daddys

Beware the fury of a patient man

Tankar om framtiden

Kategori: Jämställdhet

Efter mycket övervägande har jag fattat några beslut. Daddys blogg i sin nuvarande form kommer att försvinna från nätet inom en nära framtid. Denna blogg startades i Oktober 2008. Den startades egentligen inte för att väcka debatt eller för att vinna inflytande i politiska frågor. Utan för att jag behövde någon som lyssnade på mig. Jag hade då redan gått igenom en vårdnadstvist som i April samma år kostade mig vårdnaden om min dotter. Jag kände mig ensam kränkt och rättslös. Och att inte någon enda person eller instans var intresserad av att ta del av min syn på saker, eller ta mig på allvar. Men, tänkte jag, det fria ordet kan dom i alla fall inte ta ifrån mig. Den rättigheten är ju starkt grundlagsskyddad. Det visade sig vara en sanning med modifikation. Men jag gav mig ut i en värld som för mig vid denna tid var främmande, mer eller mindre på vinst och förlust. Resten är som man säger, historia.

Experto crede


"Experto crede" är latin och betyder "Tro mig, för jag har erfarenhet". Och det sammanfattar väldigt väl vad jag framförallt har vunnit genom att driva denna blogg. Erfarenhet, kunskap och ett kontaktnät som växer dagligen. Och vad jag har förstått, efter lite hjälp och konsultationer de sista veckorna, är att jag idag sitter på en unik bank av material, kunskap, erfarenhet, kontakter och att det faktiskt är värt en del. Bara i min mailbox har jag nu över 12 000 arkiverade mail, med tips och information nog för att fylla ett mindre bibliotek. Även bloggen är en veritabel guldgruva av kunskap och information.

Det finns en gammal zenbhuddistisk historia som jag kommer att tänka på. Om en fattig hungrig tiggare som sitter på en gammal sliten och trasig låda och ber om allmosor. Då kommer en munk förbi, varpå tiggaren sträcker ut sin hand och ber om en slant. Munken säger "Jag har inga pengar att ge dig, men vad är det där du sitter på?" "Äsch, det är bara en gammal trasig låda", svarade tiggaren". "Men har du öppnat den och sett vad som finns inuti?" frågade munken. "Nej, varför skulle jag det, den är ju tom ändå?" "Visa mig", svarade munken varpå mannen kliver upp, öppnar lådan och förvånat finner den vara full av guld.

Många förstår säkert symboliken i historien. Jag har själv nu mött min munk, och han har hjälpt mig förstå en del saker.

Då jag 2006 plötsligt befann mig i en rättsprocess för första gången i mitt liv så öppnades en värld för mig som jag inte visste något om. Den enda juridik jag hade studerat var marknadsrätt, som ingick som delkurs i den IHM examen i PR och kommunikation jag har. Det var för övrigt den enda delkurs som jag inte fick MVG i.

Och eftersom det för mig som far inte fanns något stöd och att ingen upplyste mig ens om mina mest grundläggande rättigheter så blev jag ett enkelt byte i vårdnadstvisten som ledde till att jag förlorade föräldrarätten om mitt eget barn. Den senaste veckan har jag gått igenom det mesta av alla dokument, beslut, journaler och domar som hittills har producerats i mitt fall, och jag har därigenom gjort en del insikter.

Den viktigaste är kanske att om Daddy årgång 2006 hade fått hjälp av Daddy årgång 2010 så hade hela fallet kunnat få betydligt färre tragiska konsekvenser för alla inblandade. Och att jag i så fall också hade kunnat spara mycket pengar både personligen och åt skattebetalarna. Men också att det i det unika materialet finns väldigt mycket som jag har förbisett och missat på grund av att jag inte har haft nödvändig kunskap och insikt i hur saker fungerar. Detta har fått mig att förstå att det finns ett behov av det som finns i min låda. Att den faktiskt är värdefull.

Hatet har skakat mig


Daddys blogg drevs ifrån början anonymt. Ingen visste vem Daddy var, och därmed var även andra som varit inblandade i tvisten anonyma. Detta ändrades i Mars 2009 på grund av att jag fann mig misstänkt för ett allvarligt brott.

Jag tvingades då fatta ett beslut. Antingen fortsätta att vara anonym och inte nämna något om detta på bloggen. Med risk för att det ändå med stor sannolikhet skulle dyka upp senare, och att jag då skulle få svårt att förklara varför jag hemlighållit det.

Eller att släppa min anonymitet och öppet redovisa händelseförloppet. Jag valde det senare alternativet.

Jag frikändes till slut från anklagelserna, om man nu kan kalla det frikänna efter att jag redan straffats genom att inte få ha någon kontakt med mitt barn på närmare ett år? Frågan hur det hade gått om jag inte hade hade haft bloggen, och ilskan över det illdåd som utfördes, kommer för alltid att vara obesvarad. Man kan bara gissa.

Men det beslutet öppnade också dörren för vissa människor som kommit att hata det jag står för, att attackera mig personligen. Slagen blev allt värre. Människor jag aldrig hade träffat eller talat med började skriva saker om mig offentligt, kalla mig för kvinnohatare, brottsling, och betydligt värre saker. Allt jag skrev förvreds och vändes emot mig. Det förvånade mig eftersom ja ... jag hade svårt att förstå hur någon kunde tolka det jag skrivit så galet, och hur dom kunde påstå saker om mig utan att ens veta vem jag är . Men, det är ett fritt land, och folk kan säga vad de vill, även om det inte är sant.


Är det värt priset?


Jag erkänner gärna att jag ofta blivit väldigt sårad, sänkt och även överraskad av alla påhopp, lögnaktiga kommentarer och hatpost. Jag har många gånger undrat om det är värt priset, att vara i allmänhetens ögon, uppmärksammad av människor som vill krossa, kränka och förnedra mig offentligt? Jag var inte säker på att jag ville fortsätta på bekostnad av att bli orättvist och orättfärdigt dömd. Jag har verkligen varit tvungen att tänka mycket på denna fråga.

Så fick jag häromdagen ett mail från en nätbekant som länkade till en artikel som handlade just om hur man kan välja att hantera denna sorts kritik på nätet.

I artikeln kunde man läsa om John Edwards som påstår sig vara ett medium, och som har en TV show i USA. Efter 9/11 attackerna i New York så sände han bland annat ett extrainsatt program där han hjälpte anhöriga till dödsoffren att kontakta dom som dom förlorat. Naturligtvis har han väckt mycket reaktioner, inte minst vrede och hat.

I ett avsnitt av serien "Southpark" beskrivs han exempelvis som den "största skitstöveln i universum". Under en inspelning av hans show frågade en i publiken, hur det kändes för honom att bli beskriven på det sättet i en populär TV serie. Hans svarade då:

"Jag visste när jag började att utföra detta arbete offentligt, att jag målade ett stort "bullseye" på mitt arsle. Jag visste att folk skulle attackera mig, och jag visste att jag skulle möta extraordinär kritik för mitt valda yrke. Men jag bryr mig inte. Jag är kallad att göra detta arbete, jag gör det bra, och jag tänker inte låta andra hindra mig. De är fria att tro vad de vill. Allt som räknas är att jag vet att jag gör mitt jobb med integritet. Jag kommer aldrig försvara det jag gör. Människor kan försöka misskreditera mig tills de är blå i ansiktet, de kan utmana mig, de kan försöka angripa min karaktär, det kommer inte att stoppa mig. "

Jag har alltid beundrat människor som stått raka trots kritik och hot. Som vågat trotsa invanda föreställningar och utmana sanningar oavsett priset dom tvingats betala. Det gör vi nog alla lite till mans. Det är väl därför människor som William Wallace, Balthazar Bekker, Martin Luther King och andra idag allmänt ses som hjältar. Edwards uttrycker det på ett mycket bra sätt. Och jag har nog till stor del samma tänkesätt. Jag vet utan tvekan att det arbete jag gör hjälper andra, och jag arbetar med hög integritet och en etisk kod jag inte alltid ser i branschen i övrigt.

Jag definierar mig


Så vad kan man då lära sig av Edwards sätt att hantera offentlig kritik? Detta är var Erin Pawlina, en av alla som inspirerats av Edwards, mycket klokt uttrycker det.

"Jag har lärt mig att vad andra säger om mig inte definierar mig. Jag definierar mig.

Jag har lärt mig att människor är kritiska mot vad dom känner sig hotade av, och att det är deras utmaning att övervinna, inte min, om jag inte väljer att bära denna börda av någon anledning.

Jag har lärt mig att vad andra människor tycker om mig, bygger på förväntningar och antaganden som kanske inte är korrekta, och att de måste göra sina egna efterforskningar för att komma fram till sanningen. Jag är inte ansvarig för att göra detta åt dem.

Jag har lärt mig att när folk attackerar mig, är det för att dom känner rädsla, och jag ger dem förståelse och medkänsla, men inte min sinnesro.

Jag har lärt mig att några av de största människorna i vår värld har tvingats uthärda kritik och falska anklagelser, men de framhärdade och kom att skapa långa och bestående förändringar som gynnar andra. Och om de klarat det, så kan jag det också.

Jag har lärt mig att människor inte alltid tänker innan de talar eller skriver, och att vad de säger om mig eller till mig, faktiskt inte kräver ett svar från min sida.

Jag kan säga till de människor som uttrycker hat mot mig att jag inte behöver eller kräver deras kärlek och godkännande för att göra mitt arbete, och att jag fortfarande kan leva lika lyckligt även om vi aldrig kommer att bli överrens.

Alla har rätt till sin åsikt. Det vi kritiserar hos andra är ofta det som vi inte gillar hos oss själva.

Jag kan titta mig själv i spegeln i slutet av dagen och känna mig stolt över vad jag gör, det är allt som betyder något för mig. Det finns ingen som kan veta allt det jag vet, vad som händer bakom kulisserna, de ansträngningar och längder jag går till för att hjälpa dom som behöver hjälp. Så när folk dömer mig, vet jag att de dömer mig utan att veta tillräckligt för att verkligen döma mig rättvist. Du är den enda som kan korrekt bedöma dig. Saker någon annan säger (bra eller dåligt) om dig eller mig är sällan helt sanna, det är är alltid även en reflektion av deras tankar, förväntningar, antaganden och erfarenhet.


Sättet att hantera offentlig kritik är att alltid ha integritet i sitt arbete, då finns ingenting du behöver försvara. Dina insatser kommer att säga mer än dina ord."

Detta är bara slutet på första kapitlet


Det har inte undgått mig att de människor som är mina mest högljudda kritiker är de som aldrig träffat mig, och de som är mina mest högljudda supportrar är de som känner mig bäst även som person.

Om du står inför valet att utföra arbete som gör att du riskerar att hamna i allmänhetens ögon, var säker på att du alltid har integritet, ärlighet och sanning i allt du gör. Skicka medkänsla till dom som dömer dig, och hjälp dem som behöver dig. Fortsätt att göra det du gör bäst, fortsätt framåt, och låt inte någon stoppa dig eller förmörka ditt liv.

Att denna blogg nu kommer att försvinna betyder inte att jag gör det. Men i den nuvarande skepnaden har denna blogg nu tjänat ut sitt syfte. Mitt syfte däremot står nu klarare för mig än någonsin tidigare. På något sätt tror jag att vi alla har ett syfte. Och att dom människor som lyckas hitta sitt är dom lyckligaste. Oavsett om vägen dit är kantad av tårar och smärta.

Jag hade ingen aning om att detta var mitt, men livet är fullt av överraskningar, eller hur?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Det bidde en tummetott...

Kategori: Pappa

Alliansens familjepolitik – 10 punkter för tryggare barn


Detta inlägg i en något kortare version skrev jag idag in på alliansens valblogg.

Nu har den alltså presenterats. Alliansens familjepolitik.

Det bidde en….tummetott.

Förslaget att barn skall kunna ha två folkbokföringsadresser är det enda som är ett bra steg på vägen för att komma tillrätta med vårdnadseländet, men det är allt för lite.

Familjer skall erbjudas samarbetssamtal? Vad är det för nytt med det? Det erbjuds man ju redan idag?

Jag lider med Littorin och hans barn. Samtidigt kan jag inte skaka av mig känslan att det nog var nyttigt för en högt uppsatt politiker att drabbas av det helvete av falska anklagelser och lögner i det som populärt går under namnet vårdnadstvister.

 

”Men dom flesta löser det ju bra, så vad är egentligen problemet?” hör man ofta. Som om 7000 BARN OM ÅRET som tvingas se sina föräldrar slita varann i stycken bara är en liten bagatell? Tro mig, det är inga rena och sjyssta fighter vi talar om här. Det är uppslitande, sorgliga och blodiga krig som utspelar sig. Då ens egna barn ligger i potten så är det allvar. Då glöms plötsligt alla ömma ord och kärleksfulla stunder. Då vaknar odjuret i oss. Och istället för att sätta ner foten, så eldar man på under konflikterna i år efter år, tills den dag då dom är så infekterade att det aldrig går att reparera. Barnen hamnar mittemellan. Och det, kan jag säga för er som inte har förstått det, är en jävligt otrevlig plats.

 

Börjar dom förstå nu tro?

 

Kanske Littorinfallet kan bli en nyttig påminnelse för hans kompisar där uppe i toppen att det faktiskt föreligger ett jävligt stort, dyrt och framförallt ONÖDIGT problem som drabbar hela vårt samhälle på ett mycket förödande sätt. Vi pumpar miljarder in i ett familjerätts system som inte löser ett skit utan bara förvärrar problemen. Och som sedan kostar oss ytterligare en massa miljarder i ökad ungdomsbrottslighet, depressioner, själv skade beteenden, tvångsvård och till och med mord. När våra barn hotas...som sagt så kan det till och med få sådana tragiska konsekvenser. Vi har sett allt för många tragiska exempel. Men i dom mordfallen så skriver tidningarna aldrig om dom egentliga orsakerna. I bästa fall kallar man det för "familjeproblem".

 

Samarbetssamtal kommer inte att räcka. Att tro det är så okunnigt och naivt att man undrar om arbetsgruppen ens har förstått vidden av detta problem?

 

Vad som måste till är en lag ändring och en KRAFTIG markering från lagstiftarna att BARNENS RÄTT till en nära kontakt med BÄGGE sina föräldrar tafsar man INTE på så länge det inte finns starka och STYRKTA!!! skäl.

 

Vuxna beter sig som själviska jävla fån, och skiter i att deras barn lider svårt, och får liven förstörda i en ålder då dom knappt ens har hunnit börja. Hur kan en regering bara passivt stå och se på då så många människor och barn krossas i ett omänskligt och konflikt DRIVANDE familjerätts system???

 

Lögner och falskspel premieras

 

En del föräldrar har själva skador och sår i sina inre, som gör att dom helt enkelt inte reder upp en sådan här fruktansvärt pressad situation. I ren desperation och rädsla tar dom till alla beprövade medel, för alternativet skulle vara värre. Vad hjälper det då att man erbjuder samarbetssamtal? Då MÅSTE staten ta till maktmedel så att den trilskande föräldern snabbt verkligen FÖRSTÅR budskapet att det INTE ligger i hennes eller hans intresse att sabotera den livsviktiga kontakten för barnen.

 

Idag är det tvärtom till och med så sjukt att det faktiskt LÖNAR sig för en illasinnad eller emotionellt sårad och rädd förälder att medvetet, med lögner och falska anklagelser sabotera umgänget. Ju längre dom klarar det desto mer ÖKAR deras chanser att VINNA ensam vårdnad, och därefter enkelt och för alltid separera barnet från den andre. Förstår ni ens vidden av hur smärtsamt det är att slitas från sitt eget barn ofrivilligt och oförskyllt? Hur det känns för barnet, det kan nog ingen av oss en komma i närheten av att förstå. Och konstigt nog verkar dom som borde förstå det bäst, snarare förstå det sämst??

 

I 15 av 16 fall vinner mamman idag ensam eller gemensam vårdnad, och det bryter dessutom mot rättviseprincipen i grundlagen, som säger att alla skall behandlas LIKA. Orättvisorna står ju till och med inskrivna i lagparagraferna. Särskild hänsyn skall tas till kvinnor…etc. Men mans eller kvinnohjärta spelar ingen roll. Det gör lika jävla ont i båda. Att det idag är fler manshjärtan som mals sönder, är ingen orsak att arbeta för ett motsatt föhållande. Om vi nödvändigtvis måste separera, så kan vi INTE samtidigt kräva det av våra barn. Det är hjärtlöst och grymt. Och jag kommer nog aldrig att förstå att det ens tillåts i den utsträckning som sker idag. Än mindre hur en del människor kan applådera det och till och med arbeta för att förvärra en redan katastrofal situation?? Då är det någon allvarlig felkoppling i empaticentrum!

 

Har ni glömt? Se den då igen!

 

I dokumentären könskriget från 2004 fastställdes det att ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer) medvetet spred desinformation om pappors och mäns farlighet med hjälp av rent påhittad och falsk statistik. Bl a hävdade man med bister och sorgsen uppsyn att en kvinna i veckan dödades av sin man i Sverige. Den sanna siffran är enligt BRÅ ca 16 per år. Motsvarande siffra för manliga dödsoffer i nära relationer är ca 5-6. Vad gäller våld i hemmet så är både män och kvinnor lika goda kålsupare enligt de senaste rapporterna från BRÅ. När det gäller fysisk och psykisk misshandel av barn likaså. Men dessa barn får ofta leva i detta helvete i åratal innan någon bryr sig, om dom ens har sådan tur att det är någon som bryr sig innan det är för sent.

 

Då reportern Evin Rubar till ROKS damen påpekade att BRÅ sa så i sin statistik, så svarade hon på fullt allvar att ”Nej nej, det stämmer inte”. ”Dessutom”, sade Rubar ”så säger ju BRÅ att majoriteten av gärningsmännen lider av psykiska sjukdomar, social utslagning och missbruk?” Återigen från ROKS damen ”NEEEJ det stämmer verkligen inte. Män dödar, män slår och män våldtar för att få MAKT över kvinnor. Det är könsmaktsordningen som är orsaken”. Män är enligt dessa extremister tydligen det enda misstag som gud begick i sin skapelse. ”Att kalla en man ett djur är att smickra honom”. Minns ni? Tror ni dom har sansat sig?

 

Det känns som om vi väl snart borde börja förstå och se igenom propagandan och dumheterna nu? Men på socialkontoren och i domstolarna lever den och frodas i högsta välmåga. Där separeras barn från pappor som dom älskar, behöver och ser upp till, och som älskar dom tillbaks ”För att vara på den säkra sidan??” Trots att dom inte gjort någonting, och trots att det funnits en lag mot könsdiskriminering inom socialtjänsten sedan Dec 09 så har INTE EN ENDA socialtjänst fällts. Vilket ju också är märkligt eftersom dom bryter mot denna lag VARJE DAG!

 

Svenska pappor leds lydigt till slakt i våra domstolar, ofta med katastrofala resultat för alla inblandade. Inte minst barnen. Papporna hamnar i diskrimineringens skymningsland där de systematiskt berövas sina rättigheter. Ofta reagerar dom med chock. Dom strippas på allt dom äger samt sina barn utan att dom ens förstår varför och hur detta kan hända?? Vi bor väl i en rättsstat? Innan det händer dom själva har dom emellertid inte ens brytt sig om att att sätta sig in i problematiken. Då är elitserien och karriären viktigare.

Och om ni tycker att könsdiskrimineringen är skandalös, betänk då "sexualövergrepps syndromet" och hur det ständigt tillåts avgöra vårdnads och umgänges tvister. Om ni verkligen SÅG hela vidden av rättssystemets enorma impotens och kroniska blindhet för mäns rättigheter skulle det ÄCKLA er.

"Domstolarna är tänkta att ta sig an fall om vårdnad och umgänge med vad vi kallar en könsneutral hållning. Det låter rättvist, och det är rättvist. Men det är en MYT. Domarna genomdriver inte dessa könsneutrala lagar på ett könsneutralt sätt, och få verkar bry sig.

"Vi kommer att se dessa problem växa allt mer innan fäder organiserar sig och kräver en rättvis behandling. Så man kan bara vädja till alla pappor därute. Vi har ett MYCKET REELLT PROBLEM och vi MÅSTE göra detta till en offentlig fråga. För som det är nu vill varken domstolar, politiker eller media ens höra oss."

 

Varför vill ni inte lösa detta??

 

Ibland drabbas även människor i samhällets ”topp” av detta jävla barbari som pågått i decennier. Kanske Littorins öde hade kunnat få er, hans vänner i regeringen att sluta blunda för denna misshandel som förstör, och till och med kostar män, kvinnor och barn LIVET? Det här?? Det räcker inte.


Vad är problemet? VARFÖR VILL NI INTE LÖSA DETTA??? DET ÄR JU SÅ LÄTT!! Är det en ekonomisk fråga? Sysselsätter barnförstörar systemet för många människor? Kunde man inte ta de miljarder man skulle spara in på att inrätta en rättvis vårdnadslag, och hitta bättre och mer samhällsnyttiga jobb för dom lakejer som idag lever på detta??

 

//Från en farsa som under fem års diskriminerings helvete förlorat allt, varit nära att dö av ren jävla sorg och vanmakt. Och som nu dessutom blivit utförsäkrad, då någon anonym anser att jag uppvisar arbetsförmåga, då jag dag och natt tvingas kämpa för att försöka rädda min dotter från att bli ännu en emotionellt handikappad människa som om några år sitter och skär sig i armarna, eller sprutar in gift i sin kropp för att försöka fly smärtan.

Jag hade hellre gjort något mer produktivt. Fast om jag svälter ihjäl så löser man ju två problem. Dels blir man av med en tjurig dumfan till besvärlig farsa som vägrar att sluta försöka hitta en lösning, och dels så får man ju ner ohälsotalen lite till.

 

Men jag hade faktiskt föredragit ett nackskott. Det hade varit mer humant.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bingo eller jämställdhet?

Kategori: Feminism

Eftersom jag endast kommer att skriva ett enda inlägg till om den allt mer löjeväckande kampanjen mot mig och mina barn, så tar det tid lite att sammanställa. Det är också en orsak till att jag sedan släpper det. Om jag lägger ner all min tid på ett gäng störda feminister som hatar mig, så har dom ju vunnit. Då kommer den här bloggen att sjunka ner i en evig skyttegrav, och där gör man inte mycket nytta som debattör.


Så jag sticker emellan ännu en gång med ett litet kåseri. Idag om ett, för denna blogg rätt otippat ämne.

 

Jag läste för en tid sedan denna artikel i Aftonbladet Wendela. ”Endast 2 procent av sveriges befolkning intresserade av jämställdhet”. Jag tyckte siffran lät jäkligt låg, så bara för att få en liten jämförelse så tog jag reda på hur många människor i Sverige som regelbundet spelar Bingo.

 

Det är rätt många faktiskt. Kan ni gissa? Det får bli en cliffhanger förresten.

 

Jag vet inte hur Aftonbladet har fått fram siffran 2 procent, det redovisas inte, inte heller om det är 2 procent av hela befolkningen eller bara dom gamla nog för att svara på frågan.

 

Men en ledtråd får man faktiskt i artikeln. Redan i underrubriken får man läsa:  Statsvetare: ”Det finns ingen som driver frågan”. Okej, det är en statvetare som har uttalat sig, jamen då måste det ju ligga något i det. Jag menar, det är ju en statsvetare.

 

– Många förstår inte att jämställdhet har att göra med både deras liv och arbetsliv. Därför måste det finnas någon som driver frågan kraftfullt, säger Ursula Berge, statsvetare.


Där får vi veta att statsvetaren heter Ursula Berge. Man kan nästan se den där vita rocken och glasögonen på näsan framför sig. Bara se hur otroligt intelligent hon sammanfattar det katastrofala läget. –Många förstår inte att jämställdhet har att göra med både deras liv och arbetsliv.


Nu börjar pannan rynkas ordentligt på mig. Tänk att 98 procent av svenska folket är så ointelligenta att dom inte ens förstår en sådan uppenbar sak?  Jag menar om jag frågat er, ”Är jämställdhet viktigt både i och utanför arbetslivet?” Vad hade ni svarat då? Skulle ni tillhöra dom 2 procenten som säger ja, eller dom 98 procenten som säger nej?

 

Samhällspolitisk chéf på SSR

 

Lite längre ner i artikeln får vi en lite närmare presentation av jämställdhets och statsvetaren Berge.Ursula Berge (bilden), statsvetare och samhällspolitisk chef på akademikerförbundet SSR. Wow, samhällspolitisk chef också. Detta är ju en riktig tungviktare. Dessutom rör hon sig i verkligt fina kretsar. Då är det alltså sant?

 

Bara 2 procent…wow. Tänk att Bingo skulle intressera 8 gånger (ca 16 %) så många svenskar än vad jämställdheten gör…? Jag läser bekymrat vidare…

 

– Det behövs kompromisslösa banérförare. En Margareta Winberg som hotar med kvotering, en Bengt Westerberg som gör pappamånaden till en kabinettfråga, säger Ursula Berge. Samma linje är Lena Ag, generalsekreterare för organisationen Kvinna Till Kvinna, inne på.

 

Kvinna till kvinna?

 

Kvinna till kvinna? Jag trodde detta handlade om jämställdhet mellan kvinna och man?  Men Lena Ag är ju också statsvetare. Politisk rådgivare till Margot Wallström t o m. Hon har ju dessutom fint nog engagerat sig i offren för ett av dom mest brutala krig världen någonsin skådat.

 

Kongokriget. Stackars människor som har sårats, mutilerats, mist sina kära, sina barn, våldtagits. Ja, alltså, det är bara kvinnor hon har engagerat sig för. Alla pojkar och män som styympades, torterades, miste sina familjer och mördades, räknar hon inte in riktigt in. Istället får dom skulden, då det ju enligt Ag är patrialkala system som är orsaken till kvinnornas lidande.

 

Är det här som är feministisk jämställdhet?

 

Konflikten som ofta beskrivs som Afrikas världskrig, är den blodigaste världen sett sedan 2:a världskriget. Över 5 miljoner människor har slaktats. Det har dragit med sig barnsoldater, massvåldtäkter och olika former av tortyr. Det rapporteras om fruktansvärda övergrepp på civilbefolkningen. Huruvida detta beror på patrialkala system eller på en koloniasering som har hållit Afrika i fattigdom och armod i hundratals år, korrupta ledare,  makt och pengar. Ja därom är statsvetare Ag och jag ej överrens. Däremot vet jag att betydligt fler pojkar och män har dödats. Ibland får man intrycket av sakkunniga inom jämställdhet som Ag, att om några gerillasoldater kommer in i en by, skjuter männen och pojkarna i huvet, och sedan våldtar kvinnorna och flickorna, så är det bara kvinnorna som är offer?

 

Att män och pojkar på något sätt alltid får skylla sig själva, vilka jävligheter dom än drabbas av, för dom är ju en del av patriarkatet, och det är ju patriarkatets fel. Överallt ser vi det nu. Action aid hjälper numera endast flickbarn. Röda korset hjälper mammorna. Rädda barnen lanserar affishkampanjer för att visa hur farliga vi pappor är.

 

Är detta vara varför intresset är så mycket högre för Bingo?

 

Så denne statsvetare kanske inte riktigt räknar in andra frågor än dom som tar upp kvinnors problem i jämställdhetsfrågan? Här hemma tycks det framförallt vara Lönerna och styrelseuppdragen som är dom brinnande jämställdhetsfrågorna.  Kan det vara en förklaring till att intresset är så lågt? Dessa frågor berör ju bara max 2 procent av befolkningen.

 

Även två moderater skriver i denna SvD Brännpunkt artikel att Jämställdheten borde vara en viktig valfråga. Fast även dom tycks definiera jämställdhet precis som Berge och Ag. Att ett osynligt hemligt patriarkat  bestående av några cigarrrökande gubbar konspirerar mot kvinnor i bastun, i syfte att till varje pris hålla dom utanför styrelserna. Finns det inte viktigare jämställdhetsfrågor? Pappors rättigheter att få stanna i sina barns liv t ex.

 

Det konstiga är att denna jämställdhetsfråga tycker inte feministerna är viktig. Och när det har kunnat avslöjas har det till och med visat sig att denna jämställdhet är dom till och med emot?? Så emot att dom inte ens tycks tveka att trampa på barn och skolungdomar för att stoppa den.

 

Men det fanns ju en statvetare till. Ursula Berge. Dessutom chef på SSR, akademikernas fackförening. Sånt borgar ju. Och hon är dessutom något så ovanligt som en kvinnlig styrelseordförande. Det ni. Men så tittar jag in på tidningen Bang där Ursula Berge är styrelseordförande. Det är en feministisk tidning. Alltså handlar den om jämställdhet. Se där ännu ett poäng för Berge. Fast hon kom visst ihop sig lite med Karin Eder Ekman, som sa upp sig på Bang och startade Newsmill istället.

 

Så nu är det väl nästan bevisat.

 

Det  är faktiskt 8 ggr fler svenskar som tycker bingo är viktigare än jämställdhet? Och kan detta vara orsaken? Att vi själva inte får definiera vad jämställdhet betyder för oss. Utan för att det görs åt oss av genuscertifierade statsvetare och feminister med öppna pappasår? Kanske intresset hade varit större om även den halva av befolkningen som har kulor i grenen hade bjudits in i debatten, istället för att avfärdas som våldsamma och pedofila rättshaverister? Vad tror ni?

 

 

Våld hade nog varit bra, men det löser inget långsiktigt

 

Jag klickar på en artikel i tidningen Bang, då jag ju faktiskt också är en stark ivrare för jämställdhet. Och tidningen sägs handla om det, så blir jag ju nyfiken på vad som skrivs så klart.

 

”Frågan är inte bara hur en sådan världsordning ska se ut utan också hur en feministisk och pacifistisk rörelse vinner mark i en värld som i så stor utsträckning präglas av våld. Är det ens möjligt att förändra samhället utan våld? Historien lär oss annorlunda.”


Här ställs alltså frågan på sin spets. Bör feministerna ta till vapen? För vadå? Undrar jag lite konfunderad. För att dom inte får tillräckligt många styrelsejobb?

 

Senare i artikeln kommer journalisten Anna Hellgren på BANG fram till att våld nog inte är det bästa ändå. Inte för att det inte skulle vara försvarbart att använda våld mot patriarkatet, utan för att historien lärt oss att det sällan ger långvariga segrar. Så längst ner sammanfattas det hela:

 

Däremot inte sagt att motstånd inte är nödvändigt. Och det finns möjligheter. För trots allt är det förhållandevis få individer som utövar grovt våld mot andra utanför hemmiljön.


Det är rädslan för våld som driver samhällsordningen framåt i samma gamla hjulspår, som håller oss på plats och i schack och som tillåter regeringar och individer och grupper av (främst) män att tjäna pengar och inflytande på andras underordning. Om vi befriar oss från rädsla öppnas en spricka i våldsmonopolet, en väg och en möjlig förändring.


Och om det inte hjälper, minns att manshat, med en formulering från 1974 års upplaga av Off our backs "inte är destruktivt, utan den enda rimliga reaktionen på patriarkatet".


Hur kan en tidning som är feministisk och alltså kämpar för jämställdhet, hetsa sina läsare att hata någon för att den har ett annat kön? Hur kan manshat ha hamnat under parollen jämställdhet i sverige?

Kan man inte vara för kvinnor utan att för den skull hata män?

 

Vapnen finns redan

 

Om feministerna någon gång skulle bestämma sig för att beväpna sig läste jag om att det nu i USA (var annars) kommit vapen som är speciellt avsedda för det väna könet.

 

Saxat ur en amerikansk gunlobby sida:

 

Accessories are playing a big role in this industry also.  Weapons come with a lipstick holder and a mirror for those last minute touch ups; women want to look good just before gunning down a cheating boyfriend or maiming creepy guys at the bar.  There are laser scope add-ons that come in the shapes of hearts, stars, and even the shape of baby penguins.  The fashion industry is locked and loaded on this new market.


En tidigare flickvän till mig gillade att spela bingo. Ibland hände det att hon lyckades dra med sig en motvillig mig också. Jag vann aldrig något, men det gjorde hon. Det hände några gånger att hon kom hem med en hel extra månadslön. Tänk er det. Först hade den stackars kvinnan endast 80% av min lön. Sedan sin egen, och så en sabla bingomånadslön på det! Nä jag begriper inte varför dom klagar....

 

Kanske det är bingo jag skall använda mina sista hundören  på?  Oddsen är ju i alla fall bättre än som en farsa i en vårdnadstvist. Dessutom är ju det bingospelet 100 gånger dyrare och dessutom riggat i förväg.

 

Jag  skulle då bli en av dom unika i Sverige som både tycker jämställdhet är viktigt och spelar bingo.

 

Fast om man först frågar människor vad dom anser att jämställdhet är, istället för att bestämma det åt dom, och därefter frågar om dom tycker det är viktigt. Ja då tror jag att siffran stiger från två procent till 100.

 

Kan det vara så att feministerna har fått monopolisera ordet jämställdhet allt för länge? Kan det var orsaken till människors ointresse? Jag tror det…vaf….BINGO!

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Om dumhet kunde brinna, så vore bränsle inte så dyrt

Kategori: Feminism

Jag vet att många väntar på ett annat inlägg, men jag måste sticka emellan med det här. Jag läste precis att FI har eldat upp 100 000 riktiga svenska riksdaler i almedalen. När jag såg rubriken tänkte jag först att det skett en olycka. Att det brunnit i något tält eller liknande, men det visade sig hör och häpna att det var i huvudet på Scyman & co som det hade brunnit.

Denna huvudlösa galenskap utfördes uppenbarligen som en protest mot löneskillnaderna mellan könen. Man bränner alltså upp en summa som skulle kunna föda fattiga hungrande barn i tredje världen i åratal, eller skänka glädje till många barn i fattiga svenska familjer, som inte har råd ens med ett besök på Liseberg, för att protestera mot ett problem som inte ens existerar??!!

(saxat ur ett tidigare inlägg på Daddys)

Vad gäller lönerna är vi så gott som helt jämställda nu mellan könen. det visar resultatet av Jämos stora lönekartläggning. 750 000 arbetstagares löner har sedan år 2006 granskats. Av dessa var det enligt Jämo enbart 5 800 arbetstagare (av bägge kön) som hade omotiverat låga löner, och som fick ett välförtjänt lönepåslag. Det ger ett resultat som påvisar att mindre än 1 % av alla granskade arbetstagare hade en omotiverat låg lön. Resultatet är i sig inte förvånande.

De tre stora arbetsgivarorganisationerna har redan  tidigare konstaterat att den oförklarliga löneskillnaden mellan män och kvinnor - är obefintlig. (Enligt Arbetsgivarverket är löneskillnaden mellan statligt anställda män och kvinnor mindre än 1,5 %. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting har kvinnorna i landets kommuner 99 % av männens löner. Enligt Svenskt Näringsliv finns det ingen oförklarlig skillnad mellan män och kvinnors löner i den privata sektorn.)

http://www.jamombud.se/docs/Lonekartlaggningsrapporttillregeringen9FB.pdf

Jag undrar vad miljongivaren Benny Andersson tycker om att stollarna bränner upp hans pengar? Jag föreslår Benny, att om du månar om jämställdheten i vårt land, så skänk istället pengarna till den utfattiga papparörelsen. Vi skulle garanterat inte elda med dom.

Feminismen är dömd att misslyckas, eftersom den strävar efter att ändra och rekonstruera den mänskliga naturen. Men i feministernas eget fall så låter den tanken inte alltid så dum.

Om detta dårskap var menat att provocera, så lyckades dom. Åtminstone mig. Kanske beror på att jag är en av dom där fattiga föräldrarna för tillfället. Det känns inte helt rättvist att feministerna har ett sånt överföd att dom kan elda upp en förmögenhet, medan vi som kämpar för att rädda våra barn ur deras klor knappt ens har råd att trycka ett jävla flygblad.

Slutligen vill jag rekommendera några intelligenta människors texter om skadeverkningarna som dom pengaeldande feministerna har orsakat i vårt land.

http://maukonen.wordpress.com/2010/07/05/vi-pratar-och-skriver-inte-om-vardnadstvister/
http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2010/07/sjalvklart-ska-det-skrivas-oppet-om.html

Samt denna intressanta diskussion i Nerikes allehanda

dom-till-gemensam vardnad

Knyter näven i byxfickan och kämpar på.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Några klarlägganden

Kategori: Barn

Monica Antonsson har krävt att jag skall radera all "äckeltext" och ta bort bilderna av henne på bloggen tills hon vaknar i morgon. Annars så kommer hon att addera 20 000 kronor till på mina skulder. Dessutom kräver hon en ursäkt för "grovt förtal" och att jag ställer saker tillrätta. Som ni ser så är bilderna borta, och även "äckeltexten" samt en del av mina kommentarer. Vad gäller klarläggandena så skall jag göra ett försök. 20 000 kronor i ytterligare skulder är det inte värt för mig att föra ett idiotiskt och onödigt bloggkrig.

För att få ett sammanhang om vad detta handlar om, så kommer här en kort bakgrund.

Det eskalerade bloggkriget började med detta inlägg på Monicas blogg. Men det var inte själva inlägget som fick mig att till slut blåsa topplocket, utan kommentaren från Monica kl 22.32. Där hon bland annat skrev att

"om jag hade fel, som jag ju hade i Bjästafallet, så begick jag nu ett stort övergrepp på en stackars oskyldig syster dyster".

Och för att riktigt gnugga mitt redan blåslagna ansikte i leran (fast det kanske hon inte förstod) så skrev hon vidare "att det knappast kan bli grövre än att anklaga någon för att vara pedofil." Syftandes på mig då. Monica har senare skrivit att hon inte har läst vad som skrivits av bland andra syster dyster om mig och mina barn på Flashback. Jag kommer därför att ge henne och er andra bara några få exempel längre ner, i förhoppning om en något ökad förståelse för min reaktion. Och sedan rök även det andra topplocket dagen efter då hon tillät "HenrikJ" att komma till syster dysters försvar. Bara jag hör namnet HenrikJ numera så brister ett antal blodkärl i skallen på mig.

Det som dock Monica tycks ha reagerat starkast på är att jag skall ha utmålat henne som "barnskändare". Det jag skrev för att vara exakt var att Flashbackmobben var vidriga barnskändare, och att efter Monica tagit syster dyster i försvar nog fick räknas in i den gruppen. Det skrevs i affekt och det var en dum överreaktion. Jag ber därför ödmjukast om ursäkt för att jag sammankopplade Monica med dessa vidriga barnskändare. Jag hade inte tillräckliga belägg för detta.

Enligt Monica bör jag som varit misstänkt för just det brottet inte kalla någon för det. Men vad gäller flasbackpöbeln HenrikJ, Binkermuniten, Bogiebaby, Logga ut med flera så har jag inte minsta anledning att ta tillbaka ett enda ord. För det är precis just vad dom är. Barnskändare. Inte minst syster dyster vilket åskådliggörs nedan.

Ett annat krav från Monica:

- Jag har inte på någon punkt ljugit om Joakim Ramström och kräver därför en ursäkt för beskyllningar om motsatsen.

Nej Monica du har helt rätt. Du har inte på en enda punkt ljugit om Joakim Ramström. Och om jag påstått det då ber jag om ursäkt. Mig däremot har du påstått saker om som inte är sanna. Herregud, jag kan väl inte plötsligt börja ljuga om saker som jag tidigare varit helt ärlig om, bara för att du annars hotar att skicka fakturor? Ett sådant krav blir ju absurt. Jag kan bara hoppas att även du inser detta.

- Joakim Ramstedt har däremot ljugit om det mesta och ska därför be om ursäkt för det.

Tyvärr Monica, du får nog vara lite mer specifik.

Jag har krävt och kräver att man inte ska döma en ohörd (Syster Dyster).

Vad gäller min och syster dysters biff så är det inte din business Monica och jag har svårt att se att det är din uppgift att straffa mig ekonomiskt för att jag försvarat mig från henne.

Jag har tillmötesgått dina krav så gott jag har kunnat efter att verkligen ha rådbråkat mitt innersta. Jag har tagit bort det innehåll du har krävt. Om detta inte är tillräckligt för dig så gör det du måste. Men räkna inte med några pengar för det finns inga. Dom är slut. Spenderade på ett falskt hopp om att få rätten att spendera tid med en dotter som jag älskar och saknar så fruktansvärt mycket, att jag håller på att stänga av helt och hållet invändigt för att inte gå sönder och dö. Vilket naturligtvis drabbar även mitt andra barn och andra runt mig, trots att jag försöker att hålla skenet uppe så gott det går. För att inte tala om att även bror och syster saknar varann.

Det är nu tre månader sedan jag fick se henne senast. Jag har redan förlorat allt Monica. Dessutom hånats för att jag ens försökte. Att jag inte längre får träffa henne alls beror enligt paddgänget naturligtvis på att jag lekt "snopplekar" med henne här hemma. Trots att jag frikänts från anklagelserna av polis, åklagare, överåklagare, vårdnadsutredning och psykologutredning (av barnet).

Tror du verkligen att jag i det läget bryr mig så mycket om 20 000 kronor till på skuldkontot att jag skulle offra det sista värdefulla jag har? Min trovärdighet. Specificera vad det är jag ljuger om. Men det du skrivit skiter jag egentlgen i. Det är bara en mild västanfläkt jämfört med vad träskpaddorna på Flashback har skrivit ändå.

Vad gäller mitt utpekande av syster dyster som just "HenrikJ" så har en del saker klarnat efter jag skrev inlägget. Faktiskt just tack vare att det skrevs. Men mer om detta också en bit ner.

"Flaming attacks"


Vet ni vad "flaming attacks" betyder? Det kommer ni om inte annat snart att få lära er. Det är ett amerikanskt uttryck som på svenska närmast kan översättas som "näthatattacker". Alltså en medveten och organiserad skandalisering av en person i syfte att vända människor emot denne med hjälp av bland annat upprepade lögner. Ofta används just anklagelser om pedofili eftersom det i allmänhetens ögon är det värsta som finns. I USA har detta satts i system för att pressa folk på pengar eller för att avgöra tvistemål i en viss riktning. Men även i Sverige har många människor drabbats av detta ondskefulla och farliga fenomen.

En site som med fördel kan användas av dessa kriminella element i detta syfte är det "fria" forumet Flashback. En site som ironiskt nog vill utmåla sig som en garant för yttrandefrihet, men som i själva verket nog är den enskilda site som idag är dess största fiende. I mitt fall är det ju just min rätt till yttrandefrihet man vill komma åt. "Bara han stänger bloggen och lägger ner sin kamp mot väderkvarnarna så...." Det är alltså ett ultimatum. Lägg ner bloggen, annars fortsätter vi att ljuga om dig.

Men även Googles bloggverktyg Blogger som används av bl a "sanningen om" bloggarna är populärt att använda i detta syfte. Just nu pågår ett rättsfall där en direktör från Göteborg stämt svenska Google för att han hängts ut falskt som just pedofil. Ett intressant rättsfall, men direktören kommer tyvärr att förlora.

Visste ni förresten att det inte någon enda tid på dygnet går att få tag i en levande människa på världen största informationsföretag Google? På huvudkontoret möts man av en telefonsvarare och i Sverige har dom hemligt nummer, och om man mot förmodan ändå får tag på det. så får man bara en hänvisningston.

Detta är alltså den publika policyn hos det företag som vet nästan allt om alla. Och som tillhandahåller säkra verktyg för anonyma stalkers. Jag tycker nästan det är lite otäckt.


Yttrandefrihet på riktigt?


Så beskriver Flashback sitt anonyma forum. För att vara riktigt säker på att ingen skall kunna spåra kränkningar, lögner och förtal om andra som du skriver på forumet så erbjuder Flashback för säkerhets skull också en anonym VPN tunnel, som du får betala 50 kronor i månaden för. Sedan kan man i trygghet sätta sig bakom skärmen och anonymt påstå vad som helst om mig, mina barn och andra stackars drabbade satar, utan att behöva stå  personligen för ett enda ord.

Och för att vara riktigt säkra på att lögnerna får stå oemotsagda så stänger man av offret för förtalsattackerna på livstid, utan att vilja eller riktigt kunna förklara orsaken. Det kallar man sedan "yttrandefrihet på riktigt". Jag kallar det sjukt. Flashback HAR regler mot ogrundad ryktesspridning. En regel som, inser man snart, faktiskt är helt nödvändig på ett forum av det slaget. Men den används inte. Åtminstone inte av moderatorn på min tråd "husvagnssvensson". Han försvarar mig visserligen i sina kommentarer, men vad hjälper det när han samtidigt tillåter och vägrar sätta stopp för detta illdåd mot framförallt mina barn?

Enligt Monica Antonsson har jag dömt syster dyster ohörd då jag i detta inlägg bland annat skrev:

Karin Nordenbäck alias "Syster Dyster" alias "HenrikJ" ,"Bogiebaby" alias "Golbögen" alias "Macro 113" alias gud vet hur många andra anonyma nicknames. Så heter HenrikJ IRL.

Jag visade i inlägget bland annat upp vad syster dyster hade skrivit i kommentarer på min blogg, och vad hon skrivit om mig till företaget Haléns i syfte att skada både mitt rykte och min ekonomi. Signaturen HenrikJ kopplades till syster dyster i inlägget. Liksom signaturerna "Bogiebaby", "golbögen" och "Macro 311".

Nu skriver monica även att syster dyster har förlorat sitt arbete på grund av att jag piskat upp en hatmobb mot henne??

Jag har ingen aning om huruvida syster dyster har förlorat sitt jobb eller inte. Men om så är fallet så beror det nog inte på vad jag har skrivit på min blogg , utan snarare på vad hon skrivit på min blogg. Från en dator på hennes arbete. Det kanske inte är sådär himla lämpligt att logga in på sin jobbdator på röda korset och börja kalla folk "adhd drabbade psykopater?" Just nu pågår ett annat omskrivet fall där en anställd på migrationsverket gjort samma groda.

Hade jag fel?


Låt mig först och främst slå fast att inga oskyldiga personer har hängts ut som deltagare i nätverket som har begått dessa vidriga skändligheter mot mig och mina två barn. Och att det rör sig om ett nätverk är nu bekräftat. Syster Dyster skriver under namnet "Bogiebaby" bland annat följande:

Jag håller också med Kimbo7 om det sannolika att hemlisen att bo lika tid hos båda tycks vara en väl intränad fras liksom sonens brev till domaren (vet ej om dokumentet fortfarande finns att läsa på bloggen) är ett beställningsverk av en vuxen person. Att ens förälder inte slår vare sig barn, kvinnor eller män är väl en självklarhet för 99% av alla barn. Att skriva under på motsatsen väcker åtminstone hos mig funderingar eftersom jag ingenstans sett att Daddy skulle vara misstämkt för misshandel.

Jag är alltså skyldig till anklagelserna och skulle ha "tränat in" vad R skulle säga i polisförhören om vår "hemlis", redan då jag inte hade en aning om att anklagelserna ens skulle komma? Sedan skulle alltså min 4 åring fyra månader efter vår tvångsseparation rabbla detta som ett rinnande vatten hos polisen? Sedan skall jag alltså på något sätt fått min son att på beställning skriva brevet till domaren som jag publicerade. Dessa jävla anklagelser mot mig, men framförallt mina barn får mig att må illa. Fy fan! Jag undrar om Syster Dyster skulle vilja upprepa detta om hon stod öga mot öga med min son som skrev brevet helt på eget initiativ? Hon är hemskt välkommen.

Vidare skriver hon:

Till sist, att fly från en berusad och aggressiv person är självklart inte kidnappning utan ett en handling som tyder på ansvar och självbevarelsedrift. Vad var alternativet? Dessutom visste Daddy var dottern befann sig och hade möjlighet att ha umgänge med henne. Jag tolkar det som att Daddy var och är djupt kränkt över att den kvinna han försökte forma och som var beroende av honom, en dag var så stark och mogen att hon fick nog och sökte sig ett annat liv.

Behöver jag ens påpeka varför jag blir förbannad?
Eller varför inte den här:

Daddy tyck inte uppleva sin ADHD som ett problem vilket säkert många i omgivningen gör.

Skrivet av en sjuksyrra i Stockholm som jag aldrig ens har talat med??
Och den här är ju fin också:

Daddy besitter inte på något vis den mognad som omvärlden kan förvänta sig av en 43-årig 2-barnsfar. Han uppträder som ett stort barn, kräver att allt ska ske på hans villkor, vägrar att anpassa sig efter normer och begär dessutom att vi andra ska stå för fiolerna för att han ska få leka journlist på heltid. Daddy vill inte att hans skattepengar ska gå till barnahus, kvinnojourer etc. Jag kontrar och säger att jag inte vill att mina skattepengar ska gå till en kostsam kravmaskin som Daddy. Det handlar inte bara om uppehälle, i det här specifika fallet handlar det vid det här laget säkerligen uppemot någon miljon genom alla dessa socialsekreterare, familjerättssekreterare, kontaktpersoner, poliser, åklagare som Daddyn sett till att hålla sysselsatta allt emedan vi andra betalat kalaset.

Visst är det en intressant vridning på det som har gjorts mot mig och min familj. Nu är det plötsligt mitt fel att social och familjerättssekreterare, poliser, åklagare och fan vet, har kostat stackars skattebetalare miljoner?
Jag har inte bett om deras tjänster. Jag har bara försökt försvara mig från dom. Men det som gör mig riktigt jävla rosenrasande är hennes ideliga antydningar om att jag inte är en lämplig förälder. Jag antar att syftet är att sabotera mina chanser helt i de kommande förhandlingarna. Därmed ser jag även detta som en direkt attack mot mina barn. Det finns gott om ytterligare exempel om dessa inte räcker.

Har ni tänkt på vad namnet "Bogiebaby" syftar på förresten? En ledtråd: Syster Dyster använder en viss känd kvinnlig skådespelare som avatarbild....gissningar kan skrivas i kommentarsfältet.

Men HenrikJ då?


Ja, denna HenrikJ är en enigma, och vet ni varför? Därför att HenrikJ inte finns. Kryptiskt, ja visst, och jag skall utveckla detta min käre Watson, men det får bli i nästa inlägg för nu är klockan mycket och min frist håller på att rinna ut.

Men låt mig få avsluta med en liten textanalys uppgift för hågade att roa sig med så länge:

Jämför den här kommentaren som skickats in till bloggen av en gammal bekant figur med kommentaren från Flashback nedanför:

Jocke!! Du skriver att denna blogg är en ventil för att du inte mår bra. Är du säker på att denna såkallade ventil får dig att bli bättre? Hade du tänkt att fastna i denna rehabventil i 5år framåt eller??
Faktiskt så blir jag inte förvånad om du ska prova tilltaget att skicka en massa betalningsföreläggande till olika myndigheter NU! Så blir det vanliga visan om att du EJ får rätt. Sen kommer nästa gamla vanliga spya om hur orättfärdigt du blivit behandlad för att dina krav EJ tillgodoses utan PRUT. Så då får du väl (ironiskt) stämma kronofogden för kränkning av dina mänskliga rättigheter.. ehh du vet väl med rättigheter så kommer skyldigheter.

Nåja om nu din föredetta lyckades med att blåsa dig på några månaders underhåll så blev hon säkert kanon förmögen på det. Kanske en häftig bikini eller en helkväll på stan att festa i lyx och kaviar. jaja kvittar väl?

Vad gör du själv för att ta tag i ditt liv just NU?? Men vad jag förstått så har du en väldigt bra mentor/coach vid din sida som verligen lyckats med sitt eget liv.

Föresten så är du jocke en resurs för samhället. För allt du faktiskt lyckas med att fjanta med myndigheter så gör du faktiskt så att det håller tjänstemän sysselsatta och får inkomst för dina bravader! Hoppas bara att du EJ tänkt att du få betalt för dina "hoppetossa" bravader???

Men kanske du kan starta AB Jockes obstinat eller nåt. Så kan du börja med att gnälla för att det kostar 50 tkr för att starta AB. Vem vet kanske du kan få starta eget bidrag. Annars kan du gnälla om det med. Passa på att anställa dina gelika så har du lite kostnader att dra av också. Vem vet ni kan gnälla om lönerna...

Helt allvarligt Jocke.. Skärp till dig!!!

Ser du vad jag ser min käre watson?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

En lektion i skvallerjournalistik

Kategori: Rättvisa