Daddy tillbaks i skolbänken
Kategori: Jämställdhet
Ständigt denne Schyman...
Så började man alltså i skolan igen vid 42 års ålder. Första dagen blev rätt mycket korvstoppning angående vad vi kommer att syssla med under det kommande läsåret, samt en hel del information om regler och dylikt. Jag konstaterar efter första dagen följande. Jag är förmodligen den äldsta eleven på hela skolan. Den näst äldste som jag träffade idag var 38. Jag är också som manlig elev i minoritet tror jag, men detta gör mig absolut ingenting.
Min blogg nämndes naturligtvis i samband med att min klasskamrat Madelene presenterade mig efter en kort intervju under lunchrasten. Så nu har den förhoppningsvis fått åtminstone 18 läsare till. Välkomna. En sak som jag också måste delge er efter denna introduktion är att jag, på en lista på personer som bokats in som gästföreläsare, fann både Gudrun Schyman samt en polisinspektör från ett s k "barnhus".
Ni som följer denna blogg förstår varför jag särskilt nämner detta, för er andra så vill jag säga följande. Gudrun schyman är en mycket illa omtyckt person hos denna blogginnehavare. Detta eftersom hon är en lögn och mytspridare. Dessa lögner och myter som hon och resten av den radikala feministiska rörelsen allt för länge oemotsagda tillåtits sprida, har inneburit att många människor och då framförallt barn drabbats mycket svårt. Min dotter Rania 4 år är ett av offren. Själv förstår jag inte ens hur denna människa klarar av att sova på natten. Ingen kan ju förneka att det är just myterna om män och pappor som bl a sprids av bl a detta gödselparti som orsakat den allvarliga diskriminering som idag sker mot just oss. Speciellt i frågor rörande boende och vårdnad.
Det blir inte helt lätt att iträda en objektiv journalistroll med denna partiledare i samma rum, men man måste ju trots allt försöka. En del rätt besvärliga frågor från just denna journalist bör dock fröken Schyman göra sig beredd på. Samma sak gäller polisinspektör Christina Sandberg som skall föreläsa om hur man förhör barn. Jag undrar om hon är mer införstådd med lagar och regler gällande detta än Polisinspektör Maria Brage som just mitt barn hade oturen att träffa på? Det lär väl visa sig. Lars som skall bli min lärare detta år påpekade dock att en sak som utmärker en bra journalist är just förmågan att stå för sina åsikter, och detta har jag inget problem med alls, som ni vet.
Barnhus...skulle ni släppa in era barn dit?
Dessa moderna barnhus är ett rödgrönt påfund. Upphovsmännen heter bl a Ingela Thalén och Tomas Bodström. Barnhus i sig är dock ingen ny företeelse i Sverige. Allmänna Barnhus hette dom förr i tiden, men inte heller då var dom några mysiga krypin för våra små direkt. Det allra bästa hade varit att låta dessa inrättningar förbli begravda djupt nere i historiens skamhög, dessvärre gräver man nu istället upp dom igen.
Det är mycket gällande detta som är helt obegripligt. Bl a det olämpliga i att dessa myndigheter klumpas ihop på ett sätt som nästan garanterar att man lägger sig i varandras utredningar. Om inte annat, genom skvallret i fikarummet.
Hur Sverige som genom undertecknande av FN:s barnkonvention bl a lovat på heder och samvete att skydda barn från alla former av sexuella övergrepp, i nästa andetag tillåts att själva utföra just sådana på dessa förhörscentraler.
Att den enda myndighet som saknas på barnhusen är åklageriet, vilket enligt sin egen handledningslitteratur är skyldiga att närvara vid MINST ett av förhören. Detta skiter man dock i. Åtminstone i fallet med Rania.
Att Monica Dahlström Lannes bok "mot dessa våra minsta" fortfarande tillåts att användas som kurslitteratur för poliser, och vars "Eskilstunamodell" som i sin tur var baserad på Eva Lundgrens sjuka och egenpåhittade fantasier om hemliga manliga satanist och barnmördar sekter, nu är den som dessa barnhus byggs kring. Monica Dahlström Lannes är i det närmaste certifierat galen och har också fått sparken från poliskåren för just sin fanatiska och totalt förvridna syn på män och övergrepp på barn. Pappan som hon fick fälld i Eskilstuna för en rad påstådda övergrepp mot sin dotter, har sedan dess fått både upprättelse och resning, och är numera både fri och oskyldigförklarad. Han fick dock spendera en god tid inlåst i fängelse innan. Detta är långt ifrån det enda manliga offret för dessa moderna inkvisitionsmästare som fortfarande tillåts härja obehindrat i vårt samhälle. Det senaste offret heter Tito Beltran och är inte helt obekant för den stora allmänheten, som dock bara passivt stod och såg på då han utsattes för rena rättsövergrepp i rättegången mot honom nyligen. Två år och sex månader utan någon som helst teknisk stödbevisning...oskyldig till motsatsen bevisats? Inte direkt va?
Varför vill dom inte visa mig protokollet?
En annan sak som jag faktiskt fick gjort idag var samtalet med Gerd Brantelid som är högste ansvarige chéf för just barnhuset i Göteborg. jag ville få veta varför dom trots upprepade påstötningar från mitt ombud fortfarande inte lämnat ut förhörsprotokollet från det andra förhöret med min dotter Rania som hölls i slutet på Juli. Som många vet så blev jag nekad inträde till medhörningsrummet då detta förhör var planerat att ske. Endast mitt ombud var välkommen. När jag vägrade att acceptera detta ställdes hela förhöret in.
När man något senare genomför förhöret har man för säkerhets skull inte ens meddelat min advokat. Detta innebär att detsamma förhör som fick åklagaren att strax efter lägga ner hela förundersökningen mot mig, hindras jag nu ta del av. Vilken paragraf i sekretesslagen man stöder detta på kan man tydligen inte säga.
Jag postar inte ut detta samtal. Jag hoppas istället att ni kan lita på mig efter allt jag tidigare har postat ut. Som sagt så bär det mig emot att hänga ut människor på det viset, oavsett vad jag tycker om dom. Detta är helt och hållet sant. Samtalet finns dock på band för den skull det skulle bli nödvändigt.
Jag frågar Gerd Brantelid varför jag nekas att ta del av protokollet, men hon vill inte svara. Hon hänvisar mig istället till min advokat. Detta har jag upptäckt är ett populärt sätt att bli av med besvärliga människor som ställer besvärliga frågor. Om ni själva råkar ut för just detta så följer här ett litet tips. Dessa frågor får naturligtvis anpassas efter situation...
Jag: Är det polisen eller åklagaren som bestämmer om utlämnande av förhörsprotokoll?
Gerd: Det vär polismyndigheten.
Jag: Jag bad i växeln att få tala med den högst ansvarige för polisen på barnhuset. Är det du?
Gerd: Ja, det är jag.
Jag: Då måste du väl vara medveten om att jag har all rätt att företräda mig själv hur mycket som helst och därmed kan ringa dig personligen lika väl som genom ombud?
Gerd: Jaa...(paus)...jag får undersöka detta och återkomma till dig senare...
Helt enkelt en fråga om vem som är tjurigast
Det enda som drabbas av ett sådant beslut är rättvisan. Bl a av följande skäl. Om det i förhöret finns bevis för att mamman medvetet polisanmält mig utan grund så kan jag polisanmäla henne för detta då det ju är ett brott. Om jag inte kan visa att det skett medvetet är det ingen idé att ens anmäla henne, då tingsrätten då som vanligt kommer att anta att det skett i god tro.
Om det i förhöret finns bevis för att det i själva verket är hos mor och/eller mormor som hon utsatts för övergrepp och vi därmed kan polisanmäla detta så borde ju tingsrätten i Varberg, i nästa muntliga förhandling stoppa allt umgänge mellan mor och dotter, under tiden detta utreds, och istället placera Rania hos mig som redan är både utredd och rentvådd. Åtminstone om man vill vara något sånär konsekventa.
Om det i förhöret överhuvudtaget framkommer uppgifter som är relevanta i just frågan om vårdnad och boende, så borde ju de inblandade få ta del av dessa i rättvisans namn. Eftersom man just hemligstämplat detta förhör så innehåller det med stor sannolikhet uppgifter som skulle vara positiva för mig och mitt yrkande på i första hand ensam, och i andra hand gemensam vårdnad. (OBS, det är inte jag som bestämt ordningsföljden på dessa yrkanden utan lagen såsom den är skriven idag.)
Gerd Brantelid upplyser mig till slut om att protokollet numera finns i polisens diarie och att jag har rätt att skriva dit och begära ut en kopia. Jag tackade då för upplysningen utan att berätta att mitt ombud redan gjort detta för länge sen, men att han hela tiden bara möts av tusen ursäkter. Senast idag var han återigen i kontakt med polisen i detta ärende, återigen utan framgång. I morgon försöker han igen. Kanske dom till slut ledsnar och ger oss dokumentet som vi faktiskt har all rätt att ta del av.
Den som lever får se.....Till slut kvällens aftonbön: Gode gud lär mig skriva kortare bloggar, eller ge mig åtminstone mindre att skriva om, så det inte behöver ta 3-4 timmar av min dyrbara tid varje gång...amen!
Läs även andra bloggares åsikter om Gudrun Schyman, F!, Fi, skolan, Barnhus, polis, åklagare, kvinnomisshandel, barnmisshandel, sexuella övergrepp, falska anklagelser, feminism, envishet, juridik, barn, familjerätt,
Bloggadress: http://www.metrobloggen.se/piggen