Uppdrag granskning kallar detta "årets viktigaste scoop"
Kategori: Rättvisa
Grävande journalistik ställer väldigt höga krav på saklighet och korrekthet och jag blir ofta irriterad på hur många slarviga reportage som sänds och skrivs i allmänhet." Så säger Nicke Nordmark på SVT:s hemsida. Samme Nicke Nordmark som tillsammans med Hasse Johansson snarare står som ansvariga för årets journalistiska magplask, än det "årets viktigaste scoop" som man själva benämner det på uppdrag gransknings hemsida. Nicke Nordmark fick det där jobbet som praktikant på SVT som jag aldrig fick. Om jag hade fått det hade jag emellertid aldrig kunnat skriva följande text. Trots att den nog får sägas ha rätt högt nyhetsvärde.Pojkens familj tvingades nu i kväll flytta till ett skyddat boende. Inte ens deras närmast anhöriga får veta var dom finns vilket tyder på att mycket allvarliga hot riktats mot familjen. Stödgruppen för flickan och mot våldtäktsmannen som "hyllades" har nu nått över 137 000 medlemmar. Hatet och hoten riktas mot en familj som enbart har försökt att stå upp för sina mänskliga rättigheter att få en rättvis prövning efter en brottsanklagelse. Jättebra jobbat SVT, verkligen. Jag har en bestämd känsla av att ni inom kort kommer att få ett telefonsamtal där någon säger: "Jo visst är detta årets scoop, men inte på det sättet som ni hade tänkt er. Vill ni förresten läsa artikeln som krossar era liv för alltid innan vi publicerar den på Onsdag?"
All form av sex med någon under 15 skall alltid ses som våldtäkt av minderårig
Detta är en populär myt som nu sprids bland dom som ser mig som fullständigt vidrig bara för att jag anser att människors mänskliga rättigheter alltid skall respekteras. Det finns till och med dom som vill att förundersökning mot mig skall inledas för att jag talat om att min egen sexdebut för 30 år sedan skedde mellan mig och min första flickvän. Jag var 14 och hon 13.
"sanningen är dock att en 17 år gammal pojke har frikänts av Högsta domstolen i dom 2007-03-30 målnummer B 415-07 eftersom samlaget från hennes sida var frivilligt och för att det i målet stod klart att det inte inneburit ett övergrepp och att samlaget därför enligt 6 kap 14 § BrB är straffritt."
Lögnen om besöksförbudet
"Pojken hade besöksförbud, ändå fick han gå på skolavslutningen i kyrkan" säger man i reportaget samtidigt som man hänger den stackars prästen som ansvarig för denna fruktansvärda kränkning mot offret. Prästen har fått hundratals anmälningar emot sig och hotas idag både till livet och av avsked från sitt jobb. Men vad är sanningen om detta?
Efter att idag ha talat med både det vittne som inte ansågs nödvändig i hovrättsförhandlingen gällande våldtäkt nummer 2, samt journalisten Patrik Näslund som har jobbat med det här fallet sedan före jul, framträder följande smått absurda historia.
Patrik har jobbat som journalist i 12 år. Han har vikarierat eller frilansat återkommande åt 7-8 medieföretag, bland annat Allehanda Media (ÖA och TÅ) och Sundsvalls Tidning. Han har även gjort jobb åt Expressen och TT.
Min första fråga till Patrik var: "är det korrekt att säga att dom enda som vet sanningen om vad som utspelat sig i dom två fallen är de två målsägarna och den anklagade?" "Det är helt korrekt, blev svaret”
Pojkens besöksförbud gentemot flickan hade införts redan den 15 mars 2009, i samband med att pojken släpptes från sitt anhållande. Det innebar att pojken inte fick besöka, följa efter eller på annat sätt ta kontakt med den som skyddades. I ”ta kontakt” innefattas till exempel telefon, mail eller kontakt via ombud. Pojken har för övrigt inte haft det minsta lust att göra detta efter det att flickan anmälde honom.
Uppdrag Granskning slår på stora trumman när det gäller skolavslutningen i kyrkan kontra besöksförbudet – och prästen hängs ut som om han nästan har gjort något brottsligt. Men det finns minst tre oberoende dokument som rör besöksförbudet och inte med största vilja kan man utläsa att pojken inte skulle få vistas i kyrkan – eller skolan – samtidigt som flickan. Rent juridiskt.
Dessutom visste pojkens familj och även skolan, att flickan inte skulle närvara utan var bortrest den aktuella dagen i kyrkan! Där föll ju därmed all laglig grund att hindra pojken att närvara om inte förr.
Mamman och vittnet påstås ha varit "bästa kompisar"
Den mamma som var på badstranden den kväll då pojken dömts för våldtäkt nummer 2 var bara ytligt bekant med pojkens mamma innan den första rättegången enligt hennes egna uppgifter. Detta går helt på tvärs med dom påståenden som har yttrats av många som menar att dom skulle ha varit bästa kompisar redan innan händelsen. Den enda tid som denne nyktre vuxne mamma inte kan verifiera var pojken var den aktuella kvällen är mellan klockan 19.45-20.05. Flickan som senare anmälde för våldtäkt såg hon inte alls. Däremot säger hon klart och tydligt att mellan 20.05 och 20.45 har hon haft pojken under uppsyn hela tiden. Då letade man efter flickan som var försvunnen. Även pojken var med och sökte. Mamman beskriver pojken som en som gärna tyr sig och tar kontakt med vuxna.
Jag tänker så här. Om detta är en oärlig person som av någon anledning inte vill att pojken skall straffas för en våldtäkt av partiskhet eller andra själ, varför ger hon i så fall inte pojken alibi även för dom 20 minutrarna då hon inte såg honom? Inte heller slog hon mig som någon som ljuger i vårt samtal. Hon är hela tiden noga med detaljer och rättar mig genast om jag missförstår någonting.
Denna person fann alltså inte pojkens försvarare Tomas Olsson tillräckligt viktig att kalla som vittne i målet. Det menas från vissa håll att hennes vittnesmål går isär från andras, men är det ett skäl för att inte höra en vuxen person som varit nykter och bevisligen befunnit sig på platsen den aktuella kvällen?
Vidare uppger hon att under förundersökningen hördes åklagarens vittnen av specialutbildade poliser från Sundsvall, medan försvarets vittnen hördes av lokala poliser utan denna speciella utbildning.
Likaså, eller kanske just därför har också åklagarens vittnens utsagor sparats ordagrant på dom bandinspelningar som gjordes, medan i hörandet av försvarets vittnen har bara det som "ansetts väsentligt" sparats.
En annan flagrant detalj är att hennes egen son i förhör med polisen berättat exakt samma historia som pojken senare gör i sitt erkännande. Hur kan det komma sig att pojken enligt uppdrag granskning omöjligt har kunnat känna till detaljerna i flickans historia när denne skolkamrat också gjorde det? Detta gäller alltså fall ett. I fall två har pojken aldrig erkänt några anklagelser.
Rätten till en rättvis prövning
Denna rättighet är fundamental i deklarationen om dom mänskliga rättigheterna. I denna rättighet ingår att man har rätt att välja en advokat som skall försvara en och tillse att prövningen i rätten går rätt till.
I första förhandlingen i tingsrätten (fall 1) och under denna förundersökning hade pojken en lokal advokat vid namn Jonas Wedin som jobbade på Abersten advokatfirma i Örnsköldsvik. Som man själv skriver på sin hemsida är man en advokatfirma som specialiserar sig inom 5 områden. Är det någon som ser ordet brottsmål på hemsidan?
Om ni blev anklagade för ett allvarligt brott, skulle ni då vilja ha en försvarare som var specialist inom bolagsrätt och firmaöverlåtelser?
I den första domen i tingsrätten där han företräddes av sagda bolagsjurist dömdes pojken till fyra månaders sluten ungdomsvård. Detta överklagades till hovrätten, där domen blev 130 timmars ungdomstjänst. Ett straff han för övrigt fortfarande inte avtjänat.
Men ibland tar advokater på sig för mycket.Jag tror absolut inte Tomas Olsson medvetet missskött fallet. Varför i hela friden skulle han ha gjort det? Däremot har jag fått intrycket av alla som velat tala med mig, att han nog litegrann skött fallet med lillfingret samtidigt som han har fokuserat sin uppmärksamhet på ett samtidigt pågående grovt brottmål, samt högprofilmålet om Tomas Qvick.
Det kan tilläggas att just Tomas Qvicks försvar sköttes så illa av hans tidigare advokat Claes Borgström att man nästan måste utgå ifrån att han antingen varit i maskopi med åklagaren och emot sin klient, eller är rent makalöst inkompetent.
Enligt pojkens mamma och även flera andra källor så har Tomas Olsson trots allt gjort ett bra jobb i det första fallet. Efter förhandlingen i hovrätten kändes det som att det nog nu skulle bli rätt till sist. Det var dock enbart under dom sekunder det tog innan polis och åklagare att demonstrativt häktat pojken igen så fort förhandlingen var över.
Under förhöret med målsäganden i tingsrätten (fall 2) så vägrade hon länge att prata. Man gjorde försök efter försök och man gjorde pauser men inget hjälpte. Då sade ordföranden i målet till slut att "nu måste du berätta annars måste vi lägga ner det här målet". Då började åklagaren att fiska ur henne berättelsen genom att komma med ledande frågor. Var det inte så att.....och så vidare. Då flög Tomas Olsson tydligen i taket av ilska. Men rätten tillät detta ändå. Huruvida detta skall anses som tillåtet i ett brottsmål eller inte vet jag inte. Men tydligen är det ganska vanligt enligt en nämndeman som jag talade med tidigare idag. Denne såg heller inga större problem med det rent juridiskt.
I den andra förhandlingen i hovrätten kom inte Tomas Olsson personligen, utan skickade ett ombud med en färdigskriven slutplädering. Det kan ju ifrågasättas om det är riktigt sjysst, när man ju betalat dyrt för att få just denne skicklige advokat?
Pojken nekades helt skolgång mellan den 13 mars till slutet av april
I dagens Expressen har man intervjuat skolområdeschefen för den skola som både pojken och flickan gick på, Anders Fager. I Expressens artikel säger denne chef att flickans mamma förvärrade situationen. -Mamman ville att vi skulle hänga ut den här killen som en "jävla våldtäktsman", hänga ut honom med namn och bild, på den nivån, sa han.
Pojken vägrades efter den 13 Mars 2009, då den första anmälningen gjordes, all form av skolundervisning på Bjästaskolan. På frågan hur Fager har kunnat tillåta detta brott mot den svenska skollagen påstår han att "pojkens mamma var helt omöjlig att samarbeta med".
När jag nämner detta för den journalist som sannolikt är mest insatt i hela denna härva, Patrik Näslund, så finner han inte ord. Patrik har dokument upp till tänderna som visar på motsatsen. Patrik betonar att när mamman till den dömde har lämnat upplysningar till honom har han inte bara behövt kolla uppgiften – utan även dubbelkolla. Just för att det är fråga om den närmaste anhörig. Han vittnar även om att de gånger han har fått upplysningar av mamman och de har gått att verifiera på annat håll, via dokument eller andra högst trovärdiga källor, har uppgifterna nästan alltid visa sig stämma. Ofta exakt. Ibland i stora drag. ”Det är EN av flera anledningar till att jag fortfarande är kvar i denna härva” säger Patrik.
Mamman hade tvärtom kommit med förslag till lösningar för hur pojken skulle kunna fortsätta sin undervisning på Bjästaskolan och få avsluta sin skolgång på samma skola som sina kompisar som han gått med i nio år. Bland annat hade hon föreslagit undervisning i en klass med särskilda behov på skolan, kallad ”Källan”.
Beslutet att den 20 mars flytta pojken till en annan skola hade inte heller det att göra med besöksförbudet. Inte heller var pojken vid detta tillfälle dömd för brott. Han var bara polisanmäld och misstänkt. Inget åtal var väckt ens. I sina skäl angav skolan att "eleven allvarligt hotar de andra elevernas trygghet och studiero". Och pojken hade inte ens fått vistas på skolan efter anmälan… Filmen som visades från pojkens avslutning motsäger dock bilden av en elev som upplevdes som ett hot av andra elever.
Pojken fick sitta i två veckor på vuxenhäktet pga socialtjänstens slarv.
Socialsekreteraren Irene Sundström som ansvarade för att LVU beslutet skulle komma tingsrätten tillgodo skickade aldrig in detta i tid, trots att ett beslut var fattat. Detta gjorde att tingsrätten inte hade något annat val än att sätta pojken i häkte. En 15 årig pojke skall inte sitta häktad på ett vuxenhäkte. Men då ett häkningsbeslut är fattat så finns det inget LVU beslut i världen som kan ändra på detta förrän efter två veckor då en omhäktningsförhandling hålls.
Men från socialtjänstens sida har det varit totalt bom stopp att få tala med någon ansvarig om detta säger Patrik Näslund, inte ens om han skulle ha haft en fullmakt från vårdnadshavaren. Irene Sundström har vägrat prata. Maj Andersson som är hennes kollega/närmaste chef har bara uppgett "jag har inget att säga". Detta direkt efter att Näslund bara presenterat sig…
Den ende som har varit villig att tala med Patrik är ordföranden i socialnämnden Jan Olov Häggström, som ställt upp ett flertal gånger och i princip alltid svarat med förhållandevis kort varsel. Näslund ville ha en träff med honom den följande veckan, men Häggström var då upptagen hela veckan. ”Strax därefter föreslog han dock att han kunde komma hem till mig för ett möte samma kväll, en söndag. Att en ordförande i socialnämnden som först inte har en aning om vem det är som ringer, strax efter föreslår att han skall komma hem till denne "okände" person för ett möte på en söndag kväll antydde för mig att han under alla omständigheter mycket väl var insatt i fallets känsliga natur" säger Näslund vidare.
Alla medier fick plötsligt kalla fötter
Näslund skrev ett reportage om detta med LVU/häktning och annat som han kände till i fallet till sin lokala tidning Örnsköldsviks allehanda. Nyhetschefen köpte de två artiklarna efter lite gemensamma justeringar och publiceringsdag bestämdes till tre dagar senare (detta var i februari). Dagen innan publiceringen fick man dock plötsligt kalla fötter och ansvarige utgivaren ställde in publiceringen. Näslund har ännu inte riktigt förstått argumenten.
Näslund har vid tre tillfällen den senaste månaden mejlat ansvarige utgivaren och velat ha en träff i detta angelägna ämne. Näslund har varit beredd att komma exakt när som helst så fort ansvarige utgivaren har en kvart över. Ansvarige utgivaren har ännu inte svarat på något av mejlen. På fem veckor. Detta trots att han i sina krönikor påstår att han alltid svarar på mail som kommer in till tidningen. Och trots att Patrik jobbat för koncernen i 12 år.
Stoppade uppdrag granskning mittnytts reportage?
Då Patrik förstod att Öviks lokaltidning inte tänkte publicera hans reportage kontaktade han mittnytt. SVT:s lokala nyhetsredaktion i länet. Då man fick höra att en 15 årig pojke suttit i häktet i två veckor blev man intresserad och satte en reporter att börja jobba med ett inslag som skulle baseras på Patriks texter.Även detta reportage ställdes dock in helt plötsligt. "Man uppgav enbart som skäl någonting om "dålig timing" och att ”det skär sig” med ett parallellt jobb som Uppdrag Granskning håller på med” säger Patrik Näslund vidare. "Nu efter uppdrag gransknings reportage förstår jag dock orsaken" säger han.
På en direkt fråga till Nicke Nordmark på uppdrag granskning som Näslund själv kontaktade, om det var uppdrag granskning som stoppat Mittnytts reportage svarade Nordmark: "Det vet jag inte, det får du väl fråga Mittnytt om"??!
Sakfel i rättegångar och SKL:s svar angående DNA bevisen
Pojkens erkännande kom endast ett par dagar efter att han hämtats av polisen. Då hade dock tre dagar passerat. Tre dagar då hela skolan surrade av rykten om vad flickan påstått. Hon anmälde som sagt inte brottet förrän tre dagar efter. Även den anklagade pojken hörde naturligtvis berättelsen.
Erkännandet kom enligt Näslund samt en rad andra källor efter att pojken drabbats av panik, då han fått uppgiften om att endast ett erkännande kan rädda honom från att bli häktad i flera veckor. Om detta stämmer är även detta ett klart brott mot stadgan om mänskliga rättigheter som klart slår fast att ett erkännade inte får tvingas fram vare sig genom hot eller löften.
Beslutet om LVU omhändertagande skrivs under den 18 juni, men skickas alltså inte till tingsrättens häktningsförhandlingar den 19:e, vilket alltså får till följd att pojken sätts i häktet ändå.
Det finns inga vittnen till händelsen på toaletten. I rättsintyget som för övrigt inte utfördes av en rättsläkare och därför inte kan kallas "rättsintyg" står det att flickans skador KAN ha uppkommit på det av henne beskrivna sättet. Men ordet rättsintyg låter alltid bra för en åklagare. Inga invändningar heller mot detta verkar ha kommit från pojkens försvarare.
Ricky Ansell på SKL var den ansvarige för det DNA prov som sändes in.
Enligt Ansell är det ett direkt sakfel att skriva som man gjort i domen mot pojken, där det står att det aktuella provet ÄR nn:s DNA. Den enda person på festen som överhuvudtaget har fått lämna ett DNA prov är pojken. Enligt Ansell är det man kan göra med det aktuella provet att utesluta 90-99 procent av befolkningen.
Det innebär att bland 100 män kan man utesluta alla utom 10. Då kan man inte, säger Ansell, skriva så som man har gjort. Inte heller detta verkar Tomas Olsson ha besvärat sig om att kritisera.
Årets viktigaste scoop?
Puh, det blev långt detta, och ändå har jag nog missat att ta upp en hel del. Slutligen bör också nämnas att det var samme tingsrättsdomare i bägge fallen. Vilket är något som klart bör ifrågasättas ur jävssynpunkt, eftersom det är fråga om samma typ av tvistemål i båda fallen. Samt att anmälan för det andra brottet skedde strax innan hovrättsförhandlingen i fall ett. Vilket ju utgör en stor risk för att utfallet i mål ett påverkas av gripandet i fall två som skedde i rättssalen omedelbart efter förhandlingen - inför både domare och nämndemän. Årets viktigaste scoop utbrister man stolt på uppdrag gransknings hemsida.
Vad jag anser om detta reportage och dom "grävande journalister" som utfört det kan ni se på bilden ovan.
Ändå tror jag att dom kan ha rätt. Detta kan mycket väl bli årets scoop. Men guldspaden skall fan inte gå till Nordmark och Johansson på uppdrag granskning. Den tillhör istället en fattig desillusionerad frilansande journalist i Örnsköldsvik som har fått utstå censur.
För att han velat rapportera om sanningen.
Läs även andra bloggares åsikter om Bjästa, Oskar, Linnea, uppdrag granskning, Journalistik, media, etik, mänskliga rättigheter, rättssäkerhet, våldtäkt, sexbrott
