daddys

Forskning och utveckling sägs skall vara viktiga saker att satsa på under en finanskris. Men tycker ni, Sveriges medborgare att det är rätt av en regering, att mitt under den värsta depressionen sedan 30 talet, satsa 800 miljoner av era skattepengar på rent trams? Det var helt nyligen jämställdhetsminister Nyamko Sabuni stolt aviserade att nu skulle 800 miljoner kronor satsas på att förebygga mäns våld mot kvinnor. Vi 99,3%  invånare som aldrig slagit eller våldtagit någon, men som är eller riskerar att bli utan jobb och försörjning höll oss för skratt. Skulle tro att de andra 0,7% gjorde det också förresten...

När regeringen öppnar forsknings plånboken så kryper varenda dåre, som inte klarat ett liv utanför universitetet,fram och vädrar pengar. Här följer några exempel på vad regeringen satsar dina skattepengar på i dagsläget. Sedan får ni själva avgöra om ni tycker detta är rimligt.

Fil Dr Verena Jakobssen Barth beviljas 600 000 kronor av vetenskapsrådet för sitt projekt "Trumpeten som genussymbol". Jag har läst i beskrivningen av projektet, men jag blir inte klok på vad vi som land och folk tjänar på att klarlägga huruvida trumpeten kan ses som ett redskap för förtryckandet av kvinnor. Någon som kan hjälpa mig?

Igår tog jag upp professorn i Stockholm som lyckats forska fram att män inte blir diskriminerade i vårdnadstvister och att det är en myt att män blir falskt anklagade för misshandel och incest. Jag undrar hur många miljoner hon fick för det?

En snabb titt på Lunds universitet och deras "centrum för genusforskning" som leds av Tiina Rosenberg ger vid handen att följande kurser erbjuds i vår. 1. Feminist methodologies en sån kurs kan jag också hålla. Det handlar bara om att lära sig ljuga, överdriva och peka finger tillräckligt länge tills människor tror på vad du säger.
 2. Maskulinitetsstudier  i litteratur listan för den här kursen hittar man exempelvis böcker som avhandlar "de svenska amerika båtarna som manliga homomiljöer". öööhh....3.Kursen i HBT(HomoBiTrans)-kunskap. Detta sägs vara en kurs som särsklit riktar sig mot personal inom socialt arbete, psykologi, vård och utbildning. Jag undrar vad HomoBiTrans kunskap är? Okej, så några är gay och några gillar båda och några känner ett behov av att klä ut sig (snabbkursen).

jag anser att det saknas en kurs. En kurs som heter Feministiska myter och lögner och vad dom gör med vårt samhälle.  Fast jag misstänker att jag får vänta länge på den.

Feministernas iver att påpeka forna orättvisor mot kvinnor har resulterat i att dom kommit att se mannen som en kollektiv fiende i ett könskrig. Alla som har en avviklande åsikt censureras eller förlöjligas. Ni som ännu inte sett Evin Rubars dokumentär "könskriget" kan klicka på länken i höger spalten så kommer ni till filmen. Jag rekommenderar särskilt del 2.
Jag kan inte se att detta eviga utmålande av mannen som misstänkt kan kallas något annat än rent manshat. Men det kan jag väl stå ut med. Det har jag också gjort i merparten av mitt liv. det jag inte kan stå ut med däremot är effekterna det håller på att få för vårt samhälle.

Taktiken som framgångsrikt används för att framkalla manshatet som nu fått starkt fäste i vårt samhälle är lika enkel och genial som den är ondskefull. Man tar dom negativa aspekterna av manligheten som uppvisas av en liten minoritet av alla män, såsom sexuell aggressivitet, brutalitet och revirtänkande, och så sätter man bara dessa etiketter även på den stora majoriteten, färdigt!

Kulturellt så är manshatet den farligaste effekten av den feministiska revolutionen. Det söker nämligen undertrycka vikten av tillit, instinkten till samarbete, beskydd och den gemensamma tacksamheten för det andra könets styrkor och uppoffringar. Allt det som krävs för att vi ska få ett hälsosamt samhälle. Alla vet vi ju att när en fördom väl en gång grävt ner sig i skyttegraven är den nästa omöjlig att besegra. Därför är feminismens iver att skapa fler så mycket farligare än de flesta vill inse.

Exemplen på detta är många. Statsfinansiering av feministiska grupper och organisationer med miljardbelopp, kvinnors överlägsenhet i familjerätts mål, kvinnor döms  lindrigare för samma brott än män, skolböcker och utbildningar med mansfientliga texter om kvinnomisshandel, en socialtjänst som lyssnar på kvinnor men automatiskt misstror män och pappor och naturligtvis, en reklam och nöjesvärld som porträtterar kvinnor som starka, smarta, attraktiva och kompetenta medan män porträtteras som fåniga, naiva, dumma och menlösa. Visst är det lätt att skratta åt ICA Stig och se hans klumpiga försök att ragga som humor, men skrattet fastnar i halsen den dag man inser att det är så här hela samhället ser på oss män. Reklamen har stor makt.
Många ser feminism som en ideologi som bränt sitt krut och som folk inte längre tar på allvar. Även om det ligger en del i detta så kan man likväl inte blunda för att dess ideologi genomsyrat liven för alla som idag sitter på beslutande poster. Domare, politiker, kommunaltjänstemän, socialarbetare. Mäns våld mot kvinnor blev det mest effektiva vapnet som feministerna snabbt lärde sig utnyttja i deras kamp för att plantera manshat i den allmänna befolkningen. Den falska statistiken fick fäste och snart sågs en potentiell kvinnomisshandlare i varenda man. Idag lever vi i ett samhälle som regelmässigt utan orsaker särar på män och deras barn, som fängslar män utan rättegång eller bevis, som dömer män hårdare än kvinnor.

Vi vet alla vad som kan hända bara man avhumaniserar en människa av en viss ras, religion eller kön tillräckligt. Jag skulle kunna posta ut mycket värre bilder än denna som påminnelse, men jag tror inte det behövs. Är det detta som är radikalfeminismens mål? SCUM, det feministiska manifestet som ensidigt hyllades av landets kultur redaktioner när det kom ut på svenska, påstår i alla fall att utrotningen av män på jorden är och bör vara alla sanna feministers slutgiltiga mål.

Om inte alla som strävar efter att få leva i ett samhälle där kärlek och gemenskap råder och hyllas, snart agerar mot denna radikala rörelse så kommer vi att få betala dyrt. Att detta har varit och är så svårt att upptäcka när det just gäller feminismen är att den har gömt sig bakom en fasad som säger sig sträva efter jämställdhet, kärlek och respekt. Men bakom fasaden är det inte dessa värden som råder. Är det okej att dina skattepengar går till att stödja rent sexistiska rörelser? Om inte är det hög tid att börja säga ifrån. Minns din historia.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, ekonomi, politik, feminism, radikala grupper, diskriminering, våld, ideologier, manshat, pappor, folkrätt

Pålmark utanför Piteå. Där såg hon dagens ljus 1962, vår deckardrottning Eva Elisabeth Marklund. Inte direkt någon världsmetropol. 1 mil till närmaste kiosk. inga kompisar, inga killar, bara morsan, farsan och ett gäng pensionärer. Farsan var ingengör och lagade traktens alla fordon. Traktorer, bilar, skotrar, och morsan var ekonom och jobbade på skattemyndigheten. Ingen av föräldrarna drack starkt som det kallas däruppe, vilket gjorde dom en aning unika i dessa trakter, där hembrännarna fortfarande står och puttrar i var mans källare. Lillebror har varit svensk mästare i dragracing på motorcykel och sysslar idag med att bygga om och exportera motorcyklar över hela världen i sin firma MC Express. Lillasyster läste till kärnfysiker i Uppsala.

Elisabeth (som blev lisa när lillebror började tala) gick 10 år i söndagsskola i evangeliska fosterlandsstiftelsen. Deltagandet där förklarar förmodligen föräldarnas helnykterism. EFS är inte en församling utan en rörelse som missionerar i U-länder och omsätter miljoner varje år. Man står trosmässigt väldigt nära svenska statskyrkan. När Liza var 16 år flyttade hon från Pålmark till piteå och började på samhällsvetenskapliga programmet, men det var tydligen "själsdödande". Så istället tog hon jobb på lager, som städare, i kassan på tempo och som servitris. Som 18 åring flyttade hon till Stockholm och började jobba som städare på beckomberga sjukhus. Hon sökte också jobb i kassan på porrklubben Chat Noir. "Jag var ju både språkkunnig och hade kassavana så det var klockrent". Men när hon kom dit var det jobb som "dansare" som avsågs. "Den strängt kristligt uppfostrade Liza blev alldeles knallröd och likblek omvartannat och dröp snabbt därifrån".






Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund, Mia Eriksson, feminism, pappa, pappor, fathers rights, baby p, Eva Lundgren, Tiina Rosenberg, ROKS, falskt anklagade, vårdnadstvist, diskriminering, trauma, smärta, barbari, Socialtjänsten,  familjerätten,

Citat från baksidan av boken:
Känner du någon med borderline personlighetsstörning?
Känner du att allting du säger och gör vänds emot dig?
Finner du dig själv dölja tankar och känslor för att undvika fruktansvärda gräl?
Är du fokus för intensiva, våldsamma, och irrationella ilskeutbrott, samtidigt som det kommer perioder då personen agerar normalt och kärleksfullt?
Känner du dig manipulerad, kontrollerad och ljugen för?
Är du anklagad för att ha sagt eller gjort saker som du aldrig gjort?
Känner du att någon antingen ser dig som totalt god eller totalt ond?
Är det ingen som tror dig när du förklarar vad som pågår?

Om du svarat ja på någon av ovanstående frågor, kan någon du bryr dig om ha BPD. För någon som lever nära en borderline person ter sig livet ofta som ett smygande på tå i närheten av denne. Som att gå på äggskal. Denna heltäckande och stödjande själv hjälps guide hjälper familjer och vänner till individer med BPD att förstå denna destruktiva störning, samt lär ut hur man kan hantera BPD uppförande och ta hand om sig själv. 

För mig blev denna bok den stora ögonöppnaren vad gäller just mitt eget fall. Jag kan nämligen svara ja på samtliga ovanstående frågor.

Det gör jävligt ont att läsa denna bok. Det gör ont för att man inte visste redan då. Det gör ont för att jag uppmuntrade henne att sluta äta antidepressiv och ångestdämpande medicin, när det i själva verket hjälper mot denna störning, men mest ont gör det för att någon mystisk jävla hjärnskada har slagit sönder min familj och vänt kvinnan jag älskade emot mig. Utan denna störning hade hon varit den som jag velat spendera resten av mitt liv med. Vacker, rolig, talangfull, klok på sitt eget sätt, kort sagt den rätte.

Märktes ingenting i början då? Jodå, visst märktes det att hon hade psykiska besvär. Ångestdämpande och antidepressiva mediciner, alkohol, ett nyligen avslutat drogmissbruk, samt episoder av svår ångest. Det är då vi vita riddare kommer på våra hästar och skall rädda dessa prinsessor i nöd. Det visar sig dock till slut att prinsessan i själva verket är en drake i förklädnad, men då är det ofta för sent. Du lämnar inte en person med BPD ostraffat. Att bli övergivna är nämligen deras största skräck. Du finner dig snart indragen i ett ekorrhjul av lögner, manipulation, ilska blandat med ånger och löften. Efter ett tag vet du inte längre vad som är upp och ner eller bak och fram.

Dean (partner till BPD):
Jag kände mig så misslyckad i vårt förhållande. Jag trodde att om jag bara kunde övertyga min fru att söka den hjälp hon behövde så skulle allting bli bra. Trots misshandeln kunde jag inte lämna henne. Hur skulle jag kunna överge någon som redan lidit så mycket genom livet? Jag tänkte att bara jag försöker lite hårdare, skulle jag kunna hela henne och gottgöra för all misshandel hon utsattes för i sin barndom. Detta konfirmerades för mig en gång då jag försökte lämna henne. Jag kommer aldrig att glömma hennes stora ledsna ögon då hon sa att jag är glad att du kom tillbaks. Varför är du glad? frågade jag. Hon svarade; för vem annars skall göra mitt liv bättre?
Jag beslöt mig för att börja gå i terapi. Jag berättade hela min historia för terapeuten under flera månaders besök. En dag sa han till mig;  Är du inte lite pompös? Vem tror du att du är? Gud? Nej, du är inte gud. Du är inte ansvarig, och du kan helt enkelt inte bara 'fixa' detta. Ditt jobb är att acceptera det., leva med det, och ta dom beslut som är nödvändiga för att du ska kunna leva ditt liv.

Men hur mycket dessa personer än lider och hur tragiskt det än är att människor drabbas av detta helvete (för ett helvete är det), så får det inte gå ut över barnen. Det är dags att familjerätterna som sitter och dömer över vårdnadsfrågor får adekvat utbildning i detta ämne och åtminstone lär sig att känna igen tecknen. Detsamma gäller BUP som ofta också används som vapen i vårdnadstvister. Det är väldigt krångligt att diagnostisera denna störning och det sker inte förrän personen själv inser att den behöver hjälp. Men varför uppstår tvister om barnen överhuvudtaget? Två normalt fungerande föräldrar som vill sina barns bästa har sällan svårt att komma överens. Men i många fall försöker den ene göra allt som står i dess makt för att få det att fungera så smärtfritt som möjligt, medan den andre ljuger, svartmålar och förstorar upp småsaker. Jag menar att så fort man kommer på en förälder att medvetet ljuga om den andre för att skaffa sig fördelar så bör man vara observant på fler tecken, samt ta dessa på allvar.

Som det är idag sätter våra politiker istället allehanda vapen i händerna på dessa kvinnor, och som det har visat sig drar dessa sig inte för att utnyttja dessa vapen skamlöst i en konflikt. Lögner, falska anklagelser, svartmålning, inte är främmande för en BPD mamma som är rädd. För det är rädsla det handlar om, inte ilska. En rädsla för att bli övergiven, lämnad, ratad. Därför håller dom fast i vem det nu vara månde med en sådan intensitet och beslutsamhet att dom inte bryr sig om ifall människor kommer till skada. Inte ens om det råkar vara hennes egna barn.

Det är dags att vakna upp och inse detta faktum. För en BPD person är inte en lämplig förälder.  Jag avslutar med ännu ett citat ur min bok.
Denna gång från Joan, en person med diagnostiserad BPD:
Min pappa lade aldrig märke till min mammas BP beteende, pratade aldrig med mig om det. Han övergav mig emotionellt medan jag fortfarande gick i lågstadiet. Jag önskar han kunde ha visat mig ovillkorlig kärlek. Jag önskar att han varit emotionellt närvarande nog för att inte lämna mig ensam med henne och hennes humör.
Jag är glad att jag föddes, men ibland önskar jag att jag aldrig kommit hit. Jag är fortfarande fast i den emotionella berg och dalbanan försökandes hitta en väg ut. Jag hittar inte dörren till sinnesfrid och lycka trots det faktum att jag lever ett gott liv med hus och jobb.
Jag kommer att i resten av mitt liv bli tvungen att försöka reparera skadorna. I botten av mitt hjärta är jag fortfarande den lilla flickan som söker den ovillkorliga kärlek som jag aldrig fick. Det är för sent för mig, men min förhoppning med att skriva detta är att det inte skall vara för sent för andra barn till BP:s därute.

Med detta i åtanke, är det inte dags att sluta hindra pappor som vill ta det ansvaret ovanstående far aldrig tog? Är det inte dags att låta den mest sansade och minst ljugande föräldern få ta ansvaret i en infekterad konflikt? Som det fungerar nu lever många barn under samma hemska villkor som Joan ovan.

Se dom nu innan det är för sent även för dom.

Läs även andra bloggares åsikter om Borderline, personality, disorder, BPD, vårdnad, umgänge, vårdnadstvister, barn, familjerätt, juridik, politik, diskriminering, papparätt,

Så kom den ut till slut. Domen från Judge Livingstone i Denver översatt och allt på Monicas blogg för en stund sedan. Den lyder som följer:

IMMIGRATIONS VERKET1961 STOUT STREET, RM J403DENVER, CO 80294 Fallet: Ärende No: LERARP. JACKLYN ELIZABETH

Sökande BESLUT FRÅN IMMIGRATIONS DOMSTOLEN I enlighet med § 208 av Immigration and Nationality Act (INA), finner denna domstol stöd för de anförda skälen i den ansökandes asylansökan som skildrar en lång historia om hustrumisshandel utövad mot den sökande. Detta, tillsammans med ett brev från Sveriges Högsta Domstol som indikerar Sveriges oförmåga att skydda den sökande, befäster den ansökandes status som ”flykting”, och tillfredställer de krav som finns i INA § 208. Därför beviljas den sökandes asylansökan.

Följaktligen kommer den ansökande att erhålla en kopia på immigrations domstolens beslut och formulär 1-94, Arrival Departure Record, som indikerar att den sökandes asylstatus i USA har beviljats.

En asylstatus I USA är inte tidsbegränsad, men, asylstatusen ger inte den asylbeviljade rätt att stanna permanent I USA. Asylrätten kan upphöra om den asylsökande inte längre har befogad anledning till rädsla för förföljelse p.g.a. fundamentala förändringar i asylskälen; har erhållit skydd från ett annat land; har erhållit den ursprungliga asylstatusen genom oriktiga uppgifter (bedrägeri), eller har begått vissa brott eller engagerat sig i aktiviteter som gör att den asylsökande inte längre uppfyller kraven på asylrätt i USA.
För mer information se INA § 208(o)(2).De med asylstatus är berättigad att ansöka om vissa förmåner, inkluderande anställningsbevis (?), ett ”personbevis”, ”positioning for family member” och förändring av status. Information hur man erhåller dessa förmåner kan erhållas från ”INS field office” och många allmänna bibliotek. Datum: 25 Februari, 2003
Donn L. Livinstone Immigration Judge

Som en första kommentar kan man väl säga att Mia Har i stort sett brutit mot varenda regel i boken när det gäller rätten till asyl i USA. Jag antar att någon flashbackare eller annan medborgare med rättspatos gjort dom "over there" medvetna om situationen. Annars är det dags nu. Någon som vet något om detta. Kontakta mig.

Läste idag i ett reportage på Flashback att nätbokhandlarna skall plocka bort kontroversiella titlar. Min första reaktion var naturligtvis positiv, men förbyttes snart till en välbekant suck då jag läste innehållet.

Bokus.se hade bl a blivit varse om att dom saluförde böcker av s k historie revisionister och har nu i sin vishet och storsinthet valt att plocka bort dessa titlar ur sitt sortiment. Jag själv tycker det är ett lysande initiativ. Den stora besvikelse jag känner handlar mer om att det endast är dom som ljuger om andra världskrigets brott man siktat in sig på.

Men Snälla Bokus. Har ni fullständigt missat debatten om Gömda och Asyl? Ren och skär historie revisionism det också. Det är ju för h**vete bevisat! Då räcker det inte, som ni ju nu mycket riktigt konstaterat, att sortera om böckerna från faktahyllan till romanhyllan. David irwings böcker får inte säljas där heller. Vad är skillnaden? Är det ett värre brott att döda en människa än att tortera honom / henne i 20 år? Ja kanske? Jag har aldrig dött vad jag kan komma ihåg, så jag har inget att jämföra med.

I vårt samhälle finns människor som ömmar för allting från undulater till valar. Och naturligtvis ömmas det för mammor och barn. Åtminstone heter det så. Det finns egentligen bara en varelse som det är okej att misshandla, förnedra, förringa, diskriminera, anklaga, fängsla utan bevis, smutskasta, beljuga, hetsa mot...ja t o m mörda vilket om inte annat bevisas här i mitt tidigare inlägg "Rättvisa i Sverige 2008"samt i del 2 här..
Du riskerar alltså fängelse om du vrider nacken av en undulat, men inte om du hugger en yxa 20 gånger i skallen på en man. Då är det naturligtvis självförsvar. För vid det här laget vet ju alla lite till mans att män är ena slingriga rävaktiga typer som alla (utom bögarna förstås) hyser en inre vålds och våldtäktsman som bara väntar på att få komma ut. Vi får det i generna när vi föds och sedan förtränger 99,3% av den manliga befolkningen denna inre lust att slå, våldta och mörda, vilket naturligtvis hedrar oss, men vi kan ju ändå inte bortse från fakta....

När jag kliver in i väntsalen på Familjerätten i en mindre ort utanför Göteborg så möts jag av ett tidningställ med Bamsetidningar och precis brevid, mängder av broshyrer som på framsidan ståtar med ord som Misshandel, Våld, sexuella övergrepp, barnmisshandel. Är det så himla lämpligt egentligen? Vad tycker ni socionomer själva? Kan vi inte åtminstone bespara barnen denna sorgliga sida av livet tills dom åtminstone blir stora nog att förstå och ta in betydelsen av orden? När man ögnar igenom broschyrerna bekräftas det man redan visste. Dom vänder sig till kvinnor allihop.

Så här skriver operation kvinnofrid på sin hemsida: Operation Kvinnofrids utåtriktade satsningar har mätts och utvärderats på olika sätt. Länkar till dessa rapporter hittas under diskussionerna för de respektive kampanjerna. Allmänt sett kan man säga att affischkampanjerna har lett till lanseringen av begreppet Operation Kvinnofrid och ett stort förtroende för just begreppet. Se hemsidan för kontinuerligt uppdaterade uppgifter om 2007 års höstkampanj som är under planering. Ett stort förtroende för begreppet. Aldrig har väl sannare ord yttrats.

(Translation in English further down)

Så låter det i mina högtalare när det kommer in ett nytt mail på något av mina 4 mail konton. Medan jag svarar på ett av dom hinner det komma in 5 nya.

Jag har drivit den här bloggen sedan början av Oktober. Jag hade då ingen aning om viket arbete som krävs för att driva en blogg som börjar bli populär.

Mina ambitioner var då jag startade, samma som nu. Att visa människor hur barn och pappor blir behandlade av våra lagstiftare och deras hantlangare på socialkontor och åklagarkontor. Det tror jag att jag har lyckats med, men det har tagit all min tid. Det har hänt att jag suttit uppe två dygn i sträck och jobbat. Hur många nätter som gått åt går inte att räkna. Samtidigt som inget jobb av alla jag har haft känts mer meningsfullt än detta så inser jag om än motvilligt att detta inte går i längden. Det har redan blivit ett besök på Sahlgrenskas hjärtintensiv, och jag är bara 42.

Jag vill inte dö i förtid. Jag har två barn som behöver mig. Jag måste också få en försörjning så jag kan leva och försörja för mina barn, och hur mycket jag än önskade att jag kunde få betalt för detta arbete, så vet jag inte hur?

Jag provade att sätta in en länk till en site (till höger) där man kan köpa låtar för 99 cent styck för att stödja den här bloggen, men på över en månad har inte enda låt laddats ner. Trots att flera har berömt dom.

En sak som jag dock noterat med glädje är att jag har nästan 50% kvinnliga läsare på min blogg. Naturligtvis drabbas även kvinnor ibland när staten ska lägga sig i vårt familjeliv, men männen är offer i en förkrossande majoritet.

Vi lever i ett samhälle nu där det har gått så snett att 50% av människorna har fått sådan trovärdighet att deras berättelser inte ifrågasätts av socialtjänst och domstolar, medan den andra halvan av befolkningen döms ohörda. Detta leder till oerhörda personliga tragedier som i fallet med Sara och hennes pappa, män som Conny Olausson och Stefan Holmlin som tar sina liv efter att ha blivit oskyldigt anklagade för våld och sexuella övergrepp. Men det leder också som vi ser mer och mer till ett samhälle där barn växer upp rotlösa och får problem,  Jag har bara det senaste två dygnen fått mail från två ytterligare döttrar vars fäder tagit sina liv efter att ha blivit utsatta för grova rättsövergrepp.

Men i den senaste debatten i Riksdagen som
Den enda ledamoten som tog upp farhågor om att det finns riker med att dra en lagstiftning för långt var moderaten. Jag minns inte vad någon av dom hette. För bara några veckor så hade jag lagt sånt på minnet och kastat mig över datorn, men jag orkar inte längre.

Den 24/1 ska jag till familjerätten igen efter att mamman varit där och pipit om hur dålig jag är på att samarbeta. Dom lär sig dom nya lagarna snabbt mammorna, och även hur dom kan utnyttjas på bästa sätt. Varje år tycks dessutom politikerna vilja göra deras vapenarsenal större, genom att införa än värre diskriminineringslagar. Det finns ju som sagt många som inte ens är nöjda med att mammorna vinner 95% av tvisterna, eftersom ALLA pappor är brutala väldsmän och sexdårar.

Det är bara att inse. Om mamman vill skilja barnet och pappan så lyckas hon. Visst finns det undantag, men då handlar det ofta om pappor som har en god ställning och en god inkomst. Som har råd att driva processen så länge som krävs. Men även få av dessa lyckas. Statistiken kan dom inte dölja i alla fall och den talar sitt tydliga språk. Det är inte barnets bästa dom bryr sig om, det är mammans. Därmed tror dom kanske att dom gör det bästa för barnet, men inte ens det argumentet håller ju, då dom vägrar att agera på uppenbar vanvård utförd av mammor.

Inte ens barnen skonas längre från feministernas diskriminering. Hur många kvinnor har pojkar misshandlat? Hur många kvinnor har pojkar våldtagit?

Jag önskar av hela mitt hjärta att mina barn får uppleva en värld där ett människoliv värderas lika högt oavsett kön. Det står visserligen inskrivet i grundlagen, men vad bryr sig politiker om den nuförtiden? Det är bara några vackra rader som står skrivet i en bok. Det går ju alltid att göra undantag om dom inte stämmer med vår grundsyn. Så tänker en sann fascist, därmed menar jag att feminismen går att jämställa med denna ideologi. Men vi får väl leva i skiten så länge människor inte gör motstånd. Det finns diskrimineringslagar också, men förbud mot könsdiskriminering gäller endast på arbetsplatsen....jo det är sant, därför kan DO inte agera mot den uppenbara könsdiskrimineringen mot män i vårt samhälle. Smart som attan.

Det räcker inte att några kämpar. Det måste mobiliseras ett motstånd som klarar att överrösta programmeringen från dom som sprider lögnerna. Men hur? När dom får en miljard och vi ingenting?
Jag skulle ändå vilja försöka, men jag måste få hjälp. Jag måste få en försörjning och resurser. I Maj slängs jag ut från trygghetssystemet. Då kommer jag inte längre ha råd att bo, än mindre betala för bredband, datorprogram och annat som behövs för att fortsätta den här kampen.

Finns det någon i trakterna av Göteborg, eller ännu hellre nån mil norr om stan som behöver en anställd med mina kunskaper?  Dvs, Internet design, grafisk bearbetning, musiker, PR, journalistiskt arbete, eller dylikt. Eftersom jag är ett "rehabiliteringsfall" blir jag dessutom billig. 

Eller ännu hellre, finns det någon som skulle kunna vara behjälplig att backa upp "daddys" ekonomiskt.
Vi behöver nämligen en fungerande mansrörelse i Sverige. En med en ledning som brinner och inte är rädda att utmana statsfeminismen. En som inte låter sig förtäras inifrån av idioter som hellre attackerar varann. En där män OCH kvinnor står samlade och förenade i en kamp för sann rättvisa och ett rättssystem utan röta. En stark rörelse som på allvar kan utmana tyranneriet.

Skall dock försöka fortsätta skriva i bloggen så länge det går, men tyvärr är den nedläggningshotad som läget är nu.
Jag önskar jag hade resurserna, för idéerna sinar aldrig.

Eder Daddy

PS. Under den tid det har tagit att skriva denna blogg idag har datorjäveln "Yoo-hoo:at mig 24 gånger".

Läs även andra bloggares åsikter om Gömda, Asyl, Liza Marklund, Mia eriksson, feminism, jämställdhet, politik, socialdemokraterna, vänsterpartiet, moderaterna,

Yoo-hoo, daddy has an e-mail

That's the sound my computer makes when I get a new mail in any of my 4 mail accounts. While I answer one of them, 5 more pops in.

I have driven this blog since the beginning of October. I had no idea how much work is required to operate a blog that is becoming popular. My ambitions were when I started, same as now. To show people how the children and fathers are treated by our legislators and their henchmen in the social office and prosecutor's offices. I think I have succeeded, but it has taken all my time. It has happened that I have stayed up two days straight and worked. How many nights I have used I can not count.

While no job I have had before have felt more meaningful than this, I realize albeit reluctantly that this is not possible in the long run. I have allready made a visit to the Sahlgrenska cardiac intensive, and I am only 42.

I do not want to die prematurely. I have two children who need me. I must also have a income so I can live and support for my children, and however much I wished that I could get paid for this work, I do not know how?

I tried to put a link to a site (right) where you can buy songs for 99 cents each, to support this blog, but in over a month not a single song has been downloaded. Although many have praised them.

One thing, however, I noted with pleasure that I have almost 50% of female readers of my blog. Of course, even women sometimes suffer when the state interfere in our family lives, but men are victims of an overwhelming majority. We live in a society now where it has gone to hell. 50% of people have received such credibility that their stories is not challenged by the social services and courts, while the other half of the population get convicted UNHEARD. This leads to immense personal tragedys such as the case with Sara and her father, men who Conny Olausson and Stefan Holmlin who take their lives after being innocently accused of violence and sexual abuse. But it also leads, as we see more and more to a society where children grow up uprooted and have problems, I have only the last two days received email from two other daughters whose fathers have taken their lives after being exposed to serious rights abuses.

But in the last debate in the Riksdag where they treated custody laws, still almost all the members of the different partys agreed that it is fathers who are the threat against defenseless women and children. How far do they want to go? Curfew? Prohibition of the men to stay in the public domain? It may sound silly, but the fact is that two leading feminists in all seriousness suggested these two things. A woman from (v) stood in parliament and said things like "I know personally of three cases" ... yeah? what? where? What was the case about? which has the case number? so I could read the verdicts? Nah, it should not be allowed in a Parliamentary debate.

The only member who raised the concern that there is risks to draw a law too far was the conservative woman. I do not remember any of their names. Only a few weeks ago I would have noted this and run to the computer to protest. But I don't have the stamina anymore.

24 / 1 I'm called to the family court again after the mother been there and sqeeled about how bad I am at cooperating. They learn them new laws quickly mothers, and also how they can be used optimally. Yet each year it seems to be on the political agenda to make their weapons arsenal even more heavy, by introducing even worse discrimination laws. There are as I have said many are not even satisfied with that mothers win 95% of the disputes, as all fathers are brutal violent and perverse.

You just have to face it. If the mother really want to separate the child and the father, she will succeed. Certainly there are exceptions, but then it is often fathers with a good position and a good income. Who can afford to run the process as long as necessary. But even few of them succeed. The statistics can't be hidden. It is not the child's best they care about, it's the mothers. Thus think they might think they do the best for the child, but even that argument don't hold up, when the ruling refusing to act on obvious neglect conducted by the mothers.

Not even the children are spared anymore from feminist discrimination. How many women have boys beat? How many women have boys raped? I wish with all my heart that my children can experience a world where a human life on an equal footing, regardless of gender. It is certainly written into the Constitution, but what do the politicians care about that anymore? That is just some beautiful lines written in a book. You can always make exceptions if they are not consistent with our outlook. That's the thinking of a true fascist, that's why I say that feminism is equated with this ideology.

But we may well have to live in this nightmare as long as people do not resist. There are discrimination laws, but prohibitions against sex discrimination applies only in the workplace .... yes it is true, that's why D.O can not act against the obvious gender discrimination against men in our society. Smart huh?.

It is not enough that a few people fight. It has to be mobilized a resistance that is able to be heard over the propaganda from those who spread the lies. But how? When they get one billion and we get nothing? I would still like to try, but I need help. I must have an income and resources. In May I will loose the small income I am currently getting. Then I can no longer afford to live, much less pay for broadband, computer programs and other things that needed to continue this fight.

Is there anyone in the area of Gothenburg, or even better some miles north of the city that need an employee with my skills? Ie, Internet design, graphic processing, musician, public relations, journalistic work, or the like. Someone in another place? This is after all the age of the internet. 

Or better still, is there anyone that could be willing to back up "daddy" economically. We need a functioning mans movement in Sweden and internationally. One with a leadership which burns and are not afraid to challenge the state feminism. One that will not let itself be consumed from the inside of the idiots who would rather attack each other. One where men and women are standing united in a fight for true justice and a legal system without corruption.

A strong movement that can seriously challenge the tyrants. However, I will try to continue writing in the blog as long as I can, but unfortunately it is threatened as the situation is now. I wish I had the resources, the ideas never stops.

Yours / Daddy

PS. During the time it took to write this blog today, the computer bastard "Yoo-hoo:d me 24 times".

För er som har svårt att förstå snedvridningen i debatten om Gömda Bl a

Skrivet av Stephen Baskerville Måndagen den 16 februari 2009 

Islamisk radikalism kan skapa en sammandrabbning mellan civilisationer. men feministisk radikalism undergräver den sociala grunden för all civilisation. 

Dr Stephen Baskerville, Ph.D.

* Stephen Baskerville undervisar i statskunskap vid Patrick Henry College. Han är författare till: Taken Into Custody: The War Against Fathers, Marriage, and the Family (Cumberland Books).

Fyra decennier in in i det djärvaste sociala experiment som någonsin genomförts i de västliga demokratierna, så syns den fulla effekten av det som en gång kallades Kvinnors frigörelse äntligen klart. Den politiska klassen i både vänster och höger har samverkat för att begränsa debatten till en rad oskyldiga kontroverser. Jobb diskriminering, lika lön, positiv särbehandling. Endast debatten om abort har något djup, och debatten har därmed totalt gått i baklås.

Under tiden, under den politiska Radarskärmen, kommer emellertid de verkliga konsekvenserna alltmer i ljuset. En omfattande omstrukturering av den sociala ordningen, demografiska trender som hotar överlevnaden av den västerländska civilisationen, och kanske det som märks minst. En exeptionell ökning av storleken och makten hos staten. En stat av den mest byråkratiska och tyranniska sorten.

 Feminism har nu positionerat sig som spetsen för den politiska vänstern, som flyttat den politiska inriktningen från ekonomi och välfärd till den sociala och genus. Det som en gång startade som ett socialistiskt angrepp på egendom och företag har blivit ett socialt och genusinriktat angrepp på familjen, äktenskapet och manligheten. Detta är en verkligt ny typ av politik, den mest personliga och därmed potentiellt den mest totalitära politiken som någonsin utarbetats: politiken mot privatliv och sexuella relationer.

Jämställdhetsfrågan har blivit både feministisk och homosexuell, utan skiljelinjer som separerar dem. Feminism har varit mer öppet politisk doktrin. Tills nyligen, har dom homosexuella mest bett om att få vara ifred, vilket de allra flesta har respekterat. Många homosexuella, särskilt män, brukar förmodligen inte medvetet tänka på sin sexualitet i uttalat politiska termer. Men homosexualitet i sig kan vara ett politiskt uttalande, särskilt lesbianism, som för många är den personliga aspekten av feministisk ideologi. Feminism är teorin, lesbianism är praktiken.

Med Ti-Grace Atkinson egna ord. För många feminister, är lesbianism långt mer än en sexuell läggning eller ens en preferens. Det är, som studenter i många högskolor lär sig, ett ideologiskt, politiskt och filosofiskt sätt att befria alla kvinnor från heterosexuell tyranni. För feministiska aktivister, är sex i sig inte en privat, men en politisk handling.

Kommer ni ihåg Henry adams definition av politik som systematisk organisation av hat? Det krävs inte mycket fantasi för att se att detta uppror mot sexuellt tyranni har politiserat och omvandlat sex, en handling knuten i dess mest sublima form med kärlek, till något som snarare kan liknas vid ett rent destillation av hat.

Inget politiskt projekt har någonsin förr kunnat ske så förtäckt som denna, vilket i o f s inte är så konstigt som det låter, politisering av sex och sexuella relationer tränger mycket djupare ner i det mänskliga psyket, frigör energi och känslor, och förstör relationer och institutioner mycket mer grundläggande än de som attackerats av radikala ideologier i det förgångna. Kapaciteten för intrång i den privata sfären är idag större än den någonsin varit förr. Den radikala feminismen är den mest destruktiva och fanatiska rörelse som vi drabbats av sedan den uppstod på 60 talet skriver Robert Bork.

 Detta är en revolutionär, inte en reformistisk, rörelse, och den har nått stor framgång. Den står i djupt motsatsförhållande till den traditionella västerländska kulturen och föreslår en fullständig omstrukturering av samhället, moralen, och den mänskliga naturen. Men det scenario som spelas upp är långt mindre tydlig och, har faktiskt, undgått de flesta observatörer. Greppet över politiken och kommandot över vår politiska kultur är så djup att dess mest destabiliserande faktorer ofta förblir oupptäckta även av dess hårdaste kritiker. Några har dock dristat sig till att våga granska feminismen ur ett kritiskt perspektiv, men ofta har t o m dom missat själva kärnpunkten. Dom ser det ofta bara som en annan aspekt av vänsterpolitiken, precis som socialismen, rasfrågor och nationalism. Men det är mycket mer.

Feminismen är den mest komplicerade och subtila politiska ideologin i dag. Å ena sidan gör radikala feministers överdrifter och lögner att att många inte längre tar frågan lika allvarligt. Många anser att den numera är obrukbar som en politisk kraft. Att feminismen är död, och vi lever i en efterfeministisk tidsålder. Men samtidigt som radikala feministiska uttalanden inte längre svävar över oss i den politiska debatten, har dom genomsyrat och frodas numera obestridda och oattackerade på hela den politiska skala från vänster till höger.

Faran är inte absurditeterna av extremister som få längre tar på allvar, men den stadiga urholkningen av den sociala sammanhållningen, den medborgerlig friheten, och framför allt privatlivet samt politisering av privatliv genom en feministisk ideologi som har hypnotiserat oss alla till den grad att vi är i stort sett immuna mot att förstå det.

Kanske den största faran är att det saknas en samlad motståndsrörelse. För mer än någon annan politisk rörelse, klarar

feminismen att förlöjliga, skrämma och svartmåla sina motståndare. Många har sett likheter mellan feminism och marxism, men få inser hur feminismen faktiaskt utvidgat Marx socialistiska logik och faktiskt gått längre i sin påträngande potential. Kvinnors frigörelse, är om inte den mest extrema men säkerligen den mest inflytelserika neo-marxistiska rörelsen i världen. Den har gjort med västerländska hem vad kommunismen gjorde med den ryska ekonomin, och det mesta av förstörelsen är oåterkallelig skriver Ruth Wisse i Harvard.

Genom att definiera relationer mellan kvinnor och män i fråga om makt och konkurrens i stället för ömsesidighet och samarbete, förstörs förutom de mest grundläggande och bräckliga avtalet i det mänskliga samhället, den enhet som alla andra sociala institutioner hämtar sin styrka.? Genom politiseringen av kön tar logiken i klasskonflikten ett stort språng framåt. De "ansvariga" för förtrycket har smalnat inte breddats. Från opersonliga sociala klasser, till det mest intima. Personliga relationer. Förtrycket handlar inte längre om inkomst eller överklass utan mannen (eller partnern), Fadern, t o m sonen. För att befria de förtryckta, nationaliserar den allsmäktige staten inte bara privata företag utan den också den privata familjen.

Mänsklig intimitet, individen, familjen. Den sista tillflykt från statsmakten har gjorts till en fiende som skall utplånas. Faran kommer därför inte längre så mycket från angrepp på vår frihet, vilket tyranner historiskt har inriktat sig på. Nu har man istället inriktat sig på angrepp på den privata sfären, i synnerhet familjeliv (som traditionella diktaturer brukar lämna ensam). Radikal feminismen är totalitär eftersom den förnekar den enskilde ett privat utrymme, varje privat tanke och handling är offentlig och därmed politisk.

Partiet eller rörelsen åberopar en rätt att kontrollera alla aspekter av livet. Daphne Patai uppfattar även hon denna fientlighet till privatliv. "Feminism i dag, i sin utplåning av gränserna mellan den offentliga och privata, skriver ett nytt kapitel i den dystra tradition av övervakning och ofrihet konstaterar hon. Varigenom ens varje gest, varje tanke, är utsatt för en dom av ens vänner och övriga medborgare.

Denna attack på privatlivet är särskilt farlig, för i dag är många konservativa som annars med största sannolikhet skulle vara dom som utmanade feminismen, inte själva värnar värdet av ett privatliv och medborgerliga friheter. Ironiskt nog hävdar feministerna själva just privatlivet som ett skäl till rätten till abort, vilket fått de konservativa abortmotståndarna att attackera själva privatlivet istället för feminismen.

Många konservativa ogillar också medborgliga rättigheter som dom ser som en ursäkt för att inte straffa brottslingar. Detta lämnar vänstern med ett monopol som väktare av våra mänskliga rättigheter. Skyldiga går ostraffade, men delvis på grund av att oskyldiga har dömts i deras ställe. Som vi ser, den viktigaste politiska kraften att hantera brottsligheten idag för både oskyldiga och skyldiga är politiserad sexism.

Modern jämställdhets politik har ett specifikt mål, privatlivet, och särskilt familjens privatliv. Carol Pateman insisterar på att förnekandet av den dikotomin mellan den offentliga och den privata ... är i slutändan vad den feministiska rörelsen handlar om? Och framträdande feminister hånler åt ideologin om familjen som en bastion för privatlivet. Feminismens grundläggande princip att det personliga är politiskt är så uppenbart totalitärt att historikern Eugene Genovese (själv tidigare marxist) har kallat det stalinistiskt.

Även denna potential är uppenbar. Vad som sällan tas upp är hur långt det potentiella har realiserats.Radikala feminister måste se det som olyckligt att de saknar befogenhet och mekanismer av staten för att genomföra sin kontroll över tankar och beteende. Men sanningen är att målet att gradvis få att tvingande makt i både det privata och i offentliga institutioner redan är uppnått.

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, Gömda, faschism, övervakning, rättsäkerhet, diskriminering, frihet, samhälle, politik, kontroll, socialism,

Till min älskade dotter på din 16 års födelsedag

av Paul M. Clements (USA)
Min kära dotter, Jag vet att du sa till mig att inte kontakta dig. Du sa att du behövde "Space". Du har nu varit borta i två år, och jag har inte fått ett samtal eller brev under hela denna tid. Nu fyller du 16, den andra födelsedag som du har valt att fira utan mig. Förlåt, men jag kunde bara inte låta det passera.

Den sextonde är en speciell födelsedag, särskilt för en tjej. Vid sexton, anses en flicka vara en ung kvinna. Inte längre "Pappas lilla flicka", du växer upp, och börjar bryta dig loss från dina föräldrar för att utveckla en egen unik personlighet.

Tyvärr saknas en del av förberedelserna inför denna utmaning för dig, förberedelser som jag skulle kunnat hjälpa dig med om jag inte tvingats lämna dig.  Vår separation påskyndades genom din mammas och min skilsmässa.

Jag hoppas att du förstår att jag aldrig ville att det skulle ske; varken skilsmässan eller separation från dig. Allt jag någonsin ville ha, sedan jag var sexton, var att vara en bra far till ett barn som du. Jag antar att jag lyckats, Åtminstone under dina första fem levnadsår. Din mamma beskrev mig i rätten som "en bra pappa". Jag minns nätterna då jag gick upp kl 2 för att ge dig din flaska. Jag minns hur du ropade efter "pappa", när du hade en mardröm. Jag gick med dig till förskolan, och på lördagarna, tittade och väntade jag under dina danslektioner. Jag minns då du var  fyra år gammal, och stjärna i vår teater produktion. Och alla gånger vi åkte och badade på " The Y"  Vi hade mycket roligt när jag lärde dig spela softball på området bakom Morfar hus, minns du det?

Hur mycket mer Pappa och dotter saker missade vi inte sedan jag blev en "besökare" i stället för en pappa? Jag vet i alla fall att jag saknade dig varje dag jag inte fick träffa dig! Jag gör det fortfarande. Två av mina käraste minnen var den dag du lärde dig cykla, och de gånger som du körde bilen. Du gillade att cykla nerför morfars uppfart, med mig springandes parallellt, Jag höll cykeln i sätet för att du skulle bli stadig. Sedan efter många övningsrundor släpper jag sadeln i hemlighet, och du cyklade på egen hand. Naturligtvis sprang jag brevid dig ändå för att ge dig självförtroende och för att skydda dig om det skulle gå på tok.

Sedan var det bilen! Du var så stolt över att sitta i mitt knä, styrandes ner genom den tomma parkeringen. Du verkade inte märka, att min hand var där på ratten, för säkerhets skull. Jag ville att du skulle få erfara och exprimentera , men jag försökte hela tiden vara där för dig om du föll.

Nu är du sexton.  Nästan vuxen och oberoende. Jag är ledsen att jag inte kunde vara med om din första date, eller sitta uppe och vänta på dig tills du kom hem. Jag kommer förmodligen aldrig se dig uppklädd och strålande för din skolbal, STRÅLANDE och vacker i din första riktiga balklänning. Jag måste försöka lita och tro på att de lärdomar som jag försökte ge dig absorberades, och kommer att bidra till att underlätta ditt liv.

Bilar har alltid varit en stor del av en sextonårings födelsedag. Att lära sig att köra bil, och få det första körkortet. Jag hade alltid sett fram emot att få undervisa dig i att köra bil, tänkte det skulle vara en av de sista sakerna jag kunde göra för dig innan du har växt upp helt och hållet. Dessutom har det alltid framstått som en pappas jobb.

Det verkar osannolikt att det skulle hända nu när domstolen har separerat oss. Din mammas pojkvän blir den som får lära dig, inte jag. Ändå, när du får ditt körkort, och du kör ensam för första gången, kanske det händer att du kör åt mitt håll. Precis som när jag lärde dig att cykla eller styra bil, så finns jag alltid vid din sida, alltid redo att plocka upp dig om du skulle råka falla. Så länge jag lever kommer jag att finnas här för dig. Jag vill att du ska veta det, och hur stolt jag är över dig, och alltid har varit.

Har den äran, Danielle,
En stor födelsedagskram från Pappa
Jag älskar dig

Läs även andra bloggares åsikter om pappa, politik, feminism, familjerätt, diskriminering, lögner, sorg, misshandel, gömda, asyl,

Fan vilket pissigt tillfälle att få datorhaveri. Alla som haft det vet nog. Halva ens liv finns ju därinne. Och som om inte det vore nog så har mobilen pajat. Där har jag andra halvan, så nu håller jag på att återskapa halva mitt liv och det tar tid. Och den andra halvan är på reparation och det kan ta tre veckor.

Som tur är har jag fått lina och ny dator så nu kan jag åtminstone få ge några
synpunkter på Lizamias express aftonfabler. Det finns så mycket att skriva om dessa så allt får inte plats, men jag skall försöka få med så mycket jag kan. Först och främst. Ingrid Carlqvist. Läs hennes blogg idag, och hjälp till att samla in pengar i en fond för Osama och hans dotter, så han har råd att försvara sig mot miljonärskorna. Det är nämligen inte billigt att stämma någon i Sverige. Speciellt om du förlorar. Vilket pappan i "När blodsband brister" fick erfara när han försökte. Han hade inte råd att överklaga. Men ni som är pappor i vår situation, ni som är pappor, men inte hamnat där än, ni som är släkt eller bekanta med oss drabbade samt alla övriga som längtar efter sann jämlikhet och rättvisa. Sätt in pengar pengar på denna fond. Om så bara några tior. Här är hans egen historia förresten..

Jag tänker tillbaks till den dagen jag fick reda på att sanningen om Mia skulle ges ut. Jag tänkte ÄNTLIGEN...men undrar om den kommer att tigas ihjäl?....Och mycket riktigt försökte man, men det visade sig vara ett misstag. Och för oss som är PR utbildade så vet vi ju att det är en farlig strategi som sällan lyckas. Men människorna bakom det här projektet hade ju inte direkt valet, att göra det som står som nummer ett på krishanteringslistan, nämligen tala om sanningen. Dom flesta i projektet gömmer sig ju dessutom fortfarande, även om dom svettas. Vissa avslöjar sig själva i debatt i TV.   

Jag gjorde ett undantag igår och köpte Aftonbladet. Man var nämligen tvungen om man inte vill bli s k plusmedlem. Och den dag jag blir plusmedlem på Aftonbladet, är den dag kor flyger och rättvisan råder i världen. dvs jag håller inte andan.
Aftonbladet har nämligen gjort ett åtta sidor långt "hemma hos" reportage hos Mia där hon visar bilder på sig själv, sin familj, sitt hus som hon meddelar ligger i Tucson Arizona. Det står t o m att man ska ta highway 10 för att komma dit. Jag vet inte hur andra tänker? Och jag menar verkligen det för det mesta. Men om jag vore mordhotad av en hänsynslös psykopat som inte drar sig för att skjuta bäbisar i huvet med maskingevär (från gömda), så vetefan om jag hade varit så tänd på den idén. Men det är väl jag som är fånig kanske?

Några citat ur artikeln "Under många år tordes Mia inte ha några bilder alls. Hon ville inte lämna några personliga avtryck alls ifall "han" skulle dyka upp". "Han" dvs Osama dök dock aldrig upp. Han gifte om sig istället och fick tre nya barn. Han bor fortfarande med sin fru och sina pojkar. Inte dömd för någonting de senaste 21 åren.

Osamas äldste son kontaktade mig på Youtube när han sett filmen som jag lagt ut där. Han skrev följande:
"Tack så mycket för allt du gör . Vårat hemtelefonnummer är xxxxxxxxxxx . och min pappas email är [email protected]. tack så mycket du vet inte hur glada vi är,"
Låter det som en kille som är rädd för sin farsa, eller som en som verkligen älskar honom?

Det var så han beskrev det i sin bok "myten om den gode modern och att barn alltid talar sanning". Du kan läsa de sex första kapitlen här. Stefan Holmlin kammaråklagaren som plötsligt befann sig anklagad för misshandel, sexövergrepp mot minderårig, våldtäkt mm. Det blev inte 21 månaders mardröm. Den tog inte slut den dagen han friades från anklagelserna. Alla blåmärken och sår syns inte på utsidan.

Den 5 April 2002 efter en 4 år lång helvetes avskyvärd mardröm blev Stefans dotter Mikaela faderslös då Kammaråklagare Holmlin satte pistolen mot huvudet och till slut blev fri från ångesten och smärtan.

Detta gott folk är misshandel av människor som är så grov att den övergår allt förstånd. Den förövas av kvinnor, rättsväsende, socialtjänst och ytterst av de politiker som i sin iver att bevisa myten om den gode modern orsakar sina egna medborgares död.

Stefan satt oskyldigt häktad i 7 månader och tvingades genomgå 3 rättegångar innan han till slut blir helt friad från alla anklagelser i Juli år 2000. Fram till dess hade kvällstidningarna gamkalas. En kammaråklagare som misshandlat och våldtagit både mor och barn var ju mumma att kasta sig över. Där var han redan dömd. När han friades och efter han till slut tog sitt liv har dom inte skrivit en rad. I GPs dödsruna fick inte ens nämnas att han begick självmord. Stefan fortsatte sitt jobb efter den friande domen, dock inte längre som åklagare utan som Jurist hos en Advokat i Falköping.

Det Stefan längtade mest efter då han friats från anklagelserna var att få träffa sitt barn. Det skulle dock dröja fram till 2002 innan han återigen fick ha ett normalt umgänge med sin dotter, men då var det förstört för alltid. Ångesten över att hela tiden vara på sin vakt så att inga nya misstankar skulle kunna uppstå. Hela tiden tänka sig för vad man säger och vad man gör. Hela tiden under denna skugga som följer dig.

Stefan Holmlin friades juridiskt, han fick ekonomisk ersättning, men de svåra själsliga sår han tillfogats av en kvinna som en gång sagt sig älska honom. Vilken konstig kärlek. Det var när Stefan till slut begärde skilsmässa efter flera års terror av en kvinna som uppenbarligen led av en svår psykisk störning som anklagelserna kom. 

(Ur Stefans bok) Under våren hade jag åtskilliga gånger frågat Cris om hon skulle sabotera mitt umgänge med Kajsa om vi skildes. Jag vågade inte säga att jag hade bestämt mig för att skiljas. Hon hade försäkrat mig att det skulle hon aldrig göra. Dagen efter vid 13.00 tiden ringde Cris mig till arbetet. Jag sade att jag ville skiljas och att jag hade träffat en annan. Cris blev vansinnig och frågade om jag hade varit otrogen och sade "du skall få lära dig en läxa".

Och vilken läxa det blev.

Jag har tidigare skrivit om boken den tusende gången. Där en s k terapeut (läs kvacksalvare) lotsar Ulrika Olson genom sin barndoms övergrepp. En svårt mentalt trasig kvinna som utnyttjas hänsynslöst i häxjakten på alla oss pedofilpappor. Övergrepp på barn är ju atombomben i ett vårdnadsmål. Jag vill härmed rekommendera det Ingrid Carlqvist skriver om denna bok och hur och varför den kom till. http://ingrid-carlqvist.blogspot.com/2009/02/den-tusende-gangen.html

Jag skulle vilja rikta frågan till Sveriges justitieminister om det är förenligt med svensk lag att döma människor utan bevis? Jag skulle vilja fråga henne om hon tycker att det skall vara så riskfritt för kvinnor att anmäla falskt och sabotera umgänget med fadern som deras lagstiftning nu orsakat? Jag skulle vilja sätta henne i en lögndetektor och fråga henne om hon överhuvudtaget håller med de över hundra rapporter som fastslagit att det orsakar stora skador på barnen att behandla deras fäder så här.

Det är dock ingen mening. För det första så skulle jag inte få något svar, för det andra vet jag redan svaret. Hon har två barn med två olika pappor och hon har aldrig varit gift.  Beatrice Ask saboterade själv umgänget mellan sitt barn och hans far. Bl a genom nya mobiltelefoner och resor. Hon försökte också ta vårdnaden från pappan. Hon lade dock plötsligt ner sin talan i tingsrätten i sista stund, då det stod klart att hon skulle bli minister. Vissa saker är ju viktigare än barnen eller hur? Åtminstone för vissa typer av människor. Tyvärr är det dessa människor som styr och bestämmer lagarna i vårt samhälle. När ska resten av oss andra vakna upp och se katastrofen som sker mitt framför våra ögon? Är det ens möjligt? Inte ens Liza Marklunds avslöjade lögner har ju öppnat ögonen på särskilt många. För kvinnorna som strider, anklagar och ljuger handlar det inte om barnen. Det handlar om deras egna rädslor, om straff och hämnd. Dessa människor behöver få kraftigt markerat att man gör inte så mot barn, eller människor överhuvudtaget!! Men vad gör myndigheterna? Jo hjälper till.

Hypnosen är djup....mycket djup. Men fler lögner kommer att avslöjas inom kort. Fler bedrägerier, fler fall av verklig barnmisshandel, fler myter avlivas.
Någonstans måste ju ändå den kritiska massan uppnås. Då får familjerättsförstörarna gå till arbetsförmedlingen. Kvinnojourerna stänga för gott och staten stå till svars för sina brott mot mänskligheten.

Jag hoppas jag får leva länge nog för att få uppleva det. Och jag hoppas att jag får leva och verka i frihet under tiden. Den dagen jag blir ett verkligt hot mot mammans egenrätt till vårt barn, kan jag mycket väl "få mig en läxa" jag med.

Det här är Conny Olausson. Eller var rättare sagt. Han tog, efter sex års kamp mot myndigheterna som vägrade honom rätten att ens prata med sina barn, slutligen sitt liv klockan 04.00, lördagen den 11 augusti 2007.

Det har nu gått ett och ett halvt år sedan "hotet" mot mamman försvann, men hon lever fortfarande med skyddade uppgifter, uppbackad av socialtjänst, skattemyndigheterna och kvinnojourerna. Nu har tydligen farmor och farfar som själv nu är svårt sjuk blivit "hot" också. Dom har fortfarande inte fått träffa sina barnbarn. Connys barn fick inte ens chansen att komma på sin pappas begravning. Socialtjänsten fann det inte nödvändigt att vidarebefordra den informationen.

Jag ringde en kväll till Connys far som då precis kommit hem från sjukhuset. Och han berättade gärna, och jag fick gärna skriva, men stridit? det hade han gjort färdigt. Han hade provat med i stort sett varenda nyhetsredaktion i hela landet, men inte en artikel...Conny gick 182 matcher, varav många i den blågula dressen i weltervikt. Pokalsamlingen är stor, men den enda match som verkligen betydde allt förlorade han. Efter 6 års hård fight föll han till slut och reste sig sen inte mer. Dödad av brottslingar som gömmer sig bakom sina "goda intentioner" och förför människor med sina kloka och självklara budskap. Dom lyckas t o m slå dunster i våra politikers ögon med sina falska verklighetsbeskrivningar. Jag har sett en del av fablerna dom drog för våra politiker innan vårdnadslagen fick önskat utseende. Jag kommer att återkomma om det.
 
Farfar hade nu fått rådet av sjukhusets kurator att försöka släppa det som hände hans son och hans barnbarn. Han försöker, men "pappren dom ska barnen ha". "Dom sparar jag till ungarna." Det var det sista han sa innan vi sa adjö. Och jag satt förstummad än en gång över hur svenska myndigheter tillåts agera mot sina egna medborgare. Så länge det sker under parollen arbete mot "Mäns våld mot kvinnor", så kommer dom i princip undan med allt. Dela ut våld tar dom emellertid sig rätten att göra helt ostraffat. ROKS och våra politiker ser dessutom till att beväpna psykotiska kvinnor till tänderna, med ständigt fler lämpliga lagar att välja bland. Ett formidabelt smörgåsbord har det blivit. Kvinnofrid, misshandel, våldtäkt, prostution, sexuellt tvång, pedofili, incest, Just take your pick!! Några rättvisa fighter vill dom inte ha i sin kvinnliga värld.

Conny var en man som fightades rättvist. I sin karriär, som ledde ända fram till landslagsdressen i boxning, hade han fått lära sig det. Därför blev han ett lätt offer för socialtjänsten och kvinnojourerna. Att barnen var så rädda för sin våldsamma mamma att dom låste in sig då dom skulle tas hem från farfar, det tog kvinnojouren och socialtjänsten i symbios ingen hänsyn till.
 
2002 tar mamman till Connys barn med sig dom och gömmer sig på jouren. Drar den vanliga storyn och vips så var Conny dömd. Det där med att gå omvägen runt en prövning vill man inte, därför inrättas s k "förberedande förhandlingar" som endast har ett syfte. Att stämpla pappan som farlig så att han inte får något obevakat umgänge. Detta är en ren formalitet för här hörs inga vittnen och inga bevis beaktas. Mammans ord räcker.  Detta är bara den första delstationen för att ta ifrån dig rätten till barnet. Connys sista möte med sina barn varade i två timmar i en sociallägenhet övervakad av två "kontaktpersoner".

Efter det så ser han aldrig mer sina barn. Connys vårdnadsutredning sköts av en inhyrd dam från Manpower. Några bevis för att det någonsin förekommit någon misshandel fanns inte, men sånt går ju och lösa. Och...håll i er nu....socialtjänsten talar med både mamman och pappan. Med mamman i ett personligt samtal, och med pappan via ett frågeformulär med kryssrutor.

Han blir lurad av falska löften från socialtjänsten att åka till fel stad så mamman ska få tid på sig att flytta och gömma sig. Trots att han mycket väl visste var hans ex bodde med barnen och aldrig ens setts i närheten. När han med rätta till slut blir han heligt förbannad och säger "förbjudna saker" inne på socialkontoret så ringde dom polisen och plötsligt satt Conny häktad för hot. En snäll kille som ställt upp för ungdomar i hela sitt liv på boxningsklubben. Conny älskade barn, speciellt sina egna. Dom såg upp till honom.

När han släpptes var han så pank att polisen fick ta ur sin kaffekassa så han kunde få en bussbiljett hem. När Conny ringer KRIS för att få stöd och i den tuffa sitsen så får han tala med en kvinna som verkade förstå. Conny i sin lättnad över att någon i alla fall vill lyssna råkar i sin frustration säga "Jag skulle kunna döda henne". Det skulle han inte ha gjort. Denna gång blev det inbrytning med insatsstyrkan från Göteborg som med K-pistar tvingade ner Conny på golvet. Och plötsligt har Conny förvandlats från ostraffad skötsam idrottsman till serieförbrytare och kvinnomisshandlare. 

Han försökte skriva till sina barn, men eftersom han tvingades skicka allt via skatteverket, Som ju nu lugnt kunde skydda mammans uppgifter. Conny hade inga höga förhoppningar om att ett enda brev någonsin kom fram. Nu var det ju faktiskt en misstänkt våldsman man hade att göra med här. Då kapar man inga hörn inte. Sedan levererade skatteverket posten till mamman, så hon i lugn och ro kan censurera sina barns post. Så här skriver Conny sitt sista av alla brev till barnen.

Martin och Jessica!

Ni ska veta att jag har försökt allt jag kunnat för att få veta var ni finns. Jag har saknat er så att jag har blivit helt slut i mina nerver, har undrat hur ni har det idag. Sverige är ett sjukt land i hur man behandlar människor. Det har varit så svårt att leva utan er för ni var hela mitt liv. Har undrat hur människor kan vara så hjärtlösa mot er mina älskade barn. Jag önskar så att ni får det bra och är så orolig för er. Ni mina barn var hela mitt liv. Var rädda om er Jessica och Martin och glöm aldrig att hjälpa varandra. Glöm aldrig att ta hand om varann.

Pappa.