Ibland säger tystnad mer än ord
Kategori: Barn
Denna bild är hämtad från uppdrag gransknings program om Bo Larsson som fick spendera 3 år i fängelse oskyldigt dömd för övergrepp på sin dotter. Åklagare och polis hemlighöll viktiga bevis som tydde på att incestanklagelserna mot Bo Larsson kunde vara falska. Dessa bevis hemligstämplades?? På bilden syns även vice riksåklagare Catharina Bergqvist Levin som ändå på något märkligt sätt menade att utredningen i stort sett sköttes korrekt.
Nu verkar det som man försöker köra samma fula trick mot mig. Ni kan ju höra själva den långa paus som uppstår då jag i nedanstående telefonsamtal frågar Tf åklagare i mitt fall Sune Johansson om han tagit del av det bevismatrial som min advokat lämnade in i samband med förhöret av mig.
Nu väntar jag med spänning på att tillförordnad åklagare skall återkomma till mig då han har hittat den bevisning som han rimligtvis borde ha erhållit av förhörsledare Maria Brage. För inte kan det väl vara så att Maria Brage "glömt" att vidarebefordra detta bevismaterial till förundersökningsledaren?
Att bevisen bestående av tingsrättsdomen från den 1 april, samt den anmälan om oro för mitt barn som jag lämnade in till familjerätten en vecka innan jag blev polisanmäld, verkligen lämnades in till Maria Brage framgår tydligt av följande inspelning.
Men sedan dess verkar dessa bevis har försvunnit? Ingen av de hittills två förundersökningsledarna har ju i alla fall fått ta del av dom. Borde inte det räcka för att turerna i detta fallet borde granskas av JK, JO eller vem det nu är som granskar åklagarnas och polisens arbete? Borde inte detta räcka för att någon journalist skulle intressera sig för fallet?
Hade en mamma behandlats så här?
Hur hade det sett ut om det var en kvinna som drabbades av dessa övergrepp undrar man lite försynt?
Hade hon fått utstå samma grymma behandling av myndigheterna. Hade hon överösts av samma hat från anonyma kräldjur på internet?
Är det ingen som har tänkt tanken att om det vore så att jag gjort mig skyldig till dom brott jag anklagas för, samtidigt som jag skrivit den hela roman om barns rättigheter som denna blogg nu utgör, så måste jag ju i så fall vara en fruktansvärd psykopat.
En snabb sökning på ordet psykopat ger följande beskrivning: En psykopat är en person som saknar förmågan till empati och är utan samvete. Psykopati är en personlighetsstörning som är svår att diagnostisera. Ofta vet personer med störningen att de skiljer sig från normal befolkningen. De ser sig dock oftast inte som sjuka utan bara som mera intelligenta än omgivningen. De anser ofta att de sociala spelregler som gäller i ett samhälle gäller för alla utom dom själva.
Det enda logiska svaret blir ju: nej naturligtvis stämmer detta inte in på mig. Jag är ingen psykopat. Jag har förmåga att både känna empati, samvete och kärlek. Om jag skulle sakna dessa förmågor hade jag inte fortsatt min kamp för mitt barn trots all verbal misshandel jag får utstå. Jag gör det för att jag älskar henne. Och jag känner även empati för hennes mor som jag fortfarande anser har hamnat i klorna på personer som verkar sakna allt samvete. Men det kan också vara min önskan att det förhåller sig så som talar.
Är mamman också ett offer?
Jag vet faktiskt inte den verkliga orsaken till att min dotters mamma gör så här. Förmodligen har hon blivit suggesterad till att tro att detta verkligen har hänt. Precis som hon har blivit suggesterad att tro att hennes egen far har gjort samma sak mot henne då hon var liten. Det tror hon nämligen. Detta förstår jag nu var det kommer ifrån. jag vet också att det som ser ut som hat egentligen är rädsla.
Jag väntar fortfarande på den dagen då socialtjänsten riktar sitt sökarljus på mormodern. Detta borde dom ha gjort för länge sedan med tanke på alla anmälningar som nu har kommit in mot henne. Och med tanke på att hon fick sin dotter tvångsomhändertagen av densamma socialtjänsten som nu hjälper henne att fösrstöra min.
Jag tänker i alla fall inte dela öde med mitt ex far. Min dotter skall få reda på sanningen om vad som hände och vem som egentligen förgrep sig på henne. Det kan hända att dom fängslar mig oskyldigt. Det kan hända att jag och mitt barn skiljs mot vår vilja med våld. Men vem som låg bakom dessa brott skall det inte råda något tvivel om den dagen min dotter vill ställa någon till svars för vad som gjorts mot henne. Det skall jag bli man för.
MAN GÖR INTE SÅ HÄR MOT ETT BARN!!
Läs även andra bloggares åsikter om Barnmisshandel, socialtjänsten, övergrepp, feminism, falska minnen, juridik, vårdnad, barn,
Bloggadress: http://elitecyclist.blogg.se/