Nu är frågorna postade till samtliga riksdagsledamöter och även till lagrådet. Den slutgiltiga versionen är den som finns att läsa på gårdagens blogg, dock med några få små ändringar. Detta kommer att följas upp och jag behöver fortfarande fler människor som vill ställa sig bakom mitt upprop. Kanske vi såsmåningom när allvaret bakom det jag skriver om går upp för människor, kan få till stånd ett nytt "bondetåg" och 30 000 människor återigen kan tåga tillsammans mot riksdagshuset och kräva rättvisa och jämlikhet för män, kvinnor, barn, invandrare, och alla andra som tvingas utstå smärtan av att vara dikriminerade. Jag hade ingen aning om att det gjorde så här jävla ont. Hur ska man kunna förstå det innan man själv blivit offer för det?

Idag tänker jag inte bli långrandig. Monica gjorde mig glad genom att ta upp mitt upprop på sin blogg i morse. Måtte hon få både guldspadar och alla stora journalistpris som finns. Jag kan inte komma på en enda journalist i Sverige som förtjänar det mer. Du förstår inte vad ditt modiga ställningstagande och din förträffliga bok har gjort för barnen och papporna i vårt land, även om just vår sida av saken inte belysts speciellt i debatten har den ändå fått mer uppmärksamhet än någonsin förut. Det är din förtjänst. Kanske våran och barnens tacksamhet kan värma lite mitt i den otäckt kalla och mörka hatstorm du nu tvingas genomlida. Tusen kramar och ett stort TACK! från daddys. Kunde jag påverka det skulle du fanimej få fredspriset också.

Jag tänkte lätta upp stämningen med lite komik på bloggen idag. Hur många gånger har man inte garvat åt denna patetiska och förtryckta man och far? Utan att begripa allvaret bakom humorn....Varsågoda, Psycho dad!





Läs även andra bloggares åsikter om pappa, pappor, Monica Antonsson, feminism, diskriminering, orättvisa, barn, politik, al bundy, psycho dad,