Inrätta statligt kontrollerade center med professionell personal som hjälper både män, kvinnor och barn VID BEHOV.
Ge oss faderskapet vid födseln och halva vårdnaden vid separation. Om en förälders döms som olämplig skall detta bevisas. Det är inte föräldern som skall måsta bevisa att han är lämplig. Så fungerar inte någon annan lag, så varför är det så just i föräldrabalken? Kan någon svara på det?

Texten nedan som kommer från  Metrobloggen är skriven av en nämndeman i Stockholm. Att han är det han säger sig vara vet jag. Att han vill vara anonym än så länge förstår jag. Detta är vad han skriver:

Den 8 oktober höll Huddinge kvinnojour en föreläsning på ett informationsmöte för nämndemännes i en Stockholmstingsrätt.

Temat var "Våld i nära relationer – barns påverkan". Idag vet vi av media, att flera lokalavdelningar inom ROKS, riksorgansation för kvinnojourer, medvetet bryter mot lagen och dom domslut som tingrätterna fattar. Därför fanns det anledning att kritiskt lyssna på vad de har att säga. (Källa 1)

Min uppfattning efter informationsmötet, är att vi nämdemän som deltog utsattes för en väsentlig lobbyverksamhet bestående av medvetet missvisande uppgifter. Jag anser, att det är allvarligt när intresseorganisationer osakligt ger sig i kast med att påverka oss nämndemän. Jag ska förklara och ge exempel på några direkt felaktiga uppgifter som presenterades:

Kvinnojouren började inledningsvis med att presentera ett diagram som visade utvecklingen av antalet polisanmälningar som kvinnor utfört under en tidsperiod. Vad kvinnojouren inte berättade, är att en stor andel av dessa polisanmälningar faktiskt är utförda där förövaren också är en kvinna. Det finns undersökningar som visar, att kvinnor misstänks i cirka 13 procent av de anmälda misshandelsfallen och även att antalet fällande domar av kvinnomisshandel, kvinna mot kvinna, utgör över 20%. (Källa 2 och 3) Istället presenterades bilden av mannen som den ensidige förövaren. Idag vet vi att bilden är annorlunda eftersom cirka 70% av alla män i Sverige uppger att de blir slagna i av sina partners, och faktiskt så uppger dubbelt så många svenska kvinnor som män, att de slog först. Kvinnor är fysiskt aggressiva oftare än män och män blir oftare utsatta för våld.

Undersökningar visar alltså att kvinnor använder våld mot sin partner i samma eller större omfattning än männen. (Källa 4, 5 och 6 ) Kvinnojouren hänvisade vidare till rapporten "Våld mot kvinnor i nära relationer – En kartläggning" (2002:14) där Brottsförebyggande rådet kartlagt våld mot kvinnor. En kartläggningen som baseras både på inkomna brottsanmälningar och en enkätundersökning som besvarats av 3 376 kvinnor. (Källa: 7) I rapporten kommer BRÅ fram till bland annat nedanstående fakta gällande våld mot kvinnor att endast 0,9 % av kvinnorna uppgav att de under det senaste året, misshandlats av en man de har eller har haft en nära relation till. Även drygt hälften (51 %) av de kvinnor som uppgav att de utsatts för våld under det senaste året, uppgav att misshandeln var arbetsplatsrelaterad, exempelvis att en elev slår en lärarinna eller att en patient slår sin läkare. Det här var helt andra siffror än vad kvinnojouren presenterade och ger en helt annan bild av verkligheten.

På min fråga, varför redovisar inte Huddinge kvinnojour den delen av statistiken som de nu visade oss, fick jag som svar att "Jag tror nog att det som kvinnor utsätts förr är värre än det män utsätts för". På min följdfråga, angående de fall det är pappan och barnet som blir utsatta av mammans misshandel, om då kvinnojouren kunde erbjuda pappan och barn hjälp, fick jag som svar "Nej, vi hjälper bara kvinnor", och att de har kvinnor som fokus. Kvinnojourerna hade alltså inte barnen i fokus, vilket faktiskt var en del av kvällens tema. Mötet handlade alltså inte om det som utlovades.

Kvinnojourens representant tog även upp hur mycket det forskas om mäns våld och visade en OH-bild som visade att hon hade funnit över 3000 artiklar på Google. Direkt i anslutning till detta, så började hon tala om Sociologiprofessor och Genusforskaren Eva Lundgren från Uppsala universitet och dennes forskning. Men hon berättade inget om att denna professor tidigare var inblandad i de kända och juridiskt katastrofala fallen om incest i Norge. Inte heller att denna professor Lundgren arbetsresultat hade blivit granskat på uppdrag av Uppsala universitet där det konstaterades att tillräcklig grund för fullständig utredning inte förelåg. Det gick alltså inte ens att göra en fullvärdig utredning av professorns arbetsresultat som fick svidande kritik. Detta nämde givetvis inte Huddinge kvinnojour. (Källa 8)

Det numera klassiska uttrycket "Män är djur..", vilket framställdes av förra Roksordföranden Ireen von Wachenfeldt i teve-dokumentären "Könskriget", påstods nu av Huddinge kvinnojour vara helt missuppfattat av media och var inte alls så som det framställdes, om man som Huddinge kvinnojour, hade tagit del av hela teveinspelningen. Dessvärre glömde Huddinge kvinnojour berätta, att hela teveintervjuven faktiskt publicerats både i tidningar och teve. Inte heller nämnde Huddinge Kvinnojour att samma Roksordförande igen, nu under år 2008 till och med offentligt sagt - " Jag skulle ha sagt att män är värre än djur". (Källa 9, 10 och 11)

Det var också intressant att höra Kvinnojouren berätta hur de hjälper kvinnor med taktik inför domstolsförhandlingar. Man kan ju fråga sig hur det kommer varför en Kvinnojour inblandar sig i det rättsliga systemet? Påverkas de rättliga processerna av kvinnojourernas inblandning? 800 miljoner och 56 konkreta åtgärder. Det satsar regeringen för att komma tillrätta med mäns våld mot kvinnor. Vad vi egentligen behöver är en objektiv och seriös forskning och att regeringen istället använder en del av de avsatta pengarna till kvalitetssäkrad forskning, för idag investeras pengarna på grundval av missvisande statistik. (Källa 12 och 13) Det som skrämde mig under mötet var att se hur många av våra nämndekvinnor satt och höll med Kvinnojouren och skyllde på patriarkatet samtidigt som man föraktfullt fnyste åt mig för att jag ifrågasatte medvetet falska uppgifter. Då kändes rättssäkerheten avlägsen.

En nämdeman i en tingsrätt i Stockholms området.

Läs även andra bloggares åsikter om Vårdnad, familjerätt, gömda, Liza Marklund, Mia Eriksson, pappors rätt, faderskap, feminism, juridik, politik