Till sossarna för en tid sedan. Nedan följer ett utdrag. Naturligtvis fick jag inget svar.

Idag såg jag att ni i jämställdhetens namn föreslår att föräldraledigheten skall delas. Själv fick jag inte ta ut min eftersomjag inte var förälder längre. Den rättigheten, som kan tyckas självklarför en ostraffad skötsam människa, tog tingsrätten ifrån mig. Varför? Därför att socialen "utrett" mig och mamman och i sin expertis kommit fram till att jag borde förlora vårdnaden. Jag stämde henne nämligen efter att hon i månader hindrat mig från att träffa min dotter efter vi separerade. Allt mamman då behövde göra var att gå till socialen och påstå att jag söp, var hotfull och psykiskt sjuk. *fniss* Ni skulle sett damerna när dom kom hem till mig på besök.Om jag hade sagt BU! så hade dom hoppat ur polyesterbyxorna.

Att kolla om mammans påståenden var sanna genom verifiera uppgifterna hade ju inte varit så svårt. Jag menar det krävs ingen superdektektiv direkt. Men det brydde sig damerna på soc inte om. Det orimliga i att jag jobbade som drogterapeut samtidigt som jag tydligen var alkoholist reflekterade dom inte heller över. (Tycker ni borde se över socionom utbildningen). Jag passade ju i övrigt perfekt in i deras schablonbild. Detta resulterade inte bara i förlorad vårdnad utan också att jag blev tvungen att ha övervakade umgängen i åtta månader. Först bestämde rätten i en förberedande förhandling att jag skulle få 4 timmar i veckan. Sen ringde chefs tantenpå soc och sa att, citat: "jag ju måste ta hänsyn till mammans rätt att få en hel helg med dottern också."  Så då blev det 4 timmar varannan vecka istället. I en kal sociallägenhet i en hyreskasern, övervakade av främlingar. (Läs gärna dom sista meningarna ett par gånger till.) I huvudförhandlingen kom i o f s sanningen fram men dom följer i stort sett alltid soc:s "expertutredningar" så ajöss med det föräldraskapet. Så fick jag då till slut mina fyra dagar i månaden som vi män ju ska vara nöjda med. Någon ursäkt från någon myndighetsperson för vad dom utsatt mig och min dotter för fick jag inte. Måste nog erkänna att det trots allt hade hjälpt en del.

Agera! skriver ni på er hemsida och lämnar en del tips om hur. Har ni fler? Jag har anmält myndigheterna till JO och länsstyrelsen, men vad kan dom göra. Orättvisan är ju inskriven i lagen. Dessutom kan dom ju inte lägga sig i soc:s beslut. Dom är ju experter gubevars. Jag har provat med JÄMO också, men tydligen finns det inget som heter mansdiskriminering i deras regelbok. (Inte i er heller verkar det). Skrivit insändare som ni föreslår  har jag också provat, men dom kommer inte in. Media är inte direkt jättevilliga att skriva om orättvisor mot män. Åt andra hållet däremot, ja då sätter dom t o m ihop särskilda redaktioner ochgör särskilda bilagor.

Min dotter är tre år, och naturligtvis den mest fantastiska och vackraste unge som fötts under detta sekel. Eller rättare sagt, hon var min dotter. Idag har jag ju inga föräldrarättigheter längre. Bara skyldigheter. En avelstjur med försörjningsplikt precis som tusentals andra män som vägrar ge upp sina barn efter skilsmässan blir reducerade till.

Min dotter vill inte åka hem till mamma efter vår helg är slut. Hon vill stanna längre hos mig.Till den grad att hon gråter förtvivlat och klamrar sig fast runt min hals när hon ska "överlämnas". Det tar flera dagar för mig att bli människa igen efter dom söndagarna. Ni förstår, det fanns en sak som damerna på soc och tingsrätten översåg. Under två år hörde jag dom prata massor om mat, blöjor, hygien, säkerhet, sömn etc etc Men aldrig hörde jag någon av dom en enda gång ens nämna ordet kärlek. Det är otroligt men tyvärr sant! Om dom förstått innebörden av det ordet, kanske dom insett att en mamma som gör detta mot sitt barn och dess pappa inte har mycket av den varan.