Jag har efter fyra års misshandel nått smärtgränsen
Kategori: Pappa
(Inlägget redigerat på D:s begäran med tanke på barnen.)Dagen före dopparedagen. Sitter här och stirrar på mina julklappar som jag fått av försäkringskassan och skatteverket. Ett tredubblat underhåll till mödrarna nästa år och avslag på min ansökan om anstånd med en skatteskuld på 18 000 kronor. Tackar för er förståelse.I övrigt så kan ni till vänster se den hög med papper och brev från myndigheterna. Svar på ansökningar, anmälningar och vädjanden om hjälp. Inte ett enda beslut har gått min väg. Inte ett enda. I tingsrättsdomen från 08 talas det visserligen om att mamman begått egenmäktighet, att hon polisanmält mig utan grund och att hon ljugit om min aggresivitet och farlighet, men vad hjälpte det. Dom tog vårdnadsrätten ifrån mig i alla fall.
Ett av de senaste avslagen kom från JO angående min anmälan mot Varbergs tingsrätt. Men JO tycker det är helt okej att döma människor till att förlora sina barn enbart på en totaljävig socialtjänsts tolkning av en förundersökning som polisen hemligstämplat. Själva förundersökningen som vi begärde att tingsrätten skulle hämta in ansåg rådman Gerd Möllers "inte skulle tillföra målet något av intresse". Det var JO uppenbarligen överens med dom om. Själv vet jag inte eftersom jag inte får se den.
Jag har fått nog nu
Kanske var beskedet från skatteverket droppen stråt som knäckte kamelens rygg. Tjänstemannen Dick Blom skriver i sitt svar på min ansökan om anstånd med skuld att skatteverket enligt paragraf si och så får ge anstånd med betalning, men det tänker han inte göra i mitt fall. Betalningssvårigheterna skall nämligen vara oförvållade och i mitt fall är dom uppenbarligen inte det. Jag skrev i min ansökan att skatteskulden uppstått genom att jag var tvungen att avyttra alla mina livs besparingar och att det därigenom uppstod en skatt som jag har varit tvungen att använda till att betala Cicélas advokatkostnader, eftersom jag förlorade min ansökan om verkställighet av dom. Detta dömde Gerd Möllers mig till i min utevaro utan att jag ens blev underrättad. Därigenom dömdes jag alltså att betala även min motparts advokatkostnader. Jag kan också nämna i sammanhanget att mitt ombud tog 1500 kronor för jobbet han lade ner på min verkställighetsansökan. Min motparts ombud Fru Andersch tog nästan 10 000 kronor.
För övrigt tycker försäkringskassan att dom kan ta en fjärdedel av mitt sjukbidrag och ge till mammorna så får jag klara mig bäst jag vill på resten som då blir 7500 kronor. Det inser nog dom flesta att det är rätt omöjligt med hyra telefon, bredband och alla resor till kungsbacka för möten övervakade umgängen osv. Det är 20 mil fram och tillbaka. Om min bil skulle gå sönder så är det kört. Och det gör den ju förr eller senare.
Jag kan också passa på att gratulera överlevargänget som i sina kommentarer på min blogg anklagar mig för att sakna empati. Vad skönt det ska bli för er att slippa mig hädanefter. Ni som har så mycket empati att ni kämpar för att barnen i Sverige skall mista sina pappor för gott med alla skador som enligt all seriös forskning visar följer på detta. God Jul och gott nytt år. Detta får bli min julklapp till er.
Att även vi pappor lider fruktansvärt av detta är fortfarande inte politiskt korrekt att ens nämna. Det är ju barnens bästa vi talar om här eller hur. Pappor har inget hjärta alls. Vi kämpar uppenbarligen i åratal och offrar alla pengar vi har och vår psykiska hälsa bara så att vi kan få tillgång till barnen så att vi kan fortsätta slå och förgripa oss på dom.
4 års kontunierlig misshandel, hån och förnedring. Dom 10 månaderna av ständig oro, ångest och djävulsk smärta då jag inte fick ha någon kontakt med min dotter. Jag hoppas att ni på domstolarna tänker en gång extra innan ni slentrianmässigt bryter kontakten mellan en förälder och dennes barn nästa gång. Men det kommer ni inte att göra. Ni är allt för indokrinerade av eran älskade feminism för det.
Kanske kan detta göra någon nytta på något sätt.
Jag klarar inte av fler avslag på mina ansökningar och anmälningar nu. Jag kan inte heller vara någon bra pappa till mitt andra barn som älskar mig högt men som bara lider av att se hur ont jag har.
Jag var på stan igår och handlade en julklapp till min son, men fick ett panikångestanfall av att se alla lyckliga barn som det lös ur ögonen på. Inte för att jag missunnar dom det men för att det hela tiden ledde tankarna till mina.
Jag kan inte släppa detta förrän jag får upprättelse och det kommer jag nog aldrig att få. Inte i detta världens jämställdaste land.
Mina barn, jag älskar er mer än ord kan beskriva, och jag har verkligen försökt att vara en så bra pappa som jag överhuvudtaget mäktat med.
God jul på er alla min dotters "beskyddare". Jag hoppas ni får en trevlig högtid tillsammans med era egna barn och barnbarn.
Joakim
Pappa
