daddys

Beware the fury of a patient man

Jag vägrade lyssna

Kategori: Jämställdhet



daddys truth squad"Du gör ett jättejobb, men du måste ibland varva ner och tänka på något annat, annars går du i väggen". Undrar hur många gånger man hört det? Och jag har svarat, "men fattar ni inte? Det handlar ju om min dotter, varje sekund är dyrbar". Men det var jag som inte fattade. Det var dom som hade rätt. Nu har jag fattat.

Nångång kring midnatt natten till julafton så mötte jag den där väggen till sist.  Jag har i någon månad känt väggen närma sig, men inte kunnat sakta  ner ändå. Det var inget planerat utan bara hände, och jag är glad att jag fortfarande är här.

Orden räcker inte till


Det tog inte lång tid förrän ambulansen kom efter att jag skrev det där inlägget. Jag bor nära ambulansstationen, men inte  trodde jag att det runt midnatt fanns människor som skulle se det och ringa så fort. Jag vet att både Ramona Fransson och Monica Antonsson ringde ambulansen nästan på en gång. Sedan hade någon även ringt polisen som kom dit, men då hade jag redan åkt. Jag hade inte hunnit somna innan ambulansen kom, men strax efter att färden startade så slocknade jag som en trasig glödlampa. Sedan minns jag inget mer förrän jag vaknade på juldagen. Men jag har fått förklarat för mig att jag togs in på avgiftning och så hade nån doktor pratat med mig men jag minns inget av det. Ramona har också haft vänligheten att ta hand om "Soten", min katt. Eller knasekissen som jag brukar kalla honom. han är helt ljuvlig. Jag begriper inte att ingen ville adoptera honom på över ett år innan jag hittade honom.

På juldagen vaknade jag upp med en leende ängel vid min sida så då tänkte jag att jag hade kommit till himlen och att det var själva jungfru Maria som stod där, men det visade sig att hon hette Caroline och jobbade på sjukhuset där jag är för närvande. Jag kan inte ens beskriva hur tacksam jag är mot alla som har stöttat mig igenom detta. Jag är idag väldigt glad att det gick åt helvete, för jag är inte på långa vägar färdig att lämna in än. Även alla människor som har hjälpt mig med min skatteskuld. Hur kan man ens försöka beskriva hur det känns att människor visar en så mycket omtanke. Jag är helt överväldigad.

Ett avslag för mycket


Denna blogg skulle ju handla om kärlek och jämställdhet. Det var ju så den började, men allt jag skrev på bloggen om hur socialtjänsterna, kvinnojourerna, BUP psykologerna, domstolarna och politikerna grovt miss sköter sina arbeten och diskriminerar föräldrar enbart på vad dom råkar tillhöra för kön eller samhällsklass  besannades i mitt eget fall.

Flera månader innan jag själv blev falskanklagad för sexövergrepp skrev jag här på bloggen att detta skedde och till och med mycket oftare än vad dom flesta inser.

Det blev till en passion, som blev till en mani, och till slut hade kampen om min dotter och för alla andra döttrar och söner därute som fråntagits rätten till sin ene eller båda sina föräldrar, tagit över hela mitt liv. Jag tänkte på detta 24 timmar om dygnet, jobbade ofta dygn i sträck och sov alldeles för lite och åt för dåligt.

Jag sålde allt av värde och hade tur att hitta ett billigt boende. Min motorcykel, min studio rök. Kontraktet och promotionkampanjen av min musik i USA gick åt helvete för jag hade inte tiden som krävdes. Samtidigt klarade jag inte att jobba, för jag hade huvudet och själen någon helt annanstans. Tur jag inte fick jobb som bergsprängare eller något annat riskfyllt arbete....

Sen kom skatteskulden, och avslaget på min ansökan om anstånd, och det var inte att just det var så jobbigt att jag bar mig dumt åt. Det var inte just detta avslag utan att det blev ett avslag för mycket. Var jag än vänt mig för stöd och hjälp har jag fått avslag. Alla brott som begåtts mot mig såsom egenmäktighet, falsk tillvitelse, lögn under sanningsföräkran, alla brott och plågsamma förhör dom utsatt en 4 årig flicka för vars enda brott var att hon tyckte om sin pappa för mycket. Till slut kom den där berömda droppen och det råkade bli skatteverket som hällde i den. Samma skatteverk förresten som fortfarande håller min dotters adress hemlig för mig trots att jag inte begått eller misstänkls för något brott eller har hotat om det någonstans.

När nöden är som störst testas vännerna


Och jag har verkligen fantastiska vänner. Människor har skänkt pengar så jag kan börja betala skatteverket det jag är skyldig. På mitt personkonto har det kommit in 7200 kronor och via Paypal ytterligare 1650 kronor så idag satte jag in dessa pengar på mitt skattekonto.
Jag kunde också betala min bredbandsräkning som skulle ha betalats in den siste november så jag har varit avskuren ett tag från nätet (vilket var rätt skönt faktiskt).

Men idag är den skulden reglerad. Och om någon vill hjälpa med resten av skatteskulden och sedan andra barns föräldrar i nöd så gör man det på plusgiro:4890103-7 med ocr nummer: 19661126821741. Jag hann precis innan det gick till inkasso. Hur mycket som kommit in via Mikael Karlssons sms tjänst vet jag ännu inte, men sms företaget har gått med på att inte ta någon provision på det som samlas in den vägen.

Jag har ju min manliga stolthet det kan jag inte hjälpa. Jag försöker så långt det bara är möjligt att stå på egna ben, men för att inte känna mig för oduglig så försöker jag tänka på att jag har jobbat hårt i över ett år ideellt och att det jobbet nog hjälpt rätt många. Om inte annat genom att informera och upplysa.  Mellan september och december hade jag inte ett öre från försäkringskassan som utredde min status och vad dom ska göra med mig. Jag vet fortfarande inte det men nu får jag hjälp med att dra i det där och det är såå skönt så ni anar inte. Tvärt mot vad vissa sura trumpeter på nätet har velat gälla görande så har jag aldrig satt min fot på ett socialkontor annat än i mitt vårdnadsärende. Hellre svälter jag. Jag har aldrig i mitt liv uppburit en enda krona i socialbidrag. Detta kan jag vid min morfars grav svära på.

Fler behöver stöd


Jag vet inte om dom personer som skänkt med sina namn vill ha dom utpostade här, men om ni vill det så skulle jag med stor ödmjukhet och stolthet skriva ut vartenda namn här. Själv satte jag in min sista tusenlapp en gång till stöd för barnen i Burma. Hjälpen distrubierades av munkarna i landet via hemliga kanaler så att dom kom dit dom skulle. Min mor kan intyga detta för hon tyckte nog att jag var lite oansvarig med mina pengar den gången, men jag ger också när jag kan. och om det via denna insamling skulle bli något över då skatteverket tagit sitt så kommer dessa pengar att gå till andra pappor eller för all del också mammor som kämpar för sina barn och därigenom hamnat i samma taskiga läge som jag. Mikael Karlsson som startade sms insamlingen till mig är vräkt från sin lägenhet och har tvingats att tillfälligt flytta in hos sin mor. Ändå sträcker han ut en hand. Mikael Karlsson är nog en av de mycket få sanna socialdemokrater vi har kvar i Sverige.

Jag lovar att pengarna som kommer in till stöd för kampen för barnens rätt till bägge sina föräldrar gör mer nytta för sveriges barn än dom som skänks till Rädda Barnen, som hellre köper lyxjeepar och flotta boenden för sin personal i u-länderna vad det verkar.

Det är hundratusentals barn i sverige som förnekas rätten till ett fullgott umgänge med sin pappa. Vissa pappor kämpar sig blå med det enda resultatet att dom blir utfattiga och utslagna, medan deras barn i allt ökande takt tas om hand av myndigheternas LVU lag. 20 000 barn är idag omhändertagna av staten och det ökar hela tiden. Andra pappor ser väl tidigare var vägen slutar och ger upp för att rädda sig själva och framförallt sina barn från detta. Många av dessa stämplas som svikare och loosers. Sen flyttar en ny farsa in hos barnen och godkänns automatiskt som heltidsförälder bara för att mamman gör det. Dessa barn med ensamma mammor eller styvpappor misshandlas oftare än de som bor med sina biologiska föräldrar.

Bilden ovan är från Pappa-Barn Kristianstads ljusvaka som anordnades på barnkonventionens dag tidigare i år. Det är en barnkör som sjunger. Det var otroligt vackert. Detta skall nu bli ett årligt inslag i Kristianstad och förhoppningsvis tar andra städer efter. Dessa diskriminerande vårdnadslagar som vi har nu måste ändras. Nästa år är det val. Kräv av politikerna att barnens rätt till sina föräldrar repekteras. Valåren är ju den enda gång dom lyssnar.

Jag mår mycket bättre


Jag är fortfarande kvare på sjukhuset. Jag är här frivilligt och får gå hem när jag vill, men doktorn rekommenderade att jag stannar här över nyår. Först hade jag tänkt att åka på en nyårsfest som jag är bjuden till men jag kommer att lyda doktorns råd.

Jag har blivit god vän med killen som jag delar rum med. Han är jättetrevlig och verkligen snäll rätt igenom. Han har blivit utkastad av sin flickvän och dessutom fått besöksförbud. Så han tog till flaskan lite väl hårt denna jul istället med samma resultat. han hamnade här.

Det är jag glad för för vi kommer att fortsätta vara vänner långt efter vi åker hem. Eller hem och hem, socialen i Göteborg håller på att leta efter ett hem för honom för just nu har han inget. Så oroa er inte för mig. Jag har det fint här på sjukan. Snälla sköterskor och skötare, en fin kompis i sängen brevid och inte minst den enorma omtanke som väller in på både blogg och mail. Jag är förstummad. Över 1000 unika besökare på julafton. 8000 den senaste veckan. Det trodde jag faktiskt inte.

Idag står jag ödmjukt med böjt huvud och föröker ta in att jag betyder så mycket för så många. Jag kommer att vara evigt tacksam och om jag mot förmodan skulle få skadestånd någon gång för vad som gjorts mot mig och mina barn så kommer jag inte att glömma er som hjälpte mig nu i min stund av nöd.

PS. Bloggen automatmodereras så det är inte så att jag sitter och censurerar kommentarer. En del fina kommentarer fastnar också i automatmodereringen, det är därför dom ibland inte kommer in direkt. Men dom som bara spyr ut sitt hat mot mig och min kamp kan skriva någon annanstans. Det finns gott om bloggar där deras spyor gärna tas in. Gå dit istället.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Jag har efter fyra års misshandel nått smärtgränsen

Kategori: Pappa

(Inlägget redigerat på D:s begäran med tanke på barnen.)Dagen före dopparedagen. Sitter här och stirrar på mina julklappar som jag fått av försäkringskassan och skatteverket. Ett tredubblat underhåll till mödrarna nästa år och avslag på min ansökan om anstånd med en skatteskuld på 18 000 kronor. Tackar för er förståelse.

I övrigt så kan ni till vänster se den hög med papper och brev från myndigheterna. Svar på ansökningar, anmälningar och vädjanden om hjälp. Inte ett enda beslut har gått min väg. Inte ett enda. I tingsrättsdomen från 08 talas det visserligen om att mamman begått egenmäktighet, att hon polisanmält mig utan grund och att hon ljugit om min aggresivitet och farlighet, men vad hjälpte det. Dom tog vårdnadsrätten ifrån mig i alla fall.

Ett av de senaste avslagen kom från JO angående min anmälan mot Varbergs tingsrätt. Men JO tycker det är helt okej att döma människor till att förlora sina barn enbart på en totaljävig socialtjänsts tolkning av en förundersökning som polisen hemligstämplat. Själva förundersökningen som vi begärde att tingsrätten skulle hämta in ansåg rådman Gerd Möllers "inte skulle tillföra målet något av intresse". Det var JO uppenbarligen överens med dom om. Själv vet jag inte eftersom jag inte får se den.

Jag har fått nog nu


Kanske var beskedet från skatteverket droppen stråt som knäckte kamelens rygg. Tjänstemannen Dick Blom skriver i sitt svar på min ansökan om anstånd med skuld att skatteverket enligt paragraf si och så får ge anstånd med betalning, men det tänker han inte göra i mitt fall. Betalningssvårigheterna skall nämligen vara oförvållade och i mitt fall är dom uppenbarligen inte det. Jag skrev i min ansökan att skatteskulden uppstått genom att jag var tvungen att avyttra alla mina livs besparingar och att det därigenom uppstod en skatt som jag har varit tvungen att använda till att betala Cicélas advokatkostnader, eftersom jag förlorade min ansökan om verkställighet av dom. Detta dömde Gerd Möllers mig till i min utevaro utan att jag ens blev underrättad. Därigenom dömdes jag alltså att betala även min motparts advokatkostnader. Jag kan också nämna i sammanhanget att mitt ombud tog 1500 kronor för jobbet han lade ner på min verkställighetsansökan. Min motparts ombud Fru Andersch tog nästan 10 000 kronor.

För övrigt tycker försäkringskassan att dom kan ta en fjärdedel av mitt sjukbidrag och ge till mammorna så får jag klara mig bäst jag vill på resten som då blir 7500 kronor. Det inser nog dom flesta att det är rätt omöjligt med hyra telefon, bredband och alla resor till kungsbacka för möten övervakade umgängen osv. Det är 20 mil fram och tillbaka. Om min bil skulle gå sönder så är det kört. Och det gör den ju förr eller senare.

Jag kan också passa på att gratulera överlevargänget som i sina kommentarer på min blogg anklagar mig för att sakna empati. Vad skönt det ska bli för er att slippa mig hädanefter. Ni som har så mycket empati att ni kämpar för att barnen i Sverige skall mista sina pappor för gott med alla skador som enligt all seriös forskning visar följer på detta. God Jul och gott nytt år. Detta får bli min julklapp till er.

Att även vi pappor lider fruktansvärt av detta är fortfarande inte politiskt korrekt att ens nämna. Det är ju barnens bästa vi talar om här eller hur. Pappor har inget hjärta alls. Vi kämpar uppenbarligen i åratal och offrar alla pengar vi har och vår psykiska hälsa bara så att vi kan få tillgång till barnen så att vi kan fortsätta slå och förgripa oss på dom.


4 års kontunierlig misshandel, hån och förnedring. Dom 10 månaderna av ständig oro, ångest och djävulsk smärta då jag inte fick ha någon kontakt med min dotter. Jag hoppas att ni på domstolarna tänker en gång extra innan ni slentrianmässigt bryter kontakten mellan en förälder och dennes barn nästa gång. Men det kommer ni inte att göra. Ni är allt för indokrinerade av eran älskade feminism för det.

Kanske kan detta göra någon nytta på något sätt.

Jag klarar inte av fler avslag på mina ansökningar och anmälningar nu. Jag kan inte heller vara någon bra pappa till mitt andra barn som älskar mig högt men som bara lider av att se hur ont jag har.

Jag var på stan igår och handlade en julklapp till min son, men fick ett panikångestanfall av att se alla lyckliga barn som det lös ur ögonen på. Inte för att jag missunnar dom det men för att det hela tiden ledde tankarna till mina.

Jag kan inte släppa detta förrän jag får upprättelse och det kommer jag nog aldrig att få. Inte i detta världens jämställdaste land. 

Mina barn, jag älskar er mer än ord kan beskriva, och jag har verkligen försökt att vara en så bra pappa som jag överhuvudtaget mäktat med. 

God jul på er alla min dotters "beskyddare". Jag hoppas ni får en trevlig högtid tillsammans med era egna barn och barnbarn.

Joakim
Pappa 




Eva Britt Dahlström vill inte stå för sina mail

Kategori: Feminism

Den socialdemokratiske politikern och nämndemannen i Karlskrona vill inte stå för det hon skrivit i sina mail till en bekymrad väljare. Eva Britt, all mailväxling mellan politiker och deras väljare är offentlig i Sverige, visste du inte det?

På sin S-blogg skriver nu Eva Britt om sin inblandning i Ingrid Carlqvist affären. Hon svär sig fri från att ha skrivit de anonyma e-mailen till Ingrids arbetsgivare samt till tidningens annonsörer, vilket resulterade i att Ingrid Carlqvist förlorade sitt jobb.

Jag tror på Eva-Britt. Jag tror inte det är hon som är personen bakom de anonyma mailen. Framför allt därför att Eva-Britt vet hur man stavar till chefredaktör. Det vet inte den enonyme mailaren. Det misstag som denne person framförallt gör i sitt mail är att hon upprepade gånger skriver ett speciellt ord språkligt helt felaktigt. Däremot skriver Eva Britt på sin blogg och ondgör sig över mig och Ingrid och vårt "anhang" som hon menar förtalar och smutskastar henne. På vilket sätt då?

Mailet som hon inte vill att ni ska se


Vidare kan man för närvarande läsa på Eva Britts blogg att hon blivit "lurad" av en slem person att få henne att skriva saker i privata och personliga mail.

Personen som bara var en bekymrad väljare som ville ha preciserat på vilket sätt Ingrid ljög i sin bok "inte utan mina söner" som Eva-Britt tidigare påstått på sin blogg. Hon fick då följande svar:

"Det är så här att de handlingar som finns i det målet som handlar om pojkarna som mamman tog med sig till Sverige och som är till mammans fördel både från australienska myndigheter och svenska är inte med i boken- dessutom är brottsmålet inte avgjort- det var därför mamman flydde med barnen för att skydda dem från från att utsättas för mer brottslighet.
Pappan satt i svensk tv och ljög- och tyvärr var det ingen som kunde reagera just då.

Han glömde berätta berätta att australienska myndigheter bedömer honom som helt olämplig.
Han satt och berättade att han smög på  dem när de var i Sverige och helt utan förvarning gick in och hämtade pojkarna och den enda kommentar han hade till de gråtande pojkarna när han hämtade dem var att de hade bytt frisyr.
Ingenting om att han hade saknat dem och inte heller någon som helst chans för pojkarna att förstå vad som hände.

Ingenting heller om att brottsmålet inte är avgjort eller att australienska myndigheter bedömer honom som en mycket olämplig pappa.

Här tar Ingrid Carlqvist återigen en pappas parti utan att ha alla delar klart för sig.
Ingrid Carlqvist är ökänd för att ensidigt ta pappors och mäns parti utan att ta med  fakta och barnens rättigheter är tydligen  av underordnad betydelse för henne. Bara papporna och männen får rätt.
Hon drivs av känslor och piskar upp stämningar som inte finns och anklagar även  myndigheter för felaktigt agerande om utgången är till mammors fördel ,trots att det inte heller är sant.

Jag hoppas att du inte för det här vidare- jag och andra vill att brottsmålet ska avgöras och att mamman ska få chansen att ge sin del av historien utan att barnen blir identifierade och kommer till offentlig kännedom. Och om mamman orkar en anmälan mot Ingrid Carlqvist.

Likadant är det med Kevin. Massor av felaktigheter och en uppiskad stämning mot den mamman som inte är sann.

Nu vet du hur det är och jag hoppas att du är varsam med det jag har skrivit.

Sedan finns det oerhört dålig a kunskaper hos socialtjänsten rent generellt och ett uruselt agerande från dem när det gäller hanteringen av barn som far illa- men man ska inte utan fakta anklaga enskilda myndigheter.
Det gör tyvärr Ingrid Carlqvist ofta.
Vänliga hälsningar
Eva-Britt D."



Tycker fortfarande lagman Pia Johansson att Eva Britt Dahlström är lämplig att som nämndeman sitta till doms i vårdnadstvister?



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Carina Glenning bör få stora journalistpriset

Kategori: Jämställdhet

Nu kan jag ju önska mig det hur mycket som helst men det kommer inte att ske. Hon är en mycket duglig journalist och en markbrytare för en hel yrkeskår, men risken är större att hon förlorar sitt jobb än att hon prisas för det.

Jag vet inte hur många av er som läste hennes paus bilaga i ÖstgötaCorren Men om ni missade denna unika granskning i svensk journalisthistoria så får ni här chansen igen. Aftonbladet blev nominerade för sin hemska artikelserie om dom 153 kvinnorna som dom vill använda som mall för att även göra resten av sveriges kvinnor till viljelösa offer. Glenning gör tvärt om. Hon frågar om det är värdigt ett demokratiskt samhälle att döma många till att få sina liv förstörda på grund av ett samhällsproblem som feministerna blåser upp till helt osannolika proportioner?

Kvinnorna drabbas värst av feminismen


För er som inte sett hela bilden som framträtt under denna bloggs levnadstid vill jag tydliggöra en sak som gärna kommer bort i diskussionerna här. Till skillnad från finanskris, arbetslöshet, krig, och allt vad det är som kvinnor "drabbas" värst av i media så finns det faktiskt en sak som kvinnor faktiskt DRABBAS värst av, men det är det fortfarande många människor som inte förstått. Feminismen drabbar nämligen kvinnorna värst. Det vill säga de kvinnor som försöker bilda familj och leva i fred med sin man och stå på hans sida. Bara dom starkaste kvinnorna klarar det idag utan att förfalla till bitterhet och självömkan. Många andra lyssnar på lockropen från mammalobbyn och vänder ryggen till den man som hon valt som pappa till sina barn för att jaga den hägring som romantiskt målas upp som ensamma mamma drömmen...men först måste hon bli av med den där "loosern" som råkar vara far till hennes lilla telningar.

Se familjerättssekreteraren försvara diskrimineringen


Se den här debatten i programmet 30 minuter där en representant från familjerätten sitter och försvarar sig med de vanliga gamla valserna. "Det är ett svårt jobb", "Mammor är ju hemma mer med barnen", "gamla traditioner"," män är ofta våldsamma bla bla". Jag har hört allt detta hundra gånger förr, men uppenbarligen tror dom människor fortfarande köper dera lögner rakt av. Kärringen sitter till och med och ler!!




Kvinnorna går före


Precis som sägs i debatten så har män svårt att tala om de här frågorna. Vi blir helt tagna på sängen av svenskt rättsväsende och socialtjänst. Först blir männen förvånade när dom inte får den hjälp som dom förväntar sig av familjerätterna. Sedan blir dom förbannade då dom märker att dom blir skamlöst diskriminerade och att alla dörrar stängs i ansiktet på dom vad dom än gör. Till sist resignerar dom inför den oslagbara fienden som dompterar domstolar, polis, kvinnojourer, BUP, socialtjänst, Kvinnocentrum, barnhus och fan vet vad mer.

Men debatten blir ändå alltmer högljudd och det är modiga kvinnor som Carina Glenning vi har att tacka för det. Monica Antonssons storverk sanningen om Gömda är också en viktig milstolpe i svensk jämställdhets hitoria. Ytterligare kvinnor som kämpar frenetiskt för att orättvisorna i dessa frågor skall åtgärdas är Ingrid Carlqvist, Anette "Jacobsson", Tina Q, Martina Matthias, Erica Peyron, Katarina Folmer, Ramona Fransson, Doris Lessing, Erin Pizzey, Tanja Bergqvist, Trollan, och många många fler.

Feminister och mansidioter


Det är idag fler kvinnor än män som är medvetna om de inbyggda orättvisorna i svensk vårdnadslagstiftning. Vid en fråga i en nyligen gjord oppinionsundersökning så svarade 59 procent av kvinnorna ja på frågan om mammor förfördelas i familjerätterna och domstolarna. Motsvarande siffra för männen var 39 procent. Jag antar att förklaringen ligger delvis i det feministiska manifest som går under namnet S.C.U.M och som påpekar det nödvändiga i att rekrytera så många män som möjligt till den feministiska rörelsen så att dom kan spela ut oss mot varandra. Det är ett populärt trick man ofta använder sig av. Dessa män går i manifestet under namnet "mansidioter". Ett mycket passande namn tycker även jag.

Sedan undrar jag också hur familjerättstanten i filmen ovan har mage att sitta och förneka något som 59 procent av sveriges kvinnor är medvetna om? Borde hon inte vara en av de första som informerar sig i dessa frågor?

Jag är bara ert dåliga samvete som gör sig påmint


Ni som retar er på mig och tycker att jag är det sämsta som har hänt jämställdhetsdebatten bör ta en liten titt i ert inre. Jag är bara en arbetslös musiker som skriver sanningar som andra inte skriver om.

Jag skriver om barnens okränkbara rätt till bägge sina föräldrar. Jag skriver om barnens rätt att slippa dras in i konflikter som dras ut på i flera år.

Mina meningsmotståndare håller med mig om det så det måste vara något annat som stör och gör dom så jäkla upprörda.

Jag tror det kan vara deras eget samvete som gör sig påmint här på Daddys blogg. Det som gör ondast av allt.
Detta dåliga samvete har alltid en orsak och förlåtelse är det enda som kan återskänka ron. Men här får ni ingen så länge ni motarbetar det som är barnens bästa. Två stolta föräldrar som samarbetar för barnens bästa.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Hovrätten gör ytterligare två små pojkar faderslösa

Kategori: Jämställdhet

Erkänt duktig barnpsykolog förlorar vårdnaden och nästan allt umgänge

 Detta är Albin 6 år och Ludvik 8 år. Två små pojkar som avgudar sin far precis som dom flesta andra pojkar i den åldern. Skillnaden mellan Albin och Ludvig och andra pojkar är att dom inte får träffa honom. Det har Göteborgs tingsrätt och Hovrätten i västra sverige bestämt på inrådan från barnhuset, BUP genom en frilansande kvacksalvarpsykolog som lögnaktigt anklagat pappan Peter för misshandel mot barnen och mamman. Jag har läst både domen från tingsrätten och hovrätten och tänkte visa er skillnaden i bevisvärdering om man är pappa till skillnad från mamma i en vårdnadstvist i västsverige.

De ansvariga för detta brott mot barnkonventionen, svensk grundlag och europakonventionen för mänskliga rättigheter heter:
Ingrid Almgren: Mamma

Advokat Eva Henriksson: Mammans ombud,

Bengt Nilsson: Hovrättsråd i hovrätten för västra Sverige,

Hedvig Burman: Hovrättsasessor i hovrätten för västra sverige,

F.d rådmannen Lars Samuelsson Hovrätten,

Nämndemännen Ingvor Almbratt (Fp i Göteborg) och Claus Öberg (M i Varberg).

Lucie Maciec, Oerfaren domare i TR.

Mia Mark: Mia Mark psykologtjänster HB, anställd av BUP och Barnhuset i Göteborg,

Kvinnocentrum i Göteborg,

Kvinnojouren,

Viktoria Appelqvist: tidigare Sagolundens förskola.

Sigfrid Almgren: Jävigt vittne, släkt men mamman,

Jennifer Turesson: Jävigt vittne 2, Hon är legitimerad psykolog och är vän med Ingrid Almgren sedan studietiden ,

Linda Dahlöf: Jävigt vittne 3,  Hon arbetar som psykolog och har känt Ingrid Almgren sedan 1993 då de var studiekamrater.

Helene Hansson: Hon har jobbat på familjerättsbyrån sedan 1986 bland annat med samarbetssamtal. De för normalt inte journaler men i det här fallet gjorde hon en journalanteckning på grund av att hon var bekymrad för barnen.

Ingrid Johannesson: Jävigt vittne 4, Hon är psykolog och psykoterapeut. Hon hade en relation med Peter under ett och ett halvt år från augusti 1997,

Lotta Bengtsson: Jävigt vittne 5, Hon är socionom och arbetar som kurator på projekt Utväg. Hon arbetade tidigare på Kriscentrum för kvinnor.


Jag publicerar idag delar av domen för att exemplifiera de fruktansvärda brott som tillåts mot våra barn. Inte bara tillåts förresten, uppmuntras, stöds och möjliggörs av de svenska myndigheterna idag 2009.
Socialtjänstens utredning och barnpsykologen Mia Marks utsagor sågas vid fotknölarna av Bo Edvardsson, professor i sociala frågor vid Örebro universitet. Läs hans utlåtande här:

"De var mycket glada – de släppte inte Peter"


Citatet ovan yttrades då en av Peters grannar vittnade i Tingsrätten om vad hon iaktagit genom sitt köksfönster. Hon vittnar vidare om att hon försökt spana efter tecken på att anklagelserna om våld mot mamman och barnen skulle vara sanna men inte kunnat se något som visar detta. Tvärtom vittnar hon om en pappa som älskar sina två barn högt och vars barn älskar honom tillbaka lika högt.

En annan granne vittnade i tingsrätten följande:
Han har under 2-3 år bott granne med familjen på Bredmossegatan och bor fortfarande inom samma område. En kväll i våras när det var mörkt och
regnigt stod han under förrådstaket i Peters trädgård med denne och barnen när Ingrid kom tillsammans med en väninna och ville att Peter skulle skriva på ett papper.

Ingrid sade att det inte var några märkvärdigheter, att han visste vad det gällde och att det bara var att skriva på. Det var den ordväxlingen som var inför barnen. Sedan väninnan och barnen gått därifrån kom Ingrid tillbaka och hotade gå till sin advokat
om Peter inte skrev på. Peter vidhöll att han ville läsa pappret i lugn och ro. Ingrid var väldigt aggressiv verbalt och tryckte på att det inte var något märkvärdigt och att det bara var att skriva på. Hon ville ha pappren med en gång.

Röstläget stegrades – det första var han inte så uppmärksam på men det stegrades under tiden. Det slutade med att Peter tog pappret eller pappren och Ingrid gick. Han kände sig obehaglig till mods – han själv har inte den typen av ordväxlingar med sin fru. Ordväxlingen höll på i 10-15 minuter. Ingen kom under tiden på tanken att man kunde gå in och titta på vad det var för papper.

Sedan kan vi ju ta vittnesförhöret i tingsrätten med den kontaktperson som övervakat Peters umgänge med barnen:  Marita Pettersson Myhrberg har beskrivit att umgängestillfällena
gått bra, att barnen var glada och uppspelta över att träffa Peter
och att de hade roligt och mysigt tillsammans.


Hovrättsrådet Bengt Nilsson vill inte kommentera


Jag ringde idag upp Bengt Nilsson för att fråga hur man kunnat fastställa att moderns ju uppenbart jäviga vittnen var mer trovärdiga än Peters oberoende. Han började med att stamma ur sig nånting om att dom bara hade gjort "som vanligt" men kom sedan på en idé för att krångla sig ur knipan.

Han anklagade mig för bakhåll då jag inte genast förklarade att jag dokumentarade samtalet och vägrade säga ett enda ord till. Varför? Har du något att dölja Bengt?

kanske att du redan innan förhandlingen ens börjat redan bestämt dig för vad du skulle avge för dom? Du föreslog ju exakt detta för parterna innan förhandlingen ens startat. Att detta inte är ett ovanligt förfarande för domare kan man läsa här.

Ni som vill ta del av samtalet kan ladda ner det här: http://www.divshare.com/direct/9760707-2c3.amr

Mia Mark psykologtjänster HB



Mia Mark är den barnpsykolog som fått agera vårdnadstorped i det här ärendet. Dvs den som av barnhuset och Kvinnocentrum, BUP och socialtjänst utvalts till att utföra det "Smutsiga" jobbet.

Denna barnpsykolog som saknar fast nummer till sitt kontor hyrs in av barnhuset och BUP som konsult för att vittna mot papporna i dessa ärenden. Detta gör Mia mark tydligen utan att förlora någon nattsömn. Kan någon begripa hur dessa människor är funtade?

Mia säger att barnen är rädda för sin pappa och att dom berättat om våld mot både barnen och mamman. Mot detta talar samtliga oberoende vittnen i tingsrätten som sagt. Men både tingsrätten och hovrätten tror mer på Mia Mark. Att även fadern är barnpsykolog och dessutom anställd på barnhabiliteringen verkar dom inte ha tagit i beaktning alls.

Vet ni vad dessa barn har gemensamt?



(Obs, starka bilder!!)
















Samtliga har dödats av sina mammor eller deras nya pojkvänner efter att den internationella familjättsmaffian har skilt dom från deras fäder mot deras egen vilja och deras bästa. En av dom kommer från Sverige. Hur länge skall detta få pågå? Denna fråga kommer att gång på gång upprepas på denna blogg tills den får ett svar.

Varför begravs detta av tidningar och TV? Vilken hemlig agenda är det som styr detta? Varför får journalister som uppmärksammar dessa brott sparken?

Frågorna kräver ett svar, men från politiker och media är det bara helt knäpptyst.

En låt till Albin, Ludvig och deras pappa



Jag har lyckats skaka lite liv i min konstnärliga ådra och lyckats spela in ytterligare en låt som jag tror kan avar en kandidat till samlingsskivan som jag hoppas skall bli verklighet.
Det finns många svenska pappor som slåss mot överheten för sina barns skull. Dom bestraffas genom förlorad vårdnad och förlorat umgänge samtidigt som svenska media utmålar dom varje dag som riktiga ärkesvin. Dom slåss så länge dom orkar av kärlek till sina barn. En dag kommer ni att få betalt för ert helvete. En dag kommer den moraliska domen och då står ni som segrare, men då är det ofta alldeles för sent, då barnen svikits av vårt rättssystem och fått sina liv förstörda. Denna är till er. Ni är hjältar och inte svin. Vi är fler och fler som ser. Ge inte upp.




Det kommer mer om detta fall framöver men först tar jag julledigt. Jag skall försöka vila mig tillbaks till hälsa. Jag är i dålig form nu och inser att detta nog kommer att kosta mig livet om det tillåts fortsätta mycket längre.

Var det så ni tänkte ni tingsrättsbödlar då ni fråntog mig vårdnaden trots mammans alla lagbrott?
Att ett dödsstraff är nog lämpligt? Ni säger att ni förstår oss pappor, men ni förstår inte ett skit. Ni är förstockade och korkade och barn pliktar med sina liv för ert svek.

Kommer ni ihåg "tortyrmamman" från Bromma som tryckte in glasbitar i fötterna på sina barn? Hon är redan ute ur fängelset. Nu vill hon ha tillbaks vårdnaden om dom. Det skulle inte förvåna mig....

En pappas förtvivlan


Ni som tvivlar på hur ont det gör för en far att få en sådan här dom i ansiktet kan själva läsa det mail från Peter som gick ut på min interna mailinglista. Här är det ord för ord:

Tackar alla.
Jag är också rätt stum fortfarande, även om jag inte är helt förvånad.
Mer en svart avgrundssjup sorg.
Naturligtvis vill jag dels överklaga (rätt utsiktslöst).


Men jag vill också rapportera några missgrepp till vederbörande tillsynsmyndigheter.
Jag måste därvid fundera lite över vad som är de väsentliga felen. Det innebär en smärtsam papperssortering.


För min egen skull måste jag skriva något om detta. Kanske blir det en ingång på en ny yrkesbana inom akademin. Kanske blir det en pocket i lättläst-hyllan. Men framför allt måste jag göra det för pojkarna. Om 14 år är Ludvig 18 och Albin 20. Då kommer det finnas ett bankfack med all dokumentation tillgänglig för dem. Dokument som förklarar varför de berövats sin far - och på vilka grunder. Då är de också gamla och mogna nog att göra en egen bedömning av moderns person.


Fram tills dess är det nog bäst att de får leva i illusionen att hon vill dem väl. Det är först senare pojkarna kan börja reflektera över vad som är omtanke om dem och vad som är moderns egoism.
Jag är rätt kraftlös just nu. Är rädd att jag inte kan formulera mig publikt med den precision och pedagogiska eftertanke som ämnet kräver. har ett hus att sälja. Hitta ny bostad. Börja fundera på hur jag ska sköta det arbete som jag hanterat knappt halvhjärtat ett par år. Och hela tiden översvämmas jag av tankar på hur jag ska kunna ta hand om mina pojkar... Allt jag ska lära dem. Allt i denna värld jag ska förklara och allt vackert jag vill visa dem.


I våras fick de inte vara med att driva upp tomatplantorna och så frön till kryddor och blommor. De fick inte lägga upp pulkorna på vinden - till slut var det sommar så jag gjorde det själv. Skidresan i våras fick jag ställa in. Skidresan jag preliminärbokat måste jag avboka - men hur avbokar man ett löfte till en femåring om att lära honom åka skidor? Och inte fick de skörda tomaterna heller. Och inte följa hur blåmesen häckade i ventilen till köket - vi hade väntat på den och pratat om den hela vinterna.


Albins nya fågelbok ligger kvar på hans plats vid köksbordet. Ludvig har fått en egen kikare så han också kan kika på fåglarna vid fågelbordet. Den kom i vintras men han har ännu inte fått öppna paketet. Den ligger på fönsterbrädan bredvid den stol han brukar sitta på när vi äter "busfil å puffar".


Katten Zilla har flugit upp till katthimlen. Hon var allt för illa tilltygad för att klara sig. Pojkarna älskade lilla Zilla, som var en näpen liten lurvig kattunge. När hon i tisdags slutligen befriades från sina smärtor var hon en stor katt som pojkarna inte fick lära känna. Men Zilla kände dem. Hon brukade sova i pojkarnas sängar och nosa på deras kläder när de hade varit hemma.

Kläder som är nystrukna och som jag sorterat för jag vet inte vilken gång i ordningen. Jag kollade genom deras gaderober i helgen och insåg att vi måste sortera undan kläder vi köpt tillsammans men som de aldrig använt mer en någon enstaka gång. Och byxor med skrubbade knän; hål och lappar som nu är de enda levande minnen av att pojkarna faktiskt levt här och cyklat rally i skogen. Hål som minner om skrubbsår och tårar och tröstande pussar, som lett till att de varit uppe och lekt igen och tagit sig an världen.


Det sista beviset för deras liv här kommer jag putsa bort snart jag visar huset för försäljning. När barnen fördes bort för strax två år sedan var deras mor hemma en dag när jag jobbade och tog med sig i stort sett alla deras tillhörigheter. Alla foton. Vaccinationspapper och pass. Det enda som fanns kvar var

Ludvigs handavtryck på altandörren. Små, små händer. Jag hade julstädat innan så de var de enda avtryck som fanns. De var det enda som fanns kvar av honom och Albin, förutom den ännu uppslagna sagoboken jag läst kvällen innan. Och en teckning jag och Albin ritat där han målat hur mamma och
pappa bor nära varandra och hur pojkarna kan promenera däremellan.


Han vill gärna ha en bassäng så man skulle kunna simma mellan oss. Fast det gick bra med varsin bassäng också, så det ritade vi.
Teckningen är kvar. Fast blekt av solen. Den går också ned i arkivet i bankfacket.
Nä nu är jag så ledsen att jag måste gå ut och gå, efter att ha tvingat i mig en macka.

Peter



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Likhet inför lagen? Nja kanske inte helt...men det är ju för baaarnens bästa

Kategori: Feminism

grundlagenJag håller för närvarande på med ett inlägg som tar en del tid tid. Så för att hålla bloggen någorlunda uppdaterad postar jag så länge ut den utmärkta film som tidigare även postats på Pelle Billings och Pär Ströms bloggar.

Sverige har fyra grundlagar: regeringsformen (RF), successionsordningen (SO), tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen. Denna lagtext är det enda som står mellan oss medborgare och fullständig diktatur. Jag vill påminna om Senator John Henrys ord om den amerikanska konstutionen då det begav sig. "Se med misstänksamhet på alla som närmar sig denna juvel".

Det är på väg åt helvete


Det gjorde amerikanarna i valet mellan Bush och Al Gore, men deras röster ignorerades och en domstol avgjorde valet. En domstol i Florida där Geoge W:s bror Jeb Bush var chéf. Idag ser vi resultatet i världen. Nya korståg, döda amerikanska soldater (i huvudsak män) samt massor av döda irakiska civila män, kvinnor och barn.
Och nu har även vår svenska regering förklarat krig mot talibanerna. Varför? Jo för att dom förtrycker kvinnor.

Detta anser vårt land idag vara tillräckligt för att förklara krig och döda människor för. Man kan emellertid knappast slå och bomba in svensk feminism i huvudet på talibanerna...men för all del fortsätt gärna försöka. Själv drar jag kragen högre upp över ansiktet och skäms för mitt land och vad det har förfallit till.

Nu är våran egen grundlag under attack, men endast några få av oss försöker protestera. Och om man gör det så riskerar man att få sparken från sitt arbete.  Ibland liknar svenska folket ett lämmeltåg som bara traskar rätt mot stupet bara för att ledarna går åt det hållet. Det blev rätteligen ett litet protestrop mot FRA lagen, men det blåste bekvämt snabbt förbi. "Det är väl bara att gilla läget" skulle Drottning Victoria kunna ta som valspråk när det blir dags.

I grundlagen fastslås exempelvis vår rätt till en lika och rättvis behandling inför lagen. Detta oavsett ålder, kön, och etnicitet. I grundlagen slås också våran rättighet till privatliv och familjeliv fast. Det tolkar i alla fall jag som att föräldrar inte skall fråntas sina barn utan anledning. Och speciellt inte på falska grunder. Men vi ka ju se hur det ser ut i verkligheten.  Dessa grundlagar är idag helt sönderskjutna av den feministiska majoriteten i regering, riksdag och domstolar. Ni som inte tror mig, ta en titt på denna film som är gjord av signaturen Swequai och utlagd på tuben.

Läs gärna också dom mycket intressanta bloggarna som finns på min länklista. Där får man mycket spännande nyheter om jämställdheten i vårt rättssystem.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ingrid Carlqvist får sparken för att hon skriver sanningen

Kategori: Media

Så skedde det då till slut. Ingrid Carlqvist får sparken som chefredaktör på tidningen Villaliv i Malmö. Varför? För att hon vägrade att sluta skriva sanningen om feminismen och diskrimineringen av pappor på sin blogg på internet.

Ingrid är en av de få journalister i Sverige som tagit upp kampen mot radikalfeminismen och den moderna tidens häxjägare. Hon har även tagit upp mitt fall på sin tidigare blogg som hon till slut tvingades stänga efter att dom anonyma pappahatarna på nätet skrivit obehagliga mail till tidningens annonsörer.

Efter att Ingrid släppte boken "Inte utan mina söner" så startade hon en ny blogg som kan läsas här. Nu har det alltså nått dithän att människor får sparken i Sverige på grund av sina åsikter. Detta gäller dock inte de människor som sprider lögnerna. Bara dom som avslöjar dom.

Är det av rädsla som brotten tystas ner?


Ni som följt denna blogg ett tag har ju inte kunnat undgå min svidande kritik mot dagens journalistik. Är det på grund av rädsla för straff och reprisalier som journalisterna inte vågar skriva om de brott som begås mot barnen i vårt samhälle?

Frågan är minst sagt adekvat. Ingrid fick sparken för att hon vägrade hålla käften om statsfeminismens brott mot våra minsta. Annika Widebäck på TV4 hotades med samma sak då hon ville sända sina reportage om "sanningen om gömda" tidigare i år. Ni som såg debatten i publicistklubben i Stockholm minns säkert Annika som högljutt protesterade mot medias flathet och feghet. Men hon tvingades till slut lyda husbondens röst och fick behålla sitt jobb. En annan journalist som tvingats stänga sin blogg och som inte längre är yrkesverksam inom sitt yrke är Katarina Folmer. Naturligtvis av samma anledning. Så mycket är "det fria ordet" värt idag. 

Här är "barnbeskyddarna" som står bakom hetskampanjen mot papporna och våra fria journalister



Marina EnganEva Britt DahlströmKjell Åke Bjurkvist

Här är dom ledande personerna i det nätverk som sprider lögner och förtal om pappor som kämpar för sin och sina barns rätt och de journalister som vågar att skriva om den bestialiska orättvisan i vår familjelagstiftning. En orättvisa som självklart drabbar barnen i Sverige värst. Deras metod är att stämpla samtliga sveriges pappor som potentiella sexövergripare. Vi som protesterar etiketteras som "pedofilförsvarare". Exakt den formulering som också används i de anonyma mail som gått till tidningen Villalivs annonsörer.

blameEva Britt Dahlström är en socialdemokratisk politiker i Blekinge som även sitter i tingsrätten i Karlskrona som nämndeman. Hon har anmälts av rättssäkerhetsorganisationen som menar att personer med hennes extrema åsikter inte hör hemma i en tingsrätt, men Eva Britt hölls om ryggen av lagman pia Johansson och fick behålla sin nämndemanna position. Nu är beslutet överklagat och ny information bifogad så vi får se hur det går i nästa rond.

I ett inlägg för någon vecka sedan skrev jag ett öppet brev angående Eva Britt Dahlströms lögner om mig på hennes blogg, till Press sekreteraren för partiet och partiledaren, ordföranden för S- kvinnorna som hon säger sig företräda samt ordföranden för socialdemokraterna i Blekinge. Min fråga gällde om dessa ställde sig bakom dahlströms påståenden. De enda som hittills brytt sig om att svara är s-kvinnorna som svarar följande:

Hej,

Tack för ditt mail. Eva Britt Dahlström har inga uppdrag för S-kvinnor och uttalar sig inte heller för S-kvinnor. Följaktligen har vi inga synpunkter på hennes personliga blogg.

Mvh

Kajsa Jansson

Pressekreterare S-kvinnor

Varför skriver då Dahlström på sin blogg att hon är aktiv inom S-kvinnorna?


Kjell Åke Bjurkvist är en tragisk person som på sin blogg uppmanar människor att stödja ren barnmisshandel, och Marina Engan är en av sveriges värsta lögnspridare när det gäller sexövergrepp på barn, hur vanligt det är och vilka som begår brotten. Alla dessa personer ingår i det som i Sverige kallas för "överlevare". En rörelse som övertrumfar dom flesta när det gäller hat och bitterhet. De som ingår i rörelsen säger sig samtliga vara offer för övergrepp själva. Ofta har dom gått i terapi hos kvacksalvarpsykologer som "hjälpt" dom att låsa upp dolda minnen av övergreppen. I samtliga fall är det män som påstås ligga bakom, oftast papporna.

Just nu pågår en namninsamling till stöd för mamman till Evelina som tillsammans med flickans morföräldrar kidnappade sin dotter och gömde henne i Danmark för att hon förlorat vårdnaden om henne. Namninsamlingen är bland de mest underskrivna på namninsamling.se och startades av Marina Engan. I texten till namninsamlingen sprider hon rena lögner om barnets pappa som utmålas som värsta sortens pedofil, samtidigt som barnets mor beskrivs som en hjälte som uppoffrar sig för sitt barn.

Ni som skrivit på denna namninsamling har blivit grundlurade


bluffNi som aningslöst skrivit på denna namninsamling i tron att ni gör en insats för barnen i Sverige har blivit blåsta ända upp på läktaren. Det Marina Engan skriver på namninsamling.se är ren lögn och fantasi. Lina Lundin som är ordförande i Saknade barns nätverk har skivit en artikel där hon redogör för vad som är sant och osant i detta ärende. Artikeln är uppbyggd på den dokumentation som finns angående Evelina och förklarar varför mamman förlorade vårdnaden om henne. Läs hennes arikel här http://www.saknadebarn.se/2009/12/08/evelina-oscarsson-rykten-och-sanning/

Även Ingrid Carlqvist har tidigare tagit upp fallet med Evelina på sin blogg till ovannämnda personers stora förtret.

Människorna bakom namninsamling.se borde uppmärksammas på de farliga lögner som sprids via deras hemsida. Jag kommer i alla fall att upplysa dom om detta och uppmanar alla som bryr sig om barns trygghet och säkerhet att göra detsamma.

Visst är det märkligt? Engans namninsamling som enbart bygger på lögner, förtal och förutfattade meningar om män och fäder får snabbt uppemot 5000 underskrifter, medan den som startats för mig och min dotter mödosamt för närvarande håller på att kravla sig över 200. Har detta möjligtvis att göra med det faktum att jag råkar vara pappa och inte mamma?

Detta visar väl om något den snedvridna syn och den okunskap om detta ämne som råder ute i vårt kalla samhälle. Vi är det land i Europa som fällts flest gånger för brott mot de mänskliga rättigheterna i Europadomstolen, samtidigt som vi gärna vill utmåla oss själva som världens friaste, mest jämställda land. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Sverige är idag korrumperat ända in till roten. Vi har lika många oskyldigt dömda i våra fängelser som vilken diktatur som helst och vi tävlar i samma liga som Iran när det gäller tiden vi spärrar in människor utan dom. I de flesta fall rör det sig om våld eller övergrepp mot kvinnor och barn och i de flesta fallen finns inga tekniska bevis för brotten överhuvudtaget.

Men de flesta medborgare i vårt land går fortfarande omkring med ihopknipna ögon och fingrarna i öronen samtidigt som man tycks resonera att om jag bara slipper se brotten mot barnens rättigheter som tillåts i Sverige så existerar dom nog inte. Tyvärr Svensson, så är det inte så enkelt. Nästa gång är det dina barn dom ger sig på. Då kommer ni till människor som mig och Ingrid och ber om hjälp. Men innan ni själva drabbas så tycks ni mer benägna att hjälpa dom mörkermänniskor som orsakar den humanitära katastrof, som är det enda sättet att beskriva kriget mot fäderna och kärnfamiljen, som Sveriges radikalfeminister och ovannämnda tokstollar har startat.

Någon annan journalist som är villig att riskera sin inkomst? Nä jag tänkte väl det...



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Detta är ondska i sin renaste form

Kategori: Barn

Barnet på bilden till vänster mår inte alls bra. Efter ett liv av bevittnade och upplevda övergrepp av människor som bara kan beskrivas som monster har hennes sköra psyke stängt av. Hon har drabbats av apatiska barn syndromet.  Detta svårt sjuka barn blir senare hämtat på sjukhuset där hon vårdades, bortkopplat från droppflaskan och försedd med hand och fotbojor av svensk polis,och utvisat till ett land utan framtid.

Journalisten och guldspadevinnaren Gellert Tamas berättar i sin senaste bok "De apatiska" om det politiska spelet bakom den omänskligt grymma behandling dessa barn fick av den tidigare regeringen.

En av dom största rollerna i den här helt osannolika historien spelas av Barbro Holmberg. Immigrationsminister i den tidigare socialdemokratiska regeringen. Denne fine representant för socialdemokratiska politiker ljög i riksdagens talarstol att en apatisk flicka blixtsnabbt blivit frisk efter avvisningen. Hon vidarebefordrade helt medvetet en vandringssägen, helt utan verklighetsförankring. Syftet var att underlätta framtida utvisningar av dödssjuka barn.

Vad har nu detta med Tiger Woods och hans svenska hustru Elin att göra? Fortsätt läsa så kommer ni att se kopplingen som mig veterligen dom flesta nyhetsredaktioner i Sverige tydligen inte anser är "av allmänintresse".

Tigers skador uppstod inte i bilkraschen


Få har väl undgått den massiva nyhetsbevakningen av Tiger Woods och hans svenska hustru Elin efter hans mystiska bilolycka utanför deras hem i Florida. Tiger var blodig i ansiktet då polisen kom till platsen. skadorna i hans ansikte kunde emellertid enligt polisens rapport inte ha uppstått i själva bilkraschen. Det fanns inget blod på varken hans händer eller på ratten. Om man skadar sig i ansiktet vid en olycka och fortfarande är vid medvetande så känner man instinktivt på sitt ansikte med händerna för att se 1) blöder jag? 2) Hur allvarligt skadad är jag? Detta gjorde inte Tiger vilket visar att skadorna fanns där redan innan kraschen.

Nu försvarar Woods sin hustru och tar i media på sig hela skulden för det inträffade. Skolboksbeteende för en misshandlad partner. Det har till och med stiftats lagar för att komma till rätta med problemet. Men när offret är en man så brister både Expressen och Aftonbladet ut i ren lovsång och hyllar förövaren som en modig och rättrådig kvinna. Att hon begått ett allvarligt våldsbrott låtsas tidningarnas feministiska reportrar inte om. Tiger som emellertid inte begått något brott utan endast utsatts för ett, blir i feministiskt kontrollerade media utmålad som århundratets brottsling. Jesper Parnevik sägs av Expressen ha yttrat: "Hoppas hon använder en driver istället för en järntrea nästa gång". Hur Jesper, som enligt samma artikel inte varit i kontakt med Elin sedan händelsen, kunde veta att hon använt just en järntrea för att puckla på sin man, framgår inte.

Feministiska Aftonbladet och Expressen kör med accellererande fart rätt mot sin egen undergång. Tidningar utan folkets förtroende kan inte överleva i längden. Och om man vill behålla människors förtroende bör man inte ljuga och förvrida sanningen som Expressen och Aftonbladet envisas med att göra. En dag kommer dom att tvingas betala priset för den massiva desinformation dom har mage att kalla nyheter.


Möt hjältinnan Elins mor


Barbro HolmbergLandshövding Barbro Holmberg är Tiger Woods svärmor. Barbro Holmberg var också migrationsminister i den tidigare socialdemokratiska regeringen. Låt mig citera ett stycke ur Gellert Tamas bok "De apatiska":

Mariana är elva år gammal och sedan länge svårt sjuk. Hon ger knappt några livstecken ifrån sig. Hon reagerar inte på beröring, vare sig äter eller dricker och får näring via en sond. Myndigheterna anser att hon och hennes familj inte har giltiga skäl att få stanna i Sverige.


Den 26 maj 2003 hämtas Mariana av polis från en barnmedicinsk avdelning i Jönköping. Droppet kopplas bort och poliserna kör iväg henne i rullstol. Dagen därpå lyfts hon ombord på ett flygplan och placeras halvsittande över ett säte, trots att läkare sagt att hon måste transporteras liggande. När hennes pappa bär av henne från flygplanet på Tegel i Berlin är det många som tittar undrande. Mager och tilltufsad ligger flickan i det närmaste avsvimmad i pappans famn. Några tyska gränspoliser skyndar fram. Förvåningen övergår strax i ilska. Varför har inte svenska myndigheter informerat om flickans tillstånd? Ambulans tillkallas genast.


Senare beskriver tyska tjänstemän för journalisten Gellert Tamas behandlingen av Mariana som "djupt omänsklig". De kunde inte begripa att man i Sverige kunde fatta ett sådant avvisningsbeslut.


Mariana var dock långt ifrån ensam om att få denna grymma behandling av det svenska migrationsverket och den svenska polisen. Mängder av barn har på behandlats på samma omänskliga sätt. Barbro Holmberg var den högsta ansvariga för detta barbari. Numera är hon ångerfull. Lögner som hon medvetet spred från riksdagens talarstol om barn som mystiskt tillfrisknat efter utvisningarna, har nu efter avslöjandena förvandlats till "olyckliga formuleringar". Har vi hört det förr?

 

Kan detta ge en del av förklaringen till att Elin Woods beskrivs av sina gamla skolkamrater som en kvinna som "inte skulle ta nån skit från en sån som Tiger Woods"? Stackars sate. Mitt råd till Tiger är att ta ut skilsmässa genast, kosta vad det kosta vill, och när vi talar om en superstjärna i golf så blir en skilsmässa naturligtvis inte billig. Både Elin och hennes familj kan räkna med att aldrig mer behöva arbeta en dag i sitt liv. Kanske tur för Barbro Holmberg som nu rätteligen ifrågasätts som landshövding.

 

Vad ska man kalla människor som dessa?

 

Marie Hessle2005 har den allmänna opinionens iska över regeringens avvisningar av dödssjuka barn blivit allt för besvärlig. Speciallt som valet står för dörren. fem riksdagspartier hade då krävt en allmän amnesti för de apatiska barnen. Socialdemokraterna, med stöd av moderaterna, röstade ner förslaget.

- Ett bra beslut, allt annat hade varit en humanitär katastrof, sade migrationsminister Barbro Holmberg (s) i en kommentar. Barbro Holmberg behövde dock någon utbildad person i vit rock som kunde bekräfta hennes syn på saken. Barnen simulerar och manipuleras av sina föräldrar. Uppdraget gick till psykologen Marie Hessle. 2005 presenterar Hessle sin första rapport som säger att detta apatisyndrom var något nytt som endast drabbade asylsökande barn i Sverige.

 

Men det här stämmer inte. Uppdrag granskning har visat att det redan 1991 rapporterades i nyhetssändningar om fall som påminner om dagens apatiska barn, då handlade det om turkiska flyktingbarn från Bulgarien. Det finns fler exempel - och symptomen finns beskrivna i medicinsk litteratur från 1950-talet.

 

Migrationsverket firar avvisningarna med Champagne

 

Annica Ring är den chéf som blev riksbekant då hon firade ett av dom dödssjuka barnens utvisning med champagne och tårta. Följande mail skrev av beslutsfattaren Annica Ring på migrationsverket till sin personal:

 

"På fredag ska vi fira ihop med AM2 kl 15.00 i deras kök.
Annica RingJag hoppas att ni alla kan avsätta en kvart innan i vårt kök då vi tänkte infria [handläggarens namn, reds. anm.] löfte om champagne efter det att en viss familj lämnat Sverige. I dag har jag fått bekräftat att verkställigheten avlöpte väl dock med fot- och handbojor samt poliser som blev påpucklade på traditionellt sätt med handväska. Så varm välkomna till vårt kök 14.45 för en skål."


Så här förklarade sig Annica Ring senare i Dagens Nyheter:

 

- Rysk champagne är egentligen bara ett mousserande vin, inte riktig champagne. Och om jag minns rätt så var de andra flaskorna grekiskt vin, säger hon.

 

Annica Ring förnekar, trots sina detaljerade formuleringar i mejlet, att firandet skulle
gälla en viss avvisad familj.

- Det är en olycklig formulering, säger hon. Mejlet skrevs i all hast.

 

Mailväxlingen avslöjar den sanna agendan


de apatiska barnenGellert Tamas avslöjar nu den mailväxling som ägde rum mellan regeringens utredare, psykologen Marie Hessle och bland andra Annica Ring på migrationsverket. Deras ansträngningar att kasta skulden för apatisyndromet på föräldrarna bär frukt. Allmänheten sväljer deras lögner och opinionen vänder från att stödja barnen till en allmän ilska mot deras slemma föräldrar. Två av barnen tas till och med från föräldrarna av socialtjänsten med hjälp av LVU lagen.

Annica Ring blir talesmannen som offentligt går ut med "sanningen" om de skådespelande barnen. Marie Hessle som dock inser att hennes inblandning i detta skulle leda till skandal diarieför aldrig de mail hon skriver till olika personer. Istället raderar hon minutiöst över 50 mail från sin dator. Marie Hessles fall blir dock oförmågan att inse att mail inte försvinner bara för att dom raderas i hennes klientdator.  Några av mailen publiceras i "De apatiska". Detta skriver Marie Hessles sekreterare till den norska sjuksköterskan Inger Schanche:

"Vi håller på med att sammanställa underlag för att få upp frågorna på högsta nivå, dvs minister, generaldirektör på socialstyrelsen, Rikskriminalen m.fl."

Senare skriver Marie Hessle även själv till Ingrid Schanche och ber om hjälp att få ut sekretessbelagt material från Migrationsverket:


Inger: Nu skriver jag tillo dej och bifogar Annica Rings mejl (Annica samverkar vi nära med. Hon arbetar på Migrationsverket som beslutsfattare och har en specialuppdrag som handlar om de apatiska barnen. Kan du vara henne behjälplig med ngt förnamn eller så utifrån hennes behov nedan?så kan vi få ta del av Migrationsverkets material i fallet och se vad dom har fått info om!

Hälsn. Marie"

Samtidigt pågår mailkonverstionen mellan Marie Hessle och Annica Ring för fullt. Kvinnorna jobbar hårt för att lägga upp en mediastrategi för att föra ut sin egenpåhittade agenda för att undergräva dom sjuka barnens chanser att få stanna och få sjukvård i Sverige. Annica Ring skriver den 3 November följande mail till Holmbergs utredare:


Hej
Vill bara tala om att nu har polisen läckt till media så bollen rullar

 

Marie Hessle svarar omedelbart. Hon vill veta mer om vilka medier som nappat. Varpå hon får följande information från Annica Ring:


Hej
Vad gäller media så är det hittills bara TV4 som hört av sig. Informatörerna här funderar på om de ska lägga ut något på vårt verksnät, jag applåderar vi måste bli mer offensiva

//Annica


"Tycker att det är bra att vara offensiv om det är rätt tajmat. Det bästa just nu vore om informationen kom från Polisen tycker jag. Media har ju sin dramaturgi? Barnen är utsatta av systemet i Sverige, där ju MIV ingår! Håller ni nu på att misstänkliggöra de stackars föräldrarna??? kan de kanske tänka!?
Marie"

 

Den 22 november bestämmer sig Svenska Dagbladet för att publicera uppgifterna om misstänkt vanvård och Annica Ring träder fram för att svara på medias frågor. Marie Hessles och Annica Rings strategi har lyckats. Bilden att det i många fall är beräknande föräldrar som förgiftar och manipulerar sina barn är nu etablerad. Återigen har svenska myndigheter visat sin märkliga syn på barns bästa, eller som det låter när dom säger det:  Baaarnets bästa De svenska "Barnbeskyddarnas" slagord nummer ett.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Rädda barnen: Fler barn måste tvångssepareras från papporna

Kategori: Barn

Möt Åsa Landberg. Barnpsykolog på Rädda barnen och outtröttlig debattör i diskussionerna om "barnens bästa" i Sverige. Igår gick hon ut i Aktuellt på SVT i ett utspel om lagen om gemensam vårdnad. Barnpsykolog Åsa Landberg menar att lagen är skadlig för barn.

Jag fick ett mail idag av M, vars suveräna webmagasin "genusmagazinet" av rent förbiseende inte fått någon länk från min blogg på ett tag. Detta är nu åtgärdat. Hoppas jag kan gottgöra denna blunder genom att ge siten välförtjänt reklam med detta inlägg. http//:www.genusmagazinet.se är adressen.

M skriver i sitt mail:

Rädda Barnen är dessvärre en väldigt extrem och mycket märklig organisation. Deras hemsida innehåller mängder med faktafel, och när man skriver frågor till Rädda Barnen så får man ytterst sällan något svar.

Vid de tillfällen jag har varit i kontakt med Rädda Barnen om deras felaktiga faktauppgifter, har jag oftast skrivit förgäves. Dessvärre tror jag att svaren uteblir just på grund av att Rädda Barnen är väl medvetna om att deras uppgifter är fel och att uppgifterna är svåra att styrka via faktahänvisningar. Det är just detta som gör Rädda Barnen så skrämmande. Faktisk en riktigt läskig organisation, i den bemärleklsen att den åtnjytter ett stort förtroende hos allmänheten. Ett förtroende som Rädda Barnen dessvärre tycks utnyttja till för egen vinning.

Denna organisation mottar miljoner av aningslösa medborgare som skänker pengar i tron att dom gör en insats för sveriges och världens barn. Vad kommer att ske med Rädda barnens frontfigurer den dagen då deras donatorer inser att effekten av deras gåvor blivit den för barnen rakt motsatta. Att fler barn tillåtits fara illa? Jag är glad att jag inte kommer att vara i dessa "barnbeskyddares" sandaletter den dag detta blir allmänt känt. Rädda barnens styrelse utgörs idag av 10 medlemmar med ordförande Inger Ashing i spetsen. 7 av dessa 10 är kvinnor. En snabb sökning på Google ger vid handen att samtliga av dessa styrelseledamöter i något sammanhang uttalats feministiska åsikter i debatten om kvinnors rättigheter. I Sverige likställs kvinnors rättigheters med barns. Hur kan Aktuellt som en av sveriges största nyhetsredaktioner missa detta? Har man helt skippat all källkritik i dessa frågor på SVT? Eller missar man detta helt medvetet? Styrelsen i Rädda barnen kan ni stifta närmare bekantskap med här.

 

Speciella BUP mottagningar skapas för att öka takten på barnmisshandeln

 

En annan av sveriges "barnbeskyddare" BUP psykologen Anna Norlén på BUPs specialmottagning för barn som drabbats av hemska män fick också hon stort utrymme att bre ut sig och komma med unkna antydningar om pappor och hur farliga vi är för barnen i Aktellts inslag. Är Anna Norlén omedveten om hur verkligheten för våra barn ser ut, eller gör hon detta väl medveten om det? Jag har idag sökt Anna Norlén för att få svar på min fråga, men hon har inte ringt tillbaks trots att jag lämnat meddelanden.

På siten BUP.nu kan man läsa en artikel från Annas BUP avdelning Bågen. I artikeln kan man bland annat läsa följande: Ibland samlas gruppen kring ett speciellt tema, till exempel pappa. Kanske ritar deltagarna av sina pappor. Eller gör en plus- och minuslista över hans goda och dåliga egenskaper.

– Det kan vara ganska laddat att rita honom och presentera honom. Han är en sådan stark faktor i ens liv, säger Anna Norlén

– Ofta finns inte papporna med i deras vardag. Men han är ständigt närvarande i deras tankar. De funderar på vad han gör och var han bor. Att man får rita av honom och sätta ord på honom kanske förhindrar att tankarna på pappa glider iväg och blir mardrömmar, säger Robert Kavhed.

I gårdagens inlägg visade jag hur polisen går till väga för att ta fram "dolda minnen" från barn. Detta görs fortfarande trots att all modern forskning pekar på att detta är rent humbug. På BUP beklagar man sig nu över att man inte får göra samma sak med barnen bara för att ena vårdnadshavaren motsätter sig det. Detta anser Anna Norlén på BUP vara ett bevis på att gemensam vårdnad är skadlig för våra barn. Återigen måste man ställa sig frågan, hur länge skall denna misshandel av barn och fäder tillåtas fortsätta? Och hur länge skall vår public service media jämna vägen för dessa "barnbeskyddare"?

Kunskapen har funnits länge



Detta humbug med att locka fram "dolda minnen" ur barn är nämligen ingen ny kunskap. Redan för 400 år sedan använde man sig av denna kvasivetenskap som dom flesta säkert vet. Så här sa filosofie doktor Astrid Holgersson bland annat på seminariet Nordiskt tvärfackligt forum för rättssäkerhet i sexualbrottmål som hon höll redan 1995 och som länge legat helt öppet och tillgängligt på internet.( Hela föredraget kan läsas här. )

I Sverige är det mest skadliga exemplet från lekmannaområdet boken "Mot dessa våra minsta" (Dahlström-Lannes, 1990, 1991, 1992, 1994), vilken kommit att underminera polis- och åklagarutbildningen och lett till att man i Sverige numera i stor omfattning finner ledande och manipulerande polisförhör rörande sexuella övergrepp, ofta tillkomna efter samråd med socialtjänsten och barnpsykiatrin. Poliser (och åklagare) får i specialkurser felaktig generell information om incest och sexuella övergrepp (exempelvis det ovannämnda Summits syndrom).


Avsnittet om förhör med barn i ovannämnda bok (sid 121 f) är skrivet utifrån antagandet att det förhörda barnet varit utsatt och att det gäller att få barnet att berätta. Det anges t.ex. (sid 130) fem skäl till att ett barn inte berättar (saknar ord; har förträngt, rädd; skuldkänslor; lojalitet). Det fundamentala skälet att barnet inte har något att berätta nämns överhuvudtaget inte! Man får också lära sig att "man skall tro på barn" och att "barn inte ljuger om sånt"


I praktiken har detta medfört: att tro på barn innebär att tro att ett barn varit utsatt för övergrepp. Om ett barn bedyrar att ingenting hänt, så tror man däremot inte på barnet utan anser att barnet ljuger. Detta är integritetskränkande och förvillande för ett barn och kan leda till att barnets verklighetsuppfattning förvrängs.


Att döma av innehållet i senare års svenska polisförhör rörande sexuella övergrepp synes manipulation genom utfrågning även läras ut för att kunna uppfylla de ovan omnämnda utsagepsykologiska kriterierna.


Exempel:


1. Om ett barn spontant återger vad en person sagt under ett händelseförlopp kan detta anses tala för att barnet berättar om något självupplevt. Numera ser man ofta i polisförhör att man frågar barnet om personen ifråga sagt något. Citat som på detta sätt tillkommer genom att förhörsledaren ställer direkta frågor ger självfallet inget stöd för att barnet återger något självupplevt.


2. Ett annat sådant exempel är att om ett barn spontant kommer ihåg att man blev avbruten under ett pågående övergrepp (av att t.ex. mamma eller något syskon satte nyckeln i dörren) kan detta ses som ett stöd för att barnet berättar om något självupplevt. För att plocka fram en sådan uppgift ställs numera ofta i polisförhör frågor om man "blivit avbruten " någon gång. Om barnet på en sådan direkt fråga svarar ja och ger något exempel, kan detta vara en ren förhörseffekt och ger således inget stöd för att barnet talar om något självupplevt.


3. På samma sätt tycks man få lära sig att med hjälp av frågor plocka fram detaljer för att sedan kunna hävda att "berättelsen" är detaljrik.


Detta innebär missbruk och förvanskning av utsagepysykologisk kunskap och metodik. Manipulationer av detta slag kan klarläggas genom en utsagepsykologisk realitetsanalys av förhörsmaterialet.


Utvecklingen i Sverige är således från rättssäkerhetssynpunkt särskilt bekymmersam, eftersom effekterna av f.d. polisen Dahlström-Lannes' bok blivit att de grundläggande polisutredn-ingarna rörande sexuella övergrepp ofta inte genomföres på ett objektivt sätt. Ofta är den utredande polisen, och även åklagaren, medlem i någon s.k. samrådsgrupp med barnpsykiatrin och socialtjänsten. Inom dessa samrådsgrupper och "nätverk" som bildats i Sverige, är man okunnig om eller värjer sig mot den internationella vetenskapliga forskning, som under senare år klarlagt att det saknas empiriskt underlag för många av de myter och föreställningar som spritts rörande incest och sexuella övergrepp. Genom inbördes påverkan förstärks inom dessa nätverk felaktiga föreställningar exempelvis om "tecken- på incest och om att sexuella övergrepp är mycket vanligt förekommande.


Nätverkens infiltrering i rättsväsendet och spridande av Dahlström-Lannes' bok och hennes föreläsningsverksamhet (med stöd av Rädda Barnen och med bl.a. Riksåklagaren som avnämare) har - förutom underminering av polis- och åklagarutbildningen - även medfört att ledamöter i våra domstolar - ända upp till Högsta Domstolen - förletts att anamma empiriskt ogrundade påståenden (myter). Många domstolar har därmed förlorat sin förmåga att kritiskt och förutsättningslöst utvärdera såväl psykolog- som polisutredningar rörande sexuella övergrepp.


Problemet i dag är inte att man har svårt att ta till sig att sexuella övergrepp sker - i stället tror man i dag alltför lätt att övergrepp skett och är inte beredd att ifrågasätta det.

 

Även förövare kan enligt bortträngningsteorin tränga bort minnen eller delar av minnen vad de utsatt andra för. Öhrström (1996) skriver om utredningarna i Cleveland i slutet på 1980-talet när två läkare under ett halvår på osakliga grunder diagnostiserade 121 barn som sexuellt utnyttjade:

 

”Socialarbetarna ifrågasatte inte sina utfrågningsmetoder. Det de gjorde stämde ju med de förväntningar de fått på kurser och i böcker av olika incestexperter. De blev inte förvånande att finna så många utsatta barn, det var ju vad man kunde vänta sig. Att de upptäckte övergrepp även bland väl fungerande medelklassfamiljer var också förväntat. Att nästan alla nekade till anklagelserna stämde likaså med förväntningarna. Ju värre brott, desto starkare förnekanden hade de fått lära sig.”

Mammor i majoritet bland misshandlarna


Varför är den massiva propagandan och lögnerna som sprids av bland andra Rädda barnen då så farlig? Det är väl bra att problemet med våld och sexuella övergrepp mot barn uppmärksammas?

Därför att det är ett gigantiskt svek mot barnen att osynliggöra det fysiska och psykiska våld dom utsätts för av sina mödrar. Detta är nämligen resultatet av den förda desinformationskampanjen. Barn som utsätts för våld och misshandel av sina mödrar får idag ingen hjälp av myndigheterna. Det är därför vi gång på gång tvingas läsa om barn som i åratal utsatts för rå och brutal misshandel av sina mammor, utan att samhället ingriper till skydd för dom. Istället ingriper samhället till skydd för dessa odjur. Varje gång skakar vi på huvudet och frågar oss varför? Ja nu vet ni varför. Orsaken stavas bland annat Rädda Barnen. Och många människor som misslyckats med sina yrkesliv och som finner en möjlighet till ett konstlat engagemang och goda inkomster inom dessa organisationer. Tänk till en gång extra innan ni nästa gång aningslöst skänker pengar till organisationer som Rädda Barnen och BRIS. Om ni verkligen vill göra en insats för barnens trygghet och säkerhet, skänk istället pengarna till Pappa-Barn. En förening som verkligen jobbar för att förbättra barns villkor.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,