Vem är det som kränks?
Kategori: diskriminering
Det finns som bekant många sätt att skinna en katt. Och när katten heter Daddys blogg så tycks alternativen vara oändliga. Uppenbarligen ser man denna blogg som ett hot. Jag kan inte se några andra skäl till att jag ska trakasseras av både myndigheter och privatpersoner. Jag har berättat och visat upp sanningen om hur man kränkt min och min dotters rättigheter. Är det för det jag skall straffas och behöva utstå denna terror? Istället för att se, lära och ta ansvar för dom felaktigheter och brott som begåtts, och styrkts mot mig och mitt barn, försöker man istället att få mig tystad. Hur berättar jag i dagens långa, men förhoppningsvis mycket intressanta inlägg. Välkommen till min verklighet.Innan jag redogör för trakasserierna som riktas mot mig för att jag valt att stå upp för min och min dotters rättigheter, så kommer här först en kort redovisning av händelserna som lett till den nuvarande situationen;
Min dotter fyllde i December 5 år. hon var 1 år gammal då mamman utan min vetskap eller medgivande tog henne från vårt gemensamma hem, där hon var skriven och folkbokförd. Sedan dess är dagarna då jag fått se henne lätträknade. Vi hade vid denna tid gemensam vårdnad. Ändå folkbokfördes hon i en annan kommun utan min vetskap eller medgivande. Hon skrevs in på förskolan utan min vetskap eller medgivande. Jag anklagades och polisanmäldes falskt för brott. Jag och min dotter tilldelades övervakat umgänge 8 timmar i månaden med dessa bevisat falska anmälningar som grund.
Jag blev fråntagen vårdnaden av henne av göteborgs tingsrätt trots att det i domen framkommer att modern begått flera brottsliga handlingar, att jag inte har gjort något brottsligt överhuvudtaget, och trots att tingsrätten ansåg att jag var den mest lämpliga vårdnadshavaren. Detta beslut baserades på en vårdnadsutredning utförd av familjerätten i Kungsbacka som var så tunn, partisk och usel, att den i det närmaste bör betraktas som grov underlåtenhet att se till mitt barns bästa och därmed också som grovt tjänstefel.
För barnets bästa?
Förutom att jag fråntogs vårdnaden helt orättmätigt så tilldelades jag dessutom ett umgänge som var mycket snålt tilltaget. Varannan helg, varannat lov och tre dagar varannan jul. Jag kunde till exempel inte åka med mitt barn hem till min familj i Norrland under de jul eller nyårshelger som hon skulle vara hos mig. Dagarna räckte inte till det. Men jag fann mig i situationen och försökte samarbeta för barnets skull. Men jag märkte snart att detta inte skulle bli lätt, och också hur min dotter led av de ständiga bråken och av att inte få vara med mig i den utsträckning hon själv ville. Efter att jag gett mamman ett förslag till kompromiss för att försöka lösa situationen, och hon svarat genom att vråla -"aldrig i helvete" i ansiktet på mig, stämde jag på nytt. Jag skrev också till familjerätten om min oro och förklarade att min dotter mådde allt sämre av denna ohållbara situation. Mitt brev åkte i papperskorgen och ett par veckor senare avbröt modern allt umgänge. Tydligen på inrådan från socialtjänsten. Efter att jag ansökt om verkställighet av dom fick jag veta att jag var anklagad för sexualbrott av okänd art. Tingsrätten i Varberg ignorerade fullständigt min verkställighetsansökan, och bestämde istället att allt umgänge mellan min dotter och mig skulle upphöra. Den enda motivering jag fick var "för barnets bästa". Det framgick inte ens under förhandlingen vad jag skulle ha gjort mig skyldig till. Sedan fick jag brevledes veta att jag dömts i min utevaro till förlorande part i verkställighetsmålet och att jag nu skulle betala moderns advokatkostnad på 10 000 kronor. Detta överklagades ända upp till HD, men jag beviljades inget prövningstillstånd.
I över tio månader hölls jag och min dotter separerade. Jag fick inte ens säga farväl eller en chans att förklara. Under denna period fick min dotter höra att jag och hennes bror rest bort och lämnat henne utan ett ord. Dessa tio månader är de i särklass jävligaste månader jag upplevt. Varje dag var ren och skär tortyr och ångest, och jag maldes sakta ner till den allra djupaset delen av helvetet på grund av oron jag hela tiden kände för hur min dotter hade det. Jag tänkte på detta varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund av min vakna tid, och jag drömde mardömmar varje natt. Eller åtminstone de nätter jag lyckades få en stunds sömn. Samtidigt förväntades jag klara av en utbildning och fick av bland annat arbetsförmedlingen höra att jag var tvungen "att släppa mina problem" och sköta mina plikter i samhället.
Sexuella övergrepp på barnhuset
Min dotter som vid den här tiden var knappt fyllda fyra år hade aldrig ens vetat om att det fanns något som hette sex, men det rådde man bot på under förhören med henne på barnhuset i Göteborg. Då hon under inledningen på förhöret inte sa något annat än att "pappa är snäll och jag vill vara med honom mer", så började den kvinnliga förhörsledaren att fråga om snoppar och "snopplekar". Min dotter som uppenbart inte förstår vad en snopplek är säger bland annat att "det leker man i dockrummet" på dagis. Under detta förhör bryter förhörsledaren mot en mängd regler gällande förhör med barn. Regler som kommit till av en orsak.
Hon ställer ledande frågor och upprepar frågor tills hon får önskat svar. Hon ber också en fyraårig flicka att med hjälp av kritor rita en bild på pappas snopp. Själv blev jag samtidigt meddelad av polisen att jag nu var misstänkt för övergrepp. Åklagarmyndigheten i Uddevalla meddelade mig sedan i ett icke undertecknat brev att jag inte hade rätt att anlita valfri försvarare av kostnadsskäl. Efter att jag upplyst åklagarmyndigheten om att detta inte var en korrekt tolkning av lagen, gav man sig dock på den punkten och jag anlitade Peter Haglund som försvarare. En av de få advokater i Sverige som öppet vågar stödja fäder som falskanklagas.
Under förhöret av mig som leddes av samma kvinnliga polis vid länskriminalen som förhört min dotter, lämnade min försvarare in dokument som tydligt visade att modern tidigare anmält mig falskt för olika saker, och att de enda som hade sett några tecken på övergrepp på min dotter var modern och hennes familj. Ingen annan.
Då jag ringde åklagaren några veckor senare hade denna bevisning aldrig nått honom. Detta skylldes på ett "tekniskt fel" av okänt slag hos länskriminalen i Göteborg. Jag ställde mig under detta samtal även bland annat frågande till varför det stod "ohörbart" i nästan varannan mening i polisförhöret med dottern, varför han själv inte deltagit under förhöret såsom det stipuleras i lagen och varför han inte reagerat på att förhörsledaren använt icke godkända förhörsmetoder? Men fick bara märkliga undanflykter till svar.
Din försvarare måste få chansen att ställa frågor
Jag upplystes även av sagde åklagare om att ett andra förhör skulle hållas med min dotter. Detta var praxis menade han, och anledningen var att även min försvarare skulle ha rätt att närvara och via förhörsledaren ställa frågor. Min försvarare blev dock aldrig meddelad om detta förhör som alltså hölls ändå, utan hans närvaro. Några dagar senare lägger man ner förundersökningen och sekretessbelägger den i sin helhet i syfte att hindra mig, och därmed också läsarna av denna blogg från insyn.
Det tog dock ytterligare över en månad för socialtjänsten att slutföra sin utredning som till och med drog över två veckor på den utsatta maxtiden. jag får av rådmannen veta, att orsaken är att socialtjänsten ställt som villkor för att lämna in sin utredning, att den sekretessbeläggs i sin helhet för mig. Detta inser hon dock vore en allt för grov lagöverträdelse och skickar mitt ombud en kopia av utredningen med villkoret att inget i den får yppas till någon enda utomstående person. Detta inbegrep även journalister. Vid denna tid hade uppdrag granskning börjat intressera sig för mitt fall och Janne Josefsson gjorde en inspelad intervju med mig i mitt hem. Det blev dock aldrig något reportage den gången. Jag vet inte riktigt varför. Bara att jornalister i allmänhet är ytterst tveksamma till att rapportera om detta, vilket tyvärr medför att dessa övergrepp får fortsätta att ske i det tysta. År ut och år in.Vid den nya interrimistiska förhandlingen vid Varbergs tingsrätt dömde man mig åter till övervakat umgänge 8 timmar i månaden. En dom som fortfarande gäller fram till nästa huvudförhandling. Förundersökningen vägrade rådmannen att hämta in trots min begäran, med motiveringen att "den inte skulle tillföra målet något nytt". Ändå säger hon under förhandlingen att "det föreligger ju även anklagelser mot pappan och jag kan ju inte veta vad som ligger i dessa". Detta blir hennes motivering till att åter döma mig till ett mycket knapphändigt och övervakat umgänge.
Sedan lämnade min dotters ombud in en begäran om omprövning av åklagarens nedläggningsbeslut. Detta efter att enbart ha talat med mor och mormor. Då jag ringde och ifrågasatte hur hon som min dotters ombud inte företrädde min dotter, utan endast modern fick jag luren i örat. "Utvecklingsenheten" inom åklagarmyndigheten har fortfarande inte tagit upp denna begäran trots att det snart var 8 månader sedan den lämnades in. Man skyller på långa handläggningstider och underbemanning. Själv tror jag att orsaken är en annan och stavas kommande huvudförhandling. Även den sista domen har överklagats ända upp i HD, men även denna gång vägras prövningstillstånd. Trots att, som mitt ombud skriver; domen är så lagstridig att den inte ens är verkställbar.
Jag trakasseras av myndigheter och kvällspress
Denna blogg besöks flitigt av både sveriges mydigheter och media. Man kan dock inte bara gå in och stänga ner bloggen. Det vore ett allt för tydligt brott mot sveriges grundlag, så istället försöker man bryta ner mig på andra sätt. Ett sätt som är effektivt är att fullständigt sabotera min ekonomi. En tid efter att min dotter brutalt rycktes bort ur mitt liv, blev jag tvungen att sluta på mitt dåvarande jobb. Jag mådde allt sämre och kunde till slut inte tänka på något annat än detta. Istället för att stötta mig i den situation jag hamnat fick jag sparken. Då jag försökte söka nytt jobb, hindrades jag av att jag utan att veta om det förekom i det så kallade "misstankeregistret" hos polisen.
Jag har därefter slussats fram och tillbaks mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Man har satt mig i rehabiliteringsprogram, för att sedan inte lyfta ett finger för att göra någon form av rehabilitering. Jag har varit tvungen att göra mig av med allt jag äger och har för att kunna bekosta både mina egna och moderns advokatkostnader. Då jag nu i slutet av februari fick 10 600 kronor i sjukpenning var det den första inkomst jag har haft sedan i November då rehabiliteringsstödet plötligt drogs in mitt under den utbildning jag blivit lovad av arbetsförmedlingen. Orsaken sas vara att AF aldrig informerade FK om detta. Under det efterförljande mötet nekade handläggaren på AF att hon någonsin givit ett sådant löfte.
Samtidigt beslutar man sig för på försäkringskassan, som alltså borde känna till att jag nu är helt utan försörjning, att höja underhållsbidraget jag betalar till mina två barns mödrar till maxbeloppet. Min ansökan om anstånd och omprövning avslogs. Man kräver mig också på obetalt underhåll som jag redan har betalat, vilket jag skickade in bevis för redan i Juli 2008. Mamman fick under två månader dubbelt underhåll efter att hon falskt anmält mig för att inte ha betalat. Ändå är det mig man nu kommer att sätta hos fogden för denna skuld. Som jag både av ekonomiska och principiella skäl vägrar att betala.
Jag har minst fyra gånger ringt myndigheten och påtalat detta, men får till svar att man har långa handläggningstider. Då jag vid det sista samtalet frågar om det är rimligt med handläggningstider uppmot ett år får jag svaret "ge oss mer skattepengar då".Skatteverket krävde mig före jul som ni kanske vet på 18 000 kronor i obetald skatt. I min begäran om anstånd berättade jag att om omständigheterna som lett till min dystra ekonomiska situation. Ansökan avslogs.
Folkbokföringen gömmer mitt barn
Folkbokföringen i Göteborg vägrar att häva sekretessen som dom har lagt på mor och barn trots att jag varit där personligen och visat upp bevis för vad mamman har utsatt mig och vårt barn för. Man kan, som man säger "ju inte garantera att jag inte söker upp dom och brukar våld". Detta trots att jag aldrig någonsin fällts för ett våldsbrott, och att tingsrätten i Göteborg redan i April 2008 slog fast att anklagelserna om våld var ett rent påhitt.
Kvällspressen demoniserar mig
Förutom de ekonomiska trakasserierna och att myndigheterna stämplat en fullständigt oskyldig man som förövare, så har jag också tvingats löpa gatlopp i kvällspressen. Expressen skrev under gömda skandalen om den hemska "pappabloggaren". Detta var förstanyheten i tidningen den dagen. Jag fick aldrig någon chans att bemöta kritiken.
I Aftonbladet en tid senare tog man in en stor debattartikel skriven av en "Moa Karlsson" som inte ens existerar, utan är ett täcknamn för Sanna Ax, även känd som den fanatiska pedofilhysterikern "Motherbitch". Hela debattartikeln är ett enda långt personangrepp mot mig där jag demoniseras för att ha "hängt ut" min dotter på internet.
Inte heller denna debattartikel fick jag chansen att bemöta, då tidningen menade att jag inte namnges i artikeln. Det behövs dock inte alltid. Det kan knappast komma som en nyhet för denna nyhetsredaktion? Detta argument har sedan dess flitigt använts av dom anonyma ljusskygga varelser som försöker smutskasta mig och denna blogg. Jag påstås alltså kränka min dotter för att jag ger henne och alla andra barn som utsätts för denna misshandel en röst och ett ansikte. Även socialtjänsten i Kungsbacka har försökt att använda detta emot mig för att tysta denna blogg som man tydligen anser är ett "arbetsmiljöproblem". Man föredrar en arbetsmiljö där man får arbeta ifred, utan insyn och där man i full hemlighet kan fortsätta dessa brott mot fäder och barn som jag och de mina utsatts för.
Nu har dom även bussat datainspektionen på mig
Jag skulle ha träffat min dotter i fredags för första gången på nästan en månad. Med det blev det emellertid inget. Istället får jag ett brev från datainspektionen som säger att det kommit in klagomål på min blogg. Man upplyser mig dock inte om vem som klagat. Inte förrän jag igår ringde dom och begärde en kopia på anmälningen skickade man den. Jag väntar nu på att se vem som skrivit under.
Anmälan går ut på precis samma sak som överlevarsekten, med människor som Sanna Ax, Kjell Åke Bjurqvist, Eva Britt Dahlström, Kiremaj och Marina Engan i spetsen, anklagat mig för ända sedan Aftonbladet gjorde sig till språkrör för dessa extremister. Till råga på allt genom att publicera en debattartikel under falskt namn. Jag kränker mitt barn....? Denna eländiga sekt med sina falska namninsamlingar och eviga lögner säger sig värna om barn och deras trygghet. Ändå vill man tysta denna blogg som har exakt samma syfte. Och om det vore så att dessa galningar vore en liten extremgrupp som bedrev sin propaganda för ett fåtal frälsta så skulle jag inte säga något. Men sanningen är att dom har meningsfränder på myndigheter, tidningar och i domstolar. Människor som bedriver en ren häxjakt på pappor och våra försök att komma till tals i denna otroligt viktiga debatt. Det är därför vi inte lyckas. Det är därför vi skall tystas med varje till buds stående medel. Lögnerna får inte avslöjas, då rasar hela det system av terror som byggts upp och som idag avlönar en jävla massa människor. Nu kräver man från DI in ett yttrande från mig innan den 19 mars, där jag måste visa att dom dokument och inlägg som nämns är av allmänintresse och därav har ett journalistiskt berättigande. Som journalist får man nämligen publicera personuppgifter, om det är motiverat ur ett allmänt intresse. Dokumenten som nämns är förhöret med min dotter på barnhuset i Göteborg (där för övrigt inga namn nämns), domen från tingsrätten där jag fråntas vårdnaden och dokumentet "historien i korthet". Inläggen som tas upp i anmälan är "Nu kan dom åtala mig" och "Daddy anmäld för sexbrott".
Man ifrågasätter alltså om dessa publiceringar är av allmänintresse...Jag tycker det. Har mitt barn tagit skada av publiceringen av hennes namn och bild? På vilket sätt är detta "ingående information" om min dotter? Har mitt barn gjort något som hon skall skämmas för? Kommer hon att lida skada av att i framtiden få reda på sanningen? vad tycker ni?
Vem är det som kränks egentligen?
Jag har på denna blogg berättat hur det går till i vårdnadstvister. Hur lögner premieras och ärlighet bestraffas. Jag har gett andra föräldrar en röst. Mest fäder, men också mödrar. Men framförallt har jag gett barnen en röst. Den röst som dom garanteras i FN:s deklarationer, men ändå fråntas av svenska myndigheter.
Jag har visat hur människor berikar sig på barns lidande. Hur ägare till HVB hem tjänar miljoner samtidigt som dom behandlar barnen som hundar.
Jag har avsöjat hyckleri, lögner och propaganda som sprids, till och med på regeringens egen hemsida.
Jag har visat upp kvinnojourernas nakna och glödande mans och pappahat och hur dom ljuger och manipulerar statistik. Jag har visat hur mina frågor till myndigheter och politiker möts endast av en besvärad tystnad i de allra flesta fall.
Ändå hinner jag bara skriva om en tiondel av allt jag får reda på och allt jag ser. Välkommen till min värld. Inget muntert ställe precis.
Jag har tydligt visat att statsfeminismen, eller som den populärt kallas numera "jämställdheten", existerar och att den inte bara är något påhittat "trams". Också att grova brott mot sveriges barn och föräldrar görs i dess namn.
jag har visat detta och mycket mycket mer. jag har jobbat mycket mer än en vanlig heltid med detta, dessutom helt ideellt, förutom det stöd jag mottog av tacksamma människor under händelserna i julas.
För detta skall jag tydligen korsfästas?
Men dagen då hela skitballongen spricker kommer. Då kanske även jag får upprättelse och till och med ett tack från de myndigheter som påstår att dom värnar om våra barn? Tills dess kommer denna blogg inte att tystna. Hur skulle jag kunna göra det, samtidigt som jag påstår att jag älskar och värnar om mina och andras barn? För mig blir det en fullständigt olöslig ekvation.
Läs även andra bloggares åsikter om barn, vårdnad, politik, juridik, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, barnmisshandel, datainspektionen, yttrandefrihet, kränkingar på nätet, förföljelse, trakasserier, polisen, åklagarmyndigheten, barnhuset,
