daddys

...Så är gryningen nära. Jag fick i veckan ett besked som gjorde mig mycket glad. Jag vill inte, och kan inte säga än vad beskedet var, eller av vem jag fick det. Men jag vill ändå sända en hälsning till alla föräldrar och andra drabbade därute att en lite låga av hopp har tänts. Jag har uppnått ett av mina mål med alla dagar och nätter av hårt arbete och det känns underbart. Samtidigt som jag trött fortsätter att ta del av det skenande genusvansinnet som har fått fäste i vårt land. Allt mer förvånad att inte fler ställer sig upp och säger "Nu jävlar får det vara nog".

Jag vill också delge er det svar som jag fick av Gunnar Jirvén, chéf för familjerätten i Kungsbacka. Jag har läst det själv flera gånger, för att verkligen försöka förstå hur en chéf för en familjerätt kan göra bort sig så fullständigt. För säkerhets skull har jag visat upp brevet för socialsekreterare i min bekantskapskrets och för jurister, och alla skakar lika förbluffat på huvudet som jag.

Chéfen försvarar sina anställdas lagbrott

Jag postade i mitt förra inlägg ut samtalet med Christina Pettersson på familjerätten i Kungsbacka. Endast i det samtalet bevisas: Att hon uppfattat att jag uttryckte oro för min dotter och hur hon har det, i mitt mail från den 23 Mars.  Att hon trots det inte har vidarebefordrat min anmälan om oro till utredningsenheten. Att hon inte ens har diariefört min anmälan. Att hon vägrar att ge mig beslutet skriftligt trots att jag begär det. Att dom har nekat mig min lagliga rätt att

muntligen komma till tals med myndigheten trots upprepade försök från min sida.  Att dom på familjerätten i Kungsbacka gör så här regelmässigt "om någon förälder mailar och anmäler oro för barn". Att hon delgett mamman innehållet i min anmälan innan hon uppenbarligen slängde bort den.  Att hon uppfattade innehållet i mitt mail som något som behövde diskuteras med mig och mamman, men sedan själv stoppade just detta genom att ställa in vårt planerade samtal. Sedan tvärvänder Pettersson plötsligt och säger att hon inte uppfattat mitt mail som en anmälan om oro för barn. Vidare anklagar hon mig för att svartmåla den andre föräldern utan att kunna svara på exakt vad hon syftar på med detta påstående. Detta är alltså samme Christina Pettersson som strax efter anmäler mig falskt för ett grovt brott enbart på mammans ord, och därmed ser till att allt umgänge mellan mig och mitt barn upphör totalt.

Så här skriver Gunnar Jirvén på kungsbacka kommuns hemsida: Det spelar ingen roll om det är en lärare, socionom, fritidsledare eller sjuksköterska som uppmärksammar ett problem. Alla anställda har numera en skyldighet att följa upp och slussa till rätt vård när man får signaler om att någon behöver hjälp.

Men i sitt svar på min klagan skriver samme Jirvén: "När det gäller 21§ förvaltningslagen så är den inte tillämplig i det här fallet. En anmälare betraktas inte som sökande, klagande eller annan part, vilket gör att du inte får något skriftligt beslut av oss". I övrigt hänvisar Jirvén till Länsstyrelsen i Halland om jag är missnöjd med hans myndighets hantering. Det nästan mest förbryllande är ju att Jirvén i sitt svar ger mig ett skriftligt intyg på att jag är en anmälare! Kan någon tolka detta besked till svenska så en vanlig enkel musikant kan förstå?

Fallet har nu nått Högsta domstolen

Då jag den andre April i år plötsligt förvägrades min tilldömda umgängesrätt utan skäl eller motivering gjorde jag det enda som lagligen står mig till buds. Jag ansökte om verkställighet av domen hos tingsrätten i Varberg. Men en förhandling om verkställighet förvägrades mig med motiveringen att en s k muntlig förberedelse skulle hållas i vårdnadsmålet och att därför var troligt att den dom som jag hänvisade till skulle rivas upp. Detta skedde också, varpå jag fick beskedet att min förhandling om verkställan ställdes in. Döm om min förvåning när jag senare fick beskedet att tingsrätten i parternas utevaro dömt mig som tappande part i målet och kräver att jag skall betala mammans advokatkostnader. Detta överklagades till hovrätten vilka avslog min överklagan UTAN MOTIVERING!

Om HD också avslår min överklagan eller vägrar mig prövningsrätt så ligger vägen öppen till Europadomstolen, vilket skulle innebära att jag nått ännu ett av mina mål. (samtliga handlingar samt inspelat telefonsamtal med Christina Pettersson finns att ladda ner i menyn till höger under "evidence").

Fallet Robert börjar stinka allt värre

Ni som läst min blogg förr kommer ihåg Robert 11 år (OBS! Fingerat namn) och hans syster Lisa (OBS fingerat nam)som hamnat i klorna på Härryda socialtjänst. Robert misshandlades av sin mamma och mobbades på Rävlandaskolan där han tidigare gick, men istället för att som det står i föräldrabalken flytta vårdnaden om Robert till den andre föräldern, som i det här fallet är en hårt arbetande, skötsam, empatisk, pedagogisk och kärleksfull pappa, så hämtas Robert av ett flertal civilpoliser och släpas gråtande ut ur faderns hem och placeras på Vassbo HVB hem där nu allt fler gräsliga detaljer avslöjas om hur pojken utsätts för ytterligare misshandel och övergrepp både av personal och de andra intagna. Mer om detta kommer att postas ut inom kort.

Det har bl a framkommit att Robert hotats med reprissalier om han inte "håller tyst" om förhållandena på Vassbo behandlingshem och för att han postat ut filmer om sitt fall på Youtube. Men Robert, håll ut. Du har inte gjort något fel, och det hatr aldrig funnits någon laglig grund för att låsa in dig på ett behandlingshem. I September skall ditt fall upp för ny prövning enligt lagen om LVU. Det skulle förvåna mig om inte beslutet genast ändrades då, om inte förr. Vi är många som tack vare ditt mod och styrka ser sanningen i ditt fall nu. Var stolt över dig själv. Vårt samhälle behöver fler som dig, inte färre. Jag ser fram mot att få träffa dig och trycka din hand.

Gästbloggare nummer två

För er som följer min blogg och er som engagerat er i barnrättsfrågor är signaturen "jacobsson" bekant. Anette Jacobsson har länge kämpat för barns och föräldrars rättigheter i Sverige, och har också bidragit med stor hjälp i avslöjandet om alla oegentligheter i mitt fall och fallet Robert. Hennes son Alexander Barkman är mitt juridiska ombud i vårdnadsmålet. En mycket duktig jurist som förtjänar denna reklam han nu får på min blogg. Inte för att han saknar jobb direkt, men ändå.

Annettes gästkrönika följer här:

Frikänd, förnedrad och vanärad.

Hur överlever man en sådan seger i din domstol, Håkan Laven hovrättslagman i hovrätten för nedre Norrland? I Östersunds Posten kan man 081205, läsa om en lärare, som anklagats av en elev för att ha tilltvingat sig sexuelt umgänge under förespeglingar om bättre betyg.

Vid förhandlingen i hovrätten, framkom att vid den uppgivna tidpunkten var mannens fru hemma, i lägenheten där övergreppet skulle ha skett, med deras sjuka barn. Läraren hade lektion i skolan vid tillfället. Eftersom det inte redovisas, kan man anta att det helt saknas stödbevisning. Trots detta, kan man läsa i ÖP,  konstaterar hovrätten  i sin dom att elevens berättelse framstår som trovärdig, men att det finns tvivel för att gärningen ägt rum i lärarens bostad vid den tidpunkt som eleven angett och därför ogillas åtalet.

Med andra ord kan domarna Håkan Laven, Rickard Ebbing och Irja Öhrnell likt gudar, avgöra att pojken talar sanning. Pojken är trovärdig, bara inte om platsen och tidpunkten för övergreppet och de ursäktar sig med detta är problem för dem i deras dömande.

Vad som skulle göra pojken trovärdig berättas inte här, men någonstans i domen har säkert dessa klärvoajanta personer formulerat även detta. Här finns inte skuggan av utom varje rimligt tvivel eller oskyldig till motsatsen bevisas, nej bara en ursäkt för att man inte kunnat döma den ”skyldige”. Hur kan tre domare uttrycka sig så fruktansvärt

kränkande om en människa och visa så stor likgiltighet för den skada som deras uttalande självklart orsakar hela lärarens familj? Detta visar en bottenlös brist på empati och en grandios självbild som oroar. Arrogansen i antagandet att de har någon form av övermänskligförmåga som ger dem möjlighet att se om en person talar sanning eller inte, förstummar.

Denna förmåga är också unik för många domare och nämndemän i domstolarna eftersom all sanningsforskning visar att det genom iakttagelser av tal, gester och blickar o.s.v. är omöjligt att avgöra sanningshalten i en utsaga. Det finns anledning att fundera över vad som får dessa tre att agera som de gör? Vad är det som gör att man anser det värt att offra en medmänniskas heder genom att utrycka sig som man gör i domen? Min erfarenhet är att de flesta människor är rationella i sitt handlande och inte handlar i blindo utan att se en möjlig fördel eller en chans att undgå någon form av obehag. Det är intressant att spekulera i hur dessa tre skulle reagera om jag berättade att jag vet något om dem, men att jag avstår från detta utan att kommentera varför och låter resten vara upp till allmänna spekulationer.

Slutligen vill jag påminna Håkan Laven, Rickard Ebbing och Irja Öhrnell om domareden som alla domare i Sveriges domstolar måste svära.

Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är.

Det blir kanske aktuellt med ett tillägg: Vad domare veta skall icke krävas bevis för.

Läs även andra bloggares åsikter om Gunnar Jirvén, socialtjänst, familjerätt, juridik, LVU, Ricky Mantea, Högsta domstolen, diskriminering, korruption, feminism, manshat