daddys

Jag har träffat många som du

Det känns lite som jag känner dig Sofie. Jag var ett år av mitt liv en av dom människor som staten betalade för att "behandla dig". Nej Inte just dig, men ändå har jag mött "dig" många gånger i mitt yrkesliv. Det hela började med att jag plötsligt fann mig arbetslös för ca 10 år sedan, och en dåvarande vän rekommenderade då mig till hans arbetsgivare i Norge. Där fick jag börja som vikarie på en stiftelse, som jobbade med ungdomar som du. Som spårat ur och börjat använda droger, vissa tjejer och killar var tuffa och slog ner och rånade sina jämnåriga på mobiler och pengar, andra som var mer sköra sålde sig själva för en stunds frid. Som du.

Jag fick jobb på akutintaget som kallades för torpet. Det var ett hus som låg långt och djupt inne i finnskogen. Det behövdes inga lås och larm. Det var minst 5 timmars promenad till stora vägen. På denna avdelning var vi 4 vuxna och 4 ungdomar. Då ni kom var hade ni en stenhård attityd, men under fanns rädslan och gråten, men den visade ni inte. "Dra åt helvete" attityden var ert enda försvar mot det som gjorde så ont därinne.

På vår avdelning Torpet var det hårda bandage och fritt från KBT och annat flum. Inga ungdomar ensamma utan vuxens sällskap, ett hövligt uppförande mot alla, man hjälpte till då man blev tillsagd och på dagarna var det hårt fysiskt arbete. Det fanns inga socionomer på vår avdelning. Bara för yrket lämpliga  människor med ett tufft psyke och sunt förnuft. Vissa av er barn började trivas ganska snart. Ni uppskattade dom absoluta gräserna vi satte. Dom gav trygghet. Vi gjorde också mycket kul ihop. Practical jokes, bus och lek blev det mycket av mellan plikterna. På helgerna åkte vi Go cart, Gick på Peppes Pizza eller en bio. Visst längtade ni hem ibland, men socialen hade ju vårdnaden om er nu. I Norge heter det Barnevernet. Ett namn som kan diskuteras, men ni som hamnade hos oss hade ändå tur.

Det var på turen det vände

De ungdomar som inte skötte sig efter husets få men strikta regler togs ut på skogstur. Kängor, ordentliga vildmarkskläder, ryggsäck och tält. En ungdom, två vuxna. Det gillade ni inte alls, men dom som vägrade väntades helt enkelt ut. Vi hade alltid mest tålamod. Sedan var det marsch i hårt tempo tills ni var helt färdiga. Vi tog ibland pauser, och då hade ni chansen att prata med oss. Berätta var skon klämde. Även på kvällarna runt elden fanns chansen, men vi pressade inte. Vi visste att det till slut skulle komma ändå. Men under marschen skulle det vara tyst. Den tuffaste av er alla höll ut i 7 veckor minns jag,

men oftast tog det bara någon dag eller ett par, sedan kom historierna, tårarna, ångesten. Då fanns vi där. Vi lyssnade, vi kramade. vi höll. Vi grät ibland med. Det var inga roliga historier, det kan jag försäkra. Där började tilliten till vuxenvärlden sakta gro igen. "Det var på turen allt vände" sa många av er efter vi sågs igen något år senare. Efter sex månader så var det utslussning till nästa del i behandlingen. Stor gård, nära vägar, många ungdomar, ännu en stor omvälvning. Men jag vill minnas att ni alla längtade tillbaks till torpet. Det var ofta den första riktiga familj ni någonsin upplevt.

Vi var alltid två män och två kvinnor i personalen. Vi levde ihop med er i två veckor, sedan var vi lediga i två. På det sättet kom vi nära, kunde bygga upp ett förtroende. Det fanns alltid både en "mamma" och en "pappa" till hands då det behövdes. En som ni kände och litade på. Och behövdes gjorde det ofta. När attityden skalades bort var ni helt underbara därunder allihop. När ni fick bli barn igen. Ibland gick det lätt, ibland tog det tid, men vi misslyckades nästan aldrig. Stiftelsen som drev dessa hem var privat och mycket lönsam. Vi hade bra lön och hade alltid en generös helgbudget så vi kunde göra roliga saker med er barn. Jag får nästan tårar i ögonen när jag tänker på er. Vad gör ni nu? Hur har det gått? Lyckades vi reparera lite av det som var trasigt? Jag hoppas och tror det. 

Från himmel till helvete

Sedan fick jag själv barn. Mitt andra. Då sökte jag jobb närmare hemmet så jag inte skulle behöva vara borta två veckor åt gången. Eftersom jag nu tyckte att jag hade rutin och erfarenhet av att jobba med ungdomar med drog och kriminalitetsproblem, sökte jag ett ettårs vikariat på ett statligt svenskt behandlingshem som drevs av SiS (Statens instutionsstyrelse). Det hette Brättegården och låg i Vänersborg. Sveriges största låsta instution för flickor mellan 13 och 18 år som var omhändertagna av socialtjänsten under lagen om "vård" av unga, LVU.

Det var där jag träffade "Sofie" och hennes kamrater. Flickorna utan framtidstro, utan hopp som blev fängslade av socialtjänsten när dom var 13 år gamla, bakom låsta dörrar och höga stängsel. Det var en snabb resa från himmel till helvete. Huset såg ut som ett kommunkontor, med dörrar av pansarglas in till korridorerna med era rum. Dessa låstes och larmades kl 10. Om ni skulle röka så fanns en rastgård med höga taggtrådsstängsel på baksidan. Attityden ni hade när ni kom, blev bara värre och mer hatisk för varje dag vi tvingade er in i SiS utprovade mallar. Det var KBT behandlingar och lektioner i etik. Jag undrar vilka barnpsykologer som suttit och klurat ut dessa metoder?

Dagarna var indelade i block, och för varje block ni skötte er ordentligt fick ni 10 kr som delades ut som veckopeng. Men om ni inte skötte er enligt regelboken så blev det ett "Nej på blocket", och pengarna drogs in. Vilket naturligtvis mynnade ut i att ni sket i allt resten av det blocket, och då fanns det inte mycket vi kunde göra åt det. Inte ens jag lyckades lära mig hela den där regelboken på ett helt år.

Jag kan fortfarande höra era skrik

Om ni eller någon annan tjej på någon annan avdelning "blev psykotisk eller aggressiv" så gick larmet vi alltid hade i bältet, och så fick vi rusa. Sen en vuxen på varje lem, som tryckte ner. Om ni inte gav upp så blev det isoleringen. Ett kalt rum 4x3 meter med en madrass på golvet och ett kikhål i dörren. Där fick ni skrika och banka huvudena i väggen. Jag undrar vem som hade värst ångest dom nätterna. Ni eller jag? Jag kan fortfarande höra era skrik. Men för det mesta var det lugnt. Ni därute och vi bakom vår glasvägg där vi satt

och vaktade er. Jag kände ert hat. Det gick rätt in i hjärtat på mig, och jag hade alltid en jobbig känsla i bröstet när jag skulle till jobbet, som gick på tre skift. Personalen byttes ut hela tiden enligt schema, bara ni barn var kvar.

Om ni fick permission och lov att åka hem en helg så var det visitering avklädning och duschning så fort ni kom tillbaks. Varje väska, varje necessär, alla era privata saker rotades igenom.

Inom SiS var det krav på socionomutbildning om man ville få ett fast jobb. Det var nästan bara jag som saknade den utbildningen. Ibland försökte jag ta upp med dom andra kollegorna vad jag ansåg om vissa metoder och kom t o m med förslag på alternativ. Jag blev då kallad in till chefen som ifrågasatte ifall jag inte trodde på deras arbetsmetoder? Jag var feg den gången, nybliven far och beroende av lönen så jag teg.

Även i den slutna ungdoms "vården" har genusexperterna nu gjort sitt inträde. SiS bedriver numera "En jämställd vård och behandling". Vidare skryter man med sina goda behandlingsresultat. 15% av de unga tjejer som tvångsvårdats på våra barnfängelser klarar tydligen att leva ett liv utan droger efter fem år från utskrivning. I Norge låg den siffran på 60%.

Men då jag berättade för mina socionom kollegor om hur vi arbetade där uppe och hur vi drog med ungarna ut på turer i skogen med tält så ansåg dom att vi hade kränkt barnen?? Vi tvingade dom ju att göra något dom inte ville.

Våld och hat

Sofie är inte det första barnet som tagit sitt liv efter att ha hamnat i mamma statens trygga armar. På brättegården försökte dom ibland också. Som tur var så lyckades ingen det året jag var där. Men det var många våldsincidenter. Nästan dagligen skrevs rapporter om våld. En gång försökte två av tjejerna att sticka en vässad tandborste i tinningen på en i personalen. Dom satt där dömda under en paragraf som heter 15. Ofta i flera år. Och dessa hem är inga behandlingshem. Det är fängelser. Fängelser för barn som drivs av staten Sverige och som betalas av socialtjänsterna i kommunerna. Upp till 4000 kronor per sängplats och natt kunde det kosta en kommun att tvångsplacera en unge där. Ett barn som inget hellre ville än att få komma hem igen. Dessa tjejer hade inte begått några grövre brott. Det behövdes egentligen inga klara skäl för att placera dom. Jag läste igenom socialtjänsternas journaler, men hittade inte ett enda barn som egentligen begått något annat brott än att dom gett fingret åt vuxenvärlden och gjort revolt. En sund reaktion faktiskt, så som den ser ut idag. Dom 15% som slutade med droger, hade nog gjort det ändå. Jag tror inte det var "behandlingens" förtjänst.

Sofie var då en av fyra intagna flickor på det HBT hem hon var placerad på. De fyra togs om hand av tio anställda. Trots 2,5 personal per flicka var tillsynen mycket dålig. Socialkonsulenterna StefanRoman och Lena Uddemar skrev i sin rapport att flickorna kan "vistas i olämpliga miljöer utan att behandlingshemmet reagerar". "Länsstyrelsen uppmärksammade särskilt att en inskriven ungdom under ett drygt halvår hade ett pågående missbruk... av journalanteckningarna framgick att behandlingshemmet hade svårigheter att förhindra flickans fortsatta missbruk".

Ni skyller på fel person

Men utanför rättssalen där en 42 årig trasig knarkare sitter och skall dömas för 6 våldtäkter, står lynchmobben med plakat där dom propagerar för dödsstraff. Sofie behövde smärtlindringen han tillhandahöll och betalade med sig själv och sin ungdom. 6 gånger gick hon tillbaks till mannen för att "våldtas" igen. Men dom verkliga brottslingarna gömmer sig som vanligt. Osynliga bakom sina paragrafer om sekretess. Jag önskar att människorna därutanför rättssalen kunde förstå att dom riktar sin vrede åt fel håll. Jag önskar att dom kunde förstå att detta blir slutstationen efter familjerätterna först eliminerat den ena, ofta mest kompetenta föräldern, genom att ta ifrån denne vårdnaden om barnet. Så fort det uppstår en tvist om vårdnaden ser dom sin chans. Sen är man som förälder chanslös. Dom kan ta ens barn utan att ens meddela det.

Efter det är det sedan mycket lättare att ta barnet från även den andre föräldern i ett senare skede. Då använder dom dessutom det som den förste föräldern sagt och skrivit i tvisten.

Hur hjälper vi en flicka som Sofie?

Kanske det efter jag har berättat detta kapitel ur mitt liv blir lite lättare att förstå min oro och ångest jag känner. Min underbara, vackra, kärleksfulla dotter är i farozonen. Hon riskerar också nu att råka ut för "barnets bästa" som dom har mage att kalla det. En dag är det kanske hon som hittas hängande på en toalett. Eller ert barn. Vad krävs för att människor ska förstå att dom skadar och t o m dödar våra barn. Allt under parollen "barnets bästa".
20 000 barn om året slår dom klorna i med sina SoS och LVU lagar. Detta är en vinstmaskin utan dess like. Men som anställd fick man alltid höra hur ansträngd ekonomin var. Alla platser behövde fyllas.

Förlåt mig Sofie och alla ni andra som drabbades av min vård det där hemska året. Jag trodde jag hjälpte, precis som dom andra som jobbade där. Men jag vill helst radera det året från mitt minne helt och hållet, så jag slipper minnas. Så jag slipper skulden. Kanske kan jag betala tillbaks lite genom att synliggöra det dom gör. Jag hoppas det.

Vila i frid vackra Sofie. Jag hoppas din mamma vinner striden mot socialtjänsten. Jag hoppas du får upprättelse och att dina verkliga banemän kan dras fram i ljuset. För dom är inga utslagna knarkare. Långt därifrån.

Britta Svensson på Expressen avslutar sin krönika med en fråga. Hur hjälper vi en flicka som Sofie?
Det är för sent för Sofie, Britta. Men det finns det finns tusen och åter tusen barn i Sverige som dagligen med våld slits från en av sina föräldrar. i 95% av fallen sina pappor. Dom som finns där för att skydda.  Det händer mitt framför er. Just nu. Dom finns det fortfarande tid att hjälpa. Men det vill ni ju inte. Det är tydligen inte politiskt korrekt. Ni tycker ju att det är viktigare att skydda såna som Liza Marklunds goda namn, eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om socialtjänsten, LVU, Sofie, Liza Marklund, Britta Svensson, Expressen, Politik, Juridik, Ungdomsvård, socialpolitik, papparätt, familjerätt, ungdomshem,

 

Flest kommentarer och flest millningar, överst på Newsmill,  jag blev nog mest förvånad av alla. Tack alla ni som kommenterat. En del upprörda kommentarer blev det ju också, noterade att de flesta var skrivna av män. Det förvånar mig inte heller. De mest arga feministförsvararna är just män. Det ligger i generna att vi ska försvara kvinnor. Många män tror fortfarande att dom gör det genom att bli feminister. Det ligger nästan lite humor i det.

Ovan ser ni världens första demokratiska författning. Enligt mig världens vackraste dokument. Den som följt mina skriverier vet att jag agiterat starkt för införandet av en författningsdomstol i Sverige. Endast en stark oberoende rätt kan garantera oss att slippa bli utsatta för de brott mot vår konstution som f n tillåts. Jag är bara ett offer av tusentals. Jag säger, det är åter dags att ta upp kampen och försvara våra grundläggande rättigheter. Att inte bli särbehandlad p g a kön är bara en av våra grundlagar som ständigt kränks.

Den Amerikanska Revolutionen

Efter Boston Tea Party, Dec 16, 1773, där amerikanska kolonister dumpade 342 containrar te i Bostons hamn, införde det brittiska parlamentet en rad lagar som svar på upproret i Massachusetts.

I maj 1774, anlände general Thomas Gage, befälhavare för alla de brittiska militära styrkorna i kolonierna till Boston, följd av fyra regementen med brittiska trupper. Den första kontinentala kongressen sammanträdde på hösten 1774 i Philadelphia med 56 amerikanska delegater representerandes varje koloni, (utom Georgia). Den 17 september, deklarerade kongressen sitt motstånd mot de repressiva lagar som införts av parlamentet, och beslutade att de "inte skall följas" (låter det bekant)?, Man hade också börjat bildandet av lokala miliser.

Således eskalerade de ekonomiska och militära spänningarna mellan kolonisterna och britterna. I februari 1775, hölls en provinsiell kongress i Massachusetts under vilken John Hancock och Joseph Warren inledde de defensiva förberedelserna för ett tillstånd av krig. Det engelska parlamentet deklarerade Massachusetts för att vara i ett tillstånd av uppror. Den 23 mars i Virginia, den största kolonin i Amerika, hölls ett möte med koloniernas delegater i St Johannes kyrka i Richmond. Resolutioner lades fram av Patrick Henry som satte kolonin i Virginia "i ett läge av försvar ...

mönstrandet, beväpnandet och disciplinerandet av så många män som kan vara tillräckligt för detta ändamål." Före omröstningen om hans resolutioner, levererade Henry det berömda talet nedan, bedjande delegaterna att rösta ja. Han talade utan några anteckningar i en röst som blev högre och högre, och som nådde sitt klimax med det nu berömda slutet. Efter sitt tal vann hans resolutioner med knapp marginal, och därmed gick Virginia med i den amerikanska revolutionen.

Dog dom förgäves?

När jag läser dessa rader slås jag av att alla dessa män som offrade sina liv för att vi, deras efterlevande skulle få leva som fria medborgare med mänskliga rättigheter kanske gjorde det förgäves. Efter den amerikanska revolutionen skrevs den första demokratiska författningen i världshistorien. En författning som gav makten till folket och gjorde de styrande till våra tjänare, istället för tvärtom. Patrick Henry uppmanade oss efter detta att med vakta denna juvel från alla som hotade den.

Jag för min del vill hedra minnet av de som dog för att ge oss denna vackra gåva, med en påminnelse om hans ord. Vi måste vakta dom mot dom krafter som jobbar för att nu ta dom ifrån oss. En efter en.

Idag kan vi inte göra väpnad revolution som på den tiden,

Men vi kan våga protestera. Vi kan vägra att ta på oss de kedjor som än en gång håller på att smidas. Vi kan vakna upp från den förljugenhet och det hyckleri som är så tydligt och vägra att låta dom komma undan med det längre.
Dom pratar om jämställdhet men inför apartheidlagar.
Dom pratar om rättvisa samtidigt som dom fyller sina egna fickor och tömmer våra.
Dom pratar om öppenhet men sekretessbelägger allt som dom inte vill att vi ska se.
Dom talar om rättssäkerhet samtidigt som vi har politiska fångar som sitter oskyldigt dömda med myndigheternas goda minne.
Dom talar om finanskris samtidigt som dom öser pengar över sig själva och även en socialtjänst och barnhemsindustri som stjäl våra barn, och som är så lönsam att riskkapitalister går in och investerar i den.
Dom avlyssnar våra telefoner och läser våra brev.
Dom tar ifrån oss rätten till anonymitet och källskydd och stympar det fria ordet.
Det som kommit hittills är bara början. Betydligt brutalare lagar än FRA och IPRED är redan på ritbordet.

Talet som Patrick Henry levererade den där dagen är fortfarande aktuellt. Så här löd det:

Ge mig frihet eller ge mig döden

"Ingen människa tycker mer om patriotism än jag, likväl de färdigheter hos de mycket nobla herrar som just har tagit plats i kammaren. Men olika män ser ofta samma ämne i olika ljus, och därför hoppas jag att det inte kommer att ses som respektlöst av dessa herrar om, jag i underhållandet av mina åsikter utgår från en ståndpunkt mycket olik deras. Jag tänker nämligen tala för mina åsikter fritt och utan förbehåll.

Det är inte tid för ceremonier. Frågan inför parlamentet idag är en av de hemska ögonblicken i detta land. För min egen del anser jag att det är inget mindre än en fråga om frihet eller slaveri, och i proportion till storleken för detta ämne borde den fria debatten få råda. Det är endast på detta sätt som vi kan hoppas att komma fram till sanningen, och fylla det stora ansvar som vi har till Gud och vårt land. Att hålla tillbaka mina åsikter i en sådan tid, av rädsla för att jag riskerar att betraktas som skyldig till förräderi mot mitt land, anser jag skulle vara en handling av illojalitet mot himmelens majestät, som jag vördar framför alla jordiska kungar.

Herr talman, det är naturligt för människor att klänga sig fast vid illusioner av hopp. Vi är benägna för att blunda för smärtsamma sanningar, och lyssna sirenernas sång, tills den dag då hon förvandlar oss till odjur. Är det här de av våra vise män, som bedriver en stor och svår kamp för frihet? Är vi beredda att ses av våra efterlevande som de som hade ögon, men inte såg, och som hade öron, men inte hörde, de ting som så mycket berörde våran eviga frälsning? För min del, oavsett den själsliga ångest det kan kosta, är jag villig att veta hela sanningen - att veta det värsta och att sörja för det.

Jag har endast ett ljus med vilken mina fötter guidas, och det är erfarenhetens ljus. Jag känner inte till något sätt att

agera ur framtida perspektiv, men dock av det förflutna. Och att döma av det förflutna, jag vill veta vad som i det brittiska ministeriets handlande de senaste tio åren, som kan motivera de förhoppningar som herrarna har anledning att trösta sig själva och parlamentet med? Är det det lömska leende som våra motioner mötts av på sistone? Tro det inte, sir, det kommer att visa sig vara en snara för dina fötter. Lid inte förnedringen att bli förrådd med en kyss. Fråga er själva hur det vänliga mottagandet av våra motioner stämmer med dessa krigsrelaterade förberedelser som täcker våra vatten och förmörkar vår mark. Är flottor och arméer det som krävs för kärlek och försoning? Har vi visat oss så ovilliga att förenas att våld måste kallas in för att vinna tillbaka vår kärlek?

Låt oss inte lura oss själva mina herrar. Detta är förberedelser för krig och vårt obetingade underkuvande - Det argument som kungar använder som sin sista utväg. Jag frågar herrarna, vad innebär detta krigiska beteende, om dess syfte inte är att tvinga oss till underkastelse? Kan herrarna komma på något annat möjligt motiv för det? Har Storbritannien någon fiende, i denna fjärdedel av världen, som kräver all denna ansamling av flottor och arméer? Nej, hon har ingen. De är avsedda för oss, de kan inte vara avsedda för någon annan. De skickas över för att binda och nita på oss dessa kedjor som det brittiska ministeriet har smitt på så länge. Och vad har vi att bekämpa dem med? Ska vi försöka med argument? Mina herrar, vi har försökt detta under de senaste tio åren. Har vi något nytt att erbjuda på det området? Ingenting. Vi har vridit och vänt denna fråga på alla sätt möjliga, men det har varit förgäves. Ska vi ta till en enträgen bön och ödmjukt vädjande? Vilka argument skall vi hitta som inte redan har förbrukats? Låt oss inte, jag ber er, lura oss själva längre. Mina herrar, vi har gjort allt som kan göras för att undvika stormen som nu håller på att rasa in över oss. Vi har gjort framställningar, vi har protesterat, vi har gjort eftergifter, vi har böjt oss inför tronen, och har vädjat till dom att ändra sin inställning och gripa de tyranniska händerna på ministeriet och parlamentet. Våra framställningar har tillbakavisats; våra protester har skapat ytterligare våld och förolämpningar, våra förslag inte har beaktats, och vi har enbart mötts med förakt, från foten på tronen. Efter att förgäves ha uttömt alla dessa möjligheter, kan vi ändå hysa hopp om fred och försoning? Det finns inte längre något utrymme för hopp. Om vi vill vara fria - om vi menar att bevara de ovärderlig privilegier som vi har stridit för så länge - Om vi menar att inte överge den ädla kamp som vi har jobbat för så hårt , och som vi har svurit att aldrig överge tills det praktfulla målet för vår kamp är vunnen, så måste vi kämpa! Jag upprepar det, mina herrar, vi måste kämpa! Ett tagande till vapen och hoppet till herren är allt som återstår för oss!

De säger, mina herrar, att vi är svaga - att vi inte klarar av en så väldig motståndare. Men när ska vi bli starkare? Kommer det att bli nästa vecka eller nästa år? Kommer det att bli när vi är helt avväpnade, och har en brittisk vakt stationerad i varje hus? Ska vi samla styrka genom vankelmod och passivitet? Ska vi skaffa resurser till ett effektivt motstånd, genom att lägga oss på rygg och krama den illusoriska gasten av hopp, tills våra fiender har oss bundna till händer och fötter?

Mina herrar, vi är inte svaga, om vi korrekt använder de medel som Gud placerat i vår makt. Tre miljoner människor, beväpnade i det heliga försvaret av vår frihet, är i ett land som det vi har, oövervinnliga mot allt som vår fiende kan skicka mot oss. Dessutom, mina herrar, kommer vi inte att behöva strida ensamma. Det finns en rättvis Gud som leder nationers öden, och som kommer att resa fler vänner att kämpa denna kamp med oss. Kampen, är inte enbart för den starke ensam, den är för de vaksamma, de aktiva, de modiga. Dessutom, mina herrar, har vi inget val. Om vi i grunden varit starka nog att kräva den finns det inte längre något sätt att dra sig ur. Det finns ingen reträtt förutom i underkastelse och slaveri! Våra kedjor är smidda! Deras klinkande hörs redan på slätterna i Boston! Kriget är oundvikligt - och låt det komma! Jag upprepar det, mina herrar, låt det komma!

Det är förgäves, mina herrar, att bordlägga frågan. Män kan skrika "Fred! Fred!" - Men det finns ingen fred. Kriget har redan börjat! Nästa våg som sveper från norr kommer att innebära att våra öron konfronteras med ljudet av rungande vapen! Våra bröder är redan ute på slagfältet! Varför står vi passivt här? Vad är det som mina herrar vill? Vad önskar ni? Är livet er så kärt, eller freden så söt, att den skall kunna köpas till priset av kedjor och slaveri? Förbjud det, allsmäktige Gud! Jag vet inte vilken kurs andra väljer att ta, men för mig gäller enbart en. Ge mig frihet, eller ge mig döden!

Patrick Henry - 23 mars 1775

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, mänskliga rättigheter, diskriminering, Grundlagen, jridik, politik, medborgarrätt, Patrick Henry, Konstutionen, FRA, IPRED, Socialtjänsten, Finanskrisen, daddy,

Vi får väl se om den kommer in. Vad jag satte för rubrik behöver jag knappast tala om.

I morgon blir det en hektisk dag. Så därför säger jag godnatt nu och går och försöker få mig lite sömn.

Skall lägga upp några ringsignaler för nedladdning, fräscha upp designen på sidan och lite annat, men det får vänta tills det finns tid och ork. Tack alla trogna läsare så länge. "The fight continues".

"Jag ska kastrera dig din jävel" , det var det hon skrek den försmådde flickvännen Mia Ekström 26 innan hon satte en 1,8 millioner volt stark s k "stun gun" mot skrevet på sin ex pojkvän och tryckte av.

Detta hände i Malmö nyligen. Mia som tydligen inte gillar att bli "dumpad" lockade sin f d pojkvän upp till lägenheten under någon falsk förespegling. Där satte hon detta vapen mot mannens skrev och tryckte av medan hon samtidigt skrek ut sin avsikt med det hela. Som tur var för killen så hann han vrida sig bort såpass mycket att träffen inte blev klockren. Men ont gjorde det, det kan nog dom flesta inse. Mannen uppgav för polisen att "det var nära ögat" (eller hur man nu skall uttrycka det), och att han gått med svåra smärtor i flera dagar.

Mia Ekström är häktad för olaga vapeninnehav, olaga hot och misshandel. Det blir väl kanske nån månad i fotboja. Men hur har jag då hittat denna nyhet? Aftonbladet? Expressen? TV4? DN? SvD? Nope. De enda som skrivit om det är "The Sun" i England...

Och när man skriver om saker som dessa så sker det alltid med någon märklig underton av humor, typ: "Yikes, man had lucky escape".

Men här i sverige är det ju som bekant bara kvinnor som misshandlas av män, inte tvärt om. Och vad värre är att det just nu är en del som läser detta och tänker "synd att hon missade".

Jag har inte hört från min dotter på över en månad

Som ni som följer min blogg vet var jag ju på dagis för att hämta min tös den 2 April, för hennes påsklovsfirande här. Allt enligt domen från tingsrätten

som jag även tog med för säkerhets skull. Men blev inlurad i ett rum av dagisets rektor samt chefen för barnormsorgen i kommunen (som båda släppte allt och kom dit med kort varsel), medan dom ringde och varskodde mamman så hon kunde smita undan med barnet då jag var upptagen med dessa två kommunala prussiluskor.

Efter det har det varit tyst som i graven. Jag vet inte var hon finns, hur hon mår, vad hon tänker om allt detta, ingenting. Jag ringde skattemyndigheten och fick bekräftat att mamman och barnet fortfarande (!) levde under skyddad identitet, trots att jag, alltså själva hotet, känt till deras address i över ett år nu.  Därav dagisets paniska reaktion då denne farliga manliga "brutus" plötsligt dyker upp för att hämta sin dotter. Larmet går och de kvinnliga cheferna släpper vad dom har för händer och rusar med stort dödsförakt genast dit för att "ta hand om odjuret och rädda det stackars barnet". Nu har jag skrivit till skattemyndigheten och uppgett att jag känt till mammans adress och telefonnummer i över ett år, och att det då är rätt onödigt att den skyddade identiteten får kvarstå. Svaret blev att man skulle tänka på saken i några veckor ?? öhh...varför då? Så att mamman skall hinna flytta
igen förmodligen?

"Ni kvinnor snackar om att föda barn"

...ni skulle bara veta hur det känns för en man att maktlöst se sitt barn misshandlas på det här viset. Ni hade kunnat ge mig både lustgas och ryggmärgsbedövning, det hade inte hjälpt ett skit. Det finns bara en sak som hjälper mot denna smärta, och det är något som tyvärr över 30 000 män över 15 år tagit till mellan 1980 och 2004. Motsvarande siffra för kvinnor är 13 000. Det är fler som dör av självmord i Sverige än vad som dör i trafiken. För trafikdöden finns en noll

vision, för självmorden? nix. Visste ni att bara självmorden i sverige kostar över 70 miljarder kronor om året? Fast det där pratar vi ju helst inte om. Hade det inte varit intressant att forska lite omkring orsakerna till denna tragik? Visste ni förresten att det endast finns ett land i världen där fler kvinnor än män tar sitt liv? kan ni gissa vilket...? Svaret kommer längst ner.

Som en konsekvens av den svenska statsfeminismen som fått härja fritt i över 30 år tar nu barn också livet av sig. Allt längre ner i åldrarna, och vad gör politikerna åt det? Jo inför ännu mer pappadiskriminerande lagar och tvångsskiljer ännu fler pappor och barn, när det är det som ju är själva grundproblemet. Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas. Sedan ROKS, Winberg, Ekberg och gänget med usla och lögnaktiga argument lyckades lobba igenom 2006 års vårdnadslag så har vårdnadstvisterna ökat med snart 40 PROCENT!! Men i lagskälen kan vi läsa att lagen infördes för att  FÄRRE BARN SKULL TVINGAS GÅ IGENOM EN SMÄRTSAM KONFLIKT. Men verkar inga politiker vilja ta konsekvenserna av hur snett det gick. Folkpartiets geniala lösning är att börja lagföra barnen??!! Snälla rara söta....Så lät det inte i valkampanjen direkt.

Hur kan någon vilja kalla sig feminist?

Hur kan man, samtidigt som man vet att föreningar som ROKS, FÅGEL FENIX, TERRAFEM, KOBRA m fl aktivt arbetar för att skilja så många barn från deras fäder som möjligt. När man vet att dom gör det genom lögnaktig propaganda och falsk statistik. Når man vet vilka skador det skapar i vårt samhälle och på våra barn. Hur kan man då överhuvudtaget vilja kalla sig feminist? Man får ju ofta höra att "Jo jag är feminist, men jag är ju inte nån sån där radikal manshatare, utan jag jobbar för könens lika rätt"....Jävla trams! "Jo jag är nazist, men jag är ju ingen sån där radikal judehatare utan jag jobbar för alla rasers lika rättighet".

Skicka Gudrun till Bryssel! Uppmanar F! på sin kampanjsida.
Jag trodde pepparn växte på sydligare breddgrader? Och i så fall tycker vi skickar Gudrun dit istället.  Det tycker jag förresten oavsett om det växer peppar i Bryssel eller inte. Skicka Gudrun var som helst. Nån mysig liten Robinson ö någonstans där hon kan njuta av den generösa pensionen kanske?

De frågor Gudrun går till EU val på är:
- Ut med slipsarna – in med högklackat!
- Utmana de rika männens överkonsumtion!
- Försvara rätten till kollektivavtal!
- Förskola och äldreomsorg – inte fler hemmafruar!
- Bort med påven från politiken!
- Gör abort till en global mänsklig rättighet!
- Sätt sexköpslagen på export!
- Säkerhetspolitik för kvinnor!
- Stoppa EU:s militarisering!
- Försvara asylrätten!

Låt oss granska F!:s jämställdhet

Ut med slipsarna in med högklackat - Låter inte så jämställt tycker jag.

Utmana de rika männens överkonsumtion - Jag som alltid trott att shopping var ett typiskt kvinnligt nöje. Jag såg en bild på Posh Spice i nån blaska för nåt år sedan. Kommer aldrig att glömma den. Dom

kommer jag att somna in lugnt och skönt. Inte på ett kallt jävla långvårdsgolv bortglömd av personalen.
Och förskolan..ja där kan ju feministerna indoktrinera ungarna ifred med sina genuspedagoger. Usch, jag tror dom har det bättre hemma hos mamma eller pappa där dom kan vara med och baka bullar eller lira landhockey ute på gatan som vi gjorde när vi var små. Själv får jag nervskakningar av att gå in på ett dagis. Det skränar värre än i den gamla fabriken jag jobbade på en gång och där hade jag hörselkåpor. Ska det föreställa en bra miljö för barnen?  Vad är det för fel då det anses konstigt att vara hemma med sina barn? Är det inte så det egentligen är tänkt från början? Eller var det vår skapare som skapade dagiset också? Och till er killar som jobbar på dagis vill jag bara säga...Ni är sannerligen modiga.

Bort med påven från politiken!  - Är han där? Hade jag ingen aning om.

Gör abort till en global mänsklig rättighet!  - Varför inte göra föräldraskap till en global mänsklig rättighet istället? Eller åtminstone också! Abort, visst men den rätten får inte missbrukas och bara användas innan embryot blivit ett foster. Anser jag. Dessutom anser jag att pappan borde få vara med och bestämma också. Nu får jag på käften som fan, men är inte barnet bådas redan från början? Jag tycker denna fråga borde vara tillåten att diskutera utan att behöva få en flock rabiata feminister jagande efter sig.

Sätt sexköpslagen på export!  Det kommer inte att vara den finaste exportvaran som Sverige bistått världen med, den saken är ju helt klar. Därom håller nog många med mig bl a Petra Östergren. Varför inte införa en lag som gör det lagligt att sälja knark också då? Fast inte köpa förstås. Var det bara jag som tyckte det hade snurrat till i skallen ordentligt på de politiker som införde denna konstiga lag? Nu ska dom exportera den till resten av världen också..gud hjälpe de prostituerade i dessa länder. Inte fan kommer dom att få det bättre av att tvingas gå under jord? eller?

Är det möjligt att det är slutet på tunneln som börjar skönjas, eller är det bara ännu ett tåg?

Själv har jag fått ryggskott så jag stapplar fram som en 95 åring här hemma. Skall inte bli sittande för länge så det får bli kort idag.

Ville dock dela några små ljustecken med er.
T om Aftonbladet Kvinnas krönikör har visst slutat kalla sig feminist och uppmanar kvinnor att sluta behandla män som slavar.

Moderaterna

Apropå moderaterna vars svarande ledamöter fortfarande väntar på att presenteras, men det behövs snart inte längre. Inte efter man har läst deras nya jämställdhetsprogram.

Den moderata utvecklingsgruppen ”Lika möjligheter” har till uppgift att lämna förslag på hur moderaternas jämställdhetspolitik kan förnyas. Utvecklingsgruppen har nu kommit med en delrapport kring jämställt föräldraskap.

Läs mer om det på Moderaternas hemsida. Detta parti framstår mer och mer som det alternativ som finns för oss som så innerligt längtar och törstar efter rättvisa och upprättelse efter att blivit

helt groteskt behandlade i vårt feministjämställda paradis. 

Vi som längtar efter könsfred och ett bestraffande av krigsförbrytarna i det könskrig som rasat allt för länge.
Ett krig som drabbat våra barn ochj ingen ser det. Trots att vi har ett helt land fullt av professorer och experter så ser ingen sammanhangen.

År 1989 sade nio procent av kvinnorna och fyra procent av männen mellan 16-24 år att de hade besvär med oro, ångest eller ängslan. Sexton år senare har andelen bland kvinnorna ökat till trettio procent och fjorton procent av männen uppgav sig ha dessa problem. Det här är fakta ur Socialstyrelsens nationella Folkhälsorapport 2009. Rapporten är tema för en konferens som Socialstyrelsen anordnar på fredag den 24 april. I samband med konferensen anordnas ett lunchpresseminarium om barn och ungas psykiska ohälsa.

Sedan finns det ju för och nackdelar med allt. Exempelvis hoppas jag på ett snart byte på justitieministerposten om dom bildar en ny regering efter nästa val.

Ni som följt denna blogg ett tag vet vad jag anser om Ask och också om det hon har gjort mot sina egna barn och hennes försvarande av en diabolisk vårdnadslag som skadar barn dagligen. Nä bort med kärringen. Sätt dit Camilla Lindberg istället. Fast efter IPRED lagen och alla ännu brutalarelagar som är på ritbordet så har ju även (m) en del att svara för...ja politik *suck*. Vi behöver nåt nytt. Jag höll nästa på att säga Vi behöver en ny demokrati...men så kom jag på mig. Men vad ska man kalla det nu då?

Socialen

Socialdepartementet har gjort en utredning också om intigriteten inom socialtjänsten. Det positiva jag hittade i den var denna mening : För att värna skyddet för enskildas integritet föreslår utredningen vissa grundläggande rättigheter för enskilda, såsom rätt till information, rättelse, skadestånd och överklagande, samt att bl.a. möjligheten att använda känsliga personuppgifter som sökbegrepp begränsas.

Det är ju bra att dom åtminstone fundertar på att ge oss grundläggande rättigheter, fast när det gäller socialtjänsten,
som är en hemsk och farlig myndighet krävs det mer än så. Den måste reformeras och vingklippas ordentligt för att jag någonsin skall kunna känna mig trygg igen.

Läs gärna denna bloggande pappa som beskrivit sitt fall mer detaljerat än jag ännu har gjort. Hans blogg heter Clarence och rekommenderas för er som tvivlar på att det verkligen kan vara så hemskt på våra socialkontor och familjerätter. Låt mig då påminna om att över 20 000 barn per år hamnar under Socialtjänstens utredningar och nästan hälften tvåmgsomhändertas.

Tjena assistenten!

Här är videon som visar hur det kan gå till. Detta är ett utdrag från en längre dokumentärfilm gjord i Tyskland och som handlar om den tyska motsvarigheten till vår "barn och ungdomsenhet". Dom som nu gripit klorna i min fina dotter. Gud hjälpe dessa människor den dagen hon slutar sina dagar som Sofie Lohede, hängandes på en toalett 15 år gammal. Det går nämligen till exakt likadant här. Nästa gång är det er unge dom tar. Hur länge ska vi acceptera att dom sabbar våra barn?

Denna film får inte visas av en enda TV station i Europa. Det har den tyska socialtjänstens advokater sett till. Fråga er varför är ni snälla.

Detta inlägg är ett öppet brev till Josefin Brink vänsterpartiet som också fått detta som mail idag.
Efter att ha sett dig på TV4 i morse så skulle jag vilja veta om du medvetet ljuger eller om du är dåligt uppdaterad. Du stod i tv i morse och rapade upp lögn efter lögn. 23 om jag räknat rätt, men det var svårt att hålla räkningen. Dina lögner är  fetmarkerade i detta inlägg. Men det är ju egentligen oväsentligt om jag räknat rätt.

Lögnerna inleddes med  Det är ovanligt med vårdnadstvister. Eftersom du själv så gärna hänvisar till SCB så gör jag det också. 7200 vårdnadstvister är vi uppe i per år nu. Det är inte ett väldigt litet antal Josefin Brink, det är ett stort antal.

Domstolarna dömer till gemensam vårdnad sa du sen. I de fall där föräldarna enas behövs ju inga domstolar eller hur? Hur går det där ihop ihop? Alltså lögn igen. i över 9 fall av 10 dömer dom till enskild vårdnad till modern. Orsaken till detta ursäktade du med att modern tagit ett större ansvar för barnen under den första tiden, mer ledighet m m. Ja det är ju för det första ordnat så att det är hon som har bebismaten inbyggt så att säga. Att sedan mannen är ute och jobbar och försörjer mor och barn det skall snarast ligga honom till last. Är inte det en del av att ta ansvar för ett barn också? Ska det vara en avgörande faktor att ta ifrån fäderna föräldrarätten över sina barn?

Jag önskar du hade fått känna den smärta detta innebär att med våld separeras från sina barn. Då hade du ändrat åsikt i frågan det kan jag med 100% säkerhet garantera. Vilket ju också gör dig till en hycklare. Sen sa du att det är inte könet som avgör i dessa tvister utan vilken förälder som har tagit hand om barnet. Det hade en forskningsrapport kommit fram till nyligen. Jag antar att det är Johanna Schiratzki vid Stockholms universitets rapport du syftar på. Hur hon har fått till detta är ju lätt att se. Hon använder helt enkelt samma argument som domstolarna. Mamman har haft barnen mest och då är det naturligt att hon får vårdnaden. detta är samma professor som kommit fram till att  det är en myt att pappor anklagas falskt för brott som misshandel och incest i vårdnadstvister. Jag önskar att Johanna hade kunnat framföra det till pappor som Conny Olausson och Stefan Holmlin, men det går ju inte. Dom har ju tagit sina liv. Bägge efter falska anklagelser. Dom är långt ifrån ensamma. 2/3 av självmorden i Sverige begås av män. Ofta pappor. Jag lovar dig, det finns ingen värre smärta än den du står i TV och bagatelliserar. Inte helt oväntat går denne "forskare" också till frontalangrepp på 1998 års vårdnadslag. Den mest moderna och jämställda vårdnadslag västvärlden någonsin skådat. men den fick vi inte behålla länge. Mycket beroende på ditt feministiska partis lobbyarbete.

Så problemet enligt dig är alltså att män inte tar hand om små barn. Det är alltså därför vi enligt dig inte diskrimineras i vårdnadstvister. Ska vi odla bröst? Och hur gör vi det? Ska vi vara hemma bägge två? Då blir det snabbt problem med hyra och andra räkningar, åtminstone för oss vanligt folk som inte tillhör din priviligierade klass. Du som feminist skulle gärna vilja ändra på att kvinnorna tar ut mer av föräldraledigheten säger du, och menar då underförtsått att bara detta ändrades så skulle papporna inte längre diskrimineras i vårdnadstvister. Tror du verkligen på detta själv? I så fall är du väldigt dåligt insatt i verkligheten och hur det går till ute på våra familjerätter och domstolar.

'Det är barnen som har rätt att vara med den förälder som dom har bäst kontakt med, säger du vidare. Och drar då den helt felaktiga slutsatsen att det naturligtvis är mamman eftersom hon har varit hemma och ammat barnet det första året. Du som gillar att läsa forkningsrapporter, hur kan du ha missat alla dom som säger att barnen behöver lika stor kontakt med bägge sina föräldrar efter en separation, och dessutom har rätt till det enligt barnkonventionen som Sverige har skrivit under, men ständigt bryter mot.

En tillsynes självklar utgångspunkt att barnets bästa bör består i att ha två aktiva och närvarande föräldrar framhåller du t.ex. inte. Detta är beklagligt och bör istället utgöra själva utgångspunkten för hur vårdnadstvister löses, d.v.s. att gemensam vårdnad automatiskt bör utdömas med undantag för att en av föräldrarna betraktas som direkt olämplig. Här är en forskarrapport som jag gärna rekommenderar dig om du är intresserad av ett annat perpektiv. Den är skriven av barnpsykiatrikern Torgny Lundgren. Här är en annan av Åsa Vilbäck. Och en tredje av Tomas Rappu  vid stockholms universitet. Sedan tycker jag du skall ta del av Bo Edvardssons artiklar och rapporter i ämnet. Han är Docent i utredningsmetodik på socialhögskolan.

Om man håller sig till statistiken så är det ju så att kvinnor som grupp är missgynnade. Hur mycket tycker du att man bör få ljuga i en TV intervju? När det gäller löner, när det gäller inkomster. Det är väl samma sak och inte heller sant. Den lathund om jämställdhet från SCB som du viftade med i sändningen innehåller en mängd felaktigheter för det första. Så många faktiskt att den har dragits tillbaks av SCB.  Detta upptäckte ett gäng studenter när dom började granska statistiken. Men du har tydligen ditt exemplar kvar. Kanske är det därför du står och ljuger tungan svart i TV. Pinsamt men förståeligt i det fall du inte uppmärksammat detta.

Vad gäller lönerna är vi så gott som helt jämställda nu mellan könen. av resultatet av Jämos stora lönekartläggning. 750 000 arbetstagares löner har sedan år 2006 granskats. Av dessa var det enligt Jämo enbart 5 800 arbetstagare som hade omotiverat låga löner, och som fick ett välförtjänt lönepåslag. Det ger ett resultat som påvisar att mindre än 1 % av alla granskade arbetstagare hade en omotiverat låg lön. Resultatet är i sig inte förvånande. De tre stora arbetsgivarorganisationerna har tidigare konstaterat att den oförklarliga löneskillnaden mellan män och kvinnor - är obefintlig. (Enligt Arbetsgivarverket är löneskillnaden mellan statligt anställda män och kvinnor mindre än 1,5 %. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting har kvinnorna i landets kommuner 99 % av männens löner. Enligt Svenskt Näringsliv finns det ingen oförklarlig skillnad mellan män och kvinnors löner i den privata sektorn.) Debatten om den systematiska lönediskrimineringen, där kvinnor anses tjäna ca 7 % lägre än männen enbart för att de är kvinnor - bör nu ha nått sin slutstation kunde man tycka. Dock inte enligt TV4 programledaren som också stod och papegojade ut denna myt än en gång.

"När det gäller ägande och maktpositioner och vad du vill??"  Tja, visst är det ett fåtal människor som äger det mesta i Sverige. Wallenberg sfären t ex äger ju i stort sett hela skiten. Där är inte jag med, och inte många män i övrigt heller. När det gäller ägande så kan jag dock garantera en sak. Du är kvinna och jag är man och du äger fan så mycket mer än mig, och du tjänar dessutom mycket MYCKET mer än mig. Ändå är det jag som diskriminerar dig...hur får du ihop det? Och vad exakt menar du med vad du vill?

"Det är ju ingenting som några feminister har hittat på så att säga..." Jo Josefin Brink, det är precis vad det är. Feminister är bra på att hitta på saker. Det har vi ju om inte annat fått en del bevis på den senaste tiden. "Det här är statistiska centralbyråns räkenskaper och inte någon genusforskning..". Återigen viftar du med den av SCB

återkallade boken “På tal om män och kvinnor - Lathund om jämställdhet” Vad är det för konkreta orättvisor som Camilla Linberg vill lösa? Det tycker jag ändå är det intressanta. Tja, Här är några förslag:
Den systematiska diskrimineringen av pappor i vårdnadsärenden,
betygsdiskriminering i skolan,
Manlig könsstympning,
77 miljoner till sveriges kvinnojourer och 0 kr till mansjourerna,
800 miljoner för satsningar på mäns våld mot kvinnor och 0 kronor för satsningar mot kvinnors våld mot män och barn. Män döms hårdare i domstolar för samma brott.
Många män sitter oskydigt fängslade efter falska anklagelser.
Det finns en lag om kvinnofrid men ingen om mansfrid. etc etc...

Maria Charles and David B. Grusky som är bägge är proffessorer i Sociologi. Den ena på Stanford university och den andra på University of California. Dom har skrivit en avhandling som heter "Occupational Ghettos" /The Worldwide Segregation of Women and Men" Där lyfter dom just fram Sverige som ett av världens mest könssegregerade länder och ställer sig bl a frågan; Varför är segregation särskilt extrem i just de länder som verkar mest angelägna att införa jämställdhetsreformer och en familjevänlig politik? Tja, utan att vara proffessor vågar jag mig ändå på en gissning. Biologi kan inte förändras genom lagar och reformer, speciellt inte lagar som särskilt gynnar det ena könet enbart och på gränsen till kriminaliserar det andra.

"När man jämför gruppen kvinnor och gruppen män så finns det ju många tydliga saker där orättvisor baseras på kön och där det är till kvinnors nackdel." Där kom nästa floskel. Vilka orättvisor då? "Ett väldigt stort samhällsproblem är ju att att män är utsatta för våld av andra män. Våldsutövandet är ett jättestort problem i samhället. Det är ett mansproblem."  Våld med dödlig utgång har de senaste 30 åren legat ganska stabilt med ca 100 fall om året. Det

dödliga våldet äger oftast rum i socialt marginaliserade miljöer. Det är framförallt personer med missbruks eller psykiska problem som begår denna typ av brott (källa BRÅ). Mansproblem? Åren 2005-2006 sökte 40 000 personer vård efter att ha blivit misshandlade. ca 60% män och 40% kvinnor. Siffrorna har sjunkit de senaste åren. Den form av misshandel som dock ökat dramatiskt är våld på arbetsplatserna mot exempelvis vårdpersonal o dyl. Ett mansproblem?

"Det våld som sker i hemmet och sexualiserat våld är det våld som huvudsakligen drabbar kvinnor."
Nu börjar man nästan tappa räkningen på alla lögner.
Feminister har olika syn på kvinnors våld
Slagen Man - fyra former av misshandel Av; Camilla Palmberg och Heidi Wasén
Kvinnor misshandlar lika mycket.
Kvinnovåld mot män tystas ner Av; Thomas Lerner. Dagens Nyheter
Aftonbladet stängde ned obehaglig undersökning
22% av de som dömdes för kvinnomisshandel var kvinnor

"Över 90% av alla våldsbrottslingar är män, det är ju ett faktum." *suck*, vad säger man? Se länkarna ovan och om inte det räcker så kommer här några fakta över våldsutövandet från våra västländer.

“Men account for half of all DV victims and incur a third of DV-related injuries. Ignoring female-on-male violence inhibits our efforts to combat domestic violence. ”John Hamel, LCSW, a court-certified batterer treatment provider and author of the book Gender-Inclusive Treatment of Intimate Partner Abuse

“Half of violent relationships were reciprocally violent. In non-reciprocally violent relationships, women were the perpetrators in more than 70% of the cases, Dr. Daniel J. Whitaker of the Centers for Disease Control and Prevention, describing a 2007 study published in the American Journal of Public Health

The massive growth of child abuse coincides directly with the divorce revolution and fatherless homes. As Sokoya tacitly acknowledges, child abuse takes place overwhelmingly in the homes and at the hands of single parents. "The person most likely to abuse a child physically is a single mother. The person most likely to abuse a child sexually is the mother's boyfriend or second husband...Divorce, though usually portrayed as a protection against domestic violence, is far more frequently a contributing cause." Most child abusers first eliminate the father through unilateral divorce or separation, whereupon they can abuse his children with impunity. Stephen Baskerville, Ph.D. Department of Political Science, Howard University

Studies have shown that 60% of child abuse is perpetrated by women. So the women going to these shelters are not getting the treatment they need, and children are not getting the parents they deserve. Instead, women are convinced by people with a political agenda and a need for funding that they are victims." Erin Pitzey founder of the world's first women refuge * Pizzey, Erin — Prone to Violence (Suppressed and boycotted by feminists, on-line edition at http://web.archive.org/web/20080207165603/http://www.bennett.com/ptv/index.shtml

Visst Josefin, låt oss prata om detta. I radions P1 sa du dessutom Josefin, som ännu ett exempel på hur kvinnor förtrycks att fler kvinnor dödas i hemmet än i krig. Jag får inte det där att gå ihop. Menar du i Sverige? Ja då stämmer det ju. Det är ca 15 kvinnor och 5 män som dödas varje år i hemmet. Åtminstone om nu kan lita på SCB. I krig har ingen kvinna dödats i Sverige på rätt länge mig veterligen. I världen är dock 98% av dödsoffren i krig män.

Slutligen sa du i TV 4 intervjun att för att få in kompetens i riksdagen är kvotering ett bra verktyg. Du är synnerligen inget bra exempel på det.

Mvh "daddy"
http://daddys.blogg.se

PS. Du sa att du inte sett FI:s rätt berömda kampsång från deras partikonvent. Varsågod, här är länken. http://daddys.blogg.se/2008/october/fi-visar-vad-dom-egentligen-tycker.html

Läs även andra bloggares åsikter om Vänsterpartiet, Josefin Brink, TV4, lögner, propaganda, feminism, Camilla Lindberg, nyhetsmorgon, manshat, diskriminering, våld i hemmet, barnmisshandel, myter, socialism, radikalfeminism, riksdagen, politik, juridik

Det blev mycket att stå i idag så jag har ännu inte hunnit sammanställa all information om de svar jag fått från de övriga riksdagsledamöterna som svarat på mina 10 frågor. De som återstår är ett antal moderater en kristdemokrat samt en miljöpartist. Det får bli i morgon.

Internet är egentligen en svår arbetsmiljö för en sån nyfiken person som jag. Jag är av den typen som, när jag bestämt mig för att utföra en uppgift inte bör distraheras från just den uppgiften. Men internet är så full av intressanta sidostigar att jag hela tiden finner mig vikandes av från huvudleden och så hamnar jag nån helt annanstans än dit jag hade tänkt. Jag efterlyser en funktion som blockerar alla länkar som inte behövs för den uppgift man bestämt sig för från början. Ungefär som ett vägräcke. Fast det går ju inte, det begriper jag ju. Jag får väl öva upp disiplinen istället, om nu det är möjligt.

Adam har inte sett barnen på 1 år

På bilden ovan så ser ni Adam som bor i Marks kommun. Hustrun ville flytta, men Adam som just hade fått fast jobb på orten ville inte det. För att då säkerställa enskild vårdnad om barnen löste hustrun det hela med att anklaga Adam för misshandel. Han häktades direkt och satt sedan häktad i 6 veckor, och när han till slut i rättegången bevisades vara oskyldig  och släpptes ut så hade hustrun tagit barnen och flyttat. Jobbet hade han också förlorat eftersom ingen kontaktat arbetsgivaren och förklarat orsaken till hans plötsliga frånvaro. "Jag har förlorat allt" säger han men det enda som betyder något är barnen. "När dom försvann så tog mitt liv slut".

Till slut så lyckades han i alla fall lokalisera sin hustru som stått i kyrkan och lovat kärlek och evig trohet, men hon vägrade förstås Adam allt umgänge med barnen. Först så såg hon emellertid till att även sno åt sig TV:n och andra prylar mot löfte att gå med på umgänge, men det löftet visade sig vara lika mycket värt som en gammal spansk peseta. Nu har det gått ett år utan att Adam har fått ha någon som helst kontakt med sina barn. Han fick inte ens lämna presenter på deras födelsedagar. Socialtjänsten ansåg inte att man behövde vara behjälplig med detta. Detta är ett vanligt beteende och bidrar speciellt vid Juletider till pappornas ångest, förtvivlan och desperation.

Gäller Svea rikes lagar även män?

Håll i er nu. Här har vi alltså en man som förutom att han var en mycket bra pappa och alltid varit den som tagit huvudansvaret för barnen varav det äldsta nu är 8 år, blev falskt anklagad för ett brott och satt i en och en halv månad frihetsberövad. Alltså är han ett brottsoffer. Han har dessutom blivit utsatt för utpressning och hans barn blev utan hans medgivande eller vetskap flyttade till en annan ort. Förutom den själsliga tortyr han utsatts för har han alltså också utsatts för minst tre brott som alla har en straffskala i svensk lag. Men vad bestämmer hovrätten i västra sverige, i deras äktenskapsskillnad och vårdnadstvist? Jo att Adam så länge tvisten pågår endast skall få tillåtelse att träffa sina barn i sällskap av en kontaktperson. Dom kallar det så, men i själva verket är det en övervakare. Detta övervakade umgänge skulle ha startat vecka 13, men Marks kommun har trots att man har haft mycket gott om tid inte lyckats hitta någon övervakare och då kan ju inget umgänge komma i fråga.
Jag vet allt om det där. Man har ju varit med ett tag nu.

Ni som tror att det är någon mening för Adam att anmäla dessa brott bör nog tänka om. Han råkar ju vara i besittning av en penis och då gäller lagarna annorlunda. Den som påstår något annat är en förbannad lögnare. Det är tur för de ansvariga politikerna och deras knähundar inom socialtjänsterna att dom inte har pinoccionäsor.
Det ironiska i detta är dessutom att det är just det faktum att adam inte fått träffa sina barn på så länge, som domstolen med största sannolikhet kommer att använda som argument för att beröva honom rätten att vara förälder till sina barn genom att belöna barnens mor med enskild vårdnad.

Barnkonventionen och andra lagar

Artikel 9 i barnkonventionen: Åtskiljande av föräldrar citat:

1. Konventionsstaterna skall säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt fall, t ex vid övergrepp mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då föräldrarna lever åtskilda och ett beslut måste fattas om barnets vistelseort.

2. Vid förfaranden enl punkt 1 i denna artikel skall alla berörda parter beredas möjlighet att delta i förfarandet och få lägga fram sina synpunkter.

3. Konventionsstaterna skall repsektera rätten för det barn som är skilt från den ena av, eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då det strider mot barnets bästa.

Denna konvention har Sverige skrivit under.  Den person som satte dit namnteckningen höll fingrarna i kors bakom ryggen. Den behöriga myndigheten i sverige är socialtjänsten. Den rättsliga överprövning dom är underställda är socialnämnden på länsstyrelsen. Detta betyder att just den myndighet som är satt att bevaka barnens rättigheter i vårt land i själva verket är dom som ser till att deras rättigheter enligt konventionen ständigt kränks. Och någon överprövning av detta kan ni glömma direkt. Många försöker, ingen lyckas.

Förutom ständiga brott mot barnkonventionen bryter socialtjänsten dessutom helt ostraffat mot grundlagen, förvaltningslagen, socialtjänstlagen och föräldrabalken. De gånger dom fällts för detta kan man räkna utan att ens behöva använda alla fingrarna på ena handen. 

Margareta Karlsson som är enhetschef på familjeenheten i Marks kommun beklagar att två barn kommer i kläm i det här fallet. Marks kommun tycks lida brist på övervakare, men hon bedyrar att fallet är högprioriterat. "Tyvärr så hamnar ungarna i kläm när vuxna bråkar" säger hon. På vilket sätt menar hon att Adam har bråkat?

Tror ni att hon är ointilligent och inte ser det vi andra ser? Knappast. Detta sker systematiskt och mycket utstuderat i fall efter fall. Vitsen är att först få bort den mest kompetente föräldern, för att sedan när ungarna börjar spåra ur lättare kunna skilja barnen från även den andre föräldern och sedan placera dom i den mycket lönsamma fosterbarnsindustrin med hjälp av sin LVU lag. Drygt 21 500 barn och unga fick någon gång under år 2007 vård enligt SoL och/eller LVU. (Källa SCB) Sedan när dom slutar sina dagar som trasiga missbrukare redan i unga år som det tragiska fallet med Sofie, Ja då riktar svenska folket sin vrede mot en utslagen 42 årig knarkare och startar namninsamlingar för att han skall dömas på en avliden flickas vittnesmål. Vi är i sanning ett folk som totalt silar mygg och sväljer elefanter. Vi borde istället starta insamlingar för mindre fördummande och mer pålitliga medier.

Som vanligt i dom här fallen har mamman fått hjälp att gömma sig och barnen på Borås kvinnojour. Det är Agneta Karlsson och hennes familjeenhet som betalat det kalaset via kommuninvånarnas skattsedel. är det någon som går på flosklerna om hur socialtjänsten ser till barnets bästa i dom vårdnadstvister som våra partiers kvinnoförbund tillsammans med ROKS tillsammans hjälpts åt att öka till över 7200 fall om året?

Jag önskar Adam all lycka i den kommande huvudförhandlingen och framförallt hans barn. Men jag skulle inte sätta en spänn på hans chanser trots att oddsen är skyhöga.

Tyvärr....

Läs även andra bloggares åsikter om familjerätt, socialtjänsten, juridik, politik, LVU, vårdnad, myndigheter, Myndighetsmissbruk, könsdikriminering, kvinnovåld, kvinnojourer, barnmisshandel, barnkonventionen, Marks kommun, socialtjänstlagen, förvaltningslagen, föräldrabalken, hovrätten, falska anklagelser

Med tanke på att det är en folkpartist som just nu är jämställdhetsminister så får jag nog erkänna att det mycket klena gensvaret jag fick angående mina 10 frågor från just detta parti, var nedslående.

Jag fick två svar från ledamöter från detta parti. Båda vägrade svara på en enda fråga. Vad gäller Nyamko Sabuni som är ansvarig för frågor gällande just jämställdhet har jag tidigare försökt få svar angående diverse frågor, men aldrig fått något svar.

Åtminstone denna medborgare tycker att man med fog kan förvänta sig att med de enorma löner och resurser dessa människor har, samt vad vi svenskar betalar varje år för vår regering och riksdag kan förvänta sig rätten att få substansiella svar på frågor och synpunkter som man skickar  dessa våra folkvalda.

Dessutom är dom ju skyldiga att svara utifrån den definition på demokrati som ju den svenska staten säger sig utgå ifrån. Nyamko svarade inte på mina 10 frågor för övrigt. Sabuni kallar sig trots sin post som jämställdhetsminister inte för feminist, utan menar att hon är liberal och att "underepiteterna kan man se på som man vill. Det är ju åtminstone ett litet steg framåt. Hon har även tagit upp problemet med det samkönade våldet i hemmet, men att gå så långt som att adressera kvinnors våld mot män vill, eller törs hon inte. Förslagen från detta parti i frågor om jämställdhet har hittills inskränkt sig till obligatorisk gynekologundersökning av invandrarflickor, samt en lag om att både mamman och pappan skall dela lika på VAB dagarna, d v s vara hemma lika många dagar med sina sjuka barn. Det är väl inte ett så dumt förslag egentligen? Men det föll inte i god jord och hamnade i papperskorgen.

Idag blir det bara en glad påsk hälsning från mig. Jag och grabben håller på att möblera om i barnens rum. Nu ska vi laga Tacos och sedan blir det en death match i "Worms". För er som inte vet vad det är så är det ett spel där man har varsitt lag med maskar och krigar mot varann med allsköns märkliga vapen såsom exploderande får och heliga handgranater...

Jag kommer att åka på stryk så det stänker om det.
Förra veckan lärde jag honom att spela schack. Jag skäms att säga detta, men han slog mig i två av tre partier.

Jag återkommer med de övriga svaren jag fått från de riksdagsledamöter som jag fått på mina frågor. Noterbart är att det enda svaret som inte kom från allianssidan var från Maria Wetterstrand i Miljöpartiet. Vad gäller de röda partierna så har det inte kommit ett enda svar. Men det förvånar mig föga. Jag tjatade på sossarna i ett halvår innan dom till slut lessnade på mig och skickade en floskel om att dom skulle ta med sig mina åsikter i sitt fortsatta arbete.

Men nu ska jag återgå till pappasysslorna. Min underbara son har lovat att rita ett påskkort till min blogg. Det postar jag ut så fort det blir färdigt. Påsken är ju en stor högtid med tanke på att det var dagen då Jesus enligt uppgift fick återförenas med sin far. Jag hoppas fler barn och vuxna får chansen till detta i framtiden.

Glad påsk från daddy

Läs även andra bloggares åsikter om Påsk, barn, pappa, jesus, worms, föräldraskap,

Det Kom 3 svar från Centerledamöter. Det första svaret kom från Solveig Zander. Solveig är ledamot från Uppsala och jobbar just med sociala frågor Hennes svar i en kort sammanfattning:

Solveig Zander (c)

Gömda hade hon alltid sett som en skönlitterär bok, och den hade aldrig utgjort någon sanning för henne.
Medias vägran att rapportera om boken var just för att det ju var en bok och inte en journalistisk produkt.
Hon höll med om att pappor diskrimineras i vårdnadstvister, men det hade inte lagstiftarna någon skuld i då ju lagen är könsneutral utan berodde på fördomar etc (undrar var dom fördomarna kommer ifrån?)

Att många män sitter oskyldigt dömda kände hon inte till och ville inte kommentera. De nya lagarna följs ständigt upp och om den nya vårdnadslagen från 2006 skulle påvisa brister så kommer den att ändras...Skulle påvisa brister??  Hon kände inte till att någon politiker hjälpt Mia att få asyl i USA. (Det gjorde ingen av alla svarande). Om barnen kidnappas av en förälder kan det finnas skäl att inte betala underhåll. Någon forskning eller undersökningar som visar på att lika många män utsätts för våld i hemmet kände inte Solveig till, och ifrågasatte detta påstående starkt och med fakta. (Jag skickade då en mängd länkar till stöd för mitt påstående, men sen har det varit tyst). Slutligen tyckte Zander kort och gott att det var helt rätt att kvinnojourerna får 77 miljoner och mansjourerna inget.

Eva Selin Lindgren (c)

Är ledamot från Göteborg och även professor. Hon sitter i bl a försvarsutskottet och näring och miljö. Hon gav tycker jag personligen kloka svar på mina frågor. (Heja Göteborg). Här är en sammanfattning:

Hon tyckte det i allra högsta grad var allvarligt att Gömda fått stå som sanning så länge som den fått. Hon trodde också att det säkert fanns fler falsarier som borde granskas, men efterlyste granskare som hon såg som en bristvara också i pressen. Hon ansåg vidare det anmärkningsvärt att män och kvinnor inte får lika behandling i domstolar.

Pressen såg hon inte som någon tillförlitlig källa, utan ansåg snarare att den har för stor makt. 
Att många män idag sitter oskyldigt inlåsta i fängelser ansåg Eva obegripligt och undrade vad våra jurister gör åt detta.
Om man har en lagtext som gör samarbetssvårigheter som skäl nog att frånta ett barn sin ena förälder så måste det också utredas noga vari dessa svårigheter består och vem som orsakar dom.

Underhållsskyldigheten måste vara rättssäker. Naturligtvis ska man inte betala till kidnappare.
Gällande frågan om medel till kvinnojourerna så var Evas svar detta: Jag tror att pengarna huvudsakligen varit avsedda för att ge utsatta kvinnor fysiskt skydd från män som hotar dem med olika former av våld. Det våld som kvinnor kan bedriva mot män är nog oftare av psykologisk och verbal natur, men männen kan då behöva någon klok person att samtala med för att komma tillrätta med det som de utsatts för. Även män som berövats sina hem behöver naturligtvis skydd och hjälp till nytt boende. Det är mycket svårt för mig att säga något om vilka summor som kan bli resultatet av detta och hur de skall jämföras med kvinnojourernas.

Maria Kornevik Jakobsson  (C)

Maria Kornevik Larsson är ledamot från Västra Götalandslän och sitter bl a i socialutskottet.

Hon anser inte att några beslut skall fattas i riksdagen utifrån romaner oavsett om dom bygger på sanning eller bara är fantasi. Beslutens skall vara evidensbaserade.

Vad media skriver om fattar dom beslut om själva och är inget som politiker skall lägga sig i. (Vilket naturligtvis är helt sant, men när dom inte sköter sitt viktiga jobb då?).

Alla beslut i vårdnadsfrågor skall ske utifrån barnets behov och Maria anser att det är än tydligare i dagens lagtext. Men hon påpekar också att det skall bli en bättring gällande att ta reda på vad barnet vill.

Hon anser att det är tragiskt om någon sitter oskyldigt dömd, men tycker, bl a efter sin egen erfarenhet som nämndeman att vår rättssäkerhet är god och att domstolarna anstränger sig för att komma till rättvisa domar.

Angående den nya vårdnadslagen skriver hon att vi kommer att nå i dessa frågor  längre om vi sätter föräldrarnas behov åt sidan och  barnets behov i fokus. (Men vem avgör det)? Angående underhållsskyldigheten i de fall då barnet undanhålls från en förälder hade hon inget generellt svar. Att kräva skadestånd har alla rätt att göra i Sverige. (Men det stämmer inte. Alla som har RÅD att försöka kan göra det. Inte vi andra). Maria är medveten om att det finns ett stort mörkertal avd gäller misshandel av män i svenska hem men har aldrig sett någon rapport som talar om 50/50. Hon bad mig skicka en sådan, vilket jag gjort. Flera stycken dessutom.
Att mansjourer läggs ner tror Maria beror på bristen på klienter, inte bristen på resurser.

Nina Yderberg

Så vad passar väl bättre denna långfredag än att skriva om ett par riktiga påskkärringar? Nina Yderberg är barnpsykiater. Under slutet av 80-talet var hon en flitig och frispråkig feministtik debattör. 1991 utkom boken Sexualitet. Med foto av Carloline Roosmark.
Hon har kritiserats igen och igen för att föra en lögnaktig och oseriös debatt gällande sexuella övergrepp på barn. I hennes värld är det dessutom endast fäder som utgör förövare.

Här är ett par artiklar om henne ur dagens nyheter:
Läkare kritiseras för felaktiga sexanklagelser samt
en intervju med kvinnan själv: "Övergrepp är vanligare än de flesta tror"
Ett citat från intervjun: -Jag kan själv undra hur det kommer sig att jag har hittat så många fall, säger Nina Yderberg.
Det tycker denne bloggare att du skall ta och fundera på lite till.

Yderberg är en farlig människa. Farlig för barn franförallt. Mammor har strömmat till hennes mottagning, betalat ett par tusen och sedan gått därifrån med "bevis" på att barnet blivuit utsatt för övergrepp. Vid ett tillfälle vill jag minnas var det ett barn som sa att han inte tyckte om filmjölk. Detta såg psykiatrikern Nina Yderberg som ett ovedersägligt bevis på att att övergrepp hade begåtts. Behöver man säga mer? Det finns gott om trådar på Flashback för den som vill veta mer.

Monica Dahlström Lannes

Dahlström-Lannes arbetade mellan 1965 och 1993 som polis och kriminalinspektör i Eskilstuna, från och med 1981 som vålds- och sexualbrottsutredare, med övergrepp av barn som specialistområde.

Under sin tid som polis i Eskilstuna tog Monica Dahlström-Lannes 1982 initiativ till den arbetsgrupp och arbetsmodell som kom att kallas Eskilstunamodellen. Eskilstunamodellen består av ett tvärprofessionellt samarbete mellan olika myndigheter som i sina verksamheter involveras i sexualbrottmål rörande barn, och går ut på prioriterade och samordnade insatser mellan bland andra socialtjänst, polis och BUP (Barn- och Ungdomspsykiatrin). Lustigt nog ledde denna modell till att just i Eskilstuna så ledde 68% av alla anmälda fall av övergrepp mot barn till fällande dom. Som jämförelse kan nämnas att riksgenomsnittet ligger på 9 %

Hon jobbade även ett tag som expert och lärare på polishögskolan, men fick till slut gå då ledningen fann hennes syn på klienters skuld något extrem. Leif GW Persson var bl a mycket kritisk till hennes metoder.
Idag jobbar hon tillsammans med Bl a Tomas Bodström i ECPAT som en gång grundades av den kristna extremhögern i USA.

Lannes var den som slutligen fick sitt gamla hatobjekt Tito Beltran bakom lås och bom, med god hjälp av Tomas Bodström. Hennes metoder var väl inte direkt renhåriga och säga var man vill om den gode Tito, men på anstalt skall han inte sitta, den saken är säker. Sedan spelar det ingen roll vad som hände den där kvällen.

Här är några länkar om Lannes och fallet Tito Beltran. Av alla rättsövergrepp som skett mot Tito så är väl nästan den partiske feministiske (s) riksdagskvinnan värst :

Nämndeman (s) ger stöd åt Titos anmälare
Sluta ljug nu Monica
Dahlström Lannes är nöjd över Beltran domen
Förhöret med Monica Dahlström Lannes
Dahlström Lannes polisanmäls
Carola polisanmäld för mened

Är det lämpligt av ett riksdagsparti att anordna ett seminarium om övergrepp mot barn och bjuda in dessa två extremfanatiker som talare? Jag saknar faktiskt för en gångs skull ord.

Läs även andra bloggares åsikter om Centerpartiet, politik, Jämställdhet, Långfredag, Påskkärringar, Nina Yderberg, Monica Dahlström Lannes, Tito Beltran, Rättsövergrepp, Barn, Vårdnad,

Påsklov. Så länge jag längtat. 13 dagar med båda mina barn. Vi skulle ju göra så mycket. Vi skulle göra fina guld dekorationer på tösens kläder, bada, göra musik, sjunga. Jag skulle få ligga och titta på henne då hon sov, stryka henne över håret, känna lycka i nästan två veckor i sträck. Allt var förberett. Vi hade ju köpt fina glitterband, pärlor, keramik lera. Favoritsångerna hade jag spelat in så hon skulle få sjunga i pappas mikrofon. Hon gladde sig så till det.

Det blev inte så. Istället blev det blanketter, fullmakter till advokater, ifyllande av blanketter över mina inkomster och förmögenheter, ansökningar om verkställighet.

Jag har en dom som har vunnit laga kraft från Sveriges tingsrätt. Där står det med svart text på vit bakgrund att min dotter skulle vara här hos mig och hennes bror nu. Det är hon inte. Hennes mamma tyckte inte att det var lämpligt. Tydligen räcker det. Jag har en dom, men var skall jag gå med den? Vem är det som ska se till att den följs?

Vad är då en dom värd? Om tingsrätten dömer mig till böter eller fängelse, då måste jag betala,  då måste jag sitta av mitt straff. Men om tingsrätten dömer en mor att lämna över ett barn till den andre föräldern så måste hon tydligen inte det.  Den kommunala personalen på barnets dagis behöver inte heller lyda domar från tingsrätten. Istället hjälper dom mamman att bryta mot den. 

Hur går det ihop? Gäller domstolsdomar bara i vissa fall, eller gäller dom punkt? Kan någon förklara varför min dotter inte får vara med oss på sitt påsklov? Kan någon förklara varför polisen inte är intresserad av att hjälpa mig. Vad är Den bunt papper som jag har med en domares underskrift och en stämpel värd? Behöver jag ens behålla den eller kan jag slänga den i pappersåtervinningen? Kan någon förklara detta för mig för jag förstår det inte.

Men grabben är här. Vi har haft ett toppenlov hittills. Han har lärt sig göra pannkakor, dom godaste han någonsin ätit. Vi har varit ute och samlat påskris, dekorerat med fjädrar och kycklingar. Vi har byggt ett fågelhus och satt upp utanför fönstret och suttit och tittat på fåglarna som kalasat. Idag gjorde vi pizza. Den blev inte rund och perfekt som på pizzerian, men mycket godare. Vi har brottats med våra datorer och virus, vi har sprutlackerat porslinsfigurer.
Men  hur mysigt vi än har det så saknas någon. En familjemedlem är inte här. En liten flicka som fyller vårt hus med sin frånvaro. Kan någon jävel förklara varför?

Saknar hon oss?  Hur mår hon?  hur tänker hon? Hur har mamma förklarat för henne att hon inte fick komma till oss som hon glatt sig till så länge? Jag har inga svar. Ingen har pratat med mig. Ingen från socialtjänsten har ännu kontaktat mig. Jag går här som ett frågetecken. Vad har jag gjort för att straffas så här? Vad har min flicka gjort?

Vi saknar dig

Jag läste de senaste kommentarerna på min blogg, och började skriva ett svar, men så tänkte jag; nä, det här måste bli ett inlägg. Fakta som läggs på bordet får liksom aldrig ligga kvar, utan man måste hela tiden lägga dit den igen. Det är som att ha ansvaret för en tonårings matkonto.  Man hinner knappt hem från ICA förrän man måste springa dit igen.

Fakta: Liza Marklund har medvetet slagit liv i spillror. Elisabeth Hermon, Osama Awad, Sara Awad, Mikael Hjortzberg, Levi Hjortzberg. Hon har också bidragit till att utmåla män och pappor, kanske speciellt utländska sådana till monster som skjuter bebisar i huvudet. I min bok gör det henne till en olämplig ambassadör för Unicef, och speciellt då flera av hennes offer var barn.

Jag förstår inte hur någon kan tycka annorlunda och samtidigt kalla sig human. Så starka åsikter har jag i den frågan. Hon har gjort några halvhjärtade försök att försvara sig, men för varje gång har hon bara trasslat in sig ännu mer i lögnerna. Det vore nästa lustigt om det inte vore för, att hon inte är en ensam samvetslös människa som obesvärat kan skada andra människor och samtidigt sova på natten. För mig är sådant fullständigt obegripligt. Mitt samvete skulle plåga ihjäl mig och mitt platina Visa kort skulle göra mig sjuk varje gång jag använde det.

Har mänskligt samvete blivit  ett undantag?

Att det finns personer som inte plågas av ett samvete...eller plågas förresten, har man ett som är rent så är det ju tvärtom skönt att ha ett samvete. Någon bättre huvudkudde finns ju knappt. Det som gör den här affären så hemsk dock är inte att en manshatande samvetslös kvinna har skadat dessa människor och blivit rik på kuppen. Hon är ju inte den enda. AMFs VD är ju ett annat exempel, som stod i Aktuellt häromdagen och förklarade sig med att han BARA hade 4 miljoner om året att leva på. De andra 50 miljonerna var ju låsta till han gick i pension. Enligt mitt senaste oranga kuvert som jag faktiskt öppnade för en gångs skull så ska jag visst klara att leva på 2500 spänn i månaden. MEN jag har ett rent samvete, och det har inte han. Vetefan ens om han har ett smutsigt...På nåt sätt ska det väl gå. Får väl låna en fräs och göra potatisland i hela trädgården i värsta fall. Sånt där löser sig.

Nej det som gör denna affär så skrämmande hemsk är att så många personer försvarar (.....paus medan jag brottas med tanken om jag ska våga skriva kärringjäveln), men det är nog inte värt. Man får vara försiktig med vad man skriver om kvinnor. Det måste ju betyda att en stor del av svenska folket antingen precis som Liza saknar samvete, eller att dom är så indoktrinerade att dom inte skulle se ett hus, om det stod en kvinna som påstår sig ha blivit kränkt i vägen. Jag vet inte vilket som är värst faktiskt. Förmodligen det första. Avsaknad av samvete är obotligt, medan indokrinering ju faktiskt kan brytas även om det är svårt som fan.

Domstolen friar,
Liza dömer

Fakta: Lizas hackkyckling i Expressen, killen som hon nu har skrivit 6 krönikor om och ojat sig över. Tänk att en man faktiskt blir frikänd i brist på bevis. Pedofilanklagelserna mot honom kom då mamman redan prövat det mesta annat som går att anklaga för. Dagen efter hon kommit med sina påståenden slängdes han in i häktet. Där fick han sitta i 4 månader så att han inte skulle störa utredningen. Vi har alltså två personer i detta drama. Det enda som är säkert är att en av dom är brottsling, men i det skedet visste ju inte varken polis eller åklagare vilken av dom det var. Men pappan får sitta inlåst i 4 månader medan mamman får springa runt och påverka alla människor i deras omgivning, samla på sig vittnen och förtala honom hej vilt. Rättvist? Jämställt? njaaa inte i min bok i varje fall. När det sedan blev tingsrättsförhandling så hade mamman samlat en hel drös med vittnen som villigt vittnade om denna hemska barnknullare som dom fått beskriven med målande beskrivningar av modern...och mammor ljuger väl inte?

6 år dömdes han till. 6 år skulle han sitta inlåst. väckning och frukost 7.00-07.30. Sedan arbete i tvätteriet fram till lunch, och så tillbaks till tvätteriet fram till middagen. Efter middagen skall han sitta i gruppterapi och behandlas för sin perversa läggning. Ta en lite paus här, och fundera på hur man som oskyldig skall sitta och bli behandlad för något som man själv tycker är så sjukt att det övergår ens förstånd. Men man kan ju inte heller säga att man är oskyldig, Då går dom ju bara hårdare på en. Man blir då "osamarbetsvillig", får längre straff och mindre permissioner och förmåner. Men man kan ju inte heller sitta och erkänna ett brott som man själv anser är så sjukt. Speciellt när det är ens eget älskade barn det gäller.

Är pedofilbrott vanligt?

Fakta: Både fil dr och Leg barnpsykolog Lena hellblom Sjögren och forskningsrapporter gjorda bland annat på 8000 15 åringar i Finland kommer till samma slutsats. Det är en biologisk pappa på 1000 som begår någon form av sex brott mot en minderårig. Det kom också fram att dessa brott var lika vanliga bland mödrar, men var syns det i debatten? Den statistiskt vanligaste sexbrottslingen när det gäller barn kom man fram till, var en styvfar eller en annan vuxen i barnets närhet. Då steg siffran till 5 av 1000.

Fakta: Mannen friades i hovrätten. De två största anledningarna till det var
1. Pojken hade enligt läkarrapporterna inte några skador i sitt underliv trots att  han skulle ha blivit våldtagen av en vuxen man över 100 gånger.
2. Pojkens vittnesmål var inte trovärdigt. Vi alla har ju varit 5 år, även om det var länge sen för dom flesta av oss. Men jag för min del är rätt säker på att om jag fått en vuxen mans organ inkört där bak över 100 gånger inte hade använt uttrycket: "Det sved lite"...Du kan drilla en 5 åring att säga det som mamma säger, men en förhörsledare som kan sitt jobb och inte som Yderberg och Lannes ställer ledande frågor, upptäcker sådant i ett barns vittnesmål utan problem, vilket också var precis vad som skedde.

Liza har i sina krönikor utmålat denne stackars kille som halvt förståndshandikappad, något han definitivt inte är. Han har ett kvalificerat jobb och bor idag med en ny flickvän som står helt och hållet på hans sida, trots att hon inte har mycket till övers för människor som skadar barn. Om det är något som stinker i den här historien är det att mamman inte sitter inne och att pappan fortfarande inte får träffa sin son, trots att han är utan skuld. Det är man nämligen då man förklarats oskyldig i hovrätten. Och tro mig, domstolarna tar alltid det säkra före det osäkra i sådana här fall. Det är därför så många män sitter dömda till långa straff i Sverige trots att det inte finns en gnutta bevis mot dom förutom en kvinna som svär på heder och samvete. De kvinnor som medvetet förstör en annan människas liv har dock varken heder eller samvete. När skall våra barnavårdande myndigheter inse detta? Denne mans olycka kommer att beskrivas utförligare i boken som snart skall påbörjas. Där kommer sanningen att tryckas med svart bläck på vitt papper för er som fortfarande tvivlar. 
Jag mår illa när folk rapar upp Liza Marklunds lögner om denne pappa. Tro mig han har fått sitt liv slagit i spillror, så ni som tror på mytomanen här till vänster kan ju trösta er med det.

Hatets triangel

Visste ni att det finns en triangel som har tagits fram med Nazityskland och Yugoslavien som modell bland annat. Det är när man når toppen på denna hatets triangel som man börjar diskutera slutgiltiga lösningar.

Vi har redan nått halvvägs, och t o m börjat tangera den fjärde nivån. Räcker det nu? eller ska vi fortsätta resan uppåt? Den i denna blogg ofta nämnda föreningen ROKS hyllar ju t ex Varlerie Solanas feministiska manifest S.C.U.M (Society for cutting up men). Den fick också överlag översvallande bra recensioner då den kom ut på svenska av kulturskribenterna på alla våra stora svenska tidningar. Detta är en skrift som t o m slår "Mein Kampf" i hatfylld retorik.

Hur kan någon människa i sin vildaste fantasi se Sverige idag som ett samhälle där ett patriarkat förtrycker kvinnor? Det för mig blir totalt bakvänt. Som att säga att det var dom svarta som förtryckte dom vita i sydafrika, och i USA på 50 och 60 talet. Som att säga att det egentligen var tyskarna som blev förtryckta av judarna i andra världskriget.

När jag startade denna blogg i Oktober i fjol så hade jag tänkt att den skulle handla om jämställdhet och rättvisa. Det gör den ju också, men jag kunde inte inte ana ens i mina värsta mardrömmar att vi skulle ha så långt kvar tills vi kanske en dag uppnår den.

Om vi ska ha den minsta chans till det så är det dags NU att börja klättra ner för pyramiden istället för upp. Vi kan inte vänta i tio år till. Då kommer vi att hamna på nivåer som jag inte vill uppleva i mitt land. Där är vi redan, och hade jag inte haft mina barn så hade jag flytt denna hemska stat för länge sen.



Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, hat, jämställdhet, barnmisshandel, övergrepp, politik, mammor, pappor, SCUM, Valerie Solana,

 

Jag vill framföra mitt hjärtliga tack till alla människor som har hört av sig och gett mig stöd råd och tips, sedan jag skrev om vad som hänt. Ni anar inte hur mycket det betyder för mig.

Såg i tidningen idag att Mona har det tufft just nu. Och att Moderaterna är större än (s) numera. Naturligtvis kan ju detta bero på ett antal anledningar. För mig personligen beror bytet av parti från (s) till (m) främst på att Moderaterna är det parti som har den klokaste synen på delat föräldraskap vid en skilsmässa. Synd bara att Beatrice Ask tillåts inneha en ministerpost. Detta får mig att tveka, men fördelarna får väl väga över trots allt. Jag har emellertid aldrig i mitt liv läst en klokare motion än 2008/09:C455 Nya vårdnadsregler Denna motion som föga förvånande avslogs är dock undertecknad av 9 moderater. Dessa är: Fredrik Schulte (m) (författare), Staffan Appelros (m) Nils Oskar Nilsson (m) Jan Ericson (m) Finn Bengtsson (m) Betty Malmberg (m) Annicka Engblom (m) Mats Johansson (m) Curt Linderoth (m). Detta räcker för att få min röst. Att rösta på (s) som offentligt kallar sig ett feministiskt parti på dess hemsida får mig osökt att tänka på Orups gamla slagdänga, "Jag blir hellre jagad av vargar". Jag tror inte jag är ensam vad gäller detta skäl att fly från mitt gamla parti.

Det som hänt i mitt mer och mer overkliga fall sedan sist är följande. Jag skulle enligt domen från April i fjol ha haft umgänge med min dotter sedan i Torsdags, och fram till den 12 April. Både jag och dottern hade glatt oss till detta. Efter jag fick reda på att mamman har lämnat in en anmälan mot mig så förstod jag att hon ännu en gång hade för avsikt att sabotera detta tillfälle för vårt barn att spendera tid med mig. Det händer varje gång det vankas ett umgänge som varar mer än två dagar.

Jag grep då ett litet halmstrå och åkte i Torsdags ner till orten där mamma och barn bor. På det tredje dagiset fick jag napp. Den första dagisfröken förnekade att något barn med detta namn fanns på detta dagis, men den andra sa att det hade dom inte rätt att berätta. Och då förstod jag ju att jag träffat rätt. Min dotter var inte ute på gården med de andra barnen så jag kunde inte tala med henne. Jag visade då dagisfröken domen från tingsrätten där det klart och tydligt stod att från torsdagen före påsk skall barnet ha umgänge med mig efter dagis slut och fram till skolan börjar igen efter påsk.

Jag var väldigt artig och hövlig och berättade i korta drag att jag var barnets far och att vi låg i en konflikt, men varken det eller uppvisande av domen hjälpte. Jag satt mig då ner en bit bort och ringde polisen och frågade om dom kunde hjälpa mig, men det kunde dom inte heller. Den mycket förstående och rara förskolläraren kom ut med en kopp kaffe till mig där jag satt. Det glömmer jag aldrig. Hon ringde också efter sin chef som efter en stund kom dit. Chefens chef var också med. Vilken ära att få två upptagna kommunchefer att avbryta sina viktiga aktiviteter för att komma och tala med mig.

Jag visade upp domen även för dessa och dom föreslog att vi gick in i deras konferensrum och talade en stund. Där satt jag mitt fån och berättade hela min historia. 3 eller fyra gånger ringde mobiltelefonerna för dessa chefer som ursäktade sig och gick ut ur rummet för att svara. Efter ca en timme upplöstes mötet (då dom försäkrat sig om att mor och barn försvunnit och nu var satta i "säkerhet"). Och jag gick från dagis med oförrättat ärende. Tilläggas kan att jag under dotterns nu treåriga dagisvistelse inte blivit underättad om ett enda informationsmöte, kvartssamtal eller över huvud taget fått någon information om hur min dotter har det på sitt dagis. Något som vad jag förstår har rätt till.

Idag har jag och min son städat huset tillsamman och jag lärde honom också att laga pannkakor. Han sa att det var dom godaste pannkakor han någonsin ätit, samtidigt som han sken av stolthet. Nu skall vi belöna oss själva med en konsert dvd med Pink Floyd och äta lite lördagsgodis. Jag vill avslutningsvis visa det brev som min son kom och gav mig en dag för ett par månader sedan då jag var riktigt under isen...polarisen t o m. Jag har ofta haft anledning att känna stolthet över mina barn. Denna gång blev jag dock så stolt att det brast och jag fick rensa ur tårkanalerna ordentligt. Under brevet hade han tejpat fast ett kärleksbrev som mamman till min dotter skrev till mig på min födelsedag strax innan barnet föddes. Bless his heart!

Mina barn är fantastiska bägge två. Jag må vara en fattig man vad gäller guld och diamanter, men jag känner mig ändå rikare än Ingvar Kamprad och Bill Gates tillsammans. Jag tror många av er därute förstår vad jag menar.

Återigen ett stort tack till er alla från djupet av mitt hjärta.
Jag orkar kämpa mycket tack vare er.

//daddy

PS. Häromdagen fick jag ett mail från en kvinna på Unicef som läst min blogg och undrade

om jag ville vara med och stödja deras nya kampanj "för varenda unge". Den fokuserar på barn som har det svårt i krig, svält och barnarbete etc. Detta är ju naturligtvis mycket hedrande. Men innan jag stöder denna kampanj vill jag tala med vederbörande och ta reda på om dom verkligen menar VARENDA unge. Däribland min och många av era. Annars klingar namnet falskt och då kan jag inte ställa mig bakom den. Barn som har det jävligt är ett världsproblem. Och startar man en kampanj som heter "För varenda unge" så kan man ju inte diskriminera hälften av världens barn enbart för att dom har rätten att äta sig mätta och slippa arbeta i "sweatshops." Ser fram mot denna diskussion.
Läs även andra bloggares åsikter om socialtjänsten, barn, egenmäktighet, papparätt, daghem, barnomsorg, umgängessabotage, feminism, daddy, tack, politik, barnrättskonventionen, polisen, kärlek, mamma, föräldraskap, mona Sahlin, Socialdemokraterna, moderaterna, alliansen

diskriminering på grund av kön: Under den vårdnadsutrening som gjordes av familjerätten togs alla mammans påståenden som sanning trots att hon inte på något vis kunde belägga dem. Mina påpekanden rensades bort ur utreningen, dessutom underlät handläggarna att tala med någon annan person som kunde ha vittnat till min fördel, bl a talade dom aldrig med mamman till mitt andra barn.

Skyddade personuppgifter beviljades: av skattemyndigheten för både mamma och barn, trots att jag aldrig dömts, eller varit misstänkt för något brott i hela mitt liv. Då jag rinde och frågade på vilka grunder?, sade dom: Det har du inte med att göra.

Myndighetsmissbruk: Familjerätten tog genast mammans parti och allt hon sa som sanning, medan mina uppgifter aldrig fick komma med i varken utredning eller protokoll. Domstolen som slutligen fick höra vad mina kallade vittnen berättade, skriver i sin dom att alla anklagelsr mot mig är ogrundade och att jag troligare är en lämpligare vårdnadshavare, men ger mamman ändå enskild vårdnad och mig ett minimalt umgänge. Detta enbart på familjerättens rekommendation.

Hets mot folkgrupp:  Inte tillämplig i detta fall då män inte räknas som folkgrupp i Sverige, och därför är det fritt fram att hetsa mot oss, viket också görs dagligen i TV, på hemsidor, på torgmöten, i reklam etc etc

ofredande: Mamman har ett fruktulöst humör, hon tar ingen hänsyn till att vårt barn tvingas bevittna hennes attacker. Jag har kallats, idiot, dåre, tölp, patetisk, barnslig, räv...samt mycket mer. Efter ett samtal med modern skakade jag så hemskt att jag inte kunde skriva ner ett telefonnummer med en penna.

Barnmisshandel: Hon har inför ögonen på vårt barn skrikit och vrålat på mig. Hon har vägrat att ta emot saker som jag köpt till min dotter, och de saker jag skickat med dottern i hennes väska har "försvunnit".

Fridskränkning: Se ovan

Olaga frihetsberövande: Hon har hindrat vår dotter att besöka mig, trots att dottern själv ville.

Olaga tvång: Hon har hindrat vår dotter att mot hennes vilja att få stanna några extra dagar hos mig med hänvisning till domen, samtidigt som hon själv brutit mot domen vid ett flertal tillfällen.

Osant intygande: se punkt 4

Ärekränkning: Se ovanstående information

Övergrepp i rättsak: I en paus under huvudförhandlinen attackerade mamman ursinningt ett vittne och skrek att hon "vittnat fel". Personal från familjerätten bevittnade detta, men har inte reagerat eller rapporterat detta. Ingen annan av alla vittnen heller.

TJänstefel: Tjänstemännen på familjerätten har varit partisk och förfödelat modern, trots att dom vet att hon är tidigare missbrukare av hasch, extacy, GHP, amfetamin och andra droger. Hon är dömd till tvångsvård, och har dokumenterade psykiska problem. Jag förekom inte med en rad i socialens register.

Vägran att följa tingsrättens dom vid ett flertal tillfällen: Detta har inte renderat i några sanktioner mot henne, endast mot mig som tvingats betala dyra advokatpenkar för att lämna in ansökningar om verkställighet.

Mened: Detta är inte tillämpligt heller då man i vårdnadsmål ej behöver vittna under ed. Orsakerna till det kan man ju ana.

Alla ovanstående brott har begåtts mot mig och mitt barn anser jag. Gäller inte lagarna för män, barn och fäder?  Nej tydligen är det inte så....

Läs även andra bloggares åsikter om manshat, juridik, vårdnad, familjerätt, barnmisshandel, brott, kriminalitet, feminism, socialtjänsten, jämställdhet, könsdiskriminering,