Stå upp för skoleleverna som står upp för er yttrandefrihet
Kategori: diskriminering
Sara Sivesson, Oskar Krantz, Sandra Atas och Jerry Wallén. Så heter de fyra ungdomar från John Bauer gymnasiet i Halmstad som gjort filmen "Rätten att vara pappa".I detta inlägg vill jag hylla dessa modiga ungdomar för deras beslut att inte vika sig för Amnestys tramskrav på ändringar i sluttexten. Jag vet, och många av er vet och inte minst Amnestys ledning vet, att detta bara är ett fåfängt försök att rädda ansiktet efter deras grova övertramp.
Idag skriver journalisten Berndt Hermele på Realtid.se ännu en artikel om detta. I artikeln skriver han också Men efter Realtid.se:s avslöjande har Amnestys agerande mötts av omfattande kritik.
Hmm...hur blev det deras avslöjande nu plötsligt? men skit samma, huvudsaken att detta kommer ut. Men först angående den ovederlagda och anonyma (såklart) kritik som riktats mot filmen. Att det är stora stygga Daddy som på något sätt ligger bakom denna filmproduktion, så skall jag först be att få ta luften ur den lögnen. Jag blev under sportlovet, då jag och min son var hemma och hälsade på mina föräldrar i norra Sverige, uppringd av Sandra Atas som frågade om hon fick intervjua mig angående ett filmprojekt som dom höll på med. Intervjun genomfördes på telefon, sedan har jag inte varit i kontakt med ungdomarna över huvud taget förrän filmen var klar. Jag har fortfarande aldrig träffat dom i levande livet, men det ser jag verkligen fram emot. Deras handledare har jag dock hejat på som hastigast vid ett tillfälle då vi råkade befinna oss på samma plats. Detta kommer naturligtvis en del anonyma (förstås) läsare på denna blogg inte att tro på, men det kan ju bekräftas av elevernas lärare och skolans ledning. Det borde väl räcka?
....eller det gör det förmodligen inte vid närmare eftertanke, men för den majoritet av er som är mottagliga för logiska argument räcker det säkerligen.
Ett svårare beslut än många förstår
Ni som tror att Sara, Oskar, Sandra och Jerry har fattat ett lätt beslut då dom tackar nej till Amnestys "erbjudande" bör tänka om. Detta var inget lätt beslut, och jag skall förklara varför.
Här är en varning som en insatt person idag mailade till ungdomarna då dom bett denne om råd. Naturligtvis kommer jag inte att skriva vem som skickade mailet, då jag inte frågat denne om lov, men jag kan intyga att personen är väl insatt i problematiken och en mycket respekterad människa gällande frågor om juridik och yttrandefrihet. Sedan fär ni ta mitt ord på det. Så här skriver vederbörande:
Det valet som Ni har framför Er kan påverka Era liv, därför är det viktigt att ni tänker igenom detta noggrant.
Vi som är äldre har redan gjort våra aktiva val – Och blivit stämplade och sorterade i de olika fack som förknippas med våra ställningstaganden. Ni behöver inte bli en del av den resan ännu.
- Feminismen och kvinnojourer har kontakter långt in i maktens boning med inflytande över både i media, socialtjänst, utbildningar, politik och näringsliv och alla etablerade 090-organisationer som BRIS, Amnesty, Rädda Barnen, UNICEF etc.… Så hisnande stort är detta aber att man måste förstå dess förödande konsekvenser om man ger sig in i det.
Ni skall ha all heder för det arbete ni redan gjort, och det skall ni få erkännande för, men går ni in i kriget så finns det stor chans, om det inte vinns, att ni blir lidande. Och även om det vinns så är ni garanterat stämplade som ett hot mot mäktiga intressen.
Även om jag och många andra står vid er sida så kan ingen garantera Er skydd mot samhällets och feminismens hårda fördömande.
Så trots om ni äger full rätt att hävda er rätt till likabehandlande och yttrandefrihet, så måste ni förstå att det kan smälla hårt med motstånd, lögner och andra påhopp. Det är bara med omtanke som jag beskriver detta och jag vill bara ert bästa.
Att uttrycka åsikter om pappadiskriminering är inte riskfritt
Ni som tycker mailet ovan låter dramatiskt i överkant bör tänka lite på det som jag och andra förkämpar för fäders rättigheter och rättssäkerhet för män, såsom Ingrid Carlqvist fått utstå i form av trakasserier, smutskastning och anmälningar. Den svartlistning som jag drabbats av i media är ingen slump. Det är ingen slump att företag som Best Western Hotels och Haléns drar in sina annonser från denna blogg.
Det är ingen slump att Aftonbladet tillåter smutskastning av mig på sin debattsida och att jag inte erbjuds rätten att gå i svaromål. Det är ingen slump att försäkringskassan och skatteverket dränks i anonyma anmälningar mot mig. Det var ingen slump att Ingrid förlorade sitt jobb som chéfredaktör.
Dom anonyma (såklart) som skriver hånfulla kommentarer om att jag är en konspirationsteoretiker borde prova att leva på denna sida staketet i någon vecka. Jag tror inte dom skulle hävda detta med samma frenesi efteråt. (Om dom ens skulle klara en vecka....så tjockt skinn verkar dom inte ha.)
Detta är numera en internationell nyhet
Detta är ingen nyhet skriver vissa anonyma (såklart) kommentatorer som förklaring på varför media inte tar upp detta. Och deras åsikt delas säkert av både Aftonbladet och Expressen.
Jag håller inte med. Många svenska och internationella bloggar är inte heller överrens om detta.
Som en del av er vet så har jag av Maja Lundgren utpekats som en "retorisk verkstad som backas upp av den amerikanska papparörelsen". Retoriken på denna blogg får andra bedöma, men om jag hade haft en verkstad så skulle betydligt fler viktiga nyheter förmedlas än vad jag klarar nu. Men kanske någon dag i framtiden? Det vore en dröm.
Vad gäller backandet av den stora hemska amerikanska papparörelsen, som Lundgren tydligen inte hyser några varma känslor, för kan jag garantera att dom på intet sätt är ansvariga för vad som skrivs här. Däremot har jag regelbunden mailkontakt med ett antal stackars hårt drabbade kamrater runtom i världen. Igår översatte jag realtids artikel och mailade ut till dessa kontakter. Detsamma gjorde Ulf Andersson på papparättsgruppen. Idag har flera organisationer skrivit om detta och även länkat till filmen. Här är ett litet urval:
http://news.mensactivism.org/node/15115
http://www.californiamenscenters.org/wordpress/?p=13364
Mailet som gjorde min dag
Men nu måste jag få berätta om ett mail jag fick idag innan jag spricker.
Mailet kom från en man som jag kommit att storligen beundra och som ofta citerats på min blogg. Stephen Baskerville PhD som är professor i Virginia i USA och tillika en förgrundsgestalt inom internationella papparättsfrågor. En man med stor intigritet och med "cojones" av rent stål.
Mailet som tackade för informationen om Amnestys och den svenska kvinnojourens fulspel var inte långt, men det behövdes inte. Mr Baskerville skrev:
Många kanske frågar sig "Jaha, what´s the big deal?", men då förstår man nog inte riktigt vad detta lilla mail betyder för mig. En finare bekräftelse på mitt arbete har jag svårt att tänka mig. Man kanske kan jämföra det med att en böss skramlare hos Amnesty International skulle få ett mail från Nelson Mandela. Åtminstone på den tiden då Amnesty fortfarande handlade om politiska fångars rättigheter.
Fy fan vad mallig jag är. Men det har man fan rätt att vara ibland.
Slutligen vill jag kort bara återknyta till det ursprungliga ämnet för dagen inlägg. Jag vill hylla fyra modiga och rakryggade ungdomar som tagit strid för sin rätt att uttrycka sin åsikt. En åsikt som till varje pris skall tystas ned och censureras i vårt land. Hur tydligt måste det bli?
Dessa ungdomar är lysande exempel på det mod och den rakryggade tjurighet som vårt land är i sånt desperat behov av. Låt inte den anonyma (såklart) maffia som gett sig på mig och Ingrid ostraffat ge sig på dom. Därhelst ni märker eller ser tecken på detta, reagera! Säg ifrån. Dra gränsen. Vårt land behöver en rejäl injektion av mod och sunt förnuft. Och om vi tillåter de usla typer som nu hotas (framförallt ekonomiskt), av deras films budkap, att börja mobba, trakassera och smutskasta skolungdomar för att dom uttrycker sina demokratiska rättigheter, ja då förtjänar vi inte ungdomar som dessa.
Då är vi fan inte ett dugg bättre själva.
Läs även andra bloggares åsikter om Amnesty International, kvinnojouren, ROKS, feminism, Sara Sivesson, Sandra Atas, Oskar Krantz, Jerry Wallén, Stephen Baskerville
