daddys

Jag har hittills inte skrivit så mycket om mitt eget fall här. Jag har inte velat att mitt namn på något sätt skall bli förknippad med denna blogg. För de flesta människor är nog detta svårt att förstå. Men alla ni som någon gång varit inblandad i en strid mot vår social"tjänst" vet ju. De enda som har lyckats vinna mot denna koloss är dom som fått hjälp av media. Det har inte jag. Då de flesta svenska nyhetsmedier har en uttalat feministisk grundsyn så är dessutom chanserna till det rätt små. Speciellt om dom får reda på att jag är "daddy". Läs denna artikel i Aftonbladet. Googla sedan på de 5 kvinnor som undertecknat dyngan så förstår ni vad jag menar.
Aftonbladet upplåter redaktionellt utrymme till extremister ifrån ROKS. Detta måste dom väl ändå vara medvetna om?

Nu har alltså det som jag hela tiden fruktat hänt. Jag är anmäld till socialtjänsten av modern. Dom skall nu starta en utredning mot mig. Jag vet inte än vad jag är anmäld för, det har jag tydligen inte rätt att få reda på. Det berättade handläggaren på familjerätten då hon ringde idag kl 11.45.

Jag skickade under min förra umgängeshelg två långa mail till familjerätten där jag dels uttryckte oro för min dotters psykiska hälsa. Hon visar allt mer tydliga tecken på ångestkänslor. Hon är 4 år! Jag bifogade domen från tingsrätten från April i fjol då dom tog vårdnaden ifrån mig. I domen står klart och tydligt att mamman har begått brott mot både barnet och mig. Bl a egenmäktighet och falsk tillvitelse. Det står att mamman och mormodern är ansvariga för konflikten. Det står att tingsrätten ifrågasätter om mamman är den mest lämpade vårdnadshavaren, att tingsrätten inte fäster någon tilltro till hennes uppgifter om min påstådda "farlighet". Dom tog emellertid ändå vårdnaden ifrån mig. Detta på inrådan från familjerätten. 

Jag har sedan den upplevelsen inte vågat kontakta varken familjerätten eller socialtjänsten, trots att både jag och min dotter sedan domen blivit utsatta för umgängessabotage, påhopp, fruktansvärda ilskeattacker, offentlig förtal och fortsatta lögnaktiga påståenden om att jag skulle vara farlig, hotfull och olämplig som förälder. Det som till sist fick mig att ändå våga var att mitt barn mår allt sämre och t o m visar tecken på ren ångest. Det skall man inte behöva ha när man är 4 år. Men nu får jag precis som jag fruktade betala priset för detta.

Jag försökte verkligen i mina mail till familjerätten visa bortom allt rimligt tvivel hur mamman medvetet ljuger om, och förtalar mig. Detta kunde jag göra tack vare att jag dokumenterat många av våra möten med hjälp av inspelningar och vittnesmål. Jag trodde att jag nu hade tillräckligt på fötterna för att dom slutligen skulle inse att dom nog rekommenderat fel person som enskild vårdnadshavare.

Därför blev jag idag först glad när handläggaren på familjerätten idag ringde och berättade att dom nu lämnat en anmälan till barn & ungdom angående vår dotter. Jag tänkte: "äntligen har dom läst och förstått". Men i nästa sekund rämnade hela min värld, då hon fortsätter: "angående hur xxxxx har det hos dig". Det tar mig några sekunder att förstå vad hon har sagt, sedan utbrister jag "HOS MIG??" "Ja mamman har lämnat uppgifter som får oss att vilja utreda detta.

Det blev alltså precis så som jag fruktade då jag skickade min anmälan om hur vår dotter behandlas av sin "ömma" mor. Denna mor har nu anmält mig för någonting. Vad hon påstått fick jag som sagt inte reda på av familjerättens handläggare. Detta måste jag alltså nu fundera över ett antal sömnlösa nätter framöver. Våld? Övergrepp? Något annat? Chansen är nu stor att jag blir ännu en i raden av oskyldiga fäder som slängs i fängelse för någott påstått brott mot den heliga kvinnofriden, eller än värre mot mitt älskade barn.

Hur kan detta tillåtas? Har vi ett rättssamhälle där alla har lika värde och samma rättigheter eller har vi det inte?
Alla som påstår det förra måste vara helt blinda. Jag har på något sätt lyckats lura mig själv, trots att jag drivit denna blogg i ett halvår och trots alla fall och beskrivningar över vad som sker i vårt samhälle. Naivt har jag inbillat mig att jag på något sätt skall vara undantaget från regeln. Att i mitt fall måste dom ju ändå till slut se. Det är ju så tydligt.

Men den illusionen är också krossad nu. Kanske det var hög tid. Jag vet inte om det finns någon som kan hjälpa mig? Jag har varit så noggrann som möjligt i mitt val av advokat denna gång och jag litar på honom, men frågan är om det räcker med en bra advokat. En kvinna med barn anser sig kränkt eller t o m utsatt för brott. Jag som pappa är den utpekade förövaren. Vilken advokat kan vinna mot dom oddsen?

På Skogomeanstalten får man inte ha internet. Man kan ju använda det till olämpligheter gubevars. Så om jag hamnar där, vilket är troligt då det ju ligger i Göteborg, så blir det inga fler blogginlägg på några år.  Jag undrar vad jag skall säga i gruppsessionerna i den behandling mot kvinnovåld och barnövergrepp som jag kommer att tvingas delta i...Jag är falskt anklagad? Den har dom nog aldrig hört förut....

I morgon träder IPRED lagen i kraft. Då är min identitet inte längre garanterad det skydd som stadgas i bl a tryckfrihetsförordningen. Men frågan är om jag bör fortsätta blogga anonymt eller om jag bör gå ut med mitt namn och get fäderna i Sverige ett ansikte. Råd angående detta mottages också tacksamt.

Med detta avslutar jag dagens inlägg. Måste sätta in pengar på min dotters mors konto innan månaden är slut. Annars anmäler hon mig till försäkringskassan igen...

Läs även andra bloggares åsikter om pappa, jämställdhet, grundlagen, mänskliga rättigheter, falska anklagelser, socialtjänsten, familjerätten, barnmisshandel, kvinnofrid, kvinnomisshandel, sexuella övergrepp, feminism, IPRED, övervakning, FRA, politik, barnkonventionen, media, kvällspress,