Nu är PAS ett vedertaget begrepp i Sverige
Kategori: Jämställdhet
PAS står för parental alienation syndrome. Det är ett syndrom som drabbar barn vars ena förälder inte skyr några medel för att förhindra umgänge med den andre. Det inkluderar att ljuga för barnet, påstå osanna saker för barnet om dess andra förälder. Det kanske är svårt att förstå för de flesta, men det finns föräldrar som först totalt utestänger den andre föräldern med hjälp av falska anklagelser. Sedan säger dom till barnet att pappa/mamma inte kommer för h*n tycker inte om dig längre, h*n vill döda er. Detta enbart i syfte att hämnas på den tidigare partnern för att h*n vill skiljas, eller för h*n har träffat någon ny.Exakt detta och mer gjorde en mamma i Solna mot sina tre barn och deras far. Nu har hovrätten slagit fast Solna tingsrätts dom som går på tvärs från de domar vi tvingats vänja oss att se. Pappan tillerkänns ensam vårdnad om barnen och mamman skall genast mot 50 000 kronor i vite lämna över barnen. Med genast menar domstolen dessutom denna gång genast. Barnen vill inte, men trots att den äldste är 14 år tar hovrätten inte heller hänsyn till barnens vilja i detta fall, eftersom det inte längre är deras egen vilja dom ger uttryck för, utan sin mors.
För att undanröja alla tvivel om att det är PAS man talar om här så skrivs det också i domen. Och om man nu är av åsikten att PAS är någon sorts fantasidiagnos som papparörelsen har uppfunnit. Vad skall man då kalla det som barnen i denna familj drabbats av? Och vad skall man kalla ett sådant sjukt beteende av en förälder som beskrivs i denna dom? Stört kanske?
Ladda ner den unika domen här.
Grov misshandel
Detta är grov misshandel av ett barn. I princip går det ut på att lägga skuldkänslor på barn och lära dom att hata sig själva. Åtminstone halva sitt jag. Minns ni intervjun med Liza Marklunds romanhjältinna Mia Eriksson från Radion i våras? Då hon sitter och säger att hon brukar säga till dottern Sara att "Nu är du lik din pappa". Detta var menat som en reprimand om Sara gjorde något dumt. Så har Sara, Mias dotter tvingats växa upp. Först 15 år utan att veta om sin pappa, och sedan med samma falska skräckhistorier som beskrivs i Gömda. Denna barnmisshandlare försvarades av Inger Segelström i Debatt. Minns ni? "Jag struntar i om boken är sann eller inte, Mia gjorde allting rätt". Jag tycker fortfarande att det är obegripligt att dessa brott mot två barn och deras pappa och bror tilläts utan att det gav några konsekvenser alls. Precis som jag tycker i fallet med Elisabeth Hermon. Ett av dom värsta mediemord som skett på en människa i detta land. Men Liza får inte ens sparken från Expressen. Hon har mäktiga vänner den.
Så fort man tagit upp och velat diskutera begreppet PAS tidigare så har de som försvarar detta barbari, (oftast feminister och genusvetare) genast kontrat med "Pas är inte ett vedertaget begrepp i Sverige". Det argumentet håller inte längre. Nu har det gått upp ett litet ljus. Det enda vi väntar på nu är en dom som tar in även begreppet personlighetsstörning och samarbetssabotör i en dom också. Då skulle vi ta ett stort kliv på rätt väg.
Det som kan tyckas konstigt med denna dom ur ett jämställdhetsperspektiv är att modern trots att hon bevisligen misshandlat barnen svårt får ett mycket generöst och obevakat umgänge. Jag lägger inga egna värderingar i det, men konstaterar ändå faktum. Vi pappor behöver inte ha gjort ett dugg, men ändå sätts vi under övervakare och ett mycket begränsat umgänge. Var är konsekvensen?
För övrigt
För övrigt konstaterar den uppmärksamme att klockan längst upp på min blogg fortsätter att ticka. Trots en tingsrättsdom som säger att det är av största vikt att umgänget nu snarast kommer igång. Det verkar som socialförvaltningen i Kungsbacka tycker sig kunna ignorera t o m en dom från tingsrätten. Vad jag vet har dom inte lyft ett finger. Trots att dom är den myndighet som skall sköta verkställandet. Jag sattes nämligen under övervakare och fick ett mycket begränsat umgänge. Under tiden utreder överåklagaren vääääääldigt lååååånggsamt och seeeegt huruvida dom skall återuppta förundersökningen mot mig eller inte. Risken är inte så stor eftersom om dom gör det så kan dom inte längre hindra mig från att ta del av förundersökningen. Och detta måste ju till varje pris tydligen förhindras. Därmed hamnar som i ett besvärligt läge. Men huvudsaken är ju att dom kan dra uuuuut på det läääääänge. Det visste min dotters ombud naturligtvis då hon å mammans vägnar lämnade in fallet för överprövning.
Annars rullar arbetet med stiftelsen på för fullt. Gruppen har nu utökats till 15 personer och planer smids. Mer om detta när dom tagit fastare form.
Den första låten till CD projektet håller också på att ta form. Ännu så länge är det bara en bakgrund, men jag tänker viga resten av denna kväll åt att färdigställa den. Sedan lägger jag ut den för allmän bedömning.
Jag håller också på att läsa Ingrid Carlqvists nya bok "Inte utan mina söner" som handlar om fallet George Pesor. Australiern som fick sina barn kidnappade av barnens mor i vintras, och som till slut fann dom igen. En del innehåll i boken är ganska brännhett stoff, och som ende bloggare i sverige har jag fått äran att redan den 29 Oktober kunna presentera delar av bokens innehåll här på bloggen. Det är bara jag och Aftonbladet som fått denna exklusiva rätt. Före detta datum får jag dock inte skriva ett ord om innehållet, så alla frågor rörande detta är onödiga.
Tur att det finns några journalister med intigritet kvar. Synd att dom tystas med hot och trakasserier. Men det finns lösningar på sådan problem också.
Läs även andra bloggares åsikter om PAS, parental alienation syndrome, Ingrid Carlqvist, Liza Marklund, Mia Eriksson, Hovrätten, vårdnad, jämställdhet, juridik, familjerätt, pappa,
Bloggadress: http://www.metrobloggen.se/piggen