daddys

Jag har hittills inte skrivit så mycket om mitt eget fall här. Jag har inte velat att mitt namn på något sätt skall bli förknippad med denna blogg. För de flesta människor är nog detta svårt att förstå. Men alla ni som någon gång varit inblandad i en strid mot vår social"tjänst" vet ju. De enda som har lyckats vinna mot denna koloss är dom som fått hjälp av media. Det har inte jag. Då de flesta svenska nyhetsmedier har en uttalat feministisk grundsyn så är dessutom chanserna till det rätt små. Speciellt om dom får reda på att jag är "daddy". Läs denna artikel i Aftonbladet. Googla sedan på de 5 kvinnor som undertecknat dyngan så förstår ni vad jag menar.
Aftonbladet upplåter redaktionellt utrymme till extremister ifrån ROKS. Detta måste dom väl ändå vara medvetna om?

Nu har alltså det som jag hela tiden fruktat hänt. Jag är anmäld till socialtjänsten av modern. Dom skall nu starta en utredning mot mig. Jag vet inte än vad jag är anmäld för, det har jag tydligen inte rätt att få reda på. Det berättade handläggaren på familjerätten då hon ringde idag kl 11.45.

Jag skickade under min förra umgängeshelg två långa mail till familjerätten där jag dels uttryckte oro för min dotters psykiska hälsa. Hon visar allt mer tydliga tecken på ångestkänslor. Hon är 4 år! Jag bifogade domen från tingsrätten från April i fjol då dom tog vårdnaden ifrån mig. I domen står klart och tydligt att mamman har begått brott mot både barnet och mig. Bl a egenmäktighet och falsk tillvitelse. Det står att mamman och mormodern är ansvariga för konflikten. Det står att tingsrätten ifrågasätter om mamman är den mest lämpade vårdnadshavaren, att tingsrätten inte fäster någon tilltro till hennes uppgifter om min påstådda "farlighet". Dom tog emellertid ändå vårdnaden ifrån mig. Detta på inrådan från familjerätten. 

Jag har sedan den upplevelsen inte vågat kontakta varken familjerätten eller socialtjänsten, trots att både jag och min dotter sedan domen blivit utsatta för umgängessabotage, påhopp, fruktansvärda ilskeattacker, offentlig förtal och fortsatta lögnaktiga påståenden om att jag skulle vara farlig, hotfull och olämplig som förälder. Det som till sist fick mig att ändå våga var att mitt barn mår allt sämre och t o m visar tecken på ren ångest. Det skall man inte behöva ha när man är 4 år. Men nu får jag precis som jag fruktade betala priset för detta.

Jag försökte verkligen i mina mail till familjerätten visa bortom allt rimligt tvivel hur mamman medvetet ljuger om, och förtalar mig. Detta kunde jag göra tack vare att jag dokumenterat många av våra möten med hjälp av inspelningar och vittnesmål. Jag trodde att jag nu hade tillräckligt på fötterna för att dom slutligen skulle inse att dom nog rekommenderat fel person som enskild vårdnadshavare.

Därför blev jag idag först glad när handläggaren på familjerätten idag ringde och berättade att dom nu lämnat en anmälan till barn & ungdom angående vår dotter. Jag tänkte: "äntligen har dom läst och förstått". Men i nästa sekund rämnade hela min värld, då hon fortsätter: "angående hur xxxxx har det hos dig". Det tar mig några sekunder att förstå vad hon har sagt, sedan utbrister jag "HOS MIG??" "Ja mamman har lämnat uppgifter som får oss att vilja utreda detta.

Det blev alltså precis så som jag fruktade då jag skickade min anmälan om hur vår dotter behandlas av sin "ömma" mor. Denna mor har nu anmält mig för någonting. Vad hon påstått fick jag som sagt inte reda på av familjerättens handläggare. Detta måste jag alltså nu fundera över ett antal sömnlösa nätter framöver. Våld? Övergrepp? Något annat? Chansen är nu stor att jag blir ännu en i raden av oskyldiga fäder som slängs i fängelse för någott påstått brott mot den heliga kvinnofriden, eller än värre mot mitt älskade barn.

Hur kan detta tillåtas? Har vi ett rättssamhälle där alla har lika värde och samma rättigheter eller har vi det inte?
Alla som påstår det förra måste vara helt blinda. Jag har på något sätt lyckats lura mig själv, trots att jag drivit denna blogg i ett halvår och trots alla fall och beskrivningar över vad som sker i vårt samhälle. Naivt har jag inbillat mig att jag på något sätt skall vara undantaget från regeln. Att i mitt fall måste dom ju ändå till slut se. Det är ju så tydligt.

Men den illusionen är också krossad nu. Kanske det var hög tid. Jag vet inte om det finns någon som kan hjälpa mig? Jag har varit så noggrann som möjligt i mitt val av advokat denna gång och jag litar på honom, men frågan är om det räcker med en bra advokat. En kvinna med barn anser sig kränkt eller t o m utsatt för brott. Jag som pappa är den utpekade förövaren. Vilken advokat kan vinna mot dom oddsen?

På Skogomeanstalten får man inte ha internet. Man kan ju använda det till olämpligheter gubevars. Så om jag hamnar där, vilket är troligt då det ju ligger i Göteborg, så blir det inga fler blogginlägg på några år.  Jag undrar vad jag skall säga i gruppsessionerna i den behandling mot kvinnovåld och barnövergrepp som jag kommer att tvingas delta i...Jag är falskt anklagad? Den har dom nog aldrig hört förut....

I morgon träder IPRED lagen i kraft. Då är min identitet inte längre garanterad det skydd som stadgas i bl a tryckfrihetsförordningen. Men frågan är om jag bör fortsätta blogga anonymt eller om jag bör gå ut med mitt namn och get fäderna i Sverige ett ansikte. Råd angående detta mottages också tacksamt.

Med detta avslutar jag dagens inlägg. Måste sätta in pengar på min dotters mors konto innan månaden är slut. Annars anmäler hon mig till försäkringskassan igen...

Läs även andra bloggares åsikter om pappa, jämställdhet, grundlagen, mänskliga rättigheter, falska anklagelser, socialtjänsten, familjerätten, barnmisshandel, kvinnofrid, kvinnomisshandel, sexuella övergrepp, feminism, IPRED, övervakning, FRA, politik, barnkonventionen, media, kvällspress,

Nedanstående artikel är i sin helhet skriven av Stephen Baskerville som är professor i statsvetenskap vid Patrick Henry College i Virginia, USA

Mordet på Baby P i England avslöjar barnmisshandels industrin i dess mest cyniska form. Den rent sovjetiska oduglighet som visas prov på dagligen är inte resultatet av dålig utbildning eller underfinansiering, utan på logiken som finns inbyggd i vår byråkratisk politik.

Vi har länge känt till orsakerna om vad som orsakar barnmisshandel och varför barn som Baby P dör. Den stora majoriteten av barnmisshandel och barn dödsfall inträffar i ensamståendes föräldrars hem. Mycket lite misshandel sker i gifta familjer med två biologiska föräldrar. Londons föräldrautbildnings stiftelse visade redan för länge sedan att barn löper upp till 33 gånger högre risk att utsättas för allvarliga övergrepp, och 73 gånger högre risk att drabbas av dödlig misshandel i hemmet av en mor med en inneboende pojkvän eller styvfar än i en intakt familj.

Siffror från det amerikanska justitiedepartementet visar att ensamstående mödrar står för 55 procent av barnamorden i USA. Om man därför klarar att se bortom politiskt korrekt eufemism, innebär detta att det huvudsakliga hindret för barnmisshandel är en pappa. "Pappor har ofta haft rollen som beskyddare inom familjer," skriver Adrienne Burgess på tidskriften Fathers Direct. En studie i tidskriften Adolescent och Family Health fann att "Förekomsten av en bilogisk pappa ... minskade risken för att barnet skulle utsättas för sexuella övergrepp."

Men i stället för att tillåta pappor att skydda sina barn, fördrivs dom med med våld och systematik bort från sina hem och barn genom familjerätter med aktivt stöd av socialtjänstens byråkrati. Ironiskt nog sker detta ofta med hjälp av att falska anklagelser om övergrepp mot barn riktas mot papporna, trots att biologiska pappor i realiteten är ansvariga för mycket lite misshandel och övergrepp.

Domare hävdar att de tar bort fäder, även utan tecken på missbruk, för att "vara på den säkra sidan". I själva verket placerar dom dock barnen på den "farliga sidan" genom detta beteende, och det är svårt att tro att de inte inser det. Så "barnmisshandels industrin" tar alltså först bort barnens naturliga beskyddare, varpå de verkliga misshandlarna - de ensamstående mammorna och deras pojkvänner - får fritt fram att misshandla och missbruka sina barn utan att straffas. Grupper som Fathers4Justice och aktivister som Jolly Stanesby blir kriminaliserade för att dom försöker väcka oppinion mot bortrövandet och misshandeln av deras barn, när de i själva verket bara gör det som kan förväntas av en förälder när någon hindrar dom från att skydda sitt barn.

Den skenheliga handtvagning som nu visas prov på i Storbritannien är endemisk i hela den industrialiserade världen. "Vi kan inte tolerera misshandel av ett enda barn", säger den amerikanska socialtjänsten. Medan dom samtidigt finasierar en armé av tjänstemän och program för att ta bort barn från deras fäders vård, samtidigt som dom hävdar att dom skyddar dem från eventuell misshandel. Logiken är fantastiskt självförsvarande och självuppfyllande, eftersom tjänstemännen efter att ha skiljt barnen från fadern, kan presentera sig som lösningen på de problem de själva skapat.

Ju fler barn som tvångsskiljs från sin pappa, desto mer barnmisshandel, och desto mer fås vi att tro på en lösning som går ut på att ytterligare utöka de fantasibelopp som varje år betalas för att skydda barnen. Klichéer om socialarbetare som är "överarbetade och underfinansierade" och i behov av mer "resurser" ger en ganska tydlig indikation på hur denna blomstrande byråkratiska industri tillåts expandera. Vägran att möta dessa sanningar tyder också på en alltmer repressiv statsapparat som med ett auktoritärt sinnestillstånd är mycket ohälsosamt i ett fritt samhälle.

Man uppmanar medborgarna att bevaka och rapportera sina grannar om de skulle upptäcka "tecken" på misshandel och övergrepp och kräver att yrkesmänniskor också gör det. Detta kan bara skapa ett samhälle med viktigpettrar och snokare och kommer säkert att innebära än mer trakasserier av oskyldiga föräldrar och än mer avlägsning av barn och fäder, än det som redan sker.

Barnmisshandel är helt möjlig att förebygga. Den nuvarande epidemin växte upp med välfärdsstaten och skilsmässorevolutionen, med den åtföljande ökningen av faderlösa hem. Den fortsätter på grund av de tjänstemän som tillåtits gräva ner sig i skyttegravar, och som där låtsas att dom bekämpar den. Det är ett skolexempel på hur en byråkratisk regeringen skapar ett problem för sig själv att lösa. Som Dickens observerade, "Den stora principen i den engelska lagen är att skapa affärer för sig själv". Hur skrämmande det än låter, verkar den ofrånkomliga sanningen vara att vi har skapat en massiv statlig industri som bemannas av tjänstemän med ett finansiellt egenintresse av misshandlade barn.

Storbritannien förtjänar beröm för den stora allmänna diskussion som föranleddes av det tragiska fallet Baby P. - en diskussion som inte har ägt rum i USA eller någon annanstans. Men tills vi har mod att berätta sanningen om vem som misshandlar barn och statens roll när det gäller tillståndsgivning och t o m uppmuntring av detta, blir all vår uttalade oro för barn inget annat än tomt prat.

Stephen Baskerville

Läs även andra bloggares åsikter om barn, misshandel, politik, föräldrar, pappa, mamma, familj, feminism, socialtjänsten, familjerätt, sexuella övergrepp, utnyttjande av barn, Gömda, Liza Marklund, Mia Eriksson, Marina Engan, Tina Lundberg, Monica Antonsson, sanningen om gömda

Ärade läsare. Detta inlägg blir mitt sista på ett tag. Dels för att jag inte längre har möjlighet rent ekonomiskt att lägga all den tid som jag lagt på denna blogg sedan i Oktober, dels måste jag få mer tid till mina egna barn, varav det ena är i en mycket svår situation. Men också för att detta upprop gott kan få ligga ute ett tag, för att se hur många som svarar på det. Hur många som verkligen bryr sig.
Jag har en idé om hur det jag skriver i slutet på detta inlägg skall kunna bli verklighet. Hur vi faktiskt kan utmana lagstiftarna med just den demokrati dom tycks göra allt för att ta ifrån oss. Men då kommer det att behövas stöd. Både med tid, kunskaper och pengar.

Varför fortsätter "barnens era" på vår jord att vara en vag och avlägsen dröm? Varför har så lite åstadkommits? Trots den stora majoritetens stora kärlek till barn. Vår genorositet, all vår goda vilja och vårt filantropiska skänkande av miljarder till de välgörande ändamål som jobbar för detta. Allt vårt varm hjärtade stöd, vårt hårda jobb och sociala samvete. Ändå blir det bara värre. Varför?

Frön behöver god jord att växa i

Innan du kan anlägga en trädgård, så måste du veta en del om trädgårdsskötsel. Du måste ge dina frön en bra jord att växa i. Du måste ge dom solsken och frisk luft. Du måste ge dom utrymme och möjligheter om dom ska kunne lyfta sina blommor mot skyn. Om dom skall kunna förankra starka rötter stadigt i jorden. Och alltid! -- Glöm aldrig detta! --Du måste rensa bort ogräset. Du kan aldrig få en fin trädgård om du låter ogräset ta över den. Så om vi vill göra vår värld till en fin trädgård för våra barn, måste vi först lära oss att bli goda trädgårdsmästare.  

I vårt land finns allt för få trädgårdsmästare. Vi har bara ett slags fånig mottagnings kommitte på Centralstationen i livet. Tåglast efter tåglast barn kommer in, dag och natt - namnlösa flyktingar som kommer ut ur Ingenstans in det här. Tåglast efter tåglast - många ovälkomna, oönskade, oförberedda, okända, utan bagage, utan pass. Mottagningskommitén börjar paniskt att vidta åtgärder. Surrogata mjölkstationer, mödravårdscentraler, barnhus, lekplatser, barnhem, daghem, familje och individsektioner inom det sociala och alla tänkbara former av välgörande insatser skapas. Men fortfarande kommer nya tåglaster med barn varje dag - mänskliga ogräs dyker upp och sprids så snabbt i den ohyggliga kampen för tillvaron, att den överarbetade kommittén blir utmattad, ineffektiv och kan till slut inte se någon väg ut.

Ett ofattbart slöseri

När vi pappor protesterar mot detta omätbara, meningslösa slöseri med föräldraskap som diskrimineringen av oss utgör, när vi protesterar mot det enorma slöseri, som även orsakar ofattbara kostnader för oss alla genom onödiga rättegångar, advokater, familjerätter, domstolar, instutionsvård, psykvård, kriminalvård, sjukvård. De så omdiskuterade bonusarna är bara en droppe i havet i jämförelse med detta. När vi protesterar mot oordning och kaos och tragedier av de mest vidriga slag, när vi pekar på den biologiska korruption som förstör hjärtat av våra liv och våra samhällen, får vi höra att vi; inte ens är värda lite tidningspapper, och definitivt inga tårar. Vi kallas hysteriska och dramatiska. Vi kallas för extrema, galna och rättshaverister. När vi talar om en omedelbar och praktisk lösning för att främja ordning och skönhet i samhället. Faktiskt den enda lösningen för att lägga grunden för ett samhälle bestående av glada barn, glada kvinnor, och lyckliga män, då kallar dom denna idé oanständig och omoralisk.

Det räcker inte
Det räcker inte att rensa upp i smuts och oordning i våra överbefolkade städer. Det räcker inte med att stoppa ondskan rörande Barnarbete - även om vi kunde! Det räcker inte att minska graden av spädbarnsdödlighet. Det räcker inte att bygga lekplatser, och fler offentliga skolor där vi kan standardisera huvudena på våra små. Det räcker inte att kasta miljon efter miljon till välgörenhetsorganisationer och filantrofer. Detta är bara ett försök att lura i oss att vi håller på att skapa en värld som är tryggare för våra barn. Tycker ni att det har varit framgångsrikt hittills?

Monster som skapar monster som skapar....

Joseph Fritzl, monstret från Österrike. Denne man har gjort sig skyldig till brott så horribla att de övergår förståndet hos de flesta av oss. Denne man får hundratals brev från beundrarinnor till sin cell. Precis samma sak som händer med alla andra manliga grova brottslingar som hamnar i pressen. Arklöv, Juha, Zettreus. Det är lätt att inse att en del av dessa kvinnor är mödrar, många säkert också s k singelmammor. Jag sätter också en slant på att ingen av dessa mödrar är speciellt lämplig för uppgiften. Är detta något som socialtjänsten undersöker? Knappast. Joseph växte upp utan att träffa sin far. Av hans mor blev han ständigt som barn avvisad, sadistiskt misshandlad och lämnad ensam. En förträngning av förhuden som smärtade svårt ignorerades av mamman. Allt detta gav en svårt deformerad personlighet. På ytan framgångsrik och till synes normal. Under ytan en människa oförmögen att känna empati, och med ett brinnande hat mot kvinnor. Vad gör samhället? Jo låser in honom för resten av hans liv. Och tycker därmed att dom gjort sin plikt. Kommer detta att skydda barnen i vårt samhälle? Naturligtvis inte, och för dom som har svårt att förstå detta resonemang skall jag förtydliga.

Vi öser och öser...

Vårt hus översvämmas, och alla ansvariga för husets skick och de inneboendes säkerhet springer för glatta livet med små plastbyttor och öser och öser, ingen ser dock att kranen är på, och att vattnet forsar in fortare än de någonsin hinner ösa. Det finns mycket effektiva länspumpar som kan användas, men de ratas. Istället för att gå till kranen och vrida av den, dvs se till så att barn inte hamnar i händerna på föräldrar som inte har förmågan att ge dom kärlek och omtanke. Som inte kan tillhandahålla den goda jord som fröet behöver. Öppnar man den bara ännu mer genom att systematiskt diskvalificera 50% av Sveriges potentiella föräldrar direkt. Enbart för att dom saknar förmågan att bli gravida. God och fin matjord går till spillo varje dag, medan ogräset sprider sig över hela trädgården. Man ger man barnen till mödrar som är allt annat än lämpliga för detta jobb. Man t o m belönar mödrar som öppet visar sin brist på kärlek genom kidnappningar och lögner.  Resultatet blir fler att fler monster skapas, som i sin tur i dessa idioters ögon naturligtvis rättfärdigar deras totalt vansinniga och huvudlösa resonemang om pappors farlighet. Och så går det runt, runt. Vi öser och öser, men till slut kommer vi att få inse att huset har gått förlorat. Men ser man det än? Nej, istället bygger man större fängelser.

Höger eller vänster?

Du och jag får veta att allt vi har att välja mellan är ett vänster och ett högerblock . Jag påstår att det inte längre, ens finns något höger eller vänster alternativ. Det finns bara ett upp och ett ned: [upp] människans urgamla dröm om det ultimata samhället där individens frihet är förenlig med lag och ordning, eller [ned] till totalitarismens träskmarker där människor övervakas och avlyssnas, där familjer splittras, där barn skiljs från sina föräldrar på felaktiga grunder. Och oavsett uppriktighet, eller deras humanitära motiv, har de som vi gett förtroendet att vakta vår frihet, och inte offra den för en falsk säkerhet och trygghet, ändå inlett denna nedåtgående kurs. Vänster, höger spelar ingen roll. Vi behöver ett [upp] parti, men det finns inga.

Ska dom bara få ta vår frihet?

De som sagt sig positiva till att offra vår frihet och hända över den till vår trygga välfärdsstat tycks tro på en utopisk lösning av seger utan strid. De kallar denna metod "anpassning". Och de säger att om vi bara undviker direkt konfrontation med fienden, så inser han snart sina onda vägar och lär sig att älska oss. Alla som motsätter sig dessa enkla förklaringar stämplas som krigshetsare eller aktivister. Ibland t o m som terrorister. De säger att vi erbjuder enkla svar på komplexa problem. Tja, kanske det finns ett enkelt svar - inte ett lätt svar - men enkelt: Att du och jag har mod att berätta för våra förtroendevalda att vi vill att vår nationella politik ska bygga på det vi vet i våra hjärtan är moraliskt rätt. Och att vi gör det på ett sätt som tvingar dom att lyssna.

Vi måste dra en gräns

Du och jag måste våga säga till våra fiender, "Det finns ett pris alltför högt att betala." "Det finns en gräns som inte får passeras."  Winston Churchill sa, "En Människas storhet kommer aldrig att mätas i rikedom eller matriella tillgångar. När starka mörka krafter är på marsch i världen,  lär vi oss att vi är själar - inte djur." Och han sade: "Det är något som händer i tid och rum och bortom tid och rum, som, oavsett om vi gillar det eller inte, stavas plikt."

Vi som lever i denna tid har ett möte med samma öde. Vår frihet är återigen under attack av mörka krafter, dock på ett mycket subtilare, mer osynligt sätt än någonsin tidigare. Churhill såg det då. Han sa: "Vi kommer att bevara för våra barn, det bästa hopp för människan på jorden som vi kan, annars dömer vi dem att ta det första steget in i tusen år av mörker." Idag har vi ingen Churhill. Ingen statsman som tar upp kampen att försvara folket från tyranneri och total kontroll. Ingen som kan leda oss i krig mot dom som vill ta ifrån oss våra mänskliga fri och rättigheter, och som redan börjat. En efter en försvinner dom. Idag måste vi själva ta upp kampen mot dessa krafter.

Sverige är ett jämställt land

Detta får man ofta höra av politiker och blåögda feminister av bägge kön. Dock med tillägget att vi trots allt har en bit kvar. Lönerna är ju orättvisa, kvinnor får inte bli styrelseledamöter i samma utsträckning, kvinnor blir ju också misshandlade i hemmen osv. Håller ni med om detta? Att Sverige, trots att vissa skavanker behöver finslipas, är ett jämställt land? Det gör inte Maria Charles and David B. Grusky som är bägge är proffessorer i Sociologi. Den ena på Stanford university och den andra på University of California. Dom har skrivit en avhandling som heter "Occupational Ghettos /The Worldwide Segregation of Women and Men" Där lyfter dom just fram Sverige som ett av världens mest könssegregerade länder och ställer sig bl a frågan; Varför är segregation särskilt extrem i just de länder som verkar mest angelägna att införa jämställdhetsreformer och en familjevänlig politik?
Tja, utan att vara proffessor vågar jag mig ändå på en gissning. Biologi kan inte förändras genom lagar och reformer.

Nu attackerar dom vårt enda vapen

Ett hopp har tänts i kampen om våra medborgeliga rättigheter. En fyr som lyser upp ett annars kompakt mörker. Fyren heter internet. På internet har det visat sig att vi vanliga medborgare kan välta dom mäktigaste kolosser bara vi blir tillräckligt många. FRA frågan och Gömda skandalen är två exempel på hur folket, dvs vårt lands rättmätiga makthavare körde en fot rätt upp i dajmkrysset på makteliten. Det hjälpte inte i själva sakfrågorna. FRA lagen kuppades igenom i alla fall, med några små tillägg och sanningen om gömda ligger fortfarande kvar i Liza Marklunds kartong på vinden.

Men trots allt fick många fler i alla fall upp ögonen för att vår maktelit som alltid åtnjutit folkets förtroende, speciellt här i Sverige,  inte förtjänar detta förtroende. Vi fick bevis för hur dom ljuger, håller varann om ryggen, ändrar vår verklighet genom att dölja fakta. Och trots att vi medborgarjournalister bevisat allt detta så anser dom sig fortfarande inte skyldiga att ge oss vaken sanning eller fakta.

Jag har fått ett 15 tal svar från riksdagsledamöter på mina 10 frågor som jag skickade ut för någon vecka sedan. Det var väl ungefär så många som var närvarande då motionen om förändringar i vårdnadslagen debatterades i riksdagen nyligen. Motionen avslogs. Det mest häpnadsväckande svaret hittills fick jag av Maria Wetterstrand Mp, som visserligen hade hört talas om att fäder diskrimineras i ärenden rörande vårdnad, men påstod att "det inte finns varken forskning eller statistik som bevisar detta". Har hon aldrig hört talas om SCB?

Medborgare, bloggare, föräldrar,  ja alla som håller med mig om att dom ska ge fan i att tafsa på vår konstution, dvs våra mänskliga fri och rättigheter. Att dom ska ge fan i att ta ifrån våra barn deras rättigheter. Att dom ska hålla sig utanför min telefon och min dator. Att FRA lagen, IPRED 1 & 2 , ACTA och alla andra lagar genast bör köras genom papperstuggen.

Låt oss samlas under ett gemensamt paraply och starta en ny medborgarrättsrörelse.
En rörelse som verkar för varje människas rätt att uttrycka sina åsikter på ett fritt och ocensurerat internet. Varje barns  självklara rätt till både sin mamma och sin pappa. Både mäns och kvinnors rätt att slippa bli diskriminerad p g a kön. Varje människas rätt att slippa bli diskriminerad överhuvud taget. När ett folk blir engagerade för det som är rätt, och dom ser det som viktigt nog att dom är villiga att göra uppoffringar så vinner dom. Varje gång.
Vi behöver inte gräla med någon. Vi behöver inte förbanna någon eller ta till hårda ord. Vi behöver inga tegelstenar och inga flaskor. Vi behöver inga Molotov cocktails. Vi behöver bara använda det vapen som dom alltid har använt mot oss. Information. Förr fanns detta vapen endast i händerna på några få. Nu finns det i var mans hem. Låt oss använda det innan dom tar det i från oss.

Vill du hjälpa till att rensa bland ogräset och göra vår trädgård fin? Vad är du i så fall villig att offra?
Nästa gång är det dina barn dom ger sig på.

Jag signar ut nu för att tag. Antingen kommer min vision att bli verklighet, där vi påminner makten om vilka dom jobbar för, eller så kommer vi alla drunkna i vårt vattenfyllda hus. Att ensam försöka vrida åt kranen är dock lönlöst.

//daddy

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, IPRED, Jämställdhet, feminism, pappor, barn, mänskliga rättigheter, juridik, konstutionen, Övervakning, Avlyssning, Grundlagen, Medborgarrätt, uppror, folkmakt, demokrati, information, internet, media, politik, miljöpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, vänsterpartiet, folpartiet, centerpartiet, riksdagen, bloggdrevet, bloggare, gammelmedia, nya media, medborgarjournalistik,

Ni som undrar om anledningarna till att Aftonbladet med Mia Erikssons senaste spökskrivare i spetsen, Kerstin Weigl, hittills i Gömda skandalen uppvisat en något märklig syn på journalistik, så förklarar ju Kerstin själv här sin syn på vad som är rätt och fel i debatten om kvinnor som berövar barnen sina fäder. Kolumnen är visserligen skriven för rätt många år sedan. Innan hon började sitt samarbete med Mia, men jag har inte sett något som tyder på att varken hon eller hennes tidning ändrat sig i frågan sedan dess.

Pappor som gnäller om sina rättigheter som föräldrar är "inget att slösa varken tårar eller tidningspapper på" enligt Kerstin. "Jag har ett helt skåp fullt av ovälkomna handlingar som rör män i vårdnadstvister. I många fall är saken enkel. I flertalet infekterade vårdnadstvister tycker jag mig spåra en mans önskan att bibehålla kontrollen över barnen och genom dem sin före detta hustru."

Kerstin fortsätter:
"För den som trots allt utsatts för justitiemord finns i demokratier den tredje statsmakten, alltså media. Men eftersom diskrimineringen är svårbevisad och ovanlig (och därtill extremt obehaglig att konfronteras med), resonerar de flesta redaktioner som så att de inte nödvändigtvis behöver granska de fallen. De nästan inte finns.

Den som håller huvudet kallt och inte lämnar hemmet utan bor kvar med barnen - den vinner, om man nu kan tala om vinnare i de här fallen. Särskilt inte ur barnens perspektiv, som är det viktigaste. Ett bättre råd är: skilj dig inte. Mitt viktigaste råd är: ta föräldraledigt. Bevisa från början att dina barn är värdefulla"


Är det så dom ser oss?

Jag får fan inte ihop det.  Är det så journalister ser på pappor som mot en hopplös övermakt offrar allt i kampen för sina barns rättigheter? Är det därför dom skyr detta ämne som pesten? För att vi nog egentligen gör detta för att få fortsätta kontrollera vår ex? För det är så jävla kul att utsättas för tjat, förnedrande kommentarer, eviga shoppingturer till IKEA på söndagar, hennes sura morsa som kommer med ständiga gliringar, att vi offrar jobb, besparingar, hus och hem, vänner, familj och anseende för att få utstå bara liiiite till? Är det så dom tänker?

Och att jag så jävla enkelt kunnat slippa de sista årens helvetiska mardröm hade jag faktiskt ingen aning om. Tänk om man fått detta råd innan det var för sent. "Skilj dig inte". Ja, satan i gatan. Man måste böja sig i beundran för denna gigant inom journalistiken och hennes osvikliga väderkorn. Hon rensar friskt bland handlingarna i sitt skåp och enbart med hjälp av sin fantastiska journalistiska och kvinnliga intuition hittar de fåtal "riktiga fall" som trots allt gömmer sig bland alla gnällspikar. Sen slänger hon ändå allt i samma hög, och stänger skåpet. Undrar hur många skåp hon har numera?

Läs en av gnällspikarnas historia här: http://ingrid-carlqvist.blogspot.com/2009/03/en-pappas-fortvivlan.html
Skulle vara intressant att låta Weigl sniffa på den, men egentligen spelar det ju ingen roll. Pappor och deras söner och döttrar räknas ändå inte till Svenska folket enligt Aftonbladet.

Saxat från Aftonbladets hemsida

(Jag hittade nämligen detta på Aftonbladets hemsida): Att Aftonbladet är en bred tidning som står på läsarnas sida Målsättningen är att innehållet ska spegla svenska folkets intressen. Aftonbladets journalistik ska vara kritiskt granskande, sann och saklig. Aftonbladets journalister ska ha ett kritiskt förhållningssätt till uppgifter och påståenden. Det är vår uppgift att noga granska fakta före publicering.

Photoshop är ju kul

Detta är också svårt för mitt enkla maskulina sinne att få ihop med ovanstående löften. Men jag är väl trög.
Kolla på bilderna nedan. Båda är från Aftonbladet fast från olika artiklar. Kan förresten inte låta bli att undra om vi svenskar är ett folk bestående av sexgalningar och kåtbockar. Aftonbladet och även kollegan tycks i alla fall ha den uppfattningen med tanke på att ämnet tjatas i varenda nummer. Men som sagt detta speglar väl svenska folkets intressen då. Okej, nu spann jag iväg från ämnet igen, bilderna var det ju. Är det någon som kan finna ett fel?
Jag har rådbråkat min enkla hjärna, men jag kan inte komma på någon annan förklaring än att nån klåfingrig bildredaktör varit framme och "photoshoppat" igen. Däremot borde Aftonbladet kräva tillbaks kursavgiften. Jobbet är jäkligt amatörmässigt gjort.





 
Vad är vitsen?

För fasen hjälp mig någon. Vad är vitsen att beröva den stackars tjejen på bilden, som för övrigt verkar smygfotograferad, sina bikinitrosor? Ska man inte ens få ta sig rätten till en liten herdestund på en folktom plats längre, utan att behöva vara rädd för att Aftonbladets fotografer smyger omkring i buskarna med sina teleobjektiv? Rädslan blir ju inte direkt mindre av att man sedan riskerar att bli avklädd av nån amatörkluddare på redaktionen. =/

Eftersom jag fick ett så underbart råd av Aftonbladets feministiska ikon Kerstin Weigl, är jag ju inte sämre än att jag naturligtvis ska ge Aftonbladets reportrar, som ju anstränger sig så mycket för att vara sanna och sakliga, ett gott råd tillbaks. Efter ni har klätt av människor i photoshop RADERA ORGINALET! annars händer såna här pinsamheter lätt. Ni vet stor redaktion och allt det där...

Jo, det är faktiskt Liza som sagt detta

Avslutar med några citat av Liza Marklund som kommer från en intervju utförd av Gunilla Kinn. En reporter som emigrerat. Jag förstår henne, men vädjar ändå, snälla kom hem! Vi behöver dig.

"Att kidnappa sitt barn är bland det värsta man kan utsätta det för."
"Skadorna hos de bortrövade barnen är desamma som hos sexuellt utnyttjade och grovt misshandlade barn."
"Myndigheterna måste erkänna att detta handlar om regelrätta kidnappningar. Om en okänd person rövar bort ett barn  räknas det som kidnappning – men om en förälder gör det ses det som en inre familjeangelägenhet."
"Barnet ska så snabbt som möjligt tillbaka till sitt ursprungliga hemland. Därefter kan de juridiska turerna börja."
"Det är alltid barnen som betalar det högsta priset för sina föräldrars synder och för världens likgiltighet."

Trodde aldrig jag skulle säga detta, och även om det tar emot utav bara.... så måste jag ändå erkänna.
Vi är helt jävla överrens!

----------------------------------------------------------------------------------
"Att vara pappa? Det får mig att vilja komma ifrån fortare,
stämpla ut. Bara för barnet är mitt skäl att leva.
Anledningen till att jag går till jobbet till att börja med.
Richard Dean "McGyver" Anderson


Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, Expressen, media, journalistik, kvällspressen, Gömda, asyl, Liza Marklund, Kerstin Weigl, Ingrid Carlqvist, feminism, pappa, juridik, pressetik,

Såg detta mästerverk till film häromkvällen. Det var det tredje försöket, då jag faktiskt somnade dom två första gångerna. Jaha, den var så tråkig tänker ni kanske. Nej det hade inget med filmens kvalité att göra, bara sömnbrist och för mycket jobb framför denna sabla dator.

Den här juvelen till film måste ni se. För er som gillar filmer med ett budskap och som ni lär er någonting av, är denna film ett absolut måste. Och ni som struntar i budskap och bara vill ha en stunds spänning och action får inte heller missa denna.  Den handlar om kravallerna i Seattle 1999 under WTOs sammanträde i staden.

De enda som jag kan komma på som bör akta sig för den här filmen är dom som vill fortsätta leva i illusionen om västliga demokratier där vi har grundlags skyddade rättigheter.

Filmen ligger på 183 plats på videotoppen. En plats den inte förtjänar, men det kan ju bero på att den inte direkt marknadsförs speciellt aggresivt för att uttrycka det milt. Ta gärna en titt på trailern på filmens hemsida. http://www.battleinseattlemovie.com/

Filmen är något deprimerande då den tydligt visar vad som sker och vad som utspelar sig bakom kulisserna och i dom fina sammanträdesrummen dit inga ögon når. Den visar vad som är på väg att hända med vår planet medan män och kvinnor i världen är så upptagna med att bekämpa varann så vi inte märker vad detta...ja vad ska man säga...patriarkat? är i färd att lyckas med.  Kanske är detta syftet med könskriget? Det skulle ju inte vara första gången man startar ett krig för att dra människors uppmärksamhet bort från viktiga agendor. Vill angående detta påminna om namninsamlingen på http://www.forfattningsdomstol.se/?sida=underskrifter

Men den visar också kraften, modet och viljan hos de få som hittills vaknat och ser. Detta är ingen våldsam pöbel som (deras) media lurat i oss. Detta är människor som vaknat.

Vill du?

Läs även andra bloggares åsikter om WTO, battle in Seattle, protest, patriarkat, feminism, film, recension, rekommendation,  

Varför upplåter du debatt i SVT till dessa dårar och deras feministsmörja när det finns så mycket viktigare saker att debattera? Ser du inte agendan? Är du så förtjockad i skallen av allt rödvin så du har tappat förmågan att se ens de minsta sammanhang i politikens smutspöl längre?

Vad jag syftar på är naturligtvis kvällens debatt där Gudrun Schyman och hennes anhang som ikväll blir upplåtna TV tid igen för att sprida sin antifamiljpropaganda. Igår var det samma sak i Ekberg på TV4. En kvinna som varit på Lär känna dig själv kurs hade skrivit en bok som hette från singel till "sjävbo". Detta tyckte alla medier var så intressant att tantan hade fått ge intervjuer i all oändlighet. Budskapet var att alla singlar som längtade efter kärlek och gemenskap skulle bli självbos istället så skulle den där längtan gå över.

Ebba Von Sydow satt brevid och klappade händer åt budskapet, samtidigt som hon kom med inlägg om hur illa hon tyckte om människor som generaliserade och såg ner på de stackars singlarna som allihopa egentligen var lyckliga i sin ensamhet. Detta från en människa som har skrivit att alla män är idiotiska och rädda för att binda sig.
När man sitter i TV bör man ha bättre koll på vad man själv vräkt ur sig innan man ger sig på företeelser som fördomar och generaliseringar.

Läs gärna Süleyman Wannes inlägg på Debatts hemsida. "En attack mot äktenskapet är en attack mot barnen". Hon har rätt. Tro mig jag är ingen kristen människa. Jag anser att religionerna också är förljugna. Jag är en människa som värnar om kärleken och barnen. Inget annat. Om det finns en gud så tror jag att han stavas K Ä R L E K. Om man säger ordet på engelska LOVE, så blir det ett verb. Ordet gud blir då ett verb, Ä L S K A. Men åter till saken innan jag snöar in mig för mycket i det där.

Dessa totalt skruvade personer anser att vägen till jämställdhet går via ett förstörandet av kärnfamiljen. Fan, jag har röstat rött i hela mitt liv, trodde i min enfald att det var denna sida som stod för rättvisa och jämställdhet i Sverige. Nu känner jag mig lika blåst som Gudrun blev på den här bilden. Ser ni inte att det är kärleken som dessa människor kämpar för att avskaffa.

Konsulten och sexisten  Lars Einar Engström skall också delta i debatten med sin klokskap. Sexist är ingen etikett jag satt på honom. Det gör han själv på sin hemsida. Är det lämpligt att upplåta TV tid till såna människor Janne Josefsson? Vad ska du ha med härnäst?  Nazister? Pedofiler?

Barnen behöver sin MAMMA och PAPPA!!! Denna självklara insikt attackeras nu från feministrörelser överallt. Media jönsar med. Seriösa journalister som Josefsson tycks gå omkring med samma dimma i ögonen som kungen i sagan om ringen, medan ormtunga fortsätter viska "sanningar" i hans öra.

Man blir ledsen. Hur kunde det få gå så här snett? Varför vaknar inte människor och hjälper våra barn? Varför?
Ni som vill men inte vet hur. Börja t ex med att skriva under denna namninsamling. Inrätta en författningsdomtol nu

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, Gudrun Schyman, FI, familj, mamma, pappa, barn, Janne Josefsson, media journalister, SVT,

Den feministiska ikonen Doris Lessing blev i Augusti intervjuad av  The guardian. Jag blev själaglad då jag läste intervjun med denna kloka kvinna. Överraskad över att det finns så klarsynta och intilligenta människor som samtidigt kallar sig feminister. Så jag böjer mig för argumenten att det trots allt tycks finnas ett fåtal feminister som tycks ha jämställdhet på sin agenda. Tidigare på denna blogg har jag nämnt Erin Pizzey som grundade den första kvinnojouren i England på 60 talet. Dessa kloka feminister tycks dock vara ett utdöende släkte.

Kloka ord kommer alltid att publiceras på denna blogg, detta oavsett vilken som uttalar dom. Detta borde väl visa att jag, tvärtemot vad vissa hävdat, faktiskt inte diskriminerar människor beroende på vare sig kön eller ideologi. Jag hävdar dock fortfarande att exemplen på kloka feminister är rätt lätträknade. Något som Doris själv tycks vara rätt ense med mig om. Så här säger hon i intervjun:

Den kände romanförfattaren Doris Lessing hävdade i går att män var dom tysta offren i könskriget, "ständigt förnedrade och förolämpade" av kvinnor utan minsta ljud av protest.

Lessing, som blev en feministisk ikon med böcker som gräset sjunger och The Golden Notebook, sade att en "lat och lömsk kultur hade tagit makten inom feminismen som frossade i smutskastningen av män. Unga pojkar blir nedtyngda av skuld enbart för sitt kön, sade hon till Edinburgh bok festival, medan energi som skulle kunna användas för att skapa en korrekt behandling av barn slösas på meningslös förnedring av män.

"Jag känner mig alltmer chockad över dom ogenomtänkta och automatiska fördomarna om männen, som nu blivit en sådan accepterad del av vår kultur att vi knappt ens märker det längre, sade den 81-åriga persisk födda författaren i går. "Stora saker har uppnåtts genom feminismen. Vi har nu ungefär lika lön och samma möjligheter inom snart sett alla områden, medan nästan ingenting har gjorts för att säkra omsorgen om barnen, vägen till den verkliga befrielsen.

"Vi har många underbara, smarta, starka kvinnor överallt, men vad som händer med männen? Varför måste detta ske på bekostnad av männen? "Jag besökte nyligen en klass för 9 och 10-åringar, flickor och pojkar, och den unga kvinnliga läraren berättade för barnen att orsaken till krig var den inneboende våldsamma karaktären hos män. "Jag kunde se små flickor, som pöste av självgodhet och inbilskhet medan små pojkar krympte ihop i sina bänkar, redo att be om ursäkt för sin existens, redan medvetna om att detta skulle bli mönstret i deras liv." Lessing sa vidare att läraren försökt att  "fånga min uppmärksamhet, i tron att jag skulle stödja detta struntprat". Hon tillade: "Den här typen av kunskap lärs ut till barn i våra skolor över hela världen och ingen säger något!

"Feminismen har blivit en slags religion som du inte kan kritisera för då blir du en förrädare mot det stora "saken", vilket jag absolut inte är. "Det är dags att vi börjar fråga oss vilka dessa kvinnor är, som ständigt baktalar och sprider lögner om män. De mest korkade, dåligt utbildade och otäcka kvinnor kan demonisera och trampa på de trevligaste, hjärtligaste och mest intelligenta männen och ingen protesterar. "Män tycks vara så kuvade att de inte kan slå tillbaka, och det är dags att dom gör det nu."

Lessing hävdade att mycket av "energin" som kom med feminismen har "gått förlorad i varm luft och vackra ord när vi egentligen borde ha koncentrerat oss på att ändra lagstiftningen.
"Vi har fått betalt, men sann jämlikhet kan bara nås när omsorgen om barnen är säkerställd och det är den inte ännu, speciellt inte för dem som verkligen behöver den". Lessing sade också att hon inte kommer att skriva en tredje volym av hennes självbiografi, eftersom hon inte ville förolämpa så många stora och framstående personer genom att påminna dem om deras enfald. "Jag kan inte bry mig mindre för att vara helt ärlig"

Genustrams eller hjärntvätt?

Dagens andra artikel kommer från tidningen NA (som möjligen kan stå för Nerikes allehanda, det framgår inte av deras website).

Den handlar om transvestiten Pia som läser "Jämställda bilderböcker" för barnen på regnbågens förskola. Kolla in lillkillen som sitter med saftglaset. Hans blick säger det mesta tycker jag. Plötsligt tycks sveriges daghem tävla i genustänkande. Det gallras friskt bland sagoböckerna, och de som faller i onåd hos "genusvetarna" censureras på stört. Jag önskar jag hade haft insyn i verksamheten där min dotter tvingas tillbringa långa dagar, men det kan jag inte. Jag är ju fråntagen den rättigheten.

Ur artikeln: Barnen väljer böcker fritt ur en hög på golvet, som dock enbart innehåller utgåvor från Olika förlag. Det innebär att alla böckerna har ett jämställt innehåll med otraditionella familjebildningar, flera olika etniska tillhörigheter och sexuella läggningar

Vad säger ni andra föräldrar som fortfarande har ett piss att säga till om? Är detta sunt?
Hela artikeln finns här: http://www.na.se/meny/artikel.asp?intId=1460944


Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, kvinnorörelsen, män, barn, politik, litteratur, författare, myter, barnomsorg,

Här är en länk till Joline Larséns nya Metroblogg som hon kallat "Att ha ensamrätt på sanningen". Denna blogg skall enkomt handla om Gömdaskandalen och jag vill varmt rekommendera denna kloka unga kvinnas ord.

 Speciellt riktar jag mig till er som fått den felaktiga uppfattningen att jag är en "kvinnohatare". Jag har både tillbakavisat och motbevisat detta så många gånger nu så jag kan ibland tycka att det blir en aning tröttsamt. Varje gång ber jag mina belackare peka på någonting i min blogg som skulle tyda på ett allmänt kvinnohat, eller hat överhuvudtaget för den delen,  men ingen har hittills lyckats.

Joline Larsén är dotter till LenaLarsén och Salim som båda förekommer i boken Gömda. Lena kallas Helena och Salim kallas Muhammed. Om ändå fler av Sveriges unga tjejer klarade, som Joline gör, att se igenom all feministisk bullshit och alla falska kvinnoideal som trumpetas ut av en girig och samvetslös skönhetsindustri, så skulle samtliga dessa typer gå i konkurs på nolltid. Tack Joline för dina kloka synpunkter och ditt friska sätt att se på livets alla goda och dåliga sidor. Jag hoppas vi kan göra allvar av vårt projekt.

Sedan vill jag när jag ändå skriver också rekommendera signaturen "Slabadang's" lysande analys av hela denna smutsiga affär. Den finns publicerad på Monicas Blogg, och är något av det bästa jag läst på länge. Undrar om Slabadang inte egentligen är journalist? Som vi vet är det ju inte så hälsosamt på alla redaktioner att stödja den sanningsägande sidan, varför en del journalister väljer att skriva under pseudonym. Tragiskt men sant.

Nu är jag hungrig och trött och måste ta en break. Avslutar med en gåta. Vet ni vad som går och går men aldrig kommer till dörren?

En papparättsaktivist.

Peace....


                                                                                                                                                     

Läs även andra bloggares åsikter om Joline Larsén, gömda, asyl, lisa Marklund, Monica Antonsson, feminism, lögn, sanning, kvinnovåld,

                                                                                   

Det var en gång en riddare med en glänsande vit rustning som blev kär i en vacker mö, Emily. Emily hade haft en hård uppväxt med misshandel och övergrepp, bara för att senare inleda en relation som också involverade misshandel i hemmet vid den späda åldern 21 år, hennes misshandlande partner var tjugofem, och antas ha vuxit upp med en missbrukande pappa.

Alltid redo att hjälpa en ung mö i nöd

En dag hon äntligen kom ut ur sitt detruktiva förhållande! Den här riddaren, låt oss kalla honom Sven, lät den stackars mön flytta in till sig, tillsammans med hennes 1 år gamla dotter... Livet var så perfekt, de gick på fina restauranger, han gav henne blommor varje dag efter jobbet, de åkte på weekend semestrar till alla delar av världen ... inga mer kränkningar och hot, ingen mer rädsla för denna stackars kvinna och hennes lilla barn, som växer snabbt i detta nu kärleksfulla hem med en mamma och pappa, där ingen misshandel förekommer ...

Sven hjälpte henne också att skaffa ett besöksförbud så inte den brutala skitstöveln till pappa skulle kunna besväre henne och barnet längre, och snart bad han henne att gifta sig med honom. Deras idylliska liv var fullständigt och så perfekt. Efter att besöksförbudet permanentats kunde Sven adoptera flickan, Karin, nu 2 och ge henne hans efternamn, och strax efter hade de även en gemensam son, Jonas, livet kunde inte bli bättre för denna familj nu bestående av fyra.

Emily hade fått sin frihet tillbaks. Frihet att röra sig fritt och göra vad hon ville, fri från hennes tidigare liv av misshandel och rädsla. Sven kunde ibland ligga vaken på natten och bara titta på henne när hon sov, undrandes vad hon skulle ha haft om hon varit kvar hos detta monster, den manlige förövaren, våldsmannen ...och vad som hade hänt med hans lilla flicka, om han inte räddat henne från denna hemska situation.

Den stolta familjebeskyddaren

Emily började beöka sin mamma av och till när Jonas var omkring ett år, efter ett tag stannade hon ofta i en vecka eller mer varje gång. Hon säger till sven att hon bara behöver en paus, vilket var ok med Sven, ty det var ju hennes mor, och ingen kan ersätta familjen. Även om det fanns tillfällen då Emilys mor tittade på honom på ett lustigt sätt. Han trodde kanske emellertid att hon inte tyckte om att han inte var lika framgångsrik som sin svärfar, eller kanske gillade hon inte hans lite bohemiska klädsmak.

Sven börjar arbeta hårdare, och på Emilys enträgna begäran flyttar han närmare hennes familj, han köpte ett större hem, han köpte en bättre bil, han köpte en båt, och även om de inte var jämförbara med hans rika svärfars var det ändå hans kära ägodelar, och lite "Bling" för att visa upp för grannarna. Då han nu hade stora skulder blev han tvungen att arbeta sig upp på karriärsstegen och när Jonas var fem, arbetade han ibland sextio timmar i veckan, sällan hemma visserligen, men detta är ju vad Emily vill ... Ibland blev hon upprörd och talade om för honom att han arbetade för hårt och inte spenderade tillräcklig tid med henne och barnen, men ofta redan nästa dag kom han hem till nya inköp, en gång till ett nytt diamant armband hon hade köpt ... han kände sig så stolt över att kunna ge sin familj alla dessa fina saker , särskilt eftersom Emily hade haft det så svårt.

Plötsligt rycks mattan bort

En dag sveptes mattan bort under Sven. Han var på sitt kontor, en delgivningsman dök upp med skilsmässopapper och han förstod ingenting, han trodde att det skett ett misstag, så han ringde henne direkt . När hon svarade, och insåg att det var han, la hon på direkt utan att säga ett ord. Sven åkte genast hem, parkerade på gatan, och sprang fram till dörren, den var låst! Han försökte öppna med sin nyckel men den fungerade inte ... Han ringde henne snabbt från sin mobiltelefon, men fick inget svar. Sven ringde då hennes mammas nummer, när hon svarade var hon på ett förskräckligt humör, och vägrade berätta någonting. Innan hon lade på kallade hon honom för en patetisk tölp.

Utan att ha en aning om vad han skulle göra härnäst, satte han sig ner på översta trappsteget på farstubron och satt där med huvudet i sina händer, när han i ögonvrån blir varse ett ljus, det lyste blått ... när han lyfter sitt huvud märkte han att två polisbilar nu parkerat runt hans bil. Strax efter vrålar en polis med handen på hölstret att han skulle lägga sig ner på mage och inte röra sig ur fläcken. Utan att kunna ta in verkligheten som just nu utspelar sig i hans huvud reser han sig på svaga knän varpå polisen på nytt vrålar LIGG NER NU!!... bojor fästs runt hans handleder som låses fast bakom hans rygg, Sven blev inte fullt medveten om vad som egentligen hände förrän han kom till sina sinnen igen i baksätet på en polis bil. Han försökte fråga vad som pågick men allt han fick var föraktfulla blickar, och order om att hålla käften.

Var tog alla vänner vägen?

Efter att han visiterats tog man hans fingeravtryck och låste in honom för natten i polishusets häkte, allt han kunde göra var att sitta där, han hade ingen att ringa ... plötsligt kom han ihåg att han hade en advokat, han ringde samma advokat de hade använt för att få vårdnaden av Karin, sekreteraren sa till honom att advokaten inte kunde tala med honom, och föreslog att han hittade någon annan. Nästa morgon vid häktningsförhandlingen beskrev åklagaren ett scenario till domaren som omfattade detaljerade beskrivningar av fruktansvärda övergrepp mot Emily och barnen, Troendes att dom måste ha tagit fel på person, satt Sven bara där, bedövad. Hans nya advokat som blivt utsedd av rätten kväver en gäspning och säger sen att Sven är oskyldig och ber om att få sin klient släppt ur häktet , domaren sa nej, att han utgjorde en fara, trots att Sven sa till honom att han skulle förlora sitt jobb, förlora allt... Åklagaren påminde honom om att han hade valt att göra det han gjort, och nu måste ta konsekvenserna.

Sven fick stanna i häktet. Han ringde sina föräldrar, och de påminde honom om att när de var i nöd, så hade han flyttat ... han ringde sin bror och syster. Hans bror var inte tillgänglig, och hans syster sa till honom att han redan bränt sina broar, att han valt sin fru på bekostnad av sin familj. Han ringde några vänner, även de sa till honom att han hade grävt sin egen grav, de kunde inte hjälpa honom, de visste vad för ett monster han var ... Dom skulle minsann inte stödja något kvinnomisshandlande pedokräk. Sven ringde även sin arbetsgivare och försökte också att ta ut lite av de 400 000 kronor han sparat ihop på sparkontot ... men upplystes om att han inte kunde göra det, det framgick av skilsmässo framställningen. Ingen part har möjlighet att spendera några pengar ... ingen av parterna fick tills skilsmässan var behandlad, röra pensions eller bankkonton, utan fick endast ta ut tillräckligt för normala levnadskostnader, hushållslinne och räkningar.

Ännu ett fall i Aftonfablerna

Han blev belagd med besöksförbud i häktet ... en vecka senare var det dags för förhandlingen om permanent besöksförbud, Sven kom till den i handfängsel. Advokaten såg lika trött och ointresserad ut som förra gången ... domaren beordrade att förbudet skulle permanentas, han fick inte gå inom fem hundra meter från sitt hem, familj, barnens daghem, skolor, osv ... Han fick sparken från jobbet han hade haft i 10 år en vecka senare, på grund av besöksförbudet, och åtalet mot honom, hans företag marknadsför sig mot många barn och familjer, och de ville inte att någon skall förknippa varumärket med kvinnomisshandel och övergrepp.

Vid huvudförhandlingen kallade Emily in vittnen till övergreppen, hon beskrev hur hon hade berättat för dem dagligen och varje vecka om sitt helvete, en dam beskrev särskilt detaljerat hur hon hade fått höra av Emily att han inte tillät henne ha några pengar, att hon var tvungen att tigga och be. Han kontrollerade alla tillgångar. Flera av hennes vänner från kvinnojouren berättade detaljerat hur hon sagt till dem att hon misstänkte sexuella övergrepp mot barnen, att de inte ville intervjua barnen för att inte orsaka dem mer smärta, men att Emily berättat för dem om de grymheter som försiggått i deras hem på daglig basis.

Sven dömdes till 5 års fängelse. I Sexpressen och Aftonfablerna slogs nyheten om ännu ett fruktansvärt fall av barnövergrepp och kvinnomisshandel upp. Sven gavs av tidningarna namnet Filipstadsmannen. Han försökte några gånger att begära resning då han tyckte att han hittat nya uppgifter på sin oskuld, men hans resningsansökningar beviljades aldrig. Ingen av hans barn eller familj hälsade på honom i fängelset. Han skrev brev till barnen, men fick aldrig några svar.

Den ljusnande framtid...

När han slutligen släpptes efter avtjänat straff, var han fortfarande förbjuden att ta någon som helst kontakt med sin familj. Skilsmässan var nu slutgiltig sedan länge, hon fick hus, bil, barn, han förpliktas dock att betala ersättning till Emily för barnen varje månad, baserad på inkomsten han hade innan allt detta hände. Skadeståndet dras även det månadsvis från hans lön. Sven arbetar nu i en snabbmatsrestaurang, och bor i en billig etta i ett hyreshus. Ibland tvingas han skamset att med mössan i hand gå till socialen för att få ut några matcheckar som han kan använda i den lokala butiken.

Hans bild och identitet finns sedan länge på internet som den dömda pedofil han är. Detta kommer inte att tolereras i några finare villakvarter, det inser han själv. Han saknar barnen, speciellt sin egen son, och gråter ofta när bilden av honom ideligen flashar förbi inne i hans huvud.

Den nya mannen i Emilys liv, har nu adopterat båda barnen och ger Sven hatiska blickar då de råkar på varandra på stan. Han tänker, där är det där "monstret" som har gjort allt detta mot mina älsklingar ...Ännu en riddare i skinande vit rustning, på uppdrag att rädda de stackars kvinnorna och barnen, som utsatts för våld i hemmet, ur klorna på ännu en manlig kvinnomisshandlare och pedofilt odjur ...

Sensmoralen i historien:

Även om alla män uppfostras till att vara denna riddare i skinande vit rustning, är det just detta som skapar den epidemi av falska anklagelser vi upplever, och som gör det möjligt för kvinnor att komma undan med dem. Detta bussande av män mot män, möjliggör eliminerandet av papporna ur barnens liv ... Vårt samhälle utnyttjas och sugs torrt av dessa psykopatiska kvinnor, och för att undvika den här typen av scenario föreslår jag nu att män slutar att "rädda" kvinnor... Det är svårt att be om detta, men det verkar vara det enda sättet att stoppa falska anklagelser, missbruk av domstolar, bedrägliga och felaktiga besöksförbud, osv ... Männen är ofta skyldiga till undanröjandet av dessa fäder ur barnens liv, genom att bara lyssna på en sida av historien, och varande den där riddaren i vit rustning alltid beredd att stå upp för att skydda de "svaga" värnlösa kvinnorna från alla manliga monster därute. Den före detta kvinnan i mitt liv har också lyckats hitta en ny krigare beredd att försvara hennes ära. Utan att vara medveten om det håller han på att ödelägga sitt liv, genom att lydigt gå rätt i fällan.

Läs även andra bloggares åsikter om pappa, pappor, daddys, fathers, feminism, barn, män, kvinnor, jämställdhet, jämlikhet, falska anklagelser, myter, riddare, vit rustning, brottlighet, kriminalitet, övergrepp, incest, pedofili, oskyldigt dömd, politik, aftonbladet, Expressen, media, manshat, förföljelser, borderline, personlighetsstörning, saga, vuxna,

En läsare påpekade att jag borde ha mindre monsterbilder på siten. Han trodde många blev avskräckta från bloggen p g a dessa. Det tog mig ett tag att inse att det var Liza Marklund som åsyftades. Jag tar till mig av kritik. Idag ville jag ha en bild som symboliserade jämvikt och balans och som visade hur feminismen förstör denna ömtåliga balans genom att ideligen ljuga och skrämma den ena sidan för den andra.
Jag hittade ingen sån bild så jag fick damma av mina photoshopkunskaper och göra en själv.

Jag vill att bilden skall spegla hur viktiga båda könen är för att skapa en helhet. Vad vi gör mot barnen idag i allt för många fall är att vi förnekar dom den ena halvan. Därmed stympar vi deras själar för livet.

Många har hört av sig och vill precis som jag ha svar på dom frågor till riksdagsmännen som jag postade ut igår. Några har också kommit med nyttiga synpunkter på formuleringen av frågorna. Återigen ramlar jag i fällan att låta mig styras av mina känslor för mycket då jag skriver.  Därför postar jag idag ut ett nytt förslag på formulering. Den lyder så här.

Bäste/a xxx

Jag vill ställa 10 stycken frågor till dig som svensk riksdagsledamot. Ditt svar alternativt avsaknad av svar kommer att presenteras öppet på min blogg som heter http://daddys.blogg.se samt på andra bloggar och forum på internet vars innehavare också önskar att få svar på dessa frågor.  Jag är en svensk medborgare som har drabbats mycket hårt av de lagar som stiftades bl a med böckerna Gömda och Asyl som underlag. Min dotter som är 4 år drabbades ännu hårdare och tvingas idag att bo hos en förälder som använder henne som konfliktvapen i rädsla och oförstånd, i direkt strid mot barnkonventionen som talar om både barnets bästa och en nära och god kontakt med bägge sina föräldrar. Det är enligt min mening ni riksdagsledamöter som möjliggjort att min dotter tillåts användas på detta sätt  och därför emotser jag nu ditt svar för att se om jag har rätt i min uppfattning eller om jag kommer till en annan slutsats baserat på ditt svar.

1. Böckerna Gömda och asyl har i 14 år fått stå som den officiella sanningen om kvinnors utsatta situation i Sverige och  har även påverkat svensk lagstiftning. Dessa böcker har nu bevisats vara falsarium. Anser ni att detta är något som bör tas på allvar?

2. Vår fria press som skall vara vår (folkets) vakthund gentemot korruption och fiffel har visat på ett mycket flagrant sätt att dom inte tar sitt uppdrag på allvar, då dom trots medborgarnas enträgna begäran vägrat att granska detta fall. Är inte detta ett direkt hot mot vår demokrati?

3. De lagar som stiftades bland annat baserade på böckerna Gömda och Asyl, kvinnofridslagen och ändringen i lagen om vårdnad och boende, bryter mot svensk grundlag som säger att män och kvinnor skall behandlas lika. Vad gäller vårdnadslagen så är den visserligen könsneutralt skriven men tolkas allt annat än könsneutralt. Mamman vinner vårdnad och boende i över 90% av alla fall oavsett lämplighet hos pappan. Det finns många exempel där pappor i rätten  bedöms som mer lämpliga vårdnadshavare men där vårdnaden ändå tilldöms mamman enskilt. Är det rimligt att tro att mamman i över 9 fall av 10 är den bästa vårdnadshavaren för barnet? Varför respekteras inte mäns rätt enligt konstutionen att få en rättvis prövning?

4. Många män sitter idag i fängelse dömda till hårda straff för brott mot bl a kvinnofridslagen. Många är också dömda efter infekterade vårdnadstvister på falska anklagelser från motparten. Oftast är dom dömda enbart på en kvinnas ord, utan vare sig fysiska bevis eller vittnen. Är detta värdigt en rättsstat? Minst två av dessa män får inte resning trots att kvinnan eller barnet tagit tillbaks sin anmälan, och t o m bevisat att dom har ljugit? Hur kan detta tillåtas ske?

5. Den nya vårdnadslagen instiftades 2006 under förevändning att färre barn skulle tvingas genomgå en traumatisk vårdnadstvist. Eller fanns det något annat själ att införa denna lagändring? Det har sedan dess nämligen visat sig att det är 35% fler barn som drabbas av detta idag med följd att de får sin viktiga relation med framförallt fadern förstörd. Är inte detta något man snarast borde ta konsekvenserna av och fundera på om det var så lämpligt att införa regeln om samarbetssvårigheter?

6. Hade du eller någon av dina kollegor i riksdagen något att göra med att Margareta Eurenius alias Mia Eriksson 2003 fick beviljat asyl i USA?

7. Anser du att en förälder bör tvingas betala underhåll då dess barn kidnappats eller hålls gömd? Bör dessa föräldrar få dessa pengar tillbaks då det framkommer att barnen hållits gömda baserade på falska anklagelser?

8. Anser du att föräldrar och barn som drabbas av dessa brott och som till följd får sin viktiga relation med varann förstörda, ofta för livet bör ha rätt att kräva skadestånd? Osama Awad och hans dotter Sara är ett exempel.

9. Vad säger du om alla undersökningar och all forskning som visar att minst lika många män som kvinnor utsätts för våld i hemmet?

10. Varför anslogs 77 miljoner kronor till Sveriges kvinnojourer i fjolårets budget, men ingenting till mansjourerna? Är detta din och ditt partis syn på jämställdhet och rättvisa?

 Jag anser det rimligt att kunna förvänta mig ett svar på dessa frågor av dig som representant för och anställd av mig tillsammans med den övriga befolkningen. Jag ser fram mot ditt svar.

Med vänliga hälsningar osv...

Många har hört av sig och vill stödja detta upprop. Men det borde finnas många fler därute som drabbats hårt av den vinklade och skadliga rättsskipningen rörande dessa frågor. Många föräldrar som med tvång tvingats ge upp sina barn. Många som anklagats och kanske t o m dömts trots att ni är oskyldiga. Än fler måste det finnas som känner eller är släkt med någon drabbad. Snälla hjälp mig sprida detta upprop till alla som ni tror kan vara intresserade av att stödja det. Maila länken till era kontakter, posta ut det på communitys på nätet, sprid det till släktingar och vänner, på jobbet...överallt.

Det går att ändra på detta, men då kommer det krävas att fler än några få gör något innan det är för sent. Jag ber er å min lilla lickas vägnar och alla hennes små olycksbröder och systrar som endast har oss att sätta sitt hopp till. Jag vet att papparörelsen är omtvistad, svartmålad och misstänkliggjord, men detta är för barnen. Ingen annan. Jag utropar härmed istället den svenska barnrättsrörelsen.
Så rid i natt...låt budkavlen gå, låt oss starta revolutionen nu.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, jämställdhet, genus, pappor, juridik, vårdnad, skilsmässa, barn, gömda, asyl, aftonbladet, expressen, TV4, SVT,

Amnesti: Statens storsinthet gentemot de lagbrytare vilkas straff blir för dyrbara. (för dom själva). Jag hoppas innerligt att jag har fel. Att dom flesta riksdagsmän är hederliga människor som tar sitt uppdrag på största allvar. Och att dom precis som resten av svenska folket gick på en jättenit. Men vad jag inte förstår är varför dom i så fall är så tysta.
Rospiggen skrev häromdagen en fråga i en kommentar här. Hon undrade om jag inte kunde hjälpa till med att posta ut addresser och länkar dit människor kan vända sig och protestera mot den sällsynt tydliga rättsröta vi nu får bevittna. Jag tror hon har rätt. Det är nog dags att vi sanningsälskande och rättsmedvetna svenska medborgare börjar rikta våra blickar bortom Marklund och Eriksson, och vända oss till de personer som gick på bluffen och stiftade nya lagar som följd.

Jag tänker naturligtvis på de svenska riksdagsmänne..förlåt...ledamöterna heter det ju numera. Jag har ett antal frågor som jag vill ha svar på..Nej, kräver svar på. Det är deras skyldighet att svara på de frågor jag ställer nedan anser jag.  Dom sitter där dom sitter på mitt uppdrag, och jobbar åt mig. Dom tar dessutom hutlöst bra betalt för det. Då anser jag att dom också skall svara på mina och era frågor. Jag föreslår därför följande. Läs igenom mina frågor nedan. Fundera på om detta är frågor som ni också gärna vill ha svar på. Skriv i så fall in ert namn och ort i en kommentar, så mailar jag dessa frågor sedan till samtliga riksdagsledamöter. Om ni inte vill skriva in ert namn och ort på en offentlig sida så kan ni maila mig. Det går lika bra. Jag skall sedan höra med Monica , Joline , Yakida , Rospiggen , Ramona , Elisabeth Hermon , Zac , Ann Helene Rudberg,  plastfarfar , Jerker & Co , och alla andra bloggare jag kan komma på som arbetat hårt i våra riksmediers frånvaro. Även tråden (eller trådarna numera) på Flashback skall få en förfrågan om att skriva under.  Om ni tycker att jag glömt någon fråga eller har en för mycket, så kom gärna med synpunkter. En blogg som har en självklar plats på listan, men som jag utelämnade med flit är Ingrid Carlqvists. Dels är hon på semester i en vecka och dels vill jag ge henne denna hedersplats, för att jag önskar att ni läser det hon skrivit i sitt sista inlägg. Ni som tvekat förr om det verkligen kan sitta så många fäder oskyldigt dömda på våra anstalter som vi påstår, skall absolut göra det. Jag kommer inte att maila anonymt. Detta är de frågor jag vill ha besvarade:

10 stycken frågor till dig som svensk riksdagsman. Era svar alternativt avsaknad av svar kommer att presenteras öppet på bl a min blogg som heter http://daddys.blogg.se
Jag är en svensk medborgare som har drabbats mycket hårt av de lagar som stiftades bl a med böckerna Gömda och Asyl som underlag. Min dotter som är 4 år drabbades ännu hårdare och tvingas idag att bo hos en förälder som använder henne som konfliktvapen i rädsla och oförstånd, i direkt strid mot barnkonventionen som talar om både barnets bästa och en nära och god kontakt med bägge sina föräldrar. Det är ni som gjort min dotter till ett konfliktvapen anser jag och därför emotser jag nu era svar för att se om jag efteråt kommer till en annan slutsats.

1. En bok som i 14 år fått stå som den officiella sanningen om kvinnors utsatta situation i Sverige, och som har påverkat svensk lagstiftning har nu bevisats vara ett falsarie. Anser ni att detta är något som bör tas på allvar?

2. Våran fria press som skall vara vår (folkets) vakthund gentemot korruption och fiffel har visat på ett mycket flagrant sätt att dom inte tar sitt uppdrag på allvar, då dom trots medborgarnas enträgna begäran vägrat att granska detta fall. Är inte detta ett direkt hot mot vår demokrati?

3. De lagar som stiftades med bl a böckerna Gömda och Asyl, kvinnofridslagen och ändringen i lagen om vårdnad och boende bryter mot svensk grundlag, som säger att män och kvinnor skall behandlas lika. Vad gäller vårdnadslagen så är den visserligen könsneutralt skriven, men tolkas allt annat än könsneutralt. Mamman vinner vårdnad och boende i över 90% av alla fall. Är det rimligt att mamman i över 9 fall av 10 är den bästa vårdnadshavaren för barnet? Och varför respekteras inte mäns rätt enligt konstutionen att få en rättvis prövning?

4. Många män sitter idag i fängelse dömda till hårda straff för brott mot bl a kvinnofridslagen. Oftast är dom dömda enbart på en kvinnas ord, utan vare sig fysiska bevis eller vittnen. Är detta värdigt en rättsstat? Hur kommer det sig att minst två av dessa män inte får resning ens då kvinnan eller barnet tar tillbaks sin anmälan, och t o m bevisar att dom har ljugit?

5. Den nya vårdnadslagen instiftades 2006 under förevändning att färre barn skulle tvingas genomgå en traumatisk vårdnadstvist. Det har sedan dess visat sig att det är 35% fler barn som drabbas av detta idag med följd att de får sin viktiga relation med fadern förstörd. Är inte detta något man snarast borde ta konsekvenserna av och fundera på om det var så lämpligt att införa regeln om samarbetssvårigheter?

6. Hade du eller någon av dina kollegor i riksdagen något att göra med att Margareta Eurenius alias Mia Eriksson 2003 fick beviljat asyl i USA?

7. Anser du att Osama Awad bör få tillbaks de pengar som han i 18 år tvingats betala i underhåll till Mia Eriksson?

8. Anser du att han och hans dotter Katrin Lerarp som brottsoffer bör kunna få skadestånd?

9. Vad säger du om statistiken som visar att minst lika många män som kvinnor utsätts för våld i hemmet?

10. Varför anslogs 77 miljoner kronor till Sveriges kvinnojourer i fjolårets budget, men ingenting till mansjourerna?
Är detta din och ditt partis syn på jämställdhet och rättvisa?

Jag anser det rimligt att kunna kräva ett svar på dessa frågor av dig som representant för, och anställd av mig, med en mycket frikostig lön som jag betalar med mitt sjukbidrag, och emotser ditt svar snarast.

MVH osv...

För övrigt kan jag meddela att en Amerikansk advokat, med kontor i New York nu intresserat sig för fallet. Han har kontaktat Mia per brev. Det är allt jag vet i dagsläget. Vad gäller Mias exman i Utah så är det också människor som nu undersöker detta närmare.

Analysföretaget Kairos Future slår ett slag för jämställdheten i dagens Stockholm City genom att slå fast att – "Killarna är lika lata och bekväma som de alltid har varit men tjejerna har inte råd att vara kräsna". Detta enligt Sofia Johnsson som är någonting som kallas "framtidsstrateg" på Kairos Future. Vi killar ska se upp enligt journalisten Katarina Lagerwall. För nu kommer kvinnorna med vässade armbågar och skyhöga ambitioner och ska ta över våra välbetalda jobb. Men barn och familjeliv tänker dom inte offra....? Läs artikeln här: Nu tar kvinnorna makten.

Hittade nedanstående insändare i Metro häromdagen. Skriven av Susan Phillips. Tyckte den var rätt rolig.
Tänk om ändå alla vi kvinnor kunde byta kön, till att vara medelålders män istället. Tänk vad lyckliga vi skulle bli då vi fick alla härliga jobb i gruvan, på byggarbetsplatserna mitt i vintern, eller som en bråkdel av männen det tyngsta ansvaret i dom stora bolagen. Då skulle vi också förlora barn och hus då våra makar vill skilja sig. (Vilket tydligen fler vill nu då männen förlorar sina jobb, vad ska man då med oss till)?
Sedan skulle vi dö fyra år tidigare, ha minst tre gånger så stor risk att begå självmord, eller bli mördade på gatan. Tänk vad härligt, och tänk vad mycket mer vi skulle kunna gnälla...

Hittade också denna artikel där dom "riktiga" journalisterna på den ena av våra kvällsdrakar stolta som gorillahannar slår sig för bröstet och skryter om sin sylvassa grävande journalistik som förärat dom själva guldspaden detta år. I juryns motivering står: …för att genom ett klassiskt grävarbete – i skarp konkurrens med både nya och traditionella medier – övertygande ha dokumenterat den verklighet som en nybakad minister velat dölja.

Det visade sig emellertid snart att det var en blogg som i själva verket stod för själva grävarbetet, medan expressens journalister suttit och klippt och klistrat. I rest my case. Jag hoppas verkligen att priset går till en riktig journalist i år. Jag behöver väl knappast nämna vem.....

Och i England har det nu hänt igen. En mamma har misshandlat sin 2 månader gamla son till döds. Efter att ha jagat pappan på flykten. 17 revben knäckta, socialtjänsten gjorde flera hembesök men såg ingenting.

Different day, same shit

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Gömda, asyl, Liza Marklund, Riksdagen, feminism, kvinnofrid, kvinnojourer, Monica Antonsson, upprop

Detta skriver jag till er som livnär och göder er på den ondskefulla industri som många av oss fäder tvingats konfrontra enbart för att vi vägrar ge upp rätten till våra barn.  Jag riktar det till er mammor, politiker, psykologer, jourkvinnor, socionomer, åklagare, advokater, journalister och "experter" som tillsammans utgör det internationella familjerättskonglemoratet. Jag hoppas detta budskap når åtminstone några av er, och träffar rätt i hjärttrakten. Även ni måste ju ha ett.

Jag vill samtidigt med detta budskap hylla alla er riktiga fäder som, liksom jag desperat kämpar för era barn ensamma därute i den mörka kalla verkligheten, samt alla andra medkännande modiga människor, inkluderat naturligtvis även de i ovan nämnda kategorier, som står vid vår sida, trots det hat som sköljer över er från alla håll på grund av ert ställningstagande. Till alla er som oskyldigt fängslats för er kamp. Ni är hjältar och förtjänar allt annat än det förakt som ni tvingas utstå. Men framförallt är detta till barnen. Dom verkliga offren för det ondskefulla barbari som obegripligt nog får fortgå och t o m lyckas osynliggöras trots den brinnande debatten om Gömda och Liza Marklund. Ni är inte varken övergivna eller bortglömda.

Vi lever alla i en låda

Glöm inte att vi alla lever i en låda. Ju mindre den är desto mindre ser och förstår vi av vad som pågår utanför den. Den dagen vi förstår att det finns en värld utanför så börjar vi vilja se mer, antingen av tvång eller nyfikenhet. Med hjälp av odiskutabla sanningar kan vi förstora lådan. Internet har gjort detta möjligt på ett helt revolutionerande sätt. Detta sker dock på bekostnad av att inte längre kunna känna sig trygg och säker i sin ombonade mysiga lilla låda som alltid känts så hemtrevlig. I takt med att vi expanderar lådan blir mer och mer av omgivningen synlig och till slut når man en gräns där man plötsligt ser att man är inte alls trygg och säker. Att det där osynliga därute, som vi liksom alltid tagit för givet att vara vänligt sinnat och där för att skydda oss, i själva verket är en parasit som livnär sig på vår livskraft, eller något t o m ännu mer hotande och skräckfyllt, och inte är det minsta intresserad av att varken skydda eller värna. Tvärtom.

Kanske det är det som är att bli vuxen på riktigt. Vår kulturs motsvarighet till naturfolkens ofta grymma mandomsprov. Lådan blir vi dock aldrig fria från. Oavsett hur stor vi lyckas göra den. Min låda tycks just nu bestå av en verklighet bestående av rasande kvinnliga pitbulls och manliga ryggradslösa pudlar. Hur mycket jag än slår och fäktar för att försvara mig själv och min avkomma från den attackerande flocken tycks det i längden vara lönlöst. Ingen har ännu lyckats besegra den, även om några ytterst få lyckats överleva kampen med kropp och själ intakt. Och pudlarna gör ju inte heller något för att hjälpa till. Dom ynkligaste och fegaste pudlarnas strategi för att överleva blir ofta att gå med i den attackerande vilt skällande och morrande pitbullflocken, medan dom flesta andra sticker ner huvet mellan benen och gör sig så små och osynliga som möjligt. På samma sätt byter dom klokaste och modigaste pitbullarna sida och kämpar vid min sida mot sina artfränder. Dessa blir mina mäktigaste allierade. Ett ljus i det mörker som lägrade sig den dagen denna verklighet blev min.

Dom siktar på vår svaga punkt

Trots att du för länge sen insett att du inte kommer att kunna rädda varken dig själv eller ditt barn så fortsätter du att slåss tills du inte längre mäktar. Djupt inne i dom manliga generna är du programmerad att skydda dina barn. Lika maktlös som en dator då dess herre trycker på entertangenten, lika maktlös är du när det kommer till valet att slåss eller fly. Även om det till slut kostar ditt liv. Ingen riktig man vid sina sinnens fulla bruk skulle någonsin kasta barnet till flocken för att rädda sig själv. Priset för den överlevnaden blir för högt. En skuld du aldrig kommer att klara av att betala så länge du lever.  Även om barnet rent fysiskt överlever blir det med största sannolikhet smittat och själv förvandlad till en av flockens vildsinta kreatur, dömd att för alltid leva i samma bittra och hatiska helvete.

Jag inser naturligtvis att detta är vad som utspelar sig i min låda, och att försöka få dom som bor i andra sorters lådor att se vad som sker i min, är som att be om ett undantag av naturlagarna. Det är omöjligt. Hur väl jag än beskriver det. Hur ont det gör för mig att bli biten och klöst går inte heller att beskriva för någon annan. Smärtan är ju enbart min. Även om du ställer dig brevid mig och hjälper mig att slåss så känner du enbart smärtan av huggen, inte den allra värsta för oss fäder, att bevittna våra barns. Pitbullflockens ledare vet att det är vår ömma punkt och attackerar just därför just den med extra furiositet. Dom vet att det är just den rätta strategin för att försvaga oss tills vi når den punkt då vi till slut tvingas ner på knä. Sedan är resten en snabb affär.

Varför?

Även om jag någonstans är medveten om att det utanför även denna större låda finns ytterligare lager av verklighet, är detta just nu vad som händer i min. Jag önskar jag kunde förändra detta på något sätt, men säg mig i så fall hur. All ytterligare sökning expanderar bara min låda, det förändrar inte innehållet. Det enda resultatet blir bara att det kommer in fler, större och otäckare pitbulls. Jag hoppas fortfarande att jag på något mirakulöst sätt skall lyckas rädda både mitt och mitt barns liv, men mina krafter tryter mer och mer och i samma takt blir hoppet allt svagare.

Jag önskar emellertid att få svar på den fråga som brunnit i mig sedan dessa vildsinta bestar plötsligt utan förvarning hoppade på just oss. Svaret, imbillar jag mig i allafall, kommer att skänka någon slags frid i mitt manliga sinne, som aldrig kan sluta söka efter logik och sammanhang. Varför? Vad har jag gjort för att reta upp dessa varelser till den grad att dom nu hugger efter min strupe? Om jag nu som det ser ut, är dömd, att även jag förlora denna kamp som så många före mig, låt mig åtminstone få veta det. Finns det något vettigt svar överhuvudtaget?

Än är jag dock inte död. Försvagad, men ännu istånd att slåss. Det försvarslösa lilla liv jag håller i famnen ger mig krafter jag aldrig anade att jag hade. Så fortsätt hetsa era attackhundar mot mig era jävla dårar! Jag kommer att ta åtminstone några av er med mig.... Såvida, inte det mirakel jag så hett bett om, mot all förmodan plötsligt skulle ske. Att plötsligt tillräckligt många i den anfallande flocken börjar vakna upp ur sin hypnotiska vrede och reflektera över varför dom slåss. Att tillräckligt många ser sig själva som dom egentligen varma och kärleksfulla varelser dom är. Att tillräckligt många törs trotsa sina herrars kommandon och istället kapitulerar för exakt densamma drivkraft som får mig att vägra ge upp mitt barn. Kärlek.

Hur skulle jag kunna kalla mig själv för man?

Jag undrar varför det är så svårt att se att det är just detta som motiverar fäderna världen över att slåss för sina barn? Det har ingenting med hat att göra. Hatet genereras av rädslan som blir resultatet av den illusion som vissa svårt känslomässigt skadade, men samtidigt intelligenta och mäktiga personer använder sig av för att få flocken att lydigt följa deras kommandon. Visst blir vi arga och sårade över att bli attackerade och fråntagna våra liv. Adrenalinet pumpar i våra vener, det är ju en kamp på liv och död. Men kanske det är just det manliga sinnets strävan efter logik som gör det så svårt för oss att hata någon utan att förstå varför.  Medan det kvinnliga mer emotionellt inriktade sinnet, som naturligtvis har samma instinkt av att beskydda sina barn som vi, blir mer sårbart för människor som använder sig av just känslomässiga argument för att få kontroll. sanna eller inte spelar ingen roll så länge ingen överröstar lockropen. Fara, fara, fara, fara, attack, attack, attack....

Jag hoppas kunna hålla mig vid liv länge nog för att få uppleva den dag mörkret skingras och freden åter lägrar sig i min låda. Så jag i lugn och ro kan börja reparera och återuppbygga det som krossats och förstörts i denna, fortfarande för mig, meningslösa och obegripliga kamp. Om jag kan hänga i till den dagen, så kommer jag att få min belöning. En frid som det är få förunnat att få uppleva. Känslan att vara glad över att bara få finnas till, utan krav eller förväntningar på att livet måste erbjuda någonting annat än bara just denna rätt. Detta är det enda jag ber om. Min rätt att existera som biologisk varelse och därmed även få åtnjuta den självklara rätten, att få älska, fostra och stötta de liv som jag är upphov till. Mina ungar.

Med vilken rätt skulle jag kunna hävda att jag tillhör det manliga släktet av rasen homo sapiens, den dagen jag ger upp kampen för deras liv? Skulle du kunna det?

Läs även andra bloggares åsikter om pappa, papparätt, jämställdhet, feminism, politik, gömda, asyl, liza marklund, barn, familj, rättigheter,

I går skrev jag om fallet Louise, och det enorma ramaskri som detta väckte i Sverige. Idag vill jag skriva om en far och hans  familj som var några av alla föräldrar, framförallt pappor och barn som drabbades av lynchpöbeln som väcktes av programmet. Detta är en sann historia om vad som händer i dagens Sverige där pedofil skräcken börjar ta sig allt mer bizarra och otäcka former. Vi vet inte exakt hur många fäder som dömts oskyldigt för detta brott, men vi vet att det är många.

Fäder fängslas, barnen skadas

Underwager och Wakefield rapporterar från klinisk barnpsykiatrisk verksamhet att barn som grundlöst utsatts för myndighetsingripanden efteråt uppvisar stressymptom som de tidigare inte haft samt en minskad tilltro till föräldrarnas förmåga att skydda dem (Underwager & Wakefield, 1988:327-330). Ett annat problem för barnen utgörs av falska incestbeskyllningar i samband med separationer. Av 205 anmälda incestfall i USA var 83 % i samband med skilsmässor. Av dessa var 71 % falska. Underwager & Wakefield refererar även en studie av Dwyer där 77 % av skilsmässorelaterade incestfall visade sig vara påhittade ("hoax cases"). Enligt Benedek och Schetky, citerad i Underwager & Wakefield, får den anklagade föräldern inte längre träffa sitt barn då "systemet träder in". Barnen i sådana fall får ofta inte ens efteråt tillgång till sina fäder och har sålunda åsamkats skada jämfört med förhållandena före anklagelsen. (Underwager & Wakefield, 1988:294-295).

En historia ur verkligheten

En förmiddag i början av Maj ringer socialtjänsten på dörren hos familjen Claesson i Vålberg Värmland. Pappan öppnar. Han är ensam hemma. Barnen är i skolan och mamman är på en utbildning. Det hade kommit anmälningar om att pappan har sex med sin 14 åriga dotter. Anmälningarn kom från en grannes "magkänsla". En utredning drar igång, och familjen hamnar i kris. Beskyllningarna bottnar i ökad vaksamhet efter det nyligen sända Vetlandafallet. Människor är vaksamma, kommunerna är alerta. Ingen vill bli anklagad för passivitet efter en anmälan om incestbrott.

I detta fallet slår misstankarna mot en familj "som inte är som alla andra". Det handlar om en mamma och pappa som spenderar mycket tid med barnen. Som har "fredagsmys" i soffan på fredagskvällarna. Om barnen är oroliga och mörkrädda sover föräldrarna med dom. Barnen får också följa med på vuxenaktiviteter.

Pappan och hans dotter har också gjort det stora misstaget att öppet visa sina känslor för varann. Dom kramas och pussas på gatan när dom träffas efter skoldagen. Och som inte detta vore nog så står det en dubbelsäng upp på den 14 åriga flickans rum. En möbel som hon önskat sig i present på sin 14 års dag. Är det verkligen normalt att en 14 årig flicka vill ha en dubbelsäng? Får pappa ligga brevid henne då hon är mörkrädd och inte kan sova. Varken pappan, mamman
eller deras barn hade någonsin reflekterat över detta tidigare. Nu går dom och ältar detta dagarna igenom.

Angående din dotter

De två prussiluskorna säger sig vara från socialens familjeenhet, men visar ingen legitimation. Besöket har inte föranmälts så Claes tror först att något hänt hans syskon. Han bjuder in kvinnorna, sätter på kaffe och de sätter sig kring köksbordet. "- Det har kommit en anonym anälan om pedofili. Det gäller dig och din dotter".  Claes tar emot anmälan och sedan bryter han ihop.

Under mötet ringer en kvinnlig granne på dörren. Grannen är påstridig och vill komma in och se på familjens nyköpta soffa. Men istället för att gå till finrummet tittar hon in i köket, kontaterar att soc är där och sedan går hon. "- Det var hon som anmälde mig, vi har inget umgänge och känner knappt varann". Misstankegraden är väldigt låg eftersom anmälan var anonym säger prussiluskorna, men en utredning blir naturligtvis nödvändig. Claes och den övriga familjen åläggs att infinna sig på socialkontoret i Karlstad.

Varför har familjen myskvällar?

Punktligt kl 11 dagen därpå infinner sig familjen på socialens kontor. Nu konfronteras familjen med två nya prussiluskor som vill ha all information om socialens 15 punkter. De frågas gång på gång samma frågor. Dom 10 mest centrala punkterna lyder:  1 Varför har familjen myskvällar, och hur går dom till? 2. Varför har dottern en dubbelsäng? 3. Varför kramar föräldrarna barnen i trädgården och hemma? 4. Varför går pappan i kalsonger hemma? 5. Varför ligger dottern och pappan i samma säng? 6 Varför kan inte mamman ligga hos dottern istället och pappan hos pojken? 7. Varför är flickan på pappas jobb och med på hans resor i jobbet? 8. Har mamma och pappa samma uppfattning om vad kärlek är? 9. Varför kramas och pussas flickan och hennes pappa? 10. Var i ansiktet pussar flicka pappa, och hur sitter hon i hans knä?

Föräldrarna svarar så gott de kan och försöker förklara att det är deras normala sätt att leva och umgås och att inget brottsligt någonsin begåtts i deras hem. Barnen intygar samma sak. Men utredningen som det skulle visa sig kommer att pågå flera veckor till.

Dagen efter går mamman, Anita och knackar dörr bland grannarna och förklarar att det hänt en stor tragedi i deras familj och hon ber om hänsyn och att de ska bli lämnade ifred en tid framöver. De flesta grannar är förstående men inte alla. Grannen Ann har som det visar sig redan den 3 Maj spritt ut på samhället att Claes förgriper sig på sin dotter. Det visste hon genom sin magkänsla och den hade aldrig fel. En granne berättade att Ann sagt till henne att hon skulle gå in till familjen och såga isär 14 åringens dubbelsäng. "-För hon skall inte ha en dubbelsäng. Det räcker med en enkelsäng".
Ann försöker också förmå de övriga grannarna att anmäla . "-Då blir det resultat". I huset sitter Claes och Anita och gråter.

Visa er inte nakna

Socialens utredning går vidare. Vid ett möte den 15 Maj vänds en del av frågorna till kritik. Föräldrarna får rådet att lägga om vanor. Pussa och krama inte barnen då andra kan råka se det. De bör inte heller knyta så starka familjeband. Prussiluskorna anser vidare att föräldrarna borde skaffa barnvakt oftare . De vill att flickan skall vara ensam hemma oftare. Föräldrarna förstår ingenting. "-Vi har ju inte skaffat barn för att inte umgås med dom"? Föräldrarna skall också undvika att visa sig nakna framför barnen. "Barnen riskerar då att få en felaktig sexuell uppfattning". Familjens 10 åring som är med på mötena börjar gråta av rädsla. Claes tar upp honom för att trösta, men kommer snabbt på sig själv och känner att det kan missförstås. "- Då tror dom väl att jag är bög" tänker han och sätter ner pojken igen.

Bland några grannar växer irritationen och snart går ryktena om att  Anita ägnar sig åt incest med sonen. En granne skriker inne på tomten så att hela kvarteret kan höra, att han tycker det är konstigt att flickan har en dubbelsäng.

Nästa möte hos socialen är den 13 Juni då flickan skall förhöras om sin relation med sin pappa. Socialen ville träffa henne ensam, men föräldrarna lyckas med sitt krav att hennes skolkurator även skall medverka vid förhöret. En person flickan har starkt förtroende för.

Jag tycker om min pappa

Flickan klarar förhöret bra. – "Tror ni att pappa och jag har sex så tror ni fel. Jag tycker om min pappa. Hur ni än tycker här inne, så älskar jag honom. Och det kommer jag att fortsätta med oavsett vad ni säger. – Tycker ni det är konstigt att jag önskat mig en dubbelsäng? Jag kan ju få en pojkvän och då får vi plats bägge två utan att trängas."
Utöver dessa möten hos socialen i Karlstad görs det också ett par hembesök hos familjen, innan det är dags för utredarna att summera och sätta punkt. Men det tar åtskilliga veckor innan besked lämnas till de anklagade i Vålberg. Familjen gråter ofta tillsammans under sommarlovet. Normala semesteraktiviteter är inte att tänka på. Man sluter sig inåt, tar inga onödiga kontakter med utomstående, bara går och väntar.

Claes firma ligger i praktiken nere i ett par månader. – Jag säger till kunderna som det är. Att jag är anklagad för att ha sex med min egen dotter. Ute på gatan fortsätter snacket. Den 2 juli liknar det ren mobbning. – En person slänger in skräp och använda tamponger på vår baksida och hånskrattar åt oss. Det hinner bli höst innan familjen kallas till ett avslutande möte hos socialen. Den 5 september får de höra att anklagelserna är grundlösa. Ingenstans har utredarna funnit stöd för att något otillbörligt skulle ha skett mellan pappan och dottern. Bland annat har skolan utifrån sin kännedom om familjen sagt att anmälningarna saknar grund. – Beskedet vi får är att ärendet stängs. Handlingarna kommer att ligga kvar i socialens arkiv i fem år innan de förstörs.

Familjen kramas fortfarande enligt uppgift.

Sånt här har den evigt klagande underbemannade socialtjänsten tid med, samtidigt som man missar fall som detta i Aftonbladet idag. Detta var i o f s i Frankrike, men det är samma skit överallt. Samma galna hetsjakter som feminismen piskat upp med sin livsfarliga propaganda. Men i de fall som missas finns alltid en gemensam nämnare. Som i fallet med Bobby, Baby P, Ann louise Vallette, Angelica Engwall som kidnappade sina söner och gömde dom i 6 år, etc...Den gemensamma nämnaren? Den biologiska pappan var ute ur bilden och kunde inte, eller hindrades från möjligheten att skydda sin avkomma.

Den här gången drabbades en hel familj som hade stöd av varandra genom denna skärseld. Oftast är det en ensam far vars enda brott är att han vägrar ge upp hans, och hans barn självklara rätt att umgås efter en skilsmässa. I bästa fall viftas han bort från både vårdnad och umgänge. I värsta fall får han skaka galler i flera år.

I en finsk enkätstudie, utförd 1988 och omfattande 7549 barn i åk 9, visade sig risken (uträknad på basis av självrapporteringen) för att en 15-årig flicka i någon form varit utsatt för sexuella handlingar från sin biologiske fars sida vara 0,2 %, och 0,1 % för en 10-åring. Inkluderas pojkarna faller prevalensen ytterligare. Styvfäder inkluderade stiger dock siffran markant men ligger för en 15-åring fortfarande under 0,5 %. I 86 % av fallen hade fadern alltid eller oftast varit berusad (Sariola 1990 och 1996).

Om detta visar sig stämma vilket jag tror. Det är nämligen ytterst få biologiska fäder som ens skulle komma på tanken att utöva incest mot sitt eget barn, eftersom vi faktiskt finner idén lika motbjudande som de flesta kvinnor gör. Så kan vi dock konstatera att vi efter den feministiska propagandan har fått grogrund ofta ändå anklagas för detta brott i vårdnadstvister och i samband med detta fängslas många pappor oskyldigt och döttrar och söner mister inte bara en förälder utan hamnar också i händerna på neurotiska och samvetslösa mammor som inte skyr några medel för att ensam lägga beslag på det dom anser vara sitt barn....Dags att nyktra till? Om inte straffen höjs betydligt för falska anklagelser och vårdnaden i såna fall ges till den psykiskt sunda föräldern riskerar många barn att få sina liv förstörda, för att inte tala om papporna. För när inte dom finns längre. Vem ska då beskydda barnen från sina "beskyddare"?

Läs även andra bloggares åsikter om sexövergrepp, incest, falska anklagelser, socialtjänsten, familjeenheten, Vetlanda,

Jag läste Tonchi Percans artikel på Newsmill igår där han skakad insett att Sveriges mediaelit är genomkorrumperade. Detta är sant och har konstaterats på denna blogg långt före Percans Newsmillartikel publicerades. Bl a i detta inlägg.

Demokrati eller diktatur ?

I en demokrati ligger makten hos folket. Medborgarna skall ha full insyn i allt som myndigheter och beslutsfattare säger och gör i sin yrkesutövning. Tjänstemännen måste svara sanningsenligt på frågor som ställs till dem. Framförallt från media och domstolar.  I en diktatur kan polis, åklagare, politiker och övriga tjänstemän vägra svara på frågor och dom har även rätt att hemligstämpla dokument efter eget godtycke.

I en demokrati är det endast information rörande nationens armé och försvar som får hemligstämplas. Allt annat skall vara föremål för allmän granskning från medborgarna. Vidare får statens tjänstemän aldrig uttala sig i media mot någon som kritiserat myndighet eller statstjänseman. Myndigheter skall kritiseras, granskas och ifrågasättas av folket. Tjänstemän som kritiserar medborgarna eller tystar landets fria press är ett hot mot demokratin.

Medias skyldighet i en demokrati

Medias roll i en demokrati är att vara folkets vakthundar mot att någon myndighet, politiker eller tjänsteman missbrukar sitt förtroende. Detta är en mycket viktig roll i en fungerande demokrati. Den dagen media inte fullgör sitt uppdrag kan landet inte längre kallas demokratiskt. Med tanke på Tonchis artikel och att det blivit tydligt för de flesta att media medvetet dolt sanningen i Liza Marklund affären, där journalister t o m hotats till tystnad av sina egna chefer, så uppstår den intressanta frågan, har vi demokrati i Sverige? Det, utifrån ovan ställda villkor, givna svaret måste bli nej. Men när våra vakthundar medvetet tittar åt ett annat håll så innebär det ju att de som de är satta att granska kan göra lite som dom vill. Är det någon som tror att det inte finns människor bland dessa som inte utnyttjar det i egna syften?

Överåklagare Christer van der Kwast jobbade i början av 90 talet som länsåklagare i härnösand. En dag landade Thomas Qvicks erkännande på hans bord. Han lyckades sedan med enbart detta erkännande från en uppenbarligen sinnessjuk människa få honom fälld för åtta mord. En snabb media sökning på denne åklagare ger bilden av att detta i stort sett är det enda fall där han någonsin lyckats få någon fälld. Men denna enorma fjäder i hatten räckte för Van der Kwast. Han är idag chef för riksenheten mot korruption. Är detta så lämpligt tycker ni, med tanke på hans agerande i fallet Thomas qvick? Övriga personer som sagt sig vara övertygade om Qvicks skuld är bl a hans egen försvarsadvokat?? och tidigare JÄMO Claes Borgström, Sven-Åke Christiansson, professor och minnesexpert som intygat att Quick är trovärdig, terapeuterna och chefsläkaren på Säter, som hjälpt Quick att framkalla bortträngda minnen, samt
polisens förhörsledare.

Justitiekanslern

En av alla som sagt sig vara övertygade om Thomas Qvicks skuld är justitiekansler Göran Lambertz. Så här säger han i DN debatt:
”Här nöjer jag mig med att konstatera att det samlade intrycket är att det enligt min mening inte finns särskilt mycket som talar för att någon av de sex fällande domarna är oriktig. Såvitt jag kan bedöma har polis och åklagare gjort ett i allt väsentligt skickligt arbete. Missar och missgrepp har säkert förekommit. Men de är knappast värre i sammanhanget än att de bör få passera. Och det finns inte någon anledning att misstänka att de brister som må ha funnits har inneburit att domstolarna på något väsentligt sätt har vilseletts. 

Advokat Pelle Svensson lämnade redan 2006 in en anmälan till JK där han ifrågasatte utredningen på flera kritiska punkter.  JKs beslut kom redan efter tio dagar och innebar att inga åtgärder skulle vidtas. Efter Dokument inifråns granskning i SVT backar han och säger istället: "– Ja, det kan ju vara så att det är fel. Det var min bedömning utifrån domarna som jag läste och då tyckte jag att polisarbetet också såg proffsigt och rätt ut." I detta fall gjorde vakthundarna sitt jobb. Men ändå sitter både Lambertz och Van der Kwast kvar på sina poster.

Men vad händer när vakthundarna inte gör sitt jobb eller t o m attackerar sin egen ägare?

Fallet Louise i Vetlanda

Knappast någon kan väl ha missat missat fallet om Louise i Vetlanda. Janne Josefsson gjorde ett reportage om detta och människor i Sverige förvandlades till en ren lynchmobb. Samhällsvetaren Barbro Hindberg fick senare i uppgift att utreda detta fall. den 23/8-07 släppte hon sin rapport.  Den finns att ladda ner här. Men det är egentligen rätt meningslöst eftersom stora delar av rapporten är hemligstämplad. Anledningen till detta är förmodligen någon sekretessparagraf, men inte desto mindre rent antidemokratisk. Vad jag vet har Louise och hennes föräldrar inget med landets försvar att göra.

I rapporten får socialtjänsten kritik för sin handläggning av fallet, men den mest svidande kritiken får Josefsson som anses ha granskat fallet på ett mycket oseriöst sätt. För att spetsa till sitt reportage har Josefsson överdrivit, kommit med osanningar och utelämnat viktig fakta. Även journalisten Lars Adaktusson som mig veterligen är den enda journalist som intervjuat Louise farmor och farfar riktar skarp kritik mot Janne Josefsson,  för att han skött fallet Louise dåligt och kommit med, vad han ansåg, osanna fakta.

Fallet enligt Josefsson var följande. Louise slängdes ut på gatan av sin missbrukande mor, boende i Bergsjön Göteborg och tar då sin tillflykt till sin pappa som bor i Vetlanda. Där tvingas hon bo med pappan i en skitig nergången husvagn och utsätts för upprepade sexuella övergrepp av sin missbrukande och psykiskt sjuke pappa. Socialen gör inget för att ingripa.

Detta är ju så klart upprörande, men är det sant? Flickans farmor och farfar har vittnat om att Loise i själva verket bodde mestadels hos dom under sin tid i Vetlanda. Socialtjänsten försökte ingripa, men Loise vägrade att ta emot någon hjälp och sade sig ha det bra. Pappan har hela tiden nekat till brott. Vetlanda kommun anser att pappan trots domen ska ha fortsatt vårdnad om Louise. Pappans läkare på S:t Sigfrids sjukhus börjar nu ifrågasätta diagnosen som låg till grund för domen om tvångsvård. Pappan säger vidare i artikeln: – Jag sitter här på 4 000 sidor handlingar som rör mig och min dotter. Dessa handlingar ger en annan bild än den vissa medier givit. Jag är så trött på att se min husvagn på bild i tidningarna och det står att min dotter har bott där. Hon har aldrig någonsin bott i denna husvagn.

Under artikeln i Expressen som publicerades den 30 Mars 2008 har bla signaturen Gitte67 skrivit: JA calu. Det är mycket riktigt tösen lider av mytomani av det alvarligare slaget. Pappan är numera friskförklarad lider således inte av någon psykisk instabilitet eller annan psykisk sjukdom. Han är inte heller någon narkoman. Han är däremot en man på 45 år som älskar sin fästmö och deras familj. Han har suttit inlåst i 18 månader nu p.g.a. en tonårs flickas uppmärksamhets behov, en liten lögn som urartade och växte lavinartat så att lilla Louise inte kunde hantera detta eller dra sig ur denna banala historia. Pappan är som han själv sagt inte intresserad av att ha vårdnaden om Louise, det kan säkert någon annan sköta också ge henne den hjälp hon behöver av så väl psykologer som läkare eftersom hon i dagsläget inte mår väl och heller inte har gjort detta sedan hon var mycket liten.Trött ja vi är trötta.. Önskar bara att någon seriös journalist kunde beskriva sanningen som den är, utan att glorifiera eller baktala någon. //En som känt Louise pappa sedan -83.

Hon skriver också detta inlägg: Flickan bråkade i flera tim med sin pappa på morgonen för att hon inte ville gå i skolan (hon var mobbad) när hon väl kom till skolan skickades hon hem igen. Detta pågick i flera månader. Till slut flyttade tösen till farmor och farfar där hon bodde i över ett år och från och till hade hemundervisning med socialens goda minne. Detta var under samma tid som pappan bodde i sin husvagn och således bodde inte Louise i husvagnen.

Jag vet inte hur ni hade resonerat, men om jag hade varit reporter på Expressen hade jag tagit kontakt med Gitte67 och kollat hennes uppgifter. Men nu är jag ju inte reporter på Expressen som tur är. Gitte67, om du händelsevis råkar läsa detta, eller någon annan som känner till saker om det här fallet så får ni gärna kontakta mig. Min e-mail finns under min profil uppe till höger.

..Om ni vill leva kvar i er bekväma föreställningar om vår trygga värld och att den är i goda händer. Om ni vill se den obekväma sanningen så bör ni emellertid avsätta ett par timmar.

Jag satt denna kväll och letade fakta på internet precis som så mänga kvällar förut. då jag råkade snubbla över denna bild på googles image search. Senast i mitt förra inlägg nämnde jag ordet Zeitgeist som råkar vara namnet på googles statistik verktyg. Min nyfikenhet triggades och jag gick till adressen.

Nu drygt två timmar senare postar jag ut denna film på min blogg (under stort besvär visade det sig). Även om detta inte direkt kan sorteras in under ämnen som jag normalt avhandlar här så känner jag att denna film bör ses av så många som möjligt.

Jag sitter efter att i två timmar fått min värld rejält omskakad med en stor klump i magen. Kan detta verkligen vara sant? Jag är alltid kritisk till filmer och annat matrial som säger sig vilja visa mig sanningen om saker och ting, men om denna film visar sig vara lögn så erkänner jag mig härmed grundlurad. Det sorgliga är att jag faktiskt önskar att det vore så, snarare än att detta...fan trot, faktiskt är sant. Just nu snurrar det bara i skallen och det känns svårt att sortera tankarna. Är jag grundlurad? Ja fan vet...Omskakad? Ja definitivt!

Denna film skapades tydligen redan 2007 (alltså två år före den stora finanskrisen som nu skakar världen bröt ut). Varför har jag inte sett eller hört talas om den innan? Har ni?

Är världen redo för denna sanning? är du? Sätt i så fall av två timmar av ditt liv och se den. En sak kan jag i alla fall garantera, ni kommer med största säkerhet att se världen från ett annorlunda perspektiv efteråt. Om detta stämmer vilket jag tror, så är det tid att vakna nu. För snart är det för sent...sant eller inte? Döm själva...

Expressen som utan chefsredaktör vid rodret nu tycks ha tappat allt vett och sans, fortsätter att publicera Lizas manshatarkrönikor precis som ingenting skulle ha hänt.

Den 28 December satt Liza på barbados och funderade väl som bäst på vad hon skulle fylla krönikan med denna dag. Får man 44 000 i månaden i pröjs så måste man ju i alla fall försöka hitta på något bra. Vi kör lite "pappa bashing" det går ju alltid hem. Så Liza sätter ner paraplydrinken och försätter sig i rätt stämning, och snart flyter orden in i ordbehandlaren. Just denna pappa hade hon ju gett sig på inte mindre än fem gånger förut i sina krönikor så det var ju lovligt byte.

Nu ville det sig inte bättre för Liza och åklagare Carin Lantorp denna gång än att pappan slutligen friades i Svea hovrätt från alla anklagelser om att han skulle ha förgripit sig på sin son. Pojken hade inte drillats bra nog av sin mor så han kunde inte redogöra för "övergreppen" under dom videoinspelade förhören. Liza skriver först några rader om jesus, krig, flyktingbarn och naturkatastrofer för att sätta läsaren i rätt stämning, sedan går hon till attack. Liza skriver följande: Den fällande domen var väntad. Skolan, socialen, läkarintygen och så pojken själv: allting hängde ihop. Allt pekade åt samma håll. Polisförhören var utmärkta. Pojken var konkret och trovärdig. Ett läkarintyg bekräftade skadorna i hans ändtarm. Skolan och socialen hade konstaterat att något traumatiskt av sexuell natur hade drabbat honom.

Fakta: Pojken var inte konkret och trovärdig utan lämnade vaga och motstridiga uppgifter i förhören. Det finns inte ett enda läkarintyg som talar om några skador på hans ändtarm, däremot finns det läkarintyg som talar om det motsatta. Det fanns inga skador på pojken varken uppe, nere, fram eller bak. En något märklig omständighet när man betänker att han skulle ha utsatts för anala samlag från en vuxen man i fyra år. Att sedan skolan och socialtjänsten konstaterar att han utsatts för sexövergrepp är inte överraskande och inte heller bevisar det någonting som tur är. Om det skulle räcka med ett intyg från soc så skulle snart ytterligare flera tusen oskyldiga fäder trängas på våra anstalter. Vad som däremot fanns, men som inte nämns någonstans var en bitter och infekterad vårdnadstvist och en mamma som gjorde allt för att obstruera och förhindra ett umgänge med pappan. Har vi hört den förr? När inget annat fungerar så ta fram övergreppsvapnet. det fungerar alltid.

Nu har psykopat mammornas evige försvarare tillika ordförande i svenska Ecpat Thomas Bodström engagerat sig i fallet och efter diverse skriftväxlingar sett till så att pojken inte får träffa sina pappa, trots att han är friad från alla anklagelser. "För pojken vore det en fullständig katastrof om han tvingades träffa sin pappa" säger Bodström, här seendes med sitt eget barn på Gröna Lunds julmarknad. Snälla journalister på Expressen, varför gräver ni inte fram sanningen om det här fallet, istället för att helt okritiskt publicera Liza & Co:s uppenbara lögner. Varför inte tala med pappan och få hans version? det har jag gjort. Han är inte svår att nå. Varför?

Hur skulle det kännas Thomas Bodström att plötsligt bli anklagad för sexuella övergrepp på din dotter? Att bli fängslad, misstrodd, hindrad all kontakt med ditt barn? Kan du ens tänka så långt?

År 1487 utgavs en bok vid namn Malleus maleficarum, mer känd som Häxhammaren, författad av Heinrich Institoris (Kramer) och Jakob Sprenger. Boken avsågs som en vägledning vid sökandet, avslöjandet och oskadliggörandet av häxor. Den är ett synnerligen kvinnofientligt verk och är i modern juridisk mening fullkomligt förkastlig - bland annat förordas förfalskning av rättegångsprotokoll för att få till stånd fällande domar. med häxhammaren som stöd skred särskilda "kättardomare" till verket. En av de mest kända inom detta skrå var Balthasar Voss, som egenhändigt dömde 700 häxor (även manliga) till döden på bålet. Numera anser vi oss ju stå över sådana uppenbara lögner i bokform....eller hur?

Angående Liza Marklunds utbildning hopar sig nu frågetecknen. Jag själv får det inte att gå ihop. Här är ett utdrag från en artikel skriven av Fred Torssander på Gotlands allehanda år 2005. Liza säger: barnomsorgen fungerade, jag kunde till och med jobba skift eftersom kommunen ställde upp med både nattis och nattpappa. Sommaren 1983 kom jag in på en avancerad journalistutbildning … fick hjälp med bostad och dagmamma och studiebidrag och blev journalist.” Ja det där med avancerad kan man ju diskutera. Det kan i alla fall inte vara en riktig beskrivning av 2 års folkhögskola. Men frågan är, gick hon ens där? Här kommer ett annat utdrag från en gammal chatt i Aftonbladet strax efter hon släppt boken paradiset: Mini-Malen säger: Hej Lisa! Jag har författarkall - men ingen eg utbildning.. Hur skall man göra eg.. läsa svenska och litt.historia eller bara skriva och hoppas pa det bästa? Liza Marklund säger: Jag har inte heller någon utbildning. Det som gäller är att koncentrera sig och jobba hårt. Det gäller att ha nåt att säga. Skulle man kunna få se skolbetygen, eller ligger dom också i den där lådan på vinden? Här är ytterligare en chatt från hennes egen hemsida där hon istället väljer att ducka för frågan: Vad har du för utbildning säger: Nå Liza, du som nu uttalar dig om allt med så stor säkerhet... Jag undrar vad du har för utbildning? Liza Marklund säger: Jag uttalar mig om precis vad jag vill. Det är alla människors rättighet. Det heter yttrandefrihet och är grundlagsstiftat.

Det måste väl ändå ses som rätt anmärkningsvärt att en människa som inte ens har klarat att ta en gymnasieexamen får jobb både som undersökande journalist och som chef på bl a TV4? "Det är jävligt kul att förändra världen" Säger Liza. Visst, det är det säkert, men man sätter inte vem som helst bakom spakarna på en bulldozer och hoppas på det bästa, eller hur? Man ser väl åtminstone till att vederbörande har åtminstone en hum om hur man kör en sådan maskin. Annars kan det ju gå käpprätt åt skogen. Här har man emellertid satt en svagbegåvad kvinna med 9 årig grundskola som brinner av lika delar hat som ambitionslystnad och som visar ett fullständigt förakt för sanningen bakom spakarna på Sveriges största och farligaste bulldozrar, och se hur det har gått. En mängd människor har krossats under larvfötterna. Men vad gör Expressen? Jo lutar sig lugnt tillbaks och låter henne bara gasa på. Medan kollegorna Aftonbladet och TV 4 sitter på åskådarplats och applåderar åt eländet. Detta måste vara på gränsen till kriminellt och dessutom helt unikt i svensk mediahistoria. Vad säger PO?

Apropå Aftonbladet förresten. Den 10/12 2008 släpper man, förmodligen efter ett långt och hårt grävarbete följande "scoop". Blondinbella är Googlekändis nr 1 Artikeln handlar om att Blondinbella nu kommer över Zlatan på Googles sökmotor. Allt enligt Googles eget statistikverktyg Zeitgeist.  Jag är säker på att Zlatan vrider sig sömnlös i sängen. Vad dom inte nämner däremot är att en av delägarna av denna sanslöst populära blogg är Googles tidigare VD i Norden. Det inte han vet om Googles sökmotor är inte värt att veta. Det spekuleras huruvida det ens är vår kära blondin själv som skriver texterna på bloggen som numera mest liknar ett företag. Om du vill ha din produkt nämnd i en text kostar det 25 000 pix. Då har vi inte ens berört priserna för en annons.

Avundsjuk? Tja visst fasen hade det vart kul med en halv miljon unika träffar i veckan, men om priset är att bara få skriva en massa intelligensbefriat och tillrättalagt trams om Gucciväskor och partys så får det nog vara.


"Feminismen är reaktionär"

Feminismen undergräver den liberala ordningen, har förvandlat stora mängder kvinnor till politiska idioter och bedriver häxjakt på män. Det har folket förstått. Men etablissemanget på Aftonbladet och Expressen borde skämmas för sin demonisering av männen.

Ovanstående text är hämtad från  Armas Lappalainens lysande essä i ämnet feminism. Armas Lappalainen är kulturskribent samt lärare i historia och filosofi vid Folkuniversitetet. Något jobb på någon av våra stora mediadrakar är han emellertid förmodligen för alltid diskvalificerad ifrån. Tyvärr....Vi skulle alla vara betjänta av om det fanns fler av den sortens skribenter där.

Till er som ifrågasätter varför jag inte bloggar under min riktiga identitet  vill jag säga att om man råkar vara man, mitt uppe i en vårdnadstvist och vill kunna kritisera lagstiftare, socialtjänst och domstolar så är det inte riktigt så enkelt tyvärr. Helst av allt skulle även jag vilja utnyttja min grundlagsskyddade rätt att göra det, att få skriva på Newsmill precis som ni, och den dagen då detta är över så hoppas jag att det ska bli möjligt. Tyvärr ser världen inte ut sån idag. Ni kanske har lagt märke till att det inte finns en enda pappa i vår situation som törs ge vår kamp ett ansikte här på nätet. Bara det faktumet borde ju tala för sig själv.

Övervinn vrede med kärlek, illvilja med god vilja; övervinn snålhet med frikostighet, lögnaren med sanning.
(Buddha)

Läs även andra bloggares åsikter om media, kvällspress, Liza Marklund, Expressen, Aftonbladet, PO, feminism, manshat, papparätt, häxjakt, blondinbella, Thomas Bodström, politik, Monica Antonsson, Gömda, Asyl,