Vittnesmålet som försvann
Kategori: Rättvisa
De senaste veckorna har varit tuffa. Jag har fått ta emot mycket hat och påhopp för mitt val att skriva om Bjästa. Idag känner jag mig trött och manglad. Då skall man betänka att jag är rejält hårdhudad efter att ha drivit en kontroversiell blogg under en lång tid. Ändå är det jag fått utstå bara en lätt smekning jämfört med vad pojken från Bjästa fått utstå efter uppdrag gransknings program. Han är 15 år gammal. Varför är det så svårt för så många att förstå det?
Orsakerna till att jag skriver om det som hänt har jag redogjort för så många gånger nu. Men för säkerhets skull så upprepar jag det ännu en gång.
Jag anser att kommun, polis, åklagare, advokater, domstol och framför allt Uppdrag granskning på Sveriges statliga television begått ett fruktansvärt övergrepp mot ett barn. Som har fått svåra konsekvenser.
Till dagens dato har 11 anmälningar till granskningsnämnden inkommit angående uppdrag gransknings reportage om Bjästa. Detta är nytt UG rekord.
Denna blogg handlar inte om att skuldbelägga någon annan än de ovan nämnda instanserna. Att jag ifrågasätter just ett sexbrott har dock gjort att jag skall hängas högt. I Sverige får man inte ifrågasätta domar om sexbrott. Hur mycket mer tydligt än så här kan det bli?
Samtidigt inser jag att det finns en stor skillnad mellan mig och många som har åsikter. Jag har blivit oskyldigt anklagad och utredd för ett sådan brott. Och jag har fått ta konsekvenserna det har fört med sig. Ändå har jag inte stämplats i ett program som uppdrag granskning. Jag önskar att jag på något sätt kunde förmedla känslan av att utsättas för detta, men det går uppenbarligen inte att förstå för alla.
Vittnet som aldrig hördes
Mamman som var på platsen den kväll som den andra våldtäkten som D fälldes för begärde att bli kallad som vittne i förhandlingen, men blev inte det. Detta får skyllas på advokat Tomas Olsson. Att han hade så bråttom hem att han fick rusa ut ur rättssalen för att hinna med ett bokat plan hem kan vara anledningen. Är det en ursäkt? Knappast. Namn på vuxna och barn har redigerats bort för att skydda dom inblandade. (Personerna på bildrna nedan har inget med händelserna att göra, utan får mer tjäna som visualisering av skolavslutningar. Jag minns mina egna och dom var absolut inga nyktra tillställningar). Här följer berättelsen som aldrig fick höras i rättssalen:
(Mammans Son nr 1) Har inte tagit ställning i fallet. Han ser dock fortfarande "Oskar" som en av sina vänner.
Han vet ju att flickan ljuger om tidpunkten i fall ett i och med att han kan täcka upp för "Oskar" totalt under den tiden - och vi har stött och blött det där för att jag ska känna mig säker på att det inte är något som killarna gör för att "ställa upp" på en kompis utan att det är sant.
Sedan vet han hur full "Oskar" var vid fall två, och anser att om han fått upp den, i det skick han var, så är han ett sexuellt under... (Sonens egna ord).
Och, enligt förhöret med flickan, så ska han ha haft sinnesnärvaro nog för att dra ut den och avsluta i handen...
"Oskar" var INTE med vid sökandet, inte jag heller.
Jag hörde S:s (kvinnlig skolelev) mamma M fråga efter (målsägaren), och såg hur J (annan kvinnlig skolelev) (rejält berusad) ruskade på huvudet och ryckte på axlarna utan att veta var. Hon funderade på några buskage åt rakt motsatta hållet jämfört med omklädningsrummen och verkade inte särskilt oroad. I övrigt var jag aldrig medveten om att de letade så allvarligt efter (målsägaren), eller om de hittade henne. Under den tid jag var på stranden så såg jag henne i alla fall inte, och mamma var ute och jagade S:s lillebror en del av tiden.
Stämningen i J:s bilddagbok var nog lite vass där till en början innan alla insåg att hon inte var delaktig i anmälan om våldtäktsförsöket, och inte heller fick hon dra tillbaka den, utan bara vänta på att åklagaren la ner utredningen i brist på bevis. Brist på bevis blev det ju i och med att hon hävdade att de hade hånglat och när hon inte ville mer så hade hon rest sig och gått därifrån - inget mer med det. Har pratat med flickan och hennes mamma om det.
19.20 pratade jag med (son nr 1) i telefon och blev ombedd att hämta några killar från en by ytterligare en mil inåt landet. Då det gav mig ett ypperligt tillfälle att kolla till dem utan att de skulle se det som "snokande" så tog jag ju chansen. Hämtade grabbarna, som uppgjort, 19.40. Har provkört efteråt några gånger, och max 25 minuter tar det att köra sträckan, och kvällen var lugn, så jag var troligen där tidigare.
(Son 1) var ca en kvarts nykter promenad från stranden när han ringde mig och då var hela gänget fortfarande samlat, sedan fick han skjuts av en moppekompis så han anlände först av alla. Hela gänget av ungdomar var utspridd på tre grupper som vandrade bort till stranden. (Son 2) (och "Oskar", tror jag) var i första gruppen. J och (målsägaren) gick i sista gruppen.
"Oskars" storasyster drog ett svep med bilen någon gång mellan halv åtta och kvart i åtta. Hon såg bl a Oskar framme på stranden och flickorna någonstans "mitt på hållet" fortfarande på väg.
När jag kom fram så parkerade jag samtidigt som S:s mamma och vi hejade.
Direkt när jag kom ner på grillplatsen så ser jag mina barn, hejar på alla jag känner, och "Oskar" kommer upp från klipporna som ligger bortanför omklädningsrummet, mer ner mot stranden. Han kommer i sällskap med en av (son 1:s) klasskamrater som står mig nära. Båda killarna kommer direkt upp till mig och kramar om mig.
Sedan finns "Oskar" i min närhet under den tid som jag är kvar. De enda gångerna han är lite längre ifrån mig är när han klättrar upp i rutschkanan för att få tillräcklig mottagning för att ringa sin pappa.
Balansen var inte den bästa, och vid ett tillfälle "missar" han soffan och sätter sig mellan soffa och bord, på sanden. Men, det är inte värre än att han tar sig upp och skämtar bort det.
Jag åker 20.47. Har stenkoll på tiden i o m att (son1) väljer att avsluta firandet på stranden och åka till flickvännen i stället, men vill köpa tuggummi innan. Ica stänger 21.00, så jag fick lite bråttom när jag såg klockan.
Hittade inte (son2) för att säga hej då, men fick senare veta att han suttit i omklädningsrummet med J och fått veta att (målsägaren) varit med om något. Det är vid detta tillfälle "Oskar" blir sedd i/vid omklädningsrummet, för (Son2) kör ut honom och säger att han ska prata med honom sedan.
(Son 2:s) klasskompis kommer till omklädningsrummet (det är då han vittnar om att han ser "Oskar" där) och säger åt "Oskar" att han ska gå upp till vägen för att möta sin pappa som då gör bedömningen att "Oskar" är för full för att vara kvar. Han ringer "Oskars" mamma 20.54 och meddelar detta. I och med att polisen är på stranden (rutinkoll i samband med avslutning) så ringer "Oskars" mamma mig och kollar att allt är lugnt med mina grabbar och jag ringer och pratar med (Son 2).
S:s mamma har i sitt vittnesmål berättat att en kille har lagt armen om Dennis vid ett tillfälle och sagt/frågat: -Har du fått knulla nu? och hon upplevde att "Oskar" såg ner i marken och skämdes, och hon hörde inte att han svarade något. Killen som frågade togs omhand av polisen när de var nere strax före nio och körde hem honom för att han var riktigt, riktigt full...
Hade det inte anmälts någon våldtäkt, utan något annat skett, så hade antagligen inte hennes känsla varit att "Oskar" skämdes, utan kanske att han tyckte det var obehagligt med fyllestanken eller annat. Men, det är ju lätt att göra efterkonstruktioner och låsa sig vid det man "hört/vet".
Hade jag känt den fulla killen lite bättre, så hade jag själv skjutsat hem honom, i o m att även jag såg hur full han var. Men, jag vet att ungdomarna tar hand om varandra och han är dessutom ett år äldre (född samma år som målsägaren), så jag släppte det. Nu var polisen just och skjutsade hem honom. Som 17-åring hade han lika väl kunnat hamna i fyllecell...
Ingen nämnde något om det som skulle ha hänt när jag, senare runt midnatt, kom ner igen för att kolla att (Son 2) fortfarande var ok, och läget lite allmänt. Hängde med ungdomarna i ca en timme innan jag gick med på att (Son 2) fick sova över hos J, där hennes storasyster var "husvakt". De var ganska många som kvartade där.
Detta är min minnesbild av kvällen, och som redan påpekats så är tiden mellan ca kvart i åtta och fem över åtta inte täckt upp för, men det faller ju ändå i och med S:s vittnesmål om att hon hörde "buller" från omklädningsrummet vid ca halv nio. Som hon tolkade som om några "höll på" helt vänskapligt där inne...
Sedan vet jag inte om det står i hennes vittnesmål att hon pratat med (målsägaren) som berättat hur hon hörde S ropa, men inte vågat svara för att hon blev våldtagen då.
Läs även andra bloggares åsikter om Bjästa, Daddy, "Oskar", Juridik, uppdrag granskning, barn