daddys

Det var en gång en riddare med en glänsande vit rustning som blev kär i en vacker mö, Emily. Emily hade haft en hård uppväxt med misshandel och övergrepp, bara för att senare inleda en relation som också involverade misshandel i hemmet vid den späda åldern 21 år, hennes misshandlande partner var tjugofem, och antas ha vuxit upp med en missbrukande pappa.

Alltid redo att hjälpa en ung mö i nöd

En dag hon äntligen kom ut ur sitt detruktiva förhållande! Den här riddaren, låt oss kalla honom Sven, lät den stackars mön flytta in till sig, tillsammans med hennes 1 år gamla dotter... Livet var så perfekt, de gick på fina restauranger, han gav henne blommor varje dag efter jobbet, de åkte på weekend semestrar till alla delar av världen ... inga mer kränkningar och hot, ingen mer rädsla för denna stackars kvinna och hennes lilla barn, som växer snabbt i detta nu kärleksfulla hem med en mamma och pappa, där ingen misshandel förekommer ...

Sven hjälpte henne också att skaffa ett besöksförbud så inte den brutala skitstöveln till pappa skulle kunna besväre henne och barnet längre, och snart bad han henne att gifta sig med honom. Deras idylliska liv var fullständigt och så perfekt. Efter att besöksförbudet permanentats kunde Sven adoptera flickan, Karin, nu 2 och ge henne hans efternamn, och strax efter hade de även en gemensam son, Jonas, livet kunde inte bli bättre för denna familj nu bestående av fyra.

Emily hade fått sin frihet tillbaks. Frihet att röra sig fritt och göra vad hon ville, fri från hennes tidigare liv av misshandel och rädsla. Sven kunde ibland ligga vaken på natten och bara titta på henne när hon sov, undrandes vad hon skulle ha haft om hon varit kvar hos detta monster, den manlige förövaren, våldsmannen ...och vad som hade hänt med hans lilla flicka, om han inte räddat henne från denna hemska situation.

Den stolta familjebeskyddaren

Emily började beöka sin mamma av och till när Jonas var omkring ett år, efter ett tag stannade hon ofta i en vecka eller mer varje gång. Hon säger till sven att hon bara behöver en paus, vilket var ok med Sven, ty det var ju hennes mor, och ingen kan ersätta familjen. Även om det fanns tillfällen då Emilys mor tittade på honom på ett lustigt sätt. Han trodde kanske emellertid att hon inte tyckte om att han inte var lika framgångsrik som sin svärfar, eller kanske gillade hon inte hans lite bohemiska klädsmak.

Sven börjar arbeta hårdare, och på Emilys enträgna begäran flyttar han närmare hennes familj, han köpte ett större hem, han köpte en bättre bil, han köpte en båt, och även om de inte var jämförbara med hans rika svärfars var det ändå hans kära ägodelar, och lite "Bling" för att visa upp för grannarna. Då han nu hade stora skulder blev han tvungen att arbeta sig upp på karriärsstegen och när Jonas var fem, arbetade han ibland sextio timmar i veckan, sällan hemma visserligen, men detta är ju vad Emily vill ... Ibland blev hon upprörd och talade om för honom att han arbetade för hårt och inte spenderade tillräcklig tid med henne och barnen, men ofta redan nästa dag kom han hem till nya inköp, en gång till ett nytt diamant armband hon hade köpt ... han kände sig så stolt över att kunna ge sin familj alla dessa fina saker , särskilt eftersom Emily hade haft det så svårt.

Plötsligt rycks mattan bort

En dag sveptes mattan bort under Sven. Han var på sitt kontor, en delgivningsman dök upp med skilsmässopapper och han förstod ingenting, han trodde att det skett ett misstag, så han ringde henne direkt . När hon svarade, och insåg att det var han, la hon på direkt utan att säga ett ord. Sven åkte genast hem, parkerade på gatan, och sprang fram till dörren, den var låst! Han försökte öppna med sin nyckel men den fungerade inte ... Han ringde henne snabbt från sin mobiltelefon, men fick inget svar. Sven ringde då hennes mammas nummer, när hon svarade var hon på ett förskräckligt humör, och vägrade berätta någonting. Innan hon lade på kallade hon honom för en patetisk tölp.

Utan att ha en aning om vad han skulle göra härnäst, satte han sig ner på översta trappsteget på farstubron och satt där med huvudet i sina händer, när han i ögonvrån blir varse ett ljus, det lyste blått ... när han lyfter sitt huvud märkte han att två polisbilar nu parkerat runt hans bil. Strax efter vrålar en polis med handen på hölstret att han skulle lägga sig ner på mage och inte röra sig ur fläcken. Utan att kunna ta in verkligheten som just nu utspelar sig i hans huvud reser han sig på svaga knän varpå polisen på nytt vrålar LIGG NER NU!!... bojor fästs runt hans handleder som låses fast bakom hans rygg, Sven blev inte fullt medveten om vad som egentligen hände förrän han kom till sina sinnen igen i baksätet på en polis bil. Han försökte fråga vad som pågick men allt han fick var föraktfulla blickar, och order om att hålla käften.

Var tog alla vänner vägen?

Efter att han visiterats tog man hans fingeravtryck och låste in honom för natten i polishusets häkte, allt han kunde göra var att sitta där, han hade ingen att ringa ... plötsligt kom han ihåg att han hade en advokat, han ringde samma advokat de hade använt för att få vårdnaden av Karin, sekreteraren sa till honom att advokaten inte kunde tala med honom, och föreslog att han hittade någon annan. Nästa morgon vid häktningsförhandlingen beskrev åklagaren ett scenario till domaren som omfattade detaljerade beskrivningar av fruktansvärda övergrepp mot Emily och barnen, Troendes att dom måste ha tagit fel på person, satt Sven bara där, bedövad. Hans nya advokat som blivt utsedd av rätten kväver en gäspning och säger sen att Sven är oskyldig och ber om att få sin klient släppt ur häktet , domaren sa nej, att han utgjorde en fara, trots att Sven sa till honom att han skulle förlora sitt jobb, förlora allt... Åklagaren påminde honom om att han hade valt att göra det han gjort, och nu måste ta konsekvenserna.

Sven fick stanna i häktet. Han ringde sina föräldrar, och de påminde honom om att när de var i nöd, så hade han flyttat ... han ringde sin bror och syster. Hans bror var inte tillgänglig, och hans syster sa till honom att han redan bränt sina broar, att han valt sin fru på bekostnad av sin familj. Han ringde några vänner, även de sa till honom att han hade grävt sin egen grav, de kunde inte hjälpa honom, de visste vad för ett monster han var ... Dom skulle minsann inte stödja något kvinnomisshandlande pedokräk. Sven ringde även sin arbetsgivare och försökte också att ta ut lite av de 400 000 kronor han sparat ihop på sparkontot ... men upplystes om att han inte kunde göra det, det framgick av skilsmässo framställningen. Ingen part har möjlighet att spendera några pengar ... ingen av parterna fick tills skilsmässan var behandlad, röra pensions eller bankkonton, utan fick endast ta ut tillräckligt för normala levnadskostnader, hushållslinne och räkningar.

Ännu ett fall i Aftonfablerna

Han blev belagd med besöksförbud i häktet ... en vecka senare var det dags för förhandlingen om permanent besöksförbud, Sven kom till den i handfängsel. Advokaten såg lika trött och ointresserad ut som förra gången ... domaren beordrade att förbudet skulle permanentas, han fick inte gå inom fem hundra meter från sitt hem, familj, barnens daghem, skolor, osv ... Han fick sparken från jobbet han hade haft i 10 år en vecka senare, på grund av besöksförbudet, och åtalet mot honom, hans företag marknadsför sig mot många barn och familjer, och de ville inte att någon skall förknippa varumärket med kvinnomisshandel och övergrepp.

Vid huvudförhandlingen kallade Emily in vittnen till övergreppen, hon beskrev hur hon hade berättat för dem dagligen och varje vecka om sitt helvete, en dam beskrev särskilt detaljerat hur hon hade fått höra av Emily att han inte tillät henne ha några pengar, att hon var tvungen att tigga och be. Han kontrollerade alla tillgångar. Flera av hennes vänner från kvinnojouren berättade detaljerat hur hon sagt till dem att hon misstänkte sexuella övergrepp mot barnen, att de inte ville intervjua barnen för att inte orsaka dem mer smärta, men att Emily berättat för dem om de grymheter som försiggått i deras hem på daglig basis.

Sven dömdes till 5 års fängelse. I Sexpressen och Aftonfablerna slogs nyheten om ännu ett fruktansvärt fall av barnövergrepp och kvinnomisshandel upp. Sven gavs av tidningarna namnet Filipstadsmannen. Han försökte några gånger att begära resning då han tyckte att han hittat nya uppgifter på sin oskuld, men hans resningsansökningar beviljades aldrig. Ingen av hans barn eller familj hälsade på honom i fängelset. Han skrev brev till barnen, men fick aldrig några svar.

Den ljusnande framtid...

När han slutligen släpptes efter avtjänat straff, var han fortfarande förbjuden att ta någon som helst kontakt med sin familj. Skilsmässan var nu slutgiltig sedan länge, hon fick hus, bil, barn, han förpliktas dock att betala ersättning till Emily för barnen varje månad, baserad på inkomsten han hade innan allt detta hände. Skadeståndet dras även det månadsvis från hans lön. Sven arbetar nu i en snabbmatsrestaurang, och bor i en billig etta i ett hyreshus. Ibland tvingas han skamset att med mössan i hand gå till socialen för att få ut några matcheckar som han kan använda i den lokala butiken.

Hans bild och identitet finns sedan länge på internet som den dömda pedofil han är. Detta kommer inte att tolereras i några finare villakvarter, det inser han själv. Han saknar barnen, speciellt sin egen son, och gråter ofta när bilden av honom ideligen flashar förbi inne i hans huvud.

Den nya mannen i Emilys liv, har nu adopterat båda barnen och ger Sven hatiska blickar då de råkar på varandra på stan. Han tänker, där är det där "monstret" som har gjort allt detta mot mina älsklingar ...Ännu en riddare i skinande vit rustning, på uppdrag att rädda de stackars kvinnorna och barnen, som utsatts för våld i hemmet, ur klorna på ännu en manlig kvinnomisshandlare och pedofilt odjur ...

Sensmoralen i historien:

Även om alla män uppfostras till att vara denna riddare i skinande vit rustning, är det just detta som skapar den epidemi av falska anklagelser vi upplever, och som gör det möjligt för kvinnor att komma undan med dem. Detta bussande av män mot män, möjliggör eliminerandet av papporna ur barnens liv ... Vårt samhälle utnyttjas och sugs torrt av dessa psykopatiska kvinnor, och för att undvika den här typen av scenario föreslår jag nu att män slutar att "rädda" kvinnor... Det är svårt att be om detta, men det verkar vara det enda sättet att stoppa falska anklagelser, missbruk av domstolar, bedrägliga och felaktiga besöksförbud, osv ... Männen är ofta skyldiga till undanröjandet av dessa fäder ur barnens liv, genom att bara lyssna på en sida av historien, och varande den där riddaren i vit rustning alltid beredd att stå upp för att skydda de "svaga" värnlösa kvinnorna från alla manliga monster därute. Den före detta kvinnan i mitt liv har också lyckats hitta en ny krigare beredd att försvara hennes ära. Utan att vara medveten om det håller han på att ödelägga sitt liv, genom att lydigt gå rätt i fällan.

Läs även andra bloggares åsikter om pappa, pappor, daddys, fathers, feminism, barn, män, kvinnor, jämställdhet, jämlikhet, falska anklagelser, myter, riddare, vit rustning, brottlighet, kriminalitet, övergrepp, incest, pedofili, oskyldigt dömd, politik, aftonbladet, Expressen, media, manshat, förföljelser, borderline, personlighetsstörning, saga, vuxna,