daddys

Den som tiger samtycker sägs det. Nytt besökssrekord igen, men om man endast ser till antalet kommentarer får man lätt intrycket att det är få som hittar hit. Jag gick till Tailsweep idag och kollade hur det såg ut med besöksfrekvensen här egentligen. Bilden visar var mina läsare kommit ifrån det senaste dygnet. Att besöken är många men antalet kommentarer är få visar förhoppningsvis att det jag skriver och postar ut är svårt att ifrågasätta.

Inlägget igår kom till efter att jag dumt nog gick i polemik med några riktiga psykfall inne på Ingrids blogg. Aldrig förr på 180 inlägg har jag skrivit med versaler, eller använt mer än ett utropstecken. Dålig svenska, men igår kröp dom innanför skinnet på mig. Om man får tipsa polisen så borde ni genast spåra dessa personer. Då kommer ni kanske att lyckas ta några riktiga gärningsmän för en gångs skull.

Dom där häxorna har en mycket skruvad syn på det där med sex och barn, men det har å andra sidan ROKS ideologiske ledare Eva Lundgren också, och hon är än idag professor på Uppsala universitet. 1993 kom kvällstidningarna ut med nyheten att ett tiotal barn ritualmördats och grävts ner i skogarna utanför Eskilstuna. Polisen lade tusentals timmar på att gräva en sabla massa hål ute i skogen, men hittade inte ett spår av några offer.  Lundgren hävdade dock med stor emfas att satanismen ”inte är en marginell företeelse” och att det är vanligt med sexuella övergrepp mot barn och djur bland svenska djävulsdyrkande män.

Hur någon ens kan orka läsa igenom alla vidrigheter denna uppenbart psykiskt sjuka kvinna suttit och diktat ihop förstår jag inte. Jag tänker inte ens citera en rad. Ni som vill se skiten kan säkert hitta den nånstans. Uppsala universitet riktade kraftig kritik mot Lundgren, men ansåg inte att hon skulle förlora sin forskarstatus?

Dessa  slutsatser kom professor Jörgen Hermansson fram till efter att ha läst eländet. Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet:
* Det finns dock inte (...) grund att hävda att det rör sig om vetenskaplig ohederlighet.
* Eva Lundgren är utan tvivel en idérik och produktiv forskare. (jo, det stämmer visserligen....)
* Hennes texter utmanar invanda föreställningar och ger öppningar för nya spännande infallsvinklar.

Man blir sjuk i själen

Själv kände jag mig bara sjuk och nedsmutsad i själen efter att ha läst bara några få rader. Jag kan knappast tänka mig att det finns en enda sida på detta nät som slår denna avhandling när det gäller sjuk totalskruvad perversitet.

Ursäkta om jag upprepar mig men jag finner för en gångs skull inte ord för att bättre beskriva detta.

Allt började med en flicka som blev arg på pappa då han avlivade hennes hund. Det slutade med att pappan fick 10 års fängelse. Mamman fick 5. Efter överklagan så fick pappan sänkt straff till 5 år och mamman friades.  Pappan fick efter en lång och hård kamp till slut upprättelse och skadestånd.

Det värsta av allt är väl att denna sexuellt mycket avvikande person fortfarande sitter och forskar om sin könsmaktsordning och får en rejäl professorslön för besväret. Men på barnhusen som nu slås upp över hela Sverige på Tomas Bodströms initiativ fortsätter man att leta efter sexualbrottslingar bland pappor som endast är skyldiga till att vägra ge upp sina barn frivilligt.

Barnens bästa

 

t o m Rädda barnen jobbar för att dessa övergrepp får fortgå. Jag tycker stridsropet "barnens bästa" borde fastna i halsen snart på de människor som dagligen jobbar med att förgripa sig på barn. Detta var vad dom gjorde mot mitt i alla fall på detta "barnens hus". Härmed förklarar jag polis Maria Brage som skäligen misstänkt för detta brott. Närmare än så kommer jag knappast för att få henne fälld. Mina  anmälningar om brott vänder bara hos polisen och kommer tillbaks med en stämpel redan nån dag efter jag skickat dom. Detta trots att jag faktiskt kan bevisa att brott har begåtts. Både egenmäktighet med barn och falsk tillvitelse.

Men idag var det ju socialtjänsten och familjerätten i Kungsbacka vi skulle tala om. Denna roliga myndighet som slår klorna i min dotters mamma så fort hon kommit innanför kommungränsen. Det framgår av deras vårdnads"utredning" att mamman fått "samtalsstöd" på den frivilliga delen av socialtjänsten som dom kallar den. Vad detta samtalsstöd bestod

av kan man ju räkna ut. Strax efter så började anklagelserna hagla mot mig. Våldsam, hotfull, trakasserande, farlig var bara några av etiketterna som sattes på mig. På den här tiden trodde jag fortfarande att socialtjänsten hade ett barnperspektiv och samarbetade med deras utredning bäst jag kunde.

Föga förvånande tog det dom mer än dom stipulerade 4 månaderna att färdigställa sina intryck av 3 intervjuer. Det gör det nämligen alltid. att en utredning på socialen skulle gå fortare än 4 månader har nog aldrig hänt. Trots att rätten alltid skriver skyndsamt. Mamman, jag och flickans dagis som var hemligt  p g a min "farlighet" intervjuades.

Resultatet blev en rekommendation att ge mamman enskild vårdnad. Jag vet att ni läser min blogg. Hur kändes det att sitta där och ge mig beskedet, samtidigt som ni låtsades vara deltagande och "förstå"? hur känns det att komma hem till sina egna barn efter en dag på "jobbet"? Jag är uppriktigt nyfiken.

Den som saboterar umgänget belönas

En av utredarna "Jessica Persson" sägs ha sagt upp sig sedan dess. Hade varit intressant att få reda på varför.
Jag fick för en tid sedan ett intressant mail från en mamma som befunnit sig på den motsatta sidan, men sedan dess ångrat sitt beteende. Hon skriver följande:

Den som saboterar belönas

Mmm, jag tror jag förstår lite hur du tänker - eftersom jag själv stått på "motsatt "sida när jag vid något tillfälle blev ifrågasatt som mamma eftersom jag lät min son vara hos sin far en kväll (ja, vi hade gemensam vårdnad och jag har aldrig velat neka min son att träffa sin far utan tvärtom. En förälder har ALDRIG rätt till sitt barn men ett barn har ALLTID rätt till sin förälder). Ivrigt uppmuntrad av sosstanter skaffade jag ensam vårdnad, eftersom det fanns ett dilemma där jag riskerade att själv bli av med min son om jag lät honom träffa sin far (olämplig mamma som sagt)
medan jag varken juridiskt eller moraliskt kunde/ville hindra dem att umgås. Men ensam vårdnad stoppades socialtanterna och gjorde att de glömde utredning och allt och inte hörde av sig igen...

Så det är inte bara vi mammor som försöker jävlas jämnt. Det känns snarare som om kulturen på socialkontor tvingar fram konfliker, vårdnadstvister, anmälningar o.s.v. som kanske inte kommit till stånd utan dem - eller vad tror du? Eftersom jag själv upplevt hur dessa tanter nästan försökte tjata sig till att jag skulle acceptera vilket dålig pappa/dålig man mitt ex var måste det vara lätt för en svagare person att faktiskt tro på det... Särskilt om de själva fantiserat fram hot

baserat på sina egna skuldkänslor som din dotters mor verkar ha gjort. (A la: Jag orkar inte med honom. Jag tar ungen och drar. Fan han kommer bli skitsur. Tänk om han är så arg att han kommer jaga oss/bli våldsam... herregud han är nog våldsam. Han är säkert farlig!) Vi människor har till skillnad från djuren fantasi - och tyvärr kan det för vissa til slut bli svårt att skilja mellan den och verkligheten. Oj, vad långt det blev nu, sorry. Jag har precis läst det där worddokumentet till rätten som du hade lagt ut vilket väckte många tankar jag trodde jag hade glömt. Hur går det med allt? Du får gärna höra av dig om du vill.

Lycka till/ Kram

Döm om min förvåning, då jag  fyra dagar efter att jag gjorde min anmälan den 22 mars, ringde upp Christina Pettersson på familjerätten och frågade varför dom inte hade hört av sig. Jag fick  då frågan en bit in på samtalet "Men varför förlorade du vårdnaden då"? Denna myndighetsperson var med och "utredde" mig och modern, sedan frågar hon mig varför jag förlorade vårdnaden? Som om jag skulle kunna svara på det. Jag har fortfarande ingen jävla aning. Det har också framkommit i moderns svaromål på min senaste ansökan om verkställighet, att citat: "Jag har ständigt varit i kontakt med Familjerätt, BUP, inklusive socialen sedan dom -08 (T 8134-06)". Tilläggas kan ju att tingsrättens dom slår fast att jag skall hållas informerad även om jag inte längre är vårdnadshavare.

Nu har jag fått en kallelse till socialtjänsten som tydligen vill tala med mig angående den anmälan om oro för barn som dom har mottagit (mammans). Dom väntar dock tills det endast återstår en vecka på de 4 månader dom har på sig att utreda innan dom ens kallar mig till ett möte.  Jag undrar dock varför jag ska behöva åka 20 mil för att endast  få svaret, "det kan jag inte gå in på eftersom du inte är vårdnadshavare", vad jag än säger...samma svar. Vad är vitsen med det?

Ni som vill kan här få höra hur man som orolig pappa bemöts av denna myndighet som säger sig jobba "för barnets bästa". Jag börjar bli jävligt trött på att höra denna klyscha barnets bästa upprepas överallt när jag försöker få någon att förstå min saknad och oro. Om det inte vore så jävla tragiskt hade denna konversation nästan varit rolig. (Ursäkta den dåliga ljudkvaliten i början, den blir bättre vartefter).



Om ni hade velat jobba för mitt barns bästa så skulle ni t ex kunna kontrollera om hon har fått ta del av detta brev från farmor med tillhörande present som skickades den 20 maj. Vore inte det intressant att få reda på?  

Socialtjänsten i Kungsbacka är polisanmäld för tjänstefel grundat på deras underlåtenhet att utreda min anmälan om välgrundad oro för min dotter som skickades till familjerätten den 22 Mars 2009. En vecka innan jag av individ & familje omsorgen blir polisanmäld för sexuella övergrepp på henne.

Det har nu gått 99 dagar sedan jag hörde av min dotter..... 

Läs även andra bloggares åsikter om Socialtjänsten, familjerätten, barnmisshandel, övergrepp, feminism, mäns våld, jämställdhet,