En liten visa till kassan
Kategori: Pappa
Jag har fått den ynnest det innebär att ha fått uppleva Ray Charles in person. Vilken man, musiker, människa. Så mycket svårigheter, så mycket smärta, men alltid ett leende på läpparna och en magi och ett geni som han delade frikostigt med resten av världen. Come rain, sunshine, hell och high water. Musiken kompromissade han aldrig med. Aldrig en dålig konsert.
Ray Charles Robinson
Ray Charles Robinson föddes 1930 i Albany Georgia. Han blev blind vid sex års ålder, då han drabbades av glaukom, en form av grön starr. Hans bror drunknade som barn, ett trauma följde Ray länge. Sedan dog hans föräldrar när han fortfarande var i tonåren. Charles lärde sig spela flera instrument - däribland piano, orgel, klarinett och saxofon - på St. Augustine School i Florida, en skola för blinda och döva.
Han slutade sina dagar i Beverly hills 2004. Han dog den sortens död som dom flesta av oss nog drömmer om. Att lugnt somna in omgiven av sina närmaste, barn och barnbarn. Han var nog också lugn i vetskapen att hans gärning här på jorden varit god, och att han gjort nytta. Gjort skillnad. Så vill jag helst också dö någon gång i framtiden.
Sista versen i Stevie Wonders underbara "Living for the City" går:
I hope you hear inside my voice of sorrow,
And that it motivates you to make a better tomorrow,
This place is cruel no where could be much colder,
If we don't change the world will soon be over,
Living just enough, just enough for the city!!!!
Jag uppmanar särskilt försäkringskassan att läsa dessa ord några gånger. Man vet aldrig, det kanske kan leda till en något ökad förståelse för människor i svåra situationer?
Visste ni att ni också kan skicka kravbrev via kronofogden?
Idag har jag talat med kronofogden. Visste ni att man genom dom, kan skicka brev med betalningsföreläggande till myndigheter? Visst är det festligt? Försäkringskassan skall därmed få ett sådant av mig där jag kräver betalt för dom kontoutdrag som jag varit tvungen att beställa ut från banken, samt dom 600+600 kronor som deras orättmätiga krav har kostat mig hos kronofogden. Naturligtvis tillkommer även ränta, porto, telefonkostnader samt expeditionsavgift. Jag skickade nämligen i Juli ifjol in en begäran om rättelse till Försäkringskassan där jag bifogade kontoutdrag som tydligt visade att jag redan hade betalat de tre månaders underhåll som man nu efter en anmälan krävde mig på. Jag har till och med postat ut kopior på betalningarna på bloggen.
Döm om min förvåning då jag för ett par veckor sedan, efter nästan ett års handläggningstid fick beskedet att jag visst var skyldig att betala dom tre underhållen igen. Att en mamma i tre månader har fått dubbelt underhåll efter att ha lurat kassan, anser man helt i sin ordning. Jag kan ju överklaga beslutet får jag veta, men jag ids inte. Det är fan bara slöseri med tid och frimärken. Dessutom tror jag inte att jag har ett enda överklagandebrev kvar i kroppen längre.
Men man undrar man ju hur det är ställt med logiken hos försäkringskassan? Det skickades för en tid sedan in en anonym anmälan mot mig till avdelningen "geheimlige sozialpolizei" (Gefapo), eller som det också heter "kontrollavdelningen".
Där jobbade en kontrollant vid namn Inger. Efter att hon läst den anonyma anmälan som löd ungefär "Han bloggar och spelar gitar i ett band", så började damen räkna antalet inlägg som jag gjort på bloggen under en månad. Hon kom fram till att det var 13 stycken. "Dessutom var dom ofta över en A4 sida långa". Jag blev kallad på förhör på deras högkvarter i Göteborg och blev där utfrågad om mina bloggarvanor.
Jag försökte förklara för förhörsledarna vad jag har fått gå igenom de sista åren och att bloggen varit en ventil. En livsnödvändig repstump att hålla sig i under mitt livs värsta orkan. Att den förmodligen har räddat mitt liv. Men konstiga ursäkter som att man orättfärdigt behandlats som en brottsling och därmed mist sitt barn, kan ju inte föräkringskassan ta hänsyn till. Av Inger fick jag bland annat denna genialiska fråga: "men om du får rätt angående ditt barn, blir du frisk då?"
Du bloggar ju? Då är du väl fullt arbetsför?
Slutsatsen blev: jag lade mycket tid på min blogg. Därmed hade jag full arbetsförmåga och miste därmed rätten till sjukpeng fr o m den 27 Maj i år. En sån där liten detalj som att tala med min behandlande läkare sedan över tre år bakåt i tiden behövdes inte. Han har efteråt skrivit till kassan och i rätt raka ordalag sagt vad han tycker om deras bedömning.
Efter beslutet fattats kallades jag till ett så kallat "överlämningsmöte" på arbetsförmedlingen där min FK handläggare avhändade sig problemet till arbetsförmedlingen. Damerna tyckte inte jag såg särskilt pigg, glad och arbetsför ut, och undrade om jag verkligen skulle anmäla mig som arbetssökande? Jag tittade förvånat på dom och sa, det är klart jag ska, jag är ju fullt arbetsför??
Sedan undrade dom då om jag var intresserad av ett möte med socialtjänsten så att jag kunde söka socialhjälp. Jag upplyste då om att jag inte var intresserad av det. Att jag förr svalt ihjäl än att låta dom barnstjälande damerna på Stenungsunds socialtjänst rota i mitt liv mer än dom redan gjort. Detta var också något som plötsligt bekymrade myndighetspersonerna. Jag förstår mig inte på dom.
Men det skall sägas att det finns myndighetspersoner med både hjärta och hjärna också. Min nygamla handläggare på AF är en bra person och hon har en skön stil. Det finns även andra som försöker göra ett bra jobb såsom min gamla handläggare på FK som var av en mer inkännande sort. Heder åt dessa stackare.
Nu är det en ny sheriff i stan
Men nu är det en sheriff i stan. Sverige har nu dom hårdaste sjukförsäkringsreglerna i hela EU. Ja faktiskt i hela västvärlden har jag hört. Samtidigt skryter man med hur man lyckats få ner ohälsotalen. Ja men för f... det är väl inte svårt? Det hade jag också klarat om jag varit regering.Nu kräver alltså försäkringskassan mig på fullt underhåll, 2 500 i månaden, med ena handen, samtidigt som dom kapar min enda försörjning med den andra. När jag då föga förvånande inte kan betala deras krävda barnlösensummor, så sätter dom mig hos fogden.
Mer om försäkringskassans fantastiska arbete för att få ner ohälsotalen i Sverige kan man läsa om på www.myter.tk, som är ett dokument skapat av föreningen Resurs, som hyser den härligt galna idén att vi borde se alla människor som resurser, istället för som en besvärlig försörningsbörda. Tänk om man tog tillvara på alla människors styrkor, kunskaper och resurser på rätt sätt, istället för att jaga dom som brottslingar. Då skulle vi lösa två problem samtidigt. Även på föreningen insolvens hemsida finns mycket bra information.
En bloggare som skriver mycket bra om det här problemet, inte minst om fällan som frånskilda pappor hamnar i är Ulrika Ring. Följ hennes intressanta blogg. Det gör jag. Hon har även skrivit en bra artikel på Newsmill om problemet. En som inte ser detta problem alls utan istället vill öka bördan på pappornas axlar är Mona Sahlin som tydligen snarare delar uppfattningen att vi är smitare och fähundar som skall mjölkas till sista blodsdroppen innan vi slängs på tippen.
Nu är det skarpt läge, men det löser sig för mig på något sätt. Jag vet inte hur än, bara att, ty alla historier har ett slut. Och jag är säker på att allt kommer att bli bra så småningom. Dessutom är jag gjord av gummi. Jag studsar tillbaks.
Jag tycker däremot att det är konstigt att damerna och herrarna som sysselsätter sig med att , som dom säger, "diskutera" mig och mina barn på Flashback tycks hysa åsikter om att jag, förutom allt annat, dessutom är en parasit på samhällskroppen som dom tvingas betala för. Konstigt med tanke på att de bägge damer som hittills ofrivilligt har fått träda fram bägge också är sjukskrivna. Och där talar vi verkligen heltid. Borde jag inte få betalt eftersom jag bidrar till dessa bägge damers rehabilitering? Uppenbarligen mår dom ju bättre av att skriva vilken hemsk fähund jag är dagarna i ända.
Läs även andra bloggares åsikter om Ray Charles, Stevie Wonder, Försäkringskassan, underhållsbidrag, kronofogden, skulder, Ulrika Ring, Insolvens, Resurs
