JÄMO är ju den myndighet som finns som garant för att alla medborgares grundlags stadgade rättighet att inte bli diskriminerade efterföljs. jag anmälde mitt fall dit eftersom jag tyckte det var ett solklart fall av diskriminering. Att bli fråntagen sitt föräldraskap och alla rättigheter gällande ens eget barn enbart p g a det faktum att man är man, tycker jag kvalificerar sig.

Jag skrev bl a följande:

Jag undrar varför myndigheterna i Sverige regelmässigt tillåts diskriminera pappor i vårdnadsfrågor.
Jag är pappa till en flicka på tre år. Mamman flyttade ifrån mig då flickan var ett, och sedan dess har hon ansett sig ha total oinskränkt makt över barnet och satt allehanda omöjliga villkor, krånglat till och saboterat vårt umgänge. När jag stämde henne beslöt tingsrätten i en förberedande förhandling att jag enbart skulle få umgänge under tillsyn fram till rättegången. I åtta månader fick jag endast träffa mitt barn 8 timmar i månaden i en kal social lägenhet i en hyresbarack under bevakning. Detta p g a av mammans påståenden om att jag var psykiskt sjuk och alkoholist bl a.

Kvinnorna på familjerätten kom föga förvånande fram till att det var jag som skulle förlora vårdnaden och sen var det ju lätt för tingsrätten att följa den rekommendationen. Nu drygt två år efter det hela startade har myndigheterna börjat förstå att mamman ljugit och att den bild dom haft inte stämmer. Bl a efter att hon i kommit med en massa nya bisarra anklagelser i syfte att ta ifrån mig även umgängesrätten. Man har t o m erkänt att jag nog är den förälder som varit bäst lämpad att ge vår dotter trygghet och kärlek, men detta ville familjerätten inte lyssna på när dom gjorde sin utredning och nu är det för sent.

Jag kan tillägga att jag aldrig är misstänkt för något brott. Jag har aldrig brukat våld mot en annan människa och jag jobbade vid tiden för utredningen som missbruksterapeut. Kanske bara den saken skulle fått kvinnorna på f-rätten att ifrågasätta mamman påståenden om alkoholism...men icke.

Har jag blivit könsdikriminerad?
Varför tillåts familjerätten regelmässigt diskriminera pappor i vårdnadstvister?
Varför utgör papporna bara 1% av de ensamstående boföräldrarna om dom inte blir diskriminerade i dessa fall?
Varför har man inga krav på familjerätten att ta in synpunkter från fler personer i utredningarna? Ett samtal med mamman till min son som är nio år kanske hade varit befogad t ex. Det dom idag kallar utredningar blir bara en ytlig partisk smörja.
Varför tillåts Sverige att bryta mot barnkonventionen som säger att barnen har rätt till båda föräldrarna efter en skilsmässa?
Varför är det 200 000 barn i Sverige som inte får träffa sin pappa alls, eller ytterst sällan?
Varför gör inte JÄMO någonting åt detta?
Alla män som förstör mäns rykte genom att misshandla och våldta har haft en mamma under uppväxten. Alla flickor som skär sig och svälter sig har haft en mamma under uppväxten. Däremot har dom alla ofta saknat en pappa.

Detta fall tog JÄMO inte upp. Det verkar som vi har en jämställdhetsombudsman i Sverige som bara ser som skyldighet att försvara kvinnors, homosexuellas och invandrares rätt att slippa bli diskriminerade.

Daddys, face it. You are on your own!