skriver Bergh:
Uppsala kvinnojour har gått ut med ett mejl där de, helt felaktigt, påstår att de har stoppat filmen på festivalen. Vi vill bara klargöra att ingen av dem var i kontakt med vare sig Amnesty eller juryn före eller under festivalen. Detta påstående har orsakat en massa ilska och anklagelser om att Amnesty har censurerat filmen på festivalen. Vi har nu kontaktat ungdomarna som gjorde filmen och erbjudit dem att filmen läggs tillbaka på vår filmkanal på Youtube, om de tar bort eftertexten om Amnesty.
Amnesty International bildades 1961 på initiativ av den brittiske advokaten Peter Benenson, efter att han läst en artikel om två portugisiska studenter som hade gripits och dömts till sju års fängelse för att ha skålat för friheten. Han startade en kampanj för att uppmärksamma de människor som hölls fängslade enbart på grund av sina politiska åsikter. Han kallade dessa fångar för samvetsfångar. 
Men det är ju uppenbart att man från svenska Amnesty inte längre ser tortyr och mord på oskyldiga som lika illa som att svenska män uppsöker prostituerade i Thailand.
Martin Rydehn, projektledare för Amnesty International har redan på bloggen "
Och vad gäller den andre partens möjlighet att ta del av filmen förstår jag ännu mindre av vad detta har med saken att göra. Återigen, filmen handlar om den allmänt utbredda diskrimineringen av fäder i vårdnadstvister, inte om mitt fall specifikt. Det belyses som ett av tusentals exempel. 
Amnesty i Sverige arrangerar tillsammans med KulturUngdom Angelägets dokumentärfilmfestival om mänskliga rättigheter av och med unga filmskapare. Ungdomar skickar in dokumentärer kring frågor som de själva valt att gestalta. Innehållet i ungdomarnas filmer återspeglar inte nödvändigtvis de frågor som Amnesty International arbetar med.
Minns ni debatt på Svt om pappadiskrimineringen? Den jag blev inbjuden till av okänd anledning, eftersom jag ändå inte fick komma till tals. Minns ni damen som satt bredvid den mycket upprörde, vilt sluggande Annika Sundbaum Melin? 
Idag skulle jag ha varit i Sveriges riksdag. Inbjuden av Pappa-Barn Kristianstad som länge kämpat i motvind för att få komma och informera våra politiker om dom brott, som begås mot barn och fäder i dagens rättssystem. Det är jag inte. Jag sitter hemma vid köksbordet och skriver till er istället.
Pas - parental alienation syndrome är en påhittad diagnos som inte blivit godkänd av det amerikanska psykologförbundet och inte heller av den svenska socialstyrelsen. PAS innebär att en förälder får ett barn att tro att det utsatts för sexuella övergrepp, fysiskt våld eller andra övergrepp trots att det det inte finns någon sanning alls i anklagelserna. Pappa-barn rörelsen använder sig av PAS för att bortförklara de anklagelser om våld eller sexuella övergrepp som kommer från barnen. Personen som grundade PAS är Richard Gardner som var en stark förespråkare för pedofili och incest. Han ansåg att barn mår bar av sexuella kontakter med vuxna. 
Om min fyra och ett halvt år långa kamp mot väderkvarnarna varit galen, meningslös och ett evigt kränkande av min dotter och hennes mor, så som det påstås från vissa håll. Hur kan det då komma sig att socialtjänsten i Kungsbacka ändrat sina rutiner efter behandlingen av mig och mitt barn uppenbarligen granskats internt, och att en ny ledning tillsatts? Detta har dessutom skett innan JO ens kommit med ett beslut i ärendet.
För att avfärda några saker som nu skrivs om mig på andra håll. Jag är inte sexuellt attraherad av barn. Detta inkluderar mina egna. Jag är inte ledare för något hemligt maktnätverk som lobbar för att pedofiler fritt skall få utnyttja barn. Jag är inte företrädare för katolska kyrkan. Inte heller för någon amerikansk papparättsrörelse. Inte heller är jag del i någon hemlig maktklubb tillsammans med Sven Ove Littorin. Allt samröre med FRA förnekas också för övrigt.
Många lever fortfarande i villfarelsen att en vårdnadstvist per automatik innefattar två föräldrar som står och sliter i varsin arm på barnet eller barnen. Detta är i realiteten dock ytterst sällan fallet. 
(OBS kommentarsfunktionen fixad)
Chanserna till att "Oskar" skall beviljas en ny prövning i juridisk mening är oerhört små. Detta vet alla som satt sig in i hur rättvisa skipas i Sverige. Om ni inte vet så kan ni med fördel läsa vad 
Om barn påstår sig ha blivit utsatta för kränkningar av konventionens
Nu efter den nya vårdnadsutredningen kommit in till tingsrätten har jag återigen nekats allt umgänge med min dotter. Nu är hon plötsligt för rädd för att komma på våra fyratimmarsumgängen. Socialtjänsten som bär det tunga ansvaret för denna situation har agerat genom att tillsätta en psykolog för att utröna orsakerna till dotterns plötsligt uppkomna rädsla. Samtidigt som handläggaren på ett möte återigen drar upp anklagelserna mot mig. Trots att jag nu har friats av alla instanser man kan bli friad av. Men det tycks som om blotta nklagelsen för alltid ska följa en precis som ett brännmärke i pannan. 
Det finns som bekant många sätt att skinna en katt. Och när katten heter Daddys blogg så tycks alternativen vara oändliga. Uppenbarligen ser man denna blogg som ett hot. Jag kan inte se några andra skäl till att jag ska trakasseras av både myndigheter och privatpersoner. Jag har berättat och visat upp sanningen om hur man kränkt min och min dotters rättigheter. Är det för det jag skall straffas och behöva utstå denna terror? Istället för att se, lära och ta ansvar för dom felaktigheter och brott som begåtts, och styrkts mot mig och mitt barn, försöker man istället att få mig tystad. Hur berättar jag i dagens långa, men förhoppningsvis mycket intressanta inlägg. Välkommen till min verklighet.
Förutom att jag fråntogs vårdnaden helt orättmätigt så tilldelades jag dessutom ett umgänge som var mycket snålt tilltaget. Varannan helg, varannat lov och tre dagar varannan jul. Jag kunde till exempel inte åka med mitt barn hem till min familj i Norrland under de jul eller nyårshelger som hon skulle vara hos mig. Dagarna räckte inte till det. Men jag fann mig i situationen och försökte samarbeta för barnets skull. Men jag märkte snart att detta inte skulle bli lätt, och också hur min dotter led av de ständiga bråken och av att inte få vara med mig i den utsträckning hon själv ville. Efter att jag gett mamman ett förslag till kompromiss för att försöka lösa situationen, och hon svarat genom att vråla -"aldrig i helvete" i ansiktet på mig, stämde jag på nytt. Jag skrev också till familjerätten om min oro och förklarade att min dotter mådde allt sämre av denna ohållbara situation. 
Hon ställer ledande frågor och upprepar frågor tills hon får önskat svar. Hon ber också en fyraårig flicka att med hjälp av kritor rita en bild på pappas snopp. 
Det tog dock ytterligare över en månad för socialtjänsten att slutföra sin utredning som till och med drog över två veckor på den utsatta maxtiden. jag får av rådmannen veta, att orsaken är att socialtjänsten ställt som villkor för att lämna in sin utredning, att den sekretessbeläggs i sin helhet för mig. Detta inser hon dock vore en allt för grov lagöverträdelse och skickar mitt ombud en kopia av utredningen med villkoret att inget i den får yppas till någon enda utomstående person. Detta inbegrep även journalister. Vid denna tid hade uppdrag granskning börjat intressera sig för mitt fall och Janne Josefsson gjorde en inspelad intervju med mig i mitt hem. Det blev dock aldrig något reportage den gången. Jag vet inte riktigt varför. Bara att jornalister i allmänhet är ytterst tveksamma till att rapportera om detta, vilket tyvärr medför att dessa övergrepp får fortsätta att ske i det tysta. År ut och år in.
Denna blogg besöks flitigt av både sveriges mydigheter och media. Man kan dock inte bara gå in och stänga ner bloggen. Det vore ett allt för tydligt brott mot sveriges grundlag, så istället försöker man bryta ner mig på andra sätt. Ett sätt som är effektivt är att fullständigt sabotera min ekonomi. 
Jag har minst fyra gånger ringt myndigheten och påtalat detta, men får till svar att man har långa handläggningstider. Då jag vid det sista samtalet frågar om det är rimligt med handläggningstider uppmot ett år får jag svaret "ge oss mer skattepengar då".
Inte heller denna debattartikel fick jag chansen att bemöta, då tidningen menade att jag inte namnges i artikeln. Det behövs dock inte alltid. Det kan knappast komma som en nyhet för denna nyhetsredaktion? 
Anmälan går ut på precis samma sak som överlevarsekten, med människor som Sanna Ax, Kjell Åke Bjurqvist, Eva Britt Dahlström, Kiremaj och Marina Engan i spetsen, anklagat mig för ända sedan Aftonbladet gjorde sig till språkrör för dessa extremister. Till råga på allt genom att publicera en debattartikel under falskt namn. Jag kränker mitt barn....? Denna eländiga sekt med sina falska namninsamlingar och eviga lögner säger sig värna om barn och deras trygghet. Ändå vill man tysta denna blogg som har exakt samma syfte. Och om det vore så att dessa galningar vore en liten extremgrupp som bedrev sin propaganda för ett fåtal frälsta så skulle jag inte säga något. Men sanningen är att dom har meningsfränder på myndigheter, tidningar och i domstolar. Människor som bedriver en ren häxjakt på pappor och våra försök att komma till tals i denna otroligt viktiga debatt. Det är därför vi inte lyckas. Det är därför vi skall tystas med varje till buds stående medel. Lögnerna får inte avslöjas, då rasar hela det system av terror som byggts upp och som idag avlönar en jävla massa människor. 
Jag har på denna blogg berättat hur det går till i vårdnadstvister. Hur lögner premieras och ärlighet bestraffas. 
Klockan ovan tickar på. R har fortfarande, trots domen i tingsrätten för en månad sedan nekats att få träffa sin pappa. Vi har passerat 250 dagar nu. Jag ber inte att ni skall förstå hur dödligt smärtsamt det är att utstå denna uppenbara misshandel av sitt eget barn, för det kan ni inte ändå. Förutom dom förstås som som upplevt det, och vi börjar bli ganska många nu. Pappor skall inte få rätten att vara föräldrar på lika villkor. Vårt rättsystem skyr uppenbarligen inga medel för att slippa skapa rättvisa inom detta område.
Inga beaktansvärda skäl finns att försköna den ena partens talan och förvränga den andres. Sådant görs endast om rätten vill använda beskrivningen i protokollet för att motivera en viss utgång som annars inte kan motiveras.
Tingsrätten avslår yrkandet att förundersökningen i sin helhet, tillsammans med överskottsinformationen skall hämtas in som utredning i målet. Detta eftersom den av okänd anledning hemligstämplats för Joakim Ramstedt. Tingsrätten motiverar beslutet med "Det finns inte anledning att tro att de uppgifter R lämnat vid polisförhör den 6 Juli 2009 kan tillföra vårdnadsmålet någon omständighet av betydelse för de frågor som handläggs här". Uttalandet är (förutom att vara en felaktig återgivning av vad som efterfrågats) minst sagt ägnat att förvirra när det ställs i relation till tingsrättens uttalande två stycken högre upp på samma sida "Som socialnämndens baravårdsutredning pekar på föreligger emellertid alltjämt en viss oro kring vad R uppgett".
Jag berättade redan tidigt under processen hur motparten skulle komma att försöka manipulera processen. Av den tidigigare domen i vårdnadstvisten framgår att CE utfört umgängessabotage samt kommit med falska anklagelser och falska anmälningar mot Joakim Ramstedt i syfte att skilja R från sin far. 
Idag meddelades det från bokförlaget Gothia att man bl a släpper en nyreviderad utgåva av boken "Klarspråk inom socialtjänsten". En mycket efterlängtad revision av denna gamla bok. Emellertid men jag kan inte låta bli att undra över, om man har lyckats få till det rätt denna gång. Socialtjänsten verkade dock rätt nöjda med den bok som redan fanns. Så här skrev Robert Helsing i Socionomen om den tidigare upplagan:
I och med att jag tidigare i kväll mailade in denna anmälan till Riksdagens justitieombudsman så blev den en offentlig handling. Därmed tänkte jag att det kanske även kunde vara av intresse för läsarna av denna blogg att ta del av den.