daddys

Det var så han beskrev det i sin bok "myten om den gode modern och att barn alltid talar sanning". Du kan läsa de sex första kapitlen här. Stefan Holmlin kammaråklagaren som plötsligt befann sig anklagad för misshandel, sexövergrepp mot minderårig, våldtäkt mm. Det blev inte 21 månaders mardröm. Den tog inte slut den dagen han friades från anklagelserna. Alla blåmärken och sår syns inte på utsidan.

Den 5 April 2002 efter en 4 år lång helvetes avskyvärd mardröm blev Stefans dotter Mikaela faderslös då Kammaråklagare Holmlin satte pistolen mot huvudet och till slut blev fri från ångesten och smärtan.

Detta gott folk är misshandel av människor som är så grov att den övergår allt förstånd. Den förövas av kvinnor, rättsväsende, socialtjänst och ytterst av de politiker som i sin iver att bevisa myten om den gode modern orsakar sina egna medborgares död.

Stefan satt oskyldigt häktad i 7 månader och tvingades genomgå 3 rättegångar innan han till slut blir helt friad från alla anklagelser i Juli år 2000. Fram till dess hade kvällstidningarna gamkalas. En kammaråklagare som misshandlat och våldtagit både mor och barn var ju mumma att kasta sig över. Där var han redan dömd. När han friades och efter han till slut tog sitt liv har dom inte skrivit en rad. I GPs dödsruna fick inte ens nämnas att han begick självmord. Stefan fortsatte sitt jobb efter den friande domen, dock inte längre som åklagare utan som Jurist hos en Advokat i Falköping.

Det Stefan längtade mest efter då han friats från anklagelserna var att få träffa sitt barn. Det skulle dock dröja fram till 2002 innan han återigen fick ha ett normalt umgänge med sin dotter, men då var det förstört för alltid. Ångesten över att hela tiden vara på sin vakt så att inga nya misstankar skulle kunna uppstå. Hela tiden tänka sig för vad man säger och vad man gör. Hela tiden under denna skugga som följer dig.

Stefan Holmlin friades juridiskt, han fick ekonomisk ersättning, men de svåra själsliga sår han tillfogats av en kvinna som en gång sagt sig älska honom. Vilken konstig kärlek. Det var när Stefan till slut begärde skilsmässa efter flera års terror av en kvinna som uppenbarligen led av en svår psykisk störning som anklagelserna kom. 

(Ur Stefans bok) Under våren hade jag åtskilliga gånger frågat Cris om hon skulle sabotera mitt umgänge med Kajsa om vi skildes. Jag vågade inte säga att jag hade bestämt mig för att skiljas. Hon hade försäkrat mig att det skulle hon aldrig göra. Dagen efter vid 13.00 tiden ringde Cris mig till arbetet. Jag sade att jag ville skiljas och att jag hade träffat en annan. Cris blev vansinnig och frågade om jag hade varit otrogen och sade "du skall få lära dig en läxa".

Och vilken läxa det blev.

Jag har tidigare skrivit om boken den tusende gången. Där en s k terapeut (läs kvacksalvare) lotsar Ulrika Olson genom sin barndoms övergrepp. En svårt mentalt trasig kvinna som utnyttjas hänsynslöst i häxjakten på alla oss pedofilpappor. Övergrepp på barn är ju atombomben i ett vårdnadsmål. Jag vill härmed rekommendera det Ingrid Carlqvist skriver om denna bok och hur och varför den kom till. http://ingrid-carlqvist.blogspot.com/2009/02/den-tusende-gangen.html

Jag skulle vilja rikta frågan till Sveriges justitieminister om det är förenligt med svensk lag att döma människor utan bevis? Jag skulle vilja fråga henne om hon tycker att det skall vara så riskfritt för kvinnor att anmäla falskt och sabotera umgänget med fadern som deras lagstiftning nu orsakat? Jag skulle vilja sätta henne i en lögndetektor och fråga henne om hon överhuvudtaget håller med de över hundra rapporter som fastslagit att det orsakar stora skador på barnen att behandla deras fäder så här.

Det är dock ingen mening. För det första så skulle jag inte få något svar, för det andra vet jag redan svaret. Hon har två barn med två olika pappor och hon har aldrig varit gift.  Beatrice Ask saboterade själv umgänget mellan sitt barn och hans far. Bl a genom nya mobiltelefoner och resor. Hon försökte också ta vårdnaden från pappan. Hon lade dock plötsligt ner sin talan i tingsrätten i sista stund, då det stod klart att hon skulle bli minister. Vissa saker är ju viktigare än barnen eller hur? Åtminstone för vissa typer av människor. Tyvärr är det dessa människor som styr och bestämmer lagarna i vårt samhälle. När ska resten av oss andra vakna upp och se katastrofen som sker mitt framför våra ögon? Är det ens möjligt? Inte ens Liza Marklunds avslöjade lögner har ju öppnat ögonen på särskilt många. För kvinnorna som strider, anklagar och ljuger handlar det inte om barnen. Det handlar om deras egna rädslor, om straff och hämnd. Dessa människor behöver få kraftigt markerat att man gör inte så mot barn, eller människor överhuvudtaget!! Men vad gör myndigheterna? Jo hjälper till.

Hypnosen är djup....mycket djup. Men fler lögner kommer att avslöjas inom kort. Fler bedrägerier, fler fall av verklig barnmisshandel, fler myter avlivas.
Någonstans måste ju ändå den kritiska massan uppnås. Då får familjerättsförstörarna gå till arbetsförmedlingen. Kvinnojourerna stänga för gott och staten stå till svars för sina brott mot mänskligheten.

Jag hoppas jag får leva länge nog för att få uppleva det. Och jag hoppas att jag får leva och verka i frihet under tiden. Den dagen jag blir ett verkligt hot mot mammans egenrätt till vårt barn, kan jag mycket väl "få mig en läxa" jag med.