"Emma" fick aldrig veta sanningen
Kategori: Pappa
riktiga pappa. Det var han själv som berättade sanningen för henne. Det var då
hon började missbruka droger, och det slutade med en bilolycka där hon
blev stämd av både försäkringsbolag och medtrafikant. Samt hamnade på ett behandlingshem i Florida under en tid.
Efter det erkände Mia att hon hade en pappa i Sverige, men att han var ett mordiskt odjur. Snyggt!
Den typen av övergrepp och misshandel hördes inte ett ord om i "debatt", eller gjorde ni? Nä en hurring för 21 år sedan var det som skulle motiverat att, "Mia har gjort allting rätt" (Inger Segelström). *suck* Vilket tror ni "Emma" / Sara hade valt?
Debatten tycker Inger Segelström handlar om "roman eller faktabok"? Måste man vara idiot för att bli politiker? Eller är det endast en merit?
Inger Segelström visar att hon tycker principer går före sanningen.Principen om mäns våldsamhet skall bevisas till varje pris. Barnen offras men vad gör det.? Vad jag anser om politiker som dessa, är att dom fått vårat mandat på tok för länge. Ska det vara så jädrans svårt att hitta en som är ärlig, och som vet skillnad på sanning och lögn?
Denna lilla tydliggörande video roade jag mig med att klippa ihop igår. (Ni som inte tycker om rock musik på lika hög volym som jag kan ju vara beredd på volymknappen ca 2 minuter in i filmen.)
Enjoy!
Untitled from Daddy on Vimeo.
Här är en ny musikvideo jag gjort. Låten skrev jag för några år sedan då jag var mer arg. Ilskan har lagt sig nu. Numera är den mer riktad till dom som inför kriminella lagar i Sverige, tjänstemän som skadar barn under parollen "barnens bästa", och på dom som ser men håller käften. Baby that's cold, by DADDY
Föe övrigt har jag min son i helgen och tänker prioritera honom. Min dotter som jag sett fram mot att få hålla i min famn de senaste två veckorna blev det inget med.
Dom där domarna man får i tingsrätten är inte mera värda än det billiga papper dom är skrivna på. 200 000 barn i Sverige får sällan eller aldrig träffa sin pappa. Inte ens "världens bästa Karlsson" hade tyckt att detta är en "världslig sak", men det tycker våra politiker och majoriteten av Sveriges medborgare. Media som är en av demokratins stöttepelare anser inte att det är ett problem överhuvudtaget. Vår riksdag är en annan stöttepelare, och för att få den att rasa behöver man bara ljuga ihop några böcker och kalla dom sanning. När bevisen läggs fram så mörkar dom sanningen, vrider på debatten och går t o m så långt att dom försöker misskreditera sannings sägaren.
Kan man ens kalla Sverige för en demokrati längre? Kan vi kalla det jämställt? Svaret på båda frågorna, och detta gör mig ledsen in i själen att säga, svaret är nej. Sverige är ingen demokrati. Det finns ingen rättssäkerhet. Dom stora mediebolagen är sammanflätade av stora ekonomiska intressen och rapporterar inte om sanningar som är obekväma för sig själva och sina kompisar, och politikerna har för länge sen slutat verka för människors bästa.
Det är en insikt som skakar en in i själen. Vårt lands enda hopp är medborgarna, och att vi inte längre accepterar detta. Det är dags att marschera genom stockholms gator igen.Någon som vill gå med?
Läs även andra bloggares åsikter om Gömda, sanningen om gömda, asyl, Liza Marklund, Monica Antonsson, Mia Eriksson, skilsmässa, vårdnad, barn, politik, socialdemokraterna, inger Segelström, Margareta Winberg, Mona Sahlin, Eva Lundgren, Ireene, von Wachtmeiter, feminism, ROKS