Med sådana vänner...
Kategori: Jämställdhet
Kära herrskap. Idag vill jag rekommendera en ny blogg som jag hittade för några dagar sedan. Den heter "Sanningen om Daddy". Själv följer jag den med stort intresse. Men på hittills 4 inlägg kan jag fortfarande inte se några nya sanningar om Daddy. Däremot en hel massa lögner. Så jag får säga att hittills har den varit lite av en besvikelse tyvärr. Men underhållningsvärdet får desto högre betyg.En god vän ringde mig igår och frågade skrattande om det var jag själv som öppnat den nya bloggen i rent PR syfte? Jag fick dock förneka det, men erkänna att idén inte varit så dum.
Jag har saxat några exempel ur bloggens kommentarer för att exemplifiera.
En av moderatorerna på Facebooks Fria X- forum är f.ö. en gammal beundrare och vapendragare till Daddy.
Å fan, Vem då?
Joakim Ramstedt, Ingrid Carlqvist och en papparättssnubbe ska ställa upp i valet med ett papparättsparti. Hur tror ni att folket mottar det intiativet?
Ska vi? Undrar när någon skall upplysa mig om att jag skall ställa upp i valet?
Men som sagt, han har inte ens träffat Ylva så jag ser ingen som helst trovärdighet i hans "intervju".
Stämmer, men numera går det att tala med människor även på avstånd.
I daddys generaliserande ingår därmed alla kvinnor som går honom emot och för enkelhetens skull kallar han dem för femnister som man har gjort legitimt att spotta på. Där kommer daddys kvinnohat fram.
Det var som fan.
Som tur är finns det människor som inte generaliserar lika grovt och därför inte slösar kraft på att hata folk de inte känner på grund av att delar ideologi.
Jag antar att man inte anser att"kvinnohat" är en ideologi då?
Vi kom fram till att det var ganska enkelt att räkna ut att hans sjukskrivning hade psykiska orsaker. Fy fan vad patetisk han är!
Har man lyckats få ut mina journaler? Jag trodde det rådde sträng sekretess på sådana?
Jag föreslår att ni granskar JRs insamlingar och det sk självmordsförsöket. Det är alldeles för välregisserat att först skriva på bloggen att nu tar jag livet av mig och två timmar senare, mitt i natten, är ett insamlingskonto fixat.
Jag är ett ondskefullt geni! Undrar när dom skall sända agent 007 efter mig?
Men jag undrar jag. Välregisserat är bara förnamnet. Satt han där och väntade på reaktionerna på blogginlägget och en ambulans tjutande innan han gjorde nåt som skulle likna ett självmordsförsök? För att få mer folk på sin sida. Han verkar tillräckligt egotrippad för nåt sånt.
Vilken tur att svenska barn har rejäla och fina föräldrar som dessa, och att jag diskvalificeras. Det framgår ju tydligt vilka av oss som besitter ansvar, empati och förmåga till logisk slutledningsförmåga.
En som dock är glad för detta initiativ är den gamle överlevarsekteristen Kjell Åke Bjurkvist. "En intressant och nyanserad blogg" kallar han den. Säga vad man vill om Kjell-Åke, men av hans definition av ordet nyanserad att döma undrar jag om han inte borde gå och inhandla ett stycke svensk ordbok. Sen kryddar han även sitt inlägg med en inblick i mitt familjeliv. Han har inte riktigt fått alla siffror rätt, men det var ett gott försök.
Samma människor som låg bakom splittringen av Pappa-Barn
Det fanns en gång en förening som hette Pappa-Barn. Ordförande var Michael Alonzo. Föreningen började växa sig stor och började få inflytande. Man blev bland annat remiss instans när nya lagförslag inom området skulle utredas.Plötsligt så börjar det dock att höjas röster inifrån föreningen. Man började prata om helt oväsentliga saker. En stor fråga blev till exempel varumärket och vem som ägde det egentligen?
Michael Alonzo som är verksam inom bland annat reklam hade tagit fram logotypen med dom två hjärtana, och registrerat det under sitt eget namn. Sedan tillät han alla som ville att fritt använda det.
Om man ville starta en lokal Pappa-Barn förening i Ödeshög eller Kråkmåla så var det bara att fritt använda både varumärke och logotyp. Michael tjänade aldrig några pengar på detta.
Ändå tyckte dessa "rebeller" att detta plötsligt var en tillräckligt viktig fråga för att fälla styrelsen och splittra föreningen. Att själva sakfrågan, barns rätt till bägge sina föräldrar blev lidande ansåg man tydligen vara sekundärt.
Sedan har man bedrivit rena terrorn mot den gamla styrelsen. Stämt om än det ena och än det andra. Idag ligger hela rörelsen i ruiner.
Jag vet vilka människor som låg bakom. Jag vet att åtminstone en av dom är den drivande bakom den nya bloggen "Sanningen om Daddy". Det enda jag inte begriper är anledningen till att någon som kallar sig papparättskämpe agerar för att försöka rasera alla andra rörelser som jobbar för samma sak?
Papparörelser lider av detta problem världen över. Hur skall vi någonsin lyckas skapa en rörelse värd namnet då vi tydligen drar till oss människor som inte vill se oss lyckas?
Allt är som synes inte alltid som det ser ut vid första anblicken. Ofta missar man detaljerna om man inte stannar upp och reflekterar en stund.
Apropå det så kommer det hela tiden in ny och intressant information angående fallet som granskades av SVT:s mullvadar. Visste ni förresten att mullvadar är jäkligt bra på att gräva, men samtidigt blinda som fladdermöss?
En liten dokumentärfilm om det svenska rättssystemet
Ordet "newt" förekommer i filmen, och för alla som inte vet så betyder det "vattenödla".
Glad påsk och vila i frid Lillen. Hoppas dom lirar jävligt bra bluegrass i din himmel.
Läs även andra bloggares åsikter om Pappa-barn, sanningen om Daddy, Bjästa, uppdrag granskning, Michael Alonzo,
Bloggadress: http://daddys.blogg.se/