Skyldig!!
Kategori: diskriminering
(OBS kommentarsfunktionen fixad)Efter ett antal inlägg om Bjästa fallet har denna blogg på två veckor fått över 50 000 träffar. Många människor har hört av sig per mail, och många har skrivit kommentarer. Långt ifrån alla har godkänts.
Men att jag enbart släppt igenom positiva kommentarer är ju inte sant. Det ser väl alla. Jag har släppt igenom alla kommentarer som haft något nytt att tillföra eller som har klarat att kritisera det jag skrivit på ett någorlunda moget sätt.
Några har besvärat sig att skriva rena romaner, och det har funnits delar i dessa som hade varit värda att posta ut, men så har författarna ändå inte klarat att låta bli att använda öknamn och elakheter, och då går det bort.
En sak som slagit mig är att av alla som kontaktat mig så finns det ingen som har kunnat presentera någonting som har kunnat på något sätt bevisa mig fel. Många däremot har lagt fram uppgifter som styrkt mig i mina misstankar om att ett oerhört övergrepp har begåtts mot ett barn av både rättsstatens domare och medias. Men idag fick jag reda på att en av Sveriges bästa advokater åtagit sig att representera pojken. Vetskapen om att jag har hjälpt till med detta gör mig glad. Domstolens godkännande återstår dock innan jag kan berätta mer.
För er som spekulerar på diverse andra mer eller mindre ynkliga bloggar om dom hundratals tusen kronor som jag påstås få in via min donatorknapp kan jag berätta att sedan jag började skriva om detta fall har det kommit in exakt 2000 kronor. Allt från en och samma donator för övrigt. Och nej, det är ingen av pojkens familjemedlemmar eller vänner som donerat. Så nu är den sanningen om Daddy avslöjad. Detta kan jag självklart styrka om någon tvivlar.
Märkligt att jag inte ens har råd att köpa nya sommardäck. Jag som har hela den amerikanska papparättsrörelsen i ryggen. Inte för att dom är speciellt rika heller förstås.
Chansen att få en ny prövning är liten
Chanserna till att "Oskar" skall beviljas en ny prövning i juridisk mening är oerhört små. Detta vet alla som satt sig in i hur rättvisa skipas i Sverige. Om ni inte vet så kan ni med fördel läsa vad Medborgare X skriver om EMR. Va vet ni inte vad det är? Konstigt, det handlar ju om era demokratiska rättigheter. Men ni vet väl i alla fall att det inte förs någon officiell statistik i vårt land över hur många som beviljas resning i alla fall? Va inte det heller? Men att det är uppmot 120 000 fall som väntar på prövningstillstånd i Europadomstolen visste ni väl ändå? Och att Sverige redan 1995 fälldes för sitt sätt att hantera sina LVU lagar? Jaså inte det heller.Visste ni att Sverige oftast då ett fall får prövningstillstånd, tar fram stora skatteplånboken och erbjuder en "förlikning"? 18 gånger fälldes Sverige i Europadomstolen för brott mot dom mänskliga rättigheterna mellan 1997 och 2007. Lika många gånger lyckades man nå en förlikning innan dom. I 6 fall friades Sverige av domstolen. Detta har inte varit billigt.
När Sverige eller något annat land med samma lagar blir fällda så verkar dom inte bry sig nämnvärt. Förutom att statistiken inte i längden blir särskild smickrande förstås. Men hur många bryr sig om sånt när tidningar och TV bländar oss med underhållning som är mycket intressantare. Men vi är i alla fall bättre än Turkiet och Ryssland. Alltid något.
Även pojkar skall anses vara människor
I alla fall står det inget annat i europakonventionen om mänskliga rättigheter. Åtminstone inte ännu. Trots att vi har en lobby som tycks arbeta hårt med stöd av bland andra Sveriges television för att ändra på detta. I konventionen kan man för övrigt i artikel 6 som handlar om rätten att få en rättvis prövning bland annat läsa följande:
även om det inte uttryckligen nämns i artikel 6 i konventionen, så är rätten att tiga och rätten att inte vittna mot sig själv allmänt erkända internationella normer som ligger i hjärtat av begreppet rättvist förfarande enligt artikel 6. Denna regel finns bland annat att skydda den tilltalade mot otillbörligt tvång från myndigheternas sida och därigenom bidra till att undvika felaktiga domslut och till uppfyllandet av målen i artikel 6 ... Rätten att inte vittna mot sig själv, förutsätter särskilt att åtalet i ett brottmål syftar till att styrka sin sak mot den tilltalade utan att tillgripa bevisning som erhållits genom metoder för olaga tvång i trots mot att de anklagade. I denna mening rätt är nära samband med oskuldspresumtionen i Artikel 6 (2) i konventionen.
Hur konventionen inte bara får bäring i "Oskars", utan också i mitt eget allt mer tragiska fall tas upp i bland annat följande stycke.
Om barn påstår sig ha blivit utsatta för kränkningar av konventionens rättigheter som också är medborgerliga rättigheter måste de få tillgång till domstolen för att fastställa ansvar för de myndigheter som anklagas för dessa brott. Domstolen har slagit fast att advokater som har agerat tidigare i förfaranden för, eller de föräldrar som har fråntagits föräldraansvaret har rätt att få ärendet prövat i Strasbourg för sina barns räkning om det annars skulle innebära att barnens fall inte får prövas. Det finns ingen anledning varför denna princip bör inte också gälla i nationella domstolar. Alla konventionen rättigheter måste läsas tillsammans med de relevanta bestämmelser i konventionen om barnets rättigheter (COROC) (till exempel artikel 40 i straffrättsliga förfaranden). Den COROC är tillämplig enligt den europeiska konventionen enligt artikel 53.Varför bryr jag mig om detta?
En av dom vanligaste frågorna och invändningarna jag har fått sedan jag tog upp Bjästa fallet handlar om varför jag överhuvudtaget bryr mig om detta?
För mig blir frågan helt obegriplig. Det är för mig som att man skulle fråga en brandman varför han står och sprutar vatten på ett brinnande hus. Men jag är ju å andra sidan inte helt normal. Det kan man ju tydligt läsa sig till i den nya bloggen om mig. En blogg som säger sig stå för en "öppen och fri debatt om sanningen".
Sanningen om den hemska papparättsrörelsen. Vi som kämpar oss ända in till benet för att vi ska kunna fortsätta förgripa oss på våra barn. Vi som offrar allt. Jobb, inkomst, sparkapital, hus, och vår psykiska hälsa för att få tillbaks våra "sexleksaker".
Om det hade varit mitt motiv så hade jag säkert kunnat köpa en sådär trettio semesterresor till något land i tredje världen där jag antagligen tryggt hade kunnat leva ut mina pederastiska böjelser. Är det ingen som har tänkt på det? Samma sak gäller för övrigt de tusentals andra fäder som drabbats av samma öde.
Min dotter törs inte träffa mig längre
Nu efter den nya vårdnadsutredningen kommit in till tingsrätten har jag återigen nekats allt umgänge med min dotter. Nu är hon plötsligt för rädd för att komma på våra fyratimmarsumgängen. Socialtjänsten som bär det tunga ansvaret för denna situation har agerat genom att tillsätta en psykolog för att utröna orsakerna till dotterns plötsligt uppkomna rädsla. Samtidigt som handläggaren på ett möte återigen drar upp anklagelserna mot mig. Trots att jag nu har friats av alla instanser man kan bli friad av. Men det tycks som om blotta nklagelsen för alltid ska följa en precis som ett brännmärke i pannan. En mycket tänkvärd kommentar om den moderna häxjakten och psykologin bakom, hittade jag på ett forum för vetenskap och folkbildning. Rekommenderar det varmt för dom som är intresserade.
I morgon skulle jag ha fått träffa prinsessan fyra timmar igen. Men istället kommer jag att få sitta hos en barnpsykolog och dra hela storyn en gång till.
Var det någon som sa att man inte kan påverka barn att inte vilja träffa en älskad förälder? Att jag är högt älskad av mina barn har alla som någonsin träffat oss vittnat om.
Mellan fem och sjutusen barn om året som sagt. Det är summan av de barn som dras genom detta helvete år ut och år in för att myndigheterna helt enkelt vägrar se att inte alla mödrar är oskyldiga änglar. Och att inte alla fäder har dolda och dunkla motiv för att kämpa för sina rättigheter. Dom kan helt enkelt inte se att även pappor har hjärtan som kan slitas sönder av en sådan behandling som jag och många med mig fått.
Till råga på eländet smutskastas vi som försöker protestera mot dessa vidrigheter å det grövsta på siter där man i grafiska detaljer skriver om vad vi påstås göra med dom i sängkammaren. Detta är tydligen inte heller åtalbart enligt svensk lag.
Eller rättare sagt, det är endast åtalbart för dom som har en fet nog blånbok att riskera att väcka enskilt åtal och därmed riskera att få betala nån girig jävla advokat för att han eller hon försvarar fanskapen.
Samtidigt undrar folk varför människor hängs ut på Daddys?
Jag antar att det gläder en del människor att se att jag uttrycker sorg och vanmakt. Men jag bjuder på det. Hoppas att detta gör er riktigt glada. Tänk att ni har lyckats "rädda" ännu ett barn från hennes hemske far. Hallelulja!
Och som en liten extra tjänst så kommer här ännu en bild av barnet så att ni får ännu mer bevis på vilken hemsk människa jag är, som kränker mitt barn på detta fruktansvärda vis.
Gud förbjude att pappor börjar publicera ut personuppgifter och bilder på sina barn. Att dessa barn är offer för grov brottslighet från myndigheterna har väl för fan inget med saken att göra?
Att dom och deras fäder får sina mänskliga rättigheter söndertrampade och mosade då dom strippas på sina förälderliga rättigheter helt utan anledning, försvarar väl inte den "kränkning" det innebär för barnet då detta uppmärksammas på en blogg?
Det är det jag och mina "Daddysar" inte begriper.
Det är för övrigt helt korrekt. Det begriper vi inte. Om barn drabbas av annan grov brottslighet skriver man om det i tidningar med stora bilder av sagda barn. Men den brottslighet som sker på våra socialtjänster och i våra domstolar ska man hålla käft om! Annars får man bloggar som skriver om vilken ynklig patetisk skit man är.
Du gamla du fria.....
Läs även andra bloggares åsikter om Bjästa, uppdrag granskning, daddy, barn, mänskliga rättigheter, barnmisshandel, socialtjänsten, näthat,
