daddys

I går skrev jag om fallet Louise, och det enorma ramaskri som detta väckte i Sverige. Idag vill jag skriva om en far och hans  familj som var några av alla föräldrar, framförallt pappor och barn som drabbades av lynchpöbeln som väcktes av programmet. Detta är en sann historia om vad som händer i dagens Sverige där pedofil skräcken börjar ta sig allt mer bizarra och otäcka former. Vi vet inte exakt hur många fäder som dömts oskyldigt för detta brott, men vi vet att det är många.

Fäder fängslas, barnen skadas

Underwager och Wakefield rapporterar från klinisk barnpsykiatrisk verksamhet att barn som grundlöst utsatts för myndighetsingripanden efteråt uppvisar stressymptom som de tidigare inte haft samt en minskad tilltro till föräldrarnas förmåga att skydda dem (Underwager & Wakefield, 1988:327-330). Ett annat problem för barnen utgörs av falska incestbeskyllningar i samband med separationer. Av 205 anmälda incestfall i USA var 83 % i samband med skilsmässor. Av dessa var 71 % falska. Underwager & Wakefield refererar även en studie av Dwyer där 77 % av skilsmässorelaterade incestfall visade sig vara påhittade ("hoax cases"). Enligt Benedek och Schetky, citerad i Underwager & Wakefield, får den anklagade föräldern inte längre träffa sitt barn då "systemet träder in". Barnen i sådana fall får ofta inte ens efteråt tillgång till sina fäder och har sålunda åsamkats skada jämfört med förhållandena före anklagelsen. (Underwager & Wakefield, 1988:294-295).

En historia ur verkligheten

En förmiddag i början av Maj ringer socialtjänsten på dörren hos familjen Claesson i Vålberg Värmland. Pappan öppnar. Han är ensam hemma. Barnen är i skolan och mamman är på en utbildning. Det hade kommit anmälningar om att pappan har sex med sin 14 åriga dotter. Anmälningarn kom från en grannes "magkänsla". En utredning drar igång, och familjen hamnar i kris. Beskyllningarna bottnar i ökad vaksamhet efter det nyligen sända Vetlandafallet. Människor är vaksamma, kommunerna är alerta. Ingen vill bli anklagad för passivitet efter en anmälan om incestbrott.

I detta fallet slår misstankarna mot en familj "som inte är som alla andra". Det handlar om en mamma och pappa som spenderar mycket tid med barnen. Som har "fredagsmys" i soffan på fredagskvällarna. Om barnen är oroliga och mörkrädda sover föräldrarna med dom. Barnen får också följa med på vuxenaktiviteter.

Pappan och hans dotter har också gjort det stora misstaget att öppet visa sina känslor för varann. Dom kramas och pussas på gatan när dom träffas efter skoldagen. Och som inte detta vore nog så står det en dubbelsäng upp på den 14 åriga flickans rum. En möbel som hon önskat sig i present på sin 14 års dag. Är det verkligen normalt att en 14 årig flicka vill ha en dubbelsäng? Får pappa ligga brevid henne då hon är mörkrädd och inte kan sova. Varken pappan, mamman
eller deras barn hade någonsin reflekterat över detta tidigare. Nu går dom och ältar detta dagarna igenom.

Angående din dotter

De två prussiluskorna säger sig vara från socialens familjeenhet, men visar ingen legitimation. Besöket har inte föranmälts så Claes tror först att något hänt hans syskon. Han bjuder in kvinnorna, sätter på kaffe och de sätter sig kring köksbordet. "- Det har kommit en anonym anälan om pedofili. Det gäller dig och din dotter".  Claes tar emot anmälan och sedan bryter han ihop.

Under mötet ringer en kvinnlig granne på dörren. Grannen är påstridig och vill komma in och se på familjens nyköpta soffa. Men istället för att gå till finrummet tittar hon in i köket, kontaterar att soc är där och sedan går hon. "- Det var hon som anmälde mig, vi har inget umgänge och känner knappt varann". Misstankegraden är väldigt låg eftersom anmälan var anonym säger prussiluskorna, men en utredning blir naturligtvis nödvändig. Claes och den övriga familjen åläggs att infinna sig på socialkontoret i Karlstad.

Varför har familjen myskvällar?

Punktligt kl 11 dagen därpå infinner sig familjen på socialens kontor. Nu konfronteras familjen med två nya prussiluskor som vill ha all information om socialens 15 punkter. De frågas gång på gång samma frågor. Dom 10 mest centrala punkterna lyder:  1 Varför har familjen myskvällar, och hur går dom till? 2. Varför har dottern en dubbelsäng? 3. Varför kramar föräldrarna barnen i trädgården och hemma? 4. Varför går pappan i kalsonger hemma? 5. Varför ligger dottern och pappan i samma säng? 6 Varför kan inte mamman ligga hos dottern istället och pappan hos pojken? 7. Varför är flickan på pappas jobb och med på hans resor i jobbet? 8. Har mamma och pappa samma uppfattning om vad kärlek är? 9. Varför kramas och pussas flickan och hennes pappa? 10. Var i ansiktet pussar flicka pappa, och hur sitter hon i hans knä?

Föräldrarna svarar så gott de kan och försöker förklara att det är deras normala sätt att leva och umgås och att inget brottsligt någonsin begåtts i deras hem. Barnen intygar samma sak. Men utredningen som det skulle visa sig kommer att pågå flera veckor till.

Dagen efter går mamman, Anita och knackar dörr bland grannarna och förklarar att det hänt en stor tragedi i deras familj och hon ber om hänsyn och att de ska bli lämnade ifred en tid framöver. De flesta grannar är förstående men inte alla. Grannen Ann har som det visar sig redan den 3 Maj spritt ut på samhället att Claes förgriper sig på sin dotter. Det visste hon genom sin magkänsla och den hade aldrig fel. En granne berättade att Ann sagt till henne att hon skulle gå in till familjen och såga isär 14 åringens dubbelsäng. "-För hon skall inte ha en dubbelsäng. Det räcker med en enkelsäng".
Ann försöker också förmå de övriga grannarna att anmäla . "-Då blir det resultat". I huset sitter Claes och Anita och gråter.

Visa er inte nakna

Socialens utredning går vidare. Vid ett möte den 15 Maj vänds en del av frågorna till kritik. Föräldrarna får rådet att lägga om vanor. Pussa och krama inte barnen då andra kan råka se det. De bör inte heller knyta så starka familjeband. Prussiluskorna anser vidare att föräldrarna borde skaffa barnvakt oftare . De vill att flickan skall vara ensam hemma oftare. Föräldrarna förstår ingenting. "-Vi har ju inte skaffat barn för att inte umgås med dom"? Föräldrarna skall också undvika att visa sig nakna framför barnen. "Barnen riskerar då att få en felaktig sexuell uppfattning". Familjens 10 åring som är med på mötena börjar gråta av rädsla. Claes tar upp honom för att trösta, men kommer snabbt på sig själv och känner att det kan missförstås. "- Då tror dom väl att jag är bög" tänker han och sätter ner pojken igen.

Bland några grannar växer irritationen och snart går ryktena om att  Anita ägnar sig åt incest med sonen. En granne skriker inne på tomten så att hela kvarteret kan höra, att han tycker det är konstigt att flickan har en dubbelsäng.

Nästa möte hos socialen är den 13 Juni då flickan skall förhöras om sin relation med sin pappa. Socialen ville träffa henne ensam, men föräldrarna lyckas med sitt krav att hennes skolkurator även skall medverka vid förhöret. En person flickan har starkt förtroende för.

Jag tycker om min pappa

Flickan klarar förhöret bra. – "Tror ni att pappa och jag har sex så tror ni fel. Jag tycker om min pappa. Hur ni än tycker här inne, så älskar jag honom. Och det kommer jag att fortsätta med oavsett vad ni säger. – Tycker ni det är konstigt att jag önskat mig en dubbelsäng? Jag kan ju få en pojkvän och då får vi plats bägge två utan att trängas."
Utöver dessa möten hos socialen i Karlstad görs det också ett par hembesök hos familjen, innan det är dags för utredarna att summera och sätta punkt. Men det tar åtskilliga veckor innan besked lämnas till de anklagade i Vålberg. Familjen gråter ofta tillsammans under sommarlovet. Normala semesteraktiviteter är inte att tänka på. Man sluter sig inåt, tar inga onödiga kontakter med utomstående, bara går och väntar.

Claes firma ligger i praktiken nere i ett par månader. – Jag säger till kunderna som det är. Att jag är anklagad för att ha sex med min egen dotter. Ute på gatan fortsätter snacket. Den 2 juli liknar det ren mobbning. – En person slänger in skräp och använda tamponger på vår baksida och hånskrattar åt oss. Det hinner bli höst innan familjen kallas till ett avslutande möte hos socialen. Den 5 september får de höra att anklagelserna är grundlösa. Ingenstans har utredarna funnit stöd för att något otillbörligt skulle ha skett mellan pappan och dottern. Bland annat har skolan utifrån sin kännedom om familjen sagt att anmälningarna saknar grund. – Beskedet vi får är att ärendet stängs. Handlingarna kommer att ligga kvar i socialens arkiv i fem år innan de förstörs.

Familjen kramas fortfarande enligt uppgift.

Sånt här har den evigt klagande underbemannade socialtjänsten tid med, samtidigt som man missar fall som detta i Aftonbladet idag. Detta var i o f s i Frankrike, men det är samma skit överallt. Samma galna hetsjakter som feminismen piskat upp med sin livsfarliga propaganda. Men i de fall som missas finns alltid en gemensam nämnare. Som i fallet med Bobby, Baby P, Ann louise Vallette, Angelica Engwall som kidnappade sina söner och gömde dom i 6 år, etc...Den gemensamma nämnaren? Den biologiska pappan var ute ur bilden och kunde inte, eller hindrades från möjligheten att skydda sin avkomma.

Den här gången drabbades en hel familj som hade stöd av varandra genom denna skärseld. Oftast är det en ensam far vars enda brott är att han vägrar ge upp hans, och hans barn självklara rätt att umgås efter en skilsmässa. I bästa fall viftas han bort från både vårdnad och umgänge. I värsta fall får han skaka galler i flera år.

I en finsk enkätstudie, utförd 1988 och omfattande 7549 barn i åk 9, visade sig risken (uträknad på basis av självrapporteringen) för att en 15-årig flicka i någon form varit utsatt för sexuella handlingar från sin biologiske fars sida vara 0,2 %, och 0,1 % för en 10-åring. Inkluderas pojkarna faller prevalensen ytterligare. Styvfäder inkluderade stiger dock siffran markant men ligger för en 15-åring fortfarande under 0,5 %. I 86 % av fallen hade fadern alltid eller oftast varit berusad (Sariola 1990 och 1996).

Om detta visar sig stämma vilket jag tror. Det är nämligen ytterst få biologiska fäder som ens skulle komma på tanken att utöva incest mot sitt eget barn, eftersom vi faktiskt finner idén lika motbjudande som de flesta kvinnor gör. Så kan vi dock konstatera att vi efter den feministiska propagandan har fått grogrund ofta ändå anklagas för detta brott i vårdnadstvister och i samband med detta fängslas många pappor oskyldigt och döttrar och söner mister inte bara en förälder utan hamnar också i händerna på neurotiska och samvetslösa mammor som inte skyr några medel för att ensam lägga beslag på det dom anser vara sitt barn....Dags att nyktra till? Om inte straffen höjs betydligt för falska anklagelser och vårdnaden i såna fall ges till den psykiskt sunda föräldern riskerar många barn att få sina liv förstörda, för att inte tala om papporna. För när inte dom finns längre. Vem ska då beskydda barnen från sina "beskyddare"?

Läs även andra bloggares åsikter om sexövergrepp, incest, falska anklagelser, socialtjänsten, familjeenheten, Vetlanda,

..Om ni vill leva kvar i er bekväma föreställningar om vår trygga värld och att den är i goda händer. Om ni vill se den obekväma sanningen så bör ni emellertid avsätta ett par timmar.

Jag satt denna kväll och letade fakta på internet precis som så mänga kvällar förut. då jag råkade snubbla över denna bild på googles image search. Senast i mitt förra inlägg nämnde jag ordet Zeitgeist som råkar vara namnet på googles statistik verktyg. Min nyfikenhet triggades och jag gick till adressen.

Nu drygt två timmar senare postar jag ut denna film på min blogg (under stort besvär visade det sig). Även om detta inte direkt kan sorteras in under ämnen som jag normalt avhandlar här så känner jag att denna film bör ses av så många som möjligt.

Jag sitter efter att i två timmar fått min värld rejält omskakad med en stor klump i magen. Kan detta verkligen vara sant? Jag är alltid kritisk till filmer och annat matrial som säger sig vilja visa mig sanningen om saker och ting, men om denna film visar sig vara lögn så erkänner jag mig härmed grundlurad. Det sorgliga är att jag faktiskt önskar att det vore så, snarare än att detta...fan trot, faktiskt är sant. Just nu snurrar det bara i skallen och det känns svårt att sortera tankarna. Är jag grundlurad? Ja fan vet...Omskakad? Ja definitivt!

Denna film skapades tydligen redan 2007 (alltså två år före den stora finanskrisen som nu skakar världen bröt ut). Varför har jag inte sett eller hört talas om den innan? Har ni?

Är världen redo för denna sanning? är du? Sätt i så fall av två timmar av ditt liv och se den. En sak kan jag i alla fall garantera, ni kommer med största säkerhet att se världen från ett annorlunda perspektiv efteråt. Om detta stämmer vilket jag tror, så är det tid att vakna nu. För snart är det för sent...sant eller inte? Döm själva...

Expressen som utan chefsredaktör vid rodret nu tycks ha tappat allt vett och sans, fortsätter att publicera Lizas manshatarkrönikor precis som ingenting skulle ha hänt.

Den 28 December satt Liza på barbados och funderade väl som bäst på vad hon skulle fylla krönikan med denna dag. Får man 44 000 i månaden i pröjs så måste man ju i alla fall försöka hitta på något bra. Vi kör lite "pappa bashing" det går ju alltid hem. Så Liza sätter ner paraplydrinken och försätter sig i rätt stämning, och snart flyter orden in i ordbehandlaren. Just denna pappa hade hon ju gett sig på inte mindre än fem gånger förut i sina krönikor så det var ju lovligt byte.

Nu ville det sig inte bättre för Liza och åklagare Carin Lantorp denna gång än att pappan slutligen friades i Svea hovrätt från alla anklagelser om att han skulle ha förgripit sig på sin son. Pojken hade inte drillats bra nog av sin mor så han kunde inte redogöra för "övergreppen" under dom videoinspelade förhören. Liza skriver först några rader om jesus, krig, flyktingbarn och naturkatastrofer för att sätta läsaren i rätt stämning, sedan går hon till attack. Liza skriver följande: Den fällande domen var väntad. Skolan, socialen, läkarintygen och så pojken själv: allting hängde ihop. Allt pekade åt samma håll. Polisförhören var utmärkta. Pojken var konkret och trovärdig. Ett läkarintyg bekräftade skadorna i hans ändtarm. Skolan och socialen hade konstaterat att något traumatiskt av sexuell natur hade drabbat honom.

Fakta: Pojken var inte konkret och trovärdig utan lämnade vaga och motstridiga uppgifter i förhören. Det finns inte ett enda läkarintyg som talar om några skador på hans ändtarm, däremot finns det läkarintyg som talar om det motsatta. Det fanns inga skador på pojken varken uppe, nere, fram eller bak. En något märklig omständighet när man betänker att han skulle ha utsatts för anala samlag från en vuxen man i fyra år. Att sedan skolan och socialtjänsten konstaterar att han utsatts för sexövergrepp är inte överraskande och inte heller bevisar det någonting som tur är. Om det skulle räcka med ett intyg från soc så skulle snart ytterligare flera tusen oskyldiga fäder trängas på våra anstalter. Vad som däremot fanns, men som inte nämns någonstans var en bitter och infekterad vårdnadstvist och en mamma som gjorde allt för att obstruera och förhindra ett umgänge med pappan. Har vi hört den förr? När inget annat fungerar så ta fram övergreppsvapnet. det fungerar alltid.

Nu har psykopat mammornas evige försvarare tillika ordförande i svenska Ecpat Thomas Bodström engagerat sig i fallet och efter diverse skriftväxlingar sett till så att pojken inte får träffa sina pappa, trots att han är friad från alla anklagelser. "För pojken vore det en fullständig katastrof om han tvingades träffa sin pappa" säger Bodström, här seendes med sitt eget barn på Gröna Lunds julmarknad. Snälla journalister på Expressen, varför gräver ni inte fram sanningen om det här fallet, istället för att helt okritiskt publicera Liza & Co:s uppenbara lögner. Varför inte tala med pappan och få hans version? det har jag gjort. Han är inte svår att nå. Varför?

Hur skulle det kännas Thomas Bodström att plötsligt bli anklagad för sexuella övergrepp på din dotter? Att bli fängslad, misstrodd, hindrad all kontakt med ditt barn? Kan du ens tänka så långt?

År 1487 utgavs en bok vid namn Malleus maleficarum, mer känd som Häxhammaren, författad av Heinrich Institoris (Kramer) och Jakob Sprenger. Boken avsågs som en vägledning vid sökandet, avslöjandet och oskadliggörandet av häxor. Den är ett synnerligen kvinnofientligt verk och är i modern juridisk mening fullkomligt förkastlig - bland annat förordas förfalskning av rättegångsprotokoll för att få till stånd fällande domar. med häxhammaren som stöd skred särskilda "kättardomare" till verket. En av de mest kända inom detta skrå var Balthasar Voss, som egenhändigt dömde 700 häxor (även manliga) till döden på bålet. Numera anser vi oss ju stå över sådana uppenbara lögner i bokform....eller hur?

Angående Liza Marklunds utbildning hopar sig nu frågetecknen. Jag själv får det inte att gå ihop. Här är ett utdrag från en artikel skriven av Fred Torssander på Gotlands allehanda år 2005. Liza säger: barnomsorgen fungerade, jag kunde till och med jobba skift eftersom kommunen ställde upp med både nattis och nattpappa. Sommaren 1983 kom jag in på en avancerad journalistutbildning … fick hjälp med bostad och dagmamma och studiebidrag och blev journalist.” Ja det där med avancerad kan man ju diskutera. Det kan i alla fall inte vara en riktig beskrivning av 2 års folkhögskola. Men frågan är, gick hon ens där? Här kommer ett annat utdrag från en gammal chatt i Aftonbladet strax efter hon släppt boken paradiset: Mini-Malen säger: Hej Lisa! Jag har författarkall - men ingen eg utbildning.. Hur skall man göra eg.. läsa svenska och litt.historia eller bara skriva och hoppas pa det bästa? Liza Marklund säger: Jag har inte heller någon utbildning. Det som gäller är att koncentrera sig och jobba hårt. Det gäller att ha nåt att säga. Skulle man kunna få se skolbetygen, eller ligger dom också i den där lådan på vinden? Här är ytterligare en chatt från hennes egen hemsida där hon istället väljer att ducka för frågan: Vad har du för utbildning säger: Nå Liza, du som nu uttalar dig om allt med så stor säkerhet... Jag undrar vad du har för utbildning? Liza Marklund säger: Jag uttalar mig om precis vad jag vill. Det är alla människors rättighet. Det heter yttrandefrihet och är grundlagsstiftat.

Det måste väl ändå ses som rätt anmärkningsvärt att en människa som inte ens har klarat att ta en gymnasieexamen får jobb både som undersökande journalist och som chef på bl a TV4? "Det är jävligt kul att förändra världen" Säger Liza. Visst, det är det säkert, men man sätter inte vem som helst bakom spakarna på en bulldozer och hoppas på det bästa, eller hur? Man ser väl åtminstone till att vederbörande har åtminstone en hum om hur man kör en sådan maskin. Annars kan det ju gå käpprätt åt skogen. Här har man emellertid satt en svagbegåvad kvinna med 9 årig grundskola som brinner av lika delar hat som ambitionslystnad och som visar ett fullständigt förakt för sanningen bakom spakarna på Sveriges största och farligaste bulldozrar, och se hur det har gått. En mängd människor har krossats under larvfötterna. Men vad gör Expressen? Jo lutar sig lugnt tillbaks och låter henne bara gasa på. Medan kollegorna Aftonbladet och TV 4 sitter på åskådarplats och applåderar åt eländet. Detta måste vara på gränsen till kriminellt och dessutom helt unikt i svensk mediahistoria. Vad säger PO?

Apropå Aftonbladet förresten. Den 10/12 2008 släpper man, förmodligen efter ett långt och hårt grävarbete följande "scoop". Blondinbella är Googlekändis nr 1 Artikeln handlar om att Blondinbella nu kommer över Zlatan på Googles sökmotor. Allt enligt Googles eget statistikverktyg Zeitgeist.  Jag är säker på att Zlatan vrider sig sömnlös i sängen. Vad dom inte nämner däremot är att en av delägarna av denna sanslöst populära blogg är Googles tidigare VD i Norden. Det inte han vet om Googles sökmotor är inte värt att veta. Det spekuleras huruvida det ens är vår kära blondin själv som skriver texterna på bloggen som numera mest liknar ett företag. Om du vill ha din produkt nämnd i en text kostar det 25 000 pix. Då har vi inte ens berört priserna för en annons.

Avundsjuk? Tja visst fasen hade det vart kul med en halv miljon unika träffar i veckan, men om priset är att bara få skriva en massa intelligensbefriat och tillrättalagt trams om Gucciväskor och partys så får det nog vara.


"Feminismen är reaktionär"

Feminismen undergräver den liberala ordningen, har förvandlat stora mängder kvinnor till politiska idioter och bedriver häxjakt på män. Det har folket förstått. Men etablissemanget på Aftonbladet och Expressen borde skämmas för sin demonisering av männen.

Ovanstående text är hämtad från  Armas Lappalainens lysande essä i ämnet feminism. Armas Lappalainen är kulturskribent samt lärare i historia och filosofi vid Folkuniversitetet. Något jobb på någon av våra stora mediadrakar är han emellertid förmodligen för alltid diskvalificerad ifrån. Tyvärr....Vi skulle alla vara betjänta av om det fanns fler av den sortens skribenter där.

Till er som ifrågasätter varför jag inte bloggar under min riktiga identitet  vill jag säga att om man råkar vara man, mitt uppe i en vårdnadstvist och vill kunna kritisera lagstiftare, socialtjänst och domstolar så är det inte riktigt så enkelt tyvärr. Helst av allt skulle även jag vilja utnyttja min grundlagsskyddade rätt att göra det, att få skriva på Newsmill precis som ni, och den dagen då detta är över så hoppas jag att det ska bli möjligt. Tyvärr ser världen inte ut sån idag. Ni kanske har lagt märke till att det inte finns en enda pappa i vår situation som törs ge vår kamp ett ansikte här på nätet. Bara det faktumet borde ju tala för sig själv.

Övervinn vrede med kärlek, illvilja med god vilja; övervinn snålhet med frikostighet, lögnaren med sanning.
(Buddha)

Läs även andra bloggares åsikter om media, kvällspress, Liza Marklund, Expressen, Aftonbladet, PO, feminism, manshat, papparätt, häxjakt, blondinbella, Thomas Bodström, politik, Monica Antonsson, Gömda, Asyl,

Pålmark utanför Piteå. Där såg hon dagens ljus 1962, vår deckardrottning Eva Elisabeth Marklund. Inte direkt någon världsmetropol. 1 mil till närmaste kiosk. inga kompisar, inga killar, bara morsan, farsan och ett gäng pensionärer. Farsan var ingengör och lagade traktens alla fordon. Traktorer, bilar, skotrar, och morsan var ekonom och jobbade på skattemyndigheten. Ingen av föräldrarna drack starkt som det kallas däruppe, vilket gjorde dom en aning unika i dessa trakter, där hembrännarna fortfarande står och puttrar i var mans källare. Lillebror har varit svensk mästare i dragracing på motorcykel och sysslar idag med att bygga om och exportera motorcyklar över hela världen i sin firma MC Express. Lillasyster läste till kärnfysiker i Uppsala.

Elisabeth (som blev lisa när lillebror började tala) gick 10 år i söndagsskola i evangeliska fosterlandsstiftelsen. Deltagandet där förklarar förmodligen föräldarnas helnykterism. EFS är inte en församling utan en rörelse som missionerar i U-länder och omsätter miljoner varje år. Man står trosmässigt väldigt nära svenska statskyrkan. När Liza var 16 år flyttade hon från Pålmark till piteå och började på samhällsvetenskapliga programmet, men det var tydligen "själsdödande". Så istället tog hon jobb på lager, som städare, i kassan på tempo och som servitris. Som 18 åring flyttade hon till Stockholm och började jobba som städare på beckomberga sjukhus. Hon sökte också jobb i kassan på porrklubben Chat Noir. "Jag var ju både språkkunnig och hade kassavana så det var klockrent". Men när hon kom dit var det jobb som "dansare" som avsågs. "Den strängt kristligt uppfostrade Liza blev alldeles knallröd och likblek omvartannat och dröp snabbt därifrån".






Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund, Mia Eriksson, feminism, pappa, pappor, fathers rights, baby p, Eva Lundgren, Tiina Rosenberg, ROKS, falskt anklagade, vårdnadstvist, diskriminering, trauma, smärta, barbari, Socialtjänsten,  familjerätten,

Citat från baksidan av boken:
Känner du någon med borderline personlighetsstörning?
Känner du att allting du säger och gör vänds emot dig?
Finner du dig själv dölja tankar och känslor för att undvika fruktansvärda gräl?
Är du fokus för intensiva, våldsamma, och irrationella ilskeutbrott, samtidigt som det kommer perioder då personen agerar normalt och kärleksfullt?
Känner du dig manipulerad, kontrollerad och ljugen för?
Är du anklagad för att ha sagt eller gjort saker som du aldrig gjort?
Känner du att någon antingen ser dig som totalt god eller totalt ond?
Är det ingen som tror dig när du förklarar vad som pågår?

Om du svarat ja på någon av ovanstående frågor, kan någon du bryr dig om ha BPD. För någon som lever nära en borderline person ter sig livet ofta som ett smygande på tå i närheten av denne. Som att gå på äggskal. Denna heltäckande och stödjande själv hjälps guide hjälper familjer och vänner till individer med BPD att förstå denna destruktiva störning, samt lär ut hur man kan hantera BPD uppförande och ta hand om sig själv. 

För mig blev denna bok den stora ögonöppnaren vad gäller just mitt eget fall. Jag kan nämligen svara ja på samtliga ovanstående frågor.

Det gör jävligt ont att läsa denna bok. Det gör ont för att man inte visste redan då. Det gör ont för att jag uppmuntrade henne att sluta äta antidepressiv och ångestdämpande medicin, när det i själva verket hjälper mot denna störning, men mest ont gör det för att någon mystisk jävla hjärnskada har slagit sönder min familj och vänt kvinnan jag älskade emot mig. Utan denna störning hade hon varit den som jag velat spendera resten av mitt liv med. Vacker, rolig, talangfull, klok på sitt eget sätt, kort sagt den rätte.

Märktes ingenting i början då? Jodå, visst märktes det att hon hade psykiska besvär. Ångestdämpande och antidepressiva mediciner, alkohol, ett nyligen avslutat drogmissbruk, samt episoder av svår ångest. Det är då vi vita riddare kommer på våra hästar och skall rädda dessa prinsessor i nöd. Det visar sig dock till slut att prinsessan i själva verket är en drake i förklädnad, men då är det ofta för sent. Du lämnar inte en person med BPD ostraffat. Att bli övergivna är nämligen deras största skräck. Du finner dig snart indragen i ett ekorrhjul av lögner, manipulation, ilska blandat med ånger och löften. Efter ett tag vet du inte längre vad som är upp och ner eller bak och fram.

Dean (partner till BPD):
Jag kände mig så misslyckad i vårt förhållande. Jag trodde att om jag bara kunde övertyga min fru att söka den hjälp hon behövde så skulle allting bli bra. Trots misshandeln kunde jag inte lämna henne. Hur skulle jag kunna överge någon som redan lidit så mycket genom livet? Jag tänkte att bara jag försöker lite hårdare, skulle jag kunna hela henne och gottgöra för all misshandel hon utsattes för i sin barndom. Detta konfirmerades för mig en gång då jag försökte lämna henne. Jag kommer aldrig att glömma hennes stora ledsna ögon då hon sa att jag är glad att du kom tillbaks. Varför är du glad? frågade jag. Hon svarade; för vem annars skall göra mitt liv bättre?
Jag beslöt mig för att börja gå i terapi. Jag berättade hela min historia för terapeuten under flera månaders besök. En dag sa han till mig;  Är du inte lite pompös? Vem tror du att du är? Gud? Nej, du är inte gud. Du är inte ansvarig, och du kan helt enkelt inte bara 'fixa' detta. Ditt jobb är att acceptera det., leva med det, och ta dom beslut som är nödvändiga för att du ska kunna leva ditt liv.

Men hur mycket dessa personer än lider och hur tragiskt det än är att människor drabbas av detta helvete (för ett helvete är det), så får det inte gå ut över barnen. Det är dags att familjerätterna som sitter och dömer över vårdnadsfrågor får adekvat utbildning i detta ämne och åtminstone lär sig att känna igen tecknen. Detsamma gäller BUP som ofta också används som vapen i vårdnadstvister. Det är väldigt krångligt att diagnostisera denna störning och det sker inte förrän personen själv inser att den behöver hjälp. Men varför uppstår tvister om barnen överhuvudtaget? Två normalt fungerande föräldrar som vill sina barns bästa har sällan svårt att komma överens. Men i många fall försöker den ene göra allt som står i dess makt för att få det att fungera så smärtfritt som möjligt, medan den andre ljuger, svartmålar och förstorar upp småsaker. Jag menar att så fort man kommer på en förälder att medvetet ljuga om den andre för att skaffa sig fördelar så bör man vara observant på fler tecken, samt ta dessa på allvar.

Som det är idag sätter våra politiker istället allehanda vapen i händerna på dessa kvinnor, och som det har visat sig drar dessa sig inte för att utnyttja dessa vapen skamlöst i en konflikt. Lögner, falska anklagelser, svartmålning, inte är främmande för en BPD mamma som är rädd. För det är rädsla det handlar om, inte ilska. En rädsla för att bli övergiven, lämnad, ratad. Därför håller dom fast i vem det nu vara månde med en sådan intensitet och beslutsamhet att dom inte bryr sig om ifall människor kommer till skada. Inte ens om det råkar vara hennes egna barn.

Det är dags att vakna upp och inse detta faktum. För en BPD person är inte en lämplig förälder.  Jag avslutar med ännu ett citat ur min bok.
Denna gång från Joan, en person med diagnostiserad BPD:
Min pappa lade aldrig märke till min mammas BP beteende, pratade aldrig med mig om det. Han övergav mig emotionellt medan jag fortfarande gick i lågstadiet. Jag önskar han kunde ha visat mig ovillkorlig kärlek. Jag önskar att han varit emotionellt närvarande nog för att inte lämna mig ensam med henne och hennes humör.
Jag är glad att jag föddes, men ibland önskar jag att jag aldrig kommit hit. Jag är fortfarande fast i den emotionella berg och dalbanan försökandes hitta en väg ut. Jag hittar inte dörren till sinnesfrid och lycka trots det faktum att jag lever ett gott liv med hus och jobb.
Jag kommer att i resten av mitt liv bli tvungen att försöka reparera skadorna. I botten av mitt hjärta är jag fortfarande den lilla flickan som söker den ovillkorliga kärlek som jag aldrig fick. Det är för sent för mig, men min förhoppning med att skriva detta är att det inte skall vara för sent för andra barn till BP:s därute.

Med detta i åtanke, är det inte dags att sluta hindra pappor som vill ta det ansvaret ovanstående far aldrig tog? Är det inte dags att låta den mest sansade och minst ljugande föräldern få ta ansvaret i en infekterad konflikt? Som det fungerar nu lever många barn under samma hemska villkor som Joan ovan.

Se dom nu innan det är för sent även för dom.

Läs även andra bloggares åsikter om Borderline, personality, disorder, BPD, vårdnad, umgänge, vårdnadstvister, barn, familjerätt, juridik, politik, diskriminering, papparätt,

Så kom den ut till slut. Domen från Judge Livingstone i Denver översatt och allt på Monicas blogg för en stund sedan. Den lyder som följer:

IMMIGRATIONS VERKET1961 STOUT STREET, RM J403DENVER, CO 80294 Fallet: Ärende No: LERARP. JACKLYN ELIZABETH

Sökande BESLUT FRÅN IMMIGRATIONS DOMSTOLEN I enlighet med § 208 av Immigration and Nationality Act (INA), finner denna domstol stöd för de anförda skälen i den ansökandes asylansökan som skildrar en lång historia om hustrumisshandel utövad mot den sökande. Detta, tillsammans med ett brev från Sveriges Högsta Domstol som indikerar Sveriges oförmåga att skydda den sökande, befäster den ansökandes status som ”flykting”, och tillfredställer de krav som finns i INA § 208. Därför beviljas den sökandes asylansökan.

Följaktligen kommer den ansökande att erhålla en kopia på immigrations domstolens beslut och formulär 1-94, Arrival Departure Record, som indikerar att den sökandes asylstatus i USA har beviljats.

En asylstatus I USA är inte tidsbegränsad, men, asylstatusen ger inte den asylbeviljade rätt att stanna permanent I USA. Asylrätten kan upphöra om den asylsökande inte längre har befogad anledning till rädsla för förföljelse p.g.a. fundamentala förändringar i asylskälen; har erhållit skydd från ett annat land; har erhållit den ursprungliga asylstatusen genom oriktiga uppgifter (bedrägeri), eller har begått vissa brott eller engagerat sig i aktiviteter som gör att den asylsökande inte längre uppfyller kraven på asylrätt i USA.
För mer information se INA § 208(o)(2).De med asylstatus är berättigad att ansöka om vissa förmåner, inkluderande anställningsbevis (?), ett ”personbevis”, ”positioning for family member” och förändring av status. Information hur man erhåller dessa förmåner kan erhållas från ”INS field office” och många allmänna bibliotek. Datum: 25 Februari, 2003
Donn L. Livinstone Immigration Judge

Som en första kommentar kan man väl säga att Mia Har i stort sett brutit mot varenda regel i boken när det gäller rätten till asyl i USA. Jag antar att någon flashbackare eller annan medborgare med rättspatos gjort dom "over there" medvetna om situationen. Annars är det dags nu. Någon som vet något om detta. Kontakta mig.

Läste idag i ett reportage på Flashback att nätbokhandlarna skall plocka bort kontroversiella titlar. Min första reaktion var naturligtvis positiv, men förbyttes snart till en välbekant suck då jag läste innehållet.

Bokus.se hade bl a blivit varse om att dom saluförde böcker av s k historie revisionister och har nu i sin vishet och storsinthet valt att plocka bort dessa titlar ur sitt sortiment. Jag själv tycker det är ett lysande initiativ. Den stora besvikelse jag känner handlar mer om att det endast är dom som ljuger om andra världskrigets brott man siktat in sig på.

Men Snälla Bokus. Har ni fullständigt missat debatten om Gömda och Asyl? Ren och skär historie revisionism det också. Det är ju för h**vete bevisat! Då räcker det inte, som ni ju nu mycket riktigt konstaterat, att sortera om böckerna från faktahyllan till romanhyllan. David irwings böcker får inte säljas där heller. Vad är skillnaden? Är det ett värre brott att döda en människa än att tortera honom / henne i 20 år? Ja kanske? Jag har aldrig dött vad jag kan komma ihåg, så jag har inget att jämföra med.

I vårt samhälle finns människor som ömmar för allting från undulater till valar. Och naturligtvis ömmas det för mammor och barn. Åtminstone heter det så. Det finns egentligen bara en varelse som det är okej att misshandla, förnedra, förringa, diskriminera, anklaga, fängsla utan bevis, smutskasta, beljuga, hetsa mot...ja t o m mörda vilket om inte annat bevisas här i mitt tidigare inlägg "Rättvisa i Sverige 2008"samt i del 2 här..
Du riskerar alltså fängelse om du vrider nacken av en undulat, men inte om du hugger en yxa 20 gånger i skallen på en man. Då är det naturligtvis självförsvar. För vid det här laget vet ju alla lite till mans att män är ena slingriga rävaktiga typer som alla (utom bögarna förstås) hyser en inre vålds och våldtäktsman som bara väntar på att få komma ut. Vi får det i generna när vi föds och sedan förtränger 99,3% av den manliga befolkningen denna inre lust att slå, våldta och mörda, vilket naturligtvis hedrar oss, men vi kan ju ändå inte bortse från fakta....

När jag kliver in i väntsalen på Familjerätten i en mindre ort utanför Göteborg så möts jag av ett tidningställ med Bamsetidningar och precis brevid, mängder av broshyrer som på framsidan ståtar med ord som Misshandel, Våld, sexuella övergrepp, barnmisshandel. Är det så himla lämpligt egentligen? Vad tycker ni socionomer själva? Kan vi inte åtminstone bespara barnen denna sorgliga sida av livet tills dom åtminstone blir stora nog att förstå och ta in betydelsen av orden? När man ögnar igenom broschyrerna bekräftas det man redan visste. Dom vänder sig till kvinnor allihop.

Så här skriver operation kvinnofrid på sin hemsida: Operation Kvinnofrids utåtriktade satsningar har mätts och utvärderats på olika sätt. Länkar till dessa rapporter hittas under diskussionerna för de respektive kampanjerna. Allmänt sett kan man säga att affischkampanjerna har lett till lanseringen av begreppet Operation Kvinnofrid och ett stort förtroende för just begreppet. Se hemsidan för kontinuerligt uppdaterade uppgifter om 2007 års höstkampanj som är under planering. Ett stort förtroende för begreppet. Aldrig har väl sannare ord yttrats.

För er som har svårt att förstå snedvridningen i debatten om Gömda Bl a

Skrivet av Stephen Baskerville Måndagen den 16 februari 2009 

Islamisk radikalism kan skapa en sammandrabbning mellan civilisationer. men feministisk radikalism undergräver den sociala grunden för all civilisation. 

Dr Stephen Baskerville, Ph.D.

* Stephen Baskerville undervisar i statskunskap vid Patrick Henry College. Han är författare till: Taken Into Custody: The War Against Fathers, Marriage, and the Family (Cumberland Books).

Fyra decennier in in i det djärvaste sociala experiment som någonsin genomförts i de västliga demokratierna, så syns den fulla effekten av det som en gång kallades Kvinnors frigörelse äntligen klart. Den politiska klassen i både vänster och höger har samverkat för att begränsa debatten till en rad oskyldiga kontroverser. Jobb diskriminering, lika lön, positiv särbehandling. Endast debatten om abort har något djup, och debatten har därmed totalt gått i baklås.

Under tiden, under den politiska Radarskärmen, kommer emellertid de verkliga konsekvenserna alltmer i ljuset. En omfattande omstrukturering av den sociala ordningen, demografiska trender som hotar överlevnaden av den västerländska civilisationen, och kanske det som märks minst. En exeptionell ökning av storleken och makten hos staten. En stat av den mest byråkratiska och tyranniska sorten.

 Feminism har nu positionerat sig som spetsen för den politiska vänstern, som flyttat den politiska inriktningen från ekonomi och välfärd till den sociala och genus. Det som en gång startade som ett socialistiskt angrepp på egendom och företag har blivit ett socialt och genusinriktat angrepp på familjen, äktenskapet och manligheten. Detta är en verkligt ny typ av politik, den mest personliga och därmed potentiellt den mest totalitära politiken som någonsin utarbetats: politiken mot privatliv och sexuella relationer.

Jämställdhetsfrågan har blivit både feministisk och homosexuell, utan skiljelinjer som separerar dem. Feminism har varit mer öppet politisk doktrin. Tills nyligen, har dom homosexuella mest bett om att få vara ifred, vilket de allra flesta har respekterat. Många homosexuella, särskilt män, brukar förmodligen inte medvetet tänka på sin sexualitet i uttalat politiska termer. Men homosexualitet i sig kan vara ett politiskt uttalande, särskilt lesbianism, som för många är den personliga aspekten av feministisk ideologi. Feminism är teorin, lesbianism är praktiken.

Med Ti-Grace Atkinson egna ord. För många feminister, är lesbianism långt mer än en sexuell läggning eller ens en preferens. Det är, som studenter i många högskolor lär sig, ett ideologiskt, politiskt och filosofiskt sätt att befria alla kvinnor från heterosexuell tyranni. För feministiska aktivister, är sex i sig inte en privat, men en politisk handling.

Kommer ni ihåg Henry adams definition av politik som systematisk organisation av hat? Det krävs inte mycket fantasi för att se att detta uppror mot sexuellt tyranni har politiserat och omvandlat sex, en handling knuten i dess mest sublima form med kärlek, till något som snarare kan liknas vid ett rent destillation av hat.

Inget politiskt projekt har någonsin förr kunnat ske så förtäckt som denna, vilket i o f s inte är så konstigt som det låter, politisering av sex och sexuella relationer tränger mycket djupare ner i det mänskliga psyket, frigör energi och känslor, och förstör relationer och institutioner mycket mer grundläggande än de som attackerats av radikala ideologier i det förgångna. Kapaciteten för intrång i den privata sfären är idag större än den någonsin varit förr. Den radikala feminismen är den mest destruktiva och fanatiska rörelse som vi drabbats av sedan den uppstod på 60 talet skriver Robert Bork.

 Detta är en revolutionär, inte en reformistisk, rörelse, och den har nått stor framgång. Den står i djupt motsatsförhållande till den traditionella västerländska kulturen och föreslår en fullständig omstrukturering av samhället, moralen, och den mänskliga naturen. Men det scenario som spelas upp är långt mindre tydlig och, har faktiskt, undgått de flesta observatörer. Greppet över politiken och kommandot över vår politiska kultur är så djup att dess mest destabiliserande faktorer ofta förblir oupptäckta även av dess hårdaste kritiker. Några har dock dristat sig till att våga granska feminismen ur ett kritiskt perspektiv, men ofta har t o m dom missat själva kärnpunkten. Dom ser det ofta bara som en annan aspekt av vänsterpolitiken, precis som socialismen, rasfrågor och nationalism. Men det är mycket mer.

Feminismen är den mest komplicerade och subtila politiska ideologin i dag. Å ena sidan gör radikala feministers överdrifter och lögner att att många inte längre tar frågan lika allvarligt. Många anser att den numera är obrukbar som en politisk kraft. Att feminismen är död, och vi lever i en efterfeministisk tidsålder. Men samtidigt som radikala feministiska uttalanden inte längre svävar över oss i den politiska debatten, har dom genomsyrat och frodas numera obestridda och oattackerade på hela den politiska skala från vänster till höger.

Faran är inte absurditeterna av extremister som få längre tar på allvar, men den stadiga urholkningen av den sociala sammanhållningen, den medborgerlig friheten, och framför allt privatlivet samt politisering av privatliv genom en feministisk ideologi som har hypnotiserat oss alla till den grad att vi är i stort sett immuna mot att förstå det.

Kanske den största faran är att det saknas en samlad motståndsrörelse. För mer än någon annan politisk rörelse, klarar

feminismen att förlöjliga, skrämma och svartmåla sina motståndare. Många har sett likheter mellan feminism och marxism, men få inser hur feminismen faktiaskt utvidgat Marx socialistiska logik och faktiskt gått längre i sin påträngande potential. Kvinnors frigörelse, är om inte den mest extrema men säkerligen den mest inflytelserika neo-marxistiska rörelsen i världen. Den har gjort med västerländska hem vad kommunismen gjorde med den ryska ekonomin, och det mesta av förstörelsen är oåterkallelig skriver Ruth Wisse i Harvard.

Genom att definiera relationer mellan kvinnor och män i fråga om makt och konkurrens i stället för ömsesidighet och samarbete, förstörs förutom de mest grundläggande och bräckliga avtalet i det mänskliga samhället, den enhet som alla andra sociala institutioner hämtar sin styrka.? Genom politiseringen av kön tar logiken i klasskonflikten ett stort språng framåt. De "ansvariga" för förtrycket har smalnat inte breddats. Från opersonliga sociala klasser, till det mest intima. Personliga relationer. Förtrycket handlar inte längre om inkomst eller överklass utan mannen (eller partnern), Fadern, t o m sonen. För att befria de förtryckta, nationaliserar den allsmäktige staten inte bara privata företag utan den också den privata familjen.

Mänsklig intimitet, individen, familjen. Den sista tillflykt från statsmakten har gjorts till en fiende som skall utplånas. Faran kommer därför inte längre så mycket från angrepp på vår frihet, vilket tyranner historiskt har inriktat sig på. Nu har man istället inriktat sig på angrepp på den privata sfären, i synnerhet familjeliv (som traditionella diktaturer brukar lämna ensam). Radikal feminismen är totalitär eftersom den förnekar den enskilde ett privat utrymme, varje privat tanke och handling är offentlig och därmed politisk.

Partiet eller rörelsen åberopar en rätt att kontrollera alla aspekter av livet. Daphne Patai uppfattar även hon denna fientlighet till privatliv. "Feminism i dag, i sin utplåning av gränserna mellan den offentliga och privata, skriver ett nytt kapitel i den dystra tradition av övervakning och ofrihet konstaterar hon. Varigenom ens varje gest, varje tanke, är utsatt för en dom av ens vänner och övriga medborgare.

Denna attack på privatlivet är särskilt farlig, för i dag är många konservativa som annars med största sannolikhet skulle vara dom som utmanade feminismen, inte själva värnar värdet av ett privatliv och medborgerliga friheter. Ironiskt nog hävdar feministerna själva just privatlivet som ett skäl till rätten till abort, vilket fått de konservativa abortmotståndarna att attackera själva privatlivet istället för feminismen.

Många konservativa ogillar också medborgliga rättigheter som dom ser som en ursäkt för att inte straffa brottslingar. Detta lämnar vänstern med ett monopol som väktare av våra mänskliga rättigheter. Skyldiga går ostraffade, men delvis på grund av att oskyldiga har dömts i deras ställe. Som vi ser, den viktigaste politiska kraften att hantera brottsligheten idag för både oskyldiga och skyldiga är politiserad sexism.

Modern jämställdhets politik har ett specifikt mål, privatlivet, och särskilt familjens privatliv. Carol Pateman insisterar på att förnekandet av den dikotomin mellan den offentliga och den privata ... är i slutändan vad den feministiska rörelsen handlar om? Och framträdande feminister hånler åt ideologin om familjen som en bastion för privatlivet. Feminismens grundläggande princip att det personliga är politiskt är så uppenbart totalitärt att historikern Eugene Genovese (själv tidigare marxist) har kallat det stalinistiskt.

Även denna potential är uppenbar. Vad som sällan tas upp är hur långt det potentiella har realiserats.Radikala feminister måste se det som olyckligt att de saknar befogenhet och mekanismer av staten för att genomföra sin kontroll över tankar och beteende. Men sanningen är att målet att gradvis få att tvingande makt i både det privata och i offentliga institutioner redan är uppnått.

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, Gömda, faschism, övervakning, rättsäkerhet, diskriminering, frihet, samhälle, politik, kontroll, socialism,

Till min älskade dotter på din 16 års födelsedag

av Paul M. Clements (USA)
Min kära dotter, Jag vet att du sa till mig att inte kontakta dig. Du sa att du behövde "Space". Du har nu varit borta i två år, och jag har inte fått ett samtal eller brev under hela denna tid. Nu fyller du 16, den andra födelsedag som du har valt att fira utan mig. Förlåt, men jag kunde bara inte låta det passera.

Den sextonde är en speciell födelsedag, särskilt för en tjej. Vid sexton, anses en flicka vara en ung kvinna. Inte längre "Pappas lilla flicka", du växer upp, och börjar bryta dig loss från dina föräldrar för att utveckla en egen unik personlighet.

Tyvärr saknas en del av förberedelserna inför denna utmaning för dig, förberedelser som jag skulle kunnat hjälpa dig med om jag inte tvingats lämna dig.  Vår separation påskyndades genom din mammas och min skilsmässa.

Jag hoppas att du förstår att jag aldrig ville att det skulle ske; varken skilsmässan eller separation från dig. Allt jag någonsin ville ha, sedan jag var sexton, var att vara en bra far till ett barn som du. Jag antar att jag lyckats, Åtminstone under dina första fem levnadsår. Din mamma beskrev mig i rätten som "en bra pappa". Jag minns nätterna då jag gick upp kl 2 för att ge dig din flaska. Jag minns hur du ropade efter "pappa", när du hade en mardröm. Jag gick med dig till förskolan, och på lördagarna, tittade och väntade jag under dina danslektioner. Jag minns då du var  fyra år gammal, och stjärna i vår teater produktion. Och alla gånger vi åkte och badade på " The Y"  Vi hade mycket roligt när jag lärde dig spela softball på området bakom Morfar hus, minns du det?

Hur mycket mer Pappa och dotter saker missade vi inte sedan jag blev en "besökare" i stället för en pappa? Jag vet i alla fall att jag saknade dig varje dag jag inte fick träffa dig! Jag gör det fortfarande. Två av mina käraste minnen var den dag du lärde dig cykla, och de gånger som du körde bilen. Du gillade att cykla nerför morfars uppfart, med mig springandes parallellt, Jag höll cykeln i sätet för att du skulle bli stadig. Sedan efter många övningsrundor släpper jag sadeln i hemlighet, och du cyklade på egen hand. Naturligtvis sprang jag brevid dig ändå för att ge dig självförtroende och för att skydda dig om det skulle gå på tok.

Sedan var det bilen! Du var så stolt över att sitta i mitt knä, styrandes ner genom den tomma parkeringen. Du verkade inte märka, att min hand var där på ratten, för säkerhets skull. Jag ville att du skulle få erfara och exprimentera , men jag försökte hela tiden vara där för dig om du föll.

Nu är du sexton.  Nästan vuxen och oberoende. Jag är ledsen att jag inte kunde vara med om din första date, eller sitta uppe och vänta på dig tills du kom hem. Jag kommer förmodligen aldrig se dig uppklädd och strålande för din skolbal, STRÅLANDE och vacker i din första riktiga balklänning. Jag måste försöka lita och tro på att de lärdomar som jag försökte ge dig absorberades, och kommer att bidra till att underlätta ditt liv.

Bilar har alltid varit en stor del av en sextonårings födelsedag. Att lära sig att köra bil, och få det första körkortet. Jag hade alltid sett fram emot att få undervisa dig i att köra bil, tänkte det skulle vara en av de sista sakerna jag kunde göra för dig innan du har växt upp helt och hållet. Dessutom har det alltid framstått som en pappas jobb.

Det verkar osannolikt att det skulle hända nu när domstolen har separerat oss. Din mammas pojkvän blir den som får lära dig, inte jag. Ändå, när du får ditt körkort, och du kör ensam för första gången, kanske det händer att du kör åt mitt håll. Precis som när jag lärde dig att cykla eller styra bil, så finns jag alltid vid din sida, alltid redo att plocka upp dig om du skulle råka falla. Så länge jag lever kommer jag att finnas här för dig. Jag vill att du ska veta det, och hur stolt jag är över dig, och alltid har varit.

Har den äran, Danielle,
En stor födelsedagskram från Pappa
Jag älskar dig

Läs även andra bloggares åsikter om pappa, politik, feminism, familjerätt, diskriminering, lögner, sorg, misshandel, gömda, asyl,

Det här är Conny Olausson. Eller var rättare sagt. Han tog, efter sex års kamp mot myndigheterna som vägrade honom rätten att ens prata med sina barn, slutligen sitt liv klockan 04.00, lördagen den 11 augusti 2007.

Det har nu gått ett och ett halvt år sedan "hotet" mot mamman försvann, men hon lever fortfarande med skyddade uppgifter, uppbackad av socialtjänst, skattemyndigheterna och kvinnojourerna. Nu har tydligen farmor och farfar som själv nu är svårt sjuk blivit "hot" också. Dom har fortfarande inte fått träffa sina barnbarn. Connys barn fick inte ens chansen att komma på sin pappas begravning. Socialtjänsten fann det inte nödvändigt att vidarebefordra den informationen.

Jag ringde en kväll till Connys far som då precis kommit hem från sjukhuset. Och han berättade gärna, och jag fick gärna skriva, men stridit? det hade han gjort färdigt. Han hade provat med i stort sett varenda nyhetsredaktion i hela landet, men inte en artikel...Conny gick 182 matcher, varav många i den blågula dressen i weltervikt. Pokalsamlingen är stor, men den enda match som verkligen betydde allt förlorade han. Efter 6 års hård fight föll han till slut och reste sig sen inte mer. Dödad av brottslingar som gömmer sig bakom sina "goda intentioner" och förför människor med sina kloka och självklara budskap. Dom lyckas t o m slå dunster i våra politikers ögon med sina falska verklighetsbeskrivningar. Jag har sett en del av fablerna dom drog för våra politiker innan vårdnadslagen fick önskat utseende. Jag kommer att återkomma om det.
 
Farfar hade nu fått rådet av sjukhusets kurator att försöka släppa det som hände hans son och hans barnbarn. Han försöker, men "pappren dom ska barnen ha". "Dom sparar jag till ungarna." Det var det sista han sa innan vi sa adjö. Och jag satt förstummad än en gång över hur svenska myndigheter tillåts agera mot sina egna medborgare. Så länge det sker under parollen arbete mot "Mäns våld mot kvinnor", så kommer dom i princip undan med allt. Dela ut våld tar dom emellertid sig rätten att göra helt ostraffat. ROKS och våra politiker ser dessutom till att beväpna psykotiska kvinnor till tänderna, med ständigt fler lämpliga lagar att välja bland. Ett formidabelt smörgåsbord har det blivit. Kvinnofrid, misshandel, våldtäkt, prostution, sexuellt tvång, pedofili, incest, Just take your pick!! Några rättvisa fighter vill dom inte ha i sin kvinnliga värld.

Conny var en man som fightades rättvist. I sin karriär, som ledde ända fram till landslagsdressen i boxning, hade han fått lära sig det. Därför blev han ett lätt offer för socialtjänsten och kvinnojourerna. Att barnen var så rädda för sin våldsamma mamma att dom låste in sig då dom skulle tas hem från farfar, det tog kvinnojouren och socialtjänsten i symbios ingen hänsyn till.
 
2002 tar mamman till Connys barn med sig dom och gömmer sig på jouren. Drar den vanliga storyn och vips så var Conny dömd. Det där med att gå omvägen runt en prövning vill man inte, därför inrättas s k "förberedande förhandlingar" som endast har ett syfte. Att stämpla pappan som farlig så att han inte får något obevakat umgänge. Detta är en ren formalitet för här hörs inga vittnen och inga bevis beaktas. Mammans ord räcker.  Detta är bara den första delstationen för att ta ifrån dig rätten till barnet. Connys sista möte med sina barn varade i två timmar i en sociallägenhet övervakad av två "kontaktpersoner".

Efter det så ser han aldrig mer sina barn. Connys vårdnadsutredning sköts av en inhyrd dam från Manpower. Några bevis för att det någonsin förekommit någon misshandel fanns inte, men sånt går ju och lösa. Och...håll i er nu....socialtjänsten talar med både mamman och pappan. Med mamman i ett personligt samtal, och med pappan via ett frågeformulär med kryssrutor.

Han blir lurad av falska löften från socialtjänsten att åka till fel stad så mamman ska få tid på sig att flytta och gömma sig. Trots att han mycket väl visste var hans ex bodde med barnen och aldrig ens setts i närheten. När han med rätta till slut blir han heligt förbannad och säger "förbjudna saker" inne på socialkontoret så ringde dom polisen och plötsligt satt Conny häktad för hot. En snäll kille som ställt upp för ungdomar i hela sitt liv på boxningsklubben. Conny älskade barn, speciellt sina egna. Dom såg upp till honom.

När han släpptes var han så pank att polisen fick ta ur sin kaffekassa så han kunde få en bussbiljett hem. När Conny ringer KRIS för att få stöd och i den tuffa sitsen så får han tala med en kvinna som verkade förstå. Conny i sin lättnad över att någon i alla fall vill lyssna råkar i sin frustration säga "Jag skulle kunna döda henne". Det skulle han inte ha gjort. Denna gång blev det inbrytning med insatsstyrkan från Göteborg som med K-pistar tvingade ner Conny på golvet. Och plötsligt har Conny förvandlats från ostraffad skötsam idrottsman till serieförbrytare och kvinnomisshandlare. 

Han försökte skriva till sina barn, men eftersom han tvingades skicka allt via skatteverket, Som ju nu lugnt kunde skydda mammans uppgifter. Conny hade inga höga förhoppningar om att ett enda brev någonsin kom fram. Nu var det ju faktiskt en misstänkt våldsman man hade att göra med här. Då kapar man inga hörn inte. Sedan levererade skatteverket posten till mamman, så hon i lugn och ro kan censurera sina barns post. Så här skriver Conny sitt sista av alla brev till barnen.

Martin och Jessica!

Ni ska veta att jag har försökt allt jag kunnat för att få veta var ni finns. Jag har saknat er så att jag har blivit helt slut i mina nerver, har undrat hur ni har det idag. Sverige är ett sjukt land i hur man behandlar människor. Det har varit så svårt att leva utan er för ni var hela mitt liv. Har undrat hur människor kan vara så hjärtlösa mot er mina älskade barn. Jag önskar så att ni får det bra och är så orolig för er. Ni mina barn var hela mitt liv. Var rädda om er Jessica och Martin och glöm aldrig att hjälpa varandra. Glöm aldrig att ta hand om varann.

Pappa.

(Kopierat från Adlibris.se)

Emma, Mias dotter är Emmas version av vad som hände och hur det kändes under alla de där åren på flykt undan en man som hotade såväl henne som hennes mamma till livet. Men det är också berättelsen om det liv som sedan följde: om hur Emma i Den svarta boken får veta den sanning som ställer relationen mellan mor och dotter på sin spets, om hur hon flyr hemmet och börjar använda droger, och om hur Mia tvingas kämpa mot en dödlig sjukdom precis som hon tidigare tvingats kämpa sig till asyl åt sig och sina barn. Emma.

Mias dotter är den gripande berättelsen om en mor och hennes dotter som tillsammans gått igenom ofattbara prövningar och till slut lyckas hitta tillbaka till varandra. Det är också fortsättningen på en familjehistoria som engagerat miljontals läsare och som visar på människans förmåga att mot alla odds inte bara överleva utan också skapa sig en bättre framtid."

Är det bara jag som får en dålig smak i munnen? Att först lura ett barn i hela hennes liv och sen tjäna miljoner på hennes omedvetet falska minnen. Ännu sämre blir smaken när jag läser sånt som detta:

Familjen, särskilt den så kallade kärnfamiljen, är inte sällan en begränsande institution som återskapar fattigdom, utanförskap och sexuella övergrepp. Det har jag sett i Sverige och det ser jag här i Brasilien. Men detta är ingen ovillkorad lag. Inget ödesbestämt. Det går att förändra. Inte med den sortens barnhem som jag bodde på. Inte med mer av privatisering av människors problem. Inte med mer av hyllning till familjebegreppet. Det finns andra vägar. Det gäller dock att vara modig nog att driva dem! //Margareta Winberg

Undrar om detta är dom andra vägar som Margareta Winberg, Marklund och ROKS menar? Man tar bort pappan helt enkelt. I så fall borde dom dra upp huvudena ur sanden och börja se vad för samhälle det är dom har skapat. Våld, utanförskap, splittrade familjer, hat mellan könen och en massa vilsna barn som växer upp till vilsna vuxna. Både pappa och mamma behövs. Det finns t o m dom som menar att pappan är viktigare. Är det bara jag som tycker att svenska staten genast ska betala en förstaklass biljett till Sara och Sean så dom får komma hem och träffa pappa och morfar?

Jag jobbar vidare på att skaffa fram alla fakta kring kvinnornas politiska projekt där dessa  tidigare nämnda böcker ingått. Vi måste också börja se på konsekvenserna på vad detta inneburit i mänskligt lidande, sedan måste ansvar utkrävas. jag kommer inte att vila förr.

Avslutar med en sång som sjöngs på ROKS riksstämma 1994, JAA så klämmer vi i allihopa....

I tio år vi kokat
nu är grytan färdig
nu gör vi upp med MAKTEN
nu gör vi upp med MÄN
POTENTATERNA skall brinna
HERRARNA skall försvinna
dom skall brinna i brasan
så flagorna flyger
så flagorna flyger
Vi avlivat MYTER
vi har synligt GJORT
härskar TEKNIKER
och all annan LORT
som skall brinna i brasan
så flagorna flyger
så flagorna flyger

I tio år har vi kokat.
Nu är grytan färdig
nu gör vi upp med MAKTEN
nu gör vi upp med MÄN
vi kokar dom som våldtar
vi kokar dem som SLÅR
vi kokar dem som STYCKAR
med HULL och HÅR
dom skall brinna i brasan
så flagorna flyger BACKLASH,
BACKLASH Dom vill att vi skall brinna
BACKLASH, BACKLASH att vi skall försvinna
för att vi vågar säga RITUELLA ÖVERGREPP
vi TVINGAR dom att se
vi TROR på kvinnor vi TROR på barn

Läs även andra bloggares åsikter om Sara, Emma, Mia, Liza Marklund, gömda, Asyl, Emma mias dotter, ROKS, feminism,

Detta är Sara, Osamas dotter. En vacker 22 årig flicka. Hälften svensk, hälften libanes. Hon har en son som heter Sean som är två. Lika gammal som Sara var när hon togs ifrån sin pappa. Sara har aldrig fått chansen att träffa eller lära känna sin pappa. Hon har fram till 2002 inte ens fått veta att han existerar. Hon lurades att tro att Luis var hennes pappa. Det var inte Mia som berättade sanningen då, och hon har fortfarande inte gjort det.

Den 2 januari 2009 var det en person i Tucson Arizona som upptäckte Annika Widebecks reportage från TV4 som jag textade och la ut på Youtube. Personen såg filmen 8 gånger i rad. Gissa vem? När Sara 2002 fick veta att hon blivit lurad att se fel person som sin pappa i hela sitt liv gick det snett. Det gjorde ont, det vet vi nu. Hur känns det den här gången? Då hon plötsligt ser att den pappan hon sedan blev ilurad inte heller existerar. Mannen med dom svarta ögonen som sedan blev denna stackars flickas pappa finns ju inte heller.

Alla ni som försvarar Liza Marklund och Mia. Förklara gärna här hur ni tänker då? Hur ursäktar man människor som gör på det här sättet mot barn? För ett barn är mamma och pappa gudar. Dom är det som hela världen snurrar omkring, härlften av dig själv. Att stjäla det från ett barn.....

Ni som tycker att debatten bör handla om "sann historia" eller "byggd på en sann historia" förklara skillnaden så ska jag försöka förklara den för Sara sedan. Sara har blivit utsatt för ett grymt brott. Det är hennes mor, Liza Marklund, ROKS, svenska myndighetspersoner, domare, nämndemän och höga politiker i Sverige som är förövare. Sara är inte ensam. Hennes öde delas av många, även om omständigheterna i det här fallet är sällsynt vidriga.

Men som sagt. Vad vill ni säga till Liza Marklunds och Mias försvar? Jag vidarebefordrar gärna era försök till förklaringar till Sara sedan. Jag är tvekande till att hon kommer att köpa en enda en av dom.

  Läs även andra bloggares åsikter om Sara, Emma, Mia, Liza Marklund, gömda, Asyl, Emma mias dotter, ROKS, feminism,

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Gömda - En Sann Historia av Liza Marklund

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Mia - Sanningen om Gömda av Monica Antonsson

Jag kraschade. Därför har bloggen blivit lidande. Anledningen har förstå med den juridiska strid jag är indragen i att göra.
Om ni ser filmerna som Sir Bob Geldof har gjort kommer ni att förstå allting mycket mycket bättre.
Varje avsnitt är ca en kvart. Men jag varnar er. Ta fram pappersnäsdukarna. Ni som känner mig kan kontakta mig på telefon om ni vill veta mer. Nu stänger jag datorn över helgen.









Fathers rights Del 1

Fathers rights Del 2

Fathers rights Del 3

Fathers rights Del 4

Snälla se dom. Sen kanske ni hajar.
Vi hörs om ett tag. Jo förresten, Det arbetas på belägga upp gifterna om ROKS.bara så ni vet.

Läs även andra bloggares åsikter om Pappors rätt, ROKS, Bob Geldof, Liza Marklund, Gömda, Sanningen, feminism, vårdnad, barn, ha, politik,

 

Många vill veta mer om det jag skrev i gårdagens inlägg, och det kommer. Men saker och ting måste få ta den tid den tar. Jag undrar bara var alla journalister är när man behöver dom? Jag skriver att det finns bevis. SVT, TV4 samt de stora tidningarna har läst det, men ingen tar kontakt. Varför? Det är många frågor som väntar på svar i den här affären, men ingen vill peta i skiten...är inte det märkligt?

Än har ingen "författare" kontaktat mig och tillbakavisat anklagelserna.

Även bakom boken "När blodsbanden brister" finns en verklig pappa som i boken utmålas som en hemsk pedofil som begår grova övergrepp mot sin son. "Peter" heter han i boken, men i verkligheten något annat. Han bodde vid tiden för detta i Stockholm eftersom det var i Stockholms tingsrätt han stämde bokförlaget Norstedts för förtal och brott mot tryckfriheten. Han krävde 3,7 miljoner i skadestånd, men det slutade med att han fick betala Norstedts rättegångskostnader på drygt 77 000. Inte för att domstolen slog fast att han var skyldig till det han utpekades för, utan för att dom ansåg att han inte identifierades i boken. Hmm...

Om du "Peter" läser detta får du gärna kontakta mig. Det får väl i värsta fall bli en "Sanningen om..." bok till.

Sanningen om Gömda och Asyl är avslöjad. Ändå har media och förlagen i någon slags symbios gjort sitt bästa för att rikta fokuset på helt ovidkommande och ointressanta diskussioner. Vilken bokhylla man skall sortera boken i på bibliotek och bokhandlare? Boken borde ju genast dras in och brännas på bål. Dom har lyckats reducera detta till någon slags kvasi debatt om faktaromaner? Och många människor köper det. Som en lydig fårflock går vi alla åt samma håll. Utom några få som högljutt försöker varna flocken om att riktiningen leder mot stupet, men hittills förgäves. Men när jag skriver sanningen. Att detta är ett ondskefullt sätt att försätta en hel befolkning i ett tillstånd av masspsykos där man ser kvinnomisshandel som ursäkt att kollektivt bestraffa alla män och pappor som mopsar upp sig och kräver tid med sina barn, så vill man inte se, inte höra och inte tala. Vad har hänt med oss?  Vad har vi blivit? Jag tycker det är skrämmande.

Man kan dock notera att trots att medierna visar ett märkligtsvalt intresse för att att rapportera om denna viktiga fråga, så är Monica Antonssons blogg väldigt välbesökt av sveriges redaktioner. Är det bara jag som har svårt att få ihop dessa två faktum?

ROKS skildrades i Evin Rubars dokumentärfilm könskriget för ett antal år sedan. Människor såg, blev förbannade och krävde ordförande Wactmeisters avgång. Så blev det också och så tystnade debatten. Tror ni en organisation förändras bara man byter ordförande? Gunilla Ekberg är en intressant person i det här sammanganget.

Kommer ni ihåg henne? Perssonregeringens sakkunnige i kvinnofrågor. Det var hon som i hissen när hon trodde kameran var avslagen hotade Evin Rubar. "Tro inte att du ska få någon hjälp av oss om du blir misshandlad." "Får jag ingen hjälp av er då?", "Nej så går det ju när man sviker". Hon låg också bakom två barns bortförande till Norge där dom skulle skyddas från en manlig satanistisk sexsekt?? Bortförande av barn är något som ROKS fortfarande ständigt anklagas för. Men varje gång någon kommer på dom så säger dom samma sak. Vi kan inte som organisation ta ansvar för vad enskilda medlemmar gör. Men vem ska då göra det?

 Trots detta fick "djävulsfeministen" Ekberg jobba kvar som expert på socialdemokraternas jämställdhets departement. Den enda politiker som reagerade på detta var moderaternas Henrik Von Sydow som krävde hennes avgång. Han ansåg nämligen att det var allvarligt att regeringens jämställdhetsexpert hotade reportrar, vilket ju de flesta torde hålla med om. Regeringens dåvarande jämställdhets minister Jens Orback sa dock i ett uttalande "Jag har fullt förtroende för Gunilla Ekberg" Han kallade hennes hot för "omdömeslöst uttalande". Är det bara jag som tycker att det stinker? Jens Orback satt f ö som ordförande i den utredning som snabbutredde den nya vårdnadslagen 2006 som kort efter dokumentären sändes införde rena apartheidlagarna i Sverige.

Bam Björling försökte varna Mona Sahlin för Gunilla Ekberg vid ett möte på rädda barnen. Det skulle hon inte ha gjort. Hur det gick för henne är väl allmänt känt vi det här laget. Hon hamnade själv under luppen hos TV:s "granskande" redaktioner och togs heder och ära av. Ännu ett liv förstört. Hur många till ska krävas innan människor ser?

Enligt wikipedia sitter Ekberg fortfarande som sakkunnig i statliga utredningar, senast i den som utredde människohandeln...ursäkta, men jag måste fråga igen. Är vi inte mer utvecklade än så? Att tillåta extremister och uppenbart störda människor att jobba som experter åt en regering? Denna människa är ju bevisat farlig och har begått grova brott??

Orback mumlade efter dokumentären nåt om att ROKS bidrag kanske skulle krympas, men det har inte skett. Fortfarande öser man skattemedel över deras organisation som gång på gång avslöjas som brottslig. Samtidigt som deras hatfyllda retorik sprids från snart varenda talarstol i detta land. En retorik som orsakat främst barn att bli offer för uppslitande vårdnadstvister och få sina liv förstörda.  Det sägs att sanningen är det första offret i ett krig. Och detta är ett krig. Radikalfeministernas könskrig mot sina inbillade fiender männen är långt ifrån över. Hur kan vi ha missat det? Och varför intresserar det inte journalistkåren?

Läs även andra bloggares åsikter om Gömda, Liza Marklund, ROKS, asyl, Monica Antonsson, feminism, könskriget, Bam Björling, Gunilla Ekberg, Mona Sahlin, Jens Orback, Socialdemokraterna, moderaterna, politik

In English

Many want to know more about what I wrote in yesterday's blog, and I will let you know. But things have to be done in a certain way. I just wonder where all journalists are when you need them? I write that there is evidence. SVT, TV4 and the major newspapers have read it, but not contacted me. Why? There are many questions awaiting answers in this affair, but no one wants to poke in the shit ... is it not strange?

No "author" have contacted me and refuted the allegations so far. Also behind the book "When blood ties break" there is a real father. In the book portrayed as a terrible pedophile who commit serious offences against his son. "Peter" is his name in the book, but in reality something else. He lived at the time in Stockholm as it was in the Stockholm District Court, he sued the publisher Norstedts for slander and violation of press freedom. He demanded 3.7 million SEK in damages, but ended up having to pay Norstedts costs of just over 77 000. Not that the Court held him responsible for the crimes he was accused of in the book, but because they felt that he had not been identified in it. Hmm ... If you "Peter" are reading this, please contact me. If it comes to the worst I guess we have to write another "truth about ..." book.

The truth about hidden and Asylum is unmasked. Yet the media and publishers in some kind of symbiosis have done their best to draw the focus away from the real issue and instead focused on totally irrelevant and uninteresting discussions. What bookcase to sort the books in libraries and bookstores? The books should be immediately withdrawn and burned on pyres. They have managed to reduce this to some kind of quasi debate about facts novels? And many people buy it. As an obedient flock of sheep they all go in the same direction. Except a few who vociferously are trying to warn the flock that the direction leads to a catastrophy, but so far unsuccessfully. But when I write the truth. That this is an evil way to put an entire population in a state of mass psychosis, which sees domestic violence as an excuse to collectively punish all men and fathers who demands time with their children, then noone wants to see, nor hear,nor talk. What has happened to us? What have we become? I think it's frightening.

ROKS was exposed in Evin Rubars documentary "the gender war" a few years ago. People saw, got angry and called for President Wactmeisters departure. That was done and the debate grew silent. Do you think an organization will change just because they switch President? Gunilla Ekberg is an interesting person in this fraud. Gunilla Ekberg Do you remember her? The Persson government's expert on women's issues. It was she who in the elevator when she thought the camera was off threatened Evin Rubar. "Do not expect any help if you get beaten." "Can I not expect any help from you then?", "No, that's what happen to people that fail us." She was also behind the abduction of two children to Norway where they would be protected from a male satanic sex sect? Child abduction is something that ROKS still are constantly accused of. But each time someone bind them to crimes, they always say the same thing. We can not as an organization take responsibility for what individual members do. But who then should do it?

Although this was exposed, the "devil feminist" Ekberg remained as an expert in the social democrats gender department. The only politician who responded to this was Moderaternas Bjorn Von Sydow, who demanded her resignation, so did many of the viewers. The governments Equality Minister Jens Orback said, however, in a statement "I have full confidence in Gunilla Ekberg" He called her threat "an unfortunate statement". Is it just me who think it stinks? Jens Orback later sat as chairman of the study who investigated the new the new custody Act in 2006, which shortly after the documentary was sent introduced clean apartheid laws in Sweden.

Bam Björling tried to warn Mona Sahlin (present leader of the party) for Gunilla Ekberg, at a meeting in "save the childrens" offices. She shouldn't have. What later happened to her is well known. She got herself under the microscope of TV's "critical" editorial and was stripped of honor and glory. Another life ruined. How many are required before people see?

According to wikipedia Ekberg still sits as an expert in governmental investigations, now investigating human trafficking ... sorry, but I must ask again. Are we not more developed than that. Allowing extremists and clearly disturbed people to work as experts for a government? This woman is proved dangerous and have committed serious crimes?

Orback mumbled after the documentary something about that ROKS funding might be reduced, but it has not happened. Still taxpayers are pouring money over an organization repeatedly revealed as criminal. While their rhetoric of hatred spreads quickly from every pulpit in this country. The rhetoric that has caused many, mainly children to becoming victims of rending custody disputes that have gotten their lives ruined. It is said that truth is the first casualty in a war. And this is a war. Radikal Feminists gender war against their perceived enemies "menkind" is far from over. How could we have missed it? And why does it not intrest our journalists?

(English translation below)
Ta en titt på bokomslaget till boken "När blodsbanden brister" här till vänster. Skriven av pseudonymen Hanna Svensson. Titta vad det står på bokomslaget längst ner.
Denna historia är precis lika uppdiktad som Gömda och asyl. Fantasier och fabler rätt igenom.

Idag kan jag avslöja att denna bok är en del i samma ondskefulla projekt som Gömda och Asyl. Dom som ligger bakom är ROKS, förmodligen i samarbete med högt uppsatta politiker. Exakt hur Liza Marklunds roll i projektet sett ut och hur mycket hon vetat är ännu inte riktigt klarlagt. Men med tanke på hur desperat hon nu försöker ljuga sig ur knipan, och hur hon sedan byggt en lönsam karriär i den här frågan, kan man ju ändå dra vissa slutsatser.





Syftet med projektet var bl a att få igenom ändringen i föräldrabalken som väldigt snabbt och brådskande passerade utredningsstadiet och klubbades av riksdagen strax innan regeringsskiftet 2006. Jag har detta från en säker källa, men med samma hänvisning till källskyddet som Marklund hänvisar till kan jag inte säga mer. Skillnaden är att det i mitt fall verkligen är motiverat. Naturligtvis kommer dessa uppgifter att kunna beläggas, men i nuläget kan jag inte säga mer.

Man har också på detta sätt lyckats klubba igenom lagen
om kvinnofrid som också strider mot både grundlag och
deklarationen om dom mänskliga rättigheterna som säger
att alla skall vara lika inför lagen.

Om författaren "Hanna Svensson" vill motbevisa detta är hon välkommen att lägga fram bevis såsom protokoll och andra dokument som naturligtvis måste finnas. Hon får gärna göra det anonymt. Om hon nu ens finns, vilket jag betvivlar.

När blodsbanden brister beskrivs på bokhandlar och i recensioner som "Den sanna och skrämmande historien om hur en mor försöker skydda sitt barn från en pappa, "Peter" som är pedofil, men motarbetas av myndigheterna". Känns det igen? Boken kom ut 2005 och skickades ut gratis till politiker och beslutsfattare i lagom tid så att dom skulle ha den i färskt minne när beslutet i vårdnadslagen skulle röstas igenom.

Lagändringen som kom i lagen om vårdnad och boende 2006 gjorde det möjligt för familjerätten och domstolarna att separera fäder och barn mycket lättare än innan. Nu behöver dom nämligen inte bevisa misshandel och incest längre utan nu behöver dom bara hänvisa till "samarbetssvårigheter". Det var detta tillägg som gjordes i lagstiftningen. Detta har ökat antalet vårdnadstvister i Sverige med 35% sedan lagändringen gjordes. Med tanke på att det var 7200 fall bara förra året, och att papporna förlorar i över nio fall av tio, inser man ju snabbt hur många barn som drabbats av detta. Ondskefullt räcker inte ens för att beskriva det här.

En politiker som satt i regeringen, som vice statsminister t o m och som bevisligen har starka band till ROKS är Margareta Winberg. Alla ministrar i den förra regeringen ansåg sig dock vara feminister. Det står t o m på (s) hemsida att dom är ett feministiskt parti. Att dom inte tar så allvarligt på ordet sanning har ju om inte annat bevisats de senaste dagarna. Vänsterpartiet och Moderaternas kvinnoförbund var också starkt drivande krafter för att få igenom lagen. Hur insatta dom varit i projektet är svårt att säga.

ROKS, Riksföreningen för kvinnojourer i Sverige är en organisation som gjort sig kända för uttalanden som "Män är djur", "Vi borde se till att män inte längre får tillgång till datorer", "Män skall förbjudas från att jobba på dagis"

ROKS är en organisation som borde stämplas som extremistisk och sättas under SÄPO övervakning. Men i Sverige idag får istället denna organisation miljoner i statligt stöd och t o m bidrag för att utbilda socialsekreterare!! Det är ungefär lika smart som att låta NRP utbilda poliser.

Ni som tror att detta är någon ideell verksamhet tror fel. I budgeten för kvinnojourverksamheten anslogs i fjoll 77 miljoner kronor. Ytterligare 800 miljoner kronor fick vi skattebetalare punga ut med i diverse andra "projekt" mot kvinnovåld.
Här är några fler exempel på skattepengar som vi nu tvingas ösa över dessa ljugande falskspelande organisationer.
Tranås kvinnojour där dom kvinnor som dömts till grov egenmäktighet fortfarande jobbar kvar fick nyligen 500 000 kr.
I Borlänge fick kvinnojouren ifjol 700 000 kr av länsstyrelsen för att bl a utbilda socialsekreterare, Haniinge kvinnojour fick 800 000 bl a i samma syfte.Här är fler exempel, och här.

Till sist vill jag rikta en undran till de stora redaktioner fulla av journalister med fina utbildningar, samt människor som Leif GW Persson och Jan Guillou. Varför måste detta grävas fram av en blogg. Det journalistiska arbete som lagts ner i den här frågan hittills av bl a TV4, Dagens Nyheter, Expressen, Aftonbladet m fl kan inte få annat än ett kraftigt underbetyg. Hur vore det om ni journalister i Sverige slutade att slicka överheten i ändan och började sköta ert jobb? Då skulle jag slippa sitta här och göra det åt er gratis.

Barnen och deras pappor i Sverige som är offren för dessa vidriga brott mot mänskligheten kräver nu att detta granskas av oberoende utredare snarast! Nu måste hela denna smutsiga byk tvättas!!!

Daddy 09-02-19

Läs även andra bloggares åsikter om ROKS, liza marklund, socialdemokraterna, Gömda, asyl, när blodsbanden brister, Monica Antonsson, gammelmedia,


IN ENGLISH:

Take a look at the cover of this book. It's called "When the blood ties breaks", and is written by the alias "Hanna Svensson". Look what it says on the book cover at the bottom. (A true story). This story is just as invented as "Buried alive" and "asylum". Fantasy and fiction right through.

Today, I can reveal that this book is part of the same evil project as "Buried alive" and "asylum". The peple behind it is ROKS, probably in cooperation with senior politicians in Sweden. Exactly what Liza Marklunds role in the project has been and how much she knew is still not quite clear. But given how desperate she now tries to lie herself out of this tightspot, and how she has built a lucrative career in this matter, one can still draw some conclusions.

The projects aim, among other things, was to get the change in the Parental custody laws, which very quickly and urgently passed in 2006 shortly before the change of government later the same year. I got this from a trustworthy source, but with the same reference to the source protection as Marklund is hiding behind, I can not say more at this time. The difference is that in my case it is really justified. Naturally, these facts will be substantiated, but in present time I can not say more.

It was also these bookes that paved the way for the law on "womens peace" which also runs counter to both the swedish constitution and the declaration on Human Rights, that says that all persons shall be equal before the law.

If the author "Hanna Smith" wish to refute this, she is welcome to submit evidence such as the protocols and other documents which of course must exist. She may even do it anonymously. If she even exists, which I doubt. "When blood ties break" is described in bookstores and in reviews as "The true and terrifying story of how a mother is trying to protect her child from a father," Peter " who is a pedophile, but thwarted by the authorities." Sound familiar?

The book came out in 2005 and was sent out free to politicians and policy makers right before these laws were passed, so they would have it in fresh memories when the law was supposed to be voted on. The amendment in 2006 made it possible for family courts to separate fathers and children much easier than before. Now ruling does not have to prove abuse and incest any longer, now they just need to refer to "cooperation difficulties." It was this addition, that was made in the legislation.

This has increased the number of custody disputes in Sweden by 35% since the legislative amendment was made. Given that there were 7200 cases just last year it's easy to realize just how many children has been affected by this. Evil is not enough even to describe this.

A politician who sat in the government, as deputy prime minister who had strong ties to ROKS is Margareta Winberg. All ministers in the previous government claimed to be feminists though. It is even posted on the socialdemocrats (socialdemokraterna.se) website that they are a feminist party. They do not take the word of truth very seriously either, that's been proven in recent days. The Left Party and the Moderates womens movement were also strong driving forces to push this law. How much they have known about this project is hard to say.

The National Association for Women's Shelters in Sweden (ROKS) is an organization that have made themselves known for statements such as "Men are animals", "We should ensure that men no longer have access to computers", "Men should be banned from working in kindergartens" ROKS is an organization that should be branded as extremists and placed under SÄPO (secret police) monitoring. But in Sweden today this organization instead gets millions in state aid and even grants to train social secretarys! It is about as smart as to allow the NRP (Nazis) to train police officers.

You who think this is a non-profit organisation think again. The budget allocated for their operations in last years budget was 77 million SEK. A further 800 million SEK, the taxpayers had to pay in various other "projects" against violence against women. Here are some more examples of tax money that we now have to pour over those lying false gambling organizations. Tranås shelter where the women were convicted of gross arbitrary with children after hiding them for six years from their father that had custody, recently received 500 000 SEK. The convicted women still works there, and has said in interviews that they "would do it again".

In Borlänge the shelter last year got 700 000 SEK by the provincial government to, among other things, educate social workers, Haninge shelter received 800 000 for the same reason.

Finally, with great astonishment I address this to the great editorials full of journalists with fine degrees, and people like Leif GW Persson and Jan Guillou. Why must this be exposed by a blog? The journalistic work that's been done on this issue so far by, among other TV 4, Dagens Nyheter, Expressen, Aftonbladet and others can not get a good grade for their work. What about if you journalists in Sweden stopped licking butt and started to do your job? Then I wouldn't have to sit here and do it for you, for free.

The children and their fathers in Sweden who are the victims of these atrocious crimes against humanity are now demanding that this is reviewed by independent investigators as soon as possible! Now the whole pile of dirty laundry has to get washed!

Daddy 09-02-19

Mitt inlägg i debatten idag får bli en svidande uppgörelse med de enda saker jag verkligen hatar av hela mitt hjärta. Lögner, och människor som medvetet skadar andra för egen vinning. Jag skiter i om dom kallar sig feminister eller någon annan sorts "ister". Om det är män eller kvinnor. Nu kommer jag att bli kallad kvinnohatare igen, enbart för att jag ger papporna i Sverige en röst. Men yttrandefriheten har dom inte tagit från oss än vad jag vet?

Så talade hon till sist, i en tillrättalagd intervju där hon inte pressades på en enda punkt. Inget att uppröras över egentligen då något annat inte var direkt väntat. Det som gör mig heligt vred är alla Marklunds åsiktssystrar som plötsligt kryper upp ur sina hålor där dom barmhärtigt nog gömt sig de sista veckorna. Vad krävs för att bevisa att Liza Marklund ljuger? Hur mycket bevis ska behöva läggas fram för att få dessa människor att inse vem det är dom egentligen beundrar?
Fällningar i granskningsnämnden? Utalanden som detta? Män dödar, misshandlar och våldtar kvinnor. Det omvända är ytterst ovanligt. Lögn igen. Fem män dödas årligen. Av offer för våld i hemmet står männen också för majoriteten.  7 av 10 har fått stryk av sin kvinna. Skulle det ens räcka med att motbevisa alla hennes lögner? Här har ni en till: Våra barn rövas bort. Där beskriver hon kvinnan som offer för stygga pappor som rövar bort sina barn. Sedan hon själv hjälpt en psykiskt sjuk mytoman att begå just det brottet. Men då är det försvarbart. Kvinnor är ju ofelbara. Sanningen är dock att en majoritet av dom som rövar bort sina barn är mammor. Här är reportaget från Insider tidigare i år om nätverken som gömmer barnen från papporna. Det mest bizarra är att enligt en dom i HD så belönas kidnapparna dessutom med enskild vårdnad bara dom klarar att hålla sig borta länge nog.

Nu är jag så jävla less på att höra den ena förståsigpåaren efter den andra tjata om kvinnomisshandel i den här debatten. Är det bara jag och några få kloka människor till som ser vem som är offer i den här historien? Det finns ett ord som mig veterligen nästan ingen av alla dessa "intelligenta" debattörer yttrat än. Ett ord mitt misshandlade hjärta så innerligt längtar efter att få höra. Det ordet är pappa. Dom grymma och rättsvidriga övergrepp som görs mot Sveriges pappor varje år i familjerätter, domstolar och socialtjänst, varför är det det enda som inte får diskuteras i den här debatten, när det ju är precis vad den handlar om?  Det är ju ett riktigt konststycke att förvandla en historia där det bevisligen begåtts grova brott mot en pappa, till en debatt om kvinnomisshandel? Där Liza Marklund som mycket utstuderat och medvetet fört en hel befolkning bakom ljuset blir till en martyr för orättvist behandlade kvinnor! Det är så jävla korkat att man inte vet om man ska tro sina ögon. Behöver man nämna att Hanne Kjöller på DN beskriver sig själv som "liberalfeminist". Journalist tycks ironiskt nog vara ett populärt yrke bland dessa lögnspridande s k jämställdhetsivrare som inte gjort ett enda dugg för sann jämställdhet de senaste 20 åren annat än motarbetat den.

Men vad krävs för att få svenska folket att se detta, när det inte ens hjälper att deras blåljugande drottning avslöjas på bar gärning? Vad? Det lilla hopp jag hade att detta skulle räcka börjar sakta dö. Fan vad sorgligt! Framförallt för barnen som är dom som lidit mest under dessa "ömma" kvinnors styre.