Jag vill å alla drabbade fäders vägnar, också påminna om att julen är självmordens högtid. Din regering herr statsminister har liksom alla dess företrädare, vad jag vet, en nollvison gällande självmord. Men det går inget vidare för dig heller på detta område. Kanske ni inte tittar åt rätt håll? Ingen kan väl bortse från det faktum att vi har en något enkelriktad dabatt i detta land gällande genusfrågor?

Totalt tog 1387 personer över 15 år sitt liv under 2004. Av dessa var 1000 män och 387 kvinnor. Dessa siffror gäller både säkra självmord d.v.s. de fall då ingen oklarhet råder om uppsåtet bakom dödsfallet (ca 80%), och de fall då läkaren inte har kunnat avgöra om det är ett självmord eller inte. Mellan åren 1980 och 2004 tog 30 502 män över 15 år livet av sig i Sverige jämfört med 13 622 kvinnor. (Källa NASP Karolinska institutet). Även 2006 och 2007 var det mer än dubbelt så många män som kvinnor som mötte samma öde. Socialstyrelsen gör varje år en rapport över antalet.

 Att vi män föds mer våldsbenägna är numera en "sanning" som sitter hårt inhamrad i människors medvetande. Tydligen gäller detta även våld mot oss själva. Att det inte är sant bidrar ju bara till tragedin vi nu ser utspelas rätt framför våra ögon. Denna lögn används ju för att rättfärdiga de brott mot både grundlag och mänskliga rättigheter som dagligen begås mot fäder i Sverige och övriga västländer. Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna ska nämligen alla människor,oavsett kön, ras, religion, social ställning och sexuell läggning komma i åtnjutande av fundamentala fri- och rättigheter, såsom rätten till liv, rätten till personlig frihetoch säkerhet, rätten till jämlikhet i familjen, rätten till hälsa och rätten att inte utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Att vi har svårt att få gehör för dessa frågor kan man förstå då man ser skillnaden i de små resurser och det lilla stöd vi män får av stat och kommuner jämfört med de organisationer som varje år får massor av miljoner av Sveriges riksdag för att trumpeta ut sin information om hur våldsamma vi är. Dessutom är inte medierna i Sverige speciellt genusneutrala i sin rapportering. Det lilla stöd som den handfull mansjourer i Sverige får, villkoras dessutom genom att man tvingar dessa att jobba mot mäns våld. När man som misshandlad man söker stöd och skydd där, är inte fler av dessa enkelspåriga broschyrer det första man behöver se. Dom finns ju redan i varje väntrum inom vården och socialtjänsten. Jag har däremot adrig sett information om kvinnors våld mot män och barn på en enda kommunal hemsida eller i ett enda väntrum. Enligt BRÅ utfördes ca 33% av all fysisk barnmisshandel av kvinnor 2007. Lustigt nog är siffrorna i US DHHS (amerikanska socialtjänsten) årliga rapport dom rakt motsatta. Hur förklarar man det? Är Amerikanska kvinnor födda mer våldsbenägna än svenska?

Det mest ironiska i detta, som även de klokaste feministerna har insett är ju att mäns våld mot kvinnor har ett samband med den maktlöshet och den diskriminering som män upplever i vårt land. De som är kloka nog att se igenom propagandan inser naturligtvis att vår förmåga att älska och respektera varandra inte sitter mellan benen. Alltså får vi ett moment 22. Ju mer man förtrycker, diskriminerar och demoniserar män genom dessa "informationskampanjer" ju mer misshandel skapar man.

2007 Blev enligt BRÅ ca 3,5% av Sveriges kvinnor misshandlade. Detta tal innehåller BRÅs egen gissning om ett mörkertal på 80%. Det innehåller även ett stort antal falska anmälningar, som konstigt nog inte räknas som misshandel åt andra hållet, men som många i speciellt vår situation kan vittna om. Av det totala antalet misshandlade detta år utggjorde kvinnorna 35%. Även här leder männen alltså statistiken, men även detta döljs i möjligaste mån.

I tidskriften välfärd nr 4 2003 som finns publicerad bl a på SCBs hemsida kan man läsa följande: "För ensamstående fäder som inte var skrivna med sina barn var riskerna att dö p.g.a. skador, våld, fall och förgiftningar kraftigt förhöjda. De hade också ökade risker att dö till följd av hjärtinfarkt eller självmord. I förhållande till sammanboende män var risken 19 gånger högre avseende dödsfall till följd av missbruk." Om man till detta lägger på det faktum att man dessutom nästan regelmässigt fråntar män bestämmanderätten över sina barn vid vårdnadstvisterna som nu dessutom ökat till katasrofala 7000 st per år, så måste man ju vara ganska långsynt för att inte se ett samband. Hur detta drabbar barnen är ju också numera känt, dock inte av så många, eftersom även denna information har svårt att få gehör. Men flera undersökningar är gjorda både här och internationellt och alla visar samma dystra slutsats. Så bäste herr statsminister. Även denna Jul kommer det en topp i självmordsstatistiken i Sverige, och även denna jul kommer den stora majoriteten av de döda att utgöras av pappor som av vår socialtjänst och rättsväsende utsatts för den värsta kränkning som överhuvudtaget kan drabba en människa. När du äter julmiddag med dina barn i år, kommer fler av oss, som orättvist skiljts från våra att dö. Ni kanske i alla fall kan sända oss och våra barn en liten tanke?

Läs även andra bloggares åsikter om självmord, pappor, män, diskriminering, rättigheter, vårdnad, jämställdhet